Det är inte lätt att åtrå de som står oss närmast, i synnerhet när de är långt borta.

Fortsättning på Soldatprovet 1: Ett skamligt förslag

(Vi drar oss till minnes att vi befinner oss i slutet av axelvaddarnas årtionde, då mobiltelefonerna var släpbara Mercedestillbehör och ingen hade hört ordet internetporr. Det rekommenderas starkt att läsa första delen för att få en bild av min syster tillika officersaspiranten Petra, hennes gigantiska beskyddare Juntti och alla andra som dyker upp då och då. Och så jag, Magnus, som för trettio år sedan försökte fokusera på studierna när hela världen utanför distraherade mig med stor framgång.) 

”Man vänjer sig”, lyder en tragikomisk sång från sjuttiotalet. Min storebror Richard hade en period i sina tonår då han plågade mig och alla andra i familjen med Kjell Höglunds försynta stämma. Nu, först, förstod jag vad han menar i sången. Kroppen har en fantastisk förmåga att styra om nervimpulserna så att obehag och rent av smärta kommer på avvägar på vägen till nervcentrum. Hjärnan, å sin sida, har den nästan kusliga egenskapen att släta över ideliga besvikelser och svek och se framåt med förhoppning ställd till nästa möjlighet.

Besvikelsen över att Petra ställt in vårt möte i Göteborg hade sköljts bort redan när jag bevittnade passionen mellan henne och kolossen Juntti. Löftet att ses två veckor längre fram tände en hoppets låga som brann starkt som en svetslåga. Hennes avslutande ord ”alla tre” gav mig rysningar. Det fanns en gammal Magnus som aldrig hade övervägt tanken att involvera en annan man i sexuella fantasier, ännu mindre i verkliga livet. Samme gamle Magnus hade aldrig ens funderat på sin syster som någon annat än en del av bagaget som släpades runt i livet men den nya Magnus var fullkomligt besatt av tanken att älska, att knulla, att utbyta varje kroppsvätska med Petra och med alla andra som Petra skulle välja att ta med. Att Juntti därtill var utrustad med en mammutsnopp som var närmast utomjordisk i sitt omfång bidrog till min plötsliga övertygelse att ett ménage-à-trois med detta udda par var den mest naturliga – och nödvändiga – sak i världen.

Svårare var det med det fysiska. Det var hart när omöjligt att gå eftersom enda gången mitt halvstånd inte skavde mot gylfen var när kuken var helt erigerad och ryckte till vid varje beröring. Jag var tvungen att lägga all min energi på att inte få utlösning av misstag och redan efter en dag slutade jag bry mig om att kalsongerna ständigt var fuktiga av försats. Kunde åtminstone glädjas över att jag hade något att lära ut till Petra – försats. Ännu jobbigare var ljumskarna. Någon gång i tonåren hade jag väl upplevt smärtsamma ”blue balls” men ingenting som kunde jämföra med den molande värken som nu hade hela bålen i ett skruvstädsgrepp. Smärtan strålade från röven över grenen och hela magen ända till revbenen och vred jag mig för hastigt kunde det hända att jag stönade till, vilket fick omgivningen att oroligt se efter om jag gjort mig illa. ”Kan du bara suga av mig så blir det bra?” tänkte jag när jag mötte illa dolda blickar från mammiga studiekamrater i föreläsningssalen. Hoppas jag att jag bara tänkte. Och inte sa högt. Ärligt talat gick dagarna som i ett töcken av flödande hormoner, längtan, smärta och obeskrivlig kåthet, så jag kan ha sagt lite av varje till vem som helst. Skulle kunna förklara märkliga episoder senare i livet, men det är en annan historia.
En ny helg kom och passerade och jag vågade knappt svara när det ringde i telefonen – jag kände på mig att det var Petra. Skulle jag ens överleva om hon åter sköt på vår träff eller, värre, ställde in helt och hållet?

”Lyssna!”, sa hon direkt när jag svarat. Det hördes ett svagt surrande i bruset från telefonen. ”Hör du?” Nu hördes det tydligare, ett svagt brummande ljud som från en rakapparat. ”Det är min nya leksak”, kvittrade hon lite ostadigt eftersom hon flämtade till mitt i meningen. ”Jag ligger helt naken i sängen nu med ett vibrerande ägg som enda sällskap och önskar att du var här.”

”Jag är också alldeles naken men det är för att om jag har byxor på mig så skaver det så att det nästan går för mig. Förresten var kalsongerna alldeles kladdiga.”

”Du har väl inte fått utlösning?” Det var nästan fasa i den besvikna rösten.

”Försats. Du undrade om det fanns ett svenskt ord för precum. Försats är nog det närmaste. Jag har nog tappats på ett par liter de senaste dagarna”. 

Petra skrattade sitt oemotståndliga skratt. ”Fan vad jag vill smaka din… försats. Och all annan sats. Juntti säger att det vill han också.”

”Jag trodde du sa att du var ensam?”

”Jo, men Juntti räknas inte,” Från bakgrunden hördes en bullrande svordom på finlandssvenska. ”han hör ju liksom alltid till.” Svordomarna ändrade i karaktär till vad som lät som uppskattande skratt och Petra verkade prata med Juntti: ”Magnus säger att han vill smaka din sats också.” Mer uppskattning i bakgrunden.

Jag protesterade. ”Det var inte det jag sa!”

”Jo, men det var det du tänkte, eller hur?” Helsike vad hon hade rätt. ”Men nu har vi inte tid att prata om smaker, Juntti har varit olydig och som straff ska han titta på mig, utan att röra sig, utan att röra mig, när jag får orgasm… och sedan var det något mer… vad var det?” Petra darrade till på rösten och flämtade igen, ägget måste ha passerat en känslig punkt. ”Jo, vägbeskrivning… hur har du tänkt ta dig till Skövde?”

Det var som om en avgrund öppnade sig framför mig. Jag hade inte ens funderat på hur jag skulle ta mig dit annat än vagt gissat att något slags länstrafik borde fungera. ”Buss? Tåg?”

”Grejen är att vi kommer att vara ute i skogen. Jag tror att du skulle behöva hyra bil…” Jag såg hela vårterminens studiebidrag flyga ut genom fönstret. ”Kanske kan du ta tåget till Skövde och sedan hyra bil där?” Det var kanske rimligare.

Efter tio minuter med flera avbrott för sensuella suckar och extatiska skrin hade Petra förmedlat en vägbeskrivning till en plats någon halvtimma med bil utanför Skövde. ”Till trossen, där kan vi ses”. Brydde mig inte om att fråga vad ”trossen” var för något utan litade på att Petra visste vad hon pratade om.

”Nu ska Bamsebjörnen slicka mig ren så om jag har tur kommer jag nog en gång till snart. Känner det på pirret. Säker på att du inte vill lyssna lite till?” Vilken fråga. Jag lade inte på förrän ytterligare en timma senare efter att Juntti, vad han än skulle straffas för, tydligen återfått Petras gunst och välvilligt låtit henne rida mammutsnoppen och jag hade fått illustrativa beskrivningar av hur en glansig kuk glidit in och ut ur en plaskvåt fitta och hört Petras och Junttis kör av njutningsfulla skrik och grymtningar.
Måndag morgon hade jag inte sovit en enda blund. Hela natten hade jag stirrat i taket och stoiskt ignorerat mitt osvikliga stånd som lockade och pockade efter uppmärksamhet. Med jämna mellanrum fyllde jag på nya iskuber i en handduk som fick tjäna som ispåse för att åtminstone hjälpligt lindra den molande värken i ljumskarna och, mindre framgångsrikt, dämpa erektionen.

Föreläsningarna kom och gick som tidsfördriv och ett sätt att skingra tankarna bort från sexuella frustrationer. Vad föreläsningarna handlade om? Än idag ingen aning. Kritstreck på en tavla, mummel från katedern, vimsiga frågor från salen på språk jag för länge sedan hade glömt bort. Ord fanns inte längre för att artikuleras utan rättfärdigade sin existens som avlägsen beskrivning av de primitiva känslor som flödade genom min kropp.

Tågresan till Skövde var inte lång men för varje kilometer närmare jag tog mig Petra verkade tiden gå allt långsammare. Ett teoretiskt mål, en idealisk verklighet som aldrig kunde uppnås. Men till slut satt jag i bilen. Expediten på hyrfirman lämnade över ett kuvert tillsammans med nycklarna. Enda gången på två veckor som jag slaknade, om än aldrig så lite, för brevet måste väl ändå innebära ytterligare en besvikelse. Något krig någonstans, någon ubåt som dykt upp, någonting som skulle kräva att Petra ställde in även detta möte. Men nej. Hoppet fick spira ytterligare en tid. En vägbeskrivning ritad med snirkliga linjer och bilder, söta små bokstäver – inte alls som jag föreställde mig en militär men absolut en syster – som berättade var jag skulle parkera och hur jag skulle ta mig den halva kilometern till ”trossen” där hon skulle vänta. Invikt i brevet låg ett fotografi, säkerligen taget av Juntti, där Petra låg naken ovanpå en bädd av granris, benen brett isär, och lockade mig med en uppmanande blick. Hon sög på ett finger och hade två andra fingrar djupt inne i sitt sköte.

Fanns det poliskontroller i Skövde? Ett småslaskigt vinterväglag och oron för att bli fördröjd manade mig att hålla hastighetsgränserna. Åtminstone hjälpligt. Hade något stått i vägen, ett djur, en cykel, en jävla stridsvagn, hade jag inte sett den. Jag gick på autopilot och mina tankar slingrade sig redan ömt omkring Petras nakna kropp på granrisbädden.
Det var kallt ute. Slasket hade försvunnit när jag kommit utanför stan och inne i skogen låg ett ganska djupt snötäcke. Det hade varit en kall vinter. Vinterkläder hade jag över huvud taget inte tänkt på. Sneakers, jeans och en halvdan jacka ovanpå en T-shirt. Åretruntklädsel. Men inte särskilt praktiskt när jag halkade fram efter den låsta vägbommen. ”Skjutövning – Tillträde förbjudet”, lät inte särskilt betryggande men jag trotsade varningarna. Medan jag småsprang längs vägen flinade jag och tänkte att även jag var beväpnad – med en styv lans riktad från grenen mot alla fiender som eventuellt kunde dyka upp bakom nästa kurva. 

Snart såg jag ett par tält i en glänta och av spåren av fordon och skidor runt omkring anade jag att jag började närma mig. Målet. Petra. Men fienden dök inte upp framför mig utan bakifrån. Utan förvarning kände jag hur någon tog tag i mig bakifrån och innan jag visste ordet av hade en huva dragits ned över mitt huvud så att jag inte längre såg någonting.

”Du har inkräktat på svenskt militärt område. Du är omhändertagen och ska omgående förhöras”, hördes en djup röst säga lugnt alldeles vid mitt öra. Jag kunde inte säkert placera rösten men den klingande finlandssvenska dialekten och det faktum att han höll mig som i ett skruvstäd förde mina misstankar till Juntti. Ingen mening att kämpa emot, med andra ord. Ingen vilja att kämpa emot heller, för den delen. Hade jag slaknat något i kylan tidigare, återfick jag samma stolta erektion som jag haft tidigare under veckan. Det knastrade när vi gick och det prasslade från huvan men jag tyckte mig höra fler fotsteg än våra så jag gissade att Petra inte var långt borta. Försökte snirkla mig ur greppet för att se efter men bara med resultatet att jag fick en tämligen brysk smäll i ryggen och ett nytt, ännu hårdare tag om mina armar. Ingen mening att försöka igen.

Efter bara någon minut stannade vi till och jag fördes in i vad jag gissade var ett tält. Hettan slog emot mig och var en nästan overklig kontrast mot kylan som börjat ta sig in i märgen.

”Sätt honom på stolen och bind hans händer!” Det var utan tvekan Petra men med en röst som var betydligt myndigare än vad jag någonsin hört förut.

”Hej Petra”, försökte jag börja med men blev avbruten med smärta och njutning när en hand, liten men förvånansvärt kraftfull, tog ett fast grepp om min pung.
”Du säger ingenting förrän du blir tillsagd!” Spelet var övertygande men greppet om pungen lite för lekfullt masserande för att jag skulle bli riktigt orolig. Släppte inte taget förrän jag undsluppit mig ett dämpat mummel som bekräftelse på vad hon sagt och reaktion på den bitterljuva beröringen.

Kraftiga nävar tryckte ned mig på en rank stol och mina händer bands bakom ryggstödet och innan jag hann finna mig till rätta kände jag hur händer började fumla med bälte och gylf. Skorna slets av tätt följda av byxorna och de av försats fuktiga kalsongerna. Log lite av tanken på vad Petra nu såg. Det må ha varit varmt i tältet, men stolen måste ha stått ute i snön för det var en iskall plast som jag nu satt på med bara skinkor och kuken i vädret.

Ett välbekant skratt. Porlande. Lekfullt. Men kanske lite mer skadeglädje än jag hört tidigare. ”Du har verkligen sett fram emot det här, eller hur?” Det ryckte till i snoppen när jag kände Petras andetag mot ollonet när hon pratade. ”Är det säkert att du har sparat dig ända till nu?”

”Ja, ja, JA!” Om jag någonsin varit särskilt bra på att dölja mina känslor så hade all den förmågan runnit av mig för länge sedan. ”Måste jag ha kvar den här huvan? Jag vill se dig?”
Reaktionen var ögonblicklig. Det blixtrade till och det kändes som om kukhuvudet skildes från skaftet. Petra smällde till ollonet ordentligt innan hon gav mig en skarp reprimand: ”Endast när du blir tilltalad!”

Point taken.

Huvan fick sitta kvar men någon rullade upp kanten ända upp till nästippen så att egentligen bara ögonen fortfarande var täckta. ”Så att du kan använda munnen”, skrattade Petra. Jag märkte att jag instinktivt slickade mig om läpparna. ”Mmm, precis”, viskade Petra och lite längre bort hörde jag Juntti grymta något som lät som ett dämpat skratt.
Det skrapade mot marken eller golvet i tältet. Något skedde runt omkring mig och jag kunde förnimma hur det rörde sig framför mig.

”Jag har längtat efter att känna dina läppar mot min fitta, Magnus…” Jag vågade inte säga något men nickade försiktigt. ”… och det faktum att du kom ända ut i ödemarken för att träffa mig säger mig att du kanske inte skulle invända mot att slicka mig heller.” Det kändes som att det fanns en fortsättning här. ”Om det vore så att du hade något att säga till om i den frågan.” Där kom fortsättningen med en överraskande smekning, mjuk, efterlängtad, av min kuk. Jag stönade till och ansträngde mig till mitt yttersta för att inte sammandragningarna i pungen skulle utvecklas till utlösning. Försatsen flödade från spetsen.

”Precum… jag menar försats!” En snabb slick följt av smackande och ett njutningsfullt utrop. ”Ännu bättre än jag hade hoppats, Magnus!” Hon verkade klättra på något framför mig och fortsatte. ”Nu är det din tur!”

Händer på mitt huvud pressade mig mot ett varmt sköte. Doften var den mest erotiska sinnesförnimmelse jag någonsin upplevt. Hav, citrus, mysk, djup, vårvindar, salta hav. Smaken på läpparna var som ett ”Sesam öppna dig” för min käft och jag gapade girigt och tryckte läpparna framåt och stack ut tungan. Fnitter. Hon drog sig undan. Kände hur hon drog sig ömsom bakåt, ömsom åt sidorna och fnissade åt mina fåfänga försök att fånga hennes läppar med mina, nå hennes varma inre med min tunga. Men inte så länge. Till slut verkade även Petra överväldigad av samma frustration som jag och fattade åter mitt huvud med båda händerna och styrde omsorgsfullt min mun mot sina läppar.

Ibland skrattar kvinnor misstroget när jag säger att jag föredrar att slicka framför att bli sugen. Och ska jag vara helt ärlig så är det kanske så att om man ser till helheten – hela akten från första slick till extatisk orgasm – så kanske jag trots allt skulle falla till föga om valet stod mellan att ge och ta. Jag har nog en litet girig ådra. Men de första trevande rörelserna med tungan mot kvinnans kön, de allra första sekunderna när jag fortfarande inte vet hur det kommer att smaka, fortfarande är osäker på hur reaktionen kommer att bli – vällust eller tillbakadragande – placerar sig nästan högst upp på listan över saker jag aldrig vill vara utan. Petra var inget undantag. Huvan över ögonen hjälpte till att fokusera koncentration på doft och smak och var antagligen bidragande till att jag såg stjärnor och kometer framför blinda ögon när min tunga svepte över hennes fuktiga springa. Hon pressade sig tätare mot mitt ansikte när jag rundade hennes styva knopp och upprepade tungans färd över hennes läppar. Pressade hela tungan mot henne för att låta varje smaklök ta del av den fullkomligt underbara smaken av hennes safter. Stönade av vällust och Petra jämrade sig av välbehag, darrade försiktigt och famlade med händerna över mitt täckta huvud.

Jag visste ju med säkerhet att Petra inte hade sparat sig riktigt lika stoiskt som jag under de gångna veckorna – jag hade både ljud- och bildbevis – men det hindrade henne inte från att visa en nästan panisk iver att känna mig mot sitt kön. Det tog inte lång tid innan hon började gnida sig mer frenetiskt mot min mun och jag svarade snabbt med att slicka mer rytmiskt, mer målstyrt, mer klitoris när jag inte tryckte min tunga djupt in i henne och knullade henne med munnens snabba rörelser. Belöningen bestod i ett rikligt flöde av aromatiska safter som jag njutningsfullt lapade i mig.

Snabbare rörelser. Petra pressade sig så hårt mot mig att jag stundom inte kunde andas. Ett helt liv på mig att andas men hennes fitta hade jag där och då och det var viktigare än allt annat. 

Plötsligt stelnade hon till och skrek högt samtidigt som hon tryckte sig mot mitt ansikte ännu hårdare än förut. En störtflod av safter, kraftigare i smaken, kryddigare, syrligare, sköljde över mina läppar och in i min mun, över mitt ansikte. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Något lika fantastiskt. Lika upphetsande. En kyss. En vildsint tunga tryckte sig in i min mun och krävde svar som jag villig gav. Läppar som trycktes mot varandra, tungor som lekte, smekte, omfamnade, smakade.

Sedan drog hon sig undan. Tyst. Ingen sade något. Jag slickade mig om läpparna, halvt för att inte gå miste om hennes smak, halvt i förväntan om vad som väntade härnäst. Jag blev nästan pinsamt medveten om min kuk som stod i stram givakt och darrade angeläget. Var veckorna av pina snart till sin ände? Jag ville skrika ”Ta mig i din mun, låt mig känna dina läppar runt min kuk, tungan över mitt ollon!” men jag vågade inte störa Petra i vad hon än planerade. 

Det var tyst ett långt tag men så hörde jag viskningar långt borta. Just det, Petra och jag hade sällskap. Jag hade inte haft en tanke på att kolossen Juntti var i närheten och antagligen smekte sig över sin mammutsnopp medan jag slickade Petra. Vad gjorde de nu?

Rörelser i tältet, runt omkring mig möblerades det om. Återigen förnam jag att någon var nära mig, nära mitt ansikte. Något varmt, robust och köttigt slog emot min kind. Tungt men ändå varsamt. Anade vad det var men vågade inget säga, tordes inte ens röra mig. Höll andan.

”Nu har du chansen, Magnus, att visa precis hur du vill att jag ska suga din kuk.” Jag behövde inte fråga vad det var som strök över mina läppar. En mammutsnopp som sökte efter reaktion från mig och lämnade ett generöst stråk med försats. Slickade försiktigt: syrligt och salt. Öppnade försiktigt munnen men så fort där fanns en liten glipa mellan läpparna trängde Juntti på och innan jag visste ordet av hade jag munnen fullt av hans stora ollon.

Jord, humus och mossa, som att dyka ner i en norrländsk hjortronmyr med öppen mun fylldes min gom av vildmark och ålderdomlig magi. Olikt allt annat jag någonsin smakat slöt jag läpparna kring skaftet och lät en blöt tunga trevande svepa över ollonet. Juntti reagerade omedelbart och ryckte med höfterna, vilket fick följden att kuken trycktes ännu längre in i munnen. Kändes som att käkarna skulle gå ur led men viljan var obevekligt att svälja lemmen djupare. Känna köttet fylla varje hålrum i min skalle. Massera mammutsnoppen med mina läppar och tunga och låta trycket från min gom öka runt den pulserande kuken. Våldsamt medveten om min egen upphetsning men för omväxlings skull var inte längre min egen erektion i centrum utan fokus låg på att smeka Junttis svällande stånd med min mun.

Plötsligt kände jag en slick över mitt ollon och hela jag ryckte till som träffad av blixten. Juntti grymtade till när jag halvt som halt bet honom rakt över skaftet när Petras tunga äntligen virvlade runt mitt kukhuvud samtidigt som en hand kupade sig runt min av en evighetslång upphetsning smärtande pung. Mitt stönande nådde knappt förbi kuken jag hade i munnen utan lät snarast som ett mumlande. Märkte hur Petras läppar svepte ner över min kuk och svalde min lem ända till botten. Inspirerad försökte jag mig på något liknande men resultatet blev magert och jag var tvungen att backa tillbaka en aning med saliv rinnande ur mungiporna. Lät mig inte nedslås utan fortsatte suga med ökad entusiasm parallellt med Petras underbara behandling av mig. 

Fortare. Allt intensivare. Jag ville komma. Ville ge Petra min sats, spruta rakt in i hennes mun. Ville inte komma förrän mammutsnoppen exploderade över min tunga och gom. Höll tillbaka. Gav efter. Sög och slickade bäst jag kunde samtidigt som Juntti knullade min mun med stadig rytm genom att föra mitt huvud fram och tillbaka. 

Någonting ekade långt borta. Smattrade. Knallade. Nu, tänkte jag, nu ser jag stjärnor. Men ljudet gav sig inte. Det lät som skott, som kulsprutesmatter. Även Petra reagerade genom att släppa taget om min kuk.

”Fan också! Eldöverfall!” Hennes kraftfulla röst överraskade mig men jag fortsatte suga trots larmet omkring mig. Hela tältet verkade komma i rörelse. Prasslade, rasslade, metall mot metall. Det finns fler personer i tältet, han jag tänka innan Petra fortsatte ”Juntti, de är här om mindre än en minut. Göm Magnus någonstans!”.

"Ja men gud förbannat," Han drog tillbaka mammutsnoppen. "...i helvete!" Hans eder riktigt rungade över nejden.

Kunde knappt stänga munnen runt tomrummet som skapats efter att Juntti dragit ut mammutsnoppen och med saliven rinnande utmed mungiporna kände jag att jag och stolen lyftes upp och snart kände jag en kall vindil utmed låren. Utomhus. Kulsprutesmattret och explosionerna hördes högre nu. Ljudet av springande fötter. Kände hur jag kastades ovarsamt ned på marken, barriga grenar rispade huden i ansiktet likväl som rumpa och lår. Snön kändes overkligt kall men Juntti svepte in mig i något, en filt eller rock. ”Säg int’ nå’, så de int’ hittar dig”, uppmanade han mig. ”De e int’ nån fara, de’ e bara lösa skott”, och jag nickade utan att veta om han ens var kvar. Fler personer, tänkte jag, vilka var de?

Ett par minuter? En timma? Det var omöjligt att säga hur länge jag låg i snön, tyst som en mus, tänkte att jag lekte död, och lyssnade på smattret från gevär och skriken från kämpande soldater. Var det på riktigt trots allt? Skillnaden mellan fantasi och verklighet hade redan suddats ut under de senaste veckornas dagdrömmande och i något slags märklig halvverklighet verkade ett fullskaligt krig omkring mig nästan fullt rimligt. Kylan höll mig från att drömma mig bort alldeles. Juntti hade visserligen haft sinnesnärvaron att lägga något ulligt runt mig men med bakbundna armar, fast i en omkullvält stol, var det inte lätt att röra sig ens om jag hade vågat och fingrar och tår började sakta stelna till. Endast kuken började slakna. Också av kylan. Ingen annan lättnad än den isande kylan från snö som smälte från skaft och pung. Man får tacka för det lilla.

Petra hade andan i halsen när hon så småningom kom tillbaka. Juntti var redan där. När striden så småningom ebbat ut återvände han och befriade mig från min prekära situation. Jo, han hade kläderna på sig och på byxorna, jag kollade, syntes inget spår av mammutsnoppen som han måste ha virad kring låret.

”Ja, det är nog bäst att du drar på dig byxorna och smiter tillbaka till bilen. Jag är rädd att det snart kommer vara fullt med folk här när. Striden ska utvärderas av spelledningen. Ja, befälen, de som bestämmer alltså…”

”Så vad händer nu?” Var det någon som trodde att min upphetsning på något sätt hade ebbat ut bara för att tredje världskriget brutit ut omkring mig? Varje rörelse gjorde att snoppen skavde och gjorde sig påmind med små ryckningar.

”Alla tyckte att du var väldigt duktig, väldigt upphetsande, så…”

Jag avbröt ”Alla?”

Petra log extra retfullt. ”Hmmm… jag kunde ha svurit på att jag berättade…” Hon fortsatte att leka med mig men jag var alldeles för utmattad och överväldigad av känslor för att vara särskilt tålmodig.

”Vadå? Vad skulle du ha sagt?”

”Första pluton. Eller snarare, första grupp i första pluton. Befälsutbildningsplutonen. Min pluton.” Jag började se vart detta var på väg. Det var inte mina öron som spelade mig ett spratt när jag tyckte mig höra folk som rörde sig i tältet när eldöverfallet startade.

Slog ned blicken. Att leka med Petra var en berg-och-dalbana. ”Hur många?”

”Alltså, Juntti och jag och så ytterligare sex karska soldater.” Åtta totalt. 

”Hur kunde de vara så tysta”, var det enda jag kunde säga. Sanningen att säga var jag ganska nyfiken även om jag antagligen inte skulle ha hört ett landande jumbojet i upphetsningen.

”Piska och morot. Juntti står för den förra, jag för den senare. Tillsammans kan vi vara mycket… övertygande.” Kunde just tro det. ”Och jag ville väldigt gärna visa upp min vackra lillebror för mina kamrater. Det är liksom mer upphetsande om jag vet att någon ser på. Och de verkade ganska upphetsade också, om jag får säga…”

Det var mycket jag hade lärt om mig själv de senaste veckorna. Lusten till min syster, den åtråfyllda kärleken. Fascinationen över mammutsnoppen och hur besatt jag var att suga tills sperman strömmade ner i min strupe. Och nu exhibitionismen. Sex var något jag bara upplevt bakom lyckta dörrar men tanken på att ett helt gäng tittat på vår passionerade, om än avbrutna, sammankomst – för mitt inre såg jag grönklädda militärer sitta på rad med stora kartonger popcorn – tände en ny gnista i mig. En ny källa till åtrå och krampaktig kåthet.

”Vi är kvar i Skövde en vecka till. Sedan har vi några dagars permis. Hos dig? Göteborg?” Hon avbröt sin egen fråga med att omfamna mig och kyssa mig djupt, innerligt, passionerat. Tid och rum stannade. 

”Kom fort. Kom till mig”, svarade jag och började promenera mot bilen. Insåg att jag hade ytterligare en vecka framför mig av frustration, blue balls och undertryckta erektioner. Men just då kunde jag inte bry mig mindre. I mitt sinne hade veckan redan passerat.

*

(Äventyret fortsätter inom kort)