Niklas och Rebeckas äventyr fortsätter...

Kapitel 3

Jag vaknade av att telefonen ringde och jag svarade

-       Hej

-       God morgon ni hade beställt väckning. Sa en hurtig röst på andra sidan luren

-       Mm sa jag och sträckte på mig. Tack

-       Varsågod sa hon och la på

Jag tittade på Rebecka, hon låg kvar på mitt bröst och sov fortfarande. Hon låg med sin hand på min penis och liksom vaktade den. Jag log och sträckte lite på mig, vilket fick henne att vakna

-       God morgon sa jag

-       Godmorgon hjärtat sa hon och sträckte på sig

-       Sovit gott?

-       Mm sa hon som ett litet barn. Själv?

-       Samma här sa jag

-       Så bra

Jag kände att hennes grepp om min kuk hårdnade. Vilket den också gjorde.

-       Minsann sa hon och log

-       Mm minsann sa jag och pussade henne

Jag rullade runt henne. Jag la mig på henne och tog tag i min kuk. Jag riktade den mot hennes fitta. Jag satte ollonet mot hennes klitta och lekte med den där, hon stönade och delade på benen mer och jag satte kuken mot hennes hål.

Hon satte sina hälar mot min rumpa och tryckte till. Jag började knulla henne hårt och bestämt. Hon la sin hand på sin klitta och masserade den intensivt. Jag ökade takten ännu mer och jag kände ilningen i min pung. Jag var nära, jag kunde hör på hennes andning att hon också närmade sig.

-       Jag kommer stönade jag fram

-       Mm jag med sa hon andfått

Och vi kom. Jag tömde mig i henne. När orgasmen ebbade ut så la jag mig på henne

-       Det var ett skönt sätt att vakna på

-       Mm sa jag det var det verkligen

Vi låg där och hämtade oss en stund

-       Duscha?

-       Mm sa jag

Vi reste oss gick in på toaletten. Vi duschade och klädde på oss. Vi gick ut från rummet och ner till receptionen

-       Var är restaurangen?

-       Nerför trappan där

-       Tack sa jag och log

Vi gick nerför en trappa och kom in i ett källarvalv. Där var en frukostbuffé uppdukad och vi plockade åt oss av vad vi ville ha och satte oss vid ett bord

-       Vår första frukost som nygifta sa hon och log

-       Mm och vi slapp laga den själv sa jag. Med en sked gröt på väg mot munnen

-       Mm sa hon och log

-       En fundering sa jag hur skall vi göra med din klänning?

-       Vad menar du?

-       Tja den blir svår att få ner i väskan sa jag

-       Oj ja just det. Men jag bär den i handen, sen lämnar vi den på planet och tar med dem hem när vi kommer hem

-       Det låter som en bra ide sa jag och log

Vi fortsatte äta och prata om gårdagen. Vi kom fram till att den hade varit perfekt. Vi åt upp vår frukost och gick upp på rummet. Vi packade ner våra saker och Rebecka tog sin klänning i handen och jag min kostym över armen.

Vi gick ner och checkade ut och gick ut till den väntande bilen. Vi lastade in våra saker i bagaget och åkte iväg. Vi kom fram till flygplatsen ungefär en timme senare och gick ut till vårt plan som väntade.

Bredvid planet stod Yoshina och väntade på oss. Vi bugade oss till hälsning när vi kom fram och hon bugade tillbaka. Vi gick ombord på planet. Vi lyfte och var på väg.

En steward kom ut till oss och frågade om förfriskningar. Vi fick in te och kaffe. Vi drack under tystnad och sen lutade jag mig tillbaka och tittade på Yoshina

-       Vad kan vi vänta oss i Japan sa jag?

-       Ja med tanke på att ni har böckerna. Så förhoppningsvis semester

-       Ok förhoppningsvis?

-       Mm om det övertygar rådet om att det är som ni säger

-       Vill du läsa sa jag?

-       Ja tack sa hon

Jag plockade fram böckerna och räckte dem till henne. Hon bugade och lutade sig tillbaka och började läsa. Hon läste inte lika fort som vi. Sen misstänker jag att hon hade lite problem med språket.

Hon läste färdigt den första boken och jag gav henne den andra. Hon läste vidare och jag och Rebecka satt tysta. Stewarden dukade ut våra koppar och tittade på mig. Jag skakade på huvudet. Efter ett par timmar så slog hon ihop boken och tittade på oss.

-       En osannolik historia sa hon och log

-       Mm den är speciell sa jag och log

-       Mm det får jag säga. Tack för att jag fick äran av att läsa dem.

-       Kan det hjälpa oss att slippa stå i skuld. Så får vem som helst läsa dem sa jag

-       Nej sa hon inte vem som helst och tittade allvarligt på mig

-       Nej sa jag inte vem som helst

-       Som sagt en makalös historia, och ni är en reinkarnation av dem?

-       Så har vi fått det förklarat för oss sa jag

-       Mm jag misstänkte alltid att det var något speciellt med dig. Du hade vad heter det på ert språk? En aura runt dig

-       Ok sa jag, kommer det att fria oss?

-       Ja då sa hon, ett par av gubbarna kommer att knorra. Men det friar er helt från skuld sa hon

-       Ok sa jag tack gode gud

-       Mm sa Yoshina

-       Vad kommer hända nu sa Rebecka?

-       Ni kommer att få sitta framför några gamla gubbar och förklara er. Jag kommer att stödja er historia och sen kommer det att bli lite käbbel. Sen kan ni ha ett par dagars semester och kanske träna lite sa hon med ett leende. Våra adepter skulle behöva få lite ödmjukhet in bankat i deras tjocka skallar

-       Haha och det skall vi göra sa jag

-       Mm du vet gaijin och allt

-       Mm sa jag gaijin och allt

-       För att inte tala om att jag är kvinna sa Rebecka

-       Haha precis sa Yoshina

-       Du hade en historia om mina svärd sa Rebecka

-       Mm sa hon och tittade på oss. Dina svärd är en gåva från en av våra kejsare till sin konkubin, som han fick ett barn med. Han älskade henne överallt annat och han fruktade för barnets liv. Så han skickade henne till vår Ryu för att hon skulle lära sig att skydda sig. I det feodala Japan var det en så egendomlig sak att göra. De trodde att han förlorat förståndet. Rådet vågade inte sätta sig emot honom. Då kejsaren är att betrakta som en gud i Japan. På riktigt alltså som en gud. Så de äldre gjorde allt de kunde för att hon skulle lämna själv. Men hon hade en järnvilja och lyckades att bli svärdsmästare. B.la. genom att slakta halva rådet.

-       Jisses sa Rebecka

-       Mm det kan man säga. På den tiden så utmanades man inte med träsvärd utan med riktiga svärd. Hon rensade ur leden om man säger så sa Yoshina rejält. Hon nöjde sig inte med att döda dem. Nej då hon kastrerade dem en efter en tills där var en som var smart nog i rådet. Som såg till så att hon blev godkänd.

-       Så de svärden har kastrerat ett gäng gamla gubbar sa Rebecka med darr på rösten

-       En del inte så gamla också

-       Jisses

-       Mm sa Yoshina och log. Hon lyckades dock inte försvara varken sig eller sin son. De dödades båda två av lönnmördare sa Yoshina. Men i vår Ryo så talar man fortfarande om henne med vördnad. Men som med så många skrönor så har historien om henne vuxit genom åren så numera så var det 50 män hon slaktade. När det i själva verket var tio. Men dock, hon slaktade de tio.

-       Ok sa Rebecka med respekt i rösten och det är hennes svärd jag fått?

-       Mm sa Yoshina det är det. Jag tyckte att det var passande

-       Var det Tokugawa frågade jag?

-       Va? Sa hon

-       Var det Tokugawa som skickade henne?

-       Ja sa hon och log det var det

-       Och mitt svärd har tillhört Tokugawa?

-       Mm sa hon och log

-       Symmetri sa jag

-       Mm sa hon symmetri. Om någon i rådet skulle utmana dig Rebecka. Så kommer det räcka med att du viftar lite med svärden. Då kommer de att dra tillbaka sina utmaningar illa kvickt. Vi japaner är skrockfulla och kastrerar svärden kommer att skrämma dem rejält.

Planet gick inför landning. Piloten meddelade att vi skulle vänta här i sex timmar medan tankning och vila skedde. Vi kunde gå in på flygplatsen om vi ville men det var inget han rekommenderade.

Stewarden serverade oss mat och vi stannade kvar på planet och pratade. Efter sex timmar så lyfte planet igen. Det var fem timmar kvar på vår resa.

-       Vi kanske skall försöka få lite sömn sa Yoshina

-       Mm sa jag

-       Mm sa Rebecka

Vi lutade våra stolar bakåt och stängde ögonen. Jag och Rebecka delade drömmar. Vi vaknade inte förrän stewarden bad oss resa på stolarna och spänna fast oss. Vi landade och jag pratade med piloten

-       Om vi skall vara hemma till torsdag när behöver flyga som senast då?

-       Tisdag kväll sa han

-       Ok var redo att flyga då

-       Ok sa han och log då ses vi på tisdag

-       Det gör vi förhoppningsvis

Vi gick av planet och in i en väntande bil. Som körde oss direkt till skolan. Vi gick ut ur bilen och Yoshina visade oss in. Vi fick gå in i ett omklädningsrum och ta på oss våra dräkter. Vi gick ut och en elev stod och väntade på oss han tittade lite överraskat och visade vägen.

Vi kom in i ett mindre rum där det fanns en estrad där det satt tre personer varav en var Yoshina. Hon bad oss förklara vårt ärende. Jag framlade det och tittade på henne. Hon bad om böckerna och låtsades läsa i dem.

Hon räckte tillbaka dem och förklarade för de som satt där vad det stod och la till att vi var utan skuld. Sen började käbblet. Det varade i en halvtimme. Sen fick en av männen som satt nedanför Yoshina nog.

Han utmanade samtliga av de mest högljudda männen. Det blev tyst i rummet och sen var diskussionen över. Stämningen lättade och folk reste sig och gick ut, vi satt kvar tills Yoshina vinkade oss till sig

-       Får jag presentera min man Saido

Vi bugade mot honom och han bugade tillbaka

-       Så ni är de där underbarnen som min fru pratar så varmt om

-       Underbarn vet jag inte

-       Inte jag i heller sa Rebecka

-       Nåja jag har aldrig hört min fru dela ut beröm över någon. Men er två kan hon inte sluta prata om sa han. Framförallt inte dig unge panter, men även dig delade lotusblomman. Jag ser framemot en uppvisning

Vi bugade och tittade på Yoshina

-       Min man har en tendens att överdriva ibland sa hon och log. Vill ni ha en rundtur av skolan?

-       Ja tack sa vi och reste oss

De visade runt oss på skolan. Hon visade oss slaktarinnans rum en liten skrubb. Vi kom tillbaka till första rummet där man öppnat upp så att vi såg ut över en gård. Där tränade ett femtiotal män och kvinnor med Bokken. Det small som åska när paren brakade ihop.

Det hördes en masa kiairop på gården och träningen fortsatte. En ensam röst hördes och en gonggong lät. Paren delade på sig och eleverna satte sig på trapporna som var runt träningsområdet.

Yoshina reste sig och ställde sig i öppningen. Jag anade vad som skulle komma. hon ropade upp fyra namn och eleverna reste sig

-       Så unga panter är du redo för lite dans?

-       Ja sa jag, och bugade

Jag plockade fram min Bokken och gick ut på träningsplatsen. Eleverna stod redo med sina svärd, jag hade mitt längs med sidan. De attackerade och jag dansade. Fem minuter senare så låg de på marken. Yoshina ropade igen.

En ensam man kom fram. Han bugade och jag bugade tillbaka. Han attackerade och jag försvarade mig. Han var skicklig riktigt skicklig.

Vi dansade runt och slogs i tjugo minuter sedan hade jag vunnit matchen. Jag bugade mot honom och han bugade tillbaka. Yoshina ropade igen.

Alla eleverna reste sig och bugade. Jag bugade tillbaka, jag vände mig och gick tillbaka mot Yoshina och de andra. Jag bara anade att det kom två stycken rusande mot mig, jag vände mig om och parerade anfallet.

Jag slogs med dem som om det gällde livet och jag slog ner dem och tittade mig omkring. Alla var paralyserade. Yoshina ropade ut befallningar och de två eleverna bars ut

-       Vad handlade det om sa jag?

-       Jag har inte en aning sa hon men jag skall ta reda på det. Ursäkta mig sa hon, bra kämpat sa hon och log

-       Tack sa jag och bugade mig

-       Min frus beröm över dig var inte överdrivet sa Saido och bugade sig

-       Tack sa jag och bugade mig tillbaks

-       Ni är säkert trötta sa han ni vill kanske vila en stund innan middagen?

-       Ja tack gärna sa vi

-       Följ med mig

Vi gick genom skolan och vi kom fram till ett rum. Han drog en skjutdörr åt sidan. Rummet var traditionellt japanskt möblerat. Med en Futon säng i mitten

-       Varsågoda sa han, maten serveras kl19

-       Tack sa vi och bugade oss

Han gick iväg och vi gick in i rummet och jag drog ifrån en av skjutdörrarna på andra sidan och vi tittade ut över en zen trädgård. Den var så vacker att jag häpnade

-       Herregud sa jag, detta skulle Agnetha och Claus se

-       Mm sa Rebecka jisses. Vi satte oss ner och tittade ut

-       Vad hände sa Rebecka där ute med de två sista eleverna?

-       Jag har inte en aning. Men jag tror att Yoshina kommer att ta reda på det på ett eller annat vis

-       Menar du tortyr?

-       Det skulle inte förvåna mig sa jag

-       Ok sa hon

-       Det är andra traditioner här hjärtat sa jag. Inte för att jag gillar det men jag kommer inte lägga mig i

-       Nej inte jag heller sa hon. Skönt att det löste sig med tjafset

-       Mm sa jag verkligen. Nu kan vi koppla av ett par dagar här sen kan vi resa hem

-       Mm sa hon, när skall vi resa till Italien?

-       Jag tänkte på fredag efter Antes student, två dagar i Italien sen hälsa på Nikos på Kos och titta på vår mark och be Nikos hjälpa oss att hitta en byggfirma som kan bygga åt oss. Sen resten av sommaren hemma sa jag, hur låter det?

-       Underbart sa hon och kysste mig

Vi satt där och njöt av utsikten av trädgården och bara var. En inre frid spred sig hos oss och vi blev väldigt avslappnade båda två. Det hördes en lätt knackning på dörren och jag sa Hai

Den drogs upp och en ung man satt där och han bugade sig

-       Jag skall följa er till matsalen sa han

-       Domo sa vi och reste oss

Han visade vägen och gick före oss. Vi kom fram till ett stort rum där det var uppdukat. Vi gick in och satte oss. Vi blev serverade en festmåltid som varade långt in på natten.

Vi gick tillbaka till vårt rum och klädde av oss och la oss ner. Skjutdörren var fortfarande öppen och trädgården såg magisk ut i månskenet. Vi kröp nära varandra och tittade ut genom dörren. Vi somnade så liggandes nära med månen skinande och vi drömde behagliga drömmar