När vi skiljdes åt efter lunchen visste jag att vi skulle hångla på konferensen.
Sådant känner man på sig. Den där rörelsen mot mig med överkroppen när hon skrattade, handen som tog om min arm när hon kom på något hon ville säga.

Denna novell är skriven exklusivt för Bubblan, för att kunna läsa den måste du vara inloggad. Logga in eller bli medlem nu!