Niklas och Rebeckas äventyr fortsätter...

Bok 4

När jag tänker tillbaka på USA resan och vad den kom att innebära. Vi åkte över Atlanten och togs emot på flygplatsen av en chaufför. Han körde oss igenom staden och ut till ett område som var skyddat av höga stängsel. Vi körde in på området genom en grind där det satt en vakt.

Vi blev guidade till vårt hus som var ett stort skrytbygge. Jag känner mig fortfarande inte hemma i det huset fast att vi varit där ett antal gånger efter den där första gången. Den viktiga statusen som finns där är inget för mig. Eftersom vi var unga första gången vi kom dit. Så trodde nog de flesta att det var Berit som ägde huset och att vi var med som besökare. Idag så är det ingen som tror det längre. Vi åkte till sjukhuset dagen efter att vi kommit fram.

Ytterligare tester togs och vi fick träffa läkare och teamet som skulle genomföra operationerna på oss. De verkade väldigt självsäkra på att allt skulle gå bra. De försäkrade oss att vi skulle få den bästa vården som gick att få. Vilket jag inte betvivlade med tanke på vad det kostade oss. Vi opererades på onsdagen och när jag vaknade upp torsdagen. Så var Rebecka där och hon meddelade att det gått bra.

Berit sov fortfarande och det var för tidigt att säga något om resultatet men om något skulle gå fel så skulle det visa sig ganska omgående och alla prover hitintills var bra och de var positiva. Vi gick in i Tau, Tau och helade mig. När läkarna undersökte mig så blev de ganska förbluffade över, hur fort jag återhämtade mig. Jag fick stanna kvar ett par dagar för observation och på måndagen fick jag åka hem.

Vi besökte Berit varje dag och det gick framåt hela tiden. Det kritiska stadiet var över enligt läkarna men de ville hålla kvar hennes en vecka till för säkerhetsskull. Så vi stannade kvar i en vecka till och vilade och slappade när vi inte besökte Berit. Efter två veckor så kröp det rejält i mig.

De hade förbjudit mig att träna, de visste inget om Tau, Tau helandet men jag gjorde som de sa. Berit skrevs ut på en tisdag och vi bestämde att åka hem så fort som möjligt. Ingen av oss trivdes särskilt väl med att vara där. Läkarna bestämde att vi skulle stanna en vecka till och jag upplevde det som den längsta veckan i mitt liv.

Berit mådde bra och hon var oss för evigt tacksam för att vi hjälpt henne. Rebecka fortsatte att må dåligt på mornarna och vi kunde nästan ställa klockan efter hennes kräkningar. Ytterligare en vecka gick sen tillät läkarna oss att åka hem. Vi skulle kontakta vår läkare direkt när vi kom hem så att han kunde ta över. Jag ringde direkt när vi kom hem till huset och pratade med honom. Vi åkte hem dagen efter och jag kände en obeskrivlig lycka. Det hade tagit drygt tre veckor men nu var vi äntligen på väg hem. Vi hade inte varit avskurna från omvärlden. Men vi var inte i händelsernas centrum. Jag hade fixat så att vårt plan skulle flyga oss hem och sen ta de andra fyra till Florens. Deras lånande av vårt hus hade gått smidigt och allt var löst.

Ulla hade köpt en fastighet och skulle träffa Berit när vi kom hem. Jonathan hade satt sina planer i verket och det hade börjat bra. Jörgen fick sitt startkapital och skulle sätta igång fullt ut när han kom hem (idag är det företaget Sveriges största inom el branschen) Rebecka hade kontaktat skolan och meddelat att hon skulle ha studieuppehåll efter denna termin. Min plan mot min far gick fortare än vi trodde. Jag tittar på urnan och ler. När vi kom hem så rullade veckorna på. Vi flyttade in i vårt hus, Rebecka gjorde om hela inredningen.

Jag utrustade köket med alla maskiner som behövdes, det var min domän. Vi inredde ett av rummen i källaren till träningsrum. Det var säkert 100kvm stort och där fanns allt vi behövde för att träna. Vi inredde rum för rum och gjorde om en massa. Vi gjorde om ett av rummen bredvid det som blev vårt sovrum till en Walkincloset. En av de få positiva sakerna med USA resan. Efter tvåveckor så var vi klara. Rebecka bestämde att vi skulle ha en inflyttningsfest helgen innan skolan började. Alla kunde bo över om de ville.

Vi hade plats. Jesper och Lotta hade flyttat hem till Berit igen när vi kom hem och de tog hand om henne. Hon mådde bättre än någonsin tidigare och det syntes på henne. Hon och Ulla hade rivstartat stiftelsen och hade redan fått ett antal inneboende i lägenheterna. Ante och Elsa hade flyttat in i sin lägenhet och de trivdes som fisken i vattnet.

-       Du fattade aldrig vad som träffade dig eller hur

Det var en onsdag, jag kommer aldrig att glömma den dagen så länge jag lever. Telefonen ringde

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

     Kapitel 1

 

-       Hej det är Gunther

-       Hej sa jag har det hänt något är vi bankrutt?

-       Nej då tvärtom det har var två bra månader, ni har sparat en del sista tiden

-       Vad gäller det?

-       Det är dags

-       För vad?

-       Att konfrontera din far, hans bolag har begärt ett möte med oss

-       Varför?

-       Därför att ni har köpt ut honom överallt. Ni äger alla hans företag

-       Alla?

-       Ja, ni äger all hans verksamhet nu. Han har inte kontroll över något och han har inte sett det komma, han insåg krisen försent

-       Men det har bara gått två månader

-       Mm jag är lika förvånad. Men vad som än fick dig att trycka på knappen var magiskt. Du kunde inte gjort det vid ett mer perfekt tillfälle

-       När vill de träffas?

-       I morgon

-       Nej sa jag, på fredag

-       Varför?

-       Jag måste göra några förberedelser och jag behöver en dag på mig

-       Fredag då, var?

-       I hans hus

-       Säker

-       Mm helt säker och min mor och syskon skall vara där men det fixar jag, en del av förberedelserna. Jag vill att du är med på mötet och inleder

-       Jag flyger dit på fredag, vilken tid?

-       KL 10

-       Inga problem, kl.10 på fredag. Då ses vi då

-       Mm det gör vi

Jag la på luren, min hand darrade lite, var det nervositet? Nä förväntan. Den dagen jag väntat på i drygt sex år vara bara två dagar borta

-       Du hörde, frågade jag? Rebecka

-       Ja sa hon, jag följer med

-       Självklart

-       Du säger inte emot?

-       Nej detta berör dig nästan lika mycket som mig, och vem skulle annars täcka min rygg? Sa jag med ett leende

-       Förväntar du dig problem?

-       Jag förväntar mig ingenting så slipper jag bli överraskad

-       Sund inställning

-       Mm

-       Vi har plats till din mamma och syskon här

-       Nej de kan få lägenheten. Jag är inte redo för att ha dem här, och jag tror inte att de är redo för det de i heller

-       Då kör vi på det

-       Jag samlar de andra till ikväll hemma hos Berit

-       Ja det låter som en bra ide

Jag gick ut till telefonen och ringde runt till de i cirkeln. Sist ringde jag Berit

-       Hej

-       Hej Niklas

-       Vi har möte med cirkeln ikväll. Ser du till att Lotta inte är där?

-       Hur skall vi lösa det?

-       Vi får höra med Ilse om hon kan lura iväg Lina på bio eller nåt, med Lotta

-       Jag ringer Ilse, varför är det möte?

-       Vi tar det ikväll

-       När kommer ni?

-       Vid 17 tiden jag har samlat de andra till kl18

-       Då ses vi då

-       Det gör vi

Jag la på luren och gick ut till Rebecka. Hon hade hoppat i poolen och simmade fram och tillbaka. Jag satte mig på kanten och beundrade henne.

-       Jag har ringt till alla nu sa jag i tanken

-       Så bra

-       De är naturligtvis nyfikna på vad som skall hända

-       Vad tror du kommer hända?

-       Ikväll?

-       Nej på fredag

-       Jag vet faktiskt inte. Går allt som jag vill så kommer min far vara en bruten man som inte vet vad som träffat honom. Han kommer att förlora sina företag, sitt hus, sina bilar allt, och kanske det viktigaste av allt så kommer jag att ta hans familj från honom. Han kommer inte ha något kvar. Inte ett endaste dugg.

-       Hur känns det?

-       Hur menar du?

-       Jo hur känns det berusar det dig?

-       Nej jag känner mest att det är skönt att det snart är över. Jag önskar att jag kan släppa det när det väl är färdigt, att jag kan vända ryggen åt honom och aldrig mer behöva bry mig om honom

-       Bra

-       Mm, det kan bli så att han utmanar mig, så svärden skall med och inte bara träsvärden utan även de riktiga, och det kan sluta med blodspillan

-       Synd om honom

-       Jag kan också blöda

-       Inte en chans

-       Han är inte oäven med svärdet

-       Han har inte en chans hjärtat om du inte ger honom en

-       Det vet du att jag inte kommer göra. Gunther kommer vara där, och om jag får som jag vill så kommer min moster också vara där

-       Varför din moster?

-       För att ta hand om min mamma och mina syskon om det behövs. Om hon väljer att följa med oss

-       Var skall mötet vara?

-       I hans hus

-       Bra

-       Mm han känner sig trygg där och när han får se mig så kommer han tro att han har ett psykologiskt övertag

-       Men det kommer han inte?

-       Nej det huset påminner mig om det helvete han utsatt mig och mina syskon för, så det kommer bli en bra motivation att inte tveka. Men vad du än får höra så låt mig sköta samtalet med honom. Han kommer att bete sig som ett svin. Han kommer håna och reta mig och sen dig och min moster. Men vad du än gör tappa inte huvudet utan låt mig sköta samtalet fram till jag säger något annat

-       Jag lovar

-       Tack

Resten av eftermiddagen ägnade vi åt att fixa och trixa i huset. Vi var färdiga men det fanns hela tiden små fix att hålla reda på. Klockan blev 16.30 och vi gick hem till Berit.

-       Hej ropade vi

-       Hej vi är i uterummet

Vi gick ut till dem och satte oss

-       Hej på er

-       Hej hur är det?

-       Bara bra vi börjar komma på plats i huset

-       Härligt jag ser framemot lördag när vi äntligen skall få se det

-       Ja verkligen sa Lotta

-       Vill ni ha kaffe? frågade Berit

-       Ja tack sa jag

Hon reste sig och gick ut i köket och jag följde med

-       Löste det sig med Lotta? Jag vill helst slippa söva henne

-       Jadå Ilse löste det med hjälp av Jonathan, de skall extraknäcka på restaurangen

-       Hur fasiken lyckades hon med det?

-       Har inte en aning det får du fråga henne om

-       Det skall jag göra, men jag är glad att hon löste det

-       Mm jag med

-       Hur är det med henne?

-       Jodå det är strålande. Hon och Jesper tar hand om mig och hon har slutat vakna på nätterna. Så det känns som att hon kommit en bit på vägen

-       Skönt

-       Mm verkligen

-       Hur går det med stiftelsen?

-       Jodå framåt. Vi får fler och fler som flyttar in hos oss, Ulla jobbar som en liten iller

-       Och ekonomiskt?

-       Det flyter på bra

-       Jag menade om ni behövde mer stöd

-       Nej då verkligen inte vi klarar oss

-       Bra men säg till om ni behöver något

-       Ja absolut

Vi gick ut med kaffet och satte oss

-       Jag skall jobba på restaurangen ikväll tillsammans med Lina

-       Kul sa jag

-       Ja verkligen. Jag är dock lite rädd för Jonathan han är så rå ibland

-       Hälsa honom från mig att jag kommer ta det personligt om han hittar på några dumheter sa Rebecka

-       Ja sa hon det skall jag göra

-       Hur går träningen förresten? frågade jag

-       Den går framåt

-       Det är kanske dags att vi kollar på det en dag

-       Mm sa Rebecka

-       Ja sa Lotta, men det får bli en annan dag nu skall jag iväg. Vi ses sen hej då

-       Hej då sa vi

Hon gick iväg och vi hörde hur dörren slog igen och nu hade jag fyra ögon på mig

-       Nå vad gäller det?

-       Vi tar det när alla är här Jesper

-       Ja

-       Men hur går hennes träning? Är hon redo att ta nästa steg

-       Mer än redo. Hon slår mig vilken dag som helst, jag får kämpa, verkligen kämpa för att vinna eller få oavgjort

-       Bra sa Rebecka vi tar tag i det i helgen

-       Ja det får vi göra ni kan komma lite tidigare på lördag kanske

-       Vilken tid

-       Tja vid 14 kanske

-       Vi är där då

Det ringde på dörren och Jesper gick och öppnade. Det var vår moster som kom in

-       Hej

-       Hej sa vi

-       Är jag först?

-       Ja sa jag det är du

-       Vill du ha kaffe frågade Berit

-       Ja tack

Det ringde igen och nu gick jag, det var Agnetha, Claus och Ilse

-       Hej sa jag välkomna

-       Tack sa de

Vi gick ut i uterummet och satte oss

-       Skall vi gå ner eller ta det här frågade Berit

-       Hur känner du dig frågade jag

-       Jodå det är bara bra

-       Då går vi ner sa jag

Vi reste och gick ner i källaren och in i vårt rum. De satte sig och tittade på mig

-       Nå sa Berit

-       Vi kommer att konfrontera min far på fredag

-       Oj det har gått fort

-       Mm sa jag det har det fortare än jag trodde. Enligt Gunther så var hans ekonomi färdig att plockas, och vi har plockat den

-       Vad innebär det för oss?

-       Att från och med på fredag så har vi ett problem mindre att oroa oss för

-       Var när och hur?

-       På fredag i hans hus på förmiddagen, hur? vi åker dit, jag, Rebecka, Jesper, Gunther och om du vill moster

-       Ja det vill jag, det vill jag verkligen

-       Bra jag tänkte att du kunde stötta mamma om hon behöver det

-       Absolut

-       Men som jag sa till Rebecka min far är min. Oavsett vad han säger eller gör så är han min. Ni pratar inte med honom ni ignorerar honom fullständigt, det gäller dig med Jesper

-       Ja sa han

-       Ja sa min moster

-       Bra då var det avklarat, frågor?

-       Vad händer med hans företag och de anställda?

-       Jag vet inte sa jag, förhoppningsvis så kan vi rädda dem. Går inte det så får vi lägga ner dem

-       Det kommer att drabba oskyldiga sa Agnetha

-       Ja sa jag, som sagt jag kommer göra mitt bästa men om det inte funkar så funkar det inte

-       Nej sa hon, bara du gör ditt bästa

-       Självklart det är inte dem jag är förbannad på

-       Hur gör vi med din mamma om hon väljer att följa med?

-       Då installerar vi dem i vår lägenhet

-       Är de säkra där?

-       Ja det är de

-       Varför inte ditt hus frågade Jesper

-       Av många anledningar. Men framförallt för att jag inte tror att hon kommer att kunna hantera det som skall hända. Hon kommer att behöva tid innan vi träffas

-       Men här?

-       Nej sa jag, det är vår lägenhet eller hotell

-       Ja sa Jesper

-       Hur kan vi hjälpa till? frågade Agnetha

-       Genom att stötta, jag tror att hon kommer behöva stöd och jag är inte rätt person just nu för att ge henne det

-       Stiftelsen kanske kommer att få hjälpa till om det går?

-       Jadå absolut sa de alla tre

-       Tack

-       Men då får vi informera Ulla

-       Inte före fredag

-       Ja

-       Kommer det att bli våld? frågade Claus

-       Jag hoppas inte det

-       Om det skulle bli?

-       Då är jag beredd

-       Bra sa han

-       Vad kan jag göra? Frågade Ilse

-       Du är den som inte har någon relation i det här. Du får se till att vi om allt går väl behåller objektiviteten i det vi gör. Vi andra är känslomässigt engagerade på ett eller annat vis

-       Så jag skall vara balansen

-       Ja du skall hålla dig kall och påpeka för oss andra när vi inte ser klart längre

-       Ja

-       Bra, fler frågor?

-       Nej inte mer än att jag önskar dig lycka till och att jag är glad att denna dag äntligen kommit sa Agnetha, ge honom ett helvete

-       Lyckas jag så kommer han bli helt själv utan något. Vi äger redan allt som är hans, alla hans materiella saker är våra. Han vet inte om det bara. Men på fredag så kommer han att bli medveten om det. Men den största förlusten för honom kommer att vara om vår mor går med våra syskon. Gör hon det så kommer han att ha förlorat allt. Det är det farligaste ögonblicket för då kommer han att bli vansinnig och ta till våld

-       Våld? Sa min moster

-       Ja våld. Han kommer att attackera dig fysiskt för han ser dig som den svagaste länken. Då kommer Rebecka smälla till honom och när hon gjort det så utmanar antingen jag honom eller han mig. Sen börjar det intressanta, det jag tränat för i snart tio år. Jag kommer spöa skiten ur honom och när han ligger på marken och kvider så kommer jag att börja lysa och tacka honom för att hans hat har drivit mig i alla dessa år. Att jag orkat stå ut med all skit och träning. All stryk som jag fått genom åren som format mig till den jag är

-       Ja sa min moster och tittade på mig

-       Rebecka kommer att skydda dig och Jesper du har Rebeckas rygg

-       Tack

-       Bra, något mer?

-       Nej sa de

-       Bra du kommer hem till oss på fredag morgon moster vid 9 tiden sen bär det av

-       Jag kommer

-       Bra

Vi reste oss upp och gick upp, vi sa hej till alla och sen gick vi hem. Vi gick och la oss tidigt. Vi vaknade på torsdagen och stannade hemma hela dagen och förberedde oss mentalt inför morgondagen. Framåt kvällen kom Gunther och hade genomgång med oss angående företagen. De skulle gå att rädda med rätt ledning, Gunther tog på sig att ordna det. Vi sa god natt och gick och la oss.