Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • Skönt för mannen
  • Snygg och fartfylld
  • Lek & busa
  • Dubbel skön stimulans
  • Massera trötta höstmuskler
  • Fresta & Förför
  • Missa inte Bubblan-bonusen hos PLEASME

12/10 kl. 20:29, av Miss Dark

Bytet

Del 4 av 4 i serien Bytesdjuret

Med väskan över axeln går hon mot porten, ut i höstmörkret. Hon märker inte ens att någon står och lutar sig på en av stolparna.

I bakgrunden kan de höra tåget komma, men buskaget skymmer allting.

Förord:
Denna Novellserie skrivs inte för de känsliga.
De skrivs för min egen skull, för att bearbeta mina tankar och få utlopp för allt som rymmer sig inom mig.
Har du problem med det som kallas för Edgeplay, ogillar inslag av tvång eller våld, bör du genast byta sida. Läs alltså inte ens. 
- Gillar du inte inledningar så hoppa över femton cm text.
______________________________________________________________

Kön till skyddade boenden är lång, och processen med skyddade personuppgifter tar tid. Byråkrati i all sin ära, men borde inte livshotande ärenden vara prioriterade? 

Tankarna flyter iväg där hon sitter på sin kvällskurs. Föreläsaren talar om något viktigt som går henne förbi helt. Minnesbilder flyter förbi och tar med sig all fokus i farten.

Med väskan över axeln går hon mot porten, ut i höstmörkret. Hennes ångmoln sprider sig livligt under den dunkla vägbelysningen. Hon märker inte ens att någon står och lutar sig på en av stolparna.

Det är först någon timme senare, innan tåget hem skall avgå, hon märker att han varit några meter bakom henne, hela tiden.
"Hur paranoid får en bli!? Han ska väl bara med samma tåg!" tankarna bannar henne för oron som sprider sig i kroppen. Det är något bekant med hans hållning, men hon viftar bort det, rädd för att låta misstankar styra hennes liv.

Batteriet på mobiltelefonen håller som vanligt på att ta slut. För säkerhets skull påbörjar hon ett meddelande till sin väninna, men hinner inte skriva klart för än telefonen protesterar högljutt och slocknar. Det är då hon märker att han nästan står bakom henne.

- Du vet om att du har förstört mitt liv ännu mer? Han greppar tag om luvan på hennes jacka och drar åt hårt. Automatiskt snubblar hon bakåt mot honom, försöker vända sig och vrida sig ur greppet, men ger upp när deras ögon möts under belysningen från perrongens tak. Hon vet att hon är underlägsen, att inget tjänar något till.

- Du gjorde ett medvetet val, du är ansvarig för dina handlingar... Hon försöker argumentera, men vet att det bara är i tomme. Det är inte som att det här går att samtala sig ur. Speciellt inte med någon som inte vill erkänna sin störning.
- Det var inte jag som ringde snutarna där och då, det var inte jag som drog det till tingsrätten. Med ett ännu hårdare grepp om hennes jacka, trycker han henne framför sig ned bland rälsarna, tvärs över dem, in bakom buskagen, och kör våldsamt upp henne mot nätstaktetet. Hon hinner inte ens spjärna emot, all kraft går till att inte snubbla medan han föser henne framför sig.

Med det kalla, hårda järnnätet han pressar hennes överkropp mot, känner hon så välbekant hans läppar mot hennes ena öra. De minnen som ramlar fram äcklar henne i denna situation, och hon kämpar för att förtrycka allt. 
- Det VAR däremot jag som försökte be dig att komma till skogen och prata med mig. Det var JAG som frågade om vi inte skulle reda ut det här, i trappuppgången till din lägenhet! Eller hur! Han byter tag och drar hennes huvud bakåt i håret, med läpparna vilande mot hennes öra. Hon kan höra hans tunga andetag, det frustrerade skorret från hans stämband...

- Ja, men du tycker inte att det var lite .... 
Hon hinner inte ens svara innan han sätter sin andra hand över hennes mun. När hon inte tystnar sätter han vant pekfinger och tumme om hennes näsa med. Ett leende sprids på hans läppar när han hör tystnaden.
- Så, hur ska du sona för det här nu då, Hade du tänkt? Hans hand släpper hennes hår, drar upp hennes tröja, och tar tag i hennes bröst utanpå BHn. I bakgrunden kan de höra tåget komma, men buskaget skymmer allting. 

Arg kämpar hon för att motstå känslan. Men allteftersom syret tar slut, och insikten om att han inte längre tänker stoppa där han bör, försöker hon kränga sig ur greppet. Det välbekanta, vassa nypet om hennes ena bröstvårta kommer plötsligt, och utan möjlighet att dra in andan blir känslan överväldigande.
- Kvävs du tror du? Du har inte en aning om vad kvävd jag känner mig! Speciellt när du har mer kontakt än jag har, med mina föräldrar. Förstår Slyna sveket i det?!

Hon kan höra tågresenärer gå med hårda skor mot asfalten, men kan inte ropa efter hjälp. Inte ens när han släpper taget om hennes näsa. Fullt upptagen med att försöka andas, känner hon hur han drar upp hennes svarta kjol, och smeker hennes kön med hårda händer. Förtvivlat känner hon hur han drar, särar, river, trycker. Det är då hon känner värmen komma krypande, till och med nu.

- Du har inte förstått att du är en jävla fearjunkie. Hur lång tid ska det ta att för dig?
Han släpper greppet så att hon kan andas, men att skrika är menlöst då tåget redan avgått och passagerarna gått vidare. Innan hon hinner tänka klara tankar igen, för han en fickkniv framför hennes ögon. Den är blank, vass, och så otroligt vacker. 
Samtidigt som hon känner allt vad den står för vrida sig i magen på henne...

- Men jag kan göra den processen något snabbare för dig ska du se. 
Medan han låter det blanka bladet skimra i olika färger i det svaga månskenet, hittar han hennes klitoris och rör den så som han brukade förut. Mjukt, metodiskt, så likt hur hon själv skulle gjort det.

- Jag förstår dig bättre än dig själv. Utan dig är jag inget, Slyna. Du förstörde mitt liv... Hans ord tränger sig långsamt genom intervallerna av upphetsning och rädsla, medan hon kämpar för att inte samarbeta med honom. 
- Du. Är ett kallt, utstuderat monster. Du visste vad du gjorde varje steg längs vägen, sluta spela! För första gången får hon tala till punkt, och förvåningen gör att hon blir tyst igen. Hon hade inte tänkt få prata ens halvvägs.

Då känner hon igen det. 
Den kalla, planerade tystnaden, där hon vet att han hört, men väljer att inte bevärdiga henne med ett svar. Hon kan se honom vända sig bort från henne och ta på sig headsetet, som så många gånger förut.

Istället sätter han sin hand om hennes höft, med kniven kvar i den, riskabelt vilande mot hennes kropp. Hon blir likstel, rädd att skära sig eller göra honom upprörd. Hans fingrar lämnar hennes kön i några sekunder, för att återkomma med något segt på sig.
Det tar bara några sekunder innan hon känner det bli iskallt där han rör sig över hennes hud, en känsla likt mint blandat med svidande alkohol.

- Jag hade gift mig med dig, vet du det. Gav jag dig inte allt du behövde för att vara lycklig, och ändå var du så nedstämd på slutet?! Gjorde jag inte tillräckligt när jag förställde allt jag var, för din skull?!
Fingrarna som smekt hennes kön pressar sig utan uppvärmning in i henne, för den svidande kalla känslan med sig hela vägen in, och hon tappar alla koncept i världen. Förtvivlat griper hon tag om nätstängslet med fingrarna och hänger hela sin kroppstyngd på det.
- Sådär svider det i mig med, när du valde att bara slänga ut mig, med hjälp dessutom! Brydde du dig inte mer än så efter alla år?!
- Än du då, som misshandlade mig din jävel! Argsint kastar hon ur sig det, vänder sig hastigt om och försöker sätta tummarna i hans ögonhålor. För första gången hänger han inte med på vad som händer, och backar automatiskt ett steg. 

Det ger henne en sekunds tillfälle att springa, men hon kommer bara tre fyra steg innan han är ifatt och sliter omkull henne på marken. Med den vackert snidade, färgskimrande fickkniven, skär han upp hennes tröja i ett enda våldsamt svep.
Känslan av att vara livrädd men samtidigt fascinerad skrämmer slag på henne. Vad är det för sjukligt fel på henne, är hon lika störd som honom eller är detta värre?!

- Jag sa till dig, att du går igång på att vara ett bytesdjur. Och du valde mig som ditt rovdjur. Trodde du att jag skulle släppa dig?! Han ser ned på henne med de överlägsna ögonen stirrande rakt genom henne igen, och hon förråder sig själv genom att gilla den bekanta synen. 
- Inbilla mig ingenting, det här är bara en grej tills du hittat ett nytt offer att lura och bedra! Hon spottar honom i ansiktet, så arg, så hög på adrenalin att hon knappt är kvar i sin egen kropp. 

Han svarar inte, utan lägger bladet mjukt över hennes hud och smeker henne med det. Hon kan se elden innanför pupillerna, hur frustrerat arg han är på hennes ord. Hennes motstånd. 
Bladet snuddar hennes hud och lämnar en blek skråma över hennes ena bröst, och hon kvider förtvivlat under honom, livrädd för vad han tänker göra. Först då ser han på henne igen. 

- Jag kan göra precis vad jag vill med dig...
Den välanvända meningen hon vanligtvis älskade förstörs långsamt av sammanhanget, allting faller till marken. Ridåerna brinner, scenen krackelerar, skådespeleriet brister. 
- Du slängde till och med ut hunden. Den jag lät dig ta hand om, eller hur?
Hon svarar inte ens. Hon håller andan när hon känner honom fumla av sig skärpet och byxorna. När han tar tag om hennes ben och lyfter dem på sina axlar försöker hon vrida överkroppen och dra sig undan med händerna. Med kniven i handen tar han hårt tag om hennes handleder och pressar dem skoningslöst mot den hårda makadamen de ligger över. 

- Du behöver påminnas om vems du är Slyna, Jag äger dig, Du är min leksak, Du är ingenting! Hans vassa ögon är centimeter från hennes, hon är så ihopbuntad av hans kroppsvikt att luften går ur henne helt. Fortfarande känner hon ovilligt upphetsningen, spänningen, längtan... Saknaden.

När hans ollon letar sig in mellan hennes skinkor, på väg mot hennes ringmuskel, försöker hon flytta sig. Han lägger sig bara tyngre över henne och gör det omöjligt. 
Hela tiden med ögonen stirrande rakt in i hennes, utan att se bort en sekund. Hon är hans nu. 
När han extremt långsamt pressar sig mot hennes analöppning utan en antydan att låtsas eller skrämmas, utan snarare mena fullständigt allvar, hör han det bekanta, nervösa ylandet. 
- Det där kan inte rädda dig nu. Hans röst är stel, nästan manisk, medan han observerar varje reaktion i detalj. Han tänker se henne kapitulera under honom. 

När millimetrarna börjar sära henne sakta men säkert, börjar hon böna och be honom att låta henne slippa. Förtvivlat, med en röst han känner igen mer än den arga och trotsiga han nyss fått höra. Hon kan se hans ögon skifta i nyans, från kall observation till belåtet deltagande i hennes känslor. På ett vis får det henne att inte känna sig ensam, men på ett annat är det totalt värdelöst för henne just nu. 
- Du behöver en påminnelse om vem som styr av oss två, Slyna. Jag ger dig den nu...
Han pressar på litet till, så att hans ollon når innanför hennes muskel, och stannar upp. Tårar har börjat spela över hennes ögon, han vet precis vad hon går igenom. 

- Kommer du ihåg vad som händer om du ringer polisen. 
Hon nickar tyst till svar. 
- Förstår du vem av oss det är som är överlägsen?
Hon nickar åter till svar.
- Om du inte hade gjort såhär, hade vi kunnat ha det lika bra som vi alltid haft det tillsammans... Men nu valde ju du åt oss.

Hon känner hur han långsamt rör sig någon millimeter fram och åter i henne, och hon kämpar för att inte streta emot. Vilket musklerna inte gör. Hon spänner sig likt aldrig förr och känner den vassa, skärande, brännande känslan. Hon vet hur trasig hon är, vet hur lång tid det tar att läka.. 
Förtvivlat ser hon upp på honom när han trycker sig några millimeter extra in i henne, hon ylar skrämt åt honom med en vädjande blick. 
- Jag. Har. Kontroll. *Andningsuppehåll* ...Slyna. Du vet att jag vet vad jag gör! Han ser argt, anklagande på henne medan hon tystnar under honom. Hon förvånas inte av att han njuter, inte ett dugg. Förbannad att han gör det här mot henne ser hon bort.

- Så, om du ligger still ska jag se till att du förstår balansen i det här.
Lättat känner hon hur han drar sig ur henne, sätter två fingrar över den plågade muskeln och smeker litet tills hon dragit ihop sig igen. Då känner hon den kylande svidande känslan inom sig igen, som om kroppen har förmåga att känna den igen nu. 

Han kryper nedåt, drar bladet mot hennes hud hela vägen ned, för kjolen över hennes överkropp, tar ett krampande hårt tag om hennes båda lår, och särar dem bestämt. Kvar kommer det bli blåmärken från hans bestämda fingrar...
När han släpper, och rör sig nedåt mot hennes kön, försöker hon stänga benen med tanken att hon skall fly. 
- Ligg. Still. Jag kommer alltid ifatt dig, och jag har kniven av oss två. Han låter inte det minsta oroad, det låter mer som en tom påminnelse han vet kommer ge effekt. 

Hon känner hans läppar mot hennes innerlår, tårarna kommer när hon inser att hon aldrig fick erfara det med honom, men så gärna hade velat. Nu var det litet försent...
Med sina tummar särar han hennes läppar, låter den kalla kvällsluften finna sin väg in, medan han blåser på henne för att skapa temperaturväxlingar.
Ofrivilligt kniper hon njutningsfullt och gillar känslan han utsätter henne för. 
- Jag har fortfarande kontroll över dig, har jag inte? Han retsamma ord letar sig in i hennes hjärna och hon vill sparka honom i ansiktet för det. 

Så känner hon den varma tungan över den mjuka torra huden han smekt in med kylande medel. Växlingen av varmt och kallt twistar hennes sinne och hon vet inte vad hon skall känna längre. Först retar han henne bara med sin våta värme. 
När han känner hennes andetag genom musklerna, suger han åt sig hela hennes klitoris och dränker den i saliv...
Värmen är underbar, förväntan byggs upp och hon skäms för att hon vill veta hur just hans tunga känns. En impuls att sätta fingrarna i hans hår går genom kroppen men hindras i sista sekunden. Skammen sköljer över henne som hett vax och hon tappar några stegs upphetsning av bara tankarna.

Så drar han sin tungspets snabbt över hennes klitoris, med all vätska som gör beröringen mjuk och smidig. Han känner henne rycka till, känner den berusande känslan av total kontroll, total makt, och utsätter henne för detsamma en gång till. Samma elektriska reaktion... 
Trots att han hatar smaken, är känslan av att besudla henne på det här viset så mycket för honom att han låter det vara. 

Han använder hela yttre tungspetsen för att försluta hennes känsliga punkt, och masserar den mjukt med sina smaklökar, så att hon långsamt vrider sig under hans tunga och hårda grepp om hennes lår, som hårdnar ju mer hon gör motstånd. 
Förtvivlat försöker hon ta sig loss när hon känner sin upphetsning och njutning stegras, men kommer ingenstans. 
Dessutom vet hon att han fortfarande har kniven sittande snett i hans ena hand, kallt vilande mot hennes lår. Minsta felrörelse och hon skär sig på den. 

Hon känner hans mjuka mun bearbeta henne, känner alla känslor gå in i varandra, kylan mot huden och risken att bli upptäckt samtidigt som viljan att bli räddad.
Tillslut kan hon inte vara tyst, och kan för första gången i sitt liv inte tysta sig själv. Hans tunga sveper över hennes punkt med långa mjuka drag nu, och hon kan knappt ligga still under honom. 
När han känner de välbekanta darrningarna från hennes svankrygg, och känner igen ljuden hon ger ifrån sig, avbryter han med ett skadeglatt flin.
- Skall jag sluta kanske...

Hon tänker be honom att fortsätta, men hejdar sig. Istället fattar hon vad han tänker göra och försöker vrida sig ur hans grepp. 
Vilket bara hårdnar. Han trycker sina naglar i hennes hud så att det nästan går hål på den, som en hint om allvaret han menar. 
- Ligg. Still. Hora.

Hon ligger still, försöker bestämma sig för hur hon skall hantera situationen. Om någon ser dem, kommer de inte tro att det här är hennes misshandlare som våldtar henne. Kan hon förvänta sig det? Nej... Skammen är där med sin närvaro igen. 

Han slickar och kysser henne över hela hennes kön innan han åter suger åt sig hennes klitoris. Nu lägger han den yttre spetsen av tungan mjukt mot toppen på hennes punkt och pillar frenetiskt över den, retsamt och snabbt.
Hela hennes kön  kittlar, andningen blir hastig och djup, samtidigt som hon försöker leta något att greppa tag om med sina händer. Hon vill det inte, men vet att det är oundvikligt att hon besegrar henne nu...

Stadigt arbetar han upp henne mot en orgasm, och när han känner att hon är sekunder ifrån att komma trycker han knivspetsen mot hennes hud så att hon känner det spetsiga trycket, som ett hot, utan att göra henne illa. 
Innan hon kommer hinner hon känna skräcken skölja över henne istället för skammen hon hela tiden haft närvarande. Hon kommer i en lång intensiv orgasm som får henne att sjunka genom marken, genom tid och rum, till helt nya dimensioner. 

När den ebbat ut något känner hon att han fört in två fingrar i henne och pullar henne långsamt. 
- Tror jag slog rekordet i hur kraftig orgasm jag gett dig... Du kommer aldrig hitta någon som mig. Du kommer för alltid jämföra med mig. Jag kommer alltid finnas där, som den du aldrig kommer kunna ersätta Slyna. Du är min, jag märkte dig, och det kommer aldrig försvinna för dig! Han ser rått, sadistiskt på henne medan han reser sig, drar på sig byxorna, knäpper bältet, sätter sin sko mot hennes ömma kön och gnider det så att hon försöker ta sig undan, ler åt reaktionen och går fram till hennes ansikte, vilket han lyfter ömt, ser henne i ögonen, ser tårarna och förtvivlan, medan han kysser henne hårt, för att släppa henne brutalt mot marken medan han lämnar henne bakom sig. 

- Du förstörde mitt liv. Du har inget att säga om det här.

- Jag hatar dig...

- Det gör du inte alls. 

Miss Dark
26 09 2017
______________________________________________________________
Slutord: 
Denna Novellserie skrivs inte för de känsliga.
De skrivs för min egen skull, för att bearbeta mina tankar och få utlopp för allt som rymmer sig inom mig. Självterapi kan man säga. 

Har du problem med det som kallas för Edgeplay, ogillar inslag av tvång eller våld, borde du själv ha bytt sida! Kommentera alltså inte ens att du inte gillar ovanstående.

Tack för din läsning.
vh

Denna novell har ännu inte fått några gillanden.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.