Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • Skönt för mannen
  • Snygg och fartfylld
  • Lek & busa
  • Dubbel skön stimulans
  • Massera trötta höstmuskler
  • Fresta & Förför
  • Missa inte Bubblan-bonusen hos PLEASME

13/8 kl. 17:49, av LX

Noire-Games del 2

Del av 1 i serien Noire Games

Som sagt en Sin-city liknande värld där det mesta är svart och vitt.

(Förklaring. 1) Under den monochromt strålskadade staden Tiram finns ett stort tunnelsystem. Detta kommer från en gammal mytisk tid och bebos av tunnelfolk, som kallas clowner p ga deras märkliga utseende och benägenhet att försöka dölja detta med smink. 2) Submarinerna, ett folk som namnet antyder bor i undervattenstäder.)

***

Gagnodetektiven satt på sitt kontor nedsjunken i en stor grådaskig läderfåtölj och det var sent på natten i den nedsläckta staden Tiram. Flyglarmen hade ylat halva kvällen och han hade redan poppat i sig två vita lugnande piller för att få sinnesro och kunna samla tankarna.

På hatträcket hängde den något av väta missformade damhatten bredvid hans egen bruna Femora och Joshua blängde på den genom cigarröken ibland. På det massiva mahognyskrivbordet stod en till hälften uppdrucken whiskey av bästa Spittata märke och ett smutsigt askfat. Men inga anteckningsblock, kartor eller liggare. De låg ännu kvar i den låsta skrivbordslådan. Joshuas stora svarta hund låg som vanligt med sin haka värmande ovanpå hans skor under skrivbordet och det var helt tyst på gatan utanför.

Joshua tänkte inte på hur han rent praktiskt skulle spåra upp Marianne Elles. Inte heller på det lilla fenomen med den svårutsläckliga elden som han hade bevittnat häromkvällen. Han tänkte mest på hennes ögon. Hennes röst och hennes nakna bröst som i bland dök upp framför hans inre syn medan han rökte. Men Bossen skulle inte tolerera detta lösa spår. Mr G skulle kräva hennes likvidation för att det var det säkraste att göra för att skydda klanverksamheten. Däremot tänkte Joshua fortfarande på om han skulle rapportera allt detta i morgon bitti eller inte. Han hade redan slösat bort två dagar. Tre dagar skulle väcka frågor. Beslutsångesten gjorde honom på dåligt humör. Det retade honom att han ens funderade, att han slets mellan lojalitet till klanen och minnet av en sexig böna han träffat en gång i en gränd.

I varje fall var det inte så att dom skulle lyckas fly Tirams mörka murar. Så Joshua visste att han hade tid. Vore det ett svek att ge dom tid? Gagno´s hade spioner i varje stadsport och tipsare i varje gatuhörn, det var omöjligt för henne att fly och han visste att de förmodligen skulle ligga lågt ett tag, denna unga Miss Marianne Elles och hennes pajas. Var tunnelmutanten hennes älskare? Joshua fimpade bistert.

***

Hunden rörde huvudet snabbt med ett ryck. Ett dovt morrande steg nästan ohörbart från dess kraftfulla bringa under skrivbordet följt av ett litet gläfs. Joshuas ansikte mörknade men han hyssjade åt hunden att ligga kvar tyst. Han reste sig sakta och ställde sig vid fönstret för att väldigt lätt vinkla på ett av segmenten i plåtpersiennerna för att titta igenom dom ut mot gatan. Men den låg mörk och tyst. En avskärmad gatlykta lyste upp Gagnosyltans stängda bardörr på andra sidan gatan. Ett strålkastarljus från luftvärnet svepte snabbt över en himmel strödd med kallt lysande stjärnor. Så såg han en lätt figur skynda snabbt över kullerstensgatan från en husskugga till nästa och sedan ställa sig utanför porten.

Joshua log mörkt och drog sin pistol från axelhölstret. Sedan rörde han sig ut från kontoret. Han öppnade dörren långsamt och tittade ut i hallen. Detektivbyrån låg i anslutning till hans våning. Joshua kunde höra hur hans husa, Juanita snarkade ljudligt från pigrummet längre ner i hallen. Joshua ställde sig i ytterdörren och såg hur dörrhandtaget av stål sakta sänkte sig och hur låset gled upp med ett klick. Hunden gläfste till igen och försökte tränga sig mellan Joshuas knän. Men Joshua pressade tillbaka den med en bestämd knuff med benet och hyssjande två gånger tills den satte sig vid hans fötter stirrandes upp på sin herre.

Hade Mr Albert Schwanstein, husets portvakt glömt att låsa eller var detta möjligen ingen slump, frågade han sig irriterat. Hursomhelst så gled porten upp. Joshua gömde sig snabbt bakom sin dörr och manade in vakthunden ner i korridoren till våningen. Den satte sig frustrerat på sin egna sovfilt i andra änden och lade sig sen ner fortfarande extremt uppmärksam på sin herres varje rörelse. Både vakthunden och dess herre lyssnade efter ljuden som inkräktaren nu gjorde i trapphuset. Först stängde denne försiktigt porten. Joshua anade att det var en kvinna. Hon förflyttade sig tyst men inte direkt smygande fram mot ytterdörren. Joshua kunde se en siluett mot dörrens dimmade glasfönster. Det var en figur klädd i kåpa vilken dolde hennes huvud. Skulle hon knacka? Förmodligen inte. Han hörde ett svagt klirrande läte av nycklar. Eller mer sannolikt ett dyrkset. Siluetten hukade sig något för att börja bearbeta låset. Men upptäckte snart att dörren var olåst och öppnade den därför med stor försiktighet.

***
Joshua grep Mariannes handled och slet in henne. Hennes rop kvävdes av handen över hennes mun och hon stelnade till med ögonen lysandes av rädsla när hon kände den hårda pistolmynningen i sidan. Gagnodetektiven log snett mot hennes öra bakom henne och höll henne hårt i sitt grepp.

"Så, du kommer tillbaka för att kniva ner mig i sömnen din dumma brud?", väste han hånfullt och motade henne vidare inåt. Han höll tonen så låg som möjligt för att inte väcka Juanita eller råka få vakthunden att anfalla. Den låg kvar lydigt i andra änden av korridoren men morrade dovt.

Marianne föstes in i kontoret och Joshua tryckte ner henne över skrivbordet så att hon låg framstupa över mage. Han höll kvar hennes handled vinklat i ett obekvämt grepp med armen böjd bakom hennes rygg. Hon bar en lång svart kappa med kåpan och höga stövlar med mjuka klackar.

"Nej! Så är det inte! Du måste tro mig."...frustade hon med desperation och gnydde lite av greppet. Hon tittade tillbaka över axeln med ett plågat uttryck. Joshua log triumferande ner mot henne.
"Jag tänkte bara överlämna annan information. I utbyte mot mitt liv. Det kan vara av stort värde för Gagnoklanen. Men jag vågade inte kontakta dig direkt. Jag svär att det är så det ligger till."...hennes röst var så bedjande. Så darrande. Så vackert svag.

Joshua kände upphetsningen stiga och såg fram emot det här förhöret. Det fanns väl inte mycket hon kunde säga egentligen tänkte han. Däremot visste han att han skulle knulla henne, rakt här över skrivbordet och sen avsluta det hela efter att han tillfredställt sig. Han kunde ana formerna av hennes höfter under honom och pressade redan sitt skrev mot hennes rumpa för att hålla henne på plats.

"Vad för information har du då? Vad det än är så kan det inte ändra ditt öde. Jag vill också veta allt om vad som hände häromnatten.", Joshua släppte hennes arm efter ännu ett av hennes gnyenden. Istället ryckte han slitande ner hennes kappa från hennes skälvande axlar och kastade den så hårt att den tycktes studsa i väggen en gång innan den drasade ner i en hög på golvet. Hon bar under, en enkel blus och ett par snäva byxor. Dessutom sina handskar och en lång dolk i det tunna läderskärpet. Joshua fnös till argt och ryckte loss dolken ur sitt hölster, och högg den nästan ilsket och hotfullt rakt i skrivbordet så att den satte sig blänkande och darrande tio tum från hennes skrämda ansikte.
"Nu ska du fan få!"...

"Det är okej", sade rösten dämpat. "Du kan få mig. Jag ville inget hellre."... Hennes ögon vidgade sig. Ögonfransarna sänkte sig upp och ner nästan fladdrandes över de stora blå ögonen när hon sakta vred huvudet för att få ögonkontakt med honom. Teatraliskt? Joshua såg tillbaka på henne kyligt leende.

"Klart att du vill."... hans svar var fräckt medan handen smekte över hennes hävande ryggtavla, dock var det med ett stigande begär till henne och inte av bara av lust. Han smackade hennes rumpa en gång i en dask som följdes av ett greppande tag om hennes ena skinka.
"Ooh..!", hon slöt ögonen förnedrat men tycktes finna sig i behandlingen.

Så villig, tänkte Joshua. Spelade hon på hans fåfänga? Höll han på att bli skickligt förförd kanske? Miss Marianne Elles, hon verkade vara så mycket mer än det hon gav sken av. Visst hade hon kommit för att kniva ner honom i natten. Vilket annat val fanns det för henne. Hur skulle hon annars kunna hoppas överleva det här, han började ana en tveksamhet hos sig själv.

"Låt höra, vad har du att berätta för mig!."...en viss försiktighet anades i detektivens röst. Samtidigt kunde han inte låta bli att med heta blickar smeka hennes figur kontinuerligt. Upp och ner. Från hennes docksöta ansikte sedan ner över hennes runda välformade rumpa och det lätt svankade ryggslutet och vidare ner över de eggande låren bakifrån, sedan tillbaka upp igen mot de blonda lockarna som ringlade sig över hennes nacke. Joshua utdelade ännu en hård dask över hennes rumpa. Hon stönade till lågt. Hade han börjat smiska henne som man smiskar upp en olydig cigarettflicka? Tydligen...

Hon knep ihopa ögonen för varje dask. De hade börjat falla över henne med en viss rytm.
"Jag...det gäller, (klatsch!)...ah! ouch!", det gäller Samson´s and Son´s. Jag hade mer att...(klatsch!)ahh..nnmnh!, att säga egentligen. Men jag bedömde inte dessa uppgifter som säljbara. Ouch!...Det är lika farligt för mig att avslöja dom som att komma hit i natt, så Gagno´s kan därmed känna sig säkra angående min tystnad....(klatsch!)...aahhhh...!"

"Jag förstår, du vill avslöja något som gör att du får S´s and S´s efter dig om du snackar, men är de inte lojala mot Gagno´s?"
Han pausade och slutade smiska henne. Överraskad av vad hon just hade sagt. Hon tycktes få hopp i blicken och fortsatte prata snabbt. Egentligen upprepade hon sig, men lade till detaljer och egna teorier denna gång. Joshua trodde henne. Men han tänkte ändå ta henne över skrivbordet. På den punkten tänkte han inte ändra sig.

"Ner med dom!"...muttrade han mörkt.
Marianne suckade djupt efter att ha blivit avbruten men han anande ändå ett litet intresserat leende spela i hennes mungipor. Hon knäppte upp sina byxor ljudlöst och lät dom falla. Joshua smekte hennes rumpa med händerna. Han drog sedan sakta ner hennes trosor ner över skinkorna, tills dom landade någonstans mellan hennes lår och hennes vader. Marianne lade sig försiktigt till rätta på armbågarna över skrivbordet under tiden. Putade hon med rumpan, det lilla stycket?

"Nej, de är verkligen inte lojala. De förhandlar i hemlighet med tunnelmutanterna om en attack mot Gagno´s. Clownerna har sålt hemlig teknologi, en brinnande substans. Du såg den själv. Men S´s and S´s vill sälja den till Submariners med vilka dom har en hemlig kontakt. De skulle döda mig för det här. Ni måste ge mig ert beskydd. Marianne såg bakåt igen efter att ha pladdrat på snabbt en stund.

"Du har köpt dig mer tid. Det är allt jag kan försäkra dig om, Miss Elles. Men Mr G är en resonabel herre. Han kommer att uppskatta detta."...tankarna svindlade för detektiven. Hur kunde den unga Miss Elles känna till allt detta. Antagligen hade hon haft ett betydligt mer sängnära förhållande med VD:n för S´s and S´s än hon sagt innan.

Denna tanke förargade honom plötsligt. Han drog fram sin kuk och pressade in den ilsket i Mariannes väntande fitta med en hård djup stöt och började omedelbart sätta på henne hårt bakifrån över skrivbordet. Hon gnydde till överraskat och stirrade förvånat bakåt med uppspärrade ögon. Han tog henne hårt, som en maskin och greppade fast om hennes midja med händerna. Skrivbordet knarrade av stötarna och hennes händer famlade omkring sig nästan som om hon försökte dra sig bort.

Detta fortsatte länge då han redan hade druckit whiskey och tagit lugnande. Marianne tycktes alltmer efterhand vänja sig och började dämpat stöna flåsandes. Hon smekte armen bakåt för att greppa rivandes över hans hals. De röda naglarna klöste tre långa spår i Joshuas kraftfulla nacke, och han skakade argt bort fingrarna från sitt huvud.

Deras höftpartier stötte mot varandra. Han kände hennes mjuka skinkor pressas mot hans rörliga ständigt pumpande bäcken bakom henne. Marianne stönande igen med öppen mun och blängde tillbaka mot honom. Han lyfte upp henne lite för en häftig kyss bakifrån och kramade, eller knådade hennes bröst kupandes genom blusen. Joshua njöt av hennes tunga, hennes smak, den söta saliven och de röda läpparna. De kysstes djupt och knullandet avbröts något eller minskade i intensitet en stund. Joshua, försökte knäppa upp blusen men ryckte till sist bara sönder den. Knapparna flög studsande åt alla håll över golvet. Nu kunde han njuta av hennes stora runda bröst med sina bara händer hud mot hud.

Han kunde känna hur Marianne började pressa sig bakåt, nästan så att hon till slut knullade honom istället. Joshua svarade med att ta nya tag och förnyade upphetsat pumpandet. Han tog henne ännu hårdare de sista skälvande sekunderna innan han kände sammandragningarna i hennes våta fitta krama kring hans stenhårda lem. Hon kvävde sitt sista stön i handen. Han undrade nästan varför. Men Joshua kom fort efter det. Han vände på henne och kysste henne igen mot skrivbordet. Pulsen dunkade i hans bröst och i ådrorna på de svettiga tinningarna. De stod nära och nafsade mot varandras läppar en stund innan upphetsningen stagnerade. Den lade sig sakta för dom och sjönk undan. Som en rasande sedan länge uppbyggd havsvåg också långsamt enkelt, mjukt och obevekligt skulle ha oskadligjorts mot en lång lågt sluttande sandstrand. De föll in i varandra.

***

"Han är bara en vänlig själ. Min medhjälpare. Han räddade mig undan Mr Samsons kladdande fingrar en gång. En vän. Jag skulle aldrig...inte med en clown."...skakade hon på huvudet skämtsamt.

"Jag förstår.", Joshua log snett. Marianne log tillbaka och drog kåpan över huvudet. Sedan ångrade hon sig, log bredare och snappade åt sig sin hatt från hållaren.
"Jag ser framemot att möta herr G i morgon.", hon blinkade flirtigt och svängde sig fortfarande brett leendes ut genom glasdörren, nästan som i ett danssteg. Han hörde snart portarna slå igen ute i trapphuset efter henne.

Joshua lutade sig tillbaka i läderfåtöljen och tände en ny cigarr. Han undrade vad han skulle ta sig till. Vad han hade gett sig in på. Det bådade inte gott...

Denna novell har ännu inte fått några gillanden.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.