Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

27/1, 2021 kl. 08:56, av DaoDao

Häxans förbannelse

Del 3 av 7 i serien Asgård

Han började komma upp sig, och får följa med Tir i ett sällskap till vanernas land. Om inte en jätte och en häxa kom i vägen...

Under en månad kunde jag njuta av att återigen ha en kvinna med mig. Vi stred tillsammans, vi åt sov och framför allt knullade tillsammans. Åter kände jag mig mer som en man än bara en krigare. Men jag fortsatte att träna intensivt, och Judith var med mig nu. Hon var närmast otroligt skicklig sköldmö, och snart lärde vi oss att komplettera varandra. Hon med sin smidighet och snabbhet, jag med min tyngd och styrka. Vi var numera nästan oslagbara i striderna, när vi var tillsammans.

Detta hade uppmärksammats, och både hon och jag blev ombedda att följa med på ett uppdrag. Vi tilldelades varsina hästar och for iväg över Asgård.

Miljön i Asgård påminner lite om hur det troligen såg ut i Mellansverige innan moderniseringen. Inga vägar, bara mer eller mindre vältrampade stigar, samt färd på otaliga vattendrag med vackert formade båtar i olika storlekar.

Vi passerade i tystnad samhällen efter samhällen, som uppstått runt en av asagudarnas olika borgar. Vissa kunde vi identifiera, som Balders och Frejs. Men vi fortsatte förbi dessa. Vi kom till en mindre stad med stadsmur. Väl inne var det smala gränder, mer påminnande medeltida städer än vikingatida. Men vad kunde man förvänta sig av de som levde utanför tiden, och kunde hämta intryck från alla tidsåldrar.

Det slog mig att det inte fanns NÅGOT som var modernt, eller mekaniskt. De måste ju känna till utvecklingen av krutet och de mer avancerade vapnen, och annan teknik. Men ändå var detta helt borta. Jag undrade för första gången varför det var så.

Borgen i mitten tillhörde Tir, krigarguden. Den ädla och modiga man som offrade sin hand i Fenrisulvens käftar, för att bibehålla balansen i Asgård, kanske i hela Ygdrassil.

Salarna var som vanligt gigantiska och där var fullt av vikingar som tränade att slåss. Vi fördes förbi dem alla och in ett annat stort rum. Denna gången var den tom, utom för två människor. De var båda jättelika, utom att sluta vara mänskliga i sin storlek. Den ena är en ymnig fru, med närmast gigantiska bröst, och med en stolthet som fick tankarna på Wagners valkyrior.

Bredvid henne stod Tir, eller Tyr som han blivit känd som senare. Även om jag inte hade sett honom tidigare, så visste jag att det var han. Jag är känd för att vara ganska storväxt av mig, men här kände jag mig pytteliten. Även Judith var fascinerad.

Han log när han såg oss.

På väg tillbaka var vi båda tysta. Självaste Tir, Tors halvbror, hade bett just dem för att följa med på en tur till vanernas land. Det skulle vara en farofylld färd delvis över Midgård och Utgård, innan vi når fram. Vi skulle vara del av en trupp på tio individuellt valda krigare, som skulle ledas av Tir själv. Som en slags livvakt eller liknande. Tror inte han behövde en livvakt, men jag antar att det även är för statusen som as.

Vi fick ny rustning och fina vapen och riktigt fina hästar. I en vecka kunde vi förbereda oss och vi deltog inte i de strider som var under den tiden.

Efter en vecka möttes de alla i Glaser, en vacker helig lund med ständigt lysande gula löv. De första dagarna skulle vara genom Asgård, och där är det hyggligt lugnt. Men ibland har någon jätte eller något monster sluppit in, så även här gällde det att vara på sin vakt.

Vid lägerelden på kvällarna lärde vi känna de andra i sällskapet. Det var fem resliga och respektingivande män, krigare, samt tre riktiga amazoner, sköldmör. Alla stolta och vackra. Tir höll sig för sig själv, så honom lärde vi inte riktigt känna.

Jag och Judith gjorde våra plikter, men då och då kunde vi komma undan för att ha lite trevlig sex med varandra. Måste säga att jag blev mer och mer fascinerad av denna kvinna. Inledningsvis hade hon verkat snudd på maskulin, eftersom hon var van krigare, men hennes kvinnliga fägring blev allt tydligare med tiden. Efterhand såg jag henne som den mest kvinnliga person jag känt till. Då vi fick ganska korta tider på tu man hand, så blev det en grej att klä av sig så lite som möjligt. Sex nästan fullt klädd i läderrustning, med klinkande vapen vid våra sidor, blev efterhand något vi vande oss vid, och även uppskattade.

En natt vaknade vi av att vakten varnade oss. Mycket riktigt dök det upp en jätte, just när Tir inte var med oss. Det var inte ovanligt att han strövade för sig själv under natten, så det var inget märkligt. Det var den första jätten jag sett.

Den var naken, med bara ett litet läderskynke, och dess muskler såg mer ut som fett. Att det var muskler märkte vi när hans klubba, stor som en trädstam, slog i marken under anfallet. Vårt befäl, Ailahr, manade oss att sprida ut oss, då detta inte var en av de mest intelligenta jättarna. Att fienden inte var samlad rakt framför honom utan runt omkring, skapade förvirring för honom.

Ailahr hade koll på oss och jätten, vilket troligen var det som beseglade hans öde. Jätten må vara stor och kraftig, men också snabb. Vår ledare hann inte undan och flög livlös genom luften. De av oss som var närmast Ailahr när han blev träffad, blev lite chockade. Jag sprang snabbt fram och körde in mitt spjut i jättens fot, så han började fokusera på mig istället. Judith var med mig när vi lockade jätten bort från de andra.

Snart var det bara vi tre som stred. Det blev svettigt och hårt, men vi stod på oss. Plötsligt vände jätten om och sprang iväg.

Jag var helt slut och bara hämtade andan, fortfarande på spänn. Det dröjde ett tag innan jag slappnade av och upptäckte då att Judith inte längre var vid min sida. Ropade efter henne och började gå tillbaka i våra spår, tills jag kom dit jag vet att jag hade sett henne sist.

Hittade hennes spjut och sköld på marken. Men ingen kropp.

Gick desperat runt i allt vidare cirklar och ropade hennes namn. Skulle hon försvinna, skulle jag bli förtvivlad. Vad som till slut fick mig att gå åt ett visst håll vet jag inte, men snart såg jag ljus framöver. Försiktigt tog jag mig närmare.

Framför mig var det en glänta, och vid randen av den, på andra sidan, fanns ett hus, som såg ut som det var en del av en gigantisk ek. Framför den gick en medelålders kvinna och plockade örter i från en köksträdgård. Det hela såg väldigt idylliskt ut. Kvinnan var vacker, med långt rött hår som hängde fritt över hennes rygg. Hon var ledigt klädd i en enda brun linneklänning och ett enkelt skärp rund den smala midjan.

Ville gå fram för att ta kontakt, men en känsla höll mig tillbaka.

Kvinnan gick ut ur mitt synfält mot vänster, och jag sökte en ny plats för att kunna iaktta vad hon gjorde.

Då såg jag Judith.

Hon var naken och uppbunden på ett stort X, vänd framåt. Hon verkade vara helt drogad. Den vackra kvinnan stod vid en gryta strax framför Judith och lade ner de örter hon nyss plockat. Det hela var som hämtat ur en dålig fantasyfilm. Om ett tag skulle solen komma upp, vilket den rödhåriga kvinnan noga observerade.

Hon tog upp en stor dolk ur kastrullen. Helt klart varm och indränkt i grytans innehåll. Hon greppade handtaget, med hjälp av en torr handduk, och synade eggen. Hon verkade nöjd och sedan blickade hon mot soluppgången, och verkade åter igen nöjd.

Då hon började gå mot Judith med dolken höjd, kastade jag mig fram från mitt gömställe och rusade på henne med mitt spjut. Spjutet sjönk in kroppen och kvinnan segnade ner på marken. Genast var jag framme hos Judith och började lossa på repen.

Då blev jag knockad bakifrån och allt blev svart.

Vaknade till när kallt vatten kastades på mitt ansikte. Framför mig såg jag den rödhåriga kvinnan jag nyss dödat. Uppenbarligen var jag naken, och uppsatt på ett stort X, denna gången inomhus. Av Judith såg jag ingenting.

Kvinnan såg på mig, och verkade inte glad alls.

Hon kallade mig förbannade skitstövel och uppenbarligen hade jag förstört en ritual, som nu inte går att genomföra. Och det skulle dröja länge innan det fanns en möjlighet att göra den igen.

Nu kokade hon ihop en förbannelse, som jag skulle dras med. Vad den gick ut på berättade hon inte.

Med en vinsch kunde hon hissa ner mig, så jag låg på golvet, fortfarande fastknuten i ett X. Jag var i ett bedrövligt tillstånd. Men hon började smeka mig, med betoning på mina genitalier. Och även om hon var skicklig, gav det ingen reaktion. Det var knappast en erotisk laddad situation detta.

Hon frågade varför jag inte blev kåt, och frågade om hon inte var vacker nog. Hon drog av sig sin klänning och visade upp en vacker kropp. Men jag reagerade inte. Var mer orolig över vad som hänt Judith. Hon ruskade på håret för att se än mer förförisk ut. Och nog var hon vacker alltid. En kvinna som helt klart stod ut. Men jag reagerade inte.

”Vad är det,” frågade hon mig. ”Du kanske föredrar större bröst?” Med det såg jag inför ögonen hur hennes bröst växte. Vad fan är det som händer? Nu var de fasta stora DD-kupor. PLUS!

Men inte fan gjorde det mig kåt. Bara RÄDD! Vem fasiken ÄR hon egentligen?

Hon frågade om jag gillade mer unga tjejer, varpå hon förvandlade sig till en förpubertal flicka, med i stort samma utseende som hon hade tidigare. Fast nu var hon typ 12, med små knoppande bröst och spår av barnhull.

Men ingen reaktion.

Kanske jag behövde variation, undrade hon högt, och plötsligt var det fem av henne, med fem helt olika kroppstyper och åldrar. Men alla vackra som synden. Fem rödhåriga skönheter, nakna och kåta. Kände att det började pirra lite i mellangärdet.

När de fem skönheterna började kyssa och smeka varandra, så reagerade lemmen. Sakta fylldes den av blod, och reste sig sakta. Häxan såg det och log, den av figurerna som såg ut som den ursprungliga kvinnan. Hon slet sig från sin kopia med större bröst och greppade min lem, ömt och varligt. De vackra ögonen såg in i mina, och hon såg ut som vilken passionerad kvinna som helst, kåt och lycklig. Ståndet växte...

Försökte verkligen tänka på något annat. När jag tänkte på Judith upphängd ute på gården, för mitt inre, kände jag att jag började återfå kontrollen, och ståndet sjönk en aning.

Men då började hon suga mig, och jag kände att jag höll på att förlora kampen.

Måste, måste... koncentrera mig...

Kvinnan var helt klart skicklig med munnen. Hon avlöstes av sin 12-åriga kopia, som var lika skicklig hon. Den vackra unga flickan sög som ett riktigt proffs. Jag var förlorad...

Hon avlöstes av nästa kopia, den med stora bröst. Hon började med att låta kuken klämmas mellan de båda kloten och bröstknullade mig. Sedan var det ren avsugning. Fortfarande skicklig. Jag kände att jag var helt förlorad. Bilden av Judith i ställningen försvann sakta, och övergick till minnesbilder av våra sexmöten.

Nästa kopia, var en mogen kvinna, med fortfarande fast och vacker kropp, och även hon sög som en gudinna. Denna häxan visste hur hon skulle förföra män.

Sist sögs jag av en ung kopia, med balettkropp. Små smidiga bröst och håret i en hästsvans. Men vilken mun hon hade. De andra satt omkring honom och smekte hans kropp.

Och kuken stod som ett spett.

Snälla... knulla mig... s n ä l l a...

Jag ville bara komma, men de stannade just innan jag skulle komma. I tur och ordning satte de sig på mitt ansikte, och lät mig slicka deras fittor. Samtidigt ignorerades min kuk, förutom några smekningar då och då för att bibehålla ståndet.

Mitt ansikte blev kladdigt av deras fittsafter. Trots att de var kopior av en och samma kvinnor, så var fittorna olika, och deras safter smakade lite olika.

Och jag var förlorad i ett kåtrus.

När jag slickade den sista fittan, jag tror det var balett-tjejen igen, kände jag hur någon stegade över mina ben och sänkte sig mot min kuk. Händer hjälpte den att komma rätt, och snart slank jag in i en varm, mjul och trång slida. Äntligen tänkte jag. Balettkopian klev av och jag såg att det var den mogna kopian som red mig. Hon hade mer lockigt hår än originalet, och rejäla höfter. Jag såg hur kuken glänste av hennes safter där den gled ut och in i henne.

Kände hur jag var på väg att komma, men före det pressade hon sig ner på mig, och lät kuken fylla upp henne helt, och hon kom med ett svagt stön.

När hon klev av, smörjde originalhäxan in min pung med en sval kräm och jag kände hur det lugnade sig i pungen. Jag hindrades att komma, men var lika kåt ändå.

Såg hur originalhäxan äntrade mig och lät min kuk glida in i henne. Hon böjde sig fram över mig, stödd på min bröstkorg, och log, synligen lycklig över att få knulla mig.

Hon grymtade mellan stönen, om att jag uppenbarligen var en kåt jäkel, som älskade sex. Och det skulle jag få nu, ordentligt, resten av mitt liv.

Vad hon menade med det visste jag inte, men jag var inne i kåthetens villkorslösa grepp, och bara önskade få spruta hennes fitta full av min sperma. Mina händer var fastsurrade och de kunde jag inte utnyttja, och jag skulle ge vad som helst för att få smeka kvinnornas kroppar. Men det fick jag inte, och det gjorde mig tokig.

När hon kom, klöste hon mitt bröst blodig, och morrade som en hynda. Och jag var åter nära att komma, men åter stoppades detta av den svala krämen.

Nästa var balettkopian, som ormade hela kroppen när hon red mig, hon stönade med ljusa små pip. Hon lutade sig framåt och gned sin smidiga kropp mot mig, medan höften gick som en symaskin. Fan vad gott...

Och åter kom hon strax innan han, och hon kom med en tyst grimarsch och krampande kropp.

Efter mer sval kräm, så var det tolvåringens tur. Hon var extra trång, men hon spetsade sig på mig utan problem. Jävlar vad gott. Att se den skamligt unga kroppen hoppa på honom var nästan för mycket. Kände att det gick snabbare för mig att åter känna förebuden på en orgasm, men åter kom hon före. Denna gången skrek hon rätt ut, och skakade på huvudet så de röda lockarna for åt alla håll.

Och åter kall salva... Det var tortyr... Jag ville komma... så mycket nu...

Kopian med jättebrösten var på nästa, det var väl den sista..?! Hon gungade på mig, så att klitoris gneds mot min blygd. Nu låg balettkopian och tolvåringen på var sin sida om mig, och de turades om att kyssa och smeka mig.

Kvinnan kom med ett vackert stön och sprutade ner hela min höft med sina safter. Och åter fick jag inte komma.

Originalkvinnan var borta, men de fyra återstående satte sig vid min sida, och lösgjorde mina händer. När jag kramade handleden för att få blodet att rusa där, såg jag rörelse i rummet. På andra sidan satte sig Judith upp ur en säng jag inte sett tidigare. Hon var naken och huden hennes glänste av olja. Hon var sagolikt vacker. Med sugande blick kröp hon över golvet till mig. När huvudet passerade min kuk, sög hon in den en stund, men fortsatte sedan. Bröstvårtorna gned hon mot mitt kön vid nästa stopp, men jag slet upp henne i min famn och kysste henne.

Min lem letade sig in i hennes grotta som en målsökande raket. Fortfarande kyssande knullade vi varandra intensivt, och de fyra rödhåriga kopiorna smekte och kysste oss båda. Jag passade på nu när händerna var fria, att mest smeka och klämma på Judith, men även de andra. Vi båda var näst intill överkåta och nådde snart klimax.

Judith satte sig upp och pressade sig med extra tyngd ner över min lem när hon började sin orgasm. Jag grymtade till när jag kände hur mina pungkulor släppte iväg en rekordsats av sperma i min sädeskanal.

Men innan jag hann spruta, förändrades Judith... och blev den rödhåriga häxan. Men orgasmen gick inte att hejda, och med högt stön tömde jag puls efter puls av min heta sperma i häxans trånga slida.

Medan jag sakta gled in i mörkret, efter orgasmen, mumlade jag svagt Judith namn.

Jag visste att hon var död.

5 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.