Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

1/9, 2015 kl. 20:24, av Silicon Messiah

Idun

Idun lever en ensam tillvaro med familjens hund, ute i stugan i skogen. Hennes bror å sin sida har ganska nyligen gjort slut med sin flickvän. De två inser sin ensamhet och beger sig ut till stugan tillsammans.

Ett.

Bäckens bubblande lät högt i öronen och fåglarnas bekymmerslösa kvittrande sjöng sånger om oskuld och frihet när Idun vandrade över den nu gräsbevuxna åkern. Hon tittade mot den mörkblå himlen som precis börjat ljusna med soluppgången.
Solen färgade de få molen som fanns rosa, orange och röda.

”Flyg, flyg högt, belys hjärta och ögon, ge mig hopp helgade solljus, änglarna flyga”, sjöng hon för sig själv, ”jag tror på vad vinden för min väg, på sann kärlek och djupa känslor ska jag tro”

Idun var ensam. Hon hade ingen. Visst hade hon sin familj, men ingen som verkligen kände henne. Eller…

”Valkyria”, ropade hon och tittade sig omkring.
Ett par sekunder senare kom golden retrievern glatt skuttande nerifrån bäcken. Naturligtvis helt genomblöt. Valkyria sprang fram till henne med förhoppningen att godsaker vankades.
Så var inte fallet, men hon var lika glad ändå när Idun satte sig på huk och klappade hundens genomblöta päls.
Idun reste sig igen och såg på klockan runt handleden. Snart sju. Hon gäspade och bestämde sig för att bege sig tillbaka.

Det var en ganska bra bit, men när hon kom fram var stugan lika tom som alltid. Hon grep ett badlakan som hängde på tork utanför, och hukade sig och torkade av hundens tjocka päls. När hon kände att Valkyria var någorlunda torr lät hon hunden gå in i stugan. Solen hade hunnit stiga en bra bit, och himlen var ljus.
Hon tittade så att hunden hade mat och vatten och vinkade sedan adjö. Valkyria tittade på henne med huvudet på sned när Idun låste dörren.

Idun suckade och vandrade mot sin silverfärgade Mercedes som stod på grusgången intill stugan. Förra sommaren hade hon jobbat svart på pappas företag, och i gengäld fick hon en bil – en affär som hennes pappa tjänade bra med pengar på. Körkortet fick hon inte förrän inpå vintern – en perfekt julklapp tyckte hennes föräldrar, så en lång tid användes bilen enbart till övningskörning.
Trots att Mercedes var ett så dyrt märke kunde den här inte ha kostat så mycket, den var säkert tjugo år gammal – garanterat äldre än Idun själv – och hade sina skavanker. Men den var nybesiktigad när hon fick den, så den funkade, och trots att hon kallade den skrothög och djävulsmaskin så gillade hon den starkt. Den var ju hennes egen.

Hon kom på att det ju faktiskt bara var morgon än så länge, och kastade en blick på klockan på instrumentbrädan. Strax över åtta. Och det tog en stund att köra, och så måste hon hämta lite grejer, det kunde hon ta först. Hon skulle nog inte vara tidig till affären ändå.
En halvtimme senare låste hon försiktigt upp ytterdörren och klev in i den mörka hallen som alltid symboliserat mamma och pappa för henne.
De hade alltid bott där, så länge hon kunde minnas, ändå hade de inte flyttat dit förrän hon var fyra. Hon tassade in i köket där hennes pappa satt och läste lokaltidningen. Han smuttade på en kopp kaffe och intill honom på bordet låg en halväten smörgås. Han var naturligtvis på väg till jobbet.
”Hej”, sa hon.
Pappa vek ner tidningen och såg på henne.
”God morgon gumman”, sa han och fortsatte sedan med en mycket intressant artikel angående kommunstyrelsens beslut att inrätta ett reservat för preserveringen av barrskog.
Idun hällde upp en kopp kaffe åt sig i sin favoritmugg och slog sig ner mitt emot sin pappa. Utan att ta blicken från den otroligt intressanta artikeln tog han till orda.
”Är Valkyria kvar i stugan?”
”Mm, vi var ute innan jag kom, hon har det bra”, svarade Idun och tog en stor slurk kaffe.
”Bra, du åker tillbaka snart igen förstår jag?”
”Mm”
”Vill du ha med dig den andra kaffekokaren?”
”Ja visst, om jag får”
”Ta den du, vi använder den ju inte”

En kvart senare åkte hon därifrån, med lite kläder, en kaffekokare och den bärbara datorn som hon fick av brorsan när han köpte en ny. Hon hade mobilt bredband i stugan, men som teve fick en gammal tjugotummare med ettan, tvåan och fyran duga.
Pappa gav sig iväg till jobbet samtidigt som hon for, och sponsrade samtidigt med ett par hundralappar till mat – mycket välkommet tyckte Idun som ju levde på tretusen i månaden annars, där en tredjedel gick till bensin. Inte var hon rik i alla fall, och det verkade inte bli något arbete till sommarn heller. Pappa försökte ordna, men han kunde inte lova något.

Hon begav sig till affären och köpte nudlar i överflöd, och även billig mat som köttbullar, någon korv och lite makaroner. Några paket lättmjölk, och för att festa till saker och ting – en påse chips som hon kunde mumsa i sig i sin ensamhet under påskhelgen.
I bilen på vägen till stugan ljöd sedan en skiva med de bästa hårdrocksballaderna, och hon sjöng med när Fabio Lione sjöng i Rhapsody Of Fires vackra Wings Of Destiny.
”On wings of destiny, through virgin skies, to far horizons I will fly…”

Trots att hon bara hade varit borta strax över en timme blev Valkyria överlycklig över att se henne. Det var ju så länge sedan! Idun hälsade glatt på henne och skickade sedan in kylvaror i kylen, och allt annat på för ändamålet passande plats.

Vidar vaknade med drömmen ordentligt rykande färsk! Så otroligt spännande ända tills väckarklockan sparkade in honom i dagen. Men han var pigg och skyndade sig på med en t-shirt och så stormade han in i Iduns rum för att berätta om drömmen.
Hon var i stugan. Kom han på. Och drömmen försvann från minnet.
Idun var nästan aldrig där, han ville ju så gärna umgås med henne, men hon var alltid någon annan stans. Speciellt efter att hon fick körkort. Han svor att han skulle bli den första som fick körkort innan han fyllt arton, så att han också kunde åka ut till stugan.
Och Valkyria hade hon alltid med sig också. Trist var bara förnamnet.
Han gick ner och åt frukost innan han bestämde sig för att logga in på msn och se om någon rolig fanns där. Ingen. Naturligtvis. Han brydde sig inte om att logga ut, utan drog på sig kläder och gick ut på en promenad.

Han gick en lång stund för att bara rensa tankarna och titta på våren som till slut hade kommit. Träden bar ännu ingen grönska, men man kunde inte förneka att våren var framme. Sms. Upp med telefonen. Från operatören. Bara sjutton öre kvar på kortet. Jaha.
Han suckade och vände hem igen. Tänkte att det här måste bli en rutten påsk, så ensam som han kände sig.
Men… han plockade fram telefonen igen och slog siffra efter siffra tills det önskade telefonnumret stod skrivet på den lilla skärmen. Och så den gröna luren som indikerade att samtalet kunde börja.
”Hallå”
”Hej Jossan”, Vidar log för sig själv.
”Vidar? Hej, vad roligt”, hon lät uppriktigt glad, och det uppskattade han.
”Hur är det med dig?” sa han.
”Jättebra, hur är det själv, jag har inte hört av dig på länge?”
”Lite upp och lite ner”
”Vad kul, hördu, jag och Micke tänkte och se den här Shutter-filmen ikväll, ska du med?”
”Ja visst, vilken tid?”
”Halv åtta börjar den”
”Då ses vi då”
”Fint, hej så länge då”
”Hejhej”
Han lade på, kände sig gladare och utbrast i äkta Mr. Burns-stil:
”Excellent…”

Halv åtta satte sig Idun bakom ratten på sin Mercedes och körde hemåt. Hon var framme lagom till åtta och Vidar stod utanför och väntade på henne. Han klev in bredvid henne och stängde dörren om sig, hon lade plattan i mattan och de var iväg.
”Ska du inte följa med och titta på filmen?”
”Jag har inte lust, och dessutom måste Valkyria ut, men ha så kul du”
”Okej”
Vidar såg på sin syster och kände hur det vred till i magen. Han skakade bort det och inledde småpratet.
”Är det kul att bo ensam ute i stugan?”
”Kul och kul… det är skönt”

En stund senare såg Idun på hur Vidar fick en kram av sin före detta flickvän, som sedan tog sin nuvarande pojkväns hand i sin. Hon såg Vidars besvikelse. Jossan hade lämnat honom för Micke för ett par månader sedan. Idun tyckte lite synd om sin bror som varit ensam i stort sett hela tiden sedan dess.
Hon satte därefter fart på bilen igen och körde iväg till närmaste Donken där hon intog föda – en stor nyttig hamburgare som säkert gjorde underverk med figuren, samt ett par strips och en stor härlig cola. Hon var den enda där, förutom ett äldre par som verkade vara på väg någonstans, och såg otroligt chockade ut över att de fick vänta i två minuter på att maten serverades.
Hon observerade paret och de få människor som passerade utanför medan hon åt, och läste ett och annat gammalt sms för att se om det var värt att bevara. Ett par stycken fick stanna, en del gick upp i rök under hennes dömande tumme.
Det blev ju inte mycket till påskmiddag, men hon brydde sig inte riktigt. Behövde den här korta ensamma stunden bland folk.

Väggarna på byggnaden var fyllda av fönster, som släppte in solnedgångens sista orangea sken. Skenet som gjorde långa skuggor av skräpande pappersmuggar. Klockan åtta var det stängningsdags och hon blev utskickad på gatan. Där fanns ingen annan. Mitt i centrum. Det var konstigt, till och med för att vara långfredag. Hon gick längs gatan som kantades av den ena butiken efter den andra, och tittade in genom fönstren. Där folk vanligtvis shoppade underkläder, sportartiklar eller bara en liter mjölk till middagen var det nu helt mörkt.
Solens sista strålar sjönk ner bakom centralstationen och mörkret var påtagligt. Idun tittade på den ena gatlampan efter den andra. Alla envisades de med att låta bli att lysa.
Med solen försvann också värmen. Det blev kallt, och Idun hade inte på sig mer än en sliten t-shirt på överkroppen. Hon gick den korta biten till bilen, mötte en medelålders man ute med hunden.
Hon startade bilen och backade ut från sin ruta, och körde därefter ut från den tomma parkeringen. I samma stund som hon slog på helljusen för att kunna se hoppade gatlamporna igång och började lysa ett sterilt blåvitt sken på de smala gatorna, och hon slog av helljuset.

Hon hade kört här ända sedan första stadskörningen med pappa i passagerarsätet. Hon mindes hur stolt han lät på telefon när hon berättade om det nytagna körkortet. Och hon kom särskilt ihåg hans stolta ansiktsuttryck när han kom hem från jobbet den dagen.
De var ute och körde hela den kvällen, bara de två.

Hon körde runt i en timme och utforskade varenda gata grundligt, innan hon kände hur telefonen började vibrera i fickan. Hon svarade kvickt och upplystes om att Vidar ville hämtas nu. Hon snabbade sig till biografen och bromsade utanför – fast man egentligen inte fick. Vidar klev in i framsätet.
”Skjutsar du hem Jossan och Micke också?”
Idun nickade bara, och Vidar vinkade till de två kyssande turturduvorna utanför för att signalera att de skulle hoppa in. När alla satt ordentligt i sätena med bälte på satte hon fart på bilen igen.
”Vart vill ni åka då?” sa hon och tittade på ungdomarna i baksätet.
”Hem till mig, du vet väl vart det är?” svarade Jossan tyst.
Idun nickade och drog sig till minnes hur hon skjutsat Vidar och hans blyga exflickvän flertalet gånger.

Idun levererade Jossan och Micke säkert hem till henne, och sedan begav hon sig iväg igen. Hon fick igång stereon och Pearl Jam började ljuda. Bägge två sjöng de med när Eddie Vedders stämma hördes.
”Sheets of empty canvas, untouched sheets of clay were laid spread out before me, as her body once did…”
Efter någon minut skruvade hon ner volymen.
“Ska jag skjutsa hem dig, eller ska du med ut till stugan?”
”Till stugan?”
”Mm, ska du med?”
”Visst, kan jag väl”
Hon skruvade upp volymen igen, och de lyssnade på musiken i tystnad på väg mot stugan.

De välkomnades av Valkyria som såg ut att ha saknat dem något otroligt. De besvarade hennes glädje genom att ta med henne på en promenad. Det var mörkt och kallt, och myggen gjorde hacksylta av dem, men Idun var glad åt ha sällskap av sin bror.
”Är du fortfarande kär i Jossan?” sa hon.
”Ääh…” svarade Vidar undvikande, men vad han egentligen kände var uppenbart.
Idun flinade och knuffade till honom.
”Du har ju alltid mig”, sa hon och skrattade åt att han försökte hålla balansen, men hamnade på ändan i diket.
Han reste på sig och skrattade han med, rusade på henne och lyfte upp henne. Hon hojtade till, och han satte ner henne igen.
Valkyria var naturligtvis mer intresserad av vad de höll på med, än av att kissa, så hon svansade omkring dem och hoppades att hon skulle få ta del i det roliga.
”Myggen har ihjäl mig”, kved Vidar och smällde sig på armen, ”ska vi gå hem?”
”Ja, det tycker jag verkligen, jag måste duscha”

Vidar slog sig ner vid Iduns dator och surfade in på nätet för att se om det kom något sevärt på teve. Det var inget han hoppades på, men han kollade för att vara säker. Idun gick in i det sovrum hon belägrat som sitt eget - egentligen brukade hennes föräldrar sova där, men hon passade på eftersom hon var ensam - och plockade fram sängkläder till Vidar. Hon lade dem intill honom på skrivbordet.
”Bädda din säng”, sa hon.
”Visst visst”, svarade han, utan att bry sig.
Idun himlade med ögonen och gick in i badrummet för att ta en dusch. Hon låste om sig och började klä av sig.
Plötsligt kom hon på att hon glömt ta en handduk. Hon fick på sig byxorna igen och gick till sovrummet och plockade fram en. Därefter gick hon tillbaka till badrummet och drog igen dörren, hon klädde av sig och klev upp i badkaret och vred på kranen som släppte fram varmvattnet.

Vidar gav upp försöket att hitta en sajt som berättade att det skulle komma bra program - alla visade samma sak, och suckade åt att inte Idun hade bäddat åt honom. Han reste på sig och tog sängkläderna i famnen.
Bäddandet gick snabbt, och det blev varken snyggt eller särskilt rätt, men han var inte så kräsen och det var ju i alla fall gjort.
”Sådärja”, sa han för sig själv och kände sig hungrig.
Han var så lagom på väg ut i köket när han upptäckte att badrumsdörren stod lite öppen. Det var inte likt Idun.
Han kikade in och såg sin syster stå i duschen. Hon hade inte ens dragit för draperiet. Han såg henne bara bakifrån, men det var nog för att han skulle tappa hakan och helt glömma precis allt annat.
Hennes långa hår hängde blött längs den slanka ryggen, och vattnet rann över den runda, välformade rumpan.

Idun nynnade på en gammal Running Wildlåt som hon plötsligt fått på hjärnan när hon med ens kände sig iakttagen. Hon vände på sig och såg dörren stå öppen. Hon tittade för att se om Vidar eller Valkyria var där, men såg ingen av dem.
Hon stängde av kranen och klev ur duschen. Stängde dörren och låste om sig. Hade hon glömt att låsa verkligen? Det brukade hon inte göra.
Hon skakade bort tankarna och gick tillbaka till duschen. Hon skruvade på varmvattnet och fattade tag i den halvtomma flaskan duschtvål. Hon tvålade in sig snabbt och duschade sedan av sig i det varma vattnet. Hon tittade ner längs kroppen. De små toppiga brösten skymde inte sikten som massmedia verkade tycka att de borde. Hon brydde sig inte. Hon flinade för sig själv och smekte med händerna över brösten.
Reaktionen från bröstvårtorna lät inte vänta på sig, de styvnade till.
Hon högerhanden sakta sjunka en bit neråt över magen, över den lilla silverkulan i naveln och ner till fittan. Hon strök handen genom det fjuniga håret, och kände sig med ens mindre sugen.
Första tanken var naturligtvis att plocka fram rakhyveln. Andra tanken var en viss tvekan, men tredje tanken var den som tog hem spelet – rakhyveln igen.
Hon hade rakat sig där nere flera gånger, så hon kunde spelet vid det här laget, och rakade snabbt. Visste precis hur mycket hon kunde trycka, hur hon skulle göra. Det tog sin stund naturligtvis, men det gick ganska snabbt ändå tyckte hon när hon strök fingrarna över den släta huden.

Därefter ansåg hon sig vara färdig i badrummet. Hon torkade sig och tog på sig rena underkläder och ett par mysbyxor och en gammal sliten t-shirt från hennes första konsert någonsin.
Hon torkade håret och begav sig ut till vardagsrummet, där Vidar satt. Han såg smått ansträngd ut. Frånvarande liksom.
”Vad är det?” sa hon.
”Nej inget”, svarade Vidar kort och for upp ur fåtöljen och in på toa.
Idun gick ut till köket och tog fram chipspåsen som hon köpt sig tidigare, med den i handen gick hon tillbaka till vardagsrummet och slog sig ner i en av de numer ganska slitna fåtöljerna.
Någon minut senare kom Vidar tillbaka.
”Bråttom till toan?” frågade Idun retsamt.
”Va? Eh, ja precis”, Vidar rodnade lite, och Idun log, men sade inget mer.

De satt en stund och kollade på trista senkvällsprogram. Det var påsk och inget vettigt på teve. Precis som vanligt då alltså. Valkyria låg vid Iduns fötter och myste.
”Ledsen att jag inte har någon alkohol”, sa Idun efter en stunds tystnad, ”det hade nog gjort läget muntrare”
”Det gör inget, jag håller på att somna i alla fall”
”Gå och lägg dig då?”
”Mm”, hans ögon var slutna.
”Ska jag följa med?”
Ögonen öppnades genast och han rodnade lite, han satte sig upp och ryckte till sig chipspåsen.
”Jag är inte ens trött ju”
Idun log och klappade Valkyria med fötterna.
En stund senare hade Vidar somnat där han satt. Idun plockade undan den nästan tomma chipspåsen och stängde av teven. Skulle hon väcka honom? Näe, han sov ju så sött.
Hon betraktade honom där han satt, tillbakalutad i fåtöljen, och småsnarkade. Hon fick en plötslig tanke. Tänk om… nej. Tänk om hon fick kyssa honom, bara en gång. Han sov ju, skulle inte märka någonting.
Nej.
Hon kysste hans läppar, stilla. Tyst. Sedan log hon, och gick till sängs. Undrade varför.

Två.

Vidar vaknade av att solen sken honom i ansiktet. Han gäspade och kände sig utvilad.
Sträckte på sig efter en natt i den inte allt för bekväma fåtöljen som fått agera säng, och gick därefter ut i köket och letade efter frukost. Ett par skivor knäckebröd fick duga i brist på annat. Så fort det vankades mat var naturligtvis Valkyria intresserad, och hon satt pålitligt i dörren och såg på Vidar med stora ögon.
”Jag vill ha”, sa hon, ”ge mig”.
Eller hade sagt, om hon varit förmögen att tala.

”Vad stökar du om?”
Det var Idun som vaknat, och stod intill Valkyria och tittade på Vidar som så lagom lade den sista ostskivan på sin fina smörgås. Han tittade på henne och tappade nästan hakan.
”Vad fan syrran, du måste ju klä på dig”, sa han, delvis på skämt.
Idun hade bara en stor t-shirt på sig, och hennes långa, fina ben drog till sig nästan all Vidars uppmärksamhet.
”Vadårå?” utstötte Idun och låtsades bli förnärmad, samtidigt som hon gick till kylen och rotade efter något ätbart.
”Det finns ju karlar i huset”, svarade Vidar med munnen överfull av knäckebröd ”karlar gillar sånt där”
”Äckelpotta”, Idun puttade till sin bror och flinade åt att han höll på att trilla ikull.

Idun visste inte hur hon skulle tolka hans ord. Allvar eller larv? Hon avfärdade det som larv ganska omgående, men kunde inte låta bli att i fundera på hur det skulle vara att ha ihop det med brorsan. Efter att inte ha hittat något vettigt att äta suckade hon åt sin fattigdom och gick till sitt rum för att klä på sig.
Hon hade blivit våt. Vad var det för fel? Varför gjorde Vidar henne kåt?
Hon försäkrade sig om att dörren var stängd innan hon lät fantasier om incest fylla hennes tankar, och förde högerhanden ner till den våta fittan. Smekte försiktigt.
Hon smekte klitoris och kände hur hon ryste till av välbehag i hela kroppen.

Vidar kom in, frågade vad hon höll på med. Hon brydde sig inte om att skyla sig utan visade glatt upp sig för sin bror som plockade fram sin praktfulla kuk och började runka.

Tankarna gjorde henne så otroligt kåt och bara någon minut senare fick hon hålla sig från att stöna när orgasmen kom.
Hon skämdes när hon klädde på sig, skämdes över tankarna om brorsan. Hon fattade inte varför hon plötsligt tände så mycket på det. Hon var sinnessjuk, den saken var klar.
Hon ville bara ha honom. Efter orgasmen var den känslan borta, men det tog inte bort skammen.

Idun låg en stund i sängen, och bara stirrade upp i taket. Mönstren i träet bildade former som snurrade runt, formade ansikten. Sömnen kom smygande, och slukade henne.

Vidar började bli hungrig. Allt han hittat att äta som inte smakade skit var lite knäckebröd, och Idun bara låg och sov hela dagen. Kunde hon inte hitta något vettigt att göra? Som att gå ut och jaga mat åt honom.
Han reste sig från sin fåtölj och gick till Iduns rum. Han knackade lite på dörren och öppnade försiktigt. Han fick inget svar, så han tittade in. Hans syster låg tryggt inbäddad under täcket och sov, med ett vackert leende på läpparna.
”Vakna nu”, sa han, ”jag är hungrig”
Ingen reaktion. Han suckade, och upprepade. Lite högre.
”Vakna nu, jag är hungrig”
Idun rörde inte så mycket som lilltån, och Vidar blev lite sur. Han gillade inte att väcka folk. Han satt sig ner på sängen, bredvid henne. Han såg på henne. Han lade sig på sidan och såg på hennes ansikte.
Hon såg verkligen ut som Iðunn, den fornnordiska gudinnan. Hon som vaktade resten av gudarnas ungdom.
Hennes långa, gyllene skinande, blonda hår slutade i små lockar, och ansiktet som var så vackert, med hennes näsa, hennes mun som alltid kunde unna ett leende.
Idun slog upp ögonen.
Och de ljusblå ögonen, de som höll fåglarna vid liv, de som höll haven böljande och de som höll varje ros växande.
Idun var fruktansvärt vacker. Så vacker att det gjorde ont, för han kunde aldrig få henne. En våg av rädsla for genom honom. Ville han ens ha henne? Just nu ville han det.
Hon log mot honom, och med ens blev han medveten om att han stirrade på sin egen syster. Han rodnade lite, men avvek inte med blicken. De såg varandra i ögonen.

”God morgon”, viskade hon.
”God morgon”, fick Vidar ur sig.
”Är du hungrig?” fortsatte Idun och såg glad ut, ”för jag blev sugen på pizza”
”Eeh, nää”, mumlade hennes bror, ”eller jo, lite”
”Bra”, sa Idun, ”då åker vi in till civilisationen och köper pizza tycker jag”
Idun tänkte resa sig, men kom på att hon inte hade någon behå på sig. Trosorna hade hon fått på sig under det vakna ögonblick då hon i samma veva dragit täcket över sig ifall att Vidar skulle komma, men behån låg fortfarande bredvid golvet.
Hon grabbade tag i täcket ordentligt och skylde sig med det medan hon böjde sig ner och tog upp behån. När Vidar insåg vad som stod på satte han sig upp och vände bort blicken, vilket fick Idun att fnittra till.

Vidar reste sig hastigt och skyndade ut ur rummet, han tänkte osexiga tankar för att få bort det stånd som rest sig inne hos syrran. Och när det gick upp för honom att hon sov utan behå gick det nästan för honom direkt.
Idun kom ut ur sovrummet klädd i mysbyxorna, och en t-shirt som avbildade ett Dio-omslag. Håret satt hon precis upp i en knut, som fick hänga längs ryggen. Hennes långa, vackra hår. Hon gick mot dörren.
”Ska vi åka?” sa hon, fast hon redan börjat ta på sig skorna.
”Mm”, fick Vidar fram. Han var fortfarande kåt, och kuken var hårdare än vanligt. Som tur var hade han ett par ganska tajta jeans på sig, så de dolde det lite grann, men han insåg att hon skulle märka om hon bara tittade.

Idun gick före ut till sin merca, och han skyndade efter, och sedan körde hon i full fart mot samhället.
”Du har inte gått ut med Valkyria kan jag tänka mig?” frågade Idun
”Eeh…”, svarade Vidar och tittade bort.
”Suck”, sa Idun och klappade till sin bror på armen.
”Klart jag har”, sa han, ”det begriper du väl”
”Ja”
De åkte en stund och spelade Rhapsody Of Fire i stereon. Fabio Liones stämma proklamerade till den symfoniska metallen att det inte fanns ett spår av människoliv i Hargor – the darklands.
”Vad får vi för pizza då?” undrade Vidar efter ett par minuter.
”Jag vill ha kuk på min”, slank det ur Idun och hon flinade.
”Du kan få min”, slank det då ur Vidar.
Idun fnissade till.
”Tack”, sa hon och lade handen över sin brors kuk, på skämt, men hon kände givetvis genast hur hård den var. Handen blev kvar ett par sekunder innan den sakta gled bort.
Ingen av dem sa något mer under resan, men Idun funderade. Hon borde tycka att det var pinsamt, så varför gjorde hon inte det? Hon ville känna igen. Ville se den.
Lurade hennes hjärna henne, eller var det hjärtat som kände?

En halvtimme senare hade de beställt pizza, bestämt sig för att äta den hemma i stugan, fått pizzorna - eller åtminstone pizzakartonger fyllda med något med samma vikt som pizza - och påbörjat färden hem.
Idun satt och funderade på hur hon skulle lätta stämningen lite.
”Så”, sa hon efter en stund, ”får man nån kuk?”
Vidar svarade inte direkt, utan rodnade, ”eh…” sa han till sist, ”vad menar du”
”Jag menar att jag vill ha kuk”.
Hjälp! Så hade hon inte tänkt säga!

Vidar tänkte så snabbt han kunde. Så intensivt han kunde. Försökte luska ut om hon menade allvar, även om han ju klart och tydligt hörde hennes skämtsamma ton.
Hon kunde ju knappast mena allvar. Spela med.
”Visst, ta för dig”
Han hade stånd igen, men nu hade han pizzakartongerna i knäet, så nu kunde hon varken se eller röra.
”Bort med pizzorna då”
Han skrattade till, och hon likaså.

Pizzorna smakade gott. Väldigt gott. Valkyria fick lite också. Lite blev kvar och hamnade i kylen. Den som spar han har. Det kunde kanske komma till användning till någon av professorns uppfinningar. Kanske någon sorts kokosnötstelefon.
De satt en lång stund i vardagsrummet och bara tittade på teve. Vidar zappade lite, men det kom inget bra, så han bestämde sig för att ta en promenad med Valkyria, så att myggen fick lite mat också.
”Vänta på mig”, sa Idun när Vidar redan gått ut genom dörren, och så skyndade hon sig ifatt honom.
De tittade på den orangefärgade himlen som den nedgående solen skapade bortom träden i fjärran, och vandrade längs den smala stigen mellan fälten med högt, högt gräs.
Valkyria gick en bit framför, och höll sig på stigen hon också, även om hon gjorde en avstickare ut i gräset för att utföra nummer två.
Ingen av dem hade långärmat, så myggen hade festmåltid på deras armar. De kliade sig fram och tillbaka hela tiden.

”Ska vi vända?” frågade Vidar när de i tystnad gått ända fram till trädgränsen.
”Ja tack”, svarade Idun, ”jag håller på och avlider här”
Så de vände och gick tillbaka till stugan.
”Jag älskar avskildheten här ute”, sa Idun, efter att de gått i ett par minuter, ”älskar att bara få vara, utan att någon bryr sig”
”Och att det är så bra tevemottagning”, avbröt Vidar.
”Tystnaden”, fortsatte Idun utan att ta någon större notis om sin bror.
”Att du pröjsar käket”, sa Vidar.
”Jag älskar hur vacker naturen är här”, Idun brydde sig inte om sin bror alls.
”Sug av mig”, sa Vidar. Han ville bara ha en reaktion.
”Grön om dagen, ljusblå himmel”, Idun brydde sig inte.
”Den solblekta röda färgen på stugan”, sa Vidar.
”Och sommarmörkt om sommarnatten”, Idun struntade i honom.
”Och korna som står borta på ängen och luktar skit”, sa Vidar.
”Vadå? De är ju gulliga”
”De luktar skit”
”Jag gillar kor”
”Jag med, men det förändrar inte att de luktar skit”

De nådde till stugans värme, men innan de hann kliva in tryckte Idun till Vidar så att han hamnade upp mot dörren.
”Vad fan…” började han.
Idun gick ner på knä framför honom och knäppte snabbt upp jeansen.
”Nu tänker jag göra det”, sa hon.
Vidars hjärta hoppade till när hans syster plockade fram hans slaka kuk från kalsongerna. Han kände hennes svala händer greppa om den, och kände hur den genast började växa.
Ingenting i Idun protesterade. Ingen röst i huvudet bad henne sluta. Hon var tvungen att göra det här. Hon ville verkligen göra det. Han hade ju dessutom bett henne.
Hon kände hur hans kuk växte i hennes hand, och tittade på den.
”Nu tänker jag göra det”, sa hon och tittade upp på sin bror.
Vidar nickade. Hans hjärna vrålade åt honom att få henne att sluta, men han visste att han inte ville att hon slutade, även om det var vad hans instinkter sa åt honom. Han visste att han borde vilja det, att hon borde sluta, men han ville det helt enkelt inte.

Idun var fruktansvärt kåt. Hon höll om brorsans kuk och såg den växa. Hon drog förhuden bakåt och blottade ollonet i den svala kvällsluften.
”Nu tänker jag göra det”, sa hon igen, till sig själv. Hon runkade kuken lite grann, och den växte ännu snabbare, till sist var den fruktansvärt hård och pekade rätt ut, mot henne. Hon runkade lite till, och vågade sig sedan på att slicka på ollonet. Hjärtat tog ett skutt, och hon tittade upp mot Vidar, som tittade ner mot henne. Han log. Sa inte emot.
Värmd av det höll hon tag i kuken och började försiktigt suga längst upp på ollonet. Gradvis kom kuken längre in i munnen på henne, och hon kände sig modigare.
Vidars läppar släppte loss ett tyst läte. Ett tyst stönande som gjorde Idun både lycklig och skraj. Lycklig för att hon kände att han verkligen njöt av vad hon gjorde, skraj för att… det var ju så fel, hon satt där, utanför familjens sommarstuga, och sög av sin bror. Det var så surrealistiskt. Så galet, så fel men ändå så himla rätt. Hon hade ju känt sin bror hela hans liv, och kände, åtminstone för tillfället, att hon inte ville ha någon annan. Ingen annan än Vidar.

”Mmm…” Vidar började stöna allt tätare. Han försökte verkligen låta bli, men det gick inte, för syrran sög kuk som en jävla gudinna. Han lutade huvudet bakåt och slöt ögonen. Han kände Iduns tunga rulla runt ollonet, och därefter hur hon släppte in hela kuken i munnen. Visst hade han inte så jättelång, på en strax över fjorton centimeter, men ändå. När han kände sin systers läppar omsluta kring kukroten kunde han inte låta bli att stöna.

Idun sög till lite extra när hon hade bara ollonet i munnen, slickade till på undersidan, och Vidar stönade högre för varje gång. Hon njöt av att suga honom, fick på ett sätt också sexuell stimulering. Hon var så kåt att hon inte hade haft något emot om han knullade henne, där och då. Tog henne hårt och brutalt.
Bara hon tänkte tanken blev hon våtare. Trosorna måste vara helt sjöblöta. Vidar tog tag om hennes huvud och höll i. Grep lätt tag i hennes hår och lät henne suga honom. Hon smekte längs hans jeansbeklädda lår, smekte längre upp och mot kuken. Hon tog tag om roten och runkade den, medan hon slickade och sög på ollonet.
”Du gillar det va?” sa hon, självsäkert och lite mallig och log mot honom, medan hon fortsatte runka honom. Han tittade ner på sin syster.
”Ja”, sa han och log, ”jag gillar det”

Idun stärktes ytterligare av sin brors ord och tog åter upp sugandet, hon tog hela kuken in till roten, snabbare för varje gång, tills hon hostade till och släppte ut kuken helt. Hjärtat bultade och adrenalinet flödade fortfarande, hon lyfte på kuken lite, slickade längs undersidan och ner mot pungen. Hon slickade på den också. Sög in lite i munnen, försiktigt men ändå bestämt. Hon smekte med händerna längs låren, och längre upp, mot rumpan, hon smekte brorsans rumpa och slickade hans kuk.
Tankarna vätte åter ner henne ännu mer, och hon blev nästan skakig i hela kroppen av kåthet. Än en gång tog hon kuken i munnen och började suga, den här gången i en lite mer sansad takt, men hon hörde på Vidars läten att han njöt lika mycket för det.

Idun kände hur Vidars grepp om hennes hår blev hårdare och hur han tryckte till lite för att få henne djupare. Av instinkt ville hon bort, men sansade sig snabbt och fortsatte att tillfredsställa sin bror, höll tag om hans rumpa medan han med ett hårt tag förde hennes huvud längs hans kuk. Snart började han jucka också, och trots att hon började hosta lite släppte han henne inte, eftersom att hon inte verkade vilja sluta.
Idun gillade det. Hon njöt av att bli munknullad av sin bror, och kunde inte hjälpa att hon började småstöna lite, men det hördes dämpat. Vidar däremot stönade nu högt och ljudligt, och Valkyria hade satt sig ett par meter därifrån, hon tittade på vad de gjorde, men hon begrep inte, så hon reste sig och gick och luktade på blommorna i fönstret istället.
”Jag kommer snart”, stönade Vidar och släppte taget om Iduns huvud så att hon kunde släppa honom lös, vilket hon genast gjorde. Men hon satt kvar och runkade hans kuk, och efter tio sekunder reste hon sig upp och tryckte sig ganska hårt mot Vidar.
”Har du något emot om jag kysser dig nu”, sa hon, varpå han skakade på huvudet.
Hon tryckte sina läppar mot hans, och kände hur han besvarade kyssen, och deras tungor inledde sin dans. Hon kände hans kuk mot magen och hon slet lite i t-shirten så att kuken kom innanför och vidrörde hennes lena mage, så började hon stöta fram och tillbaka mot sin bror med magen. Hon fnissade lite åt den galna situationen, men kände samtidigt att allt var helt rätt.
Vidar kunde inte hålla sig, utan stönade till och började spruta över syrrans mage. Han kysste henne igen och njöt av den helsjuka, men underbara känslan. Även om han visste att det var fel ångrade han sig inte det minsta.
Ingen av dem ångrade sig det minsta.

Tre.

Idun stod i duschen när insikten om vad som hänt kom. Det som hänt kunde aldrig göras ogjort. Hon ville inte ens tänka tanken. Gråtande satt hon sig ner på golvet, med varmvattnet sköljande över henne. 
Hon ångrade sig. Ångrade sig jättemycket. Begäret hade blivit för stort. Det mystiska hade blivit för frestande, och det sovande monstret inom henne hade vaknat.
Hon kunde aldrig ta tillbaka att hon tagit initiativet och helt enkelt sugit av sin bror. Och varför ångrade hon sig inte? Ångern fanns i henne men hon skulle inte ta tillbaka det ens om hon kunde.
Först när fingrarna var alldeles rynkiga, och varmvattnet sedan länge bytts ut mot kallt, klev hon ur duschen. Tog på sig sina kläder och suckade för sig själv. Hon såg ut genom fönstret ut mot skogen. Den var alldeles svart eftersom att solen var bakom den. Solen var på väg ner och färgade himlen orange-röd. En klump satt i halsen och ville inte försvinna hur mycket hon än försökte tänka ut ett sätt att återgå till det normala. Det gick ju inte. Mjukisbyxorna kändes som att de skulle strama åt kring hennes ben och den för stora t-shirten satt åt vid halsen. Hennes långa gyllene hår hängde vågigt längs ryggen. Det var inte torrt än och från det föll några droppar till golvet och bildade en liten pöl.
Hon kände Vidars andas mot hennes vänstra axel. Han lade händerna kring hennes midja och klev närmare henne. Svepte undan hennes våta hår och lade ansiktet mot hennes.
Hon blundade. Kände pirrandet. Förbannade sig själv. Nej.
”Jag skjutsar hem dig”, viskade hon.
Han suckade och nickade lätt.

Idun försökte vara som vanligt i bilen, och musiken gick på ganska hög volym. Till viss del, kanske, för att inte behöva prata med sin bror.
”Lost in a silent dream of a lonely broken love…” sjöng hon, alldeles tyst, för sig själv.

När hon parkerade utanför deras hem funderade hon på om hon skulle gå in. Klockan var mycket, så hon beslöt sig att låta bli. Hon måste ju åka tillbaka och ta ut Valkyria. Ändå öppnade hon dörren och klev ut.
”Vi har inte gjort något fel”, sa Vidar, om det var till henne eller till honom själv, det visste hon inte.
Han var på väg upp mot huset och Idun såg på honom. Hon öppnade munnen, men inget kom ut. Hon visste att hon ville säga det, men det gick inte. Hon öppnade munnen.
”Kom”, sa hon tyst. Vidar hörde inte.
”Kom”, upprepade hon, högre. Vidar vände sig om och såg på henne. Han gick till henne och ställde sig mot bilen, med armarna i kors på taket. Idun gick runt bilen och fram till honom.
Hela gatan kunde ha sett på för allt hon visste, men hon tog tag i sin bror och kysste honom. Hon kände hans förvåning, men han besvarade kyssen, även om han avbröt den snabbt. Han stirrade på henne.
”Sätt dig”, sa Idun och gjorde en gest mot bildörren.

De körde en bit, Idun hann nästan ångra sig, men hon var ännu kvar i sinnesläget, och när de kom fram ut till stugan var hon nästan extatisk. När hon öppnade dörren möttes de upp av Valkyria, men de hälsade inte.
Valkyria brydde sig inte. Dörren lämnade de öppen efter sig, så hon sprang ut.

Idun och Vidar stod i det stora rummet som var stugans hall och vardagsrum och såg in i varandras ögon.
”Vad är det som händer?” sa hon utan att egentligen undra.
”Jag vet inte”
Vidar tog tag om hennes kinder och kysste henne. Med slutna ögon tog hon emot honom.
Idun kastade, kanske undermedvetet, en blick på den öppna spisen. När de var mindre brukade deras pappa göra upp eld där. Hon log åt minnena. Vidar tittade dit, för att se vad hon så intensivt log åt.
”Vill du ha eld?” frågade han.
Hon nickade.

Inom kort hade Vidar fått en liten eld att brinna. Idun hämtade ett stort vitt lakan från skåpet och lade det på golvet framför elden.
De satt där på golvet en bra stund, intill varandra, och höll om varandra. Idun undrade om hon var kär. Det satt en klump i halsen så fort hon tänkte tanken, men hon visste att det inte gjorde något. Ingen kunde någonsin få veta. Och dessutom skulle de ju aldrig bli tillsammans eller så.
Eller intalade hon bara sig själv det? För att inte vara i konflikt med sig själv. Med vad hon visste var rätt enligt samhälle, lag, normer och regler, och med vad hon visste var rätt där och då, i två vuxna människors huvuden. Hon såg på Vidar. Han hade stånd, det märkte hon tydligt. Han tyckte inte att det var pinsamt och försökte inte dölja det. Lätt, med högra handen, strök Idun över bulan i hans byxor.
Vidar darrade inuti, han var inte rädd, men han darrade ändå. Hans systers hand på hans kuk värmde honom. Det kändes naturligt och perfekt.

Idun tog tag om sin för stora tröja och svepte den snabbt av sig. Hon satt med ens halvnaken framför sin bror. Den begynnande elden kastade ett dovt sken på hennes små bröst. Med varje andetag hon höjdes och sänktes dem.
Vidar stirrade blint på dem och började trevande ta av sig sin t-shirt också. Inom kort var den av och han började fumla med byxorna. Idun fnittrade till och log sitt underbara leende. Vidar insåg att han måste vara ganska komisk i sina ögon och lugnade ner sig lite. Han fick av byxorna och Idun himlade mot honom. Hon stack ner ett par fingrar i sin byxlinning, och de gled av i en lätt rörelse. Hon hade bara trosorna på, och Vidar hade bara kalsonger. De såg ut som att de skulle brista vilket ögonblick som helst. Idun tryckte sig mot sin bror, hennes bröst pressades mot honom, och hon stack in handen och tog tag om hans kuk. Han stönade till och hon fnittrade och log. Hon kysste honom medan hon släppte ut hans kuk i det fria. Försiktigt lät de hans kalsonger glida av helt. Hon puffade till honom lätt. Han fattade vinken och lade sig ner på rygg på det tunna lakanet. Det var hårt, men han brydde sig verkligen inte om det.

Idun bet tag i underläppen och såg honom i ögonen. Hon höll tag i hans kuk och runkade den lätt. Försatsen hade redan gjort den blänkande och hennes hand gled lätt över ollonet. Hon sänkte huvudet och slickade på toppen av kuken.
”Mmmfff…” hörde hon från Vidar. Hans händer grep tag om lakanet.
Idun lekte med tungan på ollonet, sög in hela i munnen och runkade kuken lätt. Vidars små stön växte och blev större stön. Hon började suga kuken snabbare och tog in mer av den i munnen. Hon höll tag om roten och sög den i en allt snabbare takt alltmedan Vidar stönade allt ivrigare. När hon kände hur han började göra motjuck mot henne släppte hon ut kuken ur munnen. Hon såg på den. Den glänste av saliv och såg ut att vara redo att avfyra vilket ögonblick som helst.
Idun kröp upp till honom och svängde ena benet över honom. Hon ställde sig upp på knä med benen intill hans sidor och log ner mot honom. Gned lätt med fittan mot hans mage. Hon var våt så det förslog redan.
”Kom närmare”, sa han lugnt och tog tag om hennes midja.
Hon stapplade försiktigt lite längre fram.
”Närmare”, sa han igen. Hon fick lyfta benen för att komma över hans armar.
Hon hade nu fittan mot sin brors ansikte. Hon bet tag i underläppen och tittade ner mot honom. Hon kände hans händer mot hennes rumpa. De tryckte henne framåt. Snart kände hon också Vidars tunga mot fittan.

Vidar var så kåt att han inte kunde ta de fina småvägarna, utan slickade hungrigt sin systers fitta så fort han fick den i tungans omfång. Han smekte samtidigt hennes underbara, välformade rumpa och tryckte henne lite närmare sig. Hon var våt, och det rann lite fittsafter över hans haka, ner på halsen. Han hörde henne stöna och fnittra om vartannat. Varför hon fnittrade visste han inte, men han var också klokare än att stanna och fråga.
Idun slappnade av mer och föll nästan pladask över Vidar, men hon lyckades hålla sig uppe. Hon hamnade längre ner och började gnida fittan mot hans mun. Mellan ett par stön såg hon ner mot honom. Den lustiga synen innebar att bara hans näsa stack upp. Hans ögon mötte hennes för ett ögonblick.
Efter bara ett par sekunder stönade hon så högt att Valkyria kom inrusande genom ytterdörren för att se vad ända in i glödheta helgoland det var som stod på. Hon satt sig ner och betraktade syskonen med huvudet på sned en kort stund innan hon tappade intresset och sprang ut igen.
Iduns orgasm sköljde över henne och hon frös till med tänderna nästan fastbitna om underläppen. Huvudet lutade bakåt och hårstrimmor hade hon över ansiktet. Efteråt andades hon tungt och föll långsamt bakåt, landade på rygg på golvet.

Vidar satt sig upp, kuken hade inte svikit honom utan stod fortfarande stor och stolt. Han böjde sig ner och kysste Idun. Sedan tog han hennes hand och hjälpte henne att sätta sig upp. Hon tog sig upp i hans famn och han förde kuken rätt, sakta sjönk hon ner och lät honom glida in i honom. Hon höll om hans rygg och började rida honom. Till en början sakta, men det dröjde inte länge innan hon höjde tempot något. Hon red sin bror, hennes fitta skvalpade tyst när han var djupast i henne, men eldens sprakande tog död på de små ljuden. Bara deras tystlåtna stön kunde överrösta elden över huvudet taget.
Idun tryckte hela sig närmare sin bror. Hennes bröst trycktes mot honom, och hon förstod att han älskade det för han utstötte doft ”jaaa…”
Han höll tag i henne kring rumpan och kände hur den skumpade mot honom, upp och ner. Han njöt underbart av känslan av hennes fitta som kramade kring hans kuk som någon fitta aldrig gjort förr. Hennes hår hängde över honom och han lutade ansiktet upp för att kyssa henne. Han kunde inte begripa att det faktiskt hände. Tanken att han var död och hade kommit till Himlen slog till, men det gjorde inget. Inte om det här var Himlen.

Vidar lutade sig framåt och lade sin syster på rygg på lakanet. Han började knulla henne i missionärsställningen. Hon saxade upp benen på hans rygg och han knullade henne i ett snabbt ökande tempo. Hennes hår låg utspritt runt hennes huvud som en solfjäder och hon log brett, hennes ögon var slutna och hela tiden stönade hon tyst. Hon gjorde motjuck som hela tiden tog Vidar allt närmare sin höjdpunkt. Han knullade henne snabbt och höll på att brista i henne när hon fick ännu en orgasm. Den verkade komma ur det blå, för hon stönade tyst ena sekunden och nästa grep hon om honom så hårt det gick med benen och händerna höll på att slita sönder lakanet. Hennes fitta pressade så härligt om honom att han inte förmådde ta sig ut, han fick hålla sig, men så fort Iduns orgasm gått över drog han sig ut, och innan han ens hann vidröra kuken exploderade han. Sperman började flyga över hennes mage och upp mot brösten. Han stönade högt och trodde han skulle dö, för det var så skönt.

Vidar lade sig utmattad bredvid henne och de tittade upp i taket och bara andades ut. De låg en lång stund intill varandra bara för att göra det. Klockan var säkert mycket, det visste de inte. Valkyria hade kommit in och lagt sig en bit ifrån dem. Dörren stod öppen lite grann och det kom in ett par myggor. Ett par bett fick de, men det spelade ingen roll. Det kom in kall luft genom dörren, men elden höll dem varma. De ville inte resa sig bara för att stänga dörren. I Iduns ögon var ögonblicket perfekt som det var. Vidar log för sig själv och funderade på hur mycket han älskade sin syster. Hjärtat hoppade till när han kom på sig själv, men han visste också att det var precis som det skulle. Han var kär i sin syster och det gick inte att förneka.
De låg där och pratade långt in på natten. Flera timmar.
”Älskar du mig?” sa Idun, när det varit tyst ett par minuter. Hon log och hade bitit tag i underläppen. Vidar tittade på henne.
”Ja”, sa han, ”älskar du mig?”
”Jag har försökt intala mig att vi bara leker, men det går inte”, svarade hon utan att sluta le, ”ja, jag älskar dig.”
Som för att markera att det var slutpratat lade sig Idun med ryggen mot honom. Hon log för sig själv. Hon var kär i sin bror också.

Vidar såg på sin syster smekte hennes kropp.
Hans fingrar löpte över hennes rygg, över hennes mage, över hennes bröst. Hans tunga följde dess spår. Han hörde henne njuta, och kysste hennes styva bröstvårtor. Hans ben gneds mot hennes lår. Han kysste hennes hals, hennes haka, och hennes mun. Han kysste hennes slutna ögon, och kände hennes doft. Den underbaraste doft, som bara hon hade, den fyllde honom med lättnad, lät honom dö i frid om så var. Med handen smekte han genom hennes hår, och han kände hennes bröst pressas mot honom och smekte dem med händer, och med munnen.

Han kunde känna hennes lust, den ångade från henne, grep honom. Det gick inte att hålla sig borta. Han kysste varje del av henne som han kom åt. Hennes läppar glänste i eldens tunga sken, och han kunde inte motstå sin frestelse att kyssa dem, att smaka på dem. Deras tungor dansade, en dans så het att helvetets eldar inte skulle kyla den. Och han släppte hennes läppar, han kysste hennes arm, och hennes hand. Han kysste varje finger. De var lena och som silke mot hans läppar.
Hennes bröst var så ljuvliga i eldens sken, och han kysste dem och smekte dem. Kysste hennes mage, och lät tungan smeka försiktigt i naveln, och på den lilla silverkulan som hon hade där. Hans tunga vandrade neråt, och han kunde höra henne andas. Hennes händer grep om lakanet när hans tunga vidrörde klitoris. Hans tunga smekte hennes kön, och hennes andning ökade stadigt. Det dova ljuset flackade till i eldstaden, och rummet mörknade omkring dem.

Hans tunga mot hennes kön i en ändlös spiral av vad som en gång var, men aldrig kommer åter. En tår av silver föll från hans öga när han mindes, och en strimma månsken sipprade in genom en springa i väggen. Han kysste hennes kön och smekte det försiktigt med ett finger. Nästan omärkbart lät han fingret glida in i henne, med en suck släppte hon in det och han kunde känna henne slappna av.
Fingret löpte in och ut ur hennes kön, och sällskapades snart av sin granne. Elden brann livligt, och sprakade tyst. Den är det enda ljud som hördes, förutom hennes andning som ökade för varje minut. Hans fingrar smekte henne inuti, och hans andra hand smekte hennes lår. Hans tunga lekte med hennes klitoris. Hennes händer var om hans huvud, i hans hår, hennes ben om hans kropp. Han kände henne njuta, och närma sig klimax. Hennes andning var tung, och hela hennes kropp spände sig. Hennes händer grep åter hårt om lakanet under dem. Han smekte hennes kön och njöt av att se henne njuta. Han såg med ett leende hur hon suckade och släppte greppet om lakanet, hennes extas ebbade ut, och med sina läppar log hon mot honom.

Försiktigt och ljudlöst lade han sig intill henne, och såg in i hennes ändlösa ögon. Som stjärnorna som blickar ner. En ängel intill honom och han kysste hennes läppar.
Han smekte hennes kind och hennes hals och nacke. Han kysste hennes hals och hennes bröst. Hans tunga lekte med de styva bröstvårtorna, och han lade sig försiktigt över henne. Hans hårda kön kramas mot hennes mage där de låg och kysste varandra. Med ostadig och nervös hand rättade han till den, och förde den sakta mot henne. Ljudlöst och lätt släppte hon in honom i sig, och han andades ut. Hon kved tyst när han pressade sig in i henne. Hennes händer höll om honom och smekte hans rygg och genom hans hår.
Hans läppar mötte hennes, och han drog sig ur henne, för att sedan glida in på nytt. Hennes kön omfamnade hans med värme, med kärlek. Hans kropp i rörelse mot hennes. Elden kastade ett vackert ljus på hennes redan vackra kropp. Hennes höfter, hennes smala mage, hennes små, perfekta bröst. Hennes ansikte, de djupa, blå ögonen som hon slutit i sin njutning. För att kväva sin häftigare andning bet hon tag i underläppen, samtidigt som ett vackert leende spred sig i hennes ansikte. Hennes långa ljusa hår låg utspritt under hennes huvud. För honom var hon så fager.

Han trängde djupare in i henne för varje gång han gled in. Hans hårda kön kramades av hennes, och åter kom hennes höjdpunkt. Hennes kön kramade hårdare om hans, hennes naglar rispade hans rygg och en lång, tyst suck hördes från hennes läppar. Han stötte hårdare in i henne, och nådde även han klimax, han gav ifrån sig ett dämpat stön när han tömdes i henne. Han njöt av varje sekund, och visste att hon kände detsamma. När allt var förbi rörde de sig inte, de låg kvar, i det tysta rummet, intill varandra på ett ensamt lakan på golvet. Solen steg, och dess öga blänkte på hennes läppar, hon sov fridfullt, och hennes läppar log, de låg kvar, hand i hand, medan elden sakta slocknade.

Fyra.

Landskapet inför hennes fötter såg öde ut. Himlen ovan henne var mulen och grå så långt hon kunde se. Vinden blåste bistert och kallt och fick de torftiga träden att svaja till som om de skulle falla. Löven från deras kronor hade sedan länge fallit med höstens intåg. Marken var torr. Det hade inte regnat på länge. I fjärran dundrade åskan och den närmade sig snabbt, kanske hade den regnet med sig.
Nybyggarnas små hus stod prydligt uppradade, vart och ett med det kristna korset över dörren. Den enda stenbelagda vägen som gick mellan två raderna av hus ledde upp mot kyrkan. Byggd i trä för inte många år sedan. Guds hus. Hon hade förrått honom. Ett par hundra meter bort stod väderkvarnen och den stora gården som ju nu var ur bruk för vintern. De hade precis tagit in årets skörd. Den sämsta sedan nybyggarna kommit hit.

Idun tittade ner på sina bundna händer. Fötterna var också bundna. Några ilskna män höll hennes armar för att hindra henne från att fly. Bakom dem stod resten av byn i tystnad. Hon tittade upp mot mannen som kom gående från kyrkan. Han var klädd i en svart kaftan och hade en svart med stort brätte som fladdrade i vinden. Den vita kragen visade att han var en Guds man.
Prästen stannade framför Idun och synade henne med ett sorgset uttryck. Hon äcklades vid åtanken av honom. Han var den största av hycklare. Det var han som förförde barn i missionen ett par kilometer därifrån. Varje kväll bad han sin Gud om ursäkt och sov gott utan synd. Varje morgon åtrådde han barnens små kroppar. Även Idun hade han haft i sin famn. I sitt förakt kunde hon inte annat än att spotta på krypets kaftan. Männen som höll i henne ryckte i henne och en av dem grymtade till av ilska.
”Du har dömts för häxeri”, talade prästen, ”erkänner du så kommer din död att bli snabb”
Idun fnyste till svar och spottade än en gång på ulven i fårakläder.
”Erkänner du inte så kommer du att brinna tills din själ är fri från synd”
”Jag vet vems själ som behöver RENAS!” ylade Idun till svar, med hat i rösten.
”Erkänner du, inför Gud?”
Idun lämnade ännu en spottloska på prästens kaftan. En av männen som höll henne slog till henne, hon föll på knä inför prästen.
”Då ska du i Guds namn brinna idag”
Männen reste henne upp och släpade iväg henne.

I folkmassan som omringat bålet såg hon Vidar. Han såg på henne med andra ögon än alla de andra. Han såg inte med hat, även om hans ansiktsuttryck ville säga det. I hans ögon såg hon den kärlek han gav henne och den gav henne kraft att möta sitt öde och inför Gud mäta sina synder. Vilka de än må vara.

Det var prästen själv som höll facklan. Med ett torrt, meningslöst skratt slängde han den på bålet. Idun såg på den, hjärtat bankade. Elden började snabbt sprida sig. Stunden var kommen. Idag skulle hon dö. Åskan mullrade närmare nu. Ett par regndroppar föll i hennes ansikte. Hon såg upp på sin bror. Hon kände hur han älskade henne.
Elden slickade hennes fötter. Djävulen nafsade efter henne. Smärtan var oändlig. Hennes dova skrik fyllde luften. Inom kort var elden världsomfattande kring henne och smekte hela hennes uppenbarelse. Helvetets lågor smälte hennes ansikte, skalade ytan från hennes ögon.
Efter bara minuter var Vidars syster borta. Damm på marken.

Fem.

Idun slog upp ögonen. Hon andades tungt. Men det brann inte. Landskapet hon såg var inte grått och dystert. Solen sken in genom stugans alla fönster och lyste upp morgonen. Intill henne låg Vidar. Han sov fortfarande. Ett djupt andetag rensade hennes tankar från onda drömmar och hon såg på sin bror. Han snarkade tungt och kuken var i ett stort stånd som pekade rätt uppåt. Hon log när hon såg det och betraktade kuken. Hon kunde inte säga att den var störst, men hon kunde säga att det var den som varit henne skönast. Hon hade aldrig velat ha en kuk mer än hon ville ha Vidars kuk. Försiktigt lade hon handen om den. Hon bet tag om underläppen och drog sakta förhuden över ollonet. Och så ner igen.
”Mmm…” lät Vidar dovt.
Hennes behandling av kuken ledde till att försatsen började strömma fram ganska snart och kuken blev hal och handen gled lätt över den. Hon tog det varsamt, men hela tiden ökade hon tempot. Hon smekte ollonet med varsam hand och tog extra väl hand om den känsligaste delen, på ollonets undersida. Snart runkade hon sin bror i en snabb, stadig takt. Hon hörde honom stöna tyst ett par gånger när han sprutade. Satsen flög en bit upp innan den landade på hans egen mage. Idun släppte taget om kuken och log för sig själv.
”Sluta inte”, hörde hon Vidar mumla fram.
Hon ryckte till, för hon visste ju inte att han var vaken. Hon tittade på honom, och han log mot henne. Hon fattade kuken igen och började runka den. Den var lite kladdig av sperman, men den var fortfarande hård. Hon runkade mer hårdhänt nu. Fumlade med handen som en kupa över ollonet lite grann. Vidar nästan grymtade när han stönade. Hon runkade snabbt och det var det skönaste handjobbet han någonsin mottagit, alla kategorier.
Snart flög sperman än en gång och landade på hans mage. Han var utmattad men åh så lycklig.

Idun reste sig och gick för att hämta rena kläder att ta på sig. Hon kom ut till Vidar iklädd bara ett par trosor och började fumla med en behå.
”Tror du att det blir samma i år, med middag här?” sa hon.
”Det kan du räkna med”, pustade Vidar medan han betraktade henne.
”Jobbigt”
Varje år brukade deras föräldrar bjuda in deras mammas föräldrar och hennes syster familj på påskmiddag vilken åts i stugan med skoj och stim.
”Bäst du gör dig i ordning, för det är idag”
”Idag!?”
”Ja, mamma jobbade i går så det blev bara idag kvar”
”Fiddlesticks”

De for hem framåt tolvtiden. Valkyria fick bli kvar eftersom att de ändå skulle komma tillbaka om någon timme. Deras morföräldrar, Torvald och Signe, var redan där. Ingen av dem kunde längre köra bil, så de hade fått hämtas för en stund sedan. Signe hade aldrig haft körkort och Torvalds syn hade på bara ett par månader försämrats så till den grad att han nästan inte kunde se alls längre.
Idun hade inte träffat dem på länge och kramade hjärtligt om bägge två. Vidar hälsade bara slött innan han landade på sitt rum för att spela tv-spel.
Eftersom att maten skulle förberedas innan de åkte ut till stugan var deras föräldrar i full fart med att få allt i ordning. Idun förstod inte riktigt grejen, men det var tradition. Sedan hennes farföräldrar gått bort firades jul hos hennes morföräldrar, påsk i stugan och midsommar hos hennes moster.
Hon hjälpte till så gott hon kunde en stund men mamma var för bossig och deras åsikter om det mesta gick inte ihop, så förargad gick hon till sitt rum för att hitta några filmer att ta med ut till stugan. Visstja, hon hade ett möte på arbetsförmedlingen på tisdag. Det fick hon inte glömma. Ungefär som om hon skulle få jobb i alla fall. Med en suck lastade hon ner en hög filmer i en kasse.

”Vi åker om en kvart”, hördes mammas röst nerifrån. Det betydde minst en halvtimme.
Idun undrade vad Vidar gjorde. Han hade stängt dörren om sig i sitt rum och när han spelade tv-spel brukade det låta mer om tv:n. Med ett flin tassade hon bort till hans rum och la örat mot dörren. Det hördes ingenting. Eller, ett tyst mumlande. Han pratade lågmält där inne. Hon kikade genom nyckelhålet. Det hjälpte inte lika mycket som hon hade hoppats för hon såg ingenting. Om han pratade så kanske han inte hade så bra uppsikt över dörren, tänkte hon, så hon började försiktigt smyga ner handtaget. Varför hon var så intresserad av vad han höll på med – och varför hon inte bara öppnade dörren och gick in – visste hon inte. Det var väl bara lite att smyga. Det var roligt.
”Då ses vi imorgon, Joss”, hörde hon honom säga, sedan ett kort uppehåll innan han fortsatte, ”jag älskar dig också”
Hon kunde inte begripa det. Försiktigt lät hon dörren glida igen och så gick hon ut till sitt rum, tog kassen med filmer och gick ut till bilen. Hon körde iväg ensam till stugan. Hon visste att hon inte borde bli förbannad. Vidar hade rätt till att älska sin före detta flickvän om han ville det, men då behövde han ju knappast säga till henne, Idun, att han älskade henne. Hon kämpade lite för att inte gråta och lyckades hålla det inne. De var ju syskon. Det var ju bara en lek. Det var inte på riktigt det de hade.
”Eternal glory, ride fast to me!”
Hon fattade inte att hon var arg. Det var ju helt ogrundat. Hon sjöng med till musiken. Det kändes lite bättre. När hon kom fram till stugan kändes det lite bättre. Hon slog sig ner i fåtöljen i det stora rummet och klappade Valkyria som satt vid hennes fötter för lite uppmärksamhet.

Vidar gick igenom planen i huvudet. Jossans kille hade gjort slut, och hon hade ringt Vidar och ville ha honom tillbaka och imorgon skulle han lämna henne som hon gjort. Hon var ledsen och grät i telefonen.
”Well boo-fucking-hoo”, mumlade Vidar för sig själv.
”Vad sa du?” undrade mamma genast och han kom på att han faktiskt körde bil.
”Eh… ingenting”
De hade åkt en sisådär trettio minuter efter mammas utropande av femton, så fort hennes syster med familj hade kommit. Han hellre velat åka med Idun, men hon hade redan stuckit utan ett ord till någon.

Idun suckade när de två bilarna rullade in framför stugan. Så fort alla började kliva ur sprang Valkyria dit och skulle hälsa. Eller om hon var nyfiken på maten som de hade med sig kanske.
Hon satt utanför stugan i en solstol och väntade på dem. Solen sken så hon hade solglasögon på sig. Alla hade tunna kläder på sig, för det var verkligen varmt ute. Hon betraktade Vidar som inte ens verkade ha lagt märke till henne. Han pratade med deras kusin, Tor. De var jämnåriga. Tor såg ganska bra ut, tänkte Idun. Hon borde ha knullat honom istället, då hade hon åtminstone inte brutit mot lagen. Hon mådde dåligt inombords, nu när Vidar inte ville ha henne låg hon på botten av ett hav av skam. Det var tur att det inte skulle hända igen i alla fall. Med en suck reste hon sig och hälsade på sina släktingar. Mamma hade redan skyndat in i stugan för att se om där behövde städas. Det var nog tur för Idun att hon hade vart duktig med den saken, annars hade mamma inte blivit så glad. Idun gick efter henne in.
”Du har städat bra”, började mamma innan Idun ens hann öppna munnen.
”Ja, du var…”
”Kan du inte ta på dig något finare?”
”Men det här…”
”Har Valkyria ätit?”
Idun hann inte ens börja svara.
”Har du promenerat henne?”
Idun nickade bara. Nickade och tog emot ett korsförhör passande en krigsförbrytare.

Vidar ville få en sekund ensam med Idun. Han undrade varför hon bara stuckit och han ville berätta om Jossan. Det gjorde honom glad att han hade Idun som var så mycket bättre, efter att hans hjärta slängts till en flock vargar som kalasade på det i tre månader.
Men Tor hängde efter honom. Tor var rätt patetisk tyckte han. De hade vart ganska bra kompisar förr, men efter att han själv bytt skola gled de från varandra och Tor hade blivit mer självcentrerad varje gång de träffades. Självcentrerad och fördummad. Han omgav sig av ett kompisgäng som bekräftade hans statussökande. Vidar kunde inte bry sig mindre om honom, men nu sökte han mer bekräftelse, som Vidar inte tänkte ge honom. Men han fick helt enkelt se till att prata med honom. Ibland var han mer normal också.
Som tur var han normal på det viset att han också gick på toa ibland och så fort det inträffade tog Vidar chansen och gled in i sovrummet som Idun ockuperade. Hon stod där inne och hade lagt fram en massa kläder på sängen.
”Hej”, mumlade Vidar.
Idun nickade bara till svar. Vidar ställde sig bakom henne och tog tag om hennes midja. Ville hålla om henne, men hon vred sig ur hans grepp.
”Vad är det med alla kläderna?” sa han.
”Mamma tyckte att jag skulle byta, men jag hittar inga fel med det jag har”
Hon vände sig om och visade upp klädstilen hon valt för dagen. Ett par grå mjukisbyxor och tröjan med Dio-tryck. Håret var utsläppt och lite inte så genomkammat. Och inga strumpor hade hon på sig, hon var helt barfota. Hon var så vacker så som hon var.
”Öh…” mumlade Vidar.
Hon tittade på honom med ett frågande uttryck. Väntade på svar, vad var det för fel med det hon hade? Varför behövde hon ta på sig finare kläder? För att det förväntades av henne.
”Inga fel”, fick han fram, ”du är jättefin”
”Tack”, svarade Idun bryskt och vände sig om igen, ”men nu får du gå, för jag ska byta om”
”Vad är det?”
”Inget”
Vidar stängde dörren efter sig när han gick. Idun provade lite kläder utan att hitta något som kändes ens nästan rätt. Till slut valde hon ett par jeans som hon hade haft bara ett par gånger och en ganska fin topp som hon fått av sin farmor alldeles innan hon dog. Hon gillade sin farmor, hon var alltid snäll och var den som verkligen lärde Idun hur man kör bil.

Vidar hade satt sig i soffan intill Tor som såg på tv. De andra var utomhus och gjorde i ordning. Tors småsyskon lekte med Valkyria.
”Jossan var snygg”, sa Tor och tuggade frenetiskt ett sedan länge smaklöst tuggummi.
”Visst”, svarade Vidar tomt.
”Du är inte tillsammans med henne längre va?” mer tuggande, han tuggade högre för varje minut.
”Nej”
”Då gör det inget om jag försöker va?”
”Kör hårt”
”Jag kan inte fatta att du gav upp en så snygg tjej”, hånskrattade Tor och spottade ut tuggummit. Det landade på golvet.
”Visst, hon var snygg, men du skulle min tjej jag har nu”, sa Vidar och flinade.
”Har hon stora pattar?” flinade Tor tillbaka.
Just då gick Idun förbi bakom honom. Hon klappade till honom på bakhuvudet i förbifarten.
”Plocka upp ditt tuggummi, äckelpotta”, sa hon när hon gick ut genom dörren.
Vidar tittade efter henne. Hon hade satt upp håret i en tofs så man kunde se hennes vackra ansikte. Tor muttrade och plockade upp tuggummit. Som om inte det var nog stoppade han in det i munnen igen och började tugga, men han var inte lika stursk längre.
”I alla fall, jämför med Jossan, så är Jossan ungefär som ett troll som legat i pissvatten under en bro i två månader och väntat på getabockar”
”Har hon stora pattar?” undrade Tor igen.
”Spelar ingen roll, de är rätt härliga ändå kan jag lova”
”Som din syrras, hon har rätt sjysta pattar”
”Mm…” Vidar ville be honom dra och hänga sig, men han försökte hålla sig, ”inget jag tänker på”, förklarade han, även om det inte stämde.
”Visste du att kusiner får knulla i det här landet”
”Det visste jag inte”, Vidar ville inget mer än att klubba till hans trubbiga tryne.
”Kanske jag skulle ta henne och Jossan på samma gång?” sa Tor och flinade, han spottade ut tuggummit igen, men plockade upp det på en gång. Sedan reste han sig och gick och slängde tuggummit i papperskorgen.

Vidar satt kvar i soffan tills Tor gick ut, då reste han sig och ställde sig i dörröppningen och betraktade Idun. Hon var vacker. Inte fullt lika vacker var Tor som pratade med henne. Han verkade däremot vara rolig, för Idun skrattade. Han ville bara slå Tor i hans håriga ansikte.
Idun kastade en blick på Vidar och himlade med ögonen. Så log hon och lade handen mot Tors lår och smekte upp mot hans skrev. Hennes ögon flackade fram och tillbaka, hon letade efter någon som kanske hade ögonen åt deras håll. Vidar såg hur hon viskade något i Tors öra och med tanke på hans reaktion var det något speciellt.
Idun gjorde som alla sexiga tjejer på tv gjorde, hon gick så sexigt hon kunde och vickade lite på rumpan. Hon gick mot Vidar som hela tiden betraktade henne. Tor blängde efter henne en bit ifrån.
Hon gick förbi Vidar in genom dörren. På vägen förbi blinkade hon med ena ögat mot honom. Tor började stilla tassa efter henne, som om han var rädd att om någon såg honom röra sig skulle han träffas av blixten. Vidar släppte in honom och pekade mot Iduns sovrum. Tor stirrade på honom.
”Trodde inte det skulle funka”, sa han och smet in till Idun. Vidar stod kvar och började räkna ner.
”Tio, nio, åtta, sju, sex…”
Tor kom utgående ur Iduns sovrum. Han var sur och knäppte upp gylfen.
”Hm, en smärre felbedömning”, sa Vidar. Idun kom skuttande ut från sovrummet med ett brett leende.
”Det var roligt”, viskade hon med munnen tätt intill Vidars öra. Vidar flinade och höll inne ett skratt.
”Du, det här med…” fortsatte Idun, men hann inte avsluta innan hon avbröts.
”Kommer ni och äter?”

Sex.

Alla hade hunnit bli smått fulla. Påskspriten tog naturligtvis ut sin rätt. Eller påsksprit var det inte riktigt, männen söp starkare grejer och kvinnorna drack cider. Det var bara Iduns mormor som var opåverkad – sprit var djävulens påfund. Småbarnen hade naturligtvis somnat.
Klockan var runt elva när mamma ringde efter taxi. Idun kunde inte riktigt se, för visarna hade plötsligt blivit suddiga som bara den. När taxin anlände fick mormor och morfar åka hem. Det fanns då utrymme för alla att sova i stugan – nästan. Bägge sovrummen var utrustade med varsin dubbelsäng – Iduns föräldrar fick en, och hennes moster och morbror fick den andra. Deras små barn fick sova tillsammans med dem.
Sedan förra årets obekväma lösning med golvet för Idun och Vidar hade mamma köpt uppblåsbara madrasser, vilka låg undanstoppade längst ner i en garderob. Hon blåste upp dem – ”tack gode Gud för de nya elektriskt uppblåsbara” – och lämnade dem till Tor och Idun. Vidar fick sova i soffan. Tacka och ta emot. Sexismen vet inga gränser.
Mer cider till Idun och en öl till Vidar. Idun var inte helt närvarande men hon visste att hon var full. Hon tassade bort till sin luftmadrass. Den såg inte särskilt skön ut, men den måste duga. Tor låg redan på sin. Han sov sedan länge. Han var ju tuffast, så han måste visa att han kan dricka mest. Enkel matematik. Idun gick till toaletten, tänderna skulle borstas oavsett grad av alkohol i kroppen. Och så var hon kissnödig. Det luktade av spyor där inne och hon visste att det var Tors förtjänst.
”Den fjollan”, mumlade hon för sig själv, ”tål inte lite alkohol…”
Efter att behoven var uträttade gick hon ut till sin madrass igen. De vuxna betedde sig fortfarande som barn ute vid gården, drog snoppskämt och garvade så de dog, men Vidar hade hittat sin säng – soffan. 
Han låg där i fosterställning med huvudet på en hård soffkudde och mumlade tyst. Han var full och bara halvt vid medvetande. Han var på väg att somna. Idun stapplade fram till honom och satte sig på huk framför honom.
”Håller du på att somna?” mumlade hon.
”Mm…”
”Får jag ge dig en kyss?”
”Mm…”
”Du vet, jag hörde när du pratade med Jossan tidigare.”
”Mm…”
”Att du älskar henne och så menar jag”, mumlade Idun, knappt medveten om vad hon sa själv, ”det gör inget, det du och jag har är ingenting, det är bara sex”
”Mm…”
”Men om du vill ha sex igen, för Jossan är säkert dålig”, fnissade Idun, ”så kan vi ha sex, du och jag”
”Mm…”
”För vet du, jag älskar dig faktiskt, du tycker inte om mig, men jag tycker om dig”
”Mm…”
”Jag är kär i dig, men du är inte kär i mig”
”Mm…”
”Jag älskar dig, men du älskar inte mig”
Idun kysste honom. Hon kysste honom med all sin kärlek. Hon älskade ju faktiskt honom. Under sitt tjugotal år i livet hade allt lett upp till att hon älskade sin bror, över allt annat. Just nu brydde hon sig inte om något annat. Folk fick väl kolla, hon hade inte brytt sig nämnvärt.
Hon släppte hanns läppar och såg på honom. Han sov egentligen, men han log.
”Mm…” lät han.
Idun reste sig på fumlande fötter och lade sig på sin madrass. Hon somnade med hjärtat krossat, ”love’s a bitch” var vad Quiet Riot brukade säga och det stämde. Det stämde. Hon ville inte förlora den hon älskade till någon annan.

Den blixtrande huvudvärken lät henne inte ligga kvar länge. Klockan måste vara mycket men det var ändå ganska tyst. Solen sken in genom fönstren.
”Aldrig mer”, mumlade hon medan hon satte sig upp.
Hon såg att både Tor och Vidar låg kvar precis som hon lämnat dem. Det snurrade i skallen, men hon lyckades resa sig. Hon fumlade in på dass och kissade. En liten bakfylla var väl inget. När hon suttit på toaletten helt stilla i säkert fem minuter reste hon sig, spolade och gick ut. Hon smög förbi de sovande och ut ur stugan. På en solstol i solen satt Tors pappa, Peter. Han var ”van drickare” och hade således svårt att bli bakfull.

”God morgon”, sa han glatt när han fick syn på Idun.
”Morning…” blev det mumlade svar han fick höra.
Idun slog sig ner i en solstol som stod uppställd intill Peter medan Valkyria kom springande för att säga god morgon.
”Finns inget som en bakfylla va?” retades Peter.
”Nej du, det är ju därför man dricker”
”Men de är också oundvikliga, man blir inte karl förrän man vart bakfull åtminstone en gång”
”Det är inget jag har som målsättning att bli”
Peter skrockade till, ”du måste äta något”, sa han.
”Är du tokig människa?”
”Jag lovar, det hjälper”
Idun betraktade honom. Han såg ut att vara säker på sin sak. Dessutom hade han nog vart bakfull tillräckligt många gånger för att ha sina knep.

Det tog en bra stund innan hon kunde förmå sig ens titta på den, men Idun lyckades få ner pizzabiten som blivit över sedan någon dag tillbaka. Den lilla biten gick ner på ungefär en timme och bara en halvtimme senare mådde hon bättre. När sedan alla andra började stappla upp med likasinnade bakfyllor flinade hon åt att hon norpat pizzan. So long suckers, tänkte hon och flinade åt Vidar som bankade på toadörren. Han såg ganska kissnödig ut.
När han till slut fått kissa och kom ut från toaletten satt han sig på soffan och blundade. Idun slog sig ner bredvid honom. Det var ingen som såg på. De flesta var upptagna med att må dåligt och de andra hade fullt upp med att inte låtsås om bakfyllan. Tor sov.
Hon lade handen på hans lår och var på väg att viska något retsamt åt honom när hon plötsligt kom ihåg att han inte älskade henne. Hon lyfte på handen igen. Vidar öppnade ögat för att se vem som var där.
”Hej”, mumlade han med misär i rösten.
”Hej”, löd också Iduns monotona svar.
”Jag mår inte så bra”
”Jag ser det”
”Du har betett dig lite mysko”, Vidar tog en paus, inväntade ett svar, när inget kom fortsatte han, ”varför?” bara varför. Bara varför.
Idun suckade och svalde. ”Jag hörde dig på telefon med Jossan igår”
”Lyssnar du när jag pratar i telefon?”
”Nej, jag tänkte bara komma in till dig och så hörde jag”, Idun tystnade en stund, ”så hörde jag dig prata med Jossan, du sa att du älskar henne”
Vidar satt fortfarande med ögonen slutna. ”Men det gör jag inte”, sa han efter en stund.
”Jo, det gör du”
”Nej”, sa han bestämt, ”jag sa bara det för att jag tänker ge tillbaka”
”Vad menar du?”
”Hon vill bli tillsammans igen och jag tänker ge tillbaka för vad hon gjorde personligen, inte över telefon”
”Vill du vänligen förklara så att vi dödliga förstår?”
”Hon slet ut mitt hjärta och jag tänker slita ut hennes”
”Så varför sa du att du älskar henne?”
”För att då tror hon att jag gör det och det gör allting så mycket mer smärtsamt”
Idun gillade inte den sidan av sin bror, ”vad fan! Så gör man inte”
”Så gjorde hon”
”Men du är väl bättre än hon, du kan få bättre än hon”
”Men jag måste ge tillbaka”
”Det måste du inte, det kommer inte att kännas bättre. Även om du älskade henne en gång i tiden men inte gör det längre. Även om hon älskade dig en gång i tiden men inte gör det längre. Du kan inte klandra henne för det. Människor ändras.”
Vidar satt tyst en bra stund. Till slut öppnade han ögonen och såg på sin syster.
”Du har ju rätt, naturligtvis”, sa han och tog hennes hand, ”jag älskar dig. Och det ska gudarna veta”
Innan hon hann svara kysste han henne. Skit samma om någon såg på.

Sju.

Idun kände fjärilarna fladdra i magen. Hon satt i passagerarsätet på mercan, hon hade låtit Vidar köra. Hon hade aldrig varit med när han övningskört så hon ville se hur han klarade av hennes ögonsten. Hon hade metallen i stereon på låg nivå. Hon hörde inte deras konversation bättre för det, men det sitter väl i människans hjärna, att hon tänker bättre om inte bakgrundsljud stör. Det konfunderade Idun lite, för hon tyckte att hon tänkte bättre med musik. De få gånger i gymnasiet som hon tillåtits ha musik till provskrivningar tyckte hon att det gått bättre, men resultaten mindes hon inte och de kunde ju naturligtvis tala ett helt annat språk. Men så kunde det ju bero på koncentration på lektioner och föreläsningar. Hela alltet gjorde henne konfys och hon kom på sig själv med att inte ens koncentrera på Vidar, så hon centrerade åter ögonen på honom och Jossan.

Vidar drog ut på det hela lite. Han var inte helt säkert på om han faktiskt skulle göra som planerat eller om han skulle göra som Idun sagt. Det var svårt att bestämma sig medan Jossan stod framför honom, sexigare än någonsin, och bedyrade hur ledsen hon var över hur saker och ting slutat med dem sist. Men hon hade ju faktiskt ansträngt sig för att fortsätta vara hans vän. För att inte såra honom allt för mycket.
”Kan du förlåta mig?” sa hon och såg honom djupt i ögonen.
Han tog ett djupt andetag och skakade sedan på huvudet, ”nej”
”Men, men, men…”
”Du slet ut mitt hjärta”, sa han, ”min plan var att slita ut ditt nu, i kväll, men jag älskar dig fortfarande, på ett sätt”
”Gör du?”
”Ja, du är min vän, men inte längre mer än så, jag har faktiskt en ny flickvän”
Hon böjde huvudet neråt och förträngde en tår, ”vem?” mumlade hon.
Vidar var på väg att säga hennes namn när han kom på att han aldrig kunde göra det. Han insåg att världen aldrig kunde få veta att han älskade sin syster.

Han var glad, men ändå dyster, när de åkte tillbaka till stugan. Det var han som rattade den här biten också. Solen var på väg ner, klockan var ganska mycket. Men det var inte kallt, vårvärmen satt fortfarande i den vindstilla luften trots att aprilkvällen började bli sen.
”Hur gick det?” undrade Idun tyst, efter en stund.
”Hur tror du?” mumlade Vidar till svar.
”Blev hon ledsen?”
”Hon överlever”
De satt en stund till, Idun tittade ut genom fönstret vid sin sida och Vidar svängde in på den lilla grusvägen i skogen som skulle ta dem till stugan. Det var bara ett par minuter kvar dit.
”Är det du och jag nu?” frågade han.
Idun vände på huvudet och tittade på honom, ”vill du det?” sa hon.
Vidar svarade: ”Mm, jo, det vill jag”
Idun log åt hans mumlande och inte alltför direkta svar, ”jag också”, sa hon och tog hans hand.
Vid kröken precis innan stugan sa Idun: ”stanna här, så tar jag över, så inte mamma och pappa ser att du har kört”
Med lite muttrande stannade han bilen men lät tändningen vara igång. De sprang runt bilen och bytte plats. När Idun kommit på plats gasade hon iväg och dammet från gruset under dem yrde bakom bilen.
”Tror du de bryr sig ens?” sa Vidar.
”Det spelar ingen roll”, svarade Idun och parkerade bredvid stugan, ”det är olagligt”
”Men de är ju inte ens här”, sa Vidar och betraktade gården, den enda bilen där var Iduns.
”Vid min svans, jag tror du har rätt”

De klev ur bilen och stugan till dörren flög upp när Valkyria kom utrusande för att säga hej. På sitt eget lilla vis. Idun hälsade länge och väl på den överlyckliga jycken innan Valkyria bestämde sig för att hon ville bli hälsad på av Vidar också. Vidar däremot var inte inne i det.
Idun smög in i stugan. Det var ju lite mystiskt att mamma och pappa bara skulle ha lämnat dörren öppen så där och stuckit. Där inne vandrade mamma omkring med en dammtrasa och rengjorde varenda liten pryl som stod på hyllorna. Det luktade fräscht där inne och luften var vädrad, för fönstren var öppna. Idun kände att hon kanske inte var lika bra på att städa som mamma i alla fall, för hon tyckte att hon hade det rent här innan. Hon hade tagit en tur med dammsugaren varje dag och försökt damma hyllorna, men så här snyggt hade det inte varit på länge. Och det hade mamma gjort sedan de stack, för en knapp timme sedan.
”Åh, hej, jag hörde inte att ni kom”, sa mamma och tog en lur ur örat. Hon var naturligtvis fullt inne i Amy MacDonalds senaste skiva. Mamma gillade henne.
”Men här är vi icke desto mindre”, sa Idun medan Vidar klev in i stugan.
”Då kan ni få hjälpa mig att städa”, sa mamma medan Vidar gick ut igen.
”Finns det mer att städa?”

När solen gått ner helt satt de runt tv:n och mumsade på sånt som återstod av påskmaten. Lite ägg, någon potatis och ett par köttbullar. Och så lite sill, men det var inget för Idun. Pappa hade åkt hem tidigare, för måste ju till jobbet imorgon. Vidar hade ju gymnasiet, men det var påsklov nu. Mamma började inte förrän imorgon eftermiddag, så Idun skulle skjutsa henne till jobbet till dess.
Det kom några usla program på de få kanaler de fick in, så de tyckte att det var läge att kolla bland filmerna som Idun fått med sig. Eftersom att hon bara öst ner en del av sina filmer i en kasse visste hon inte själv exakt vilka det var. Hon rotade i kassen och förkastade en del filmer ganska ögonblickligen. Frågade hon mamma visste hon vilka möjliga svar hon skulle kunna få; ”det spelar ingen roll” och ”välj något ni”. Därför valde hon sin favoritfilm som hon visste att varken mamma eller Vidar hade sett, och hon hade vid flera tillfällen försökt få Vidar att se den. Fruktlöst. Men nu var det allt dags.
Under filmens gång betraktade Idun sin bror och såg att han satt som på nålar hela tiden. Filmen var spännande rätt igenom och var en riktig kärlekshistoria, därför gillade Idun den. Den långa jakten på huvudpersonen i skogen och det trovärdiga språket. Hon tyckte att den var perfekt.
Även mamma gillade filmen och hoppade till ett par gånger. Hon var trött, det syntes, men hon höll ögonen öppna. Så fort filmen var slut reste hon sig, gäspade och sa:
”Det var en bra film, nu går jag och lägger mig”
Mamma gick alltså in på toa och därefter in i Iduns sovrum – som hon tagit till sig själv. Idun gick till det andra sovrummet och tittade på dubbelsängen. Den var bäddad för två, men mamma hade nog inte väntat sig att den skulle användas av två. När de suttit och slökollat på tv en stund hörde de hur mammas snarkande tyst tog början. Idun smög över till Vidar och slog sig ner bredvid honom. Hon slappnade av och lutade sig mot honom, lade huvudet på hans axel.
”Jag älskar dig”, sa han och kysste hennes panna.
”Jag älskar dig också”, Idun lade handen på hans mage och kände hans andning. Först var andetagen djupa men alltmedan hon såg bulan i hans jeans bli större blev också andetagen kortare.

Vidar började skruva lite på sig där han satt. Han ville ut ur sina jeans, men han ville inte ta det för snabbt. Han satt en bra stund och ville bara dra av sig byxorna, men han väntade på att Idun skulle ta första steget.
Idun satt och höll om sin bror. Sin pojkvän. Han verkade lite nervös. Men ville han ha sex så måste han ju förstå att det var bara att initiera. Egentligen ville Idun inget hellre själv, men hon orkade inte. Hon såg någon gammal svartvit film gå på ettan och kände hur handen sjönk längs Vidars mage och närmade sig bulan i skrevet. Sedan dåsade hon bort.

Åtta.

Åtta. Klockan var åtta. Idun låg i sängen och solen sken in rätt i hennes ansikte och väckte henne. Hon låg en stund och såg ut genom fönstret. Hon hörde den tysta fågelsången redan ljusa upp hennes dag. Det tog en stund innan hon tänkte på att Vidar låg bredvid henne. Hon vände sig om tittade på honom. Han snarkade lätt. Hon kröp upp alldeles intill honom och höll om honom. Hon kysste hans hals och nacke.
Hon var mjuk men han skickades ändå sakta upp från drömmarnas paradis eller helvete – han kunde inte minnas vilket, det var redan borta – och han vaknade. När han insåg att det var hans drömmars tjej som väckte honom sken han upp och kysste henne tillbaka.

Vidar hade burit henne till sängen i natt, efter att hon somnat. Han hade tagit av henne byxorna men lämnat resten av kläderna på. Han var själv likaledes klädd, fast han hade mansunderkläder. Ingen behå.
Idun kände sig kåt. Hon smekte sig själv utanpå trosorna och bet tag i underläppen. Hjärtat hoppade till och hon tänkte säga god morgon, men det var inte vad som kom ut.
”Jag är kåt”, mumlade hon.
Vidar stirrade på henne med stora ögon.
”Är du det också?” frågade hon.
”Öh… eh…” mumlade Vidar, och när han upptäckte att munnen inte kunde säga något vettigt nickade han bara.
”Ta mig då”, sa hon.
Nyss var Vidar i drömvärlden, nu var han klarvaken. Han kysste Idun och tog av sig sin t-shirt. Idun tog av sig sin också och Vidar såg på hennes bröst, perfekt inneslutna i den vita behåns grepp. Han kysste dem och lät tungan brinna mellan dem. Hon fnittrade lite och satt sig upp och lirkade upp behån. Den ramlade av henne och blottade de vackra, underbara brösten. Hon lade sig ner igen och lät Vidar fortsätta kyssa dem.
Han sög in den högra bröstvårtan i munnen och fumlade med tungan på den medan han smekte det vänstra bröstet med handen.

Vidar var inte så smidig med kalsongerna, men snart kom de av. Idun puttade till honom på bröstet och höll ner honom medan hon satt sig på huk jämte hans ben. Hon böjde sig ner och tog tag om hans kuk. Hon tog den i munnen och sög i sig den snabbt. Han hade inte fullt stånd först, men efter att Idun kommit igång var kuken snabbt helt blodfylld. Han mumlade njutande medan syrran sög honom. Hon slurpade ljudligt hans kuk och tog den så djupt hon kunde ett par gånger innan hon var tvungen att släppa ut den. Medan hon återhämtade andan ett par sekunder runkade hon sin brors glänsande kuk. Glänsande av hennes saliv och hans försats. Bara att se den gjorde henne kåt. Hon runkade den noggrant, lät förhuden glida upp över ollonet ett par gånger. Smekte på undersidan av ollonet – till Vidars stora njutning. Sedan tog hon den i munnen igen och sög den en stund. Hon upprepade samma procedur ett par gånger. Hon kände hur Vidar började göra motjuck mer och mer och hur han stönade allt högre.
Bara han tänkte på att inte vara allt för högljudd, så mamma hör.
Hon fortsatte att suga honom och ömsom runka honom en bra stund medan han blev allt kåtare och kom närmare och närmare det ultimata slutet. Idun släppte ut kuken ur munnen och mumlade åt honom att vara tystare, hon visste inte om det gick fram för vad hon själv kunde höra var hon inte allt för tydlig. Hon sög snart in kuken igen och började suga. Huvudet rörde sig upp och ner längs Vidars kuk och hennes långa hår slängde i luften därefter. Men Vidar tystnade lite, så hon fortsatte nöjt att suga honom en bra stund. Hon avbröt när Vidar gav tecken. Han tog tag om hennes huvud och mumlade ett hysch. Han tittade mot väggen. Mammas sovrum var på andra sidan. Hon hostade till där inne och bägge deras hjärtan bultade. Idun gjorde sig redo att skjuta undan och resa sig. Så hördes mamma snarka tyst bakom väggen igen. Vidar tog en lättnadens suck medan Idun kröp upp längs hans kropp.

Hon lade sig på honom. De var nästan jämnlånga så hans kuk hamnade vid hennes fitta. Bara trosorna i vägen. Hennes små bröst pressade mot hans bringa och hennes hår hängde ner mot sängen. Hon log mot honom.
”Jag älskar dig”, mumlade hon och lutade huvudet neråt och kysste honom.
Vidar lade händerna på hennes rumpa, stack in dem innanför trosorna och smekte. Hon fnittrade lite och bet tag i underläppen. Han smekte hennes lena rumpa någon minut och flyttade sedan undan trosorna från hennes fitta. Hon såg honom i ögonen när han styrde in kuken i henne. Hon började sakta rida honom. Hon var våt sedan länge och hans kuk var hal från försats och saliv så han gled lätt i henne. Naturens lubrikation funkade perfekt och han började snart knulla henne snabbare. Hon satt sig upp och började rida honom. Han kände hur hennes fitta kramade om hans kuk och anpassade sig efter den. Som om det var den som var den enda som någonsin kunde passa där. Som hörde hemma där. Vidar var lycklig. Det enda han någonsin velat ha, kunde vilja ha, red hans kuk just nu. Han tittade ut genom fönstret. Världen var solig och vacker. Han tittade på klädhögen på golvet. Hennes byxor och hennes Dio-tröja, hans kläder låg så att han inte kunde se dem. Hennes behå låg i sängen bredvid dem. Han tittade på byrån, de små prydnaderna som stod där. Hans ögon följde längs väggen. Något rörde sig. Han tittade på spegeln på väggen, i den såg han fönstret och världen utanför. Han tittade på familjeporträtten som hängde intill spegeln. Deras föräldrars bröllopsfotografi, en bild av honom och Idun när de var små, en bild av alla fyra, en bild av Valkyria som valp, ett nytaget skolfoto av honom, ett nytaget foto av Idun. Han såg på den riktiga Idun.
Inget foto. Hans syster, hans flickvän. Hans kuk var i henne. Hon red honom. Han hörde henne stöna tyst. Black Sabbaths textrad ringde i hans öron; ”I’m going through changes”. Den vackraste musik han visste. Inte ens långt ifrån så vacker som hans syster.
Bara tanken fick honom att nästan komma.

Hon gled av hans kuk och böjde sig framåt, kysste honom passionerat. Han besvarade kyssen och höll om hennes vackra ansikte. Vidar puttade henne så att hon hamnade på rygg och så lade han sig över henne i missionären. Han styrde kuken rätt och började knulla henne. De var båda uppe i varv, så han knullade henne ganska snabbt redan från början. Instinktivt undslapp ett par djuriska morrande hans läppar. Han var så nära att komma att han inte trodde det var sant. Han höll inne och fortsatte att knulla hennes härliga fitta allt hårdare och snabbare.
Idun låg med slutna ögon och bet tag i underläppen. Han kände hur hennes fitta kramade om henne allt hårdare och hörde henne stöna lite högre. Hennes orgasm byggdes sakta upp och brast sedan ut i en kaskad av safter som skvalpade ner på madrassen. Han knullade henne igenom den och kände hela tiden hur hennes fitta kramade hårt om hans kuk.
När hennes orgasm avtog kände han hur greppet om kuken släppte något.
Han betraktade henne medan han knullade henne. Hon var så vacker. Håret låg utspritt på kudden och solen sken i hennes vackra ansikte. Hon stönade tyst. Hon kunde hålla sig bättre än honom, för han kom på sig själv med att stöna ganska högt. Han ansträngde sig genast för att sänka volymen och drog sig ur henne. Han lade sig flämtande på rygg på sin halva av sängen. Täcket hade ramlat ur och låg på golvet.

Idun vände ansiktet mot honom och log. Hon andades tungt och såg på honom en stund innan hon åter kröp upp på honom och stoppade in kuken i fittan. Hon lät Vidar bara ligga där medan hon började rida honom. Han såg upp mot henne och höll sig från att stöna.
”Jag kommer snart”, mumlade han.
Hon fortsatte att rida honom. Guppade upp och ner på hans kuk snabbt. Det klatschade till varje gång deras kroppar möttes. Hon hade själv svårt att hålla inne stönandet. Vidar började mumla ohörbara ord och göra snabba motjuck.
”Jag kommer snart”, mumlade han igen.
”Bara låt det”
Han tog tag om hennes midja och tryckte henne neråt, hon gjorde visst motstånd och fortsatte rida, men han var stark och höll henne hårt. Hon kände hur hans sperma fyllde henne och kände hur hans händer släppte taget om henne. Hon fortsatte rida honom lite grann medan han stönande sköt ur sin sats i henne.
När hon kände att han slutat spruta gled hon av honom och sjönk ner bredvid honom. Han andades högt och mumlade att han älskade henne. Om och om.
”Jag älskar dig också”
Vidar slöt ögonen och slutade snart mumla. Hans kuk slaknade sakta och hon hörde hur han började snarka tyst. Själv låg hon kvar i tio minuter och bara älskade sin bror.

Hon tittade på klockan, bara lite över halv tio. Hon satt sig upp i sängen. Det rann lite sperma ur henne. Hon tittade sig omkring och kom på att hennes kläder ju fanns i byrån i det andra sovrummet, så hon tog på sig de kläder hon haft igår. Byxorna tog hon inte på. Hon gick ut ur rummet och till toaletten. Det var låst och alltså upptaget. Valkyria kom lufsande från köket och Idun satt sig på huk och hälsade.
”God morgon flickan”, gullade hon.
Valkyria gav henne en stor, blöt puss i ansiktet.
När mamma utrymde toan var det Iduns tur. Hon torkade sig noga och duschade lite. Hon försökte få ut sperman.

Vidar vaknade snart igen, ensam. Han sträckte på sig. Han var lycklig och ett leende spred sig i hans ansikte. Han undrade vad det var som hade rört sig.

Nio.

Vidar hade fjärilar i magen. Han satt på bänken och väntade. Solen sken och det var mycket folk på stan i den varma, tidiga junimånaden, någon månad efter den passionerade påskhelgen. Folk som var och handlade. Han hörde dem prata, han hörde dem skratta. Idun gick ut genom dörren och tittade mot bänken där hon lämnat Vidar. Han satt kvar där, hade inte rört sig en tum. Med sakta steg gick hon fram till honom. Hon ställde sig framför honom och han höjde blicken och såg henne i ögonen.
”Älskling”, sa hon, ”jag är gravid.”

16 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#3

Benben

Men för helvete..vilken underbar novell !
Bland det bästa och vackraste jag läst, och tro mig, jag har läst många noveller :)
Språket, handlingen, det förbjudna, jag tackar för en fantastisk läsupplevelse...
Och håller med Blåögd, tabu är lockande och underbart, det förhöjer upplevelsen .
Silicon Messiah, fortsätt skriv alster.. Tack igen :)

5/10, 2015 kl. 19:19

#2

Silicon Messiah

Tack blåögd. Vilka fina ord :) den här novellen är så långt från vad jag skulle skriva idag (fyra år gammal!) men nog finns en viss stolthet. Kul att den kunde glädja.

12/9, 2015 kl. 11:27

#1

blåögd

Oj! Tabu är underbart och lockande! Tack för denna fantasifulla utflykt! :)

4/9, 2015 kl. 19:48