Det här är andra säsongen i historien om Emma. En sextonårig tjej som, efter att skolan våren 2020 gått över till distansutbildning, började ha sex med sina bröder. När vi nu möter henne igen är det sommarlov och det blir ett helt olikt alla andra.

Det här är andra säsongen i historien om Emma. En sextonårig tjej som, efter att skolan våren 2020 gått över till distansutbildning, började ha sex med sina bröder. När vi nu möter henne igen är det sommarlov och de tre syskonen hålls hemma med bara varandra som sällskap. Men är det så dåligt sällskap egentligen? Det här blir ett sommarlov helt olikt alla andra. 

Detta är som sagt andra säsongen av en serie. Den första heter ”EMMA – En sexuellt frustrerad tonåring” och är tio delar lång. Om du är ny går det alldeles utmärkt att plocka ner bok två från hyllan och börja läsa härifrån. Men, om du har lust så finns alltid säsong ett att läsa först. Alla tidigare avsnitt finns i min profil.

Även om alla platser som beskrivs existerar i verkligheten så är alla händelser helt påhittade. Inget av detta har hänt! Om det finns likheter med verkliga personer är dessa i så fall en väldigt olycklig slump. 

Del 1: Fortfarande isolerade

Minns du sommaren 2020? Hur det kändes som att vi fick en liten paus och att vi kunde börja hoppas på något bättre? Minns du hur vi pratade om att få komma tillbaka till kontor och skolor i september eller, som senast, oktober? Minns du semestrandet i Sverige, de överfulla vandringslederna och hur det på vissa platser inte var några covidpatienter inlagd på sjukhus? 

Som vi alla vet så blev det inget återtåg till det normala. Istället bjöd hösten på ytterligare restriktioner och strängare råd. Kontor som börjat öppna upp stängde igen och elever som fått komma tillbaka till skolan skickades återigen hem. 

Just det här vet såklart inte de tre syskonen Johansson någonting om. Inte heller känner de sig delaktiga i det lediga och allt mer avslappnade sommarlivet. Trotts att mängden inlagda på Skaraborgs Sjukhus var nere på en tredjedel av vad det varit i början av juni och att bara två av dem låg på intensiven var deras föräldrar, som ju båda jobbade inom vården, fortfarande ytterst bestämda när det kom till social distansering. Att säga att syskonen var i uppror var nog lite av en underdrift. Ända sedan skolavslutningen hade de tjatat konstant om att få lämna huset. I snart fyra veckor hade de, utan resultat, tjatat. De var dock hyfsat hoppfulla om att deras föräldrar tillslut skulle ge med sig. Trotts allt så gröper ju droppen tillslut ur stenen. Inte för att den faller hårt, utan för att den faller ofta. 

Emma, Hannes och Filip hade, sedan starten av sommarlovet, mer eller mindre halkat in i någon slags apatisk lunk. När varken skolan, distanslektioner eller inlämningar fanns som ankare till verkligheten så var det lätt att bara låta saker flyta iväg. Varför anstränga sig idag när allt ändå kan vänta tills imorgon och sedan tills i övermorgon? Varför göra något alls mer än att kolla serier, läsa böcker, lyssna på poddar och deppa? Varför gå upp ur sängen när du kan spendera fyra timmar med att skrolla på TikTok?

Emma hade klivit upp mest därför att hennes mamma tjatat på henne om att hon borde komma ut och äta något innan föräldrarna skulle bege sig av mot jobbet. Det hade slutat i ännu ett våldsamt gräl. Tillslut hade hon helt enkelt rest sig upp och kastat omkull stolen innan hon missnöjt stampat ut ur köket.

Hon kände sig så jävla arg. Varför skulle just hennes föräldrar vara de som prompt skulle rädda världen? Varför kunde hon inte få gå ut som alla andra? Gick inte sjuktalen ner? Var inte folk ute på stan? Satt inte folk två vid varje bord och drack öl istället för att hänga vid baren? Varför kunde inte hon få leva efter de faktiska reglerna och inte hennes föräldrars påhittade diktatorsregim?

Ända sedan den nittonde mars hade hon varit instängd i detta hus. Bara en dag innan hade hon fått reda på att skolan skulle gå över till distansundervisning och med det började isoleringen. Hon hade i stort sett tappat kontakten med de hon brukade hänga med och med tiden hade hon och hennes närmaste vänner hörts allt mer sporadiskt. Tillslut landade det i att det faktiskt inte fanns något nytt att prata om. Det hände helt enkelt inget. Världen stod still. Inte ens hon och hennes bästis Alice lyckades hålla liv i en daglig kontakt. Hon funderade ibland på hur det skulle bli att komma tillbaka till skolan. Skulle de stora kompisgängen återskapas eller skulle alla fortsätta att hålla sig för sig själva eller med sina absolut närmaste?

Och visst förstod hon att hennes föräldrar var oroliga och att de behövde vara försiktiga. Det hade varit viktigt att hålla dem friska under våren. Men nu? Det var ju nästan ingen som var sjuk. Trotts detta stod ändå mamma Elisabet och pappa Erik på sig. Det var totalt låst läge mellan de bägge lägren och ingen ville vika sig en millimeter.

Som om det inte räckte med de ständiga bråken med föräldrarna och att kontakten med vännerna gick på sparlåga så var även relationen mellan syskonen ansträngd. Ingen av dem visste heller riktigt vad de skulle göra åt det. Emma misstänkte att det hade en hel del att göra med henne själv. Det var hon som var argast.

Hennes tjugoåriga storebror Hannes var den som försökte resonera. Ett av hans ständigt återkommande argument var att han ju faktiskt var över arton och kunde göra vad han ville. Elisabet hade flera gånger gjort klart att han såklart var fri att åka om han ville men att han då inte skulle vara välkommen tillbaka. Emma undrade surt varför han ens var kvar om han nu funderat på att dra. Schyst att ens fundera på att lämna henne och Filip i sticket!

Filip var hennes femtonåriga lillebror. Medan hon och Hannes försökte käfta emot så hade hans svar blivit att stänga in sig i sig själv och bli tyst. Han yttrade knappt ett ord under måltiderna och undvek nästan att umgås med sina äldre syskon. Någonstans kunde hon tycka att deras föräldrar borde bli oroliga över detta men antog att de var för upptagna för att se hur han mådde. För upptagna av pandemin för att se dess konsekvenser.

Med tanke på detta var det kanske inte så konstigt att de knappt stod ut med att umgås med varandra. Emma kunde närsomhelst explodera i ett raseriutbrott över något som hennes syskon på inget sätt kunde lastas för, Hannes kände sig utpekad för att han kunde dra och Filip satt mest tyst. Annars hade syskonen kommit varandra rätt nära under vårterminen. De första en och en halv månaderna satt de två äldre syskonen mest instängda på sina rum medan Filip, som gick i åttan, var den ende som fortsatte att pendla till skolan. De hade pratat med varandra vid middagarna eller om de mötts när de vågade sig ut ur sina celler. 

Allt det där ändrades hastigt tisdagen den femte maj då de tre syskonen för första gången hade sex med varandra. Det var en olyckshändelse och inte alls något planerat. Emma hade två veckor före pandemin slagit sönder hennes liv, haft det mest fantastiska sex hon någonsin upplevt. Hon hade varit på simtävling i Malmö och hade bett två av sina kompisar att knulla henne till utmaning. De hade levererat över förväntan och tillslut fått henne att explodera i hennes livs första dubbelmacka. Det var denna händelse hon tänkt på när hon naken sjunkit ner i familjens bubblande badtunna. 

Även om hon säkert kunde återberätta varenda detalj av händelseförloppet så kunde hon ändå inte riktigt förklara hur det faktiskt hände. Hon hade suttit tillbakalutad i det varma vattnet och fört en dildo in och ut i sin fitta samtidigt som en tjock butplug av glas töjde ut hennes anal. Hon hade avbrutits av sina bröder som denna första halvvarma eftermiddag också bestämt sig för att ta ett bad och en olyckshändelse med ett par badbyxor ledde till att hon helt plötsligt stod med sin storebrors hårda kuk långt ner i sin hals. Ett par minuter senare stod hon på alla fyra och fick sin fitta fylld av lillebrors kuk alltmedan hennes storebror fortsatte att ta för sig av hennes mun. Eftermiddagen avslutades med att hennes röv fylldes av Hannes kuk samtidigt som deras lillebror stötte sin i hennes fitta. Det där sista var det faktiskt hon som bett dem om.

Det hade tagit ett par veckor och några vändor av sorg, ilska och trevanden innan de alla kommit in i ett ganska stabilt sexliv. Hon och Filip hade utvecklat ett omtänksamt, nästan romantiskt men ändå lite busigt sätt att ha sex medan Emma njöt av att få domineras av sin storebror. Han tog henne hårt och skoningslöst och det var ingen tvekan om att det var han som bestämde när, hur och var hon fick hans kuk. Det var i alla fall så det såg ut. I själva verket var de flesta av deras sexakter överenskomna och planerade i förväg. Emma var nöjd! Under vårterminens sista månad hade hon nästan inte behövt gå mer än två dagar utan sex. Ja, bortsett från när de fått spendera två veckor i celibat när deras föräldrar jobbat olika skiftstider förstås. Men det hade å andra sidan mynnat ut i en hård och fantastisk trekant på vårterminens sista dag.

Sedan sommarlovets början hade det dock blivit ganska lite sex. I början hade Emma och Filip fortsatt att ligga med varandra varenda gång de fick tillfälle men efter bara någon vecka var Filip redan på väg att sluta sig. Hon och Hannes hade haft ett par sessioner men hon saknade Filip och det kändes inte rätt att fortsätta med Hannes om hon inte samtidigt hade honom.

Från första början hade Filip varit rädd för att Emma bara skulle komma till honom när hon behövde avslappning från det hårda sexet hon hade med Hannes. Emma tänkte att han antagligen skulle må ännu sämre om hon berättade att hon undvek Hannes när hon inte hade honom men faktum var att det inte alls hade med det att göra. Hon ville helt enkelt inte ha sex med andra om hon inte samtidigt hade Filip. Det var första gången som hon känt sig sexuellt kopplad till någon och hon visste verkligen inte om hon gillade det. Samtidigt så kändes det ändå bara så rätt. Som om Filip alltid måste finnas där.

Skulle hon vara helt ärlig mot sig själv så var hon tvungen att erkänna att hon var förälskad. Hon var helt fantastiskt jättekär i sin lillebror och allt hon ville var att få vara med honom. Hon ville kasta sig om hans hals varenda gång de sågs, hon ville krypa upp mot hans axel varje gång de satt bredvid varandra i soffan och hon ville kyssa och smeka honom och se djupt in i hans gråblå ögon och bara vara med honom hela tiden. 

Emma älskade sex och ville ha det ofta och med flera olika personer, både var för sig och samtidigt. Hon gillade både killar och tjejer och började få smak för trekanter och Filip fick gärna vara med. Men i slutändan var allt det där sexet bara något extra. Något att spetsa till vardagen med. Det kändes inte rätt att ha det om hon inte samtidigt hade honom. Det var honom hon låg och myste till Netflix med, det var honom hon delade nittiosäng med natten innan en skoldag bara för att hon inte ville lämna honom. Det var kort sagt honom som hon älskade. Fram tills nu hade hon inte ens trott att hon kunde bli kär.

Det var väl kanske också därför som hon tog det här med Filips tystnad och deras föräldrar så hårt. Det var därför hon blev ännu lite argare än vad hon annars skulle varit. Hon hade varit arg förut. Hon hade kastat grejer och stampat i golv och morrat mot alla som velat prata med henne men inte så här. Inte som nu; ständigt förbannad. Det krävdes inte ens en gnista för att hon skulle gå i taket. Bara en sådan sak som att hennes pappa tänkte åka till affären och köpa mer mjölk fick henne att välta stolar och kasta porslin runt sig. Så att utsätta sig för allt folk på Ica gick bra men inte att träffa kompisar? Hur vågar han ens tänka tanken att köpa mjölk när Filip mår som han mår? ”Ser ni inte vad ni gör med honom??!!” var allt hon ville skrika till sina föräldrar. Men det gick såklart inte. Att hon var kär i sin lillebror var inget hon kunde berätta för någon. Allra minst hennes föräldrar, eller för den delen för Filip själv. Hon trodde att de båda kände likadant men de kunde inte bli ett par. De kunde inte ens glänta lite på den dörren. Det skulle bara krossa dem.

Emma kände sig fortfarande enormt frustrerad efter att hon med en hög smäll drämt igen dörren till sitt rum på husets övervåning. 
–  Helvetes jävla pissas! skrek hon rakt ut och sparkade till dörren genom att böja benet bakåt. 
– Fan!

Hon satte sig tungt ner på sin kontorsstol och stirrade in i en tom datorskärm utan att komma på vad hon egentligen skulle göra för något. Istället lyfte hon upp sin ena kudde och gav den några ordentliga boxningar innan hon kastade tillbaka den på sängen. Den stackars kudden hade verkligen fått mer stryk än den förtjänade de senaste veckorna och den liknade nu mest en knölig samling fluffiga bollar. 
– Aaaarrrgghhh!
– Can’t fucking do anything! muttrade hon sedan och drog åt sig sin mobil där hon knappade ner samma ord i versaler och skickade till sin engelske kompis Lelah. De hade träffats på Reddit i början av maj och hållit kontakten sedan dess. 

> Good. Let it all out! Don’t bottle up the frustration Em

Hon svarade efter bara någon halvminut. Meddelandet följdes av en rad av gula skrattande ansikten.

> Old pillows getting a beating?”
> Yea. Poor thing. It should report me to the police for assault.
> Well. Bettor to hit objects than people.
> Suppose. But I cant fucking sleep on it anymore.
> lol. That sucks

> But what is it that you cant do?
> Everything! Can’t leave the house.
> You can go running.
> Yea. But I cant see my friends.
> Do it anyway!”
> How am I supposed to do that?

> Like. We can meet up to six people in the park. Mum doesn’t want me to meet up with friends but I can go run in the park and its not MY fault if 5 of my friends are there”
> loool, svarade Emma och fnissade. 
> So you do that?”
> Nah. Not with five at least. I do go running with one of my friends tho

Emma log. Springa med en kompis? Kanske. Men hon bodde mer än en mil från stan så knappast troligt. 

Men det låg ändå något i det som Lelah sa. Emma hade alltid handlat efter principen ”gör först och låt sedan världen deala med det”, så varför gjorde hon inte det nu?

Hon reste sig och slängde av sig sina kläder och la dem på sängen. Istället för de svarta, tighta jeansen som varit upprullade en bit över smalbenen och det ärmlösa ljusblåa linnet drog hon på sig ett par svarta träningsshorts som slutade strax över knäna och ett mörkblått träningslinne. Efter att ha dragit på sig ett par ankelsockor var hon på väg ner till hallen för att plocka på sig sina vita gympaskor. Till sist plockade hon upp en flaska solskyddsfaktor och sprayade över armar och ben. 

Ett par veckor in på sommarlovet hade Emma gått med i en ”från soffan till fem kilometer”-utmaning och vid det här laget kommit upp i fem hundra meter löpning. Med tanke på att det var lite mer än trehundra meter till den närmsta busshållplatsen så hade hon ännu inte kommit bortom tomtgränsen. Hon sprang längst den ena av tomtens två grusvägar och ut på landsvägen för att efter några tiotal meter senare springa in på tomten igen. Hon upprepade detta fyra gånger.

Väl tillbaka framför huset så kände hon sig utpumpad och genomsvettig men inte särskilt lugn. Hur skulle hon kunna ”råka” träffa någon kompis på löpturen och hon inte ens lämnade trädgården? 

Hon gick in genom köksdörren och fyllde ett halvlitersglas med vatten och svepte det i ett drag. Hon fyllde glaset igen, gick ut samma väg hon kom in och rundade huset till baksidan där hon drog av sig de svettiga träningskläderna. Naken sjönk ner i badtunnan. Temperaturen hade sänkts något från de nästan fyrtio grader som den varit inställd på i maj. Tunnans tjugoåtta grader stämde mer eller mindre överens med lufttemperaturen. Ändå svalkade det bubblande vattnet. 

Det hade varit riktigt varmt ett bra tag nu. Veckan hade förvisso börjat med lite halvkasst väder och temperaturer runt de tjugo men sedan onsdagen hade det ryckt upp sig igen. Till och med midsommarafton, som infallit för en vecka sedan, hade haft tjugofem grader och strålande sol. Annars tyckte Emma att midsommar och julafton mest delade väder; åtta grader och regn. Båda gjorde en lika besviken.

Så om inte kompisar kunde komma till henne och hon inte kunde komma till kompisarna – vart skulle de mötas då? Hon behövde inspiration. Hon var fortfarande sur och kunde inte få ordning på tankarna. Inte ens det bubblande vattnet som annars brukade få henne avslappnad hjälpte. Hon klev ur badtunnan och gick runt huset och in genom ytterdörren. Nu för tiden bekymrade hon sig inte över att gå runt naken hemma. Hon och hennes bröder hade ju i vilket fall som helst sett varandra avklädda ganska många gånger nu och hon älskade att få vara utan kläder. Hon skulle inte säga att hon var en naturist som avsexualiserade sin nakenhet. För henne var det i allra högsta grad något sexuellt med att gå runt naken och det var det som gjorde att hon gillade det. Även när hon, som hon gjort innan pandemin, suttit naken vid sitt skrivbord och pluggat så hade det varit något busigt sexuellt över det. Hon kände sig ständigt småkåt vilket förhöjdes av hur hon tankspritt kunde komma åt att nypa i ett bröst eller stryka ett finger längst med fittskåran. Om hennes bröder råkade se henne nu så skedde inte nödvändigtvis något sexuellt, även om det hade lett till en del trevlig beröring från Hannes. Såklart hade hon och Filip råkat eskalera det ett par gånger. Det var så lätt att låta en kyss bli till petting som slutade med Emma på rygg i soffan med Filips ansikte mellan hennes ben och sedan hans kuk i fittan. ”Mmm. Filip” tänkte hon och lät handen glida över venusberget och längst med hennes blygdläppar. 

Just nu hade hon inte haft något emot ett spontant ligg heller. Kanske allra helst med Hannes. Att bli hårt och skoningslöst påsatt hade säkert kunnat få saker att lossna. Hannes hade gärna fått gå lös på henne riktigt ordentligt. Hon ville bli bunden och kanske tillochmed testa gag-ballen igen, även om hon inte gillade det förra gången. Att få stå på alla fyra med ben och armar bundna och bita hårt i bollen och samtidigt skrika ut känslan av hennes storebror som skoningslöst pumpade något av hennes trånga hålan brukade föredra analen. Men det var lite för varmt för hårt sex och dessutom hade hon ju Filip. Det kändes helt enkelt inte rätt.

Persiennerna var lätt vinklade och fönstret smått öppet inne på rummet när hon återigen satte sig ner vid skrivbordet och rörde till datormusen så att skärmen tändes. Även denna gång visste hon inte riktigt vad hon skulle göra på datorn men det fanns få andra ytor där hon kunde sitta i sitt rum. Datorskärmen och kringutrustningen som Hannes samlat ihop under slutet av vårterminen satt fortfarande inkopplat i den lilla MacBook som hon fått låna av skolan. Förstrött skrev hon in sitt lösenord och blev sedan sittande med blicken fäst på sitt tomma skrivbord. Dockan innehöll de fem-sex viktigaste apparna men i övrigt var det befriat från ikoner och dokument. Hon önskade ibland att hon hade lika bra ordning i sitt rum som hon hade i sin dator. 

”Vad gör jag åt det här”, tänkte hon igen och satte en armbåge i bordet och lutade huvudet mot handflatan. Hon var så van vid att bara göra saker men den här gången behövde hon någon form av plan. Hon funderade på att gå in till Filip och fråga men ville inte heller störa. 
”Vad gör du älskling?” skrev hon istället i ett meddelande.
I nästan fem minuter stirrade hon sedan på telefonen. Inget svar, inte ens läst.

Datorskärmen hade på de fem minuterna släckt sig själv. När hon tittade upp kunde hon se en suddig spegelbild i den svarta skärmen. Trotts att hon nyss varit i badtunnan var hon ändå svettig. Det blonda håret låg klibbat över pannan och hon svepte bort det med ena handen. 

Mest för att ha något att göra så gick hon ner till köket och plockade fram ett par runda polarkakor ur skafferiet samt margarin och ost från kylen. Hon hyvlade några skivor gurka över prästostskivorna och plockade ner en mugg med olika Londonmotiv från skåpet. Därefter satte hon igång vattenkokaren. Oavsett hur varmt det var ute så var det alltid gott med te, tänkte hon och slängde ner en trekantig påse PG-tips i botten på muggen innan hon hällde över det kokande vattnet. 

Hon funderade på att sätta sig på uteplatsen men slog sig istället ner på sin stol vid köksbordet. Det var alldeles tyst i huset. Det enda som hördes var det svaga tickandet från klockan som hängde på väggen precis bredvid ingången till köket. Den var bakom hennes rygg så hon såg inte vad visarna visade, inte för att det spelade någon roll vad klockan var en seg eftermiddag som denna.  

Hur hon än försökte så kunde hon inte riktigt komma på hur hon skulle få till ett spontant möte med sina vänner. Vad hade hon för anledning att åka någonstans? Hon behövde i och för sig åka in till stan men det var inte heller något hon kunde berätta om för sina föräldrar. Fast om hon nu ändå tänkte bryta mot reglerna var det väl lika bra att få just det överstökat direkt, tänkte hon. Bara för att få känna hur det kändes att göra revolt. 

Hon reste sig från sin plats och ställde in disken i diskmaskinen. Väl uppe på övervåningen så gick hon inte fram till sin egen dörr utan istället till Hannes där hon stannade och knackade.
– Ja, hörde Hannes svara där inifrån.
Hon öppnade dörren och klev in i sin storebrors rum.

Hon fann honom sittandes i sin hiskligt fula orangea fåtölj där han bläddrade i sin mobil. Han var klädd i en ljust blå t-shirt och ett par jeans. Fönstret var stängt och persiennerna var helt nerdragna. 
– Är det inte svinvarmt? frågade hon.
– Nja, Svarade han. 
– Kan verkligen inte gå i shorts så får överleva. 
Emma svarade med ett fniss och satte sig på sängen.
– Hårig kräfta? frågade hon.
– Typ så ja, svarade han med ett lätt leende.

Emma och Filip var blonda och extremt ljushyade. Ingen av dem fick någonsin en snygg solbränna utan blev istället bara knallröda så fort de vistades utomhus. Även om Hannes hade ärvt deras pappas mörka hår så hade han inte riktigt fått så mycket mörka pigment. Han var inte lika kritvit som sina yngre syskon men inte långt därifrån.

– Så hur kan storebror hjälpa lillasyster idag då, frågade han och lät blicken glida över hennes kropp. Det blonda håret hade växt de senaste månaderna och slutade nu i höjd med brösten och trotts att hon inte simmat på månader såg hon fortfarande till att hålla sin kropp helt renrakad. 
– Jag skulle behöva komma förbi ett apotek, svarade hon honom.
– Okeej?
– Ja. Så inget roligare än så tyvärr. Även om jag nog verkligen skulle behöva en hård påsättning av min storebror.
– Hm, svarade han och nickade. 
– Varför ett apotek?
– Behöver nya p-piller. De börjar ta slut och vill inte beställa hem. Orkar inte förklara för mamma och pappa varför jag fortfarande tar dem. 
– Låter vettigt.
– De har ju lämnat skrotet hemma så vi borde kunna ta en sväng till Vara eller Skara antar jag.
– När vill du åka? 
– Hm, sa Emma och funderade en stund.
– Tänkte kolla med Filip om han ville följa med och behöver ta en dusch också. Så om någon timme kanske?

Hannes tittade ner i mobiltelefonen och kollade klockan. Den var redan strax efter tre och Apoteket i Skara brukade stänga klockan sex. Jodå. De borde verkligen hinna och deras föräldrar väntades inte hem förrän vid midnatt.
– Ok. Låter bra det, sa han efter en stunds tystnad.
– Grymt, svarade hon och reste sig från soffan. 
Precis innan hon skulle stänga dörren böjde hon sig framåt och särade lätt på benen samtidigt som hon vred ansiktet mot honom
– Tack storebror.
När hon stängt dörren satt Hannes kvar och skakade lätt på huvudet. 

Emma korsade överhallen och gick fram till Filips dörr och knackade. Hans rum låg precis bredvid trappan och mitt emot denna fanns ett litet gästrum som ingen någonsin tycktes använda. Emma visste inte ens om sängen därinne var bäddad. Hon kunde inte komma ihåg när hon senast varit därinne.
– Eeemmm, hördes ett lätt morrande inne ifrån rummet och hon öppnade dörren.
 
Inne i rummet var det mörkt och kvavt. Filip hade dragit ner sina persienner och dragit för gardinerna. Alla lampor var släckta och hon kunde nästan inte se sin lillebror i det dunkla rummet. Han låg på sängen och stirrade in i sin mobiltelefon. På låg volym kunde Emma höra ljudet från ett datorspel och någon kille som talade engelska. Hon tyckte att det lät som om han kollade på någon som streamade. 
– Vad gör du?
– Buäf, kom det som ett grymtande svar från Filip.
Emma tyckte både synd om och var arg på honom på samma gång. Hon förstod att det var jobbigt att få hela vardagen bortryckt men han kunde ju inte heller bara ligga här.
– Jag och Hannes tänkte åka till Skara och handla lite. Vill du följa med?
– Eemmmee.
– Var det ett ja eller nej?
– Vet inte.
Hon hörde honom sucka och såg hur han reste sig på armbogen och tittade mot henne.
– Vad ska ni handla?
– Jag behöver förbi apoteket men vi kan säkert hitta något annat också.
– Ok. Why not? Svarade han och återgick till telefonen.
Emma gick fram till honom och gav honom en puss på pannan.
– Jag tänkte ta en dusch. Vill du hänga på?
Filip tittade upp på sin nakna storasyster och mötte hennes blick.
– Nä. Tror jag hoppar. Känner mig rätt … ja. Tar nog en dusch själv sedan.
– Ok, svarade hon tyst. 
– Ses sen då.
– Mmm, svarade han och kollade ner i telefonen igen.

Väl under det svala vattnet kunde hon inte hålla tillbaka tårarna. Hon var så jävla kär i honom och hon visste inte om han fattade det. Det gjorde så ont att se honom såhär. 

När hon kom ut ur badrummet stod Filip redan utanför och väntade på sin tur. Han var helt naken och hade kastat handduken över axeln. Emma mötte hans blick och kollade ner mot hans kuk som hängde slak mot golvet. Hon hade velat gå fram och smekt den men bestämde sig för att låta bli. Han hade trotts allt sagt att han inte kände för något just nu. 

Istället för att gå in på sitt rum satte hon sig i soffan och drog igång tv:n för att slänga ett öga på nyheterna. Hon kom in mitt i den rullande timmessändningen på BBC World News där de neråtgående trenderna i Europa avhandlades med reportage om de nyligen genomförda öppningarna i Storbritannien. 

Handduken hade glidit isär en aning och hon kunde inte låta bli att stryka lätt med fingrarna över magen och mellan blygdläpparna. I ögonvrån såg hon hur dörren till Hannes rum öppnades och hon tittade upp när hon hörde hans röst.
– Är du säker på att du inte behöver kuk lillasyster?
– Hej Hannes, sa hon med ett leende och slutade för någon sekund att smeka sig själv.
– Jag måste verkligen få kuk men inte nu.
– Ok, svarade han och nickade.
– Är det lugnt om jag tittar lite?

Emma svarade genom att dra isär handduken så att den låg bakom henne på den ljust gula tygsoffan. Hon särade på benen och satte upp ena foten mot bordsskivan och började stryka sin högra hand över fittan. Hon lät pekfingret glida mellan blygdläpparna och upp över klitoris. Hon ville nästan be Hannes att kasta sig över henne. Hon hade inte haft sex på nästan två veckor nu. Hon hade inte ens fått sig ett midsommarknull!

Hennes storebror gick genom rummet och lutade sig mot fönsterkarmen på den vänstra sidan av bordet. Han såg på den söta unga tjejen som halvlåg på soffan och smekte sig själv. Hans blick följde de smala benen, upp över den platta magen och de små brösten. Hans kuk växte i takt med att hon förde sitt pek- och långfinger ut och in i sitt fuktiga inre. Trotts allt de gjort med varandra hände det att han fortfarande behövde påminna sig om att det här verkligen hände. Att han fick göra allt det här. 
– Gillar du det du ser?
– Mmm, svarade han och strök sig över skrevet.
– Du är ett pervo Hannes. Du vet det va?
– Du står på riktigt och tittar på din lillasyster när hon onanerar.
– Jag vet. Men jag kan inte låta bli, svarade han med skyldig röst.
– Hon är så jävla sexig. 
– Så vad fantiserar du om att göra med henne då? Om du fick? fortsatte Emma och ökade till tre fingrar.
– Jag skulle vilja gå fram till henne och ställa henne på alla fyra i soffan och trycka in min kuk i hennes blöta fitta. Sedan skulle jag dra bak hennes hår och sätta på henne snabbt och hårt.
– Och det tror du att du skulle få? Knulla din egen lillasyster. Tror du att hon vill ha din kuk i sig?
– Jag vet att hon vill det Emma. Jag vet att min lillasyster vill känna sin storebrors kuk pumpa hårt i henne.
– Vet du hur jag vet det?
– Nää, svarade hon samtidigt som hon börjat smeka sin klitoris med vänsterhanden.
– För att hon är en liten incestslampa. Hon älskar att få storebrors kuk i sig. Eller hur Emma?
– Ja. Jag är en liten incestslampa. Jag älskar att få min storebrors kuk i mig. Jag erkänner.
– Vill du det nu? Vill du känna hur det känns när din storebror trycker sig in i din trånga lilla fitta? Vill du det lillasyster?

Ända sedan Filips retsamma ord innan sommarlovet hade hon och Hannes börjat spela mer på det sjuka i situationen. Inte bara säga storebror och lillasyster utan även referera till det olagliga och perversa. Att Emma berättade hur fel det var ökade hennes undergivenhet och Hannes prat om hur mycket hon gillade det blev ännu ett sätt att dominera henne. 

De hörde båda hur duschen stängdes av inne i badrummet. Emma drog snabbt handduken över sig och satte sig med ansiktet riktat mot tv:n. Samtidigt flyttade sig Hannes snabbt mot balkongdörren och öppnade den. När Filip några sekunder senare öppnade dörren stod han ute på balkongen och blickade ut över trädgården nedanför medan Emma satt med båda fötterna på bordet och följde väderprognosen som för stunden visades på bildskärmen. Kanske luktade lite av hennes våta kön i rummet men förhoppningsvis inte allt för mycket. Dessutom hade hon ju lika gärna kunnat bli påkommen med att pulla sig själv av Hannes tidigare, tänkte hon. Det var inte direkt någon hemlighet att hon ofta satt och smekte sig när hon var själv.

Medan hon klädde på sig funderade hon lite över hennes och Hannes nya sätt att egga varandra. Hon hade lite svårt att sätta fingret på varför det blivit så. När Filip sagt att syskon inte skulle ha sex var det ju för att retas, inte för att få igång henne. Så varför hade Hannes och hon tagit det till sig? Kanske var de så att de båda behövde hantera det de faktiskt höll på med? Hon visste att Hannes haft svårt att komma över att det var han som startade allt. Hon visste också att hon aldrig någonsin hade fantiserat om sina bröder och att detta aldrig hänt om inte hon varit kåt och Hannes tryckt sig in i hennes mun. De hade aldrig kunnat bygga upp några sexuella känslor för varandra. Fram tills den där eftermiddagen hade hon nog sett idéen som rent motbjudande, om det ens varit något hon någonsin funderat över. Trotts allt var väl incest inte något man gick runt och tänkte på. Hade det inte varit för att hon bara fick några sekunder på sig att bestämma sig för hur hon skulle göra så hade det aldrig hänt. Det var som det brukade vara för Emma. Om hon fick tänka över något var svaret oftast ett Nej. Om hon, å andra sidan, bara fick en möjlighet kastad framför sig, så var svaret oftast ett Ja.

Hon tog på sig det blåa linnet igen och ett par ganska intetsägande trosor. Vad skulle hon ha på sig mer? Hon försökte att inte låta hennes bleka hud hindra henne men hade också lite svårt för att visa sig i allt för korta shorts även om hon älskade sina avklippta jeans som bara gick en kort bit ner på låren. Jeansen kändes för varma så hon drog på sig ett par sportleggings som slutade strax under knäna. Hon slängde också en tunn vit skjorta över linnet och efter att ha dragit på sig ankelsockor klev hon ur rummet.

Nere vid ytterdörren mötte hon Hannes som, trotts sin skepsis, klätt sig i ett par beigea khakishorts och en kortärmad mellanblå skjorta. Han hade mörkt hår som var trimmat kort och ett skägg som lika gärna kunde vara ett par dagars stubb. Ett par solglasögon hängde slarvigt från bröstfickan. Hon tänkte att hennes storebror helt klart var snygg. 

Efter någon minut kom även Filip ner i hallen och snart var de på väg ut till den skruttiga gamla Volvon som kallades för skrotbilen. Den hade stått ute på gårdsplanen och kändes hetare än en bastu när de tre syskonen klev in. Hannes satte sig vid ratten medan de två yngre tog plats i baksätet. Med ett knapptryck så drog Hannes ner fönstret vid passagerarsätet och när de kom upp i hastighet började bilen fyllas av något svalare luft. Att försöka få fläkten att prestera något annat än varmluft var i stort sett lönlöst. 

Till att börja med satt de alla försjunkna i tystnad. Det fanns inte så mycket annat att göra när det ändå inte gick att höra varandra över bruset från det öppna fönstret. Emma satt bakom passagerarsätet och kände hur vinden blåste tag i det långa håret. Hon skulle verkligen vilja klippa sig men visste inte om det var något hon skulle våga sig på den närmsta tiden. Hon sneglade mot sin lillebror som satt på andra sidan mittensätet. Han var klädd i ett par av alla hans svarta jeans och en mörk t-shirt. ”han måste svettas ihjäl”, tänkte hon. Filip vände sig mot Emma och mötte hennes blick och gav henne ett lätt leende. Hon log tillbaka och kände ett sug av små fjärilar i magen och hur hennes ständiga småkåthet återigen gjorde sig påmind. Med ett fniss bröt hon ögonkontakten med honom och tittade ut genom fönstret och såg på åkermarken som i hög fart passerade.

När bilen blåste förbi rastplatsen vid Kålltorp så drog Hannes upp fönstret så att de äntligen kunde prata med varandra.
¬– Vart ska vi först? frågade han med hög röst från förarsätet.
– Vet inte? svarade Emma.
– Behöver vi något mer?
– Vet inte? Men känns ju lite segt att bara åka hit för apoteket eller hur?
– Sant, svarade hon. 
– Men jag vet inte riktigt vad vi skulle fixa mer.

Samtalet stannade av lite allt medan de fortsatte mot staden. Även om de ju bodde i Vara kommun så hade Skara alltid varit staden de åkte till. Kanske berodde det på att de en gång bott där eller så var det för att deras föräldrar, som båda jobbade i Skövde, alltid åkte åt det hållet. 
– Vi kan väl svänga in på Ica eller något, sa Emma tillslut.

Hannes svängde av E20 vid infarten vid Coop och genom rondellen ut på Skaraborgsgatan. På den tiden som familjen bott i denna småstad hade de haft ett hus uppe på Skaraberg. Samma år som Emma skulle fylla nio hade dock hennes föräldrar bestämt sig för att flytta ut till det större huset på landet där de bodde nu, eftersom att de tyckte att Emma och Filip började bli för gamla för att dela rum. Tyvärr hade det också inneburit byte av kommun och för Hannes del att han istället för att hamna på den stora Teglaskolan hamnat på den lilla Nästegårdsskolan i Kvänum. En skola där alla gick i samma klass från de att de fyllde sex tills de gick i pension, eller började gymnasiet. Vilket väl i stort sett var samma sak. Ett tag funderade han på att överge den lilla kommunen och satsa på De La Gardiegymnasiet i Lidköping men i slutändan blev det ändå Lagmansgymnasiet och Naturprogrammet. 

De ställde bilen på parkeringen på Stortorget och Emma korsade gatan och gick in på apoteket. Hon tog en kölapp för recept och medan hon väntade på sin tur gick hon runt och kollade bland de olika tablettförpackningarna och flaskorna. Hon plockade på sig ett par tuber glidmedel och intimrakgel. Hon hade hoppats kunna skaffa lite roligare saker men med tanke på rådande omständigheter kändes nästan varenda internettbeställning riskabel. Vad fanns det egentligen för något hon kunde behöva skaffa sig, om någon frågade?

Hon betalade för sina varor och gick ut på trottoaren igen.
– Jag tänkte dra till systemet. Någon som vill ha något speciellt? frågade Hannes.
– Yea right, fnissade Filip.
– Nej. Seriöst, svarade Hannes. 
– Vi måste väl kunna göra något kul? Eller?
– Jo. Eller. Va? Eller. Nä? Alltså, stammade Filip fram.
– Allvarligt? Trodde aldrig du skulle köpa ut, sa Emma istället. 
– Har du frågat?
– Nä. I och för sig inte, sa hon eftertänksamt. Det hade nog aldrig slagit henne att fråga Hannes, som fyllt tjugo strax innan jul. 
– Well. I så fall vore väl ett par cider gått, 
– Vist. Något speciellt?
– Nja. Sådana dära kaktus lime som ser ut som smilies och kanske någon vanlig päron? sa hon frågande.
– Jävla fjortisdricka, suckade Hannes med ett roat tonfall som svar. 
Emma svarade med att räcka ut tungan.

De två yngre syskonen satte sig på en bänk på gågatan mellan de båda torgen och väntade medan Hannes fortsatte ner till Hötorget och Systembolaget. Väl där plockade han på sig några vanliga Heineken och Carlsberg innan han tog sig ann Emmas beställning. ”Det där med fjortisdricka var väl lite taskigt”, tänkta han när han plockade ner några grön-silvriga burkar i den lilla korgen. Han var inte direkt heller någon finsmakare av alkohol. Han tog det som bjöds på diverse studentfester och om han behövde ta med sig något eget blev det några öl eller allra helst sprit. Båda magen och huvudet mådde bättre dagen efter om han höll sig till genomskinlig alkohol. Därför åkte en flaska absolut och den billigaste möjliga ginen också ner i korgen. Han småskrattade när han återigen passerade ölavdelningen och såg flaskorna med Corona. Några sådana fick också de följa med ner. 

Efter tre månader i isolering kände sig Hannes ganska rik. Han hade inte gjort något åt studielånet så de få tusenlapparna hade ramlat in varje månad utan att några direkt trillat ut. Han hade lagt några hundra på bensin till bilen, ytterligare ett par hundra på mobil och så lite pengar på tejpen och glidmedlet han beställde hem i början på juni. När pappa Erik en dag hittat postnordavin hade Hannes svarat något svävande om ny grej till datorn. 

Innan han kom fram till kassan impulsköpte han också en box rosé. Han var inget superfan av vin direkt, men hade druckit just rosé tillsammans med Frida några gånger förra sommaren och tänkte att det kunde funka fint under de varma sommardagarna. Inte för att han egentligen visste när han skulle kunna konsumera starkvarorna. 

– När fan ska du dricka allt det där? frågade Emma honom när han kom gående längst med gatan.
– Tja. Jag vet inte. Fick lite feeling och gick väl lite overboard eller något.
– Lite? You don’t say, svarade hon med ett skratt och började gå tillbaka mot bilen.

Efter att de stuvat in påsarna från bolaget och apoteket i bakluckan köpte de sig varsin mjukglass och satte sig på kanten till fontänen snett mittemot den stora domkyrkan. Det porlande vattnet sänkte temperaturen något och de vattendroppar som ibland nådde dem bidrog skönt till svalkan. Annars satt de mitt i solen och deras telefoner uppskattade temperaturen till trettio grader. Det var förbannat varmt och Filip började ångra sitt klädval men han visste inte vad han annars skulle ta på sig. Han var inte heller bekväm i shorts. Han kände sig inte heller allt för bekväm med situationen. Han kände sig verkligen som det minsta lilla småsyskonet någonsin. De snackade om alkohol som om det var det vardagligaste i världen och själv hade han inte ens smakat en folköl. Inte för att han känt något behov av att göra det heller. Men just nu kände han det som att det skapade ett gigantiskt åldersgap emellan dem. 

När de ätit upp sina glassar vandrade de ner för Klostergatan och in på ICA-butiken. De spritade sina händer och tog en korg på hjul som de fyllde med läsk, allmänna snacks och några paket glass. Även Emma kände sig något rikare än vanligt eftersom att hennes studiebidrag inte heller gått åt. Den ende utan några direkta fickpengar var Filip som fortfarande fick månadspeng från föräldrarna. 

På vägen ut ur staden svängde de förbi McDonalds och köpte med sig mat som de sedan åt på uteplatsen. 
– Jag hade velat åka och bada, sa Emma när maten var uppäten.
Trotts att klockan redan börjat närma sig halv nio så var det fortfarande runt tjugofem grader varmt i luften.
– Hm. Tror det räcker med utflykter idag, svarade Hannes.
– Kom igen! De är väl inte hemma förrän om två timmar?
– Jo. Men ändå. Nog bäst om vi stannar hemma.
– Ok, suckade hon. 
”Jävla Hannes som måste vara förnuftig hela tiden”

Vid tiotiden gick de in i huset och både Filip och Emma styrde stegen mot övervåningen. Emma stoppade Filip precis innan han skulle öppna dörren till sitt rum.
– Vill du ha sällskap?
– Nä. Förlåt. Tror inte jag orkar riktigt.
Hon log mot honom.
– Det är lugnt. Du måste inte orka för min skull.
– Det var kul att du följde med idag.
– Säkert?
– Det är klart.
– Var ju mest du och Hannes som snackade.
– Jo. Men jag blev jätteglad att du ville följa med.
– Ok, svarade han tyst.

Emma slöt honom i sina armar och kramade honom så hårt som hon vågade. Hon önskade så att hon visste hur hon skulle göra honom glad igen. Hon gick sönder av att se honom såhär.
– Jag älskar dig Filip. Du är bäst! Jag är jätteglad att du följde med.
Han besvarade kramen och tryckte sig tätt emot henne.
– Tack, svarade han. Fortfarande tyst.
De släppte omfamningen men höll fortfarande händerna på varandras axlar och såg in i varandras ögon. Filip släppte ögonkontakten och tittade mot Hannes dörr.
– Nä. Inte ikväll, viskade Emma och skakade på huvudet.
De omfamnade varandra i ännu en kram och hon gav honom en lätt puss på munnen.
– God natt, sa hon sedan.
– God natt, svarade han.
En kort kram till och de släppte varandra.

När Emma klädde av sig inne i sitt varma rum kände hon dock att hon verkligen hade velat kasta sig under Hannes. Fast Hannes var ingen man kastade sig under. Han var mer en buss som man kastade sig framför.  Hon ville känna en kropp som trycktes och gneds mot henne. Hon ville ha kyssar och smek. Hon ville ha Filip.

Fast egentligen var det väl bra att Emma inte gjort någon av sina bröder sällskap under fredagskvällen. Deras föräldrar svängde upp på gårdsplanen max tjugo minuter efter att hon stängt dörren till sitt rum.

- - -

Hon vaknade till liv riktigt tidigt. Redan vid åtta hade hon klivit upp och ställt sig i duschen. En skoldag hade det här såklart inte varit tidigt men med tanke på att det var lördag, och framför allt för att det var sommarlov, så måste väl det nästan räknas som något extremt ambitiöst. Åtminstone så tyckte Emma det. Hon var utvilad, full av energi och dessutom började en plan att äntligen ta form bland henens tankar.

I det ständiga lotteri som var hennes föräldrars arbetstider så jobbade de båda någon form av sen eftermiddag och kväll. Elisabet hade gjort det sedan torsdagen och skulle fortsätta tills tisdag medan Erik körde onsdag till måndag. För stunden innebar detta att Emma inte förväntade sig att de skulle vara uppe förrän om en eller kanske två timmar. De hade kommit hem runt elva kvällen innan och troligen inte gått och lagt sig förrän strax före klockan ett.

Därför vågade hon sig på att gå ner till köket enbart Iklädd handduken. Väl i köket satte hon igång en kanna kaffe.

Egentligen tänkte hon sig att bara ta med en kopp upp på sitt rum men när hon förstrött tittade ut genom fönstret och såg hur nålen på kökstermometern pekade på någonstans runt tjugo grader så bestämde hon sig istället för att gå ut.

Hon tog köksvägen och gick runt huset och upp på det trädäck som var familjens uteplats. Det fanns också en dörr här men den ledde in till det rum som kallades för biblioteket, även om biblioteksdelen egentligen bara bestod av en bokhylla längst rummets ena kortsida. I vilket fall som helst så var ”biblioteket” i stort sett föräldrarnas vardagsrum och även om hon och hennes bröder på sista tiden spenderat en del kvalitetstid där inne så bar det emot att klampa igenom där hur som helst. ”Konstigt det där”, tänkte hon. Men så var det ju ganska mycket i hennes liv som var rätt konstigt nu för tiden.

Efter att ha ställt ner sin kaffemugg på bordet satte hon sig i den mjuka trädgårdssoffan och kröp upp så att hon halvsatt i hörnet. Hon knycklade upp en extra kudde bakom ryggen och lutade sig halvt bakåt och drog till sig kaffemuggen. Efter att ha tagit en stor mun av den varma drycken så kunde hon inte låta bli att sära lite på benen och låta handduken glida av längst med sidorna av kroppen. 

Hon smekte sig lätt över det vänstra bröstet men lät raskt högerhanden glida in mellan hennes ben och över den redan fuktiga fittan. Hon böjde pek- och långfingret inåt och började röra dem inuti sig samtidigt som hon lät tummen lätt stryka över klitoris. Inte ens en minut hann gå innan hon tryckte in ett tredje finger. Hon ökade hastigheten och snart fylldes uteplatsen av hennes små gnyenden och det plaskande ljudet av fingrarna som pumpades in och ut i hennes inre. 

Emma lutade huvudet bakåt och blundade. För sitt inre såg hon Filips ansikte. Hon önskade verkligen att det var hans fingrar som pullade henne. Hon försökte föreställa sig hur det kändes när han satte sin tunga mot hennes öppning och började slicka henne. Hon tänkte på hans kyssar som smakade en blandning av honom och hennes safter efter att hon kommit. Hon strök sina små och smala fötter emot varandra och tänkte på hur han brukade slicka och suga på dem. 
– Mmm. Ååååh. Jaaa. Fiiillii …

Hon satte sig upp och bet sig i underläppen. Det var väl illa nog om hennes föräldrar kommit på henne med att onanera. Men ”what’s a girl supposed to do, liksom?”. Det var väl knappast något konstigt att deras sexuellt aktiva dotter hade lite egentid nu när hon inte kunde träffa andra? Stelt att råka störa och såklart inget de ville se. Inget hon ville att de skulle se heller för den delen. Nej. Det värsta hade väl varit om hennes föräldrar råkat komma på henne med fingrarna upptryckta i fittan samtidigt som hon gnydde sin lillebrors namn.

Hon tappade helt lusten och reste sig hastigt upp från soffan. Stående naken på uteplatsen hävde hon resten av innehållet i kaffemuggen innan hon drog handduken runt sig. 

Efter att ha gått igenom köket och fyllt muggen igen klev hon upp för trappan och in på sitt rum där hon satte sig på sängen. Hon kände en rysning sprida sig genom kroppen. Den stora skräcken var att bli upptäckta. Ingen av de tre syskonen visste hur de skulle hantera det. Det närmsta de kommit ämnet var veckorna innan sommarlovet när de behövt leva i celibat. Hannes hade sagt att de inte kunde ta några risker. Var det där att ta en risk?

Hon plockade upp sin telefon från laddplattan på skrivbordet och slängde ett öga på den så gott som tomma lässkärmen. Inga notiser hon var intresserade av och en klocka som visade på 09:43. Annars pryddes skärmen av en bild på henne och Alice som med stora leenden höll en gigantisk chokladkaka mellan sig. Bilden hade tagits på Liseberg och fotografen var Alice pappa. De hade besökt nöjesparken sista helgen den hade öppet för sommaren 2019. I år hade den inte öppnat alls. Hon hade flera gånger tänkt att hon borde ha någon nyare bild som låsskärm men det hände ju inget nytt. Inget nytt som det gick att ha bild av på låsskärmen i alla fall. 

Förstrött låste hon upp telefonen och bläddrade mållöst mellan de olika skärmarna men utan att hitta något att trycka upp. Med en trött suck låste hon telefonen igen och reste sig från sängen. Hon gick fram till garderoben och började rota fram något att ha på sig. Det fick bli ett vitt linne och de avklippta jeansen. Under satte hon på sig ett par vita string som fick hennes rumpa att avteckna sig i de tighta shortsen.

Hon klev ut i överhallen och hörde röster och skrammel från köket. Hon hade förväntat sig att träffa på sina föräldrar och blev därför förvånad när hon möttes av både dem och hennes två bröder när hon klev in genom öppningen i väggen. 
– God morgon sjusovare, hörde hon sin pappa skrocka.
– God morgon själv. Jag har faktiskt varit vaken i två timmar och redan hunnit lika många muggar kaffe. Vad har du uträttat? svarade hon spydigt. 
– Sovit efter att ha arbetat. Du kanske skulle testa det?
– Om du tror att de låter mig köra ambulansen så.
Hon hade gått fram till skåpen ovanför diskbänken och tagit ner en svart ikea-skål och fyllt den med cornflakes och mjölk.
– Nä, skrattade han.
– Det lär du ju tyvärr inte få. Du kanske skulle satsa på något annat?
– Jo. Fast det går ju knappast att sommarjobba i år. 
– Dessutom finns det inget att spara pengar till i vilket fall, fortsatte hon med en suck och satte sig.
– Så vad tänker du göra idag då? frågade Erik istället.
– Jag tänkte dra till stranden faktiskt. Någon som vill hänga på? svarade hon efter att ha tuggar i sig en sked flingor.
– Okeeeejj, svarade han henne och tittade mot sin fru. 

I ett par sekunder blev det helt tyst i köket medan alla försökte se mot Elisabet utan att det skulle bli allt för uppenbart att de stirrade på henne. 
– När har vi sagt att ni kan åka till stranden?
– Men vaddå? Jag får ju vara ute och springa och stranden är också utomhus och jag har verkligen saknat att få vara i vatten och simma.
– Jo. Fast det är mer folk på stränderna än vad det är på vägen när du springer.
– Jooo, svarade Emma eftertänksamt.
– Fast det är fortfarande utomhus och det går att hålla sig avskild.
– Jo. Fast om det inte går? Om det är för trångt?
– Då får vi väl cykla hem igen då, svarade hon och ryckte på axlarna.
– Ok. Vist. Ni kan hänga på stranden. Det är klart att ni ska få göra det när det är nästan trettio grader varmt ute.
– Men var försiktiga. Ok? sa hon sedan och lät blicken glida över alla tre syskonen.
– Jodå, svarade både Filip och Hannes. Även om ingen av dem ens hade planerat att åka till stranden. Hannes kollade ut genom fönstret och tog ett bett på sin smörgås medan Filip tog en sked till av sin müsli. Det var nästan så att det blev lite för tyst.

– Awesome! Jag går och ringer Alice!
– Vänta va?!?! det var Erik hastigt tittat upp och mötte Emmas blick.
– Emma. Du vet att du inte kan åka och träffa kompisar, svarade Elisabet med ledsam röst.
– Okeej? Så om någon jag känner är vid sjön så måste jag åka hem?
– Nej. Inte så men …
– Vart går gränsen? Klasskompis? Någon på samma skola? Någon vi sagt hej till på en fest?
– Såklart inte. 
– Så vad är skillnaden om jag ringer dit henne då? Antingen så är hon där eller inte. 
– Spelar det någon roll varför?
– Ja, Emma. Det spelar roll. Det förstår du väl?
– Näe! Det gör jag inte! Antingen så får Alice vara på stranden eller så får Alice inte vara på stranden.

Elisabet såg hjälplöst på sin make som tittade upp från bordskivan där han haft blicken fäst de senaste sekunderna.
– Vi får prata mer om det här sen’.
– Ni kan dra till stranden men ring inte Alice. Ok?
– Sure. Men om hon råkar vara där?
– Emma! Jag vill inte att du varken ringer, messar, snappar, whatsappar, andra appar eller ens skickar brevduvor till Alice. Okej?
– Vi får prata mer ikväll.
– Okej, svarade hon med en suck. Tillfälligt besegrad.

– Bra försök ändå, sa Hannes när de någon timme senare satt i den stekheta skrothögen.
– Det är inte över än, svarade Emma med ett sammanbitet leende.
– It’s not over ’till the fat lady sings, ey?
– Det är inte ens någon som börjat sjunga ännu.
Hannes svarade med ett kort skratt från förarsätet. De satt på samma vis som under gårdagen.

Egentligen hade Emma inte någon riktig plan nu. Hon hade inte väntat sig att deras föräldrar omedelbart skulle ge med sig om att få träffa Alice men hon visste inte heller vad hon skulle kontra med. Hon fick väl bara vänta och se helt enkelt.

När de kom fram till stranden så var det såklart redan en hel del folk på plats. När Emma tittade ut över folket som låg utspridda på gräsmattan och ner mot den lilla sandremsan tänkte hon att det knappast var två meter emellan dem. Hannes, som också han, sett sig omkring suckade uppgivet och var precis på väg att gå tillbaka mot bilen när Emma hejdade honom. Hon hade inte åkt hit bara för att vända hem. 

Badplatsen var verkligen mikroskopiskt liten. Det fanns inget där förutom parkeringsplatsen. Det var inte ens en sjö utan mer av en konstgjord, större damm. Det hela låg inklämt längst med vägen mot Jung, nätt och jämnt dolt bakom några träd. Emma ledde därför dem snett runt vattnet så att de blev sittande vid sidan av ”sjön”. Tyvärr rakt i solskenet. 

Innan de åkt hemifrån hade de alla bytt om till badkläder som de nu bar under sina vanliga kläder. När Emma drog av sig sina shorts och linne visade hon därför upp sig i en turkos bikini utan axelband. Killarna var klädda i varsina likadana svarta badshorts.
– Du får se till att inte tappa dem där, sa hon med ett snett leende med blicken riktad mot Filip. 
Båda killarna svarade med ett litet nervöst skratt. De satte sig på en medhavd filt och såg ut över vattnet där mestadels barn och några ungdomar stojade runt. Ett gäng killar i yngre tonåren hoppade för stunden från en lite träflotte som flöt runt på den djupa delen av bassängen. 
– Kan någon av er hjälpa till med att smörja ryggen? frågade Emma och reste sig upp.
Hon sprejade på solkräm över armar, ben och mage och smörjde omsorgsfullt in sig. Filip ställde sig bakom henne och masserade över ryggen. Emma gjorde allt hon kunde för att inte tänka det som något sexuellt. Hon fick sedan hjälpa killarna på samma vis och trotts att hon gjorde det så snabbt som möjligt kunde hon tydligt se början till en reaktion innanför killarnas badbyxor. 

De satt sedan tysta en stund. Det var mest bara skönt att vara ute och se på människor igen. För även om de alla tre varit ute dagen före så var det här första gången sedan mars som de faktiskt var ute bland människor med deras föräldrars vetskap och, inte att förglömma, tillåtelse. Efter kanske tjugo minuter reste sig Emma och sprang ner till vattnet. Hannes och Filip följde snabbt efter och efter att ha simmat ut på det djupa började de snabbt att skvätta vatten på varandra. Emma kastade sig över Filip för att trycka ner honom under ytan, han svarade med att trycka sitt huvud upp mot hennes mage och när han fick munnen rakt över hennes bröst så bet han till genom tyget. Emma släppte honom direkt och kastade sig bakåt på rygg. De såg nästan lite skamset på varandra och gick direkt upp ur vattnet. När de kom tillbaka till filten satt de återigen tysta. 
– Förlåt, mumlade Filip.
– Det är lugnt, svarade Emma.
– Vi måste tänka oss för när vi är ute bara.
– Vet, sa han och bet sig lätt i läppen.

Stämningen var fortfarande lite stel när Emma gick ner till vattnet igen. Hon hade haft koll på tonåringarna och så fort de började simma in mot stranden hoppade hon själv i och simmade längst ut igen. Nu när hon var helt själv där kunde hon försöka sig på några ordentliga simtag. Det var knappast så att hon kunde simma några längder men det var skönt att bara få sträcka ut sig i vattnet igen. Det var alldeles för längesedan.

När hon kom tillbaka till sina bröder satt de och spelade kort.
– Tja, sa Hannes och tittade upp från spelet.
– Är du arg?
– Nä. 
– Ledsen att jag bara försvann sådär. Såg att det blev ledigt i vattnet och ville simma lite bara.
– Ah. Förstår, sa han med en nickning.
– Saknat att simma? 
– Ja. Fast mest så saknar jag att få sträcka ut mig ordentligt i vatten. Finns typ ingen plats här dock, så …
– Dessutom lär jag inte orka simma några längder. Tror mina muskler helt håller på att försvinna.
– Du kanske ska börja styrketräna då?
Emma svarade med ett skratt och tillade sedan
– Kanske. 

Det blev en riktigt trevlig eftermiddag. De hängde kvar i ytterligare ett par timmar och växlade mellan att slappa på stranden och att simma runt i vattnet. Nu utan att riskera något annat än vanligt syskonbus. På vägen hem stannade de till vid pizzerian och satte sig på uteserveringen. Emma och Filip åt varsin falafelrulle medan Hannes tog en med kebab. Hur mycket Emma än tjatade så lyckades hon inte få honom att ge upp kött.

De hade alla tre varit glada och kastat låtsasidéer på hur de skulle kunna utöka sin frihet medan de ätit men när de satt sig i bilen blev Filip plötsligt väldigt tyst och frånvarande. När de kom hem gick han direkt upp till sitt rum och stängde dörren. Emma blev både förvånad och faktiskt lite besviken. Det hade verkligen känts som att Filip höll på att komma tillbaka och så försvann han bara. Hon stod på trappavsatsen och stirrade på den stängda dörren när Hannes ställde sig bredvid henne.
– Jag fattar Emma. Jag vet inte heller vad som händer men jag är orolig för honom.
Hon vände sig med tårfyllda ögon mot sin storebror och slog armarna runt honom. Han strök henne över ryggen och tryckte henne hårt emot sig. 
– Vi får komma på något, sa han med en suck.
– Men jag har verkligen ingen aning om vad.
De släppte varandra och Emma böjde upp ansiktet så att hon kunde möta Hannes blick.
– Inte jag heller.

Emma gick in på sitt rum. Hon slängde av sig sina sandiga kläder och tog med sig sin morgonrock till badrummet. Hon kände sig helt tom och urladdad medan hon lät vattnet spola bort svett, sjövatten och sand från kroppen. Väl inne på rummet igen försökte hon onanera och avsluta morgonens tankar men det gick bara inte. Istället drog hon täcket om sig och blev halvsittande i timtal framför olika youtube-videor och klipp på tiktok. 

Slutligen, någon gång efter att hon hört deras föräldrar komma hem, släkte hon sänglampan och la sig för att sova. Hon sov oroligt och ryckigt och kom inte till ro förrän någon gång runt tretiden. Filip å sin sida låg också han vaken till sent på natten. Han bläddrade mellan apparna på sin mobil men kunde inte hålla sig fokuserad. 

Emma vaknade någon gång strax före lunch men kom inte upp förrän när klockan var närmare ett. Hon brydde sig inte så mycket om vad hon klädde på sig utan drog bara på första bästa långa t-shirt och ett par korta cykelbyxor. 

Det var tomt nere i köket när hon kom dit men någon hade satt på kaffe. Hon hällde upp en kopp och fyllde en skål med cornflakes och mjölk och styrde stegen mot uteplatsen. Det var stekhett ute och hon kände hur svetten började rinna innanför tröjan nästan omedelbart efter att hon gått ut i solskenet.

När hon kom fram till uteplatsen möttes hon av ett hej från sina föräldrar som satt vid bordet med varsin kaffemugg och lunchsmörgås.
– Vi har pratat lite, sa Elisabet fundersamt när Emma satt sig.
– Ok, svarade hon och tittade upp från muggen.
– Alltså, inledde Erik.
Emma fick känslan av att de förberett sig inför det här. Att de övat in vem av dem som skulle säga vad.
– Vi vill inte att det blir för mycket folk bara. Ju mer människor desto större risk.
– Jo. Men det har varit vi tre i flera månader nu och vi har ju inte tänkt att bjuda in hela klassen eller så.
– Nej. Det tror vi inte heller men det blir ändå ganska snabbt mycket folk.
Elisabet satt tyst och lät Erik prata. Det störde Emma. Det var alltid mamma som var den stränga och nu skulle pappa få leverera de dåliga nyheterna. Bara för att hon inte argumenterade lika mycket emot honom.
– Okej?! sa hon rätt kyligt. Hon tänkte inte släppa det här utan strid.
– Jo. Men ni är tre stycken och ni måste hålla er på under åtta personer. Ni kan inte bjuda in en massa folk då, flikade Elisabet in.
”Äntligen något från henne”, tänkte Emma men sa inget.
– Så vi tänkte att ni kunde få bjuda in en vän var. Då blir ni i alla fall bara sex.
”Snyggt farsan!”, tänkt hon. ”Den där förhandlade du bra.” Hon kunde höra honom säga exakt samma ord till sin fru. ”En var. Då håller de gränsen på åtta personer”.
– Okeeeeejj. Jag antar att det funkar.
– Ganska rimligt att vi inte blir fler än så kanske. 
– Är det ok? frågade Elisabet. Hon lät nästan lite sorgsen. Som om hon viste att hon gjorde livet surt för sina barn och verkligen inte gillade det.
Emma ryckte på axlarna.
– I guess.
–  Jodå. Det är ok. Tack. 
– Skulle ni kunna välja en person var och hålla er till den?
– Så att det inte blir för många ändå? frågade hennes mamma prövande.
– Ja. Det funkar för mig i alla fall.

Emma slets mellan två viljor. Å ena sidan ville hon svepa sitt kaffe och gå därifrån. Lämna sina föräldrar i tron att hon fann sig i deras dumma regler, men inte var nöjd. Å andra sidan ville hon bara kasta sig över dem och gråtande krama om och tacka dem för att de faktiskt gav med sig så här långt. Hon visste hur viktigt det här var för dem och uppskattade att de faktiskt gett med sig. Hon tyckte att reglerna i alla fall var ganska rimliga.
– Tack hörni. Verkligen! Det betyder jättemycket. Tack!
Hon gav dem varsin kram och tog sedan med sig sin kaffemugg in genom den öppna biblioteksdörren och upp till övervåningen. Hannes dörr stod halvöppen så hon började där. 

– Du?! Vi får välja ut en vän var att träffa hela sommaren!
– Wow! Hur fan lyckades du med det?
– Det var deras idé. Eller pappas antar jag.
– Snyggt! Så då ska vi bara hitta på en enda person som vi står ut med hela sommaren då?
– Yes! Bara att dra fram kontaktboken och bygga ett excelark. För, emot och rangordna efter vem vi tror kommer stå ut med oss en hel sommar.
– Hahaha. Kommer det vara så svårt att välja?
– Nej! svarade hon med ett skratt och försvann ut ur rummet.

Vid Filips dörr blev hon dock stående. Var han ens vaken? Vad skulle han säga? Tänk om han inte blev glad. Tänk om hon missuppfattat allt och att det var något helt annat som gjorde honom ledsen. Han kanske inte alls ville träffa någon utanför familjen? Vad hände om det bara var hon som hade kompisar som hon ville träffa?

Hon knackade försiktigt på dörren men fick ingen reaktion inifrån rummet. Hon la ett lätt tryck på handtaget och kände hur dörren långsamt gled upp. Återigen var det alldeles mörkt där inne och hon kunde nätt och jämnt urskilja konturen av hennes sovande lillebror. Först blev hon osäker på om faktiskt skulle gå in men efter några sekunder bestämde hon sig ändå för att försöka väcka honom. Hon hoppades bara att han också skulle bli glad. 

– Filip, viskade hon när hon kommit fram till sängen och satt sig på knä bredvid den. 
Hon strök med handen över hans hår och sömnsvettiga panna. Det var varmt och kvavt där inne och hon greps av en plötslig lust att dra upp persiennerna och öppna fönstren på vid gavel. 
– Filip. Vakna, fortsatte hon i samma viskande ton.
– Yyymmeeh.
– Klockan är nästan två. Du kanske borde gå upp?
– Mmmeeeäää, morrade han utan att röra på sig.
Emma antog att detta skulle tolkas som ett nej men tänkte inte riktigt ge sig ännu.
– Du. Vi har fått lov att träffa en vän på sommarlovet. 
– Mmmmmm
– Hörde du? Vi kan träffa folk. Bara en kompis var men ändå. 
– Kom igen! Du måste gå upp. Du måste bestämma vem du vill träffa så att vi kan dra.
– Dra vart? mumlade han som svar utan att öppna ögonen.
– Till stranden såklart!
”Varför var sovande människor så sega?”
– Eeemmh. Varför då? sa han med ett gnyende och öppnade ögonen.
– Emmaaaa. Varför väcker du mig?
– Jag sa ju det! utbrast hon frustrerat.
– Sa vadå? svarade han med ett irriterat tonfall samtidigt som han reste sig på ena armbågen.
– Att vi får träffa folk. Hörde du inte det?
– Nej. Jag sov.
– Men vadå att vi får träffa folk. Vad för folk?
– Vi får välja ut en vän var som vi får hänga med under sommarlovet. 
– En vän? sa han förvirrat.
– Ja. Det är inte så mycket kanske men det är folk som vi får träffa. Det är ju bättre än att vara helt instängd. Eller?
”Var hon den enda i huset som var exalterad över det här? Seriöst?”
– Jooo.
– Vem tänker du välja?!
– Jag veeet intee. Kan jag få vakna först?
– Såklart. Absolut, svarade hon uppgivet. 
– Går det bra att jag öppnar lite?
– Vist, mumlade Filip samtidigt som han vände sig om igen.

Emma vinklade upp persiennerna och öppnade det ena fönstret på glänt. När hon kom ut ur hans rum satte hon sig med en duns i soffan och stirrade rakt framför sig. ”Var det ingen som var glad?” ”Var hon den enda av dem som behövde träffa folk?” ”Var det något annat som fick Filip att vara ledsen?”

– Hur är det Emma?
Hon tittade upp och såg sin storebror stå framför henne.
– Det är okej. Filip verkade inte överlycklig när jag berättade.
– Var han ens vaken?
– Nä. Kanske inte. 
– Du kanske borde vänta tills han gått upp i så fall. Skulle tro att han blir gladare då.
– Hm. Kanske. 

De satt tysta bredvid varandra i några minuter. Efter en liten stund hörde de hur deras mamma ropade att de skulle dra till jobbet och hur dörren slog igen.
– Borde inte du ringa Alice? frågade Hannes.
– Eller tänker du bjuda in Oskar?
– Hahaha. Knappast! 
– Inte som att jag behöver hans kuk ändå. 
Hannes svarade med ett kort tyst skratt. Sedan slängde han en snabb blick på sin syster innan han gjorde en ansats att resa på sig. 

Ingen av dem verkade dock riktigt ha energin att resa sig upp och ännu en gång blev de sittande i tystnad. Efter några sekunder fnissade Hannes till igen. 
– Vad är så roligt?
– Varför behöver du inte Oscars kuk lillasyster?
Emma tittade på sin storebror och började gapskratta.
– För att jag är världens lyckligaste syster som kan få mina bröders kukar närsomhelst.
– Och vi är nog världens lyckligaste bröder som alltid får ge dig det
– Japp. Vi är ganska kickass syskon alltså. 
De båda skrattade igen. 
– Trist att det inte blivit så mycket på sista tiden bara, sa Hannes fundersamt.
– Hmm. Jag vet. Men det kommer väl. 
– Hm, svarade han, bet sig i underläppen och nickade.
De blev sittande tysta ännu någon minut.

– Nä! Nu måste jag gå och ringa Alice, sa Emma tillslut och reste sig ur soffan.
– Ska du fråga om hon vill knulla?
– Japp! Men du kommer inte få vara med storebror.
Hon hade hunnit bort till sitt rum innan hon svarade. Hon vände sig om och räckte ut tungan mot honom. Sedan gick hon in i rummet och stängde dörren.
¬– Nä. Det hade nog inte varit en så bra idé, mumlade han samtidigt som dörren till hennes rum gled igen.

Inne på rummet drog Emma av sig sina kläder och kastade dem på golvet. Hon satte sig sedan på sin säng, lutade sig mot huvudändan och särade på benen. Med ett klick tog hon en bild på sig själv snett uppifrån så att delar av ansiktet, brösten, magen och underlivet syntes. Sedan skrev hon ett meddelande till Alice.
> Vill du hänga med till stranden?

Svaret kom efter bara någon minut.
> När du ser ut sådär så vill jag göra mycket mer än så.
> Får du komma ut?
> Vad vill du göra?
> Ja. Jag får träffa en vän under hela sommarlovet. Du är utvald! Fortsatte Emma med ett till meddelande. 
> Jag vill sätta mitt ansikte mellan de där benen och dra min tunga över dina läppar och upp över klittan
> Ska du inte välja typ Oskar då? Få lite kuk?
> Jag har tillräckligt med kuk!
> Ja. Fast det är ju hemligt 
Två emodjis med rullande ögon
> Tror ingen kommer misstänka något för att jag väljer min bästa vän före någon jäkla kk
> Dessutom har du ju redan sagt att du tänker slicka min fitta
> Och mycket mer än så!
> Ska jag ta med mig leksaker?”
> Sure. Om vi kan hitta en plats bara. När kan du ses?
> Kanske inte idag tyvärr. Måste förvarna morsan och så. Imorn?
> Oki. Får klara mig till dess då, svarade Emma och skickade en bild som visade hur hennes pek- och långfinger gled längst med fittskåran.
> Du klara dig nog
Alice meddelande följdes av en rad emojis med utsträckta tungor. 

”Now what?”, tänkte hon medan hon förstrött fortsatte fingrarna glida mellan blygdläpparna. Hon var egentligen inte alls på humör för att onanera men kunde inte heller riktigt låta bli att smeka sig själv. 

Filip började så långsamt att röra sig på sin säng. Han blev först förvånad över att rummet var fyllt med ljus och att ett av hans fönster var öppna. “När gick jag upp och fixade det? Eller vänta nu? Hade inte Emma varit inne och pratat om något?” Allt medan han försökte få sömnen ur ögonen fortsatte tänkandet. Han hade sovit ganska dåligt och mestadels glidit in och ut i dvala sedan de tidiga morgontimmarna. Därför kände han sig knappast särskilt utvilad när han satte sig upp i sängen och, med ett ljud som närmast kan beskrivas som ett högt “bjeeläääee”, sträckte ut armarna snett framför sig.

Efter att ha suttit still ett tag och kämpat med att hålla huvudet uppe så satte han händerna i madrassen och tryckte sig uppåt “är det så här det känns att vara bakis?”, tänkte han medan han slumrigt började röra sig mot dörren. Han roffade åt sig ett badlakan som låg halvslängt över en av fåtöljerna som stod vid det runda bordet som fanns framför hans stora tv. Även om den sistnämnda på sista tiden mest varit vänd mot sängen.

Ute i hallen var det helt tyst och öde. Han tog stegen förbi soffan och öppnade dörren in till badrummet och klev in i duschen. När han fått upp vattnet till lagom het temperatur och ångan spred sig runt honom satte han trött pannan mot kaklet och började så smått vakna till liv. Vissa behövde kalla duschar för att vakna men själv tvättade han sig på samma sätt som kläderna i tvättmaskinen, dvs, i minst fyrtio grader. 

“Vad hade Emma sagt när hon var inne egentligen? Skulle de få träffa en kompis?”. Om så var fallet så visste inte Filip vem han ville träffa. Han antog att det mest självklara var om han valde någon kompis från skolan. Någon han brukade hänga med och som kunde tänka sig att hänga med honom, Emma och Hannes. Problemet var bara att han inte hade någon sådan person. Han hade ett gäng som han brukade hänga med på rasterna och visst hade han följt med några av dem hem ett par gånger, men de var inte vänner. De var ett gäng grabbar som hängde tillsammans och han var en del av det, om än lite i utkanten. Den enda han egentligen ville bjuda in var Miranda men han hade ingen aning om hon ville ses.

Egentligen viste han inte ens om han och Miranda hade något på gång. De hade visserligen messat varandra en del sedan sommarlovets början men inte så mycket mer än så. Samtidigt så kunde han inte sluta att tänka på att de faktiskt hade legat med varandra. ”Det måste betyda något? Eller?” Å andra sidan var han inte ens säker på att han inte drömt allt om att de skulle få träffa någon.

Men om det var så att de faktiskt fick lov att hänga med någon kompis så hade han nog ändå velat träffa Miranda. Han var inte säker på vad de skulle göra och hur det skulle funka med henne, Emma och Alice (han var övertygad om att Emma skulle välja Alice). “Eller var de tvungna att ses tillsammans?” Om det fanns någon möjlighet för Emma att få vara ensam med Alice skulle hon direkt ta chansen. “Skulle han kunna göra något liknande med Miranda?”  Han blev lite nervös av tanken på att Emma skulle ligga med någon annan. Fast mest blev han rädd för att han skulle behöva berätta för henne om Miranda.

Han vred av vattnet och gick bort till det skåp där han förvarade sina rakgrejer. Han hade ingen lust att anlägga någon skäggväxt och ägde därför bara en rakhyvel och en flaska raklödder. Han tog ut dem båda ur skåpet och ställde sig i det heta vattnet igen. Efter att ha rakat bort de små, och få, fjunen på hakan så bestämde han sig också för att raka sig mellan benen. Det hade hunnit bli lite vildvuxet och om han nu skulle få tillfälle till något sex ville han se bra ut där nere. Och oavsett vilket så hade han inte legat med Emma på ett tag nu. Han saknade henne. När han ändå höll på drog han några drag över bröstet. Det fanns inte mycket hår där som det var och han tyckte att de som växte ut mest såg ut som resterna av en atombombad skog. Även armhålan fick några drag med hyveln. Han brukade inte raka sig där varje gång men ibland kände han för att göra sig av med det hårda lite spretiga håret.

Det hann gå nästan en trekvart innan Filip klev ut ur badrummet. Istället för att gå tillbaka till sitt rum svängde han höger och gick bort till de två dörrarna som låg längst bort i hallen, från trappan sett, och knackade på den vänstra. Utan att invänta något svar öppnade han dörren på glänt och sa ett tyst “hallå”.

Emma hade legat och på sin säng och läst en sexnovell om två systrar som hade sex med varandra. När dörren öppnades släckte hon genast skärmen på sin telefon och kastade täcket över sig.
– Du kan ju knacka först, morrade hon irriterat.
– Förlåt. Är du upptagen? frågade Filip osäkert.
– Nejdå. Kom in, svarade hon honom med en nu mycket gladare röst. 
– Hörde faktiskt inte att det var du.

Han gick fram mot hennes skrivbord och satte sig på den blå kontorsstolen. Han vred stolen ett kvarts varv och tittade på sin söta syster som halvsatt med ryggen lutat mot ett par kuddar i sängens huvudända.
– Vad händer?
– Inte mycket. Messat lite med Alice. Slösurfar lite.
– Du?
– Inte mycket. Duschat. 
– Vad var det du ville prata med mig om? Eller drömde jag att du var inne hos mig?
Emma log och gav ifrån sig ett småskratt.
– Var du så trött?
– Så jag drömde inte i alla fall?
– Nääee. Tror inte det.
– Öppnade du fönstret också?
– Ja. Hurså?
– Trodde kanske det var mamma.
– Nix. Det var jag. 
De blev tysta en liten stund.
– Så vad ville du då?
– Berätta att vi har fått lov att träffa en vän.
– Oh. Då mindes jag rätt.
– Kul va!? sa Emma och tittade på honom med en exalterad blick.
Filip ryckte på axlarna.
– Antar det. Vet inte vem min enda kompis skulle vara bara.
– Okej.

Emma visste inte vad hon skulle säga mer. Hon hade inte räknat med att något av hennes syskon skulle ha svårt att hitta någon de ville träffa.
– Ingen?
– Alltså. Jag träffar liksom bara mina kompisar i grupp. På rasten, käkar lunch, hänger lite och spelar typ.

Emma nickade. Såklart borde hon tänkt på det. Hur väljer man ut en person i ett sådant gäng? Det går såklart inte. Hon tittade på sin bror med en ledsen blick.
– Alltså. Jag antar att jag skulle kunna fråga Miranda, fortsatte han.
– Men jag vet inte om hon vill ses. Vi hängde en del och messade en massa i slutet av våren men det har liksom dött nu.
– Messa henne och fråga?
– Du behöver ju inte lägga fram det som att hon är den utvalda.
– Hmmm.
Det blev tyst igen.

Efter några sekunders tystnad vände sig Emma åt sidan så att hon kunde se rakt på sin lillebror. 
– Vad är det?
– Nä. Inget. Vadå?
– Du blev så tyst?
– Du med.
De såg på varandra. 
– Vadå? Är det något mellan er? På riktigt?
Emma kände hur det pirrade till lite i magen. 
– Nä. Eller kanske. Eller. Jag vet inte. Vi har …, Filip lät meningen rinna ut i sanden.
– Vadå? Emmas mage drog ihop sig. ”Hade de?”
De kunde ha gjort vad som helst. Skulle hon ens våga fråga. Tänk om …
– Har ni legat med varandra? Slängde hon ur sig innan hon hann slutföra tanken. 
– Ja, svarade Filip tyst.
– Så kanske, fortsatte han fundersamt.
– Okej, svarade Emma och märkte direkt hur hårt och nästan avvisande hon lät.

Såklart borde hon kommentera Filips funderingar. Säga något om att han, oavsett om det var något på gång eller inte, borde messa Miranda och fråga hur läget var och om hon ville ses. Säga att något i stil med att hon säkert ville ses om de nu faktiskt haft sex. Skämta om att enda anledningen till att inte vilja ses var om Filip gjort något dumt eller, möjligen, varit riktigt dålig. Kanske skulle hon också skämta något om att hon knappast trodde det med tanke på hur bra han faktiskt var … Längre än så kom inte Emma i tankarna innan hon kände att hon mest ville spy.

– Vadårå? Får jag inte det?!
– Joo. Det är klart me …
– Men vadd?! frågade Filip med en röst som lät som ett irriterat piskrapp. 
– Du ligger ju med Hannes och det ju knappast som om du inte tänker ligga med Alice.
”Emma låg runt. Varför skulle inte han få ligga med Miranda?”
– Det är klart du får men …

Emma ville egentligen försöka lugna ner situationen. Hon förstod inte hur allt kunnat explodera som det gjort men hon antog att det var hennes fel. Hur mycket hon än försökte så kunde hon inte låta bli att höra svartsjukan i hennes egen röst.
– Men vadå??!!
”Väldigt bra fråga”, tänkte hon. ”Men vadå?”
– Nä. Inget.
– Vadå inget? Något är det ju?

Emma ville gömma sig under täcket och bara försvinna, stänga ögonen och blunda. När hon öppnade dem igen ville hon att Filip återigen knackade på dörren och att de kunde ta det här samtalet från början. Det här var inte så här det skulle bli. 
– Nä. Det är inget. 

– Men något är det ju. Kom igen. Blev du sur för att vi haft sex? Är det bara du som får ligga med andra här eller?
– Nä. Men …
– Men vaddå? 

Hon ville inte och hon borde verkligen inte. Men ändå ställde hon den enda frågan hon kände att hon var tvungen att ha ett ha svar på.
– Är du … kär? Kär … i henne?
– Jag vet inte. Spelar det någon roll? Fortfarande hätska röst. 
– Är du kär i Alice? Eller Hannes? 
– Eller? 
Emma gjorde ingen ansats till att svara. 
– Eller i? … Eller i … mig? han sa det sista med nästan en viskning. 
Med ens blev rummet tyst. Jobbigt tyst. 

Emma böjde ansiktet neråt och stirrade in i madrassen samtidigt som hon bet sig hårt nedanför underläppen. ”Fan” tänkte hon så högt att hon nästan viskade fram ordet. ”Vad gör jag nu?”. Hon kunde fortfarande inte få sig själv till att se på honom. Han satt still på stolen och iakttog henne. 

Precis när Emma började lyfta huvudet för att möta sin brors blick kände hon dem, tårarna. Det hettade till innanför ögonlocken och när hon öppnade ögonen började de långsamt att rinna ner mot kinderna. Hon bet sig återigen strax under underläppen, hårdare denna gång och försökte blinka bort de sista tårarna.

– Va? Är du det?
Filip försökte låta mjuk men lyckades inte. Irritationen satt fortfarande kvar i honom. ”Varför reagerade Emma ens på att han hade sex med Miranda?” han såg hur hon ännu en gång sänkte ansiktet mot täcket och lyfte det för att torka sig i ansiktet. 
– Jae

Och där kom tårarna. Emma hulkade till och kände hur de nästan forsade ner längst med kinderna. Hon drog upp täcket över ansiktet och snörvlade högljutt samtidigt som hon använde påslakanet för att torka av det blöta ansiktet.
– Va?
– Ja! Jag är kär i dig. Din satans jävla dumidiot! Jag är jättekär i dig. Har du inte fattat det?!

Filip hade inte fattat det. Ända sedan den där fredagseftermiddagen när han råkat säga att han älskade henne hade han inte fattat det. Han hade hela tiden känt det som att Emma inte gillade att han kallade henne för älskling, kramade henne hejdå innan han gick till skolan eller försökt visa närhet även när de inte hade sex. Samtidigt så mindes han kvällen när de spelat tv-spel och hur Emma sagt att hon älskade honom. Flera gånger hade hon sagt det. Han hade tänkt på det hur många gånger som helst men utan att riktigt kunna komma fram till om hon menade det som ”kärlek”. Ja vad det nu var? 

Det var klart att de älskade varandra, de var syskon. Samtidigt var det väl rätt uppenbart, tänkte han, att de älskade varandra lite mer än vad syskon brukade älska varandra. Men han hade nästan alltid tänkt att det hade med sexet att göra. Att deras syskonband på något vis förändrats. Inte att de var kära. Framförallt inte att hon var kär. Var han det? Det var trotts allt han som sagt ”jag älskar dig” först. Men betydde det att han var kär? Hur visste man ens att man var kär? Han trodde inte att han någonsin varit det. 

– Jag älskar dig.
– Men vad fan betyder det ens? frågade hon honom efter att ha torkat av sitt ansikte ännu en gång.
– Jag vet inte, svarade han.
– Jag tror aldrig att jag varit kär. Jag vet inte hur det känns.
– Men jag älskar dig Emma.

Han reste sig upp och sträckte ut sina armar. Emma snörvlade till och reste sig upp ur sängen och lät sig omslutas i hans famn. Efter en nästan oändligt lång och hård kram lutade de sig tillbaka och såg in i varandras ögon. De öppnade i stort sett samtidigt sina munnar och möttes i en djup kyss. Filip kände hur han hårdnade innanför handduken och tryckte sin underkropp hårt mot Emmas nakna ben. Med en lätt putt fick han ner henne på sängen och följde själv med i fallet. Han gled ner med ansiktet längst med hennes mage samtidigt som han backade ner på golvet. När han glidit så långt ner att han satt på knä närmade han sig hennes fitta med sitt ansikte.
– Jaaaa, suckade Emma fram och särade inbjudande på benen.
– Fy fan vad jag längtat efter dig. Älskade jävla Filip.

Han böjde fram ansiktet den sista biten till hennes kön och satte tungan mot den blöta skåran. Försiktigt strök han med den nerifrån och upp mot klitoris. När han nådde fram vände han neråt igen och på vägen upp tryckte han in tungan mellan blygdläpparna. Emma drog sig i bröstvårtorna och gnydde.
– Jaaaa. Kom.
Hon sträckte ut armarna och manade honom att komma upp till henne. Han svarade genom att åla sig upp på sängen och halvt lägga sig mellan hennes ben. Precis innan han skulle styra in kuken i henne så reste han sig.
– Vi kanske ska …
Hon nickade och la sig istället raklång på sängen. Strax var Filip på plats igen och styrde sig in i hennes väntande fitta.
– Jaaa. Åhhh. Jag äskar dig, sa hon samtidigt som han började att med lugna stötar röra sig i henne.
– Jag är så … jääävla … kääääärr, nästan skrek hon mellan tunga och gnyende andetag.
– Du fattar inte, flämtade hon sedan fram.

Hon gnydde och vred sig mer än vanligt under honom. Kanske var det bara en urladdning, kanske längtan efter honom som äntligen fick sitt utlopp eller så var det bara hennes känslor. Känslorna hon bestämt sig för att inte ge efter för. Känslorna hon aldrig skulle berätta om. 

Även om ingen rörde vid hennes klitoris kände hon ändå hur hennes orgasm var på väg.
– Åh snälla. Liiite till, gnydde hon och manade på Filip att öka takten.
Han kände hur hennes fitta klämde ihop sig något och hur hon började darra under honom. Precis då kunde han inte heller hålla sig utan tryckte sig in med en hård stöt och tömde sin säd i sin storasysters väntande fitta. När de väl kommit ner från sina orgasmer rullade han av och la sig bredvid henne på sängen.
– Fan också. Jag skulle ju inte säga något, sa hon med ett gnyende och sedan ett lätt skratt.
– Varför inte det?
– För att vi inte kan vara kära i varandra ditt jävla dumhuvud, svarade hon och puttade skämtsamt till honom över armen.

De låg tysta ett tag och bara andades och försökte ta in allt. 
– Alltså seriöst, sa hon och lyfte sig upp på armbågen så att hon kunde se på honom.
– Vi kan verkligen inte vara kära i varandra. Det går inte.
– Jag vet, svarade han.
– Det går inte. Vi är ju för fan syskon! Vi kan liksom inte bli ihop.
– Nä. Jag vet, svarade Filip igen.
– Så vad gör vi?
– Jag vet inte. Finns det något vi kan göra?
Emma funderade en stund.
– Nej. Jag antar att det inte finns det. Vi älskar varandra. Men ingen, inte ens Hannes får veta.
Filip nickade.
– Vi måste … Vi måste hålla det hemligt!
– Hmmm. 

”Men hur håller man ens det här hemligt?” ”Går det?” Emma tänkte på veckan de tvingades leva i celibat och på hur svårt det varit att inte kasta sig över honom då. ”Hur skulle de kunna låta bli att se kära ut? Alla runt om måste ju kunna se på dem att de var galna i varandra? Eller?” Samtidigt fick ingen se det på dem. Ingen! Inte Hannes, inte Alice och framför allt inte Mamma och Pappa. Vad skulle de göra om de fick reda på hur det var? Skulle de kunna förstå deras yngsta syskons känslor för varandra? ”Knappast!” slog Emma fast. ”Bara gud eller universum eller stjärnorna och planeterna eller vad fan folk nu trodde på kunde veta det”, tänkte hon sedan. Skulle de ringa bup, soc eller skicka någon av dem på internatskola eller till farmor i Danmark? Skulle de försöka hålla dem ifrån varandra? Hon läste just nu en bok om två syskon som blev kära i varandra och där deras mamma gjort exakt det. Hon mådde nästan illa varje gång hon tänkte på det. ”Var det ödet som väntade dem?” ”Skulle deras föräldrar verkligen kunna göra så?” Hon visste inte.

Tillslut reste sig Filip upp från sängen och gick fram till dörren. Precis innan han gick ut ur rummet vände han sig om.
– Jag älskar dig Emma.
Han stod tyst och skakade lätt på huvudet.
– Förlåt. Men är det ok att jag messar … ?
Emma kunde inte fatta att han frågade nu. Nu av alla jävla tillfällen! ”Hur fan kunde han?” Men samtidigt var det väl en rimlig fråga. De skulle ju träffa en kompis och hon förstod ju att Miranda var den enda han ville träffa. Dessutom så tänkte hon ju inte sluta ligga med andra än Filip. Visst. De var kära men hon kunde verkligen inte tänka sig ett liv utan sex med flera partners. Filip visste ju det.
– Klart det är älskling, sa hon och kände hur det snurrade till i magen. Som om innehållet åkte en av looparna i Helix.
– Och du … Vi får ligga med andra. Eller hur?
– Klart vi får, svarade han med ett leende. 
– Det skulle väl se konstigt ut annars och jag tror inte du kan hålla dig till en person. Eller?
– Nä, svarade hon och skakade på huvudet med ett leende.
– Är du ok med det? 
– Känns det bra?
– Jag tror det. Särskilt om jag får vara med ibland, svarade han och sprack upp i ett leende. 
– Klar du får, svarade hon med ett skratt. 
– Du tror väl inte att jag kan överleva utan dina och Hannes dubbelmackor. 
– Nä. Fast vi lär ju knappast kunna hitta någon annan. Eftersom att vi ju … ja … är … ja, sa han. 
– Antar att det kan bli svårt, svarade hon honom.
– Om vi är någonstans där ingen vet kanske? Föreslog han.
Hon nickade och log.
”Värst vad han var på då”, tänkte hon när dörren gled igen. Sedan skrattade hon till
– Fast du skulle bara veta Filip, sa hon sedan med låg röst. 
– Ännu en sak jag måste snacka med Alice om, mumlade hon sedan och skrattade till.

Hon reste sig upp från sängen och drog på sig kläder. När hon kom ut från rummet mötte hon Hannes som stod utanför sitt rum och väntade. 
– Det är tunna väggar Emma.
– Förlåt, sa hon och fnissade.
– Du kanske inte ville höra.
– Det är ingen fara. Men ni måste vara försiktiga, jätte jävla försiktiga. Ok?
– Oj. Du hörde det också. 
– Det är inte som det inte har synts på er i typ två månader eller så.
– Va? Nej? Seriöst? hon vred ansiktet i en grimasch. 
– Ja. Ni är jättegulliga men …
– Faaaaann. Jävla skit. 
– De får inte veta. Det går inte.
– Jag vet, svarade Hannes. 
– Ingen får veta Emma, ingen! Inte ens anonymt på nätet. Förstår du?
– Inte ens Alice? frågade hon osäkert. Hur skulle hon inte kunna berätta.
Hannes slog upp ett brett leende och svarade.
– Jag trodde faktiskt att det var samma sak.
– Vadå?
– Ja. Att om Alice vet så är det samma som att ingen vet.
Emma svarade honom med ett lätt fniss och nickade.