Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

1/3, 2014 kl. 20:57, av Mellors

När syster Louise rodnade

Även den grå vardagen kan då och då förgyllas av små erotiska äventyr.

För en massa år sedan åkte jag på en sjukdom som innebar att jag måste tillbringa en hel del tid på sjukhuset. Förutom några veckor som inlagd, blev det regelbundna läkarundersökningar och provtagningar. Blodprov lämnade jag som intensivast en gång i veckan på vårdcentralen. Det föll sig ganska naturligt att jag kom att bli bekant med sköterskorna som stack mig. En av dom hette Louise och var några år äldre än jag, söt och alltid glad. Det var hon som tappade mitt blod vid det tillfälle jag tänker berätta om.

I vanlig ordning satte jag mig i den där stolen med armstödet som man vilar armen på under provtagningen. Med armen i 45-graders vinkel nedåt väntade jag medan Louise bläddrade i en pärm. Hon satt på en enkel kontorsstol med hjul några meter från mig. När hon bläddrat klart vände hon sig om och sparkade ifrån. Stolen rullade lätt och ljudlöst den korta sträckan över linoleumgolvet, rakt mot mig och min utsträckta arm. 

Dessvärre, eller tack och lov, hann hon inte hejda sin framfart och stanna i tid. I stället for hon med lätt särade ben rakt mot min löst knutna näve på armstödet. På bråkdelen av en sekund blev Louise alldeles röd i ansiktet, när hennes sköte kolliderade med min hand. I ett par sekunder satt hon med underlivet pressat mot handen innan hon generat backade undan.

"Förlåt, nästan viskade hon" ännu högröd i ansiktet.

"Du behöver inte be om ursäkt för min skull" sa jag, "Var det obehagligt?"

Louise tittade på mig under sin blonda lugg en stund och ryckte sedan på axlarna. Hon rodnade fortfarande när hon efter en stunds tvekan svarade, nu med en antydan till leende på läpparna.

"Näää...det var rätt okej"

Utan att tänka mig för, ett rätt vanligt beteende hos mig när jag erfar sexuell upphetsning, lutade jag mig fram och tog tag i stolssitsen mellan Louises lår. Det gick lite tungt, men jag lyckades dra åt mig stolen. Louise tittade lite forskande på mig först, men fnissade till när hon insåg vad jag tänkte göra. Jag tyckte mig ana att hon särade lite mer på benen när jag placerade handen i den position den haft vid kollisionen.

Ingen av oss sade någonting. Louise började ordna med nålar, etiketter och provrör. Jag satt alldeles stilla och kände värmen från hennes sköte genom de vita byxorna mot min knutna näve. Louise tyckte troligen att jag var för försiktig och pressade sitt underliv lite hårdare mot min hand. Genom byxor och trosor (förmodar jag) kunde jag erfara hennes skåra. Samtidigt som Louise lutade sig fram för att sticka nålen i mitt armveck började jag med små rörelser gnida långfingret mot springan som anades under tyget. Louise hejdade sig i sina göromål och blev sittande stilla med min underarm i ett stadigt grepp.

"Sluta nu, jag kan inte sticka när du...gör så där" sa hon till sist.

Jag gjorde ett uppehåll i smekandet och lät henne göra sitt jobb. Mitt hjärta bultade intensivt, så det borde ha varit rätt bra tryck på blodet hon fick. Hade jag varit lite mindre blyg, skulle jag ha frågat om jag kunde få sticka in något i henne också. Men det kändes lite väl vulgärt, så jag nöjde mig med att massera vidare under tiden hon tog sina prover. När rören var fyllda satt hon kvar en stund och lät mig röra vid henne. Hon andades tungt. Mot min hand tyckte jag mig känna hur det blev varmare och hur springan under fingret vidgade sig. Så tittade hon plötsligt upp mot mig och rodnade.

"Men herregud!"

Hennes utrop fick mig att rycka bort handen, Louise backade hastigt undan stolen. Leende förklarade hon att det inte gick an för henne att bara sitta, och att jag borde gå. Innan jag lämnade provtagningsrummet ropade hon åt mig att vänta. Jag vände mig om och mötte hennes blick i det fortfarande högröda ansiktet.

"Säg till i mottagningen nästa gång, att du vill att jag tar proverna!"

   

 

19 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#7

Huldran

Wow! En av dessa underbara små pärlor Mellors lämnade efter sig. Tack!

12/1, 2018 kl. 00:40

#6

flaskpost

Vilken söt historia, men upphetsande

4/12, 2016 kl. 22:30

#5

Mellors

Tack för kommentarerna. Beträffande Louise och mina vidare öden lämnar jag dem åt fantasin.

13/3, 2014 kl. 14:19

#4

Deep

Den hade jag missat! Helt kort underbar ju!.
Tack saltie som fick mig att se den och tack Mellors som skrev den.

12/3, 2014 kl. 22:47

#3

~K~

!

10/3, 2014 kl. 23:48

#2

lp521813

Gillar den här mycket!
Oddball sammanfattade det bra, inget onödigt pladder i den här novellen.
Föredömligt fokuserat!
5: a!

3/3, 2014 kl. 14:39

#1

Ronneby

Vad trevligt besök du fick där. Har det blivit flera besök hos Louise?

2/3, 2014 kl. 00:26