del 3 av "Varelsen i Tjärnen" som är en fristående fortsättning på "Bärnstensguden".

Nadine föste med en något road min in de båda störda och bräkande getterna i stugan och stängde trädörren med en bestämd knuff. Hon axlade sedan en väska av flätat näver över axeln. Innehållet var färdkost och dessutom bar hon ett mindre mjukt skinn med vatten. Hon lindade därefter stövlar om sina fötter och småsprang ut ur stängselgrinden mot de väntade männen.

Pil hade laddat sitt armborst. Det kraftfulla vapnet imponerade på Marlon som betraktade det forskande under sin svettiga lugg.
"Jag följer gärna med, jag plockar svamp på vägen.", sade jägarkvinnan lättsamt.
"Nadine älskar att bege sig till skogstjärnen. Det är en speciell plats.", förklarade Pil med ett insinuerande höjt ögonbryn.
Hon nickade, log snett och betraktade Marlon.
"Hur mår du gäst?"

"Ni behöver inte följa mig. Jag mår fint.", svarade Marlon något fördröjt medan han tittade ner på Nadine som ställt sig rakt framför honom.
"Du känner inte vägen, Marlon och det är säkrare om det handlar om björnfara.", Pil drog ett djupt andetag och blickade genom muren av träd och mörkt granris framför dom.
"Jag följer dig gärna. Vi går ofta till den gamla tjärnen i skogen.", Han vilade det laddade armborstet tungt över ena axeln.

"Nåväl.", Marlon nickade och började följa Octagions hovspår genom den steniga marken. Skogsmarkerna här var dunkla och träden stod täta. Skuggorna lämnade mycket åt fantasin och oftast såg man inte himlen ovanför sig. En mystisk plats, fylld av faror för den som inte var skogsvan i sina steg. Marken var ömsom mjuk ömsom hård då det låg gott om snår, bärbuskar och mossiga grå stenar invirade mellan trädens rötter. Hingsten med sin tyngd hade förstås lämnat tydliga avtryck. Marlon kände fortfarande ett sting av yrsel komma då och då vilket störde koncentrationen. Svetten rann i droppar från hårfästet och klistrade sig i ögonbrynen irriterande. Då och då surrade en fluga fram och han fick vifta bort den med några handrörelser. Nadine och Pil, gick hela tiden bakom honom småviskandes.

Han visste att de skulle dräpa honom. Uppenbarligen hade Octagion uppfattat deras ondska, resonerade han och gett sig av innan gryningen för att undkomma. Då riddjurets herre legat i vandrömmar helt drogad av det thé som jägarkvinnan bryggt fanns det inte mycket annat att göra. Antagligen hade Pil försökt fånga in den, men den kloka hästen hade flytt. Ond sejd var det i Nadines thé. Men varför, frågade han sig medan de spårade vidare, varför envisades de på att föra honom norrut till den här skogstjärnen? Han sneglade bakåt, paret höll gott avstånd från honom och Pil vilade ögonen ständigt på hans nacke. Marlon, erinrade sig än en gång den dröm han haft under natten. Maran hade ridit honom eller var det helgonen som sänt honom en varning? Marlon fick stödja sig mot en kådande granstam med handen för att vila ett ögonblick. Han hörde paret bakom sig sakta ner på deras prasslande steg.

"Allt väl där gäst?"
"Kanske vill han vila, make?", och ett fnissande.
"Nej, jag tydde bara spåret. Jag ser inga tecken på björn. Min häst har nog bara vandrat av och iväg, så som du funderade jägarmäster."
"Ja, och eftersom den lämnade bäcken så lär den känna doften av vatten snart och stanna vid skogstjärnen. Våra getter har ofta gjort så."
"Hur långt är det kvar?"
"Inte långt som korpen flyger, men du bör hasta lite om vi ska hinna.", fnissande igen från Nadine.
"Jag är en smula trött ändå. Skulle det misshaga om vi rastade här?, Marlon vände sig sakta och hängde med huvudet. Han såg på deras blickar, att han måste ha tytt sig svag för dom nu.

"Varför inte?", Log Pil stelt.
"Nadine, gör ditt thé. Det gör under för att vederkvicka och det har alltid botat alla mina krämpor under åren."
Nadine nickade och krängde av sig sin lätta packning medan Pil satte sig på huk med armborstet i famnen. Marlon ställde undan båge och koger och gjorde likadant medan han masserade huden på sina händer för att värma dom. Kvinnan placerade fnöske i en ring och hämtade mer pinnved. Snart rykte en mindre brasa och hon värmde en liten kopparskål på en mindre trefot av surrade kvistar. De åt mer ost och lite svamp innan hon hällde rykande lermuggar med drycken åt männen.
"Jag känner att jag måste vila något trots allt. Jag mår sämre än jag först trodde. Men jag är mån om min springare och min packning.", Marlon smuttade på drycken njutningsfullt.
"Inget att be om ursäkt för, gäst. Härute i skogsmarkerna, måste man ta vara på varandra. Vildmarken är för stark för en enda.", Pil log snabbt och de tystnade medan Marlon lade sig på manteln för att sluta ögonen, nära elden. Han huttrade något av feberfrossa.

***
Marlon, öppnade ögat igen och såg att paret vandrade av lite in bland träden. Pil hade tagit med sig armborstet och vilade det mot ett träd såg det ut som. Han kunde inte se vapnet eller deras ben upp till en höjd av deras knäskålar, på grund av växtligheten. Men Marlon reste sig inte från viloplatsen för att följa efter utan låg kvar mycket stilla och låtsades sova djupt. Dock kunde han enkelt hela tiden se vad dom företog sig då de brytt sig föga om att hitta ett bra gömställe för vad de tänkte göra.

Pil lutade Nadine som stod med händerna mot ett träd framåt så att hennes rumpa putade och korsryggen svankade eggande bakåt. Hon hade härliga runda skinkor och Pil smiskade till dom snärtigt med handflatan, så att de dallrade. Kvinnan log fräckt och tittade mot sin make över axeln. Uppenbarligen tänkte dom oblygt knulla. Marlon spärrade upp ögonen förvånat. Han kunde höra deras mumlanden men kanske inte varje ord de sade tydligt.

"Nu ska jag ta dig som hundarna parar sig din löpande hynda, säg mig var det en skön pinnstol du red häromnatten?"...hon skrattade till och vred huvudet framåt igen mot trädet.
"Skön men inte tillräckligt bekväm så som jag är van.", Pil skrattade hest och slet upp lädertunikan över hennes byst så att snörningarna inte längre kunde hölja de stora mjuka brösten som nu trängde sig fram vällande.

Hennes make masserade Nadines bröst med båda händerna samtidigt som han pressade sig mot hennes skinkor hårt mot trädet. Hon blundade med en grimas eftersom barken rev mot hennes skinn, men beklagade sig inte. Han bollade med dom knådande i händerna och tittade ner på vad han gjorde över hennes axel. Hon slingrade armen kring hans nacke under tiden och njöt när han kysste sugande över hennes hals. Marlon slöt ögat snabbt eftersom Nadine tycktes kasta en blick åt hans eget håll där han låg bakom den lilla lägerelden. 

Han kunde likväl höra hennes vällustiga stön när Pil trängde in i henne.
"Ahhhnn, så så stor!", hon kved när han började stöta.
"Det vet du ju!", han flåsade av upphetsning.
Marlon öppnade sitt öga och stirrade ditåt igen.
Pil satte verkligen på henne ordentligt, och rejält tänkte Marlon, vilken vild frenesi. Påminnande mycket om hundar som parar sig. Nadine stödde sig för att inte tappa balansen mot trädet och hennes bröst skakade från de upprepade hårda stötningarna när makens bäcken dunkade mot hennes mjuka skinkor.
Hon blundade hårt och grimaserade med blottade tänder.
"Ja...ja...jag är snart där!"...
"Din kåta hynda!", frustade Pil bakom henne utan att förminska sina ansträngningar. Han riktade blicken uppåt trots att han blundade och senorna på den rodnande halsen blev tydliga, som om de höll på att brista.
Marlon vågade sig att ligga på ena armbågen för att se bättre.
Nadine kramade sitt eget bröst medan Pil sprutade ut sin sats över hennes nakna skinkor med ett tjuraktigt brölande stön. Hon sög tag i bröstvårtan med munnen medan han kom bakom henne och tycktes njuta av känslan.
Han vände sakta på henne och närmade sig för en kyss. Hon slog armarna om hans nacke och de stod så en bra stund.

Marlon slöt ögonen för att försöka få så mycket vila han kunde.
När han öppnade dom igen så hade paret oväntat lagt sig ner för en andra omgång. Marlon rynkade pannan av motvillig beundran för deras kapacitet. Samtidigt som han rös av parets brist på diskretion, var detta ännu en inbjudan?

Nadine red nu, såg han från rastplatsen, sakta på sin makes rese till kuk i gräset. Till synes inte helt utan försiktighet. Men hon ökade snart på takten. Hennes huvud rörde sig rullande över axlarna så att flätan ringlade sig bak på ryggen som en röd huggorm. Takten ökade än mer rytmiskt och Marlon kunde se hur stussen på kvinnan vek in sig vigt och hur höfterna liksom också rullade för att maximera njutningen. Nadine hade börjat luta sig bakåt och stödde sig ibland på makens knäskålar med händerna utsträckta bakom ryggen. Han skymtade hur Pils händer ibland smekte hennes lår och höfter eller ibland sträcktes upp för att krama över brösten ovanför honom där han låg på rygg. Hon stönade vällustigt igen och mötte hans händer för att smeka dom eller få dom att pressa hårdare mot sina bröst. Det såg nästan ut som att det nu var kvinnan som knullade sin make. Studsandes på den enorma pålen som var djupt inne i henne.
"Skönt?!", väste Pil brett leende upp mot henne och ändrade så att händerna greppade hårt om hennes skinkor bakom henne. Fingrarna grävde i det mjuka hullet. Hon nickade och sträckte upp armarna en gång i luften nästan som en gäspning innan hon började skrika ut höga stön.

Nadine kom igen och orgasmen tycktes eka lite mellan kullarna som tysta låg omkring dom och betraktade det hela.
"Ahhhhh...såja! ÅH!"
Till slut avstannade rörelserna och hon lutade sig framåt. Deras vidare vänslanden doldes för Marlon av gräset.
Han slöt ögonen igen i förhoppningen att det egna ståndet skulle lägga sig så att han kunde få sin vila.

***

Han masade sig ansträngt upp på fötterna när dom kommit tillbaka och snörat på sig sina kläder. De hade fått säga hans namn tre gånger innan han låtsats vakna till liv. Han hade bara sluddrat till svar när de frågade om hur han mådde. Men färden påbörjades igen. Sakta vandrade han framför dom. Hela tiden följde de honom på några manslängders avstånd. Småpratandes och viskandes och fnissandes. De var uppe bland kullarna nu och terrängen mer brant och ansträngande. Man fick nästan klättra ibland och det tog på Marlons krafter. Men han letade hela tiden efter en lämplig plats. Han sökte hela tiden spåren efter Octagion.

Marlon hoppade vigt åt sidan. Det fanns en klippavsats som likt klumpiga trappsteg gav vika åt vänster. Han landade i snår och rusade i högsta möjliga fart vidare in bland trädstammar som skydd. Det spratt ljudligt av torra kvistar och snårväxterna av hans flygande snabba löpsteg.

Pil, avlossade inte sitt armborst. Men Marlon hade insett att jägaren varit på sin vakt hela tiden. Försiktig och beredd, det var inte första gången paret tagit en dåraktig främling på en sådan här dödsfärd. Förmodligen trodde Pil om att  Marlon fattat misstankar så skulle han ha vänt sig om med en blodspil laddad i bågen och försöka sig på ett snabbskott. Men att han isåfall skulle vara darrig på hand och slö i sitt sikte av utmattning.

Men Marlon valde då alltså att manövrera till en bättre position först eftersom han visste att armborstet utan tvekan kunde avskjutas snabbare. Han hade sett ett lämpligt skydd och inte sprungit sig utmattad men långt nog. När Marlon stannat och nu tryckte ryggen mot en bredare granstam. Lade han an sin samansatta pilbåge och drog strängen till naveln, halvt laddad. Tyst sammanbitet så förbannade han den listige jägaren. Han hade hoppats att Pil skulle avlossa sitt armborst efter honom vid den plötsliga flykten och med tur då missa sitt osiktade skott och då skulle Marlon ha fördelen av att ha ett mer snabbomladdat skjutvapen. Men, så enkelt blev det inte. Marlon var också medveten om hur illa han mådde av thébrygden. Det var isåfall tur att han fattat misstanke redan i hyddan när det gällde jägarens häxa till hustru och inte druckit hela koppen tom. Sista gången hon lagat sin brygd hade han blott läppjat en droppe av den rykande giftdrycken och därefter diskret hällt ut resten av vätskan medan Pil och Nadine knullade mot trädet.

Marlon vek sakta sakta sitt huvud åt sidan för att våga sig en skymt över terrängen. Pil hade den högre marken ovanför klipptrappan i besittning. Men, träd och buskar låg i vägen för hans skottfält. Marlon hörde en duns och någon kvist som knäcktes. Jägaren hade hoppat ner från klippavsatsen en bit bort och började nu säkerligen smyga sig närmare sitt mänskliga byte.

"Vad är så speciellt med skogstjärnen, ditt svin? Finns där fler av din förrädiska sort, att bistå dig i din nid? Eller behöver du bara mer hjälp att tillfredställa din omättliga hustru?", Marlon ropade högt bakom sitt skydd av trädets stam och försökte sig därmed på lite elakt kväde. Kanske kunde det få jägaren ur balans. Svaret hördes ropandes men dämpat av terrängen ganska långt bort men inte så långt som Marlon hade hoppats.

"Vi har alltid offrat där. Länge till ska vi offra där framöver också. Din stäppryttar-båge är inte ett idealiskt vapen för jakt, gäst!", orden svällde av sarkasm, som om Marlon skulle vara ett byte och inte en fiende i strid.

Han kastade sig fram och slet bågsträngen till örat för att skjuta mot en skugghöljd plats bakom sten och granris, därifrån han hade hört rösten. Pilen ven genom luften och han hörde den sätta sig darrande i en trädstam. Jägarmästarens armborstlod ljöd ett tyngre hårdare ljud genom luften inte en blinkning efter, men den missade Marlons örsnibb med en tumme och en halv. Marlon kastade sig tillbaka i sitt skydd skrämd av det skickliga skottet från sin fiende och sitt eget svaghetstillstånd från Nadines brygd.

Han blundade och fokuserade sin andning, den måste lugnas inför nästa skott. Han drog sakteliga en ny pil från kogret och rusade plötsligt blixtrande framåt för att få bättre överblick. Han kunde höra hur jägaren rusade mot ett nytt gömställe och skymtade hans hoppande löpsteg genom snåren. Marlon gick ner på knä och drog den nya pilen till örat. Men, distraherades av en sten som träffade hans smalben snuddande. Han skrek till av smärtan och blickade upp mot klippkanten där Nadines röda hårsvall syntes kastandes åt sidan när hon backade tillbaka undan i skydd. Hon hade någon form av slunga. Han skulle inte ha underskattat Pils, häxhustru.

Marlon svor sammanbitet och kastade sig in bland granris och några smalare träd efter en oplanerad kortare rusning. Han fick halvligga, för det här skyddet var inte lika gott. Pil laddade antingen sitt armborst nu eller så var det redan laddat och siktade mot honom från en god skyddad position längre fram men inte från ett långt avstånd så som bågskyttar bedömde det. Utmaningen här bestod mer av att sikta snabbt och rätt mellan grenar, stenar och träd. Skulle han dra sin seaxkniv och gå i närstrid, eller prova ett nytt skott?

Nej, han valde att vissla gällt och genomträngande istället, en lång hög ton. Pil, måste ha förvånats över visslingen. Då han inte anade dess innebörd. Men Marlon sprintade fram fortfarande visslandes. Två gånger ändrade Marlon riktning för att försvåra för jägarens sikte innan han tog ett högt hopp över ett par gråmossiga stenar. När han landade hukade han sig kvickt duckande och stod återigen knäståendes med den sammansatta bågen beredd. Marlon hade sett Pil, också stå i knästående skytteställning bakom en stubbe. Men han hade inte kunnat ladda, sikta och skjuta i luften som han tänkt. Kanske kunde Marlon ha lyckats med en sådan manöver om han inte redan förgiftats av Nadines onda brygd och inte varit glömsk av den plötsliga smärtan i underbenet från hennes välriktade slungsten. Avståndet var lämpligare för närstrid. Men eftersom båda skyttar stod på ett knä och det fanns hinder emellan låg det närmare till hands att först ta till bågen för de bägge.

Pil reste sig hastigt bakom stubben och den halvruttnade stammen av ett omkullvräkt mosshunget träd, armborstet vilade vant vid hans skuldra och ögat stängde sig för ett mästerligt sikte, det var nära håll, de kunde se varandras ögonvitor. Tiden tycktes stanna upp och gå långsammare medan de båda männen riktade sina vapen mot varandra. Pils lod låg redan tryggt i armborstets ränna och jägarens sikte var rent.

Men ögat öppnade nu sig istället snabbt i yttersta förvåning medan det vreds åt sidan. Ja, det var nu Octagion kom galloperande ut ur skuggorna, med granriset piskades hans flygande man. Hur en häst kan ligga i bakhåll som ett rovdjur skulle Pil aldrig få veta bakgrunden till. Men sådan var Octagion och snart regnade kloförsedda hovar dundrandes över Pils blodiga huvud. Marlons häst gnäggade inte, den visade en hel tandrad av huggtänder och ett dödligt raseri rasade i hingstens ögon.

Marlon sprang fram och avslutade Pil med ett snabbt stick med seaxkniven i jägarens strupe. Den döende skogsmannen halvlåg över stubben fortfarande med mer förvåning än skräck skrivet i sitt röda ansikte. Han såg upp på Marlon, nästan som om han ville fråga. Men livet rusade ifrån honom lika snabbt som blodet sprutade ur hans hals och han dog med en skälvning.

Marlon, lade handen klappande på Octagions bringa för att lugna sin häst.
"Trogne vän. Du är visare än mången man. Men du får inte äta hans kött. Vi har annat att spåra ty nu måste vi jaga hans kvinna. Annars kan slynan nå sina fränder i trakten för att be om hjälp och då kommer vi inte levande ur dessa skogar."

Marlon slängde ansträngt sitt ben över Octagions rygg för att rida barbacka. Det dunkade i skallen för honom och små stjärnor dansade under hans ögonlock. Men han var inställd på jakt och inte flykt. Så red han efter Nadine.