Mikaela har sneglat på skolans populäraste kille länge och äntligen ska hon få göra en konsert ihop med honom. Men tanken på att de ska få privat övningstid ihop gör henne så nervös att hon knappt vet var hon ska bli av.

Här kommer ännu en gammal favorit i repris!

---

Lukas var konsertpianist, eller åtminstone på god väg att bli det. Han gick tredje året på gymnasiet och var en av de mer populära killarna på estetiska gymnasiet. Han var lång och smal, med halvlångt mörkt hår, och det var framförallt hårets vågor som fick tjejerna på musikskolan att viska och tissla om honom. Han hade märkt det, och han hade hört ryktena från tillräckligt många håll för att förstå att många tjejer spanade in honom, men hade ändå svårt att finna sig i situationen.

Inte för att han inte gillade tjejer. Flera av hans klasskompisar hade kommit ut som homo- och bisexuella under gymnasietiden, och han hade funderat själv många gånger på var han låg, men alltid kommit fram till att han definitivt var straight. Men han hade ändå svårt runt tjejer. Tafattheten han kände gjorde att han skydde situationer där han kunde riskera att bli ensam med en tjej, och det hade fått rykten att börja gå och nu var inte bara tjejerna intresserade av honom, utan också en hel del av skolans killar.

Han var skicklig på sitt instrument, en av de största talangerna på decennier, brukade man säga. Han hade redan varit huvudpianist på flera konserter med stans orkester, trots att den platsen inte brukade ges till någon som inte hade examen på musikhögskola, och därmed var minst 4-5 år äldre än Lukas. Han visste att det var detta han ville syssla med resten av sitt liv - spela på stora arenor, kanske med egenkomponerade stycken så småningom.

Mikaela gick andra året. Hennes huvudspår var egentligen konst och keramik, men sedan hennes sångröst hade upptäckts av musikläraren hade hon fått lägga till ett solist-sång-spår vid sidan av. Hon hade precis tagit hem regionens stora talangpris för musik-gymnasister (Lukas hade vunnit det två år tidigare och fick därför inte delta igen). Hon var en av alla tjejer på gymnasiet som spanade på och drömde om Lukas, men hon hade absolut inte popularitet nog för att våga hoppas på något. Hon hörde absolut inte till de snyggare och coolare tjejerna på skolan, utan identifierade sig snarare som en av de töntigaste. Hon hade aldrig blivit bjuden på en fest, hade aldrig suttit och smygjointat bakom matsalen, och hade aldrig vågat gå utan trosor under kjolen som hon visste att flera av skolans populära tjejer gjort en grej av att göra. Så att Lukas ens skulle ha lagt märke till henne kändes totalt osannolikt.

Just därför var hon bortom sig av pirrighet inför det hon precis fått reda på. På grund av att hon vunnit talangtävlingen skulle hon nämligen utgöra huvuddelen av skolans sommaravslutningskonsert om ett par veckor, och hon skulle ackompanjeras av Lukas på tre utmanande klassiska stycken. Två av dem hade hon aldrig sjungit innan och därför hade hennes sånglärare Klasse bestämt att hon skulle öva ihop med Lukas vid flera tillfällen närmsta veckorna. Bara sådär, som om det inte var något speciellt med det, hade Klasse ordnat det. Som om det inte var en grej man skulle kunna dö av nervositet av, som om han inte fattade hur det svartnade för ögonen när hon tänkte på att hon skulle dela övningstid med skolans stora stjärna. Hon var nästan arg på Klasse för att han inte förstod att bara det var typ det största som nånsin hänt henne. Och samtidigt tacksam intill döden. Herregud, hon skulle öva enskilt med Lukas!

Redan samma eftermiddag, direkt efter sista schemalagda lektionen, var det dags för första övningen. Hon skulle inte ens hinna hemom och byta om. Men vad spelade det för roll, vad hade hon att ta på sig? Hon ägde inte ett enda plagg som hon kunde känna sig självsäker eller snygg i. Det mesta hade hon köpt för mer än ett år sen, och sen dess hade puberteten till sist satt fart på hennes kropp, så inget passade henne längre. Skulle hon fråga en klasskompis om att få låna hennes smink? Äsch, hon visste inte ens hur man gjorde när man sminkade sig. Det var bara att ge upp. Hon var bara så hopplöst töntig och ute att det inte fanns en chans att hon skulle lyckas imponera på Lukas. Han var säkert besviken på att behöva slösa en massa tid med en sån tönt.

Att Lukas inte skulle ha lagt märke till Mikaela var helt osant. Faktum var att han inte kunde SLUTA lägga märke till henne. Hon var inte som alla andra, nej, men det var ju just det som var grejen. Redan när hon började i ettan hade han noterat henne. Smal, med långt yvigt brunt hår, och nån sorts trygghet i sig själv som Lukas avundades. I nästan två hela år hade hon gått opåverkad genom allt ytligt trams som tagit över den ena efter den andra på skolan. Klädstil, festvanor, knarkande, uttryckssätt, alla sögs in i det där, till och med Lukas själv i någon mån. Men inte hon, hon hade stått emot och hon hade växt i Lukas ögon varje gång under de senaste två åren, varje ny dag hon stått emot normen och varit sig själv.

Helt oförändrad hade hon fick inte varit sen hon började ettan. Hennes kropp hade blommat ut till smått osannolika proportioner. Det yviga håret hade hon kvar, men hennes former hade blivit minst lika yviga. Eller sa man yppiga? Höfterna hade rundats till på precis rätt sätt, så hennes smala ben gick inte längre över i en spinkig rumpa. De smala benen kompletterades istället på ett mycket intressant sätt av höfterna och rumpan. Brösten hade också tagit form, mycket form. Hennes kläder och behåstorlekar hade inte hängt med, men det gjorde ingenting. Sättet hennes bröstvårtor avtecknades mot kläderna ovanför den tilltagna och gravitationstrotsande rundningen gick inte att slita blicken från. Och hennes smala midja och platta mage verkade inte alls ha hängt med i utvecklingen, som om de inte fattat än vilken bålstyrka som brukar krävas för att hålla upp en sådan byst.

Så nog hade han lagt märke till henne, alltid. Mer än han nånsin skulle våga erkänna för någon. Faktum var att hon på senare tid blivit den största anledningen till att han undvek tjejer. Han var helt enkelt inte intresserad av någon annan än henne, och Mikaela vågade han aldrig närma sig. Dels visste han att han skulle bli för tafatt för att lyckas säga något vettigt till henne, och dels tyckte hon säkert att han var supertöntig som gett vika för normens klädstil och uttryckssätt.

Lukas hade noga sett till att hans pianolärare, Erno, skulle vara med på den första övningen med Mikaela. På de andra övningarna skulle de bli lämnade själva, lärarna har inte tid med såna extrauppdrag nu när alla prov skulle rättas och betyg sättas, men på den första skulle Lukas få hjälp att få något vettigt gjort.

Erno var redan där när Lukas kom in i salen de fått att öva i. Mikaela hade inte kommit än, men Lukas var ändå för nervös för att veta var han skulle bli av och satte sig direkt vid flygeln och drillade skalor.

En minut senare stod Mikaela utanför dörren. Hennes ben darrade av nervositet redan innan, men när hon hörde Lukas öva sina skalor kände hon rodnaden klättra upp längs halsen upp mot ansiktet. Just det där drillandet mellan två toner var Lukas främsta specialitet, och Mikaela var extra svag för dem. Hon hade läst i en ungdomstidning hon råkat komma över för några år sen om vilket yrke som tydde på den bästa älskaren. Det hade stått om många olika yrken där och egenskaper i sängen, som hon förstod var rent skitsnack. Men detdär om pianister och fingerfärdighet hade hon aldrig kunnat släppa. Varje gång hon hörde Lukas snabba fingrar kom bilderna, eller snarare känslorna, till henne om hur de fingrarna skulle kunna tillfredsställa henne till vansinne.

Mikaela höll på att vända och gå hem, för att hon helt enkelt inte klarade av mer nervositet. Hon tvekade med handen centimetrar från dörrhandtaget när den plötsligt öppnades och Erno stormade ut.

“Hej Mikaela, vad bra! Lukas kan säkert leda dig genom uppvärmningen medan jag kopierar lite noter.”

“Åh, ja, det löser vi. Ingen ... fara…” stammade hon fram medan hon handfallen såg efter Erno som stormade iväg i korridoren.

Lukas tittade upp från sina övningar. Han hade hört Erno säga något, men inte vad, så han var inte beredd på att se Mikaela stå där. Som i slowmotion vände hon blicken mot honom och deras ögon möttes. Hon hade håret uppsatt i en hästsvans. Han hade aldrig sett henne med uppsatt hår innan och chocken han kände från ögonblicket han såg henne i korridoren tredubblades när han slogs av hur vacker hon var, hur perfekt hennes käklinje var när den inte skymdes av hårsvallet, hur hennes kastanjebruna ögon lyftes fram av hårtestarna längs ansiktets sidor. Till och med öronen var fulländade, hur de markerade hennes slanka hals. Hennes läppar var lätt särade från varandra, fylliga och oemotståndliga.

Mikaela såg ner i marken när hon rodnade igen. Hon kunde ändå inte hindra ett leende från att spricka fram när Lukas skalövning körde ihop sig och stannade av. Ingen av dem kunde ana hur den andra tänkte medan de närmast ignorerade varandra och försökte verka obrydda av den andres närvaro. Lukas återgick till sina skalor, hackigare och med mindre flyt än vanligt. Mikaela gick fram till sitt notställ, ställde ner sin väska och började fumla upp noter på det utan att märka att Franska 3-boken hamnade längst bak, synlig genom notställets lätt frostade glasrygg. Hon harklade sig och Lukas skalor upphörde omedelbart.

Hon gav honom en ton och Lukas spelade ett ackord. Han hade lett många solister genom uppvärmningar och visste vad han skulle göra. Ingen av dem vågade titta på den andra medan de värmde upp. Erno kom snart tillbaka med en hög av noter och verkade nöjd med att de var igång.

“Utmärkt, jag tror det räcker där” sa han. “Vi kan börja med Ave Maria, den går ändå inte så högt i början, så blir den en uppvärmning i sig.”

Erno letade fram noterna i högen, i en annan tonart än den Lukas hade sedan innan, för att passa Mikaelas röstregister bättre. Lukas började spela preludiet så fort första sidan kommit på plats. Erno skyndade sig att ställa resten av sidorna i rätt ordning och satte sig sen på en stol som var rätt placerad för att kunna både se och höra båda av eleverna, precis i tid för Mikaelas sång. Han slöt ögonen och kände direkt att något alldeles unikt höll på att hända. Så vitt han visste hade de aldrig sjungit och spelat ihop innan, men hela stycket flödade fram som om de var erfarna proffs som smält samman under månader eller år av framföranden ihop. Hårstråna reste sig på armarna och rysning efter rysning sköljde genom honom. Han höll tillbaka tårarna med nöd och näppe men var tjock i halsen och märkbart tagen när de nådde slutet. Det var helt tyst i rummet i några sekunder innan han kom för sig att ta till orda.

“Det ... det där var alldeles enastående. Ni är som gjorda för varandra!”

Han såg på dem och slog symboliskt ihop sina händer. Mikaela sneglade förläget mot Lukas. Han hade lett in preludiet så mjukt, det hade aldrig känts mer självklart att komma in. Dynamiken genom hela stycket var som om han läste hennes tankar. Detaljer hon lagt evigheter på att försöka förklara för andra pianister utan att de fattat, blev bättre än hon nånsin kunnat föreställa sig dem på första försöket med Lukas. Som hur hon alltid velat tänja lite på takten precis i början av coda:t, och behålla det lägre tempot i ett par takter innan det återgick till ordinarie - Lukas hade spelat exakt så, fast bättre. Hon var helt upprymd, fullpumpad med adrenalin eller endorfiner. Och hormoner. Medan hon såg på Lukas växte en längtan efter honom fram, starkare än hon nånsin vågat känna innan. Det var något med Ernos ord, att de var som gjorda för varandra, som plötsligt fick alla möjliga innebörder för henne. Hon bet sig i läppen och märkte att hennes andhämtning var snabb.

Lukas var glad att han satt ner. Trots att han aldrig spelat Ave Maria-preludiet i den tonarten innan kändes det så självklart. Han hade sett på Mikaela genom hela stycket. Hon hade stått med slutna ögon genom hela solot, och hennes sång och utstrålning var så outhärdligt vackra att han berörts djupt i själen, och för honom hittills outforskade lustar växte fram med det. Han försökte rätta till byxorna utan att det märktes, medan han låtsades rätta till noterna med andra handen.

Erno lämnade ut noterna till nästa stycke. Ingen av dem var särskilt vana vid det, och de fick gå igenom det i sektioner och fick vägledning av Erno om hur dynamiken och känslan skulle byggas upp. Vissa partier var tekniskt svåra för både pianist och solist och skulle kräva mer övning hemma på egen hand. Ruset efter första stycket hade brutit ner det mesta av nervositets-murarna och resten av övningen löpte på mer eller mindre som en vanlig övning. Men till sist var övningstiden slut.

Lukas var visserligen slut i huvudet, men ville ändå inte att det skulle ta slut. Att få öva så här med Mikaela var himmelskt. Att tillbringa tid med henne, se henne, och höra henne briljera med sin röst, utan att behöva någon ursäkt, kändes som en dröm. Han visste inte vad hon tyckte om honom, men hennes leenden hade tytt på att hon i alla fall inte tyckte att han var världens största tönt. Och dessutom hade han ju det där Erno sagt, om att de var som gjorda för varandra. Det måste ju kunna innebära att Mikaela åtminstone respekterade hans musikaliska talang och känsla, att hon kanske åtminstone inte vantrivdes med att öva med honom.

Det var två dagar tills nästa gång de skulle öva, och det var konstiga dagar. Lukas kunde inte sluta tänka på Mikaela. Det kändes som att de möttes oftare än vanligt i korridorerna, och tidigare hade de inte ens tittat på varandra. Nu sprack hon upp i ett stort leende varje gång de sågs, och det fick bara Lukas att längta ännu mer till när de skulle öva ihop nästa gång.

Till sist var det dags att öva igen. Erno var där och mötte dem igen, och han hade tagit Klasse med sig.

“Ja, förlåt, vi har egentligen inte tid att vara här, men jag var tvungen att visa Klasse hur ni låter ihop. Hur mycket behöver du värma för att köra Ave Maria? Kan vi ta den direkt?”

Erno var så entusiastisk att det inte gick att säga nej. Mikaela tyckte att det kändes lite jobbigt att visa upp sig för sin egen sånglärare på detta sätt, men så fort Lukas började på preludiet sköljdes all osäkerhet bort. Hon såg Lukas i ögonen när hon började sjunga och släppte honom inte med blicken på hela tiden. När de nått slutet och hon tittade på Klasse hade han tårar i ögonen och Erno log nöjt.

“Jag sa ju att det kommer bli årtiondets avslutningskonsert!” sa Erno till Klasse.

“Ja, och nu tror jag dig, svarade Klasse efter en harkling.

De båda lärarna reste sig samtidigt. Erno tog fram en blipp-tag ur fickan och la på flygeln.

“Vi behöver fortsätta med annat” sa han. “Med den kommer ni in och ut här och huvudentrén när som helst. Tänk bara på att vaktbolaget kommer hit vid elva på kvällarna och då bör man inte vara kvar. Hehe, alltså, jag förväntar mig inte att ni ska öva så länge, men det kan vara bra att veta.”

Han vinkade medan de gick ut och lämnade de båda eleverna själva. Lukas såg på Mikaela när dörren stängts. Hon hade håret utsläppt idag, men hon såg fenomenal ut ändå, i hans ögon. Han harklade sig, men kom inte på något bra att säga.

“Vad kul att de gillade den” sa Mikaela i brist på annat.

“Verkligen, fyllde Lukas i. Jag menar, det är ju mest ditt fel ... ehm, förtjänst, din förtjänst. Jag bara spelar efter noterna ju.”

“Nähä, du. Detta är helt din förtjänst! Du spelar inte bara efter noterna, du lägger in precis rätt nyanser och ritt för att det ska bli enkelt att sjunga.”

Lukas såg förläget på sina fingrar, som om de skulle förklara vad hon menade. När han tittade upp igen höll Mikaela på att sätta på sig tofsen i håret. När håret var uppsatt sträckte hon armarna över huvudet och böjde överkroppen fram och tillbaka åt sidorna i en stretch-övning, så att tyget på hennes kofta stramade över brösten och naveln skymtades under tröjkanten. Lukas kunde inte slita ögonen ifrån henne fast han försökte.

“Åh, förlåt” sa hon förläget när hon var klar. “Jag hann ju inte värma upp innan, men nu är jag redo. Jag vill alltid ha håret uppsatt när jag sjunger! Har du övat på Toreador?”

“Öh, ja. Ja, jag ska kunna den nu.”

Mikaela slog entusiastiskt ihop händerna. Toreador är inget lätt stycke att ta sig igenom, men de tog sig hela vägen utan större missöden. När de var klara var Mikaela andfådd och lätt svettig. Hon knäppte upp koftan och slängde den på en stol och stod sen och flåsade så att bröstet hävdes upp och ner. Hon hade bara ett tajt vitt linne på sig på överkroppen, Lukas såg tydligt på bröstvårtorna och bröstens form att hon inte hade någon behå eller topp under. Linnet var inte gjort för Mikaelas dimensioner, utan blottade konstant hennes navel och platta mage eftersom tyget inte räckte ner till byxorna. Han tvingade bort blicken innan hon skulle se hur han stirrade och plockade från nästa not. Chanson des chansons var långsammare, med svåra harmonier och långa toner som var utmanande att sjunga på ett annat sätt än de andra styckena.

De tog sig igenom den också. Mikaela var nöjd med hur det hade gått. Det var inte perfekt men de hade gjort tydliga framsteg sen sist och visste båda vad de behövde öva vidare på hemma. Hon ville dock inte att övningen skulle sluta redan.

“Kan du inte lära mig spela lite piano?” sa hon plötsligt.

“Absolut” svarade Lukas medan hon var på väg runt flygeln. Hon satte sig bredvid honom på pianopallen och han gav henne plats bredvid sig.

“Hur svårt är det att lära sig en av de där snabba skalorna?”

“Hehe, det krävs lite övning. Men du kan lära dig en långsamt, sen är det bara att öva på och höja tempot efterhand. Vilken vill du lära dig?”

“Visa din favorit!”

Lukas visade sin favorit. Båda händerna dansade i synk upp och ner längs tangenterna medan han visade hur den kunde gå. Sen visade han i långsamt tempo. Mikaela försökte spela efter med ena handen, en strof i taget. Hon hade tagit lite pianolektioner, hon kunde ta ackord och spela några enklare stycken, men hade aldrig övat snabbhet. Det gick segt, och första vändorna ville inte fingrarna göra som hon tänkte. Men snart hade hon lärt sig hela slingan långsamt med högerhanden. Att göra samma sak med vänsterhanden var svårare, men inte i närheten så svårt som det var att göra likadant med båda händerna samtidigt. Att få lillfingret på vänsterhanden att spela i synk med tummen på högerhanden och vice versa är svårare än man tror. Fingersättningen körde ihop sig om och om igen och de skrattade båda åt hur hopplöst det gick i jämförelse med Lukas. Det var en stor lättnad att sitta bredvid Lukas utan nervositet, och att skratta tillsammans åt samma sak, men till slut gav hon upp inlärningen för idag.

“Visa den i full fart igen, från botten till toppen.”

Lukas tog gärna chansen att imponera på Mikaela och drog igång från pianots lägsta tangenter. Skal-slingan forsade upp längs pianot. Mikaela fick luta sig lite åt sidan för att ge plats när Lukas skulle nå upp till pianots högsta tangenter. Sista två oktaverna trycktes hans högerarm mot Mikaelas bröst och så fort han nått hela vägen upp med skalan drog han tillbaka händerna och tog sig för armen där han rört brösten.

“Förlåt! Jag skulle bara försöka nå ända upp” ursäktade han sig.

“Det gör inget. De kan vara lite i vägen ibland” svarade hon med ett snett leende medan Lukas rodnade.

Mikaela gillade känslan av att Lukas blivit så tafatt och kände självförtroendet rusa.

“Vet du vad Chanson des chansons betyder?” frågade hon.

“Ingen aning, ‘Sjunga’ nånting? Det var längesen jag läste franska!”

“Sångernas sång, ordagrannt. Men det är Höga visan i Bibeln. Har du läst den?”

“I Bibeln? Nej, det har jag inte. Borde man det?” undrade Lukas förvirrat.

“Hehe, det beror på. 'Tes seins ressemblent a deux cabris, aux jumeaux d'une gazelle, qui broutent dans en champ de fleur', vad tror du det betyder?”

“Eeeh, något med gaseller på en blommande äng?” chansade Lukas.

“ 'Dina bröst är som två hjortkalvar, som gasellens tvillingkid, betande bland liljor' “ översatte Mikaela med ett leende.

Lukas tappade hakan. Han sneglade ner på Mikaelas bröst, men tittade sen bort förläget. Mikaela uppfattade hans förlägenhet och hävde fram brösten ytterligare.

“Vad tycker du? Liknar de hjortkalvar? Kom igen, titta och säg nu!” sa hon uppbådande och skrattade.

Lukas tog mod till sig och kikade försiktigt. Mikaela vred överkroppen fram och tillbaka för att ge honom en bättre vy. Det kändes konstigt att stirra på hennes bröst så, men hon hade ju bett om det och han förmådde sig att titta till. De var vackert formade. Fylliga, men ändå spänstiga. Bröstvårtorna framträdde tydligt, man anade till och med vårtgårdarna genom linnets tunna tyg. Klyftan bildade inget veck, hennes ungdomliga hud tillät inte det än, utan de stod ut som två självständiga .. torn? vattenballonger? Vad skulle man likna dem vid? Han kunde inte beskriva dem på något sätt som kändes mer meningsfullt och träffsäkert än den gamla dikten från bronsålderns Mellanöstern. Skulle hon ta illa upp om han sa att de liknade gasellungar? Han kunde säga något annat, han kunde säga att de var fina. Eller, kunde han säga det?

Mikaela blev orolig av Lukas tvekan. Hon kanske hade gått ett steg för långt? Tänk om hon skulle förstöra deras fina samarbete till konserten? Hon drog in bysten, vände sig framåt igen och försökte med skal-övningen igen. Det gick sämre än innan, men det var kanske hennes bästa chans att rädda konserten ändå.

Lukas svalde och försökte förstå vad som hänt. Hade han gjort något dumt? Detta var precis varför han undvek tjejer! Hade han stirrat för hungrigt på henne? Tänk om det skulle förstöra konserten, om hon inte skulle vilja sjunga med honom nu? Han försökte låtsas som att inget hade hänt och gick tillbaka till att ge tips om skal-övningen. Men det gick inte, det gick inte att gå tillbaka. Varenda cell i hans kropp krävde att han skulle försöka få något mer att hända. Han tog mod till dig.

“D-d-du... Eh, du…”

Han fick inte orden ur sig när Mikaela vände sig förväntansfullt mot honom. Efter det djupt andetag försökte han igen.

“Du är söt när du sjunger.”

Han rabblade upp det lite för snabbt och inlevelselöst, men nu var det sagt i alla fall. Lukas kände det som att han kastat sig ut för ett stup, utan en aning om vad som skulle möta honom.

“Bara när jag sjunger?” frågade Mikaela med ett forskande leende.

“Nej! Annars också! Nu med. Du är söt nu med.”

Mikaela log. Hon orkade inte tänka på konsekvenser längre. Hon visste inte hur man gjorde, men hon sträckte sig fram och pussade Lukas på munnen.

Det tog ett ögonblick för båda att ta in vad som hänt. Men jo, hennes läppar hade varit där, torra, snabbt och lite för hårt, men nån sorts puss hade definitivt skett. Lukas blinkade med sina tvärt uppspärrade ögon. Han fick nästan ruska loss sig från paralyseringen. Han sträckte sig framåt mot henne något, och hon mötte med en ny, något försiktigare puss.

“Vänta” sa han. “Fukta läpparna, och sen försiktigt fram. Och så liksom nafsar du försiktigt med dina läppar om en av mina.”

Hans erfarenhet av att kyssas sträckte sig inte långt, men uppenbarligen längre än Mikaelas. Han slickade lätt om sina läppar medan Mikaela fuktade sina fylliga och oemotståndliga läppar. Sen möttes de. Lukas slöt sina läppar om Mikaelas fylliga och mjuka underläpp. Världen stannade, allt försvann och kvar fanns bara den otroliga känslan av den första kyssen, smaken och doften. De bytte tag med läpparna, Lukas slöt läpparna om Mikaelas överläpp medan hon slöt sina om hans underläpp. Mikaela öppnade munnen något och förde fram tungan. Lukas mötte den med sin, och deras munnar och tungor var snart slingrade om varandra. Det blev lite slabbigt och förvirrat, men var samtidigt det mest fantastiska båda hade upplevt.

Mikaela sökte upp Lukas händer och förde dem till sina bröst. Hon kupade hans händer om brösten och klämde till rejält. Både två stannade upp i kyssen, Lukas för att koncentrera sig på brösten och Mikaela för att en skälvning gick genom hela hennes kropp, som mynnade ut i innerligt stön i Lukas mun.

Lukas kände hur Mikaela tog upp kyssen igen, men processerade själv fortfarande de senare sekunderna. Han satt alltså och hånglade med Mikaela framför flygeln. Dessutom lät hon honom ta på brösten, samma bröst han sneglat på i hemlighet så länge. De var ännu mer otroligt fylliga och spänstiga att känna på än han vågat hoppas. Men det bästa av allt var hur hon reagerade. Att höra hennes stön och känna hur skälvningen gick genom hennes kropp gjorde honom upphetsad bortom alla gränser.

Han uppfattade på Mikaelas rörelse att hon ville resa sig upp och försökte resa sig själv. Att försöka göra det synkront med henne, samtidigt som han kysste henne och utforskade hennes bröst, ledde till att allt blev lite klumpigt. Pianopallen välte och i motreaktionen stötte båda till klaviaturen så att det gäng av flygelns toner gav ifrån sig ett snabbt och skrämt ljud.

Mikaela pressade sin kropp mot Lukas, och han förde händerna mer mot hennes midja och drog henne till sig. Hon kände hans styva stånd mot sin höft, jublade inombords och pressade sig hårdare mot det.

Lukas stannade till och såg mot dörren. Hans puls rusade och de lyssnade båda efter ljud utifrån. En saxofon eller klarinett övade slingor nånstans, annars hördes ingenting. Lukas gick ändå bort till dörren och låste. Om någon hade nyckel skulle de visserligen kunna komma in ändå och han såg sig om efter en lösning. Det var ett stort rum, stort nog för en mindre orkester att öva i med flera rader av vadderade stolar och notställ, ett par bord, en stor hörnsoffa, flygeln och ett mindre piano. Mikaela fattade galoppen och tecknade mot det mindre övningspianot som stod det par meter från dörren. De knuffade fram det till dörren, stampade ner spärrarna som låste hjulen och såg på varandra.

Mikaela fnittrade till åt Lukas stånd. Det hade stått rakt i hans svarta kostymbyxor medan han gått för att låsa. Han insåg förläget att det syntes, men Mikaela gick fram till honom och lade handen mot det försiktigt. Hon såg upp på honom.

“Är det för mig?” frågade hon.

Lukas kom inte för sig att mer än nicka som svar. Mikaela strök händerna över hans mage och bröst och ner längs hans armar. Hon började knäppa upp knapparna på den kortärmade skjortan med koncentrerad min.

“Du behöver inte vara rädd” sa hon. “Förstår du hur länge jag längtat efter detta? Min högsta dröm är att du skulle åtrå mig och ta för dig av mig. Om det finns något av samma längtan i dig, snälla bara släpp lös och gör vad du vill med mig. Ta på mig, smek mig, och framförallt…”

Hon såg ner mot hans stånd, bet sig i läppen.

“Framförallt, begrav det där djupt i mig!”

Hon såg upp mot honom med stora längtande ögon medan hon smekte över hans bröst innanför skjortan. Hon förde skjortan av hans axlar och lät den falla till golvet.

“Well DAAAMN! Någon har smygtränat!” utbrast hon.

Lukas var lång och smal, men under skjortan fanns ändå betydligt mer väldefinierade muskler än hon förväntat sig. Medan hon gapade, klev Lukas fram, slet upp linnet från byxorna det var instoppat under i ryggen, och drog av henne det. Han kastade sig över brösten igen, medan de ännu gungade efter att ha blivit befriade från linnets stramande tyg. De fann varandras munnar i kyssen och Mikaela visste knappt var hon skulle göra av sina händer. De fumlade fram över Lukas bröst, mage och ståndet utanpå byxorna medan Lukas äntligen tog för sig hungrigt av henne. Han tryckte henne mot sig och förde ner händerna över hennes rumpa. Mikaela stönade högt igen när han tog tag om skinkorna. Stönen manade på Lukas som allt mer hungrigt tog för sig av hennes kropp. Ju ivrigare han tog för sig, desto intensivare blev hennes uttryck av gillande.

Lukas letade upp knuten framtill på Mikaelas trekvarts-linnebyxor, drog upp den och smekte ner byxorna över rumpan och höfterna. Mikaela var som helt borta av upphetsningen när Lukas tog för sig, men fumlade sig fram till livremmen på hans byxor. Hon visste knappt vad hon gjorde med fingrarna, medan huvuddelen av koncentrationen låg på vad Lukas fingrar gjorde med henne, men till sist fick hon upp livremmen och knappen på byxorna. Hon drog försiktigt ner gylfen, men slet desto mer oförsiktigt ner byxor och kalsonger i ett.

Ståndet smackade upp mot Lukas mage när kalsongerna slitits ner och hon tvingade bort sitt fokus från Lukas smekande. Hon stirrade på hans stånd. Hon var inte säker på att hon nånsin sett en vuxen mans stånd innan, men det här var definitivt betydligt större än hon hade tänkt sig att det skulle vara. Världen flöt fram i slowmotion och hela hennes kropp liksom vibrerade av upphetsning när hon såg ståndet vaja fram och tillbaka framför henne. Var de alltid så här stora? Eller var Lukas ovanligt välutrustad? Hur skulle det ens kunna få plats i hennes inre? Hon hade aldrig haft mer än ett finger i sig innan. Det behövdes helt enkelt inte mer när hon provat att tillfredsställa sig själv. Hon tog tag om det. Det var ingen överdrift att säga att Lukas lem nästan var lika tjock som hennes handled. Vad hade hon gett sig in på? Ju mer hon såg det framför sig, desto orimligare verkade det att han skulle få plats inuti henne, och ju orimligare det verkade, desto högre steg kåtheten i henne.

Under tiden hade Lukas dragit ner Mikaelas trosor halvvägs ner längs låren. Hennes kön smaskade blött när han klämde på hennes rumpa. Han var som besatt av formerna från hennes midja ner över höfterna, rumpan, och från naveln ner mot underlivet och ljumskarna. Han smekte, klämde och utforskade varv efter varv medan Mikaela stod som i trans med ett ivrigt grepp om hans penis. Att känna hennes händer på sitt kön fick omvärlden att blekna till en rosig dimma. Han var bultande hård, han kunde känna sin egen puls i hennes grepp, medan det kändes som att ståndet försökte svälla bortom vad svällkropparna tillät. Hennes fingrar runt hans stake brändes nästan och kändes tiofallt tydligare än de borde. Han visste knappt vad han skulle göra med upphetsningen han kände, men lät drifterna och impulserna leda honom.

Han böjde sig ner och drog trosorna vidare ner längs Mikaelas välformade ben och smala leder. Byxorna som hade nån sorts resår ovanför vaderna hängde kvar där och Lukas smekte med sina långa fingrar runt hennes vader medan han förde ner byxorna och trosorna till fötterna. Reflexmässigt klev Mikaela ur dem, och en ny våg av upphetsning sköljde över Lukas när han insåg att han nu stod på sina knän framför en helt naken Mikaela. Han smekte längs vadernas kurvor igen, uppåt mot låren. Han kysste henne under naveln och vidare ner mot ljumskarna. Det smaskade om hennes kön igen när han kramade om baksidorna av hennes lår och rumpan. Han la näsan mot ljumskarna så att hennes behåring kittlade hans ansikte. Han insöp den varma inbjudande lukten från hennes sköte som en drog innan han kysste sig vidare upp mot hennes överkropp.

Han lät händerna följa hennes kurvor över rumpan, om den smala midjan och upp längs ryggen. Han stannade till vid brösten, borrade in ansiktet mellan dem, nafsade mjukt på bröstvårtorna och kysste deras rundning. Till sist nådde han Mikaelas läppar igen. Mikaela var helt borta av berusningen från Lukas behandling och kunde inte göra något annat än att låta sig ledas långsamt baklänges efter att hon letat upp Lukas lem med sin hand igen. Hon kändes något mot knävecken och lät sig ledas vidare bakåt och neråt. När hon halvlåg mot hörnsoffans ryggstöd av kallt fejk-läder visste hon knappt var hon var eller vad hon gjorde men särade villigt och instinktivt på benen. Hon kändes Lukas hand där, över hennes sköte och den sista gnuttan av kontroll rann ifrån henne.

När hon låg där, totalt hängiven åt njutningen, fanns det två tankar som hon ibland lyckades fånga upp i den febriga stormen av känslor. Den ena var att det där hon hade läst om pianisters fingerfärdighet inte alls var skitsnack. Hon förstod inte hur det gick till, det kändes som att fingrarna från minst fyra händer fjäderlätt virvlade fram över hennes vidöppna kön och uppsvullna klitoris. Hon ville aldrig att det skulle sluta. Alla pinsamma drömmar om Lukas snabba fingrar kom inte i närheten när det gällde att återge den njutning hans fingrar åstadkom.

Den andra tanken var en drejskiva. Det skojades ofta under keramik-lektionerna om den fallos som man skulle forma efter att man centrerat leran på skivan och innan man började forma den till det man avsett. Så hade de lärt sig, att centrera lerklumpen och sen resa den till en fallos. Klassens modigare tjejer hade fnittrat åt gesterna de gjorde med fallosarna på deras drejskivor, men Mikaela hade alltid känt sig för pryd för att spela med. I hemlighet hade hon dock känt på storleken i sina händer och funderat på hur mycket det låg i jämförelsen. Men den mängd lera de fått under lektionerna för att forma muggar och skålar av, hade inte räckt till för att bilda fallosar av Lukas dimensioner.

När en duktig keramiker formar något på en drejskiva ser det lekande enkelt ut, men leran är seg och tung. Mikaela hade utvecklat starka underarmar och nypor under kurserna i keramikverkstaden. Medan hon låg där i soffan och fördes längre och längre bort i ett drömliknande tillstånd av Lukas fingrar, behandlade hon halvt omedvetet Lukas fallos med en stark hand. Den kändes så mäktig i hennes hand och hon kände den bulta i hennes grepp, när hon närmade sig klimax i sin egen njutning.

Mikaela visste inte när hon slutit ögonen men plötsligt spärrade hon upp dem och såg nästan panikartat i Lukas ögon. Hon visste knappt vad som skulle hända, men snart började hennes magmuskler krampa och en varm överväldigande känsla vällde ut från hennes underliv. Känslan uppfyllde snart hela hennes kropp. Hon knep ihop med benen och vred sig mot Lukas för att få en tillflykt i hans famn. Hon hade haft orgasmer innan, men inget som liknade denna och hon blev nästan rädd av omfattningen. Hon låg och ryckte med ansiktet mot Lukas bröst medan hon kände varma brännande fläckar falla över henne i skurar. När hennes klimax började avta och hon kände hur handen, som fortfarande höll om Lukas lem, flödades över av något varmt och kladdigt insåg hon att de kommit båda två.

Hon behövde en stund på sig att återhämta sig efter orgasmen, och av allt att döma behövde Lukas det också. Hans penis hade slaknat i hennes hand och hon hade lättat greppet lite, men hon visste inte vad man skulle göra med allt kladd och höll kvar handen där. Hon hade kladdiga fläckar över hela sig och området runt hennes underliv var plaskvått. Till och med runt Lukas bröst som hennes ansikte vilade mot var blött, förmodligen för att hon dreglat eller något under orgasmens kulme. Hon hade aldrig tänkt på att sex kunde vara så kladdigt - Om det de gjort än så länge ens räknades som sex?

“Var det skönt?” frågade Lukas för att bryta tystnaden.

Mikaela nickade, fortfarande med huvudet mot hans bröst.

“Vill du veta en hemlighet?” frågade hon, och pausade utan att riktigt invänta Lukas svar. “Jag läste en gång i en tidning att pianister var de bästa älskarna på grund av deras fingerfärdighet. Jag har undrat länge om det är sant, men nu vet jag att det är så.”

“Var det bara det du ville testa?” frågade Lukas, osäker på hur han skulle tolka henne.

“Åh, absolut inte! Eller, lite kanske. Jag har nog i princip varit kär i dig på håll sen jag började här” avslöjade hon.

“Har du?”

“Ja, såklart. Som alla andra av skolans tjejer, och säkert hälften av killarna. Vadå, då?”

“Nej, det är bara det att... Jag har ju varit kär i dig lika länge…”

Mikaela lyfte sitt huvud från hans bröst och såg tvivlande på honom.

“Nähä, det har du inte!”

“Jo, absolut! Direkt när du började här såg jag att du var speciell. På ett bra sätt. För mig i alla fall. Du är inte som alla andra, du är dig själv. Jag avundas och beundrar det.”

Mikaela försökte ta in vad han sagt. Hon såg sig själv som skolans mest ointressanta person, med bångstyrig kalufs och en så osexigt spinkig kropp man kunde tänka sig. Lukas funderade ett ögonblick och fortsatte sen.

“Jo, du har alltid varit mer mogen än alla andra tjejer på skolan. På insidan. Och nu sista året när du börjat mogna kroppsligt också, har jag nästan blivit helt tokig. Plötsligt utvecklar min drömtjej stans läckraste kurvor. Vad ska jag göra, jag är chanslös?”

Mikaela ville höra mer. Av två anledningar. Dels hade hon inte nog riktigt fattat vilka proportioner hennes kropp antagit. Hon visste att saker börjat hända, att hon inte hann köpa behåar som passade innan hon växt ur dem, och att tidigare lösa byxor nu fylldes ut av hennes stjärt. Men i sin mentala bild var hon fortfarande skolans spinkigaste mest outvecklade tjej. Hon hade inte fattat än hur mycket som hade hänt, och antog att ingen annan hunnit fatta eller märka det heller, så att höra Lukas beskrivning var ljuvt för henne. Men dels också för att hon kände något hända i hennes hand, hur den slaka snoppen slingrade sig och svällde långsamt.

“Har du spanat in mig på håll?” frågade hon i hopp om att få ut mer.

“Eh jaa. Jag menar, kolla på dina bröst. Har de inte hört talas om tyngdkraften? Och din midja! Man kan inte ha så stora bröst utan att bålen byggs på av en massa muskler. Får du inte ont i ryggen? Och så dina höfter och din rumpa och dina slanka leder…”

Lukas började bli upprymd av tankarna på Mikaelas kropp. Han kände hur hans penis reste sig i hennes hand. Sperman hade börjat torka och stelna till, men den mjukades snart upp när Mikaela började smeka längs staken. Hon såg upp mot honom med de stora längtande ögonen och hon vek isär benen. Hans lust var tillbaka som om den aldrig varit borta. Ståndet svajade med Mikaelas grepp om roten och påkallade uppmärksamhet. Hon hade bett honom begrava sitt kön djupt i hennes, och hela hans jag skrek efter att det skulle hända nu. Hennes villiga blick och kroppsspråk gjorde drifternas rop omöjlig att motstå.

Han gled ur soffan och ställde sig på knäna framför henne. Han såg hennes lilla slida framför sig och slogs av hur stor hans penis inte bara kändes utan också såg ut i jämförelse. Han tvekade lite och förberedde sig mentalt för nästa steg.

“Var försiktig med mig” viskade Mikaela, med en blandning av längtan och bävan i blicken. “Det är min första gång.”

Hon ryckte till när han lade ollonet mot hennes mynning. Hon kände hur hennes inre svällde, blåstes upp nästan som en ballong, när hon gjorde sig redo att möta penetrationen. Han började pressa mot den trånga öppningen och hennes inre pulserade som om det ville vända ut och in på henne och sluka hans kön.

“Det är min första gång också.”

Hans viskning var det sista hon hörde innan allt försvann för henne. Hennes ögon var uppspärrade mot Lukas, men hennes synfält smalnade av till en distorterad tunnelvy av Lukas ansikte. På samma sätt försvann sinnesintrycken från resten av kroppen, förutom hennes underliv som liksom zoomades in så att det kändes som att Lukas stånd var tjock som en trädstam när han började tränga in i henne. Hennes pulserande uppsvällda inre pressade emot, men den bultande lemmen forcerade in, djupare och djupare och fyllde hennes kropp och hennes själ med nivåer av njutning som inte borde kunna vara verkliga.

Lukas nådde botten av henne, men han pressade vidare och sträckte ut hennes inre tills han nått roten av sitt stånd. Hans ögon glödde av lusten och den ostoppbara viljan att fylla upp hennes inre. Han drog långsamt ut, nästan hela vägen, och pressade in igen. Han såg lika tydligt på utsidan av hennes mage som han kände på insidan, hur hennes inre svullnade upp och pressade emot hans stöt, men tänkte inte låta sig stoppas. Mikaela kved när han trängde hela vägen in till roten den andra gången, och när han drog tillbaka pressades han ut av en störtflod av vätskor. Mikaela kröp ihop till en boll i soffan med benen kraftigt skakande medan hon skvätte ner Lukas med kaskad efter kaskad från sitt underliv.

“Jag trodde fontänorgasmer var en myt” sa han när Mikaela börjar stilla sig och han strök hennes rygg och ben med händerna.

“Vaa?” frågade Mikaela frånvarande.

Hon såg hur hela Lukas överkropp glänste av lättflytande vätska och försökte förstå vad som hänt. Hon uppfattade att Lukas gjorde sig redo att tränga in i hennes igen och stoppade honom med en hand mot hans mage.

“Vänta... Vila…”

Hon rullade över på mage med benen dubbelvikta under sig och pustade ut med långa djupa stön. Hon letade sig fram till Lukas stånd med ena handen och kände tjockleken mellan tummen och pekfingret.

“Jag börjar tro på Erno” sa Lukas.

“Om vadå?”

“Om att vi är gjorda för varann!”

“Uh-uh” svarade Mikaela och skakade på huvudet. “Om du var gjord för mig skulle den här vara mycket mindre!”

“Gillar du inte den? Det verkade som att du gillade den…”

“Det är FÖR SKÖNT när du är i mig. Jag orkar inte hantera det! Hade den varit mindre hade du kunnat köra på fortfarande.”

“Fast du hade inte kommit lika hårt! Är det inte värt det?”

“För mig, jo! Men hur kul är det för dig?”

“Att se dig komma så här av min snopp är det bästa jag kan tänka mig. Så om du älskar när du kommer så hårt och jag älskar när du kommer så hårt, så är jag kanske ändå gjord för dig?”

Mikaela såg på Lukas och nickade. Om det var för att hon fått tillräcklig vila nu, eller om det var Lukas ord, visste hon inte. Men hon var redo för mer nu. Hon putade med rumpan, sneglade på hans stånd och sög på underläppen.

“Ska du inte få mig att komma igen då?” frågade hon blygt.

“Om du är redo är jag redo!”

“Kom upp i soffan och sätt på mig då!” Lukas var snabbt uppe i soffan bakom Mikaela, som justerade höjden på rumpan.

“Vad tror du händer om jag kör på när du kommer?” Mikaela tyckte på axlarna och log.

“Vet inte, testa?”

“Är du redo då?” sa Lukas och lade ollonet mot mynningen. Mikaela sträckte bak ena handen och tog tag i Lukas hand.

“Nu är jag det.”

Hon hann knappt avsluta meningen innan Lukas börjar tränga djupt in i henne. Hon var ännu trängre i denna ställningen, det var skönt hur snoppen deformerades i henne från alla möjliga håll. De första jucken gick långsamt, men efterhand fick han upp lite mer fart i sina djupa stötar. Det dröjde inte länge förrän Mikaela skakade i hela kroppen och vrålade ner i soffan mellan sina knän. Vätskor sipprade ut för varje juck och Lukas dunkade på allt djupare. Hans pung slungades mot hennes kön varje gång han nådde botten i henne och Mikaelas skakande vaginala orgasm var knappt över när den löstes av av en djup orgasm från pungens dunkande mot klitoris.

Mikaela föll ihop och darrade okontrollerat medan hon gnydde ner i soffan. Hon höll krampaktigt kvar i Lukas hand. Lukas satte sig på golvet nedanför Mikaela och strök hennes hår och rygg med den lediga handen medan orgasmerna ebbade ut och Mikaela pustade ut utmattat.

“Jag tror inte jag orkar mer nu. Jag är inte lika mycket gjord för dig som du är gjord för mig.”

Hon skämdes lite för att hon inte orkade ha Lukas i sig tills han också kommit i mål, men när hon strök hans stånd med sin lediga hand, stärkt av många timmar vid drejskivan, kom han snart över henne igen. 

De kysstes, såg på varandra och log. Vad hade de gjort egentligen? Och hur städar man egentligen upp allt kladd från ett sånt här samlag? Men framförallt, hur länge var det tills vaktbolaget kom? Hon var matt och slut, men tanken på att Lukas låg där, naken och kladdig tillsammans med henne, fick det redan att pirra i hela kroppen igen.