En spinoff novell från serien Järnjungfrun som är fantasy...Men mer med pirater den här gången. Den första är ganska lugn och fin men det kan bli rätt brutalt och våldsamt framöver..

Aeisrkrigaren Rowulf och hans kvinna Lolanaz av Kauthaia beger sig mot västerhavet för nya äventyr. De betänker Järnjungfruns öde och begrundar om ett hyrsvärds livsmål verkligen bör vara sold allena eller en kungatron ävenså?

***

Det var Jättesköldpaddans år den nionde månaden och längsmed handelsvägen ner mot Shemmiz kuststäder kunde man denna vindstilla morgon se ett för regionen exotiskt par rida västerut. 

Shemmiz höstgröna blomsterängar gick till de svarta hästarnas knäskålar där Rowulf och Lolanaz red en genväg mot havet. De var främlingar i landet och stack ut. Han, en bredaxlad guldhårig barbar från isköldens norra vidder. En nordrönsk vilde med blonda flätor i skägget, stor och muskulös likt de flesta av hans folk och en dråpare. De frostiga blå ögonen var dock oftast muntra och ansiktet nästan alltid leende. Utom i stridens hetta.

Hon, en pirat i exil från fjärran Kauthaia var som kontrast mörk och relativt kortväxt med en vig och smidig kropp. Ögonen var svarta som djupa brunnar och håret en glänsande korpvinge. Hon bar ett vitt ärr invid hårfästet och hennes ena öga var skumt. Ibland bar hon en ögonlapp över detta vissa dagar när det värkte. En gammal skada från hantering av krut och magiska oljor. Men det minskade knappast hennes skönhet. De bar båda kläder från Shemmiz, köpta i kryddstadens bazaar för silver de tjänat i kriget mot Izm. Men Rowulf behöll ett vargskinn över axlarna när han inte red barbröstad. Det kändes mer som hemma. Lolanaz hade valt tunna lätta kläder i svart precis som Rowulf och broderat i silver med ett band bundet kring pannan.

De hade lämnat Kryzashtan för att Drottning Olga Järnjungfrun, tidigare känd som den blodiga, hade decimerat antalet legoknektar i kryddstaden ner till en tredjedel. Under nästan ett års förlopp visserligen. De båda hade varit undantagna förstås. Eftersom de utmärkt sig stort i det fältslag som mirakulöst räddade staden för tolv månader sedan och  eftersom drottningen dessutom betraktade Lolanaz som en personlig vän. 

Men de hade bestämt sig. För mycket fred leder bara till bråk resonerade dom båda två och de sökte nu nya vägar i livet. Lolanaz, hade dock lovat att återvända i tjänst nästa år varpå drottningen från sin juvelbesatta tron hade upplöst både hennes och Rowulfs kontrakt. Lolanaz hade andra skäl nämligen att lämna Shemmiz bördiga högland. Hon var en pirat från Kauthaia med ett pris på sitt huvud. Inte från det öströnska landets herrar för deras svärd nådde inte hit. Men från det Röda Brödraskapet, piraterna under tidens era och Lolanaz önskade därför inte förbli på en och samma plats alltför länge. Men det var bara Rowulf som visste om detta förutom henne själv. 

Den öströnska kvinnan ville dessutom fylla på sina förråd av det pulver vilket användes som substitut för krut i de väströnska rikena. Det kunde bara göras kring kusterna då det tillverkades av vissa typer av dyrbara giftiga alger. Därav anledningen att bege sig mot Shemmiz kustlandskap. Krut blev aldrig en industri under tidens era däremot eftersom flertalet krigsherrar inte ansåg att besväret att dyka efter algen och kostnaden uppvägde nyttan. Det krut som fanns i östern å andra sidan sades vara betydligt mer potent och Lolanaz höll med. Men vidhöll ändå att det fanns många situationer där krut ändå var användbart även det från Västerhavets kuster. Det var dock alltid populärt bland piraterna, och det Röda brödraskapets dykare hade därför nästan utrotat själva källan i sin iver att finna det. Men Lolanaz visste hur man sökte efter och skördade den speciella algen. Hon hade en annan teknik för dykning, inlärd sedan tidig ungdom och kunde dyka djupare och längre än dom flesta. 

"Rowulf min stilige man?"
"Ja, min vackra Lolanaz?", Eisirkrigaren var alltid svag för smicker och log brett. 
"Hur kommer det sig att Järnjungfrun övergav sitt kall och lät den där Hypertrakiske albinon knulla henne därbak trots att hon just blivit drottning över en större handelsstad?"
"Hon kanske gillar det så?", Rowulf ryckte på sina breda nakna axlar. Den Sydröna solen hade bränt huden på dom till en bronsliknande nyans under tiden här. "Det är nånting med drottningar och röven. Det har många vittnat om, sägs det."... 
"Jag gillade att se det.", Lolanaz tänkte tillbaka och vätte sina läppar. 
"Albinon gav henne rejält. Det kan man bara konstatera och jag gillade att se dig sätta på Järnjungfrun efteråt med hennes egen skändarstav."
"Det kan jag tänka mig.", Lolanaz skakade på huvudet med ett flin och lät ögonen spela över Rowulfs bara tatuerade bringa. Hon såg att han betraktade henne och log bredare. Sedan drog hon av sig den svarta skjortan. 
"Om du ändå måste titta."

Lolanaz kopparfärgade hy glänste i kvällsolen och hennes vackra medelstora bröst gungade till i sadeln medan hästarna travade. 
"Ta mig i det höga gräset?"
"Inte mig emot.", Rowulf sparkade ett långt muskulöst ben över sadeln och steg av. Lolanaz gled ner från sin häst lite senare. De klädde av sig nakna ner till stövlarna. Med ett skrammel släppte dom knivar, dolkar, svärdshölster och sköldar till marken. 

"Önskar du att jag sätter på dig med en skändarstav?", Lolanaz smekte hans kropp med händerna och kramade om Rowulfs hårda stånd när det präktigt utmanade morgonsolen.. 
Han tänkte efter...
"Nej.", sedan kysste han henne och händerna fann snart den smärta midjan och spänstiga rumpans former. Rowulf klämde om skinkorna girigt bakom Lolanaz korsrygg och njöt av sötman från hennes ivriga tunga och mun. Sedan böjde han sig för att kyssa en väg från hennes hals ner över nyckelbenen och vidare ner mot brösten. Hon hade börjat dra i hans lem sakta fram och tillbaka och slöt ögonen av känslan. Lolanaz höll sig om hans nacke svagt bakåtlutat och smekte handens fingrar genom det blonda hårsvallet. Under tiden började han att kyssa sugande över hennes bröst och knottrande mörka bröstvårtor. 

"Fast, jag kunde se att det var ytterst ansträngande för henne.", hennes röst var mer flämtande.
"Jo, men Olga är en stridsnunna."
"Jag vet och hennes styrka och svärdsskicklighet kommer från den mörka gud hon åkallar ibland." 
"Ja. Det är riktigt.", Rowulf rös lite. Han tackade själv frostjättarna för sin födsel men fruktade dom samtidigt. Eisir förhöll sig dessutom skeptiska till alla övriga religioner som de hört talas om.

Rowulf gick ner på ett knä i gräset och började att dra tungan mot Lolanaz kön för att hitta rätt. 
"Kvinnorna i mitt land kan också dra styrka från elementen och tämjer bestar att rida och kriga ifrån.", av någon anledning avbröt han för att fortsätta prata.
"Kan inte du det?", Lolanaz smekte handen över hans huvud.
"Nej, en glaciärbjörn skulle bara slita huvudet av mig om jag försökte. Men min syster Alfritthia, sköldmön red den redan som barn."

Lolanaz, nickade och stönade till när han började att låta tungan lapa. 
"Vi har också tempel i Kauthaia med munkar och nunnor. De är förbjudna att bära vapen. Så dom använder sina bara kroppar som vapen men också sin livskrafts energi när dom försvarar sig.", kanske lite för att retas fortsatte hon prata mer stönandes. 
"Du menar att dom brottas?", Rowulf tittade upp igen från hennes lår.
"Ja, eller boxas. Eller använder verktyg och husgeråd. Sånt som de är tillåtna att bära."
"Du menar att dom slåss med krattor och spadar?", Rowulf blinkade förvånat.
"Ja. Eller bara en enkel vandringsstav ibland men med oöverträffad skicklighet."

"Ingen bland Eisirs gårdar skulle ta någons vapen. Då skulle dom få hela klanen emot sig."
"Ni är barbarer från tundran. Kauthaia fungerar inte så. Vi är en urgammal civilisation."
"Men du är en pirat som jag?", Rowulf fällde henne ner i gräset på rygg.
"Ja, jag sa inte att jag själv var civiliserad.", Lolanaz skrattade högt. Rowulf snart efter med sitt dånande typiska skratt och körde in sin stora lem långsamt utdraget. Hon bet sig i underläppen igen och nickade. Varpå han började att ta henne. Långsamt först, sedan med mer eftertryck och därefter successivt hårdare. Han inväntade höfternas bekanta rörelser under honom och höll tillbaka tills hon hade flåsat ut sin orgasm. Sedan satte han på henne hårt i några sekunder med blicken spelandes över hennes bröst för att låta sig själv komma. Varpå han sjönk ner bredvid henne och la sig på rygg i gräset. Hästarna gnäggade till från där dom stod en bit bort.  

Efter en stunds tystnad påpekade Rowulf:
"Kanske var det priset för segern. En ritual som stridsnunnor måste uthärda. Som ett offer."
"Kanske.", höll hans kvinna med. "Det låter rimligt som en förklaring." 
"Jag såg att hon ogillade att vi reste.", fortsatte Kauthaianskan. 
"Ja, men hon rev kontrakten för två utav tre krigare och sände hem dom. Vi lär inte bli saknade på det viset. Bara som fränder och dryckeskamrater."

"Detta för att rådet vägrade skriva under på Olgas plan att invadera Izm-provinsen. Jag antar att stadsborna slutligen tröttnade på vårt sällskap när de inte längre behövde våra färdigheter och svärd att försvara murarna med.", svarade Lolanaz. Hon fortsatte:
"Jag har ändå inget krutpulver kvar. Jag är bara en strandad knivmörderska utan det."
"Jag är bara en uttråkad sjörövare på jakt efter en ärofylld död utan dig så jag följer vart du går.", svarade Rowulf med ett leende. 
"Som du säger, så vackra ord.", Lolanaz smekte hans kraftfulla arm med handen. 
"Jag kan sjunga dom om du så önskar.", flinade Aeisir krigaren.
"Nej...gör inte det.", dom skrattade igen. 

***

Ovanför paret svävade siluetten av en mycket stor svart papegoja sakta cirkulerandes i luften. Arten var inte härkommandes från Shemmiz och ängsmarkerna. Snarare en sällsynt fågel hemmahörandes på de öströnska havens jadegröna öar. En mycket skarpögd person skulle kanske även på det här avståndet kunna säga att det dessutom var en särskilt underlig fågel. Det kala huvudet bar nästan mänskliga drag. De blodröda ögonen bar en övernaturligt mänsklig intelligens parad med asätarens kalla grymma blick. Kring den ena klofotens vidriga baktå, hängde ett rött sidenband med tecken i guldskrift och en svart hårtofs från en offrad jungfru. 

...och det var så de Öströnska Piraterna från Kauthaia till slut lokaliserade Lolanaz avfällingen efter år av sökande.