Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • Skönt för mannen
  • Snygg och fartfylld
  • Lek & busa
  • Dubbel skön stimulans
  • Massera trötta höstmuskler
  • Fresta & Förför
  • Missa inte Bubblan-bonusen hos PLEASME

17/9, 2009 kl. 04:22, av Bowmore

Rabalder i Berlin

Del 2 av 3 i serien En ståndaktig dåres försvarstal

Detta är en berättalse som skapas under tiden du läser. Den är rätt lång och återges här i ett antal delar. Ett bra sätt att uppmuntra till en fortsättning och fler delar i denna skröna är att kommentera texten.

Läs del 1 innan du läse

En ståndaktig dåres försvarstal Del 2 - Rabalder i Berlin   Det välbekanta trycket i öronen kom omgående. Jag öppnade munnen, jag svalde och försökte t.o.m. tryckutjämna genom att nypa om näsborrarna, men inget hjälpte. Jag visste det innerst inne och jag visste också att det skulle ta mig ca 10 minuter, räknat från start, innan trycket i öronen skulle släppa. Och planet hade ju precis lämnat startbanan.

Genom kabinfönstret kunde jag skymta taken på de låga byggnaderna i Ulvsunda industriområde rusa förbi drygt hundra meter under oss, medan vårt privatjet steg hastigt över Stockholm. Jag hade glidit ned en bit i mitt säte och min blick letade sig tillbaka mellan mina ben där Veronicas blonda hår böjde sig över mig.
Hon kysser toppen på mitt kön.
Mjukt, lätt och försiktigt med sina nymålade röda läppar.
Hon har mitt kön i ett varsamt grepp i ena handen och drar mjukt upp och ned.
Ollonet blottas varje gång hon drar handen nedåt, och hon fortsätter att kyssa toppen.
Hon särar på läpparna lätt och jag ser hennes tungspets börja rita mönster över mitt kön.
Jag känner ilningarna fortplanta sig över hela mellangärdet och värmen sprida sig i pungen.
Med sin hand över ovansidan av mitt kön pressar hon könet lätt mot sin kind.
Hon tittar upp mot mig och ler. Ett solblänk som letat sig in genom kabinfönstret gnistrar till i hennes glasögon.

Hennes glasögon! Jag tycker att det är så sexigt med glasögon på ett vackert kvinnoansikte. Hennes tidigare så strikt uppsatta frisyr hade börjat lösa upp sig något. Några långa blonda lockar hänger ned över hennes ansikte och hennes lätta och sensuella glasögon. Hon pressar mitt kön lätt mot sin kind med ena handen och masserar mig.
Upp och ned.
Sakta.
Mjukt.
Hon ler alltjämt och varje gång hon drar ned min förhud, mellan hand och kind, känner jag undersidan av mitt ollon smeka hennes lena hud.
Hela situationen är upphetsande och får en ännu mera svindlande dimension av det faktum att Helle Schenck sitter i sätet bredvid oss på andra sidan mittgången. Helle tittar rakt fram och är märkbart störd av det som händer bredvid henne. Hennes kinder är blossande röda och jag ser och förstår att hon inte vågar röra en muskel. Hon försöker göra sig osynlig. Som om vi skulle bry oss?

Veronica ökade intensiteten i sin behandling och hennes grepp om mig hårdnade.
Hon drog snabbare drag längs mitt skaft och höll samtidigt tungan under mitt blottade ollon.
Tungan kittlade och spelade i samma takt som handen pumpade upp och ned och jag känner hur pungen drar ihop sig för finalen.
Hon lägger märke till att jag spänner mig, registrerar min ändrade andhämtning och omsluter mitt kön med sina varma och mjuka läppar.
Hon låter mig glida längre in i sin varma mun och jag känner hur insidan av hennes kinder omsluter mig.
Floden väller fram ur mig och hon rycker till när jag exploderar i hennes mun.
Min sista stöt hamnar utanför hennes mun och träffar hennes kind. Hon ler mot mig och kramar ur de sista dropparna.

Med sin ena hand fortfarande kramandes mitt kön vänder hon sig plötsligt till Helle;
”Du – kan jag få låna en näsduk, snälla?”.
Helle, som fortfarande försöker vara osynlig, börjar med än mer blossande kinder nervöst gräva i sin handväska. Hon hittar en bunt näsdukar som hon räcker till Veronica. Hennes blick är alltjämt riktat rakt fram. I fjärran. Veronica tar näsdukarna och torkar av sin kladdiga kind. Efter några sekunder räcker hon tillbaka några hopknycklade näsdukar till Helle;
”Tack för lånet”.
Helle, som plötsligt släpper blicken bortom horisonten, stirrar förskräckt på Veronicas utsträckta hand, de hopknycklade näsdukarna och det som fanns gömt där inuti. Rodnaden över hennes kinder stegras ännu mer när hon som i trans tar tag i den hopknycklade bollen. Hon nyper försiktigt tag i den i ett utstickande hörn. Mellan tumme och pekfinger. Reser sig och vinglar iväg till toaletten som var belägen längst bak i privatjetplanet som vi färdades i.

-------------------------------------

Bara en halvtimme innan hade vår taxi stannat till utanför VIP entrén på Bromma flygplats. Vi var kraftigt försenade och sekunderna som gallergrindarna behövde för att öppnades kändes som timmar. Taxin åkte in på området och fram till en liten lounge som var avsedd för mer prominenta resenärer som avreser, eller anländer, i egna privatjet. NOSTAB:s fusionspartner ENSTEEL hade inte knusslat när det gäller bemötandet av NOSTAB:s koncernledning. Hela ledningsgruppen hade i omgångar transporterats ner till Berlin i ENSTEEL:s företagsjet. Proceduren är sådan att en koncernledning inte får resa tillsammans. Detta för att inte lamslå hela verksamheten om planet mot förmodan skulle krascha. Vanlig internationell säkerhetsrutin för de flesta större verksamheter.

Hela vår ledningsgrupp var redan installerad i Berlin sedan några dagar. Jag, Veronica Beltz och Helle Schenck var de sista att ansluta. Vi hade hanterat några kvarvarande detaljer inför företagsfusionen hemma på kontoret i Stockholm och reste således ner samma dag som sammanslagningen skulle bli ett faktum. Veronica Beltz var företagets informationschef och tillika pressansvarige. Hon var 31 år, ogift och naturligtvis strålande vacker. Som alla andra kvinnor på vårt kontor. Veronica var en lång och ståtlig nordisk skönhet. Utländska besökare hade svårt att slita sina ögon från denna blonda uppenbarelse. Enligt dom så representerade hon själva sinnebilden över den Skandinaviska kvinnan. Hon hade så gott som alltid sitt blonda hårsvall hårt tuktad i en stram uppsättning. Hennes arbetsklädsel var affärsmässigt strikt och bestod i regel av en snäv kjol som slutade vid knäna samt en matchande, snyggt skuren kavaj i samma färg. Alltid endera grått eller svart. På fötterna moderna högklackade skor som gjorde henne ännu längre. Längre än de flesta män på kontoret.

Vi hade ju inte varit sena i att uppfatta de uppenbara gåvorna hos Veronica och använde henne bl.a. som distraktionsobjekt under förhandlingar. Det var inte ovanligt att affärsförhandlingar i stålbranschen gick i stå. Låsta positioner och en motpart som inte vek sig i någon för oss viktig detalj. Det var i dessa stunder som Veronica alltid fick ett ärende in i sammanträdesrummet. Barska affärsmän i svettiga skjortkragar som inte tänkte backa en millimeter runt någon detalj i en affärsuppgörelse. Plötsligt seglar det in en lång, ståtlig och blond uppenbarelse. Med en kaffebricka, några dokument eller egentligen med vad som helst. En blick och ett kort artigt leende mot vår förhandlingspart och sedan var affären klar. Humöret och stämningen i förhandlingen förändrades som i ett slag och de tidigare så låsta positionerna var längre inte alls viktiga att kämpa för. Vi gjorde strålande affärer tack vare Veronica.


Sedan min och Mona Lindströms explosiva möte på konferensrummet några dagar tidigare hade mina tidigare så oskyldiga och retfulla lekar med kvinnorna på kontoret övergått till mera erotiska och handfasta övningar. Det var som om mötet med Mona knuffade oss alla över kanten. Jag hade på några få dagar haft sex med ytterligare tre kvinnliga kollegor. Alla tre gångerna på kontoret. Det märkliga var att vid varje tillfälle råkade Helle Schenck vara i närheten. Ibland överraskade hon oss strax efter det att vi var klara men med kläderna fortfarande i oordning. En gång överraskade hon mig och Lena Stenudd mitt under akten i kopieringsrummet. Hon fick vänta några minuter innan hon kom fram till kopieringsmaskinen. Jag kan bara undra hur mycket detta påverkade Helle.

Väl framme i VIP-loungen på Bromma flygplats hade jag och Veronica börjat hetsa varandra. Veronica visste mycket väl om min dragning till glasögonprydda kvinnor och plockade fram ett glasögonfodral. Jag hade aldrig tidigare sett henne iförd glasögon. ”De här köpte jag igår. Tänkte börja ha glasögon från och till numera. Speciellt när jag arbetar. Vad tycker du Henrik? Är dom inte snygga?” Jag kände direkt hur värmen steg några grader i min kropp när hon sakta satte på sig ett par ljuvligt sensuella glasögon. Lätta och knappt förnimbara. De höjde hennes kvinnlighet över de skyar där hon redan befann sig och gjorde henne än mer attraktiv. Hon såg sensuellt intelligent ut. Hon vände sitt ansikte mot mig och log osäkert; ”Tycker du inte om dom?”. Jag tog ett steg fram och la ena armen om hennes rygg. ”Dom är fantastiska. Lova mig att du aldrig tar av dom”. Min hand gled nedför hennes rygg och över hennes kjol. Min hand stannade över hennes stjärt och jag klämde åt lite lätt. Jag såg hur rodnaden genast steg över hennes kinder och hur leendet spreds över hennes ansikte. Under den korta väntetiden vi hade i loungen hade jag min hand på henne hela tiden. Jag var helt enkelt tvungen att röra vid henne. Kunde inte släppa beröringen. Jag såg att hon var belåten med reaktionen som hennes glasögon hade åsamkat. Hon gjorde ingenting för att ta bort min hand, som ena stunden låg på hennes lår för att nästa stund smeka hennes rygg, axel, arm och kind. Hon fixade med glasögonen hela tiden och såg till att jag inte missade någonting. Hon hade precis lagt sin hand på mitt lår och börjat förflytta den upp mot mitt skrev när en värdinna kom fram till oss; ”Varsågoda – ni kan gå ombord nu”. Hon ryckte till när hon blev varse våra förehavanden och snabbade sig diskret bort.

Helle Schenck satt några stolar framför oss och verkade inte existera. För oss, för värdinnan och knappt för sig själv.

Under den korta promenaden till vårt väntande privatjet gick jag några steg efter Veronica. Helle hade redan hunnit ombord och vi kom släntrande efter. Mina blickar svepte över den blonda och långa gestalt som gick framför mig. Hennes höga klackar, hennes slanka och smidiga vader, den snäva kjolen som smet åt och stramade över hennes höfter och hennes stjärt. Hennes ryggtavla, hennes bara nacke och den strama blonda håruppsättningen. Den upphetsning som hade börjat byggas upp inne i loungen stegrades för varje steg vi tog. När hon kom fram till trappan till planet och började gå uppför denkunde jag återigen inte hålla mig. Hon befann sig några steg före mig och således högre än jag. Jag hade hennes spända vader i blickfånget och hennes smärta, vickande och något putande stjärt strax ovanför mig. Återigen sträcker jag fram min hand och låter den beröra henne. Jag rör vid hennes vad och smeker hennes ben uppför. Jag hinner nå hennes knäveck och en bit till uppför och innan för hennes snäva kjolfåll. Jag vill t.o.m. dra mig till minnes att hon sköt ut sin stjärt ännu mer till mig. Inbjudande och välkomnande. Hon var inte alls motvillig. Tvärtom. Det här skulle bli en angenäm och trivsam flight till Berlin.

Vårt väntande privatjet var ett exklusivt direktionsjet. Breda och bekväma skinnfåtöljer som var placerade i grupp. Mot varandra för att möjliggöra affärsmöten och diskussioner på 10.000 m höjd. Alltså inte i rad efter varandra som på ett vanligt reguljärt plan.

Jag och Veronica satte oss mittemot varandra och började genast ta på varandra. Helle satt i ett säte bredvid och undgick helt vår uppmärksamhet.

Veronica satte båda händerna på mina lår och gled ner från sitt säte. Hon ställde sig på knä mellan mina ben och böjde sig fram emot mig. Våra läppar möttes. Först försiktigt och trevande och sen mera glupskt. Hon klämde åt allt hårdare på mina lår medan vi kysste varandra. Hennes händer förflyttade sig uppför låren och började fumla med mitt skärp. Hon lyckades öppna skärpet och dra ned min gylf. Hon öppnade byxorna och lirkade ned dom. Hennes händer fortsatte att arbeta flitigt med mina skjortknappar och snart hade hon knäppt upp nedre delen av min skjorta. Slipsknuten var fortfarande orörd tillsammans med de övre knapparna i skjortan. Det var bara området över min mage och mellangärde som Veronica hade blottat.

Dörren till cockpit öppnades och styrmannen klev in i kabinen. ”Good morning! We are pleased to have you onboard….”. Han tystnade, tvekade en kort sekund och sedan vände om och gick tillbaka in i cockpit.

Veronica kände på bulan i mina kalsonger och drog därefter ned dom. Nu sitter jag, eller rättare sagt halvligger jag, helt blottad framför henne och hon tar tag i mitt kön och börjar bearbeta det med sin hand. Jag reagerar omgående och hon hade ganska snart arbetat upp ett rejält stånd. Hon böjer sig ned och börjar kyssa toppen. Planet skjuter fart på startbanan och jag kände att vi lämnade Sverige.

--------------------

Helles rodnad hade inte avtagit märkbart när hon kom tillbaka från toaletten efter att ha slängt näsduksbollen. Hon satte sig igen och var tydligt irriterad och obekväm över det som hade hänt och det som fortfarande hände.
Jag såg henne i ögonvrån och att hon satte sig i sitt säte igen. Hon fortsatte att stirra rakt fram och var plötsligt tvungen att resa sig. Hon hade satt sig på något och lyfte därefter upp Veronicas moderiktiga kjol från sitt säte.

Under Helles frånvaro hade jag föst ned Veronica i hennes säte och låtit mina händer upptäcka hela hennes kropp. Jag hade grundligt bekantat mig med hennes bröst. Knäppt upp hennes blus och smekt den vita spetsprydda BH:n. Smekt hennes mage och kysst hennes hals. Jag hade t.o.m. hittat den diskreta dragkedjan bak på hennes kjol. Och vips så var hon befriad från kjolen. Den hade tydligen landat på Helles säte och nu stod således Helle med Veronicas kjol i handen. Återigen vände hon blicken mot oss och jag tog ingen som helst notis om Helle där jag stod på knä mellan Veronicas långa och slanka ben. Jag hade inte befriat Veronica från de högklackade skorna så skorna och fötterna var nu placerade på ömse sidor av mig på mitt säte. Hon hade också hasat ned och satt nu och bjöd ut sig mot mig. Veronica kastade en blick mot den återigen blossande Helle och sa;
”Häng den över ett ryggstöd. Jag tar den sen”.
Helle slängde den irriterat över ett ryggstöd och satte sig med trumpen min.

Jag stod alltså på knä mellan Veronicas gudomliga spiror. Hon hade vita spetstrosor på sig tillsammans med BH:n. Skjortan var helt öppnad och var fläkt åt sidorna. Flera långa blonda hårlockar hade frigjort sig från den strama håruppsättningen och ramade nu in Veronicas vackra glasögonprydda ansikte. Veronica darrade av förväntan när jag smekte hennes ben. Från vaderna, längs knävecken och uppåt låren. Jag smekte lårens insidors sakta, fram och tillbaka. Med fingertopparna. Jag såg att hon njöt. Jag smekte mig uppåt och nådde den tunna och känsliga huden i hennes ljumskar. Jag kände troskanten med fingertopparna och masserade henne i ljumskarna. Jag ömsom masserade, ömsom kittlande retfullt och ömsom nöp försiktigt. Jag böjde mig sedan fram över henne och placerade mitt ansikte någon centimeter från hennes kön.
Jag kände svagt hennes dofter genom de vita spetstrosorna.
Jag kysste henne försiktigt.
På trosorna och över hennes kön.
Den sträva textilen rev lite i mina läppar när jag smekte hennes kön med mina läppar. Över trosorna.
Veronica suckade.
Jag öppnade munnen och nafsade på henne.
Fortfarande över hennes trosor.
Hon skrevade alltmer med benen och försökte sträcka ned en hand för att dra trosorna åt sidan för att mina läppar och min tunga således skulle träffa rätt.
Och träffa direkt och inte via ett tyg.
Men jag avvärjde försöket och styrde bort hennes hand.
Fler hårtestar letade sig ned över hennes ansikte och jag såg att hon hade lirkat fram det ena bröstet och klämde bröstvårtan mellan fingrarna.
Hon blundade bakom glasögonen.

Med ett ryck slet jag av trosorna.
Jag rev sönder dom i det smala bandet som löpte längs sidorna. Nu var hon fri. Nu låg det inget emellan oss och nu öppnade hon sig framför mig.
Jag såg pärlor av fukt i det ljusa könshåret.
Hon hade sparat, men tuktat, sitt hår ovanför könet.
I övrigt var hon len.
Och hon öppnade sig för mig.
Jag blåste lite försiktigt över hennes varma kön och hon ryckte till. Jag blåste lite till och hon började vrida sig under mig.
Återigen letar sig hennes hand ner och hon försöker, med en hand över mitt huvud, styra mig mot sig.
Men jag spjärnar emot.

Jag sträcker istället ut min tunga och låter den kittla henne i ljumskarna och hon börjar stöna och återigen vrida sig under mig. För att hamna i ett bättre läge.
Men jag parerar med tungan och drar ut på hennes vånda.

Till slut förbarmar jag mig över henne och låter tungan nudda hennes kittlare. Hon är som en öppen bok och jag styr min tungspets metodiskt över henne. Hon andas stötigt och börjar stöta mot med underlivet.
Jag låter hela tungan lägga an mot kittlaren och vispa över den.
Snabbt och intensivt.
Samtidigt för jag in två fingrar i henne.
Jag böjer fingrarna något uppåt och således pressar svagt mot hennes främre vägg.
Jag låter fingrarna på detta sätt pumpa in och ut i henne och fingertopparna gnida mot hennes främre vägg.
Tungan arbetar över hennes kittlare.
Hon greppar mitt huvud och pressar sig mot mig hårdare. Hon spänner kroppen i en båge, öppnar munnen och……

Orgasmen var enorm.

Hon skälvde och krampade under en lång stund och hela tiden stötte sitt underliv mot mitt ansikte som hon höll kvar med ena handen.

Jag reste mig halvstående på knä och vände mig mot Helle (som satt med blicken klistrad mot cockpitdörren;
”Helle, sötnos – har du möjligen en näsduk till?”.
Jag torkade mitt ansikte med Helles sista näsduk och räckte den tillbaka.

Vi hade precis hunnit klä oss igen när Helle kom tillbaka från toaletten för andra gången. ”Fasten you seatbelt-lamporna” tändes och vi var på väg ned för landning i Berlin.

-------------------------------

ENSTEEL:s kontor, och vårt blivande gemensamma koncernhuvudkontor, var beläget i de centrala delarna av Västberlin. Den delade staden var dessvärre inte till sin fördel denna höstdag den 9:e november. Kalla vindar hade svept in från norr och det var rått och ruggigt. Människor skyndade snabbt över trottoarerna för att snabbt komma in i värmen i någon butik, kafé eller restaurang. Vi hade blivit hämtade med limousin direkt vid flygplanet. Den drygt 30-minuter långa resan in till kontoret hade skett under tystnad. Jag satt och gick genom ett anförande som jag hade planerat för eftermiddagen, Veronica satt och läste genom några presskommunikéer. Helle satt djupt försjunken i sina tankar. Jag hade noterat detta när vi gick in för landning. Hon hade sett mycket fundersam ut och jag hade fått intrycket att något nytt hade slagit rot i hennes märkliga huvud. Nu satt hon återigen och grubblade över nåt. Gud vet vad.

Vi anlände till vårt blivande huvudkontor strax innan lunchtid. Bägge företagens direktioner var samlade i det stora glashusets takvåning. Allt var klart och affären skulle slutföras symboliskt senare under eftermiddagen. Undertecknandet skulle göras av respektive koncernchef samt representanter från bägge länders regeringar. Sverige representerades av industriminister Kjell Linde. Det hade höjts många ögonbryn över att Kjell Linde hade utsetts som representant för den svenska staten. En affär av detta slag hade normalt fallit under handelsministerns ansvar. Men nu var det Linde som företrädde staten och inom en snävare krets förstod man vad som möjligen hade gjort att Linde hade armbågat sig fram till denna uppgift. Förklaringen ansågs vara Västtysklands representant; Industriminister Beate Fulke.

Linde och Fulke hade enligt initierade källor en gammal historia som dom hade svårt att slita sig ifrån. Bägge var kristdemokrater och hade redan i unga år, som nybakade politiker i respektive partis ungdomsförbund, träffats otaliga gånger på europeiska kristdemokraters konvent. Deras möten hade varit eldiga och laddade. En omständighet som gjorde deras möte denna dag mer pikant var det faktum att Beate Fulke var gift sedan länge och mor till två barn. Att Beate var gift var en självklarhet och nödvändighet för en politisk karriär i det konservativa Västtyskland. Kjell Lindes civilstånd befann sig däremot i en medial dimbank. Han var väldigt privat och naturligtvis satte detta rykten i spinn.

Vi lotsades runt i det stora konferensrummet på takvåningen och introducerades för de prominenta gästerna till denna stora stund. Sent om sider kom vi fram till de bägge ministrarna. Jag presenterades för Fulke och sträckte fram min hand. Hon tog den och tittade mig djupt i ögonen. Hennes handslag var fast och tillsammans med hennes genomborrande blick signalerade hon pondus och handlingskraft. Hon var i 45-års åldern och strikt affärsmässigt klädd. En ljus page-frisyr och stålhårda blå ögon. Hennes blick borrade sig rakt genom mig och jag kände instinktivt att hon på några sekunder hade läst av mig och uppfattat vad jag var för en figur. Hon höll mig fången i sin blick och log svalt, fortfarande med min hand i sin. ”Nice to meet you mr Wenner”. Jag replikerade hennes artighetsfras och började inse att hon inte skulle släppa min hand på en stund.
Vi småpratade om diverse obetydligheter och under hela konversationen låste hon min blick i sina ögon. Kjell Linde började bli mer och mer besvärad och stod och skruvade på sig. Han harklade sig och grep efter sin skoltyska; ”Frau Fulke, vi bör fortsätta så att vi hinner med en lunch innan presskonferensen”.
Beate vände sin blick långsamt mot Linde och tittade frånvarande på honom. Hon nickade kort och släppte min hand.

Presskonferensen var bokad till kl. 18.00 samma dag och ett stor mediauppbåd väntades. En Västtysk satellitsänd affärskanal hade fått exklusivitet att direktsända undertecknandet och presskonferensen. Tv-kanalens personal hade redan anlänt och börjat rigga sin utrustning. Jag pratade med några av mina kollegor och vi diskuterade placeringen längs bordet inför den stundande presskonferensen. Vi hade precis avslutat vår genomgång och jag vände på klacken för att skynda ned på gatan för att se om jag kunde hitta en snabb matbit någonstans. Helle Schenck stod plötsligt framför mig och tittade stint i mina ögon.
”Henrik – jag tänkte gå och äta lite lunch. Vill du göra mig sällskap?”.

Jag studsade till och tittade förvånat på henne. Vad är det som försiggår i huvudet på människan?
”Visst – varför inte? Jag var precis på väg. Jag äter gärna lunch med dig och du måste ju vara den mest lämpade här att hitta ett trevligt lunchställe. Det är ju ändå din stad”. Jag brände av ett brett leende mot henne och hon tittade neutralt tillbaka.
”Jag tänkte att vi skulle äta hemma hos mig. Jag bor strax intill. Bara en kort promenad”.

Vi promenerade raskt längs regnvåta trottoarer i det kylslagna Västberlin. Helle hade en lägenhet i stadsdelen Tiergarten. Tiergarten var i huvudsak befolkat av studenter och promenaden tog ca 20 minuter. När vi började närma oss Helles hus skymtade jag också den omsusade Berlinmuren. Den löpte rätt genom stadsdelen – eller rättare sagt, den utgjorde stadsdelens gräns mot ”den andra sidan”. Helles hus råkade till och med ligga mitt emot muren och hon hade utsikt över den från lyan. Vi promenerade fram till muren och gick en stund längs med den. Vi tittade på all graffiti som hade klottrats den senaste tiden. Jag undrade stilla om det såg likadant ut på andra sidan.

Vi kom fram till avsnittet som låg mittemot hennes hus. Jag tittade på klottret och ”taggarna”. Mina ögon fastnade på ett bleknat hjärta. Hjärtat var ca 1 m2 stort och jag kunde tydligt se namnet ”Helle” skrivet i hjärtat. Jag tittade häpet mot henne. Hon rodnade och ett litet leende ryckte i hennes mungipa.
”En vän ritade det där för något år sedan”. Hon slog ned blicken i asfalten och vi gick mot hennes dörr.

Helles hus var, precis som de flesta andra hus i Tiergarten, i huvudsak bebott av studenter. Små enkla lägenheter som i de flesta fall inkvarterade allt ifrån 4 till 8 studenter. Ambitiösa studenter, visst, men som över allt i Europa, studenter med knappa medel.

När vi var på väg in igenom den plåtfodrade entrédörren mötte vi en man som med jäktade steg var på väg någonstans. Vi så när krockade vid dörren och Helle och mannen verkade känna varandra. Dom hejade och jag såg att Helle blev besvärad av att jag stod bredvid henne. Jag blev introducerad för mannen, som jag uppskattar var i 30-års åldern;
”Adam – det här är Henrik Wenner. Han är från Sverige. Henrik – det här är Adam Reinhardt. En gammal vän till mig”.
Jag såg att Helle spände ögonen i Adam som i sin tur flinade tillbaka.
”Gammal vän? Så gammal är jag väl inte och vi har väl varit lite mer än vänner?”. Adam blinkade mot Helle och jag såg rodnaden stiga i hennes ansikte.
”Jag skall iväg till Lemkes och ta en öl med gänget. Skall ni hänga med?”.
”Nej” – bet Helle av och vi skyndade in genom dörren.

Helle bodde tre våningar upp. Huset saknade hiss och jag kände att jag hade slarvat med joggningen den sista tiden. Jag var märkbart andfådd när vi kom upp till hennes dörr. Helle fumlade en stund med nycklarna innan hon till slut fick upp låset. Vi gick in och jag kände en märklig känsla att jag nu fick tillträde till något som var få förunnat. Ett sorts förtroende. Helle släppte in mig i sitt hem. Sin trygga tillflyktsort, långt från gapande och skränande människor som hon inte förstod sig på.
Jag gick runt en stund i den lilla lägenheten. 2 rum och ett litet kök. Hennes vardagsrum var sparsamt möblerat med vad jag antog var möbler ärvda från föräldrar och släktingar. Omaka stolar och fåtöljer. En liten tv på en skänk och en poster föreställande David Bowies alter ego; Ziggy Stardust.
I hennes sovrum fann jag en enkel säng för en person. Den var bäddad och dekorerad med ett virkat sängöverkast. En julgåva från en mormors flitiga händer? Ett litet bord, en sänglampa och en väckarklocka. Sovrumsfönstret vätte ut mot gatan och jag såg återigen muren utanför. En dyster syn att vakna till.

Jag gick ut ur sovrummet och förväntade mig hitta Helle i köket i fullfärd med att fixa lunch. Men istället stötte jag på henne i vardagsrummet. Hon såg nervös ut och gick och vankade av och an. Hon ryckte till när hon insåg att jag fanns i rummet och tittade oroligt på mig. Hon öppnade munnen för att säga något men tystnade och vek undan med blicken. Jag gick fram till henne och frågade;
”Helle – vad är det? Du ser så konstig ut?”
Jag bet mig i läppen. Inte de mest genomtänkta orden till Helle kanske. Jag tog ett steg till och satte mina händer på hennes axlar. Helle tittade i golvet. Jag kramade hennes armar lätt med mina händer och sökte hennes blick men hon undvek mig. Något bakom henne fick mig att rycka till. Jag lutade mig något åt sidan och tittade på något på väggen som mitt inre hade registrerat.
Ett inramat fotografi.
En förstoring bakom glas och ram.
Och motivet var Helle och jag.

Jag släppte mitt tag om henne och gick fram till fotografiet. Med ens kände jag igen platsen och tillfället när det var taget. Företagets kräftskiva på Fjäderholmarna i augusti i år. Jag och Helle hade fått platserna bredvid varandra längs långbordet och nu stod jag i Berlin och tittade rakt in i mitt eget flinande ansikte. Vi såg glada ut, jag och Helle. Vi höll upp våra snapsglas mot fotografen och utbrast något, att döma av våra formade läppar.

Jag kände en ilning i magen av bilden och vände mig försiktigt mot Helle. Hon stod vänd mot mig och tittade med blanka ögon på mig. Hon öppnade återigen munnen för att säga något. Hennes underläpp darrade:
”Henrik – jag…..” hon tystnade och tog ny sats.
”Jag har tänkt, drömt och planerat så länge hur jag skall bete mig nu. Men jag vet inte hur man gör”. Hon tittade förtvivlat på mig.
”Men Helle – vad är det som du försöker säga?”
Helle tog ny sats
”Du har plågat mig så hela året. I flera månader har jag sett dig flirta och vänslats med alla vackra svenskor på kontoret. Det har slitit mitt hjärta i bitar. Alla älskar ju dig. Du kan få vilken kvinna du vill och du verkar inte nöja dig med det. Du kan inte nöja dig med en kvinna. Hur många kvinnor har du haft på kontoret? Alla? Och jag som tvingas se på när ni håller på. Som i konferensrummet med Mona t.ex. Eller som idag i flygplanet.” Hon såg ut som om hon skulle bryta samman.

Tårar började tränga fram i hennes ögonvrå när hon fortsatte:
”Henrik – du måste ju ha vetat hur jag håller av dig. Även jag älskar dig. Även jag drömmer och fantiserar om dig. Men hur skall jag kunna tävla med era vackra svenskor?”
Hennes ansikte spändes i en grimas när hon inte längre kunde hålla tillbaka tårarna.

Jag stod som förstummad. En enorm värme för Helle välde upp i mig. Jag skämdes och kände mig liten. Som en lymmel som ställs inför rektorn. Jag kände mig riktigt usel och hemsk. Jag tittade på Helle. Denna arma kvinna som inte hade haft turen med sig beträffande skönhet eller grace. Men även hon var en människa. En varelse med ett klappande hjärta och förhoppningar. En människa med känslor, drömmar och längtan. Hon hade försökt rikta det till mig men jag hade varit för upptagen med att förlusta mig med hennes överlägsna konkurrenter.
Och nu stod jag här.
I hennes hem och med hennes förtvivlan och tårar framför mig. Jag kände en klump i halsen och en ostoppbar önskan att hålla om henne. Jag tog ett steg mot henne och slöt henne i min famn. Jag höll henne hårt mot mig och kände den späda kroppen mot min. En späd fågel som skakade i snyftningar. Jag böjde ned mitt huvud och kysste henne i håret. Min tidigare säkerhet och mitt trygga självförtroende var som bortblåst. Jag höll henne hårt och ville smälta in i henne. Jag kände hur hennes händer slöt sig om min rygg efter att hennes snyftningar börjat avta. Hon borrade sitt ansikte in mot min hals och jag kände värmen stiga från henne. Jag förde henne varsamt från mig något så att jag kom åt att titta på henne.
Jag höll upp en hand och smekte bort några våta rännilar från hennes kind. Hon tittade tillbaka på mig med stora våta ögon. Jag sökte febrilt efter något att säga:

”Helle…jag visste inte…”

Plötsligt ställde hon sig på tå och pressade sina läppar mot mina. Jag kände de salta tårarna på hennes läppar och kysste henne tillbaka. För första gången på många många år kysste jag en kvinna med värme och känsla och inte med sexuell åtrå.

Jag höll varsamt hennes ansikte mellan mina händer medan jag kysste hennes mun. Försiktigt och varsamt. Jag ville för allt i världen inte skrämma henne. Hon stretade ännu mer på sina tår och höll mig krampaktigt runt ryggen. Hon tänkte aldrig släppa taget mer. Hon höll mig och tänkte behålla mig om det så vore med hennes liv som insats. Vi stod länge och kysste varandra. Efter några minuter stannade vi upp och andades. Jag höll fortfarande hennes ansikte mellan mina händer och vi stod med våra pannor tryckta mot varandra.

Helle andades ryckigt och tittade ned mot golvet. Det hon sa nu överraskade mig totalt:

”Henrik – jag vill inte vara Agda”.
”Va?”
”Jag vill inte vara hönan Agda”
Jag förstod inte vad hon menade.
Helle tittade fortfarande ned mot sina tår när hon fortsatte:
”Det var väl mig du menade när du sjöng på festen i augusti? Om den där hönan som kallades för Agda?”
Med ens förstod jag vad hon menade. Jag hade lett personalen med några snapsvisor på kräftskivan.
”Men Helle nej – absolut inte…” Hon avbröt mig:
”Men jag känner ju igen mig i sången. -Varför nobbar du mig i ett kör det du med dom andra hönsen gör… Det är ju mig som alla sjöng om.”
”..och varje gång jag har sett dig med kvinnorna har det känts som om du rycker en fjäder ur mig”. Hon tittade fortfarande ned i golvet.
Jag tog mjukt tag om hennes haka och tvingade henne att se på mig. Hon såg återigen plågad ut.

”Helle – jag hade ingen aning om hur du har känt för mig. Och nu när jag gör det så känner jag mig som en drummel som jag har hållit på. Jag är uppriktigt ledsen och ångrar mig. Förlåt”.
Jag fortsatte…
”Den där sången som du nämnde är faktiskt en rätt gammal svensk visa. Den är skriven av en känd svensk trubadur och brukar ofta sjungas på fester i Sverige. Vi tycker att den är rolig. OCH – den handlar absolut inte om dig.”

Hon tittade återigen ned på sina tår och det blev tyst en stund. Hon lät orden sjunka in och jag smekte henne mjukt över hennes hår. Hon stod med bägge händerna tryckta mot mitt bröst och hon kramade mig lätt över mina bröstmuskler. Hon tittade återigen upp mot mig och reste sig mot mina läppar. Vi kysstes återigen och jag kände hur hennes fingrar började leta efter knapparna i min skjorta.
Med läpparna tryckta mot varandra knäppte hon upp knapp efter knapp i min skjorta. Hon lossade på slipsen och lät den falla till golvet.
Hon öppnade min skjorta helt och jag kände hennes varma handflator mot mitt bröst. Hon kramade på nytt och smekte mig över brösten medan vi fortsatte att kyssas.
Jag kände hennes naglar rispa mig lite lätt och sedan började henens händer leta sig nedåt över min mage.
Hennes händer trixade med mitt skärp och hon lyckades få upp det.
Hon knäppte upp byxorna och drog ned min gylf.
Hon var tvungen att skiljas från mina läppar för att kunna böja sig ned en aning när hon föste ned byxorna mot golvet.
Jag kände hennes läppar mot min hals.
Hennes läppar fortsatte över mitt bröst och hon kysste mina bröstvårtor.
Tungan lekte över bröstvårtorna och hon lirkade in sina fingrar under kalsonglinningen.
Hon drog ned kalsongerna något och frigjorde mitt kön.
Hon reste sig återigen och hennes läppar sökte mina.
Vi bet och nafsade i varandra när hennes händer sakta omslöt min penis.
Hon kramade mitt kön och masserade mig under vår ömma kyss.
Efter en liten stund backade hon ifrån mig en halv meter och tittade mig i ögonen när hon sa med en något grötig röst;

”Jag har ofta fantiserat om det här Henrik. Just det här. Dig – här i mitt hem. Dig – naken hos mig. Som nu”. Hon sänkte blicken och sa tyst;
”Jag har fantiserat om det här också…”

Hon gled ned på knä framför mig och omslöt återigen min penis framför sitt ansikte. Hon smekte mig och kramade lätt.
Hon höll upp mitt kön och lyfte fram min pung i sin hand.
Hon runkade sakta min penis och smekte min pung.
Hon stirrade på mitt organ som sakta började växa i hennes hand.
Våra ögon möttes och hon sa med hes röst;

”Jag har fantiserat om det här också..”
Hon särade på läpparna och tog min penis i sin mun.

Jag kände värmen från hennes mun och hennes tunga omge mitt kön.
Hon förde ansiktet fram och tillbaka och min penis gled fram och tillbaka över tungan inne i hennes mun. Jag kände hur blodet strömmade till och pumpade upp mitt kön ännu mer.
Hon frigjorde mig ur sin mun och la mitt kön mot sin kind.
Hon höll penisen tryckt mot kinden med ena handen.
Det var andra gången idag som jag såg denna synen. Jag kände ett starkt sting av dåligt samvete när jag insåg att förra gången var det Veronica som gjorde exakt samma sak. Helle hade ju sett det och nu försökte hon göra likadant.

Hon smekte sin kind med mitt kön.
Hon smekte hela sitt ansikte med mitt kön och höll upp penisen så att toppen låg över hennes panna.
Hon hade hela mitt kön över ansiktet.
Hon träckte ut tungan och slickade mig över pungen.
Hon pressade min penis mot sin panna med ena handen och masserade mig.
Upp och ned, samtidigt som hon slickade mig över hela pungen.
Jag var nästintill sprängfärdig.

Jag tog tag i Helles axlar och drog henne upp på fötter. Hon försökte spjärna emot och sög sig fast i mig. Men jag tvingade henne upp på fötter och hon lossnade från mitt kön med ett svagt ploppande läte.

Hon höll upp armarna för att hjälpa mig när jag drog av henne t-shirten.
Hon hade ingen BH under.
Hennes bröst var små och hennes bröstvårtor stod upphetsade rakt ut.
Jag nuddade flyktigt vid hennes hud.
Över magen.
Hon ryckte till och drog hastigt efter andan.
Mina fingertoppar färdades med små små nuddningar uppåt över hennes mage och jag lät mina handflator beröra hennes känsliga bröst.
Jag kände bröstvårtorna spreta under mina händer när jag mjukt cirklade över brösten. Jag kramade dom mjukt och lekte med fingrarna över vårtgårdarna.
Våra tungor lekte med varandra och jag föste henne mot fönstret.
Hon lutade sig bakåt och tog stöd med fönsterbrädan mot sin rygg.
Jag gick ned på knä framför henne och hon placerade benen på varsin sida om mig. Hon hade sin mage framför mitt ansikte och jag såg små lätta fjun avteckna sig över hennes platta mage.
Jag kysste henne på naveln.
Mina händer vandrade upp längs hennes midja.
Upp mot hennes armhålor och in över brösten.
Jag smekte hennes bröst där jag stod på knä och kysste hennes mage.
Runt naveln och över hela magen.
Jag slickade henne lätt runt magen och jag kände darrningarna när hon rös till.

Jag la händerna på hennes lår och fäste blicken på hennes jeans.
Jag tog tag i linningen och fick upp knäppningen.
Jag öppnade hennes byxor och drog ned dom till golvet.
Hon hade svarta trosor på sig och jag drog också ned dom.
Hon gled ur byxorna och trosorna och återtog sin ställning med benen på varsin sida om mig.
Bakåtlutad mot fönstret och med fönsterbrädan mot svanken.

Hon var rakad.
Helt rakad.
Det var första gången som jag träffade en helt rakad kvinna. Jag stirrade som förhäxad på det lena rakade könet. Hon tittade ned och såg min blick koncentrerad på hennes kön. Jag rörde försiktigt vid henne och kände den mjuka sammetslena huden under mina fingrar.
Hon var helt slät.
Inte ett kvarglömt hår någonstans.
Skinande vit hud omgav rosafärgade blygdläppar som svagt avtecknade sig i hennes kön.
Mina fingrar kände försiktigt på hennes skåra.
Hennes kittlare stack ut och hon drog efter andan när jag rörde vid den.
Jag kände försiktigt och mjukt över hennes känsliga delar och hon sköt ut underlivet mot mig.
Jag lät mitt pekfinger försiktigt cirkla över kittlaren och såg hur Helle slöt ögonen. Hon satte sig på den bastanta fönsterbrädan och drog upp benen och placerade fötterna jämte sig.
Hon bjöd ut sig helt till mig och lutade sin rygg mot det kalla fönsterglaset.

Ett stön trängde fram ur hennes hals när hon kände min tunga över sina blygdläppar. Hon smakade salt och friskt.
Min tunga spelade över hennes blygd och roterade runt hennes hål.
Jag stack in tungan i henne och hon böjde huvudet nedåt.
Hon bet sig i läppen.
Min tunga arbetade sig upp åt och började bearbeta hennes kittlare.
Hon grep om mitt hår och jag slickade henne intensivt.
Hennes arm spändes när jag sög in kittlaren i min mun.
Mitt finger lekte i mynningen av hennes hål men jag tryckte inte in det i henne.
Jag retade henne med fingret och sög på kittlaren.
Jag anade signalerna och förstod att hennes orgasm inte var långt borta.
Så jag reste mig och sa med ansiktet tätt intill hennes slutna ögon;
”Inte än…du får vänta lite..”.

Jag tog ett stadigt grepp om min penis och lät ollonet nosa över hennes kön.
Ollonet och skaftet plöjde genom hennes rosa blygdläppar och gned sig över hennes kittlare.
Jag började om igen och nosade i hålet.
Tryckte in några mm och såg att hennes kön förberedde sig för att ta emot mig.
Men jag backade och plöjde återigen över hennes kön.
Jag gned mig så över henne en stund och hon vädjade;
”Snälla….plåga mig inte mer. Träng in i mig”.
Men jag upprepade proceduren några gånger.
Varje gång lät jag henne hoppas att jag nu till slut skulle tränga in i henne men mer än några få mm fick hon inte.
Hon var blöt och beredd men hon fick vänta ännu en stund.

Jag drog upp henne på benen igen och förde henne till soffbordet. Jag ställde henne på knä på soffbordet och hon vände sin stjärt mot mig. Hon svankade rejält med ryggen och hennes stjärt och underliv öppnade sin värld för mig. Jag ställde mig återigen på knä bakom henne och hade hela stjärten placerad i ansiktshöjd.

Jag tog tag om hennes skinkor och kramade om.
Rätt hårt.
Hon svankade än mer.
Jag lutade mig fram och började slicka hennes kön återigen.
Min tunga gled över könsdelarna och fladdrade över kittlaren som nu stack ut blodfylld och spänd.
Hon började återigen spänna sig och andhämtningen blev stötig.
Hon var återigen på väg och jag fick hejda mig.
”Inte än…men snart”.

Jag smekte henne över stjärten och lät mina fingrar beröra hennes anus.
Jag kittlade först lite men sen övergick jag till mer handfasta smekningar över anus. Min tunga roterade över hennes kittlare och min tumme roterade och tryckte lätt över hennes anus.
Tungan gled över hennes kön och vidare uppåt mot det andra hålet.
Jag slickade över skinkorna och ned i klyftan.
Jag höll isär skinkorna och lät min tungspets kittla hennes anus.
Jag slickade hennes stjärt och pullade henne med ena handen.
Återigen började hennes andning ändra karaktär och hon stegrade sig mot sin explosion.

Så reste jag mig till slut och frågade;
”Får jag tränga in i dig nu?”.

Hon nickade krampaktigt och jag fick bara ett brutet;
”mm..men skynda”.

Jag riktade min penis mot hennes kön och började återigen plöja mellan läpparna.
Jag gned mig på hennes kittlare och hon spände ut mot mig.
Jag lät ollonet så till slut koncentrera sig på mynningen och jag pressade mig mot henne.
Hennes kön gav efter.
Millimeter för millimeter.
Jag pressade mig in några cm och jag kände hennes väta runt mig.
Jag kände hur hon hade mig som i ett skruvstäd.
Hon började stöna högljutt när jag slängde en snabb blick på klockan.
Jäklar vad tiden hade sprungit iväg.

Jag drog mig ur henne och klappade henne på stjärten.
”Ledsen gumman men det här får vänta till en annan gång. Jag måste rusa tillbaka till kontoret. Presskonferensen börjar om en timme”.

Jag gick runt bordet och böjde mig ned mot henne där hon fortfarande stod som i trans med stjärten spretandes mot en anstormande attack. Hon hade ansiktet pressat mot bordsskivan och jag lade till;
”Senare ikväll kanske? Och då ser jag fram emot att du går in i det med hela ditt hjärta.”

Jag reste mig igen och såg mig omkring i lägenheten.
”Är det ok om jag lånar din dusch?”

Jag hittade badrumsdörren intill det lilla köket och när jag stängde om mig såg jag att Helle fortfarande stod kvar i samma position på soffbordet. Hon hade inte rört sig det minsta lilla och än mindre sagt någonting.

Väl inne i badrummet fick jag vänta en lång stund medan duschvattnet värmde upp sig. Men efter någon minut blev vattnet tillräckligt varmt att duscha i och jag klev in i duschkabinen. Jag tyckte mig höra ytterdörren smälla igen men jag var inte helt säker.
Jag stod en lång stund i den varma duschstrålen och hade fiskat med mig en tvålbit från handfatet. Jag stängde kranarna och hittade en handduk på ett torkställ intill. Jag torkade håret snabbt och knöt handduken runt höften. Jag gick ut i lägenheten och såg att soffbordet var tomt.

”Helle?”
Inget svar.

Jag tittade in i köket och sedan vidare in i sovrummet men jag insåg att jag var ensam i lägenheten. Jag drog mig till minnes smällen i ytterdörren när jag klev in i duschen. Jag tog några snabba steg till fönstret i vardagsrummet och tittade ned på gatan. Trottoaren var i det närmaste tom men jag såg en folksamling vid muren. Folksamlingen växte och det kom ungdomar springande från alla håll. En kille, det såg ut som den där Adam som vi hade träffat nere vid entrédörren tidigare, höll på och klättra upp på muren.

Ett våldsamt brak fick mig att hoppa högt. Jag vänder mig förskräckt om och ser Helle ståendes mitt på vardagsrumsgolvet. Hennes blick var intensiv och grävde sig in i mig. På golvet såg jag anledningen till braket:
En hög med stenar och en massa dam.

”Du tror att du kan leka med mig lite hur du vill va?” Helle andades tungt.
Hon böjde sig ned och började ordna stenarna. Dom verkade höra ihop och jag insåg att dom var lossbrutna från någon vägg någonstans.

”Du ville att jag skulle gå in med hela mitt hjärta…” Helles blick var vansinnig.
”Här har du mitt hjärta!” Helles röst bröts och övergick i ett dämpat skrik.

Jag kände en kyla växa i mitt bröst när jag såg vad hon hade gjort.
I det lagda stenpusslet på golvet såg jag en bekant figur. Ett blekt hjärta som omgav namnet Helle. Samma hjärta som vi hade tittat på nere vid muren för drygt en timme sedan. Jag vände mig om och tog ett snabbt steg mot fönstret.

Folksamlingen hade vuxit ännu mer nere vid muren och det var först svårt att lokalisera var hjärtat var. Eller hade varit. Men sen såg jag, mellan några killar som stod i en klunga, ett hål i muren. Eller rättare sagt en urgröpning. Ett mörkgrått sår i den smutsiga ljusgråa putsen. Helle hade helt enkelt gått ner till muren och bänt loss stenarna med ”hennes hjärta”.
Och nu låg hjärtat bakom mig på golvet. Med en vansinnig Helle intill. Innan jag åter vände mig tillbaka till Helle såg jag flera polisbilar som med påslagna sirener anlända till det växande kaoset nere vid muren.

”Helle nu måste du nog sansa dig lite.” Jag tittade strängt på henne.
”Jag känner stor värme för dig och menade allvar med att jag vill träffa dig igen ikväll. Men nu måste jag helt enkelt skynda tillbaka till kontoret. Jag skall ju delta i presskonferensen och det börjar bli ont om tid”.

Helles stirrande blick antydde att mitt försök till att prata förstånd med henne ännu inte hade varit framgångsrikt. Ingen reaktion helt enkelt.

”Att du skall gå in med hela ditt hjärta är bara ett talesätt. Alltså ingenting som du skall ta bokstavligen”. Jag började leta efter mina kläder. Dom låg inte kvar på vardagsrumsgolvet. Jag började gå runt i lägenheten för att hitta mina kläder och hamnade till slut i hennes sovrum.
Inga kläder.

Jag kände plötsligt något kallt som snabbt omslöt min handled. En kall metall som rörde vid mig och ett klickande ljud när något gick i lås. Jag tittade snabbt ned mot min handled och såg till min förvåning ett handfängsel. Jag tittade snabbt mot Helle med en förvånad min och skulle just fråga när hon blixtsnabbt låste fast andra delen av handfängslet i stålramen som utgjorde hennes sänggavel.

”Du går ingenstans”.
Helle vände ryggen mot mig och öppnade en garderobsdörr och tog fram mina kläder. Hon tog också fram ett stort vadderat kuvert. Hon vek omsorgsfullt ihop mina kläder och förde in klädpaketet i det stora kuvertet. Hon plockade fram en tuschpenna och började skriva några rader på kuvertet. Avslutningsvis slängde hon också ner nyckeln till mitt handfängsel i kuvertet och slöt det. Utan ett ord vände hon på klacken och gick ut ur rummet. Jag hörde ytterdörren smälla igen på nytt.

Jag stod handfallen kvar och hade svårt att ta till mig vad som hade hänt och vad som var på väg att hända. Efter ett tag lyckades jag bryta mig ur mitt tillstånd och nästan slängde mig fram till fönstret för att försöka se vart hon gick med kuvertet.

Men jag såg ingen Helle. Även om hon möjligen fanns där nere var det omöjligt att identifiera en enskild person. Folkmassan vid muren hade vuxit mångfalt och människor rusade till från alla håll. Polisbilar med påslagna sirener banade sig fram i människosamlingen. Jag såg några sändningsbussar från några TV bolag närma sig med sändningsantenner på taket.
På krönet av muren såg jag människor så långt jag kunde se. Man bröt loss stenblock efter stenblock och hade på några ställen lyckats slå hål genom hela byggnadsverket. På andra sidan kunde jag skymta Östberlin. Genom hålet anade jag en växande folkhop på andra sidan också. Helikoptrar smattrade i luften och kakofonin från gatan och hela området växte till stormstyrka.

Ytterdörren smällde igen och Helle stod återigen i sovrummet. Helle hade adresserat kuvertet till min chef och tillika NOSTAB:s koncernchef; Sven Ehrnströmmer. Adressen var den samma som vårt nya huvudkontor i Berlin. Kuvertet hade hon lagt i en postlåda som fanns i hyreshuset och som skulle tömmas om ca 30 minuter.

”Du har en halvtimma på dig att avsluta det du försökte smita ifrån. Då får du nyckeln till postrummet i huset och hinner plocka ut kuvertet innan det blir hämtat. Om du inte hinner bli klar i tid kommer du att få hämta kuvertet hos Sven. Välj själv”.

Helle gick fram till mig och ryckte av mig handduken. Hon slängde handduken över en stol i rummet och började samtidigt klä av sig själv.
”Du tror att du kan leka hur som helst med mig och mina känslor? Du kanske får leka med svenskorna men inte med mig. Hur kan du gå ifrån mig som du gjorde där inne?” Hon pekade mot vardagsrummet. Jag gapade och fick inte fram ett ord.
Hon steg fram till mig och puttade ned mig i sängen.
”Du skall knulla färdigt! Förstått?”

Jag satt på hennes smala säng med ena handen fängslad vid sänggaveln.
”Lägg dig ned”. Hennes röst var hård och gav inget utrymme för resonemang. Jag gjorde som hon sa.
Hon drog i min penis som låg slapp mot min mage.
”Du får se till att den där växer igen. Annars kommer du inte härifrån”.

Hon reste sig upp i sängen och klev över mig.
Hon ställde sig över mitt huvud med fötterna på varsin sida om mig.
Sakta sänkte hon sig över mig.
Över mitt ansikte.
Hennes sköte var fortfarande varmt och blött från min behandling tidigare.
Hon pressade skötet över min mun och började sedan gnida sig över mig.
Hon gned sig över mitt ansikte och jag kände hur hon vätte ner mig.
Hon höll ett bastant grepp om stålramen som jag var fängslad i och gned sig allt häftigare över mig.
Varje gång hon drog skötet bakåt över mitt ansikte kunde jag få en skymt av hennes ansikte.
Hon var i trans och satt på huk med stängda ögon.
Hon gned sig allt mer frenetiskt mot mitt ansikte och jag hade några få ynka tillfällen att kippa efter luft.

Efter någon minuts gnidande mot mig reste hon sig plötsligt och tittade ner mot mitt kön. Fortfarande skräckslagen och slak mot magen. Hon hoppade ur sängen och sprang ut ur sovrummet. Jag hörde hur hon öppnade och stängde skåpluckor någonstans i lägenheten och hur hon rotade runt och letade efter någonting. Efter en minut kom hon tillbaka in i sovrummet. I sin hand hade hon ett litet etui som hon lade på sängbordet. Hon öppnade etuiet och jag ser en prydlig rad kanyler och några ampuller med en ljusblåaktig vätska. Hon tar en kanyl och sticker in den vassa nålen i en av ampullerna. Jag ser hur den blå vätskan sugs in i kanylen. Hon knäpper några gånger mot kanylen och trycker lite lätt på kolven. En glittrande stril sprutar ut ur nålen. Hon riktar återigen blicken mot mig. Utan att jag hinner protestera tar hon min penis i ett fast grepp och sticker in kanylen vid roten av mitt kön. Jag ser hur hon sakta pressar ner kolven och hur den ljusblåvätskan försvinner ur kanylen och in i mig. När kanylen är tom retar hon på sig och tittar lite frånvarande på mig med en fundersam blick. Hon slänger en snabb blick mot väckarklockan på bordet.

Jag känner en märklig värme som stegras runt sticket. Värmen sprider sig till mitt mellangärde och över hela mitt underliv. En pulserande känsla fortplantar sig i min pung och i min penis. Jag känner att hjärtat börjar arbeta snabbare och att värmen runt mitt kön stegras snabbt. Det känns som om allt blod dras till min penis och som hypnotiserad ser jag hur den börjar växa.
Blodet rinner till och fyller svällkropparna i mitt kön.
Substansen som Helle sprutat in i min penis får blodet att strömma till och ett kraftigt stånd växer fram.
Hon greppar mitt stånd och drar några drag.
Den pulserande känslan ökar och värmen stiger ännu snabbare.
Jag känner en yrsel sprida sig i mitt huvud i takt med att blodet dirigeras ner till mitt kön.
Hon drar i min penis som tar ett allt större format.
Jag har aldrig tidigare haft ett sådant mäktigt stånd som jag har nu.
Helle verkar nöja sig med såväl storlek som hårdhet för plötsligt släpper hon greppet och drar upp mig ur sängen.
Hon glider ner på rygg och särar på benen;
”Gör jobbet klart Henrik. Klockan tickar”.

Jag lägger mig tillrätta mellan hennes särade ben och styr mitt blånande ollon mot hennes våta sköte.
Jag hittar rätt och känner området som ger efter för mig.
Jag pressar mig in i henne och hon slänger huvudet bakåt.
Hon gurglar djupt när jag borrar mig in i henne.

Det skramlar till utanför sovrumsfönstret och jag slänger en blick ut genom det. Jag ser ryggtavlan av en man som hissas upp strax utanför glasrutan. En av TV bussarna hade tydligen parkerat rakt under Helles lägenhet och nu hissade man upp en av sina kameramän i en lyftanordning. Kameran var riggad i korgen och jag såg märket BBC på mannens rygg. Händelsen vid muren skulle dokumenteras och sändas ut över hela världen. En meter bakom kameramannen låg jag fängslad och drogad till ett jättestånd. Jag hade stannat upp några sekunder när jag såg kameramannen och Helle började sparka mig över ryggen med sina saxade ben.
Hon sparkade igång mig och sparkade varje gång jag skulle öka takten.
Jag pumpade för allt jag var värd men yrseln i mitt huvud tilltog och jag kände att jag var på väg att svimma.
Helle borrade naglarna djupt i min ryggtavla och jag kände hur varmt blod rann längs min midja.

När Helle såg att jag var på väg att ge upp så sparkar hon helt plötsligt mig ifrån sig. Jag föll ner på golvet.
Helle reser sig snabbt och tvingar upp mig i sängen igen.
Den här gången på rygg.
Helle ställde sig på huk över mitt underliv och sänkte sig över mig.
Hon greppade bestämt under ollonet och styrde mig rätt.
När hon fann sin ingång så sänkte hon sig över mig.
Sakta och cm för cm.
Jag sneglade nedåt och såg hur mitt våta glittrande skaft sakta försvann in i henne i takt med att hon pressade sig över mig.
Hon placerade sina händer över mitt bröst och borrade återigen in naglarna i mig.
Hon naglar fast sig och börjar rida mig.
Hon ökar takten och börjar återigen ge ifrån sig grymtningar och gurglanden.
Hon drar ihop överläppen så att hon blottar framtänderna i ett vansinnigt grin. ”Åhhh….nngghhh….ngghh”.

Min penis värker och pulsen bultar. Helles orgasm kommer så till slut. Hon kastar sig över mig och stöter med sitt underliv mot mig. Mitt kön värker och hon skakar våldsamt över mig.

Efter en minut drar hon sig ifrån mig och min penis glider ur henne som en inoljad fabrikskorsten.
”Postrummet hittar du bakom dörren intill entrédörren”.
Hon gick ut ur rummet och jag fick plötsligt bråttom. Jag tittade på klockan och såg att den var 17.30. En halvtimma kvar till presskonferensen. Det bultade fortfarande i mitt stånd men jag måste få tag i kläderna och ta mig till huvudkontoret. Jag slängde mig ur sängen och tog ett steg mot vardagsrummet när jag rycktes tillbaka. Jäklar! Handfängslet! Jag satt ju fortfarande fängslad och Helle hade ju slängt ner nyckeln tillsammans med kläderna i kuvertet. Hur tusan skulle jag nu ta mig loss?

”HELLEEEE!”
Jag hörde ytterdörren slå igen och jag var återigen ensam i lägenheten.

Jag började dra och slita i handfängslet med resultat att jag gjorde mig illa i handleden. Jag studerade stålramen som jag var fäst vid för att se om jag kunde lirka mig loss någonstans - men icke. Jag drog återigen i vanmakt och plötsligt lossnade hela gaveln från sängen. Jag släpade med mig gaveln ut i vardagsrummet och kände hur det började snurra i huvudet. Det kändes som om blodet fortfarande forsade ner till min penis. Ståndet växte fortfarande. Mitt organ började anta en blånande nyans. Jag stapplar ut ur lägenheten och tar mig ner till postrummet.

Tomt. Posten hade hämtats och jag kom alltså för sent.

Jag stapplade ut på gatan och hamnade mitt i kaoset som rådde där ute. Muren revs meter för meter och media bevakade hela händelsen. Poliserna hade backat tillbaka och höll området under uppsikt på avstånd. Reportrar sprang omkring och försökte intervjua de närvarande och plötsligt stod jag ansikte mot ansikte med en utsänd kvinnlig reporter från någon tysk nyhetskanal.
Hon pressade upp mikrofonen framför mitt ansikte och ställde några rappa frågor på tyska. Jag förstod inte ett ord och plötsligt blev hon varse hur jag såg ut. Hon sänkte blicken och insåg att jag stod framför henne spritt språngandes naken, med ett formidabelt stånd och en sänggavel förankrad vid min handled. Hon backade och tog med sig sin kameraman till något annat mer lämplig intervjuobjekt.

Jag banade mig genom folkmassorna. Naken, med ett sprängande stånd och med en sänggavel i stål skramlandes efter min arm. Folket hade blicken riktad mot de enastående händelserna som utspelade sig längs med, och uppe på, muren. Ingen tog någon notis om mig. Ju längre bort från området jag kom desto glesare blev leden. Jag vinglade längs en gata och stötte på en polis som kom skyndade mot folkmassorna. Han stannade till och började ställa frågor på tyska. Han tittade misstroget på mitt stånd och på stålramen som hängde efter min arm. Han kliade sig i skallen och konstaterade antagligen att idag är minsann alla dårar på benen och ute på gatorna. Han sprang vidare mot massorna och sin tilldelade post. Jag irrade vidare.

Ståndet sprängde och yrseln tilltog ännu mer. En klåda hade börjat sprida sig i mitt organ. Helle hade ju gjort sitt med mig. Hon hade fått sin orgasm men jag var oförlöst och nu frustade en vulkan inom mig.
Jag stannade i en gränd och försökte stilla mig.
Jag tog ett grepp med bägge händerna om mitt stånd och onanerade.
Gaveln slog mot en tegelvägg och jag ökade takten.
Jag onanerade maniskt en stund och klådan växte inuti mitt kön.
Men jag lyckades inte ta klivet upp till den sista fasen för att komma över kanten. Det snurrade i huvudet och jag drog som en vansinnig i mitt bultande stånd.

En samling äldre kvinnor välde ut ur en dörr i gränden och sprang så när över mig där jag stod och höll på. Dom stannade och stirrade en stund. Dom pekade på mig och visste tydligen inte om dom skulle kalla på polis, slå mig med handväskorna eller ignorera mig. Dom valde det senare och sprang vidare. In mot folkmassorna. Precis som alla andra.
Jag gav upp och vinglade ut ur gränden och fortsatte gatan ner.

Efter några minuters irrande längs folktomma trottoarer kom jag till slut till den bekanta glasfasaden som inrymde huvudkontoret. Jag slank in i gränden intill och hittade en sidoingång som användes av direktionen för att snabbt och smidigt ta sig i och ur väntande limousiner. Som i ett drömtillstånd knappade jag in passerkoden i knappdosan på dörren. Det surrade till och dörren gled upp. Jag tittade in hastigt och såg att det var tomt. Jag smög snabbt in genom hallen och spanade in i lobbyn. Vakten bakom receptionsdisken satt och tittade på den extrainsatta direktsändningen från händelserna längs muren. En hiss stod beredd med öppna dörrar och jag smet in. Hissen stack iväg med mig mot takvåningen. Jag vet inte riktigt varför. Jag handlade som i trans.

Väl uppe i takvåningen hade alla samlats i den stora hörsalen som användes för bl.a. presskonferenser. Jag såg att konferensen redan hade börjat och att mina kollegor och ministrarna satt i rad längs ett bord på podiet. Ekonomijournalisterna satt samlade i bänkarna och TV sände direkt. Längs bordet på podiet stod mineralvattenflaskor och standarder med bägge företagens logotyper och naturligtvis respektive lands flaggor. Beate Fulke och Kjell Linde hade honnörsplatserna i mitten och flankerades av Udo R Weller, koncernchef för ENSTEEL och Sven Ernströmmer, koncernchef för NOSTAB. Man hade hunnit en bit i öppningsanförandet och Beate Fulke tog till orda;

”Det är en stor dag för Västtysk och svensk industri. Samgåendet mellan ENSTEEL och NOSTAB kommer att lägga grunden för en stark axelmakt på den nya globala stålmarknaden. Jag är stolt och glad över att hälsa det svenska kvalitetsstålet välkommen till vår Västtyska gemenskap…….”
Hon avbröts av ett öronbedövande brak när dörren till hörsalen smällde upp och jag vinglade in.

Sänggaveln slog i dörren och alla huvuden vändes mot mig.
Det var som om hela rummet frös till is. Som om någon i ett kontrollrum hade tryckt ned pausknappen.
Den enda som rörde sig var jag.
Jag tog några steg ned för gången längs ena väggen.
Yrseln i mitt huvud hade kompletterats med en bultande huvudvärk.
Jag kände mig illamående och ståndet jagade mig som aldrig förr.
Sänggaveln skramlade och slog i golvet efter mig och mitt groteska organ svajade som en vägbom framför mig när jag vinglade ner för gången och närmade mig podiet.

Min chef Sven Ehrnströmmer stirrade på mig med gapande mun.
Udo R Weller stirrade.
Beate Fulke och Kjell Linde stirrade.
Journalister och TV personalen stirrade.
TV kameran var vänd mot mig och alla satt som i trans.
Gapande munnar i ett fruset ögonblick.

Beate Fulke hade satt på sig sina läsglasögon inför sändningen och mitt hjärta började slå som besatt när jag såg henne.
Glasögon! Sexigt.

Jag rörde mig som en drucken längs gången och började bröla svagt;
”Bbbbbhh”
”Beaattthh”
”Bhhhttthh”
”Beeaaattthhhe”

Jag närmade mig podiet och stod helt plötsligt uppe vid långbordet.
Allas blickar var klistrade på mig.
Munnarna gapade.
Jag fann mig själv stående bakom den Västtyske ministern och tog plötsligt tag i henne.
Jag drog upp henne ur stolen och böjde henne över långbordet.
Klådan i mitt stånd hade gjort mig galen.
Jag slet upp Fulkes kjol och drog ned strumpbyxor och trosor.
Allt gick mycket snabbt.
Jag gned mitt stånd mellan hennes lår och hittade hennes sköte.
Jag hann precis pressa mig in en bit i henne när vakterna kastade sig över mig.

Alla gapade fortfarande.
Direktionen längs bordet, journalisterna, TV personalen och TV tittarna framför runt om i landet.

Den som först vaknade ur chocken var bildproducenten i TV bussen utanför. Hon kastade sig över avbrottsknappen på manöverbordet och direktsändningen bröts. En hel affärsvärd satt och gapade när direktsändningen övergick till en avbrottsbild. Affärsvärlden fick se en avbrottsbild föreställande en flodhäst i ett vattenhål i Afrika. Den gapade den med.
Och viftade på öronen.


Den stackars Beate Fulke fick ett psykiskt sammanbrott efter detta. Hon kom aldrig mer tillbaka till politiken. Man tackade de högre makterna att kravallerna längs muren hade fått den mediala uppmärksamheten och att denna incident således försvann i bruset och sensationsrubrikerna från kravallerna. Fusionen mellan bolagena sprack. ENSTEEL:s och NOSTAB:s börskurser störtdök och hela stålindustrin skakade i sina grundvalar. De problem som detta startade i stålindustrin spreds till många andra industrier och slog våldsamt mot främst fastighetsmarknaden. Börserna störtdök över hela världen och styrräntorna exploderade genom taket. En sällan skådad lågkonjunktur inleddes och börshajar och fastighetsklippare tog sina liv. Miljoner människors ekonomi påverkades.

Adam Reinhardt blev en världskändis. Bilder av Adam med stenblock i famnen på murkrönet kablades ut över hela världen. Adam blev symbolen för ett Berlin som inte längre ville vara delat. Den lilla människan som inte ville begränsas och således tog initiativ till förbrödring mellan broderfolken. Men om sanningen skall fram så var det inte Adam som tog initiativet till att riva muren. Adam satt på Lemkes och drack öl med sina kompisar när han ser Helle Schenck rusa mot muren. Han ser när hon börjar slå med ett järnspett mot muren. Som besatt. Han fick kompisarna med sig och dom sprang fram till muren. Dom lyckades inte få kontakt med Helle där hon stod och slog med spettet mot muren. Dom tolkade hennes maniska attack som en manifestation och följde hennes exempel. Dom hämtade spett och började slå loss stenar ur muren och beundrade Helle för hennes ilskna protest mot världspolitiken.
Dom såg aldrig när Helle försvann med famnen full av sten utan dom var fullt upptagna av att delta i Helles manifestation. Och allt fler studenter rusade till.

Mitt helvete hade knappt börjat. Jag hade en lång och mörk framtid inom det svenska rättväsendet och vårdsystemet att se fram emot. Men det visste jag inte där jag satt häktad i väntan på utvisning.


-----------fortsättning följer-------------------  

4 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#1

En till femma :-)

18/9, 2009 kl. 22:42