Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

2/11, 2015 kl. 11:57, av Silicon Messiah

Agnes Daemonis, Lupus Dei

Del 6 av 6 i serien Syndare

Efter konfrontationen med Tigern och mötet med Vargen kommer demonflickan Abomina fram till Vatikanen, på natten för månförmörkelsen, för att träffa sin far. Tigern har följt efter henne för att slutligen döda henne i Guds namn.

- Varning för icke sexrelaterat våld. -

"By the pricking of my thumbs, something wicked this way comes."
- William Shakespeare - MacBeth, act 4, scene 1

30 mars 1801 - Vatikanen

Natten föll över den kristna lärans rike på jorden och månen steg, tung och full, på himlavalvet. Blodmånen var förestående. Det var med en mittersöt känsla i magen som Abomina - som vandrat på jorden i demonform sedan 1664 - kröp in i Peterskyrkan genom en dold vrå. Hon visste inte inte riktigt vad hon väntade sig här, men hennes far hade krävt det i hennes drömmar. Vänta mig när månen blöder röd i Vatikanen. I sin själ kände hon sig tröttare än någonsin. Hon hade njutit av efterlivet. Hon mindes varje ansikte som hon lett i fördärv, men ingen så bra som Fader William. Nu var planen att invänta hans återuppståndelse och dö med honom när blodmånen var fulländad.

Kyrkan var mörk och tom. Månskenet kastade ett vit ljus genom fönstren och fick skuggorna från marmorpelarna att verka hotfulla. Abomina log snett, mindes förra gången hon var här. Då som hon och Judas givit sig ut tillsammans.
"Varför här?" Avbröt en röst från skuggorna. En stor gestalt trädde ut därifrån. Tigern från Sabrod. "Varför har du kommit just hit? Du vet att du aldrig kommer att komma åt Hans Helighet." Hans vita ögon stirrade hårt in i hennes brinnande demonögon.
"Varför är du här?" Viskade hon med något demoniskt i rösten.
"Det vet du, Agnes", började Tigern.
"Nomen mihi Abomina", röt hon, "ego sum abominae!" Svarta vingar trädde fram på hennes rygg och lyfte henne ett par decimeter från marken. Sabrod flinade.
"Jag är här för att göra slut på dig, Agnes."
"Försök. Det har ju ni prästsvin gjort förr. Ingen av er har lyckats."
"Lilla farsan din ja", skrattade Tigern, "Gud har förlåtit honom. Han väntar på dig i Himmelen för att ge dig din dom."
Helvetets inferno brann i Abominas ögon.
"Du vill ju dö. Det är väl därför du är här?" Han tog ett vädjande steg mot henne och försökte visa en falsk, mjuk sida, "varför låter du inte mig göra det åt dig? Jag lovar att du ska slippa lida."
"Därför att jag ska döda dig först", röt hon till svar. Tigern flinade sitt råa flin, ett tomt, hånfullt flin som stank av självgodhet.
"Som Judas?" sade han, "han skulle också döda mig. Men jag är rädd att du aldrig kommer att få se din varg igen."
"Lögnare!" Hon gjorde ett snabbt anfall mot honom och slog honom till golvet, för att sedan gömma sig i skuggorna. Hon kröp bland marmorpelarnas toppar och tittade försiktigt ner mot Sabrod och därefter upp mot månen. Den var fortfarande kritvit. Förmörkelsen hade inte börjat än så hon hade fortfarande tid.

Sabrod tog sig upp på fötter igen. Först nuu såg han skuggan bland skuggorna som Abomina redan sett och för första gången på mycket länge kände Tigern ett stygn av skräck. Det kunde inte vara... skuggan fick form och ur mörkret trädde Den Heliga Vargen, livs levande.
"Du ser rädd ut, Kain", sade Vargen stelt. Han svängde med huvudet så att hans långa hår inte längre skymde det hårda ansiktet och de kalla ögonen.
"Hur?" Röt Tigern. Judas stack handen i sin rockficka och tog upp en liten kula, gjord helt i silver. Han rullade den lätt mellan fingrarna.
"Trettio silvermynt", förklarade han, "tror du att jag skulle slösa mer än en, tror du att jag skulle slösa den sista kulan på ett litet obetydligt otyg som du?"
Abomina satt på en avsats längre upp och betraktade de båda jägarna som röt åt varandra och sedan ut mot månen igen. Jordens skugga började redan färga den oheligt röd. Snart skulle det vara över, på ett eller annat sätt, förstod hon.
"Barn!" Röt hon, "ni beter som barn!" De tittade upp mot henne när hon kom farande på glidande, utbredda vingar.
"Kain. Judas", sade hon när hon landade med sina kalla fötter i mångatan, så fortsatte hon mjukt, "ikväll dör jag. Men ni låter mig väl inte gå utan att ge mig er säd? En... sista. Gång?"
Hon såg förföriskt in i deras ögon - inte längre med demonögon av eld, utan med oskyldiga flickögon - och hon bet sig sött i läppen och sträckte ut händerna för att ta på jägarna som tysta tittade på henne.
"Ge mig", visade hon och sjönk långsamt ner på knä, "min sista synd..."
Hon tog först fram Tigerns och därefter Vargens kuk. De båda jägarna tittade först på varandra och därefter ner på henne. Det verkade som om hon skulle fortsätta oavsett vad de tyckte om saken.

Abomina lade sina fylliga läppar om Tigerns svullna ollon. Hon kände genast hur hans kuk började styvna, liksom Vargens, som hon höll i handen och runkade långsamt. Inom kort var de hårda bägge två och sportade massiva stånd. Den söta demonflickan växlade mellan de båda kukarna och sög av dem kort med sina fylliga läppar och retsamma tunga. Det retade jägarna att se henne suga av rivalen, men det gjorde dem också upphetsade. Abomina såg upp på dem med Agnes oskyldiga ögon och Vargen lade handen i hennes voluminösa, svarta hår. Samtidigt stönade han också tyst med ollonet i hennes mun. Just då släppte hon hans kuk och lade läpparna om Tigerns pulserande mandom istället.

Som svar tog Tigern tag om hennes huvud istället och började knulla hennes mun i långsamma stötar. Det rann saliv i hennes mungipor och för varje stöt kom Kain djupare i munnen och närmare halsen. Just som han närmade sig halsen avbröt hon, för att titta upp mot honom med ett snett leende och en hånfull eld i blicken. Hon vände sig mot Judas och lät Kain se på när hon, i en enda rörelse, lät hans stora kuk sjunka ner i munnen och sedan ner i halsen på henne. Hon stönade med ett kort gurgel och ett mumlande läte. Snart var Judas hela kuk i hennes hals och hennes näsa nuddade vid kukroten. Judas höll henne på plats en kort stund. Hennes demonvingar flaxade till, vibrerade som om det gick en kort stöt genom hennes kropp. Abomina var ordentligt kåt vid det här laget. Det vätskades om hennes fitta och hon njöt av att utdela kuksugning till sina båda jägare.

Judas släppte loss henne och hon sög efter luft med upphetsat rosiga kinder mot hennes annars så bleka hy. Efter att hon hämtat andan såg hon på de båda kukarna med sina stora ögon, fulla av längtan och begär. De kom närmare henne och när hon tog Judas kuk i munnen lade Kain sin intill så att hon fick bägge deras ollon i munnen. De kämpade för att få plats och hon gjorde sitt bästa för att slicka dem och smacka med läpparna, men det var svårt för hon fnittrade. Agnum erat daemonium. Istället tog hon Kains kuk djupt ner i halsen. Han flämtade till över den trånga känslan som krampade skönt runt ollonet och han grep tag i henne och tryckte kuken än djupare. Snart hade hon hela hans stolthet i munnen och halsen, hela tiden med handen om Judas saliv- och försatsblöta kuk. Strängar av saliv förband Kains ollon med Abominas läppar när hon slutligen släppte kuken ur halsen för att ta luft. Hon pustade nöjt och log när jägarna lyfte upp henne.

De höll henne med ryggen mot Judas och rättade till sina respektive kukar mot hennes små knullhål. Kain gled lätt in i hennes våta, väntande fitta, med ett stön. Judas tryckte till och sjönk in med det insmorda ollonet i hennes rumpa. Abomina gnydde till. Först gick det ryckigt och arytmiskt, men sedan kom syndarna in i ett stadigt tempo. Kain knullade henne stadigt samtidigt som Judas trängde in och ut ur hennes tajta stjärta. Abomina gnydde och stönade åt hur hon behandlades. Hon smekte klitoris medan hon guppade upp och ner på deras kukar. Kain frustade friskt åt hur demonflickans unga fitta kramade om hans kuk. Vid varje stöt kom hela hans längd djupt in i hennes sköte. Hon svände huvudet bakåt i njutning och Judas bakom henne, med ett fast grepp om hennes kropp, kysste och nafsade i hennes bleka hals som blottades när hon lidelsefullt svängde med håret. Det fick henne att stöna högt, så deras oheliga treenighet sannerligen fick gudomliga blickar mot sig ur Peterskyrkans skugghöljda djup.

Viskningar ekade runt dem, men som en eld som brinner utan låga fortsatte de. Judas flåsade tyst och utstötte dova morranden varje gång han stötte i med kukroten mot Abominas skinkor, som klatschade mot honom i ökande takt. Kain lutade sig fram för att suga in hennes bröstvårtor i munnen och bita och nafsa i dem. Abomina hade armarna om hans rygg och borrade hårt in naglarna och gjorde stora rivmärken. Mångatan som de knullade i hade långsamt börjat färgas röd. I månens bleka sken tog Judas ner Abomina på golvet. Han höll på att explodera av känslan när han ställde sig framför henne och hon villigt och upphetsat började suga hans kuk. Kain fick ner henne på alla fyra och ställde sig bakom henne.

Han lade sitt erigerade ollon mot hennes anal och tryckte in det. Han stod på knä och började genast köra in kuken djupt i hennes trånga flickrumpa. Judas, också på knä, tog tag om hennes huvud och gjorde detsamma; körde in kuken djupt. Abomina gnydde, stönade mumlade efter luft, men jägarna hade fullt ägarskap över henne nu. Unisont knullade de den lilla demonslynan från bägge ändar medan månen långsamt färgades mer och mer röd ovanför dem. Kain höll hennes höfter hårt och spottade ner på sin kuk så att den smordes in ytterligare när han knullade hennes trånga röv. Judas såg den lustfyllda elden i hennes ögon när han knullade hennes mun så saliven yrde och rann längs hennes mungipor.

Abomina hade livnärt sig på det här i etthundratrettiofem år. Vanligtvis hade den som knullat henne varit hennes offer i en symbol för det heligas hemliga perversion och hur enkel synd är. De här, Kain och Judas, var redan syndare. Kains kuk djupt i hennes rumpa och Judas hårdhänta behandling och halsknullande gjorde henne extremt kåt. Det dröjde inte länge innan hon blev alldeles knäsvag och började stöna högt med mumlande läten kring Judas kuk. Vingarna gjorde häftiga ryck och hon kunde knappt hålla sig uppe på alla fyra när hon kom i ohelig extas. Ögon i skuggorna kunde sehur demonflickan kom i orgasm. Hennes fitta krampade och fittvätskorna flödade. Den stora kuken djupt i hennes rumpa blev hårt omkramad när analen spände sig och ringmuskeln krympte ihop. Trots det höll Kain sitt tag om hennes midja och fortsatte knulla hennes rumpa, om än mer ansträngt. De båda jägarna knullade henne genomorgasmen för att sedan se henne återfå mer vigör.

Hon andades tungt när hon fick ner Kain på rygg i mångatan och började genast suga hans kuk. Han lutade huvudet bakåt och njöt åt demonflicans behandling. Hon stod på alla fyra med stjärten i vädret och höll hårt om Kains kuk samtidigt som hon slickade smackade ljudligt med läpparna om ollonet. Kain höll om hennes huvud och gjorde små juck med kuken in i hennes mun. Månen förmörkades långsamt. Den blekt blodröda färgen spred sig med mångatan över golvet. Kain drog in ett djupt andetag och sköt in kuken i Abominas mun, med en djupt suck kom han. Tjocka rep sperma sköt ur hans kuk in i Abominas mun och hals. Hon svalde villigt hela hans omfattande sats. Kuken pumpade ut mängder med sperma och hans stön ekade högt i Peterskyrkans skuggor. Abomina svalde duktigt varenda droppe inför heliga, dolda ögons syn. När Kain slutligen slutade spruta såg hon till att inte en droppe sperma fanns kvar; hon slickade i sig precis all Kains sperma.

Abomina satt sig upp på knä och slickade sig om läpparna och log. Hon kastade en blick upp, ut mot månen. Förmörkelsen var halvt fullbordad och när hon tittade ner på Abels mördare såg hon hur månskenet mot hans hals färgats rött. Det såg så gott ut. Kain låg där, utmattad, och den vampyriska demonflickan anföll. Hon satte sina huggtänder i hans blottade hals och när blodet rann längs den slickade hon i sig så mycket hon kunde. Abomina tittade sedan upp i hans ögon, med munnen full av blod. Hon svalde och sade:
"Nunc sancto, peccator est."
Utan minsta motstånd blödde Kain ut på Peterskyrkans golv och mottog sin sista död innan den slutgiltiga domen väntade. Den första mördaren blev liggande där, i sitt blod, inför Guds ögon. I månförmörkelsens vaka blev hans kropp till aska.

Med blodiga läppar och ett blodspår rinnande från mungipan reste sig Abomina och vände sig mot Judas. Hon hade en tom känsla i magen. Förmörkelsen fortgick. Skuggorna tycktes växa kring dem.
"Kom du hit för att dö?" Frågade han. Hon vände sig bort i skam.
"Jag kom hit för att min far bad mig. Om det är detsamma som att dö, vet jag inte."
Han svarade inte. Hon vände sig om mot honom igen och kom närmare. Ställde sig framför honom. När månen blöder röd.
"Tror du på Gud?" Frågade hon tyst. Judas svarade inte först. Som om han begrundade svaret, även fast han redan visste att han inte kunde ändra det.
"Nej."
"Så vad tror du på?"
Judas lade sin stora hand mot hennes bleka kind och strök den långsamt. Han drog ett djupt andetag och sade:
"Kärlek."
Elden i demonens ögon falnade. Judas såg hur Abominas ögon blev mänskliga; hennes hy fick lyster och hennes blodiga läppar blev hennes egna. Hon förvandlades från demon till den människa hon varit innan hon dog. Sjuttonåriga Agnes.
"Jag är en häxa", sade hon, "jag brändes på bål för mitt förbund med satan 1664."
"Av en galning", svarade Judas, nästan hårt.
"Guds galning."
"Tror du på Gud?" Frågade Judas. Också hennes svar dröjde ett par sekunder, hennes blick flackade åt sidorna ett par gånger innan hon tittade in i hans isblå ögon igen. Hon nickade.
"Jag har sett honom i mina drömmar, med Fader William."
"Agnes -" började Judas, men hon avbröt honom.
"Abomina. Nomen mihi Abomina."
Judas sade inget mer, utan lade sina läppar mot hennes och kysste henne. Hans händer mot hennes sidor kände värme. Hon kysste honom tillbaka och han lade armarna om henne. Efteråt tittade hon in i hans ögon och han gav henne ett snett leende.

De tittade upp bägge två, mot månen som förmörkades långsamt. Men den började bli allt rödare. Judas lade händerna mjukt om hennes höfter och sjönk ner på knä framför henne. Han särade på hennes ben och lade läpparna mot hennes fitta, våt som få, och kysste. Han sträckte ut tungan för att bara nudda vid klitoris. Han kände hennes tunga andetag i den erotiskt laddade luften. Hon särade mer på benen för honom och lade ett par fingrar mot sitt ungdomliga kön och särade på blygdläpparna. Agnes suckade när Judas Iskariot återigen lade tungan mot hennes fitta och började slicka. Månskenet färgades mer och mer rött. Agnes andetag blev än tyngre och hon började snart stöna ljudligt åt Judas behandling. Hon började göra cirkulerande rörelser mot honom med underkroppen och ju längre han slickade hennes lilla tonårsfitta, desto häftigare blev rörelserna i takt med att hennes upphetsning ökade explosionsartat.

Inne i de heliga skuggorna stod heliga män med dolda ansikten och erigerade kön - som när hon förtärde Fader William. Hela klosterorden hade sett på och den gången hade hon slukat alla deras säd, alla deras själar. Den här gången skulle de inte få henne. Den här gången, i månens blodröda sken, var det bara Agnes och Judas. Häxan och förrädaren. Demonen och vargen.

Agnes stönade högt med fingrarna i Judas långa hår. Hon kom närmare Judas tunga mot hennes fitta och hur han slickade, smekte och retade henne med tungan, det gav henne verklig njutning. För första gången på mycket, mycket länge drevs hon närmare en i sanning njutningsfylld orgasm. När den kom överrumplade den henne. Hon slängde håret bakåt, blev alldeles knäsvag och så nästan skrek hon i njutning när orgasmen kom över henne. Hennes rygg kröktes bakåt och fittan krampade. Fittvätskan forsade, sprutade ur henne. Med sammanbitna tänder och i total extas drevs Agnes genom orgasmen. När den till sist ebbat ut darrade hon som ett asplöv och andades tungt.

Judas tog henne med storm, ställde sig upp och omfamnade henne. Agnes log mot honom, hennes läppar skakade i orgasmens efterdyningar. Förmörkelsen var nästan total när han lade henne ner i blodmånens mångata. En vacker ung kvinna - många år äldre i erfarenhet och visdom än vad hennes kropp avslöjade - vid tidens rand, naken och mild; helgad och vild. Ett ögonblick stod tiden still; Judas såg på henne. Hennes bröst som höjdes och sänktes när hon andades, hennes delikata hud och ett äkta leende. Han lade sig hos henne och med ögonen fixerade i hennes lade han sin erigerade kuk mot hennes fitta. I en enkel stöt gled han in i henne. Hon utstötte en djup suck och slöt ögonen. judas började långsamt knulla henne och tryckte samdigt läpparna mot hennes hals. Han kysste, bet till lätt. Hon gav ett stön.

Judas trängde djupt in i henne och kände hennes ungdomliga bröst pressas mot honom när de kom nära varandra. Han knullade Agnes i djupa, långsamma stötar och hon lade armarna om honom. Hon gjorde motjuck mot hans allt snabbare tempo. Deras tunga andetag övergick i kåta stön. Judas kom allt djupare i henne hela tiden och som svar grävde hon upphetsat in sina naglar i hans rygg. Det blev stora rivmärken. På månen återstod bara en kvarts silverstrimma, när Judas tog Agnes plats på golvet. I sin upphetsning och i ruset märkte han inte ens hur hårt det var. Agnes klev upp och satt sig grensle över honom.

Med stadig hand höll han höll kuken rätt och den gled lätt in i hennes våta fitta igen när hon sjönk ner över honom.
"Futuis me", viskade hon. Hon suckade till och började rida honom. Han lade händerna om hennes midja och juckade mot henne när hon red. Hennes bröst guppade upp och ner; hon svängde med håret i luften och hon red Judas kuk snabbare. Han pustade och flåsade upphetsat. Agnes stönade, nypte sina bröstvårtor och gjorde tunga cirkulerande rörelser medan hon red. Han kom så djupt in i henne. Agnes fitta kramade hårt och skönt om hans kuk. Judas svettades. Försökte hålla emot så länge han kunde mot det han visste var på väg. Agnes lutade sig framåt. Fortsatte rida och kysste Judas. De kysste varandra och månförmörkelsen blev nästan total; bara ett par korta minuter återstod.

Agnes red snabbare, fylldes djupare av Judas kuk. Deras unisona stön ekade djupt genom Vatikanen. De blev ett. Genom synd. Judas kuk trängde så djupt in i Agnes tonårsfitt. Flickan svängde med håret igen i den kalla luften. Judas grepp om hennes midja blev hårdare. Han knullade henne hårt och hon red honom snabbt inför Guds ögon. Mångatan blev helt blodröd, förmörkelsen total. Extasen kom. De stönade högt båda två. Agnes lutade ryggen bakåt, spände den i en båge. Judas sköt kuken så djupt in i henne som han kunde. I total extas förenades de i orgasm. Agnes fitta som krmade hårt om Judas sprutande kuk konvulserade i kraftiga spasmer. Deras stön ekade högt. Agnes kraftiga orgasm blötte ner Judas under henne. Samtidigt fylldes hon av Judas massiva sats; han bara pumpade ur sig sperma, djupt i hennes fitta.

Småningom lugnades deras andning, även om de ännu pustade tungt. Judas släppte ut ett ekande stön mot blodmånen och slutligen reste de sig. Judas klädde sig ordentligt och Abomina tittade långsamt upp mot blodmånen.
"Cum luna urit purpura..." viskade hon och det kom en tår i hennes öga, "du skulle komma, far. Du svor att vi skulle ses igen." Hon vände sig långsamt mot Judas och sade: "han svor att vi skulle ses igen."
I samma ögonblick höjde Judas sin pistol mot hennes bröst. Hennes sorgsna ansiktsuttryck förbyttes till förvåning.
"Du får se honom. Låt det bli mitt sista löfte", sade han. Så suckade han och fortsatte, "in nomine patris et filii et spiritus sancti."
"Judas..." sade Abomina. Ögonblicket därefter tryckte han på avtryckaren och den sista silverkulan borrades in i demonens hjärta. Judas sög efter ett djupt andetag och torkade en tår från sina isblå ögon. Abomina föll på knä och såg på honom med en glasartad blick. Judas händer skakade och också han föll på knä framför henne. Han omfamnade henne och kände hur varm hon var. Hon viskade något, men han kunde inte höra orden. Hennes sista ord.
"Nunc peccator, sanctus est", viskade han tillbaka till henne.

Demonflickan Abomina dog den 30 mars 1801 i Vatikanens mörker, när blodmånen stod högt på himlen. Ena sekunden höll Judas om henne och i nästa ögonblick var hon inte där. Helt enkelt, inte där. Ensamheten kom över Judas och han blev kall.
"Förlåt mig Fader, för jag har syndat", viskade han och föll platt ner på golvet i mångatan, där Agnes nyss var. Den sista silverkulan hade alltid burit hans namn. Hans namn. Efter en lång stund, som i det närmaste kändes som en evighet, kom ett ljus över honom. Syndaren satt sig upp på knä igen och torkade tårarna från kinderna. Ljuset tycktes vara överallt omkring honom.

När det bländande ljuset försvann från omkring honom fann han sig själv i värme, ljus och skönhet. Trots att det slog hårt i hjärtat kände han en lättnad. En gestalt stod framför honom och sträckte fram en hand mot honom. Judas Iskariots underkäke darrade, skakade. Det kunde inte vara. Han sträckte långsamt fram sin egen hand och tog den ljusa gestaltens hand. Han kom på fötter. Ett leende mötte honom och ett ansikte som han mindes allt för väl.
"Ioudas", sade gestalten, "amici mei. Det är alldeles för länge sedan."
Ett par ögonblick fumlade Judas efter ord. Han öppnade munnen utan att något hördes. Hjärnan och hjärtat fylldes av ett bländande rus. Med hjärtat i halsen föll han ner på knä igen.
"Förlåt mig", bad han och grep tag om sin väns rock.
"Du gav din sista kula, menad för dig själv, till en som behövde den bättre. Du gav ett slut. Dina ädla handlingar är större än dina synder", sade gestalten, "i dimittet vobis."
De trettio silvermynten var slut. Med det sista hade han skänkt ett slut istället för att ta ett själv. Judas Iskariot tog sin plats hos sin vän, mentor, ledsagare och prins. Han tog sin plats bland kungarna, där hans själ aldrig kan dö.

Epilog

Längs floden Styx svarta vågor färdades ett långsamt skepp till ljudet av otaliga själars oändliga klagan. Charon, färjkarlen, stävade skeppet framåt med långsamma tag. Agnes stod i fören av skeppet, med död blick och skådade ut över avgrundens rand. Hon andades lugnt och behärskat och slöt sina ögon. Flickans långa, svarta lockar svajade stillsamt i vinden. Hennes hy var blek och hennes ansikte gav inget uttryck. Hon öppnade sina ögon och såg ut över dödens rike, en tår formades i hennes öga, men hennes ansikte förblev orörligt. Efter många långa år var Fader Williams mål slutfört. Hans dotter, häxan, demonen, den oskyliga flickan, Agnes var slutligen död och på väg att ta sin rättmätiga plats, längs den hemska floden Styx, i Helvetet.

Pater noster, qui es in caelis, sanctificetur nomen tuum. Adveniat regnum tuum. Fiat voluntas tua, sicut in caelo et in terra. Panem nostrum quotidianum da nobis hodie, et dimitte nobis debita nostra sicut et nos dimittimus debitoribus nostris. Et ne nos inducas in tentationem, sed libera nos a malo.
Quia tuum est regnum et potestas, et gloria, in saecula.

Amen.

5 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#3

Buff

Den här delen behöver korrläsas en extra gång, men annars... Annars är jag mer än tillfredsställd.

2/1, 2018 kl. 22:01

#2

Deny

Det här fick man inte lära sig när man konfirmerade sig, minsann.

31/1, 2017 kl. 04:31

#1

Karl-Herman

Tror jag kom tre gånger till denna smaskiga final...
Befriande modigt att låta "hjältinnan" dö på slutet
Hela vägen genom alla delarna uppskattar jag förmågan att levandegöra upphetsningen OCH sårbarheten hos alla inblandade

8/11, 2015 kl. 11:55