Jag är en singel bs kvinna på 41 år med en fetisch för när min bil är lite svårstartad.Det har nog hänt de flesta av oss och säkert många irriteras av detta vardagliga problem,men inte jag,jag njuter av det. Bakgrunden till det grundar sig i mina tidiga tonår och även något år innan det,framför allt på grund av en väninna till min mor och min gymnastikledare jag hade på eftermiddagarna efter skolan (En tid som jag verkligen minns med fjärilar i magen).Skriver om denna fetisch som säkert kan anses underlig men för mig är den himmelriket . Det jag tänder på är ljudet av bilen lukten av den. Att känna mig lite utsatt men någonstans ändå ha kontroll. Känslan att sväva i hopp och förtvivlan och lite exhibionism fast vill nog egentligen inte att någon ska se.. iallafall inte för mycket men kanske ana vad som pågår