Vad gör man när man inte kan sluta tänka på sin gulliga granne och hon plötsligt dyker upp i hallen?

Jag upptäckte, efter att fått frågan, att jag hade en färdigskriven men opublicerad fortsättning på "Som tack för lånet" från i somras. Så här kommer den, i väntan på att jag kommer igång med nyskrivandet igen efter en liten paus. 

---

Ja, så hände det igen. För tredje gången på en och samma förmiddag blev jag tvungen att resa mig upp och rätta till byxorna, för att mitt stånd bestämt sig för att svälla fram igen. Men det var inte så konstigt. Jag kunde helt enkelt inte sluta tänka på Sabina. 

Redan innan gårdagen brukade jag ha svårt att få henne ur tankarna. Jag hade alltid tyckt att hon var så fantastiskt vacker och gullig på något sätt, varje gång jag mött henne. Vi hade hälsat nån gång när hon flyttade in, så jag visste vad hon hette, men sen dess hade vi nog knappt pratat alls. Och det var inte heller så konstigt. Jag var liksom inte alls hennes typ av kille. 

Hon var liksom supervältränad, söt, hade säkert massor med kompisar som hon reste runt jorden med och upplevde saker på det där härliga spontana och smått bohemiska viset som jag alltid velat göra. Själv var jag för fyrkantig för att något sådant skulle bli av. Jobbade på kontor, spelade padel med mina polare, kollade på fotboll, och var precis sådär vanlig, intetsägande och tråkig att jag förmodligen bara var en klyschig kuliss som knappt märktes i bakgrunden i hennes liv. 

Det märktes när vi möttes också. Hon mötte knappt min blick, som om det inte var lönt att slösa energi på att se någon så tråkig i ögonen. Hon hann alltid slinka iväg och försvinna innan jag hann säga något, även om jag försökte få kontakt ibland. Jag beundrade ju henne och hade så mycket att lära mig om livet av hennes lycka, spontanitet, energi och frihet, men jag var helt enkelt för grå för att ens märkas. 

Så när jag råkade rädda hennes liv förra veckan tog jag chansen. Kanske trängde jag mig på för mycket, men jag ville få en möjlighet att prata med henne, lära känna henne lite mer. Utan att ens fråga om jag fick, lindade jag hennes fot. För ett ögonblick hade det känts som att vi fick kontakt, men så fort jag var klar skuttade hon iväg, som om hon helst bara ville slippa mig. 

Jag hade suttit kvar där på innergården. Svurit lite för mig själv. Kanske var jag för på, kanske hade hon stannat kvar längre om jag var lite mer försiktig. På en hel vecka såg jag henne knappt, och när jag väl mötte henne på innergården en vecka senare verkade hon få bråttom in. Hon skyllde på att hon skulle hämta bindan jag lindat hennes fot med, som om den var värd nånting. Jag trodde på riktigt inte att hon menade allvar med att hon faktiskt skulle lämna den, utan att den bara var hennes förevändning för att försvinna igen. 

Men så hade hon plötsligt stått där, igår, vid min ytterdörr. Hon ville gengälda tjänsten och kom med några förslag. Jag blev intresserad, för kanske kunde några av förslagen innebära att jag kunde få lite mer tid med henne. Och sen kom det, förslaget att hon skulle ge mig en orgasm. Som om det var lika normalt som att städa lägenheten eller hjälpa till med träningen. 

Att jag sa ja, berodde nog först på att jag ville verka som att jag liksom var med på hennes lite friare livsstil. Som om sex med en granne inte skulle vara något konstigt alls för mig heller. 

Resten av den eftermiddagen var en ren och skär dröm. 

Jag fick nästan panik när det var slut. Hon reste sig och var redan på väg hem igen. Tjänsten var återgäldad, vi var kvitt och jag skulle återgå till att vara en grå kuliss igen. Som ett sista, desperat försök från min sista förslog jag att vi skulle räkna hennes orgasmer också, och att hon därför borde komma tillbaka och göra det igen. 

Det verkade som att hon gått med på det. Jag kände mig inte helt säker och tvekade mellan några olika scenarion. Kanske svarade hon ironiskt, för att det var så uppenbart löjligt av mig att kräva eller föreslå att hon skulle behöva göra det igen, och att hon inte alls tänkte komma tillbaka. Eller så tyngde skulden henne. Hon kanske faktiskt kände sig stressad över att vara skyldig mig något, och så hade jag gjort det ännu värre genom att kräva ännu mer. Eller så var hon helt enkelt en tjej som gillade sex, och som kunde tänka sig att ha sex med en granne både en och två gånger bara sådär. I så fall ville jag såklart ta chansen att få träffa henne igen.

Det fanns ett scenario till. Det var omöjligt i verkligheten, men jag kunde inte sluta tänka på det. Det var tanken på det scenariot som fick mitt stånd att svälla igen. För tredje gången idag, medan jag satt vid datorn och försökte jobba, singlade tankarna iväg till Sabinas vältränade kropp och blyga lilla leende. I den omöjliga fantasin så gillade hon mig. Ganska mycket, faktiskt. Hon brukade snegla på mig när vi möttes på innergården, men flydde alltid bort för att hon blev nervös av att möta mig, just för att hon gillade mig. Hon föreslog att vi skulle ha sex just för att hon gillade mig. Och hon skulle komma tillbaka för mer, just för att hon gillade mig. 

Den fantasin var såklart sorglig, rent av patetisk, men den fick fäste för tredje gången idag. Jag gick ett varv i lägenheten för att försöka komma på andra tankar, men blev snart rädd att någon skulle se mitt stånd genom fönstret. Jag tog ett stort glas vatten i köket och gick till vardagsrummet. Kanske borde jag bara gå in på toa och försöka runka bort det. Men jag hade redan gjort det två gånger idag och för varje gång blev det svårare och svårare. Jag var lika kåt och lika hård, men för varje utlösning blev det svårare att nå fram till nästa. När jag redan kommit två gånger på några timmar skulle det vara nästan lönlöst att försöka komma igen. 

Jag satte mig med gitarren istället. Kanske kunde den hjälpa mig att skingra tankarna från Sabina. Jag började plinka på introt till en av låtarna vi spelat i bandet jag var med i för säkert tio år sen. Den tiden kändes så långt bort nu. Ibland saknade jag det. Vi hade spelat på en bar några gånger, och på ett par bröllop. Började fundera på att spela in en skiva, men sen kom livet. Basisten flyttade, trummisen fick barn, pianisten började spela med några andra och här satt jag och drömde mig tillbaka. 

Plötsligt hörde jag något. Var det någon som knackade? Jag satt blick stilla och blev nästan kallsvettig. Jag kunde inte gå och hälsa på någon i hallen med fullt stånd innanför byxorna. Hade jag låst dörren? Nej. Och nu var det någon som tog i handtaget. 

“Hoho?” hörde jag någon ropa från hallen. “Funkar inte din dörrklocka?”

Hjärtat rusade. Det var Sabina. 

“Nej, eh, den är sönder. Öh… Kom in!” svarade jag. 

Sabina kom tassande mot vardagsrummet. Redan innan jag såg henne hörde jag att hon var barfota. 

“Stör jag? Jag vet inte om det passar… Nej, lägg av! Spelar du gitarr?!” utbrast hon när hon kom in i vardagsrummet.

Hon hade en kort klänning på sig. Hennes långa, vältränade ben syntes nästan ända upp till ljumskarna. Innanför urringningen kände jag igen formen av hennes fulländade bröst, utan behå. Bröstvårtorna som gick att ana genom tyget vittnade om att hon inte hade något under klänningen. Utom möjligen trosor. Eller så hade hon inte det heller. Det lilla mitt stånd hade hunnit lugna ner sig medan jag spelade gitarr var snart tillbaka i full styrka. 

“Nej, absolut inte. Alltså, du stör inte. Och ja, jag spelade lite…” svamlade jag. 

“Åh, kan du inte spela något?”

Jag svalde. Jag var glad att jag hade gitarren i knät för att dölja mitt stånd, men jag kände mig plötsligt så skakig i fingrarna att jag undrade om jag skulle kunna spela något alls. 

Jag började plinka på det där introt igen. Jag hade hittat på det själv en gång i tiden, inspirerad av Blackbird med Beatles. Sabina tittade från mig och vidare runt i rummet. Hon gick ett varv i rummet så att klänningen svajade. Hon var så otroligt sexig, och såg liksom lycklig ut.

“Så fint du har det här!” sa hon. “Jag hann ju inte se så mycket mer än sovrummet förra gången…”

Hon satte sig ner på soffkanten, någon meter från mig.

“Nej, fortsätt! Det är så fint!” sa hon när jag slutade spela. 

Hon satt där och tittade på hur mina fingrar jobbade längs gitarrens hals och det gjorde mig trygg. Jag hade aldrig haft hennes uppmärksamhet på det sättet innan. För första gången, förutom under själva utförandet av tjänsten igår, så verkade hon inte ha bråttom någonstans. Det kändes som att jag var sjutton år igen och satt och imponerade på någon tjej med gitarren. 

Sabina flyttade lite närmre i soffan och jag kämpade lite mot impulsen att snegla ner i hennes urringning när hon kommit tillräckligt nära, innan jag kom på att det förmodligen var okej att jag gjorde det. Exakt vad hon höll på med, om hon verkligen var så imponerad som hon verkade, eller om hon spelade imponerad som en del av tjänsten hon skulle betala tillbaka, spelade inte så stor roll. Att bara känna hennes närvaro så nära i soffan var otroligt upphetsande oavsett. 

Rätt vad det var trädde hon ner ena handen mellan min kropp och gitarren. Hon märkte direkt att mitt stånd redan var stenhårt. Hon gav ifrån sig ett överraskat litet stön och började smeka det utanpå byxorna. Jag var inne på tredje varvet på introt, men det blev svårare och svårare att spela rätt. När hon så småningom lyckades knäppa upp mina byxor och leta upp ståndet innanför byxorna istället, blev det närmast omöjligt att spela. Att känna hennes hand längs mitt stånd var magiskt. Hon runkade inte mig som om hon faktiskt ville få mig att komma där och då, utan mer som om hon bara gillade att ta på det. 

Till sist gav jag upp med gitarren. Jag la den på soffbordet och satte mig så att hon skulle komma åt mig lite bättre. Sabina lirkade ut ståndet ordentligt ur kalsongerna och satte sig bredvid mig med ena foten uppe på  soffsitsen. Då såg jag att det var som jag hoppats, att hon inte hade några trosor på sig under klänningen. Jag fumlade lite innan jag hittade ett sätt att nå ner till hennes kön utan att komma i vägen för hennes armar.

Hon var precis lika drypande blöt som hon hade verkat vara igår. Då hade jag kämpat mot impulsen att ta på henne och smeka hennes kön för att hon skulle njuta ännu mer, eftersom överenskommelsen var att hon skulle ge mig en orgasm och inte tvärtom, så det kanske inte var välkommet. Men nu kunde jag inte låta bli och hon välkomnade min hand på hennes kön.

Hennes andning blev fort både tyngre och ljudligare. Det dröjde inte inte länge förrän hennes kropp började röra sig och hon lutade sig mot mig som om hon knappt kunde hålla balansen själv. Hennes reaktioner gjorde mig ännu ivrigare och jag smekte henne med mer och mer inlevelse. 

“Jag ... kommer snart…” gnydde hon till sist gällt med ansiktet mot min axel. 

Jag stannade upp. Jag kanske hade blivit för ivrig. Om hon hade tagit mitt förslag på allvar, om att vi skulle lägga till på skulden för hennes orgasmer, så var det kanske inte rätt att göra så mot henne. 

“Nej, fortsätt!” stönade hon när jag stannat upp med handen. 

“Men det blir svårare att betala av skulden då…” invände jag.

“Exakt!” svarade hon. 

Hon tittade upp i mina ögon och jag tror att jag fattade. Hennes ögon visade så tydligt vad hon längtade efter och jag skulle inte neka henne det. Jag drog upp handen från hennes kön, så att långa strängar av hennes vätskor följde med. Hon hade velat ha kvar min hand där, men jag såg i hennes ögon att hon litade på mig. Utan att jag behövde säga något vände hon sig mot mig och lutade sig bak. Och jag dök ner mot hennes sköte med min mun. 

Kanske hade hon förväntat sig att jag skulle tränga in i henne med min kuk, för tjutet hon gav ifrån sig var överraskat, men uppskattande. Jag visade ingen nåd och hon ville inte ha någon heller, utan tog ivrigt emot min tunga mot sin klitoris tills hon inte kunde hålla sig stilla i soffan längre. Och sen kom hon. Hennes kropp spände sig i en båge och jag hörde hur hennes tjut kvävdes till ett kvidande ljud när inte ens strupen verkade lyda hennes vilja längre. Till sist släppte krampen och hon flämtade högljutt för att få ljud, medan kroppen ryckte och skakade. 

“Tre - ett!” ropade jag triumferande när orgasmen verkade ha klingat av. 

“Nej!” flåsade hon. 

Jag tittade upp mot hennes ansikte och undrade vad hon menade. Hon var sådär sexigt rosig i ansiktet och håret spretade åt alla håll. Nog hade hon kommit alltid. Så vad menade hon?

“Åtta - ett!” pustade hon. “Jag kom inte två gånger igår … utan sju!”

Vi såg varandra i ögonen medan jag försökte dra mig till minnes. Jo, hon hade spänt sig och skakat ganska många gånger medan hon red mig igår. Var det orgasmer allihop? Inte mig emot! Ett leende började spricka fram i mitt ansikte och snart skrattade vi lyckligt båda två. 

“Du kommer aldrig bli klar med denna skulden!” konstaterade jag. 

Jag särade på hennes ben för att dyka ner och göra ställningen ännu ojämnare, men innan jag hann nå fram till hennes sköte med min kladdiga mun så dök hon framåt och kysste mig. Vi sög fast oss i varandras munnar och hon drog med mig bakåt tills jag låg över henne. Innan hon hann sticka ner ena handen och styra mitt stånd hittade jag rätt på egen hand. 

Åh, vad jag hade saknat hennes fantastiska, trånga och ständigt pumpande slida. Hon gnydde i min mun medan jag trängde in i henne. Trots min iver försökte jag stanna med en tredjedel utanför ungefär, eftersom hon inte gått djupare än så igår. Efter bara två stötar spände sig hennes kropp igen, och hennes slida knep igen så att jag nästan trodde att kuken skulle gå av. 

“Nio?” frågade jag när hon öppnade ögonen igen.

Sabina nickade och jag fortsatte. Jag var i himlen, det var så makalöst skönt att pressa mig in i hennes inre om och om igen och känna hennes varma och tajta, men ändå mjuka, slidväggar krama om mitt stånd, och höra och känna hur hon njöt av mig. Jag glömde bort att vara försiktig med djupet, men det förstod jag inte förrän jag kände min höft stöta emot hennes. Hon gav dock inga tecken på obehag, så jag fortsatte att stöta till fullt djup. 

“Tio” hörde jag henne väsa efter ett tag. 

“Nä, räknas den?” 

Hon nickade och jag stötte på ännu frimodigare, ackompanjerad av hennes lyckliga tjut och omväxlande gnyende stön. 

“Elva!” flåsade hon bara ett tiotal stötar senare. 

“Nähä?!” svarade jag förvånat och stannade upp. “Jag visste att vissa tjejer kunde komma flera gånger i rad, men så här tätt? Det hade jag ingen aning om!”

“Inte jag heller, men fortsätta nu!” bönade hon. 

Jag fortsatte såklart. Ett par gånger till hörde jag henne flåsa nya siffror, men sen började jag få allt svårare att hålla min tyngd uppe från hennes kropp. Jag stannade, drog ut och satte mig upp, klart andfådd och lite svettig. Det märktes på Sabina att hon behövde en paus också. 

“Åh, gud, tänker du aldrig komma?” frågade hon, nästan anklagande. 

“Nää…” svarade jag och skakade på huvudet. “Jag har redan runkat två gånger idag, så du får nog hitta på något alldeles extra för att ta mig i mål en gång till.”

“Kom” sa hon efter ett par sekunder och segade sig upp ur soffan. 

Hon tog mig i handen och drog med mig in i sovrummet. Där var halvmörkt eftersom jag inte ställt om persiennerna sen hon mörklade rummet igår. Sabina drog av sin klänning och jag klädde av mig helt också innan jag satte mig mitt i sängen, stödd på armarna bakom mig. 

Sabina kom snabbt efter och tog plats över mig. Ögonblicket efter hade hon börjat sjunka ner över mitt stånd igen, som om hon inte ville slösa någon tid. Jag tittade ner på hennes bröst och vältränade lilla kropp medan hon red mig med nu vana rörelser och kunde inte fatta hur lycklig jag var. Hon red mig långsamt och inlevelsefullt, ända ner till roten, och jag bara satt där och njöt. Ibland kände jag på hennes långsamt guppande bröst med ena handen, ibland kysste jag henne. 

Så småningom kom hon, i en såndär jätteorgasm som jag hade räknat till två igår. Det märktes att hon försökte fortsätta med ridrörelserna genom orgasmen, men det gick ryckigt och mest blev hon bara sittande med hela mitt stånd i henne. Medan jag kysste henne igen började hon med ridrörelserna igen. Hennes läppar smakade så gott. Fortfarande kunde jag känna smaken av hennes kön, sedan jag slickat henne, men framförallt kunde jag inte få nog av att känna hennes läppar och tunga mot mina. Hon smakade liksom blåbär och viol. 

Och salt, konstaterade jag frågande. Jag öppnade ögonen och när jag bröt kyssen såg jag att hon grät. Jag förstod att det måste vara nån sorts känslosamma lyckotårar och det förundrade mig. Det rådde inga tvivel om att hon uppskattade vårt sex och att hon ville ha mer av det, när hon räknade orgasmerna så noga. Så jag hade redan insett, medan vi höll på, att detta inte var sista gången. Men det var skillnad på att ha ett lite löst sex med en granne och att …

“Jag älskar dig” sa jag till sist. Jag kunde inte låta bli att säga det. 

Hon knep ihop sina redan slutna ögon och mer tårar rann ner för kinderna i hennes vackra ansikte, fullt av inlevelse medan hon fortsatte att rida mig. Hennes underläpp skakade lite när hon öppnade munnen och det tog ett par försök innan hon fick rösten att funka.

“Jag älskar dig också” sa hon och kysste mig. 

Det räckte för mig. Jag exploderade i henne. Hon måste ha känt hur jag pumpade ut min säd i hennes slida, men hon fortsatte att kyssa mig tills hon själv skakade så kraftigt att hennes läppar stannade upp. 

Min snopp ryckte fortfarande, och pressade förmodligen ut de sista dropparna även om ingen av oss kunde se det, när Sabina öppnade sina ögon och såg in i mina. 

“Tjugofyra - tre” sa hon och jag tyckte att jag kunde höra gråtklumpen som satt kvar i halsen på henne. 

“Jag tycker vi ska sluta räkna” sa jag. 

“Jag med” svarade hon.

Medan hon slog armarna om min hals så att vi båda föll baklänges, bröt hon ut i full gråt. Jag höll om henne medan min slaknande snopp föll ur henne. Ingen av oss behövde säga något mer. Vi skulle ha gott om tid att prata tids nog. Men just nu räckte det med att vi båda hade fattat att detta handlade om något mycket större än att vara skyldig någon en tjänst. 

På något sätt var det omöjliga sant. Och det var inte ett dugg sorgligt eller patetiskt.