Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • För Henne, Honom OCH Paret

31/12, 2020 kl. 13:13, av oddball

Blitz

"Jag vill inte dö."

Det var det första hon sagt till honom.

(Denna novell är den kortaste jag skrivit och var ett försök att göra just det - skriva något kort, vilket inte var min paradgren direkt. Ursprungligen publicerad sent 2013)

Blitz

Oddballs arkiv

 

Doften av rädsla. Den låg i den dammiga luften. Deras rädsla doftade motbjudande. Han flyttade armen lite. Lyssnade. Sirenerna ljöd avlägset. Någon snyftade inte så långt bort. Dämpat prat. Det var sent. Skulle de verkligen komma den här tiden? Han såg på Henne. Hon var rädd. Det syntes i hennes ögon. Men där fanns något mer. Undran? Hans hjärta bultade och det var inte av rädsla. Sakta, så ingen skulle märka, flyttade han handen närmare hennes, där den låg. Hon fortsatte se på honom. Närmre. Lite närmre. Kontakt. Ett finger på handryggen. Han såg hur hon hindrade en impuls att dra bort handen. Hon gjorde det dock inte. Han fylldes av tillförsikt. Ett finger blev en hand. Lite tätare inpå. Såja.


De första bomberna hördes inte. Plötsligt var de där. Ett dovt muller, avlägset men högst påtagligt. De hade faktiskt kommit, tiden till trots. Det var dags. Igen. Vilka skulle inte resa sig den här gången? Han makade sig lite närmare Henne. Det betydde något. Att de hamnat bredvid varandra denna gång. Hon kramade hans hand. Den lilla rörelsen var en tydligare bekräftelse än en hel roman om känslor. Han kramade tillbaka. De lämnade inte varandra med blicken. Mullret hade stigit men var fortfarande på tryggt avstånd. Skulle det ens passera över dem?


En lampa blinkade till. Gjorde det dunkla ljuset så bräckligt. Ljus var liv. Han hoppades att lampan inte skulle slockna. Hon såg rädd ut igen. Ännu lite närmare. Han strök en hårtest ur hennes ansikte. Så vacker. Hon tog hans hand och höll den mot sin kind. Beröringen sände stötar genom hans kropp. Hans hjärta bultade ännu hårdare. Något hände. Här. Nu. Mitt i all förtvivlan något nytt. Hopp? De flyttade närmare varandra. En blick. Deras munnar var nära varandra. Han kände hennes andedräkt mot sin mun. De tittade på varandra. Utforskande. Sökte bekräftelse.


Ljudet hade definitivt närmat sig, en smäll gjorde det tydligt. Någonstans dog folk. Inte här. Inte än. Lite närmre. Nu kunde han ana hennes kroppsvärme. Nästa smäll fick damm från vägg och tak att yra. Istället för att rycka till mötte han hennes läppar med sina. De var torra. Mjuka. De andades i varandras munnar. Lät läpparna röra vid varandra. Nu fanns bara de två. De var ensamma. Ljuden omkring blev mer avlägsna. Han formade munnen till en kyss. Hoppades hon skulle reagera, följa efter. Det gjorde hon inte. Rädd? Han kysste henne. Så skedde det. Hon svarade. Världen stannade. Deras saliv blandades. Hon smakade ljuvligt. Deras tungor gick på upptäcktsfärd. Värmen steg. Han smekte hennes hår, hennes kind. Hon hans. Han kände hur hennes beröring gjorde honom hård. Upphetsad.

Vad hette hon? Han visste det inte! Hon bodde några kvarter bort, han hade sett henne många gånger. Så vacker. Så fin!  Precis i gränslandet mellan barn och kvinna. Kanske något år yngre än han själv. De hade aldrig talats vid. Hon hade alltid lett mot honom. Nu låg de här. Tätt mot varandra.


Ljuset försvann med en smäll. Om inte ovanför dem så nära nog. Det yrde murbruk och folk skrek till. Kyssen avstannade. Han kände hennes andhämtning mot sin bröstkorg.


- Jag vill inte dö.


Det var det första hon sagt till honom. Hennes röst var ljus och mjuk. Stadig. Han smekte hennes kind i mörkret. En nödlampa en bit bort skapade ett svagt ljus. Allt var siluetter. Ljuden av död och förödelse var närmre nu. Mycket närmre. Han kunde se att det blänkte i hennes ögon. Han kysste henne igen.


- Jag vill inte dö...


Upprepade hon. Men så fortsatte hon:


- oskuld.


Det susade i hans öron. Bultade innanför tinningen och bröstkorgen. Han förstod. En ny kyss. En hand innanför hennes kappa. Mötte det mjuka. Det runda. Hennes andhämtning ökade. Han kände det och insåg att hans egen höll hennes tempo. En ny krevad påminde dem om deras dödlighet. Hans händer blev hungrigare, mer påträngande. Hon mötte honom. Han kände hur hon kände på hans hårdhet.


- Jag vill inte dö oskuld, upprepade hon.


Hennes kappa var i vägen. Frustrerad försökte han få den av henne. Hon hjälpte honom. Filten fick bli deras egna skydd. Nu kunde han obehindrat följa hennes mjuka, kvinnliga former. De små runda kullarna kändes underbara i hans händer. Hon stönade i hans mun. Handen följde hennes rygg ned mot hennes svank och vidare. Mer mjuka, runda former. Sköna att ta på. Ner. Ner. Han halade upp kjolen och möttes av hud. Hennes ben var släta. Sköna. De kysstes mer. Handen följde det släta uppåt. Trosor. Mjuka skinkor. Hur kunde något vara så här underbart att ta på? Hon sköt honom från sig. Han flämtade till. I dunklet anade han hur hon knäppte upp sin klänning, vek upp den. Han knäppte upp sin skjorta. De andades snabbt. Möttes i en ny kyss. Hud mot hud. Bröstkorg mot bröstkorg. Hennes mjuka kullar trycktes mot hans fjuniga bröstkorg. Känslan var underbar. Kyssarna var hetsiga. Febriga. Utforskande händer. Hungriga händer. Ny smäll. Nära. Mycket nära.


- Jag... vill... inte... dö... osk...
- Schh...


Hon vände sig om. Ryggen mot hans. Han kavlade ned hennes klänning, hennes överkropp var nu helt bar. Han anade på hennes rörelser att hon gjorde sig av med hindrande plagg. Fumligt och nervöst, men ändå målmedvetet, fick han upp sina byxor. Han drog ned dem en bit. Makade sig närmre henne. Kände på henne. Hennes kjol låg runt hennes midja och höft. Hans händer följde benet upp. Hennes trosor var inte längre där. Han flämtade till. Makade sig närmre. Omfamnade henne. Hans hårda trycktes mot henne. Kysste henne i nacken. Kramade hennes bröst. Smekte hennes mage. Bara de två! Här! Nu!


Kände hennes hand mot sin bara bak. De manade på honom. Han andades tungt. Larmet omkring var högt nu, men inte så högt att de dämpade ljuden av hennes lust. Av deras nyväckta kättja. Han fumlade med tyget som en gång varit hennes kjol. Kände hur hans hårda lem mötte de mjuka, runda skinkorna. Flämtade till. Oerfaren men helt införstådd med vad som skulle ske. Hur det skulle ske. Hon hjälpte honom. Ivriga händer positionerade hans lem mot hennes sköte. Han omfamnade henne igen Andades i hennes nacke, där hon låg med ryggen mot honom. Hans lem rörde sig mellan hennes ben. Längs det knappt fjuniga, mjuka. Väta mötte väta.


- Bli min. Jag är din!


Han kände hennes hand flytta hans topp så den mötte något varmt, mjukt. Instinktivt spände han skinkorna och sköt fram höften. Han stönade till när känslan av att sugas in i det varma, trånga om så bara en liten bit, gjorde honom snurrig. Hon stönade till.


- Försiktigt!


Hennes händer hjälpte honom. Han stötte försiktigt. Sakta, sakta förenades de mer och mer. Bit för bit. Han förstod inte att så många känslor kunde rymmas i en enda punkt.


Doften av lust. Den låg i den dammiga luften. Mellan dom. Hennes upphetsning doftade underbart. Han flyttade armen lite. Lyssnade. Dånet ovanför var påtagligt. Hennes andhämtning likaså. Med handen på hennes runda höft fullbordade han deras förening, ivrigt mött av henne. De var ett. De knöt händerna. Instinkt tog över. Korta, snabba rörelser. Snabbare. Snabbare. Primitivt. Naturligt. Underbart!


Det small till och blixtrade. De knöt händerna hårt och han kände hur Livet lämnade hans kropp. Det pulserade in i henne. De skapade liv. Mitt i all död omkring dom, skapade de något nytt. Han kände det. Hon kände det. Deras förening var fullkomlig.


Det small till och blixtrade. De han aldrig känna hur livet lämnade deras kroppar.

7 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#4

Hailey

Så underbar... du kan verkligen skriva så det inte bara pirrar men berör. Djupt...

10/2 kl. 21:12

#3

Hannes II

Gillar det mesta av dina alster men den här sticker ut. Skulle kunna utspela sig i vilken tid som helst.

3/1 kl. 10:29

#2

Mr_Solen

Intressant att det som uppfattats som skrönor har en bit verklighet bakom. Skälv älskar jag de där mötena som bara uppstår.

Även en kort novell kan vara lockande då fantasin triggas att fylla ut storyn.

Solen

2/1 kl. 17:46

#1

DaoDao

Härligt annorlunda.

Jag som historieutbildad, vet att sådana här möten skedde under kriget. När sovjet började närma sig Tyskland, kunde unga tyska kvinnor i stort ta vilken tysk man som helst i valfri port för att de skulle slippa bli av med oskulden genom att en sovjetisk soldat våldtar henne.

Men du fick till det fint i berättelsen.

1/1 kl. 05:11