Långflygningar kan vara uttråkande tilldragelser. Om man inte sysselsätter sig förstås. Lars-Göran har tagit saken i egna händer och får oväntad inblandning och utmaning från slolsgrannen.

För det väldigt uppmärksamma örat framträdde det som ett svagt pulserande ljud, en mekaniskt och rytmiskt surrande. För det otränade, och till den gruppen kunde man räkna in alla i kabinen, kunde ljudet inte uppfattas alls, det drunknade i det omgivande dova bullret som uppstår när man färdas i 850 kilometer i timmen på 10 000 meters höjd.

Kanske inte alla förresten, kvinnan till vänster om honom betedde sig lite ängsligt och hade flera gånger sneglat åt hans håll och diskret låtit blicken svepa över hans filtinsvepta kropp. Det var kallt i kabinen, precis som det brukar kunna vara på långflygningar, och de flesta hade täckt sig med en filt, sovande eller stirrande på ryggstödet framför där en film spelades på den lilla skärmen. Hans skärm var släckt, han ville ha det nedsläckt och mörkt.

Det var faktiskt förhållandevis mörkt i hans hörn, längst bak i hörnet på sin sektion. Kvinnan bredvid hade sin skärm på, den visade resrutten och att det var drygt 3 timmar kvar på resan, men hon tittade inte så mycket på skärmen utan blundade mest. Men sov gjorde hon inte för då och då kastade hon en förstulen blick mot hans fönster genom vilket man kunde se ett nät av nattljus från de stora städerna de flög över. Men varje gång hon såg ut genom fönstret svepte blicken över honom och hans filt. Den låg inte helt slätt, den var draperad på ett skrynkligt och bulkigt sätt som om han hade något under filten, något som tog plats. Benet närmast fönstret var uppdraget och han vilade foten på stolssitsen så att filten bildade ett tält.

Han rör sig lätt i stolen och skiftar läge en aning. Slår upp ögonen och ser att hon just då blickar åt hans håll. Hon rodnar besvärat.

'Vacker utsikt?' frågar han.
'Ähum, Ja väldigt'
'Bara säg till om du vill se bättre, det är bara att skjuta upp gardinen lite mer om du vill se.
'Tack det vore väldigt vänligt'

Han greppar tag i handtaget på gardinen för att trycka den uppåt. Den flyttas några centimeter för att sedan fastna. Han ruckar lite på den men den vill inte ge sig.
'Vänta, jag hjälper, de har kommit lite snett här på sidan' säger hon.
Hon sträcker sig fram över honom för att hjälpa till. Plötsligt lossnar den och när stödet från gardinen försvinner faller hon frammåt mot fönstret, över honom. Instinktivt tar hon emot sig med andra handen och sätter den rakt på honom, på hans filt. Handen landar på något hårt och som hennes hand är placerad känner hon att det är cylindriskt och med omkrets som en läskburk ungefär. Men det är ingen läskburk det känner hon genast, den är för solid och dessutom vibrerar den som om den innehöll någon sorts motor.
Hon tar genast bort handen med ett 'Åh, ber så hemskt mycket om ursäkt!'
'Ingen fara, ingen skada skedd, det blev nog till det bättre snarare' säger han-

Till det bättre? Vad menar han? I samma stund kopplar hon ihop det svaga ljudet hon hört under en längre stund nu med cylindern under filten. Det är därifrån det kommer! Hon har hört det mer än en timme nu men inte kunnat placera det och trott att det vara var något bakgrundsljud eller hörseln som spelade henne ett spratt.

Vad är det han har under filten? Hon lutar sig bakåt i sätet och möter hans blick. Han ser lugnt på henne. Hennes blick drar sig obönhörligt till filten igen och det burrande ljudet som kommer därifrån. Tillbaka till hans blick igen. Det glimmar i hans ögon och han ler ett sardoniskt leende. Eller är det sardoniskt? Hon tar nog miste. Hon ser frågande ut, hon vet att hon ser frågande ut, men vågar inte fråga.

Först. Men nyfikenheten tar överhand och hon sneglar ner mot hans filt.

'Är det den som...är det den där som...är det den som surrar?' får hon till slut ur sig.

Han nickar bekräftande. Hon sväljer sakta och känner en våg av hetta fortplanta sig genom kroppen. Hon vet ju inte vad det är som surrar, men hon har saker som surrar mellan benen ibland och det är minnesbilderna av dessa som plötlisgt stiger upp ur dimmorna.

Med blicken fortfarande fäst vid hennes tar han hennes hand med sin lediga hand och för den mot sig ,mot filten. Sakta, sakta närmar den sig och han vänder hennes hand så att handflatan är neråt, lägger den på filten. Hon känner den cylinderformade maskinen igen. Det måste vara en maskin av något slag tänker hon. Hon känner dess arbete genom metallen och genom filten. Nåt rör sig innuti den. Hon känner hur dess tyngdpunkt förskjuts från ena änden till den andra, rytmiskt. Samtidigt avger den dom där pulserande vibrationerna som hon uppfattat tidigare.

Hon är blick stilla. Vågar inte röra handen. Den greppar om cylindern och absorberar vibrationerna som fortplantar sig in i hennes hand, genom armen och ut i kroppen. Hon är nyfiken nu. Hon lyckas slita blicken från hans magnetiska hållkraft och ser på sin hand och på konturen som nu syns genom filten.
Hennes nyfikenhet tar överhanden. Hon känner längs cylindern. Hennes hand glider uppåt där den avslutas i en rund topp. Det sitter helt klart en mekanism där under toppen det känner hon nu. Hon rör handen tillbaka nedåt. Vad lång den är tänker hon och inser samtidigt att hennes hand är på väg ner mellan hans ben. Hon kastar en blick på hans ansikte igen, han ser spänd ut, och ögonen är fulla av något. Kan det vara lust hon ser?

Hon fortsätter försiktigt neråt en millimeter i taget. Känner cylindern pulsera och jobba och kommer till en kant, hennes fingrar glider över kanten. Hon vet tillräckligt om den manliga anatomin för att veta vad som sitter där och hon blir inte överraskad. Hennes trevande fingrar finner roten på hans stånd och kulorna strax nedanför.

'Wow, Imponerande' säger hon viskande mer till sig själv än till honom.
'Mmm, eller hur. Är du ingenjör?'
'Nej men jag kan gissa vad den här gör. Är den effektiv?'
Han nickar bekräftande. ’Inspektera närmare och du kommer få se’
Hon nickar och hummar och hennes händer hittar filtkanten och letar sig in mot cylindern.
Hon håller den med ena handen och trycker den ner mot roten. Han suckar till. Den andra handen finner hans pungkulor och håller dom varsamt. Han blundar.
'Hur länge har den varit på? Frågar hon.
'Sedan starten' svarar han.
'Åh, det är nästan två timmar nu. Imponerande. Hur länge kan du hålla på?
’Så länge jag vill. Jag tänker hålla på tills vi landar, då kommer jag spruta den full och sedan gå av planet.’
’Det kommer du inte klara, det blir ju fem timmar! Det tror jag inte på. På fem timmar hinner jag komma fler gånger än jag kan räkna, men också ingen gång om jag så önskar’
’Såpass. Är du lättstimulerad?’
’Mycket’
’Men du kan även hålla dig?’
’Precis’
’Nu är det min tur att inte tro på dig. Jag tror inte du skulle klara mer än 10 minuters stimulering från den kvinnliga kompisen till den här leksaken’
’Hur då kvinnlig kompis?’
’Till den här runkcylindern hör en dildo som fungerar med samma teknologi. Dom är sammankopplade så att stimulans och rörelse i den ena ger upphov till motsvarande stimulans och rörelse i den andra.’
’Du skämtar!?’ hennes ögonbryn åker upp i vida bågar.
’Icke’
’Ha! 10 minuter skulle jag fixa lätt. Jag klarar lika länge som du gör. Det är bara att koncentrera sig’ hon korsar armarna över bröstet och ser tvärsäker ut. 'A walk in the park!'
’Ok, då säger vi väl det då. Den som kommer först bjuder den andra på ett glas vin i loungen när vi kommer fram’
’Va? Hur menar du?’
’Jag sätter dildon i dig och sedan får vi se vem som vinner’
’Jeeezus, du har den med dig? Utbrister hon med en blandning av förfäran och nyfikenhet.

Han rotar fram ett etui ur sin väska som ligger på golvet. Lägger det i knät och klickar upp låsen på långsidan. Sedan öppnar han sakta locket och avslöjar den skinande saken däri.
’Ta av dig trosorna och vänd dig hitåt’ befaller han
Hon vänder sig åt hans håll, sätter upp fötterna på sitsen och tar tag om knäna.
’Ta av dig trososna sa jag’ hans röst med lite mer skärpa nu. Han är van att åtlydas.

Hon tittar oskyldigt på honom och låter sedan knäna falla sakta åt varsitt håll. Hennes korta men stretchiga kjol öppnar sig och han ser hela vägen in till skötet där det glänser av slät hud. Inga trosor. Han nickar uppskattande.

’Duktigt. Håll benen så där nu.’ Han tar dildon ut asken och för in den mot hennes öppning. Ett lätt gnuggande mot blygläpparna gör den fuktig och glidig och han kan föra in den med lätthet. Den här kvinnan är redo det är ett som är säkert tänker han.

Hon flämtar till när den tränger in i henne och han trycker den ända in i botten. Insinktivt slår hon ihop knäna när han slå på strömbrytaren i basen och den kommer till liv och börjar fylla upp henne. Den vidgar sig som en ballong och tänjer ut henne så att hon känner sig helt uppfylld.
Hon drar häftigt efter andan och ser på honom igen. Han nickar bekräftande.

’Är du verkligen redo för det här?’ frågar han samtidigt som han tar tag i sin cylinder och drar upp den över kuken och sedan trycker ner den igen med kraft.

’Ffffuuck!’ hostar hon till när dildon i henne upprepar samma rörelse och det känns som att han just skjutit in sin kuk direkt i henne. ’oh my god! Hur kan den göra så där?’ hon är helt ställd. Hon särar på benen och tittar på dildon som sitter där fast planterad i hennes fitta. Den har inte rört på sig alls. Den rör sig bara på insidan! Han gör om samma sak igen, tar tag i cylindern och gör några runkande rörelser och hon känner hans virtuella kuk penetrera henne igen.

’Din tur’ säger han. ’Dra ut dildon ur fittan och sätt in den igen.
Hon gör som han säger och han grymtar till när hans runkcylinder återskapar hennes rörelse. Det känns som han är i henne. Obetalbart!
Hon får ett listigt leende på läpparna.

’Sååå, om jag knullar min fitta med den så känns det hos dig? Så här?’ Hon gör om rörelsen och trycker in den outsägligt långsamt igen.
’Mm, just så’ flämtar han
’Åh. Och om jag typ, klämmer med fittan om skaftet på dildon, då känner du det? Så här?’ Hon håller fast den och klämmer med sina muskler om dildon och han känner omedelbart hur det klämmer åt runt skaftet.

Han roterar sin cylinder lite och vickar den över kuken och effekten är omdelbar på henne. Knäna pressas samman.
’Nejnejnej inte så där det är fusk då kommer jag komma jättesnabbt!’
’Inte så självsäker nu va? Och de är långt kvar tills vi är framme’

Med en självande, njutningssuck blundar hon och lutar huvudet åt sidan mot nackstödet.

På hennes bildskärm annonseras: "Time to destination: 2 hours 45 minutes. Enjoy your flight"