Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • Skönt för henne
  • Skönt för Killar
  • Inspiration för paret

23/9, 2009 kl. 07:26, av Ellen-Karin

Lämnad

Del 10 av 16 i serien Vännerna

Kalle har stuckit och lämnat Karin och de andra i sticket. Allt blir förändrat och Karin sörjer. Anna gör sitt bästa för att muntra upp och kanske en fest på konstnärskollektivet kan vara precis vad Karin behöver.

Det kändes som om världen skulle gå under när jag insåg att Kalle hade stuckit. Först blev jag förtvivlad, sen blev jag förbannad. Hur kunde han göra så!? Det var inte bara det att han övergivit mig och kastat vårt förhållande i papperskorgen, det var allt det praktiska också. Hyran? Räkningarna? Och vad skulle jag egentligen säga till folk? Var vi fortfarande ett par? Ville jag över huvud taget det? Frågorna var minst sagt många och det snurrade i huvudet på mig.

Kalle var på andra sidan jordklotet och kunde inte komma med några svar, vilket kanske var lika bra. Ärligt talat visste jag inte om jag ville prata med honom. Istället blev det Jens och Anna som blev mitt stöd i vardagen. De hjälpte mig att packa ner en del av Kalles grejer. Jag ville inte packa ner allt, det kändes för definitivt, men jag ville inte heller bli påmind om att han inte var där så fort jag vände mig om.

Anna lyckades också få tag på en tjej som behövde någonstans att bo och som kunde flytta in på direkten. Hyran och räkningarna behövde jag alltså inte oroa mig över, vilket kändes skönt. Så småningom började det kännas uthärdligt mellan varven. Visst var jag fortfarande både ledsen och arg, men jag började kunna få ihop någon slags vardag.

Efter ett par veckor började Kalle höra av sig. Först via e-post och sen även per telefon. Mejlen raderade jag olästa och jag svarade inte i telefon om det var något nummer jag inte kände igen. Jag hade fortfarande ingen lust att ha någon kontakt med honom. Han pratade dock en del med Jens och Anna så jag fick korta rapporter ifrån dem. Han var ledsen, sa de och hoppades att jag kunde förstå. Jag hade ingen som helst lust att vara förstående, men jag kunde inte heller radera att jag tyckte väldigt mycket om honom. Jag körde någon strutsvariant och försökte helt enkelt att inte tänka så mycket på det. Jag visste att det inte var hållbart i längden, men det fick fungera så länge det gick.

Med Kalle borta började relationen mellan Jens, Anna och mig att halta. Så länge Kalle fanns med i bilden var balansen bra, men nu blev det jobbigt, framför allt för Anna. Jag märkte att Anna blev mer på sin vakt och mer bevakande. Jens och jag hade ju alltid varit mer än bara vilka vänner som helst även om vi aldrig varit ett par eftersom jag haft Kalle så länge vi känt varandra. När Kalle var ute ur bilden blev Anna antagligen rädd för att det inte längre skulle finnas något hinder för mig och Jens att bli ihop. Och kanske hade det kunnat bli så, men det var inget jag kunde tänka på just då. Jag behövde läka först innan jag ens kunde tänka på att gå in i en ny relation. Men Anna tänkte nog desto mer på det. Det märktes att allting blev annorlunda. Så länge det bara var Anna och jag var det nästan som vanligt. Så fort vi var alla tre var det något som inte var som förut, och sex var inte ens att tänka på.

En kväll kom Anna hem till mig med en flaska sprit och blanddricka.

– Nu ska jag blanda drinkar och sen ska du och jag på fest. In i duschen med dig så plockar jag fram kläder.

Det var ingen idé att protestera när Anna var på det humöret och det lät faktiskt inte som ett helt dåligt förslag. Jag behövde verkligen en dusch och det kunde vara skönt att komma ut bland folk.

När jag kom tillbaka från duschen hade Anna rotat fram min allra mest vågade klänning och höll fram den mot mig.

– Och så tänkte jag att du skulle ha de här, sa hon och plockade fram en påse som visade sig innehålla en sexig BH med matchande trosor och strumpebandshållare.
– Vad hade du tänkte att vi ska göra egentligen? skrattade jag.
– Du behöver komma ut och se dig om lite. Ta chansen att träffa lite karlar, eller tjejer.
– Jo, men jag och Kalle har ju egentligen inte gjort slut, protesterade jag.
– Kanske inte, men varför ska du sitta hemma och vänta på honom när han uppenbart inte är dig trogen.

Jag visste att hon hade rätt, men det kändes ändå jobbigt att höra det. Jag hade fokuserat så mycket på att Kalle lämnat mig att jag knappt hade tänkt på varför han lämnat mig och med vem. Det gjorde ont att tänka på det. Men det kändes främmande att ens tänka tanken att leta efter någon annan. Jag tänkte också att Anna hade egna skäl att tvinga ut mig på marknaden. Hon ville se till att jag och Jens inte blev farligt nära. Trots att det mest kändes motigt kändes det ändå lite spännande och jag ville inte vara till besvär, det här kunde jag göra för Anna, och kanske skulle jag få ut något själv på kuppen. Kläderna åkte på utan protester och när jag kollade mig i spegeln var det en riktig snygging som mötte mig.

– Sådärja, lite smink och en drink till, så kan vi gå sen, sa Anna förnöjt.
– Vart är det vi ska egentligen?
– Jo, Jonna berättade att det ska vara fest i konstnärskollektivet. Jag pratade med Lisen och vi var naturligtvis välkomna.
– Ska Jonna också med?
– Jag vet faktiskt inte. Är hon hemma så kan du ju fråga.

Jonna var lillasyster till Annas kompis Lisen och den som blivit min räddande ängel när hon ett par veckor tidigare flyttade in hos mig. Det var ovant att bo med någon annan än Kalle, men Jonna och jag fungerade bra ihop och det var skönt att slippa behöva oroa sig över värdsliga ting som hyran.

– Nej, jag tror inte det. Men vi lär väl märka om hon är där. Ska vi gå?

Festen var redan i full gång när vi kom dit och det var gott om folk där. Jens var redan där med några andra kompisar och vi vinkade även till Jens lillebror Anton. Lisen kom och gav oss varsin kram när hon fick syn på oss.

– Hej! Vad kul att ni kunde komma. Det är bara att slå sig ner. Eller gå runt och kika lite. De flesta dörrar står öppna i kväll. Det är bara några få av konstnärerna som inte är här i dag.

Vi tog emot varsin plastmugg och blandade ett par drinkar. Efter en kort överläggning  bestämde vi oss för att börja med att gå runt lite. ”Sondera terrängen” som Anna uttryckte det.

Ganska snart hamnade vi i ett trevligt gäng med idel nya bekanta. Samtalen kom att främst kretsa kring jämställdhet och feminism och jag blev snart tillräckligt varm i kläderna för att kasta mig in i diskussionen. Med fyra terminer genusvetenskap i bagaget kände jag att jag visste vad jag pratade om. Det var helt enkelt mitt område. Men jag märkte snart att jag inte var ensam om att vara påläst. Det var framför allt en kille som utmärkte sig och efter hand droppade de flesta av och plötsligt insåg jag att det var en dialog oss emellan. Jag var så inne i det att jag inte hade märkt att de andra försvunnit och jag tror att detsamma gällde honom.

– Oj då, det var visst bara vi kvar, sa han och tittade sig skrattande runt om i rummet. Jag heter Alexander förresten, fortsatte han och räckte fram handen.
– Karin, sa jag.
– Trevligt att träffas! Det är sällan man träffar någon som är både smart … och snygg.
– Tack detsamma, sa jag och log generat mot honom.
– Hur hamnade du här i kväll då?
– Det var min kompis Anna som drog mig med. Hon tyckte att jag behövde muntras upp lite.
– Är det något speciellt som hänt eller?
– Nja, började jag, men avbröt mig och tänkte att det var onödigt att dra upp hela historien om Kalle. Men äsch, det är inget att prata om nu. Hur hamnade du själv här?
– Jag har ateljé här så det hörde väl liksom till att delta, sa han och skrattade.
– Jaha, är det din ateljé vi är i nu? frågade jag och tittade mig omkring lite.
– Nej, jag har min ateljé stängd i kväll. Sally och Fritz är där.
– Sally och Fritz?
– Ja, det är mina hundar. Ville inte att de skulle behöva vara ensamma hemma hela kvällen, men det kändes bäst att låta dem få vara i fred. Följ med och säg hej till dem!

Jag tvekade ett ögonblick. Det var inte svårt att räkna ut att det fanns något annat inbyggt i hans erbjudande. Samtidigt tänkte jag att jag faktiskt inte hade någon anledning att tacka nej. Även om det skulle innebära att vi gjorde något annat än bara hälsade på hans hundar. Jag hade inget att förlora och jag hade verkligen menat det jag sagt om att jag tyckte att han också var både smart och snygg. Riktigt snygg till och med.

Två små hundar kom springande mot oss när Alexander öppnade dörren till hans ateljé. En liten fläckig sak som påminde om en Jack Russel och en lurvig vit sak som man knappt såg vilket som var fram eller bak på.

– Den vita är Fritz och den andra heter Sally, presenterade Alexander och berättade att det var två blandraser som han fått via ett hundhem. Följ med in.

Jag nickade och följde efter Alexander in i ateljén. Den var ganska trång. Rummet var långsmalt med fönster på den bortre kortsidan. Framför fönstren stod en säng som verkade fungera som soffa. Ett mindre bord stod framför sängen och ett par stolar stod intill, men i övrigt var rummet tämligen omöblerat. Stora spännpapper var uppspända på långsidornas väggar och på dessa var det målningar som verkade under arbete. Färgburkar, penslar och diverse andra småsaker låg utspridda över rummet i lådor eller direkt på golvet. På golvet låg även en del spännpappersrullar, både oanvända och vad som skulle kunna vara färdiga målningar.

De uppspända målningarna var så påtagliga att det inte gick in att kliva in i ateljén utan att lägga märke till dem. Jag fastnade framför allt för en målning i rosa toner med en siluett av en kvinna i blickfånget.

– Vad snyggt! sa jag spontant.
– Tack, sa Alexander och sken upp. Det är en av mina personliga favoriter just nu faktiskt. Roligt att du gillar den. Kan jag inte få måla dig?
– Nu med en gång? sa jag halvt på skämt, halvt på allvar.
– Ja, varför inte?
– Tja, jag har inget annat bättre för mig. Om du bjuder på lite mer dricka så kan jag nog sitta här en stund. Bara jag inte måste sitta helt still hela tiden.

Och så blev det. Alexander rotade fram ett par strålkastare som legat undanskuffade under sängen och ordnade på så sätt en väl ljussatt plats. Han satte fram den ena stolen till mig att sitta på och ställde sig själv på plats vid en av de ännu tomma papper som var närmast.

– Vi kan väl sitta och snacka lite så försöker jag skissa upp en grund. Bara du håller dig något så när stilla. Och just det, dricka var det, sa Alexander och rotade fram en bag-in-box som också stod under sängen.

Han hällde upp åt mig i muggen som jag redan hade och hittade ett glas åt sig själv. Hundarna låg hela tiden snällt i sängen och tittade på vad som hände i rummet.  Jag slog mig ner på stolen Alexander ställt fram och han började skissa medan vi fortsatte feminism-diskussionen. Efter en stund kände jag att kombinationen intressant diskussion, strålkastare och rödvin fick svetten att lackas.

– Det börjar bli väldigt varmt i den här änden av rummet, sa jag.
– Ta av dig du, sa Alexander och rodnade lätt när han insåg vad han sagt. Alltså, jag menar inte så, la han till och såg riktigt generad ut.

Jag log mot honom och insåg att tanken på att klä av sig faktiskt inte var helt främmande. Underkläderna som Anna skaffat mig var helt klart värda att visas upp och kanske var det även något annan som fick mig att känna mig varm. Det var ovant, men nu när jag tänkte efter kände jag att jag faktiskt satt här och var kåt. Jag hade inte tackat nej om han verkligen bett mig klä av mig. Jag hade till och med kunna tänka mig att klä av mig naken. I synnerhet om han också tänkte vara det. Och kanske skulle han bli lite frestad om han såg mig i bara underkläderna.

– Jamen då tror jag att jag gör det, sa jag och jag kunde se hur förvånad Alexander blev. Kan du hjälpa mig med dragkedjan är du snäll.

Jag reste mig med ryggen mot honom, höll undan håret och tittade på honom med en blick som jag hoppades skulle verka inbjudande. Han torkade av händerna på en trasa och kom bort till mig och blev stående som om han inte visste hur han skulle göra.

– Du tar i den lilla metallflärpen och så drar du ner, sa jag retsamt och skrattade åt honom.
– Det ska jag nog klara, sa han och log mot mig.

Han tog god tid på sig och jag höll nästan andan när jag kände hans händer mot min rygg. Att något så enkelt kunde vara så erotiskt hade jag nog inte kunnat ana, men jag insåg nu att jag skulle få svårt att gå därifrån utan att få utlopp för all kåthet som nu sprudlade i mig. När dragkedjan väl var nerdragen hjälpte mig Alexander med att föra ner  klänningens axelband över axlarna och klänningen föll till golvet.

– Oj! flämtade Alexander när han fick se vad som dolde sig där under.

Jag försökte spela oberörd och gick tillbaka och satte mig på stolen. Alexander stod kvar och tittade efter mig.

– Gillar du vad du ser? sa jag retsamt.
– Skojar du? Jag vet inte om jag kommer kunna stå här på avstånd och bara titta.
– Du får kämpa.
– Mmm … det blir verkligen svårt, sa han och gick bort och fortsatte skissa.

Jag ansträngde mig för att försöka se så sexig ut som möjligt och jag såg tydligt hur Alexander blev påverkad. Plötsligt torkade han av koldammet av händerna och kom bort till mig.

– Jag har verkligen försökt, men det går inte. Jag måste få knulla dig.

Jag blev förvånad över hans rättframhet även om jag på intet sätt förvånades över innehållet i uttalandet. När jag inte protesterade la han händerna på mina bröst.

– Du får ursäkta, men jag är bara så jävla kåt. Du är så läcker.

Hjärtat bultade och jag började känna mig lite nervös. Det var längesen jag var i en sådan här situation med en person som jag inte kände. Jag hade varit i ett förhållande i så många år att jag nästan glömt bort hur man gjorde. Erfarenheterna med Jens och Anna var helt annorlunda. Där hade jag känt en helt annan trygghet i och med att jag hade haft  Kalle att luta mig mot. Men nu var det bara jag. Jag och den alldeles otroligt läckra Alexander som uppenbarligen ville ha mig.

Jag knäppte upp BH:n och lät den falla till golvet. Alexander tittade på mig och lyfte sen sina händer och smekte mina bröst. Han böjde sig ner och kysste dem och när han sög på bröstvårtorna sände han ut ilningar i hela kroppen. Jag stod och tog emot allt han gav mig och han gav mig så mycket. Njutning. Sköna smekningar som gjorde mig än mer upphetsad.

Han ställde sig på knä framför mig och tog tag i mina ben. Strumporna knäppte han loss och snart hade han smekt av dem och de låg på golvet bland övriga kläder. Skorna tog han också av och sedan smekte han sig uppåt, särade på min ben och med blicken rakt mot mig kysste han min fitta utanpå trosorna. Jag rös av att se in i hans ögon när han gjorde det. Det fanns något i hans blick som jag aldrig hade sett hos någon förut. Och jag gillade vad jag såg. Ett djup. En längtan.  

Han knäppte upp strumpebandshållaren och drog ner trosorna och innan jag riktigt hade hunnit förstå vad som hänt fann jag mig själv naken. Naken och kåt.  Det kändes som om det närmast rann ur min fitta och jag stönade högt när han försiktigt började lapa i sig mina safter. Hans andedräkt var varm mot mitt heta kön. Hans tunga mot min fitta var precis vad jag behövde. Han smekte så skönt. Så fort han avbröt sig var jag tvungen att föra hans huvud ner mot fittan igen. Jag lekte med fingrarna i hans blonda hår och hängav mig helt åt att njuta. Jag struntade i att vi var på en fest där vem som helst skulle kunna komma. Jag struntade i att Kalle och jag kanske fortfarande var ett par. Ja, Kalle struntade jag definitivt i just nu. Det enda jag tänkte på var Alexander och hans tunga i min fitta. Hans sköna tunga i min fitta som fick mig att stöna högt och som innan jag visste ordet av i kombination med hans fingrar fick mig att nå orgasmens höjder.

Det var nog inte svårt för Alexander att förstå att jag kom. Han fortsatte varsamt smekningarna en kort stund innan han vände sig och tittade på mig. Jag tittade tillbaka och jag antar att min blick var dimmig av kåthet. Han log och jag svarade med ett utmattat leende. Det slog mig plötsligt att här hade jag suttit och tagit emot en orgasm av en man jag inte ens kysst, men just den biten var ju lätt att ändra på. Jag böjde mig ner och kysste honom. Han smakade gott. Han smakade lust. Kåthet. Kön. Våra tungor virvlade runt och hans kyssar tände mig, gjorde mig lika kåt som innan.

– Nu är det min tur, sa jag och reste mig upp. Sätt dig.

Alexander gjorde som jag sa utan att protestera. Jag drog ner hans hängslen och tog av honom det vita linnet. Jag smekte honom över bröstet, lät fingrarna trassla in sig i håret och kramade lätt hans bröstvårtor. Hans bröstvårtor var som risgryn och jag kunde inte låta bli att smaka på dem. Tungan kittlades av deras styvhet när jag lät den glida över dem. Jag knäppte upp de rutiga byxorna och fick Alexander att resa på sig lite så att jag kunde dra ner dem. Skor och strumpor tog jag också av och jag passade på att smeka hans vackra ben när jag gjorde det. Långsamt kramade jag dem mellan mina händer. Håren kittlade mina handflator och jag försökte etsa in varenda muskel i mitt minne.

Jag ställde mig, liksom han hade gjort, på knä och särade på hans ben. En rejäl bula anades under kalsongerna och det gick inte att ta miste på att det fanns en redo kuk därunder. En styv och härlig kuk, precis vad jag ville ha. Men jag ville dra ut på det, hålla honom på halster lite till. Jag smekte honom överallt förutom på hans kuk. Jag kysste hans ben. Slickade över magen. Jag såg på honom och hans blick utstrålade en blandning av kåthet och frustration. Jag visste vad han ville och jag ville ge honom just precis det.

Med blicken riktad rakt mot honom drog jag så ner kalsongerna. Långsamt befriade jag hans kuk och jag blev inte besviken över vad jag såg. Jag smekte den hårda kuken med båda händerna. Ollonet var glansigt av försats och jag böjde mig framåt för att slicka i mig den. Jag lät tungan svepa över ollonet och ner över skaftet, jag fortsatte behandlingen en stund innan Alexander avbröt mig.

– Jag kan inte vänta längre, stönade han. Kom.

Han reste sig och drog mig med bort till sängen. Hundarna sjasade han ner och de fann sig i att bli bortjagade utan större protester. Jag hann tänka att det kanske inte första gången de var i den här situationen, men det spelade ingen roll just nu. Jag la mig på rygg i sängen och såg hur Alexander rotade bland bråtet på golvet. Efter en liten stund gav han mig en kondomförpackning och jag rullade kondomen på hans kuk. Vi såg på varandra och han kom in i mig. Det borde inte ha varit något speciellt, men stämningen gjorde ögonblicket magiskt.

Vi kysstes och knullade och rullade runt i hans smala säng bland kuddarna. Jag var förblindad av hela situationen. Jag njöt av att vara fri. Fri att knulla med någon som sagt att jag var vacker. Fri att känna en annan mans kuk i mig. En styv kuk inuti mig, smekandes på precis de rätta ställena. Det var så skönt. Hans kuk smekte mig och min fitta kramade honom. Vi två nära som två kan vara. Vi två som en. Han kom och jag kom igen. Och vi låg kvar i varandras armar och  njöt av stunden.

– Inte för att jag på något sätt vill bli av med dig, men du kanske vill gå ut till de andra?
– Vad är klockan?
– Jag vet inte faktiskt. Vänta så ska jag kolla, sa Alexander och gick för att hämta sin mobil. Klockan är nästan tolv, sa han när han fiskat upp den ur byxorna.
– Oj då, ja, då kanske mina vänner undrar var jag tagit vägen. Jag skulle visserligen stanna här ett tag till, sa jag och kysste honom.
– Du får gärna komma tillbaka.

Jag klädde på mig och Alexander låg kvar i sängen och tittade på mig. Han var snygg där han låg och jag började nästan tveka om jag verkligen skulle gå.

– Följer du med ut? frågade jag när han inte gjorde någon ansats att ta på sig kläderna.
– Nej, jag tänkte stanna här och hålla Fritz och Sally sällskap. Och jag känner mig inspirerad att fortsätta med målningen. Medan minnet fortfarande är färskt. Så har jag något att visa upp nästa gång vi ses.

”Nästa gång vi ses” tänkte jag och fick fjärilar i magen.

– Jag hoppas att det blir snart, sa jag och han log.

Vi bytte telefonnummer och kom överens om att jag skulle ringa. Jag kände att det var bättre än att vara den som gick och väntade på det där samtalet som aldrig kom. Även om det inte skulle bli något mer så behövde jag i alla fall inte sitta som ett fån och vänta. Vi kysstes en sista gång och sen smög jag ut i korridoren.

Det var fortfarande gott om folk kvar på festen. Jag tyckte mig dock ana fler stängda dörrar än tidigare och jag log åt slutsatsen att det inte bara var jag och Alexander som ägnade sig åt mer privata fester. Jag gick bort mot det gemensamma köket i hopp om att hitta mina vänner och mycket riktigt satt både Jens och Anna där. Anna log brett mot mig när hon fick syn på mig och vinkade åt mig att komma och sätta mig, vilket jag gjorde.

– Hej, dig har man inte sett mycket av i kväll! sa Anna glatt.
– Ja, hej Karin, jag har ju knappt ens hunnit hälsa, instämde Jens.

Jag log generat och såg hur fler nyfikna blickar vändes mot mig. Jonna var också där och bredvid henne satt Jens lillebror Anton med någon som jag identifierade som hans kompis i knät.

– Vad har du sysslat med? frågade Jonna. Jag visste inte ens att du var här.
– Jodå, hon kom samtidigt som jag, upplyste Anna om, men hon hamnade i en diskussion om feminism och sen närmast blev hon uppslukad av jorden.
– Jaha, sa Jonna och verkade tappa lite av intresset.

Anna märkte det och vinklade berättelsen lite.

– Det var en lång snygg man som hon diskuterade med och om jag inte är helt felinformerad så har han också ateljé här. Det kanske du kan bekräfta? sa hon riktat mot mig.
– Jo, det stämmer. Alexander målar.
– Är det Alexander du har spenderat kvällen med? frågade Jonna förvånat. Lång, blond med glasögon. Lite speciell?
– Ja, det låter som han.
– Det var inte illa, han sägs vara svårflörtad!
– Avbryt inte nu, låt Karin berätta färdigt, sa Anna otåligt.
– Ja, förlåt berätta nu! sa Jonna, betydligt mer intresserad. Du vill väl inte få oss att tro att ni bara pratat feminism!?
– Jag tror nog att vi kan vara rätt säkra på det, sa Jens och strök mig över kinden. De här röda kinderna avslöjar en hel del.
– Äsch, sluta nu! Får man inte ens träffa nya bekantskaper utan att det ska bli förhör, skrattade jag generat.
– Och hur bekanta har ni egentligen blivit? sa Jonna med ett flin.
– Jaja, vi har knullat. Det är väl det ni ville veta? sa jag till slut och möttes av jubel och applåder.
– Bra jobbat! sa Anna. Var det bra? la hon skrattande till.
– Näpp, jag tänker inte berätta några detaljeer, sa jag bestämt. Ni får använda er fantasi.
– Jag tror i alla fall att det var bra, sa Anton. Det ser så ut.
– Och ska ni ses igen? frågade Anna.
– Jag hoppas det i alla fall.
– Ja! Heja! Jag visste att det skulle göra dig gott att komma ut lite.
– Ja, du hade rätt. Det var skönt att glömma bort allt strul en stund. Och …

Jag behövde inte säga mer. Det var tydligt att de andra fattade att jag tänkte på Kalle. Jens gav mig en snabb kram.

– Jaha, har jag missat något spännande? frågade jag i ett försök att byta ämne.
– Tja … vad har hänt. Inte så mycket faktiskt, sa Jens.
– Jo, men Jonna och Isak berättade ju om att de börjat spela i ett band, sa Anna.
– Jaha, vad spännande! Vad är det för band?
– Det är brorsan och en kompis till honom som startat det, sa Antons kompis som tydligen hette Isak. De behövde lite fler folk så jag fick hänga på och spela gitarr och drog med Jonna med fiolen.
– Jag visste inte att du spelar fiol, sa jag vänd mot Jonna.
– Nä, det var egentligen ett tag sedan, men Isak övertalade mig att ta upp det eftersom de behövde en fiol till bandet. Och det är rätt kul att spela på det här sättet, inte som tragglandet på musikskolan.
– Vad spelar ni då?
– Tja, vad spelar vi? skrattade Jonna och tittade på Isak. Ja, det är väl en salig blandning just nu, men det blir nog bra till slut. Och det är kul.
– Ja, det kan jag hålla med om.

Vi satt och snackade om musik i allmänhet och att spela i band i synnerhet. När vi suttit där en stund kom Lisen bort till oss. Jag såg hur hon bytte ett par blickar med Isak och Anton och jag påmindes om ryktet jag hört ett tag tidigare om vad som hänt i Lisens ateljé. Jens hade via sin bror fått bekräftat att ryktet var sant och jag insåg nu att det var Isak som var kompisen som var med i historien. Jag visste dock inte om de träffats fler gånger, men det var tydligt att det fanns någon spänning mellan dem tre.

– Tjenare, vad händer här då? Och men där är ju Karin! Det har frågats efter dig mer än en gång i kväll. Var har du hållit hus?

De andra skrattade och jag kände att jag rodnade igen.

– Ja, vart har du hållit hus? sa Jonna retsamt. Karin har varit ute på karljakt, sa hon sen vänd mot sin syster.
– Åhå, fick du något napp då?
– Jajamensan, svarade Jonna innan jag hunnit öppna munnen. En riktig tolvtaggare! Karin lyckades nämligen få Alexander på fall.
– Det var som fan, sa Lisen förvånad. Alexander som har ateljé här?

Jag nickade.

– Det var inte dåligt. Han brukar vara minst sagt svårflörtad. Hur lyckades du med det, om man får fråga?
– Vi hamnade i en diskussion om feminism och sen bjöd han in mig till sin ateljé och sen satt jag modell för honom en stund och så knullade vi.
– Ja, jag har alltid misstänkt att det bästa sättet att förföra honom är på det intellektuella planet, sa Lisen.
– Och jag som trodde att det var det där med modellandet som var nyckeln om man ville förföra en konstnär, flinade Jens och nu var det Lisens tur att rodna och även Isak och Anton såg märkbart besvärade ut.
– Ja, det har jag också hört, sa Anna.
– Det känns som om ni vet något som jag inte vet, sa Jonna och både Jens och Anna insåg nog att de var ute på hal is.
– Nej, det var inget speciellt, sa Jens. Det är väl bara en sån där sak man säger om konstnärer och deras modeller, la han till och insåg i samma ögonblick att det inte alls gjorde saken så mycket bättre.
– Ja, det var väl tur att jag ordnade så att Isak skulle sitta modell för dig då, sa Jonna riktat mot sin syster. För så desperat är väl inte ens du?

Det verkade faktiskt som om ryktet om vad som hände när Isak satt modell för Lisen faktiskt hade farit Jonnas öron förbi. De andra skruvade lite på sig och det var tydligt att ingen av de inblandade var speciellt sugna på att inviga Jonna i hemligheten. Jag bestämde mig för att försöka byta ämne.

– Lisen, kan du inte berätta lite mer om Alexander? frågade jag och Lisen såg lättat på mig.
– Tja, vad ska jag säga? Att han är snygg har du ju redan själv upptäckt och där har du ju sett mer än jag någonsin gjort. Alltså, jag vet inte så mycket om honom. Han är nästan alltid här, men man ser sällan så mycket av honom. Han kommer ut och gör en kopp kaffe då och då eller så ser man honom på väg in eller ut med hundarna. I övrigt verkar han nästan hålla sig undan. Men alla som pratar med honom säger att han är trevlig. Han lämnar liksom ingen oberörd.
– Å en mystisk man! sa Anna och log mot mig.
– Ja, men jag vete katten om jag är sugen på så mycket mystik. Jag vill nog mest ha det enkelt nu.
– Du behöver ju inte bestämma dig precis nu, sa Jens och det hade han rätt i.

Vi blev kvar på festen ännu ett tag innan jag promenerade hemåt. Jens och Anna följde mig och Jonna hem, men gick sen vidare hem till sig. Det kändes lite i bröstet när de gick. För bara några veckor sedan hade det mest troliga scenariot varit att de följde med mig och Kalle upp. Jag kände att jag gled längre och längre ifrån dem och jag blev åter arg på Kalle för att han stuckit. För att han förstört allt. Men så tänkte jag på kvällen och på Alexander. Och det var med honom i tankarna som jag somnade den natten.

Morgonen därpå vaknade jag av att telefonen ringde. Yrvaket satte jag mig upp och letade reda på min telefon.

– Hallå?
– Hej, det är Alexander. Jag vet att vi sa att du skulle ringa, men jag var tvungen att berätta att tavlan är färdig.
– Hej, sa jag och kände mig fortfarande inte riktigt vaken.
– Jag kände mig så inspirerad att jag bara inte kunde sluta måla igår. Du var så fin. Kan du inte komma hit och titta på den?
– Ja, visst. Vad är klockan?
– Jag vet inte. Tio kanske.

Jag kollade på klockan på nattduksbordet och konstaterade att hon bara var strax efter nio och att jag inte sovit många timmar. Att Alexander som tydligen inte hade sovit alls kunde låta så pigg hade jag svårt att förstå. Själv var jag helt slut.

– Jag måste bara duscha och klä på mig först så kommer jag. Ska jag ta med något till frukost?
– Ja, ja, det blir bra. Vi ses snart!

Jag gäspade stort när vi avslutat samtalet. Ett ögonblick funderade jag nästan på att stanna kvar i sängen, men jag ångrade mig snabbt när jag tänkte på hur trevligt det hade varit kvällen innan. Istället masade jag mig ur sängen och gick ut till duschen. Jag klädde på mig och gick ut. På vägen till konstnärskollektivet gick jag inom affären och köpte färska frallor, en bit brie och en juice-tetra.

Jag knackade på dörren till Alexanders ateljé. Ingen öppnade så jag klev in. Hundarna kom springandes med viftande svansar, men Alexander själv satt orörlig mitt på golvet. Han var fortfarande naken och verkade inte ha lagt märke till att jag kom.

– Hej, nu är jag här, sa jag i ett försök att fånga hans uppmärksamhet.

Alexander ryckte till.

– Nämen hej, vad bra tt du kom! Vad tycker du? frågade han och pekade mot spännpappret på väggen.

Det var uppenbart att han suttit och begrundat den färdiga tavlan när jag kom. Jag satte mig bredvid honom och jag blev helt förundrad när jag såg vad han såg. Tavlan var verkligen underbar. Jag kunde känna igen mig själv, men han hade gjort mig långt vackrare än jag någonsin ens känt mig. Färgerna var mörka, men det var ett nästan magiskt ljussken runt mig på tavlan så tavlan som helhet var inte mörk utan välvd i ett mystiskt sken.

– Vad vacker den är! Du är duktig.
– Det är lätt att göra något vacker med en vacker modell.
– Tack.
– Ska vi käka lite nu?
– Ja visst. Har du en kniv och ett par glas?
– Det är nog dåligt med det, men det finns nog i köket.

Han reste sig, men hann inte längre än till dörren innan han insåg att det kanske inte var en bra idé.

–Har du lust att fixa det tror du? sa han och pekade menande på sin klädsel, eller snarare brist på klädsel.

I köket satt det fortfarande folk som verkade ha fortsatt festandet hela natten. Jag hälsade, men de verkade djupt försjunkna i något samtal om huruvida det kunde anses vara en plikt eller inte att gå och rösta. Det var tomt i de flesta köksskåpen, men jag hittade både kniv och glas och diskade av dessa. En tallrik tog jag också med mig.

Vi satt på golvet och åt. Samtalet kom främst att kretsa kring målningen framför oss. Alexander berättade att han inte målat på ganska länge, men att han blivit inspirerad av mig. Ibland kunde det gå långt mellan penseldragen, sa han. Han var en periodare, förklarade han med ett leende. Mellan varven kunde han måla oavbrutet både dagar och nätter. Just nu hade varit en låg period och han hade egentligen inte alls tänkt gå på festen.

– Men jag skulle ändå ut med hundarna och då tänkte jag att jag kunde ta vägen förbi, sa han. Och när jag ändå var här kunde jag ju gå in. Och när jag var inne träffade jag ju dig och då blev jag kvar.
– Vilken tur.
– Ja, det tycker jag också.

Sally hade ställt sig vid dörren och stod nu där och pep.

– Jag tror att hon försöker säga mig något, sa Alexander.
– Ja, det verkar så.
– Har du lust att följa med på en tur?

Även  om jag förstod att det innebar att Alexander skulle klä på sig och jag inte skulle få se honom naken längre tackade jag ja.
 
Det var skönt att komma ut. Solen sken, men det var inte så stekande hett. I parken skuggade dessutom träden skönt. Alexander tog min hand och även om jag först blev lite förvånad så kändes det bra att gå där hand i hand med honom.  Han släppte lös hundarna och vi slog oss ner på en bänk och såg på hur de busade. Jag lutade mig mot Alexanders bröst och han la armen om mig.

– Vill du följa med hem till mig? frågade Alexander plötsligt.

Jag tittade förvånat på honom och insåg att han i alla fall inte tvekade när det var något han ville och jag måste erkänna att hans frankhet var befriande.

– Visst, sa jag och Alexander kallade in hundarna.
– Häråt bor jag, sa han och visade vägen.

Det var en kort promenad till huset han bodde i. Det visade sig vara ett av de äldre husen som fanns kvar i samhället och Alexander bodde högst upp. Alexander visade vägen och först trodde jag att han drev med mig när vi gick genom vinden med vindsförråd på båda sidorna om oss. Dörren in till hans lägenhet var närmast osynlig. Men det var en lägenhet där bakom. Eller lägenhet och lägenhet, det var ett rum. Det var inte mycket större än ateljén, men mer möblerad.

– Välkommen in, sa Alexander och stängde dörren bakom mig. Slå dig ner.

Jag satte mig i en av fåtöljerna som stod i ena änden av rummet, hundarna hoppade upp i den andra. Fåtöljerna var riktiga mysfåtöljer med röd sammetsklädsel, slitna, men sköna. I övrigt fanns det en stor säng och högar med böcker var staplade utefter väggarna. Taket sluttade så det var inte full takhöjd överallt så jag förstod varför han hade skippat bokhyllorna.

– Kan jag bjuda på något?
– Har du något att dricka?
– Kaffe?
– Ja tack.

Alexander gick bort till den bortre änden av rummet där jag uppmärksammade två dörrar. Han öppnade den ena.

– Begreppet kokvrå är passande i det här sammanhanget. Det är verkligen en vrå, men jag har i alla fall både spis och kylskåp och det går att gå in och stänga dörren. Det är förresten toalett bakom den andra dörren, duscha får man dock göra i källaren. Jag kanske få anledning att visa dig någon gång.
– Ja, kanske det kanske.
– Man kan ju behöva en dusch efter sex ibland och jag tänkte att vi kunde behöva lite sex just nu, sa han och kom bort till mig och började knäppa upp knapparna i min blus.

Han var verkligen rakt på sak och jag gillade det mer och mer. Jag gillade det faktiskt riktigt mycket. Jag kände kåtheten komma rusande. Det var ovant att vara med någon som Alexander, men jag antog att han var ganska ovanlig. Han gjorde mig i alla fall ovanligt kåt. Och eftersom han redan börjat lät jag mig ta för mig av honom. Jag reste mig upp, kysste honom och backade honom bort mot sängen. Innan vi nådde fram var vi båda närmast nakna.

Alexander snurrade runt så jag hamnade på rygg i sängen. Han ställde sig på knä framför mig och drog ner mina trosor, det sista plagget jag hade kvar. När han hade särat på mina ben började han slicka min fitta, han sträckte sig upp och kramade mina bröst medan han smekte mig med sin tunga. Jag kunde inte låta bli att pressa mitt underliv mot honom. Han fick mig att stöna högt av njutning. När han slutade massera mina bröst och istället använde fingrarna för att hjälpa till med behandlingen av min fitta tog jag saken i egna händer och smekte mina bröst själv. Jag rullade bröstvårtorna mellan fingrarna och kände hur ilningarna fortplantade sig och for iväg ner till fittan.

När jag knappt längre stod ut drog jag ner honom i sängen. Nu var det han som hamnade på rygg och jag omslöt hans kuk med mina läppar. Jag satte mig gränsle över honom med rumpan mot honom så att han kom åt att fortsätta smeka och slicka min fitta, höll hans kuk i ett fast grepp med ena handen och lät ollonet glida in och ut ur min mun samtidigt som jag smekte kuken med andra handen.

Sen vände jag mig om och gränslade honom och lät honom pressa in sin styva kuk i mig. Jag borde kanske tänkt på kondom, men just då fanns det bara rum för en tanke: tanken på att knulla. När kuken var begraven i min varma fitta var det redan för sent, då fanns ingen återvändo. Med gemensamma rörelser knullade vi. Jag red honom och han svarade med motjuck och hans kuk gled skönt in och ut ur mig. Mina bröst guppade och Alexander greppade dem. Jag lutade mig närmare mot honom och vi kysstes. Och knullade. Och kysstes. Och smektes. Och knullade. Jag gned mig mot honom för att känna så mycket av honom som möjligt inuti mig. Så mycket mer behövdes inte för att jag skulle komma. Inte heller för honom behövdes det mer. Jag kände hur han kom långt inuti mig medan min fitta fortfarande krampa. Medan han fortfarande var kvar i mig torkade han bort några svettklibbiga hårtestar och kysste han mig på pannan.

– Har du lust att stanna här?
– Ja, gärna, sa jag och just då fanns det inget jag hellre ville.
– Jag tror att kaffet är färdigt nu så vi kan väl börja med det.

7 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#2

Ellen-Karin

Och mer kommer! Det blir minst ett par delar till. :-)

24/9, 2009 kl. 07:14

#1

Nils

Vilken härlig vändning det blev i den här romanen.Ursäkta men jag tycker om att läsa saker som inte slut när det händer som mest.Man kan få inspiration själv när något går hett till som min älskade gillar sedan 40 år tjllbaka.Men den där festen var vad som behövdes för att få de rätta känslorna tillbaka.Nu kan väl vad som helst hända som att när åtrån är på topp är allt bra.Eftertraktad kille faller för en vacker tjej & hamnar på duk & i sängen det är ju bara att låta det rulla på & se det skön hända som händer. MVH. N.

23/9, 2009 kl. 13:45