Jag ser direkt när jag har lyckats med att fånga in dom, männen. Det är som en lek, men med den här mannen var det något som kändes annorlunda ...

”Fångsten” av Ia Klintberg

Kapitel 1.

”Om jag ska utgå från mig själv? Alltså bara som jag känner då eller? Ja … det är ju skitsvårt. Jag kan ju inte bara prata om mig här, vi var ju två i förhållandet liksom. Men ok, jag ska försöka”.

”Från början var det bara som en lek. Jag var inte ens kär, jag bara ville kolla om jag kunde få honom. Se om han var lika korkad som dom brukar vara. Männen. Jag vet precis hur jag ska göra för att få dom. Dom är så enkla! ”Det är kvinnan som väljer mannen som väljer henne” lyder ett citat jag hörde för några år sedan och det stämmer så bra. Hängde du med? Jag kan förklara, kvinnan väljer vem hon vill ska komma fram till henne. I en bar tillexempel; mannen tror, att när han kommer fram till en kvinna och raggar på henne och hon hänger med honom hem, att det är han som har övervunnit henne, men nej nej nej … ingenting skulle ha hänt om inte hon hade bestämt sig för att det var honom hon ville ha. Innan han ens såg henne, hade hon valt honom. Jag vet det här, för jag har prövat. Flera gånger, och med samma resultat varje gång. Jag får alltid napp. Hur som helst, tillbaka till just den här mannen. Jag hade ingen tanke på att fånga in honom. Det var till och med så att jag blev förvånad över mig själv att jag inte var intresserad av någon den här gången. Jag brukar alltid fastna för någon, och nu hade det gått två månader på mitt nya jobb utan att någon hade fångat min uppmärksamhet. Men så en kväll när vi var ute ett gäng, så hamnade vi i baren, han och jag. Jag hade druckit en del och han med, och nu stod vi där tillsammans och pratade om bröstvårtor. Ja men vad fan, vi var ju fulla, det är sådant man pratar om då! Tänk på det nästa gång du är ute, vad folk runtomkring dig pratar om, egentligen. Det är ofta rätt så ointressanta saker. Hur som helst så stod vi där och pratade om bröstvårtor, och att tjejer bara får styva bröstvårtor när dom är kåta, och då sa jag

”Mina är styva just nu, betyder det att jag är kåt då eller?” Han började skratta, och det var då jag såg det; jag hade börjat fånga in honom.”

”Stället stängde och vi kom ut på gatan. Kylan påminde mig om att det var höst, men jag brydde mig inte vid det här laget. Jag var ganska full och stod mest och log för mig själv, tittade upp i skyn. En vacker stjärnhimmel bredde ut sig där uppe. Folk runtomkring pratade om var vi skulle gå vidare nånstans när jag plötsligt kände en hand i min. Jag såg upp och där var han;

”Kom! Vi drar!” sa han och så drog han iväg med mig till en taxi som hade stannat till vid trottoarkanten. Jag skrattade högt och sprang med honom. Jag hörde hur de andra ropade efter oss och undrade vart vi skulle ta vägen, men jag svarade inte utan slängde mig in i bilen.

”Söder”, sa han bara och tittade på mig med en blick som jag aldrig ska glömma. Han var

plötsligt alldeles allvarlig och såg ut som om han inte fattade själv vad som höll på att hända. Sen drog han mig till sig och kysste mig passionerat. Ja, det var verkligen passionerat! Det låter så töntigt, men det finns inget bättre ord att förklara det med. Han höll mitt ansikte med sina händer, tryckte sig mot mig och kysste mig gång på gång med djupa, intensiva kyssar. Jag kysste tillbaka, så klart, och log inombords för att min jakt blivit lyckad. Nu var mina bröstvårtor styva, av den anledningen som vi skämtat om tidigare under kvällen, och jag kände hur mitt underliv bultade.

”Åh, vad gör du med mig”, sa han mellan kyssarna. Jag slutade för en stund och såg på honom. Hans ögon glittrade och han såg så lycklig ut. Ljusen från gatan fladdrade in i bilen och plötsligt blev jag medveten om att vi satt i en taxi. Chauffören harklade sig;

”Blir det bra här?” Bilen hade stannat utanför ett litet hotell vid Mariatorget, taxichauffören tänkte väl att vi behövde ett rum, vad vet jag …

”Ehm, ja det blir bra här, tack”, sa han och betalade. Bilen åkte iväg, och där stod vi nu och kände höstvinden mot kinderna, ensamma i Stockholmsnatten.”

”Vad som hände sen? Ja men vad tror du … ! Vi ramlade praktiskt taget in på hotellrummet och klädde av oss samtidigt som kyssarna blev hetare och djupare. Han tryckte upp mig mot väggen och började dra av mig mina trosor. Jag fumlade med hans byxor och lyckades på något sätt att få av honom dom. Det var som en sådan där sexig scen ur en romantisk film, och i mitt huvud hörde jag hur låten ”Händerna mot himlen” spelades som ett soundtrack. Rummet var dunkelt och jag såg inte så mycket, men jag kände desto mer. Hans kropp, nu naken, hans händer som höll i mig hårt, som om han aldrig tänkte släppa. Hans mun mot min hals, mot mina bröst, mot min mage. Jag kände hur han letade sig ner mellan mina ben. Nu hade jag bara mitt linne på mig, och han satte upp mig på en byrå som stod i rummet och särade på mina ben. Jag fångade upp hans huvud med mina händer och såg honom i ögonen. Han log, ögonen glittrade i det svaga ljuset från fönstret. Sen kysste han min hand och öppnade munnen. Försiktigt lät han sin tungspets glida längs mina blygdläppar så att dom öppnade sig för resten av hans tunga. Han slickade mig. Åh! Det var så skönt! Jag var redan våt och det dunkade från underlivet, en puls som blev starkare och starkare.

Jag var helt uppfylld av någonting jag aldrig hade känt förut, det var som om jag höll på att sprängas av värme, av kåthet, av begär och jag visste inte vad jag skulle ta vägen.

”Åh! Men Gud vad gör du … ah … det är så skönt!!” Jag släppte kontrollen och kände hur hela min kropp vibrerade och skakade mig till en sådan underbar orgasm som jag aldrig hade upplevt förut. Det var fantastisk! Han var fantastisk! Åh Gud, han var verkligen så bra på att slicka fitta! Men vad då då? Du ville ju att jag skulle berätta. Låtsats inte vara blyg nu … Sen var det hans tur.
Omtumlad och fortfarande lite full, ledde jag honom till sängen. Jag tog av mig mitt linne och satte mig på sängkanten och förde honom mot mig. Försiktigt kysste jag hans mage, smekte hans nakna kropp, drog med naglarna längs nedre delen av ryggen och smakade på honom, lite grann, inte för mycket utan bara en liten teaser. Han var redan stor och hård och jag kände hans puls när jag höll hans kuk i munnen. Sen sög jag honom hårt. Och kraftfullt. Han höll ett fast grepp om mitt hår och lutade sig bakåt.

”Åh … åh … sluta inte … åh!” Jag släppte inte taget om honom, utan sög och slickade om vartannat tills jag kände att han var nära på att komma. Då slutade jag och la mig ner på rygg. Han kom snabbt efter och samtidigt som han kysste mig trängde han in i mig djupt. Våra kroppar smälte ihop till en, och det var som om tid och rum försvann. Det fanns inget annat. Vi kom tillsammans, och i just den stunden var det bara han och jag. Jag vet att det låter som att jag hittar på, men det var så det gick till, jag lovar!

Efteråt låg vi bredvid varandra och andades snabbt. Och så började vi skratta. Först bara lite grann, men sen låg vi där och asgarvade! Ja men det var ju så komiskt alltihop! För en timme sen hade vi stått och pratat i en bar, mitt bland kollegor, och nu låg vi här, svettiga och rufsiga i håret. Livet var bra märkligt. Jag rullade över på sidan och tittade på honom.

”Du är fin du. Och bra, på det där du just gjorde … ” Han lade sig mittemot mig och strök bort en hårslinga från mitt ansikte.

”Åh Sofia, du är underbar, på alla sätt”.

Kapitel 2.

”Jag var som i dimma flera dagar efteråt. Jag kände inte igen mig själv. Kom på mig själv att gå och tänka på honom; de glittrande ögonen, hans leende, hur han fick mig att må, hur glad jag kände mig. Världen var plötsligt en vackrare plats. Himlen var blåare, solen var varmare, ja men du fattar vad jag menar. Jag var kär helt enkelt! Att vara kär är fanimej det bästa som finns. Den magiska känslan med pirret i kroppen, lyckoruset i bröstet, hjärtat som slår, musiken man plötsligt hör i huvudet. Om det vore en film skulle det sväva blomblad och såpbubblor runtomkring mig i luften och alla människor skulle le emot mig och tänka ”Hon är bra lycklig hon!”Jag minns att jag förvånade mig själv med att vara så upprymd. Sådant här var liksom ingen big deal för mig annars, jag brukade aldrig bli överraskad av en massa känslor när jag fångade in män. Jag bara gjorde det på skoj, för att få bekräftelse på att jag duger. Eller, mer som ett kvitto på att min metod fungerar om man säger så. Jag var inte van vid att känna så här, det hade aldrig varit något allvarligt med mina lekar förut, men med honom var det annorlunda. På jobbet gick jga rutn som en rastlös hund, letade efter honom, hängde ovanligt länge vid kaffemaskinen i hopp om att få se honom. Jag åkte hissen upp ohc ner mellan de 15 våningarna flera gånger om bara för att få ett möte. Men utan framgång. Han satte igång någonting hos mig. En känsla av hopp, lycka och glädje, men också frustration, desperation och hopplöshet. Alla känslorna var lika starka, lika äkta och jag visste inte vad jag skulle göra med dom allihop.

Efter en vecka började jag bli desperat, vad hade han gjort med mig egentligen? Fått mig att tappa kontrollen? Jag ville agera och göra någonting med det jag kände. Skulle jag ringa honom? Det skulle vara skönt att höra hans röst. Men vågade jag det? Tänk om han inte ville att jag skulle höra av mig? Han kanske inte alls kände likadant. Jag ville inte vara jobbig, men samtidigt ville jag att han skulle fatta hur mycket han betydde för mig, så hur skulle jag göra? Telefonen kändes plötsligt tung i handen och jag fick beslutsångest.

”Hej, jag tänker på dig. Mitt hjärta slår hårt och jag vill bara springa in i din famn och kyssa dig och aldrig gå!” tänkte jag skriva, men det jag tryckte fram på skärmen var;

”Hej. Jag tänker på dig.”

Sms:et gick iväg. Jag stirrade på skärmen.

”Levererat”. Direkt fick jag ångest. Nu hade jag hamnat i den där sitsen jag inte ville vara i. Jag hade i och med detta sms lämnat över bollen till honom, och min glädje och lycka hängde plötsligt på honom nu. Fan, det var så jobbigt! Jag försökte tänka på annat, försökte släppa kontrollen över situationen och inte fokusera på att det aldrig kom något svar. Jag plockade undan i köket, diskade upp det som stod travat i diskhon, skrubbade bänken med Scotch Brite tills den blänkte, men hela tiden hade jag honom i tankarna.

”Pling!” Telefonen blinkade till. Jag sprang fram till soffbordet där den låg och läste hans svar;

”Hej. Jag tänker på dig med. Du är underbar”. Jag vet inte hur många gånger jag läste det.

”Du är underbar”. Tyckte han verkligen det? Jag såg honom framför mig där han låg i sängen. Hans blick, snäll och mjuk men ändå så intensiv. Blåa ögon som glittrade. Hans leende. Det var som jag återupplevde vår natt tillsammans. Jag blev så glad!”

Kapitel 3.

”Älskling, var är du?” Hans fru ropade på honom från köket. Snabbt gömde han undan telefonen i fickan.

”Här!” svarade han och satte på tv:n. Hans fru kom in i vardagsrummet.

”När kom du hem igår?” Hon ställde sig med armarna i kors och lutade sig mot dörrposten.

”Hrm, va?” Han stirrade på tv:n som visade en repris av ”Antikrundan”. Hon satte sig bredvid honom och strök honom över håret.

”När kom du hem? Jag höll mig vaken till ett men sen somnade jag. Jag var så trött efter dagen med barnen. Var det en rolig kväll, hade ni kul?” Hennes frågor lät som skott mot honom.

Han fortsatte titta på tv:n, vågade inte möta hennes blick och svarade tyst:

”Jaha. Nej jag vet inte riktigt när jag kom hem, men runt två, tre kanske. Något sådant. Förlåt om jag gjorde dig orolig.” Hon pussade honom på kinden,

”Äh, det är lugnt. Jag vet ju att du alltid kommer hem, det är ju inte så att du är ute och rumlar runt på stan precis!” Hon skrattade till och slängde sig bakåt i soffan.

”Nej, nej precis”, svarade han med ett torrt skratt.

”Så, hämtar du barnen, eller ska jag?”

Asfalten var blöt efter regnet och det plaskade om hans sneakers när han gick.

”Vad har jag gjort?! Vad i helvete har jag gjort?! Jag har fan legat med en annan kvinna! Jag har för fan varit otrogen! Vad fan tänkte jag med?! Är jag helt dum i huvudet?” Rösten i hans huvud var inte nådig, den bara malde på om vilken jävla idiot han var som kunde ljuga och lura sin fru. Nej inte bara sin fru, utan sina barn också. Hur kunde han vara iväg hela natten och vara med någon annan? Hur skulle han nånsin kunna se sin fru i ögonen igen?

Han gick med snabba steg och märkte inte hur blöt han var om fötterna. Han kunde vägen till förskolan utan och innan och han behövde inte titta upp för att veta var han var. Rösten i huvudet fortsatte att diskutera med sig själv,

”Jag ska berätta allt för min fru. Det måste jag göra. Hur ska det annars bli, resten av vårt liv tillsammans? Om jag inte berättar så ljuger jag för henne varje dag. Va?! Nej! Berätta inte! Vad har hon för nytta av att veta allt? Det kommer ju bara att få henne att må dåligt, att tro att det är hennes fel, och det här har ju ingenting med henne att göra, eller hur? Det här är bara ditt problem. Och föresten vill du väl inte skilja dig? Bli tillsammans med Sofia? Nej! Alltså Sofia är ju bara en snygg tjej. Hon är snygg liksom. Och rolig och smart. Hon har en smart humor helt enkelt och hon får mig att bli glad, att skratta. Jag lever upp med henne i närheten. Hon får mig att må bra, hon är så underbar.” Han stannade till och upprepade det sista högt för sig själv.

”Hon är så underbar. Fan! Jag är ju kär!” Han öppnade grinden till förskolans gård och gick in.

Kapitel 4.

”Det är ett år sen nu, sen den där natten i taxin. Ett helt år. Det känns så länge sen på något sätt, som en hel livstid, samtidigt som det känns som om det hände igår. Vår plötsliga passion den där kvällen. Blickarna, kyssarna. Jag tänker på det ofta. Hur vi glödde tillsammans”.

”Jag vet inte hur det kom sig, men sen började vi ses. Så ofta vi kunde faktiskt. Han slutade på vårt gemensamma jobb och började på ett annat kontor, så vi behövde aldrig tänka på vad kollegorna skulle säga. Det var alltid han som hörde av sig, jag hann aldrig ringa eller sms:a utan han var alltid steget före. Jag kommer ihåg att det var en sådan härlig vår. Vi hade det så mysigt tillsammans i min lilla etta. Det var trångt, men vi behövde inte så mycket plats, vi tillbringade den mesta tiden i sängen … ja men vi var ju nyförälskade, det är sådant man gör då! Mina vänner tyckte vi var så fina ihop, att vi hade äktenskapstycke. Dom sa att dom aldrig hade sett mig lyckligare, och så var det nog. Jag levde som i en dröm och han var så omhändertagande och kärleksfull mot mig. När jag tänker efter var jag nog aldrig hemma hos honom … Han såg på mig på ett sätt som ingen annan gjort förut. Han såg mig verkligen, hela mig, hela tiden. Och jag märkte hur mycket jag behövde det. Att bli sedd”.

”Det var på en torsdag det hände. Vi hade inte setts på några dagar, han hade varit iväg på något jobb, men nu hade vi bestämt att ses i vid vattnet nedanför slottet. Han hade bestämt platsen.

Varför just där hade jag ingen aning om och jag frågade inte heller.

Jag stod och väntade nere vid vattnet, det var en av de första vårdagarna, luften var lite ljummen och solen värmde när jag vände upp ansiktet mot himlen. Jag tog av mig jackan och hängde den över en bänk som stod intill, och när jag vände mig om såg jag honom komma gående mot mig. Hans blonda hår rörde sig i vinden, de blåa ögonen kisade mot solen, och när han såg mig sken han upp med hela kroppen. Jag log mot honom och kände mig plötsligt lite nervös, pirrig liksom.

”Hej, vad fin du är”, sa han och pussade mig. Det var en mjuk puss som smälte på mina läppar, och jag blev alldeles varm i hela kroppen. Vi åkte ut till Djurgården och satte oss i en park, köpte med oss hamburgare och slog oss ner i gräset och åt i vårsolen.

”Jag saknade dig i helgen”, sa han plötsligt, ”jag tog en promenad nu i stan där jag jobbade, och jag kom på mig själv att jag saknade dig. Att jag hade velat gå där tillsammans med dig”. Han gjorde en liten paus, fingrade på sina pommes frites. Sen såg han mig i ögonen och sa,

”Jag tror jag är kär i dig”. Han sa det så lugnt, som om det var det naturligaste i hela världen.

Jag kommer ihåg att jag rodnade och fortsatte äta min hamburgare i tystnad, men jag log för mig själv och kände hur hjärtat slog snabbt. Jag blev så glad av att höra honom säga så, för det enda jag tänkte på var honom! När jag somnade, vaknade, ja hela dagarna så fantiserade jag om hur vårt liv tillsammans skulle se ut.

”Jag tror jag är kär i dig med” , sa jag efter en stund och lutade mig närmre honom. Sen kysste jag honom innerligt och sa;

”Ta med mig hem, jag vill ha dig nu”.

”Sekunden när vi kom innanför min dörr började han började klä av mig och överösa min kropp med kyssar. Han föste ner mig på soffan och drog av mina trosor och jag kände det sträva sofftyget mot kroppen. Det var så passionerat! Han dök ner mellan mina ben och började slicka mig, häftigt och innerligt. Jag hörde hur jag stönade, jag kände hur hela mitt underliv började skaka. Orgasmen som följde var så kraftfull att jag kände det som att jag exploderade! Det var fantastiskt. Han kom upp till mig och jag tog hans ansikte mellan mina händer och kysste honom djupt. Han smakade av mig.

”Jag älskar dig. Jag älskar fan dig” sa jag och orden överraskade mig. Jag såg honom rakt i ögonen. Nu skulle han säkert bli rädd och backa ur. Han stannade upp för en sekund och såg på mig som om han hade hört mina tankar. Sen böjde han sig ner mot mig och sa;

”Jag älskar dig med”. Mitt hjärta svämmade över av lycka och jag tog hans stånd och förde in honom i mig, han hade gjort mig så våt och vi älskade hårt och länge. Det var så vackert, livet var vackert. Vi älskade varandra”.

Kapitel 5.

”Dagen jag fick reda på det? Ja du, det var en morgon i maj. Vi hade dejtat i sju månader, men den sista tiden hade han känts annorlunda. Ofokuserad på något sätt. Som om han inte var närvarande alls. Han hade koll på sin telefon hela tiden, slappnade aldrig av … ja vet, jag borde ju ha fattat, men du vet, kärleken gör en blind …

Han kom över sent på kvällen innan och stannade kvar över natten. Vi älskade länge, lugnt och stillsamt och jag kommer ihåg att jag verkligen kände mig älskad och behövd av honom.

Han såg på mig med sådan intensitet, med sådan glöd och kärlek, och jag kramade mina ben omkring hans midja och höll i honom hårt. Vi låg tätt omslutna i varandras armar och jag somnade till ljudet av hans hjärtslag.

Jag vaknade tidigt av att hans mobil ringde. Han sov vidare, fast jag puttade på honom flera gånger, så tillslut tog jag upp mobilen och svarade.

”Hallå?” Det var bara tystnad i andra änden.

”Hallå?” sa jag igen med trött röst, irriterad över att någon ringde klockan sju på morgonen utan att säga något.

”Jocke … ? Är du där?” hörde jag en kvinnoröst som sa. Jag harklade mig och svarade;

”Vem är det? Han sover, kan jag hälsa från någon?” Rösten i andra änden drog efter andan och för en sekund var det knäpptyst mellan oss på linjen. Sen sa hon med stram röst;

”Du kan hälsa från hans fru att barnen är vakna och undrar var deras pappa är”. Sen la hon på”.

”Jag bara satt där med telefonen i handen. Hans fru? Barn? Vad fan var det här?!

Jag gick upp och drog på mig ett linne och ett par mjukisbyxor. Satte på en kanna starkt kaffe och satte mig ner vid bordet i köket. Medan kaffet puttrade stirrade jag ut genom fönstret och tänkte igenom samtalet.

”Så, han har alltså fru och barn. Barn! Hur många, hur gamla är dom? Äsch, det spelar väl ingen roll!” Jag dividerade med mig själv och mina tankar spann iväg.

”Hur har han lyckats dölja detta för mig? Eller har jag låtit mig luras, låtit mig svepas med i den här underbara passionen och inte velat se? Jag har verkligen trott på bilden av oss, lyckliga, passionerade. Vi, paret som älskar varandra på riktigt, som lever genom kärleken, vi är ju odödliga tillsammans. Men allt har bara varit en illusion, en lögn”. Jag kände hur ilskan bubblade upp i bröstet. Han hade gjort ett medvetet val från första början. Han hade kunnat berätta för mig och låtit mig ta beslutet om jag ville fortsätta ändå, som hans älskarinna eller något, vilket jag kanske hade velat. Men nu när det blev så här, kunde han dra så långt åt helvete som det bara gick. Fy fan. Alla stunder som vi legat och sett in i varandras ögon och sagt ”jag älskar dig”, pratat om framtiden tillsammans. Allt var bara fejk!

Kaffet var klart. Jag hällde upp en stor kopp och gick in i sovrummet och satte mig på sängkanten. Han började vakna, sträckte på sig och blinkade med ögonen. Han log när han såg mig och kisade mot ljuset.

”Hej … godmorgon älskling”. Mer hann han inte säga innan jag hällde det heta kaffet i sängen och reste mig. Han skrek till och rullade bort från det blöta varma.

”Ahhh! Vad fan gör du?! Är du inte klok?!” Han hoppade upp ur sängen och nu stod han naken på golvet framför mig, med kaffe rinnande längs med benen. Han stirrade storögt och förvånat på mig, och för första gången sen vi började att ses såg han arg ut. Jag drack upp det lilla kaffe som fanns kvar i muggen och sen sa jag torrt;

”Din fru ringde”.

Kapitel 6.

”Man kan väl säga att vi gjorde slut där och då. Han försvann ut ur mitt liv. Det är lustigt nu när jag tänker tillbaka på det, att vi inte dejtade under en längre period. Det kändes som om vi hade levt en hel livstid ihop, vi blev så tighta snabbt liksom. Men det är väl så när man träffar sin ”soul mate”, att allt bara känns rätt och lätt. Efter det här blev jag försiktigare med vilka män jag bjöd in i mitt liv, jag var inte lika spontan längre. Det gick inte att gå tillbaka till det som var innan, singellivet var inte så lockande, och att fånga in killar bara på skoj var inte roligt mer. Ofta tänkte jag på honom, och då kände jag ett sting i hjärtat, en längtan efter honom som gjorde mig ledsen. Jag ville ringa honom, höra hans röst, säga att jag inte brydde mig om att han hade fru och barn, att vi kunde försöka igen på något sätt. Jag kände mig så svag och jag litade inte på mig själv när jag kände så … en gång sms:ade jag honom. På fyllan. Jag vet, jag vet! Det är det sämsta man kan göra, men jag kunde inte hejda mig själv!

Det var efter en utekväll med tjejerna, vi hade suttit på Le Rouge hela kvällen, ätit middag först och sen gått över till baren. Det var en rolig kväll, vi hade inte setts på länge och alla släppte loss rejält. Jag minns att när jag satt och pratade om Jocke med min bästa vän, när det kom fram en snubbe som tydligt visade att han var intresserad av mig. Han satte sig nära oss, la sig i vårt samtal, ville bjuda på drinkar. Jag och tjejerna tittade på varandra och log. Gratis sprit, varför inte? Vi hälsade på varandra och efter ett tag han la sin hand på mitt lår. Smekte nedre delen av min rygg, gled med handen längs min rumpa. Jag lät honom hållas. Det var skönt att få uppmärksamhet igen och den här killen var snygg, inget fel på honom alls. Kvällen flöt över i natt och när stället stängde stod vi ute i den nyvakna junimorgonen och plötsligt var alla tjejerna borta. Jag kände mig rätt berusad, det hade varit en lång kväll, och nu hängde jag runt främlingens hals. Han började kyssa min nacke, och letade sig fram mot mina läppar. Jag kysste tillbaka, han smakade av öl och Stimorol. Mina tankar flög iväg och jag fick upp ett minne från förra hösten när jag och Jocke hade hånglat upp varandra, det hade regnat och vi tog skydd under en stor ek, och det hade varit så romantiskt. Då kände jag det där stinget i hjärtat och ville plötsligt därifrån.

”Sorry, jag kan inte … ”, mumlade jag och slingrade mig ur hans famn. Han tittade på mig med dimmiga ögon och lyfte på axlarna i en gest av förvåning.

”Sorry … ” sa jag bara igen och vände mig om och gick”.

”Kullerstenarna var vobbliga under fötterna, jag vinglade till rejält och gick in mot husväggen för att få stöd. Himlen var alldeles ljusblå där uppe, jag lutade bak huvudet och slöt ögonen, hörde hur koltrasten sjöng. Då, i min fylledimma, tog jag upp mobilen och började skriva;

”Jag vill ha dig. Nu. Jag vill bara vara med dig, skiter i hur det blir, jag är fan kär i dig ju!

Åååååå!!!!” Så tryckte jag på skicka och la ner telefonen i fickan på jeansjackan och fortsatte min vandring hemåt genom stan”.

”Jag vaknade med ett ryck. Fumligt trevade jag efter mobilen som låg på nattduksbordet.
Missat samtal från Jocke. För en timme sen. Fan hade jag sovit så djupt att jag inte hade hört? Vad ville han? Då kom jag på det. Sms:et från natten innan. Fan. Fan fan fan, hur jävla korkad fick man bli? Åh! Det hade säkert satt igång massa jobbigt för honom, hans fru hade säkert sett det eller något. Fan! Jag satte mig upp i sängen och försökte andas långa djupa andetag.

”Hur ska jag göra nu? Jag vill ringa, fast jag vet inte om det gör saken värre? Han kanske inte är ensam just nu?” Mina tankar flög runt i huvudet och jag mådde illa, började känna hur ångesten kom smygandes. Jag drog på mig morgonrocken som hängde över garderobsdörren, satte snabbt upp håret i en tofs mitt på huvudet och gick in på toa. Böjde mig ner i handfatet och drack direkt från kranen som en uttorkad vattenbuffel. När jag mötte min blick in spegeln hajade jag till. Där stod en kvinna som jag inte kände igen. Hon var blek, insjunken under ögonen, flottigt hår. Ögonen hade tappat sin gnista, och kinderna sina rosor.

”Nej, det får fan räcka nu” , sa jag högt till mig själv och raderade hans telefonnummer”.

Kapitel 7.

”Min lilla etta kändes plötsligt främmande, som om den tillhörde en annan period i mitt liv, så jag sålde den och flyttade in i en liten vindsvåning uppe på Mariatorget.

Det var så skönt att få en omstart! Jag älskade mitt nya hem från första början och jag njöt av att sitta hopkrupen på fönsterbläcket och se ut genom mitt stora runda fönster på människorna som gick runt där nedanför. Alla med sin egen agenda, alla var de huvudpersoner i sina egna liv.

”För dom är jag bara en statist, någon som flimrar förbi i utkanten av historien. Precis som

dom är för mig nu”, tänkte jag och kände mig filosofisk när jag satt där med en varm kopp kaffe i händerna, några dagar innan jul. Det var snö på marken och flingorna yrde runt i luften som lätta tussar av sockervadd. Jag hade precis duschat och skulle bara dricka upp innan jag skulle ut på stan för att köpa en julklapp till mamma, när jag hörde en lätt knackning på dörren. Jag stannade till och lyssnade. Jag var osäker på om jag hört rätt, men så knackade det igen. Lite hårdare den här gången.

Jag ställde ifrån mig koppen på soffbordet och gick för att öppna.

Där ute i trapphuset stod han, med en kvast slokande nejlikor och en nervös uppsyn. Jag öppnade dörren helt och lutade mig tungt mot dörrposten, sa med en suck;

”Vad fan gör du här?” Han skakade på handen när han räckte fram blommorna.

”Här … jag tänkte komma förbi med dom för några dagar sen, men jag visste inte hur du skulle … eller om jag vågade, ville, kunde … äsch, jag vet inte vad jag menar, men här … ta dom”.

Jag lyfte på ena ögonbrynet och skakade på huvudet.

”Vad menar du? ”skulle komma förbi för några dagar sen?” Hur vet du ens var jag bor? Jag trodde vi hade gjort slut och glömt varandra, eftersom du är gift och har barn!” Det sista skrek jag så att det ekade i hela trapphuset innan jag slog igen dörren med en hård smäll.

Jag sjönk ner på hallgolvet med dörren som ryggstöd och visste inte vad jag skulle göra. Mitt hjärta slog snabbt och jag hade fjärilar i magen. På ett sätt var jag helt överlycklig att han hade kommit till mig, men en annan sida av mig blev riktigt förbannad!

”Hur fan har han mage att komma hit? Och hur vet han var jag bor, är han en jävla stalker eller? Och vad tror han? Att jag bara ska öppna dörren och ta emot honom med öppna armar? Har han blivit utslängd av frun nu eller, och vill komma till mig för att få tröst? Det kan han drömma om”. Men så kom jag ihåg sms:et jag skickade den där gången och plötsligt skämdes jag. Jag kikade ut genom titthålet. Han stod kvar där ute, uppgiven, rufsig i håret. Det såg inte ut som om han hade sovit på flera dagar. Sen sjönk han ner och lutade sig mot dörren och verkade inte ha en tanke på att gå.

”Sofia, hör du mig … ? ” Hans röst lät svag, som en viskning, ”förlåt. Jag har varit en jävla idiot … jag fattar om du inte vill se mig nånsin igen. Det jag gjorde mot dig är … inte okej, alls. Jag är så ledsen att jag inte sa som det var från början. Men jag visste väl inte om det som hände mellan oss bara var en flirt liksom, fattar du? Det var ju ingenting som jag hade planerat! Inget av det här! Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som var otrogen eller något sådant, men så hamnade vi där i den där taxin den där natten och då kände jag något som jag aldrig hade känt förut. Du får mig att känna så mycket lycka och glädje, passion, glöd … jag känner mig hel när jag är med dig, och jag vet att det låter så sjukt klyshigt, men så är det. Jag har saknat dig så enormt mycket. Jag har tänkt på dig varje dag faktiskt och undrat hur du mår, vad du gör, hur du har det. Sen när du skickade det där sms:et blev jag faktiskt glad. Även att det satte igång en massa grejer hemma, så blev jag så glad att du hörde av dig. Och så … har jag rannsakat mig själv och kommit fram till att det är bäst om jag lever ensam ett tag, så det har jag gjort nu sen i slutet av sommaren. Jag och min fru har separerat, jag har flyttat ut. Och det känns bra. Så … jag är fri, om man nu kan säga så”. Han avslutade med en djup suck och jag kände hur mina kinder var blöta av tårarna som rann. Jag öppnade dörren och han föll baklänges in i hallen, på min dörrmatta. Mitt ansikte hamnade ovanför hans och jag såg in i hans ögon. En tår lämnade min kind och landade på hans näsa och vi skrattade till båda två. Sen böjde jag mig ner och kysste honom mjukt på munnen.

”Kom”, jag drog med honom upp, han föste igen dörren bakom sig med foten och följde med mig in i lägenheten

Och där, i hjärtat av Stockholm, högst upp i en byggnad med välvt tak, innanför det runda fönstret, älskade vi med varandra. Han höll mig hårt runt midjan med båda armarna och kramade mig när jag red honom. Det var som om vår tid ifrån varandra hade fått vår kärlek att växa. Jag hade saknat honom så mycket och det var skönt att känna honom inuti mig igen, våra kroppar passade så bra ihop. Min kropp var utsvulten på hans beröring och han fick mig att komma flera gånger, jag lät mig svepas med av känslorna som fyllde mig. Jag la mig på mage och han kom in i mig bakifrån.

Med bestämda men mjuka stötar tog han mig och jag borrade ner ansiktet i kudden och stönade högt, tog ett fast grepp i täcket och lät honom ta mig hårt. Hans händer på mina höfter, över min rumpa, hans fingrar som smekte min klitoris samtidigt som han trängde djupare och djupare in i mig, hans kyssar i min nacke. Jag var som i ett töcken och jag ville aldrig att han skulle sluta.

Tillslut var det för mycket för mig att hålla igen och jag gav ifrån mig ett dovt stön när jag upplevde den starkaste orgasmen nånsin. Han kom samtidigt med mig och jag kände honom långt inne i mig, han fyllde mig med sådan kraft, sådan passion. Det var magiskt!

Efteråt låg vi tätt hopslingrade i varandra och jag lyfte blicken och såg in i hans underbart vackra ögon.

”Jag har saknat dig”, sa jag och smekte hans kind. Han log och kramade mig hårt.

”Du anar inte hur mycket jag har saknat dig”, så kysste han mig mjukt.

Vi började om. Jag var så lycklig. Han flyttade in hos mig och min våning blev verkligen vårt kärleksnäste, dit ingen eller inget kunde nå oss. Det var bara han och jag, och så duvorna som satt på taket utanför mitt runda fönster och kuttrade. Dagarna och nätterna flöt ihop och till slut hade det gått ett halvår och det var sommar igen”.

Kapitel 8.

”Vi var ute i en liten sommarstuga som vi lånat och allt var idylliskt men jag kände mig ändå inte helt säker på vart vi var på väg. Hade han verkligen lämnat allt bakom sig? Jag visste att han träffade sina barn så ofta han kunde, och det tyckte jag var bra, så klart, men jag kände mig plötsligt osäker på om han verkligen hade skickat in skilsmässopappren, om han hade gått hela vägen och lämnat sin fru, som han sagt att han skulle göra. Det kändes dumt att ta upp det en dag som det här, när solen gassade och syrenen blommade, men det var en tanke jag burit på så länge så jag var tvungen att fråga. Vi satt på bänken i skuggan av äppelträdet och jag kände hur hela luften vibrerade av värmen.

”Du … hur mår du?” sa jag och la min hand på hans. Han tog min hand i sin och log sitt finurliga leende;

”Jag mår bara bra … varför frågar du?” Jag lutade mig mot hans axel och tog ett djupt andetag.

”Jag tänker bara en massa … på hur vi har det, eller på vad vi har kanske rättare sagt. Är det vi nu liksom?” Jag kisade upp mot honom. Han rynkade ögonbrynen och sneglade på mig.

”Vaddå? Vad menar du? Vi är ju här nu, eller hur? Sluta tänk så mycket. Du … ” Han böjde sig mot mig och gav mig en mjuk puss på munnen. Sen reste han sig och gick mot stugan.

”Vill du ha kaffe?” Jag satte mig upp, och kände mig irriterad. Skulle vi inte prata om det här nu då eller? Jag gick efter honom in i det lilla köket, ställde mig framför honom med armarna i kors och putade med underläppen. Han började skratta när han såg mig.

”Nej men, sluta nu … vad är det med dig? Vi är här tillsammans just nu, är det inte det som räknas?” Jag kände mig lite dum, att jag ville pressa honom på någonting han inte ville prata om, men jag fortsatte ändå, kunde inte hjälpa det;

”Ja ja, jag hör vad du säger, allt är bra. Men är det det, på riktigt? Har du verkligen skiljt dig nu?” Han tittade på mig som om han inte förstod frågan.

”Va? Vad menar du? Ja, jag är skild! Jag skiljde mig från mamman till mina barn, jag har blivit en person som dyker in och ut i deras liv som gubben i lådan, för att jag ville vara med dig. Jag älskar dig. Hur många gånger måste du höra det för att förstå att det är på riktigt? Jag kan inte göra mer än vara som jag är. Om du vill ha någonting annat … ja, då får du nog ta och se dig om efter det”. Jag slog ut med armarna, sa med gäll röst;

”Men du berättar ju ingenting för mig så det är väl klart att jag undrar?!”

”Sofia, jag vill inte slänga bort en massa tid på att älta allt med dig, jag vill inte prata om hur mycket jag saknar mina barn när jag är ifrån dom, jag vill inte erkänna att jag hatar att inte vara en del i deras liv, varje dag, hela tiden, det är ingenting jag vill prata med dig om. Du är min flykt från det här tråkiga livet”.

”Jaha!? Flykt? Från ditt tråkiga liv? Är det det jag är?” Mina kinder hettade, jag vände tvärt och gick ut ur stugan, gick runt på gräsmattan, försökte bli av med stressen jag kände inombords.

Om jag sa fel saker nu kunde jag förlora honom och det ville jag inte. Solen bländade mig när jag vände mig om och jag såg bara hans siluett där han stod på den lilla trappan. Jag suckade tungt och mötte upp honom, tittade ner i gräsmattan, vågade inte möta hans blick.

”Förlåt. Förlåt … åh, det var dumt av mig att ta upp det. Jag vet att du saknar barnen. Det var inte schyst av mig att börja prata om det. Jag antar att … jag vill vara säker på att du har gjort rätt val”. Jag la min hand på hans bröst. Kände hur hans hjärta slog där innanför. Trygga, starka slag. Så såg jag upp på honom, solen som en gloria runt ansiktet, och sa;

”För jag väljer dig, varje dag”.

Han la sina händer ovanpå mina och såg på mig med sina glittrande blå ögon, skakade sakta på huvudet och sa med mjuk röst;

”Åh Sofia. Jag väljer dig. Om, och om igen, till tidens slut”. Så lutade han sig in mot mig och kysste mig, en mjuk kyss som fyllde mig med så mycket värme och kärlek att jag kände det som om solen strålade från mig.

”Älskling, du är så fin” sa jag och strök honom över kinden, ”vänta här ute, jag kan sätta på kaffet”. Jag gick in mot köket igen, men han fångade in mig med en kram.

”Nehej du, du kommer inte undan!”

”Neeeeje, inte kittlas! Inte kittlas!” ropade jag till och slingrade mig ner från trappan och ut på gräset. Han sprang efter mig och brottade ner mig. Vi rullade runt och snart fick jag över honom på rygg och satte mig på hans mage. Vi skrattade och andades häftigt, och jag lutade mig ner över honom och tog tag i hans händer, flätade ihop våra fingrar. Vi såg in i varandras ögon. Så böjde jag mig ner och kysste hans mjuka mun. Han kändes plötsligt som en skolpojke, och jag kände mig överlägsen och erfaren när jag satt där, grensle över honom. Kyssen blev djupare, mer intensiv. Jag tryckte ner mina höfter mot hans, kände hur det hårdnade i hans byxor. Jag släppte hans händer och tog tag i hans ansikte, såg in i hans glittrande ögon och sa;

”Ta mig. Ta mig nu”. Han satte sig upp, drog av mig linnet och höll om mig, kysste mitt ena bröst, slickade bröstvårtan, nafsade, släppte inte taget om mig. Jag tryckte ner honom mot marken igen och drog av honom tröjan. Hår prydde hans bröst och jag kysste det ömt. Försiktigt lade jag mig på sidan om honom, började knäppa upp hans byxor. Vi fnissade till lite när vi hjälptes åt att få av dom, de fastnade på fötterna, men snart var dom av. Han låg där bredvid mig nu, hans vackra kropp, fina hjärta, underbara person. Han log och sträckte på sig. Jag la handen utanpå hans kalsonger, kände hur han växte där under. Försiktigt lirkade jag av honom kalsongerna, nu var han alldeles naken och hans kropp badade i solljus. Jag tog tag i hans stånd, han var len mot min hand.

Jag kysste honom mjukt, öppnade munnen och lät tungan följa skaftet upp till ollonet, sen omslöt jag ollonet och hela honom med min varma, mjuka mun. Han skälvde till av njutning. Jag sög och slickade, han smakade gott, luktade nyduschad. Jag förde handen fram och tillbaka medan jag hela tiden hade honom i munnen. Ståndet bultade, han stönade, tog tag i mitt ansikte och smekte min kind.

”Åh älskling, du är underbar!” Fortare och fortare nu, jag kände att han var nära. Då slutade jag, drog av mig mina byxor och trosor och grenslade honom igen. Den här gången lät jag honom glida in i mig. Han var precis så stor som jag ville ha, han fyllde upp mig helt och kom in djupt, han var så skön. Jag red honom intensivt. Han höll i mina höfter, satte sig upp och sög på mina bröst, höll om min midja, hårt. Åh, jag kunde komma när som helst, han gjorde mig så kåt! Jag lyfte upp hans haka, såg in i hans ögon och sa;

”Kom, kom med mig nu”. Våra kroppar rörde sig tillsammans i en intensiv dans, vi kysstes och omfamnade varandra.

”Åh … !!” I en gemensam orgasm såg vi varandra i ögonen; i den stunden var allt så självklart, det var vi! Efteråt föll vi ihop och började skratta.

”Ah … du är så underbart skön!” utbrast han och kysste min hand.

Vi låg bredvid varandra i det mjuka gräset och såg upp mot den ljusblå himlen. Molnen passerade sakta där uppe, som de alltid gjort, i alla tider. Jag vred på huvudet och såg på honom och sa med ett leende;

”Jag är så glad att jag fångade in just dig”. Han tittade på mig med rynkade ögonbryn.

”Fångade in? Vad menar du?” Jag la mig tätt intill honom och log för mig själv.

”Ja du, du skulle bara veta”.

SLUT