De går tillbaka till öppningen och lägger sig, de rullar ihop sig och somnar. Jag löser upp kartan och vi lägger oss vid garanterna. Drakarna ligger hos Loka och Snabb. Tisha lägger sig med sitt huvud på mitt bröst. Vi stänger ögonen och somnar

Kapitel 8

Hemkomst

***

Garanterna stannar vid sin håla. Vi hoppar av dem, vi tar våra saker och går mot huset. Natten är mörk och vi går långsamt. Vi går förbi smedjorna och sömmerskornas hus. Vi fortsätter upp till huvudbyggnaden

Vi går in genom dörren. En av tjänarinnorna ser oss och kommer fram till oss. Ursa gör stora ögon när hon ser hennes klädsel, eller rättare sagt brist på samma.

- Mästare säger hon och bugar sig

- Vi är hemma, vill du se till att denna dam och unga kvinna får varsitt rum. De skall behandlas som våra ärade gäster

- Ja mästare

- Tack, Ursa och Rosa följ med henne så visar hon er till era sovrum

- Va? Säger Rosa som gör stora ögon. Javisst

- Ja, säger Ursa, vi har en del att tala om i morgon

- Ja Ursa, men som du säger vi tar det i morgon

De går efter tjänarinnan, vi går uppför trapporna, två andra från hushållet kommer gående. Jag går till det rum som var Tishas när hon kom till huset. Hon öppnar dörren. Jag tittar på tjänarinnorna

- Detta är Tishas syskon, ta hand om dem. 

- Ja mästare säger de

- Bra, de skall behandlas med yttersta respekt

- Givetvis säger de och niger

Jag lägger dem på sängen. Vi går ut ur rummet och in till vårt rum. Vi klär av oss och lägger oss i sängen. Tisha lägger sitt huvud på mitt bröst och vi somnar

***

Jag vaknar av att jag känner Tisha mun omsluta mitt kön. Jag öppnar ögonen och ser henne ligga och leka med mitt ollon.  Mitt kön står hårt och redo, jag tittar på henne och hon tittar på mig. Hon har ett leende på sina läppar

Jag ler tillbaka

- Vänd dig hit

Hon gör mig tillviljes och vänder sig. Hennes kön kommer över min mun och jag börjar slicka henne. jag leker med hennes läppar med min tunga och jag hör henne stöna. Hennes lek med sin tunga på mitt kön får mig att stöna

Jag har mina händer på hennes rumpa och jag klämmer om hennes skinkor. Mina fingra smeker hennes andra hål och hon stönar. Min tunga finner hennes klitoris och jag leker med den. Jag känner hur hennes orgasm när sig av min behandling

Jag trycker mig hårdare mot hennes kön och belöningen blir att jag driver henne över kanten. Hennes safter flödar ur henne och jag slickar dem girigt i mig. Hon sätter sig upp och stönar ut sin orgasm. När den ebbar ut så vänder hon sig

Hon sätter sig grensle över mitt kön, hon tar det i sin hand och riktar det mot sitt. Hon sänker sig och jag glider in i henne. hon börjar röra sina höfter och jag sätter mina händer på dem. Hon rider mig med långa tag

Hon sätter sina händer på mitt bröst och rider mig. hon ökar takten i ritten och jag känner hur det börjar pirra i mitt underliv. Jag ser på henne att hon också närmar sig. jag börjar röra mina höfter och jag möter henne

Vi älskar med varandra och inget annat i universum existerar, det är bara våra två kroppar som existerar. Vårt mål är att skänka den andre njutning. Vi närmar oss krönet och mitt kön glider snabbt in och ut ur henne

Hon tittar på mig och hon kramar mitt bröst med sina händer och hon kommer. Kraften i hennes orgasm får mig att komma. Jag känner hur jag sprutar ut min säd in i hennes inre. Vi stönar högt båda två. Hon rider mig okontrollerat och jag stöter mig djupt i henne

Vi rider på orgasmen och allt annat är obetydligt. Långsamt så kommer vi tillbaka till verkligheten och hon lutar sig fram och kysser mig. Jag drar ner henne och kramar om henne, jag smeker hennes rygg och skinkor

- God morgon Joshua

- God morgon Tisha säger jag och ler

Vi kysser varandra igen och vi lägger oss på sidan. Jag tittar henne djupt i ögonen och hon tittar i mina ögon

- Jag får göra något åt det som jag har mig

- Ja

Jag drar mig ur henne och hon reser sig och går in i badrummet. Jag går efter henne. Jag går fram till badtunnan och klättrar i den. Jag låter mig sjunka till botten och jag känner hur Tisha kommer i badet. Vi hör hur dörren öppnas och tjänarinnorna kommer in

Vi går igenom våra morgonrutiner. De tvålar in mig och rakar min kropp, när de är färdiga med mig så går jag ur karet. De tvålar in Tisha sen rakar de hennes kropp. Jag ser på när de rakar hennes kön. Det känns erotiskt och privat

Jag går in i sovrummet och plockar fram kläder, jag ställer mig och väntar. En av tjänarinnorna kommer in i rummet och klär på mig. Tisha kommer in i rummet och de hjälper henne på med kläder. När vi är klädda så går vi ut ur rummet.

Vi går till rummet där Tishas systrar ligger, vi går in och tittar till dem. De sover fortfarande djupt och vi går ut ur rummet. Vi går fram till Ursas rum. Jag knackar på dörren och hon öppnar den

- Är du redo för frukost?

- Ja, ni har en del att berätta

- Ja det har jag, men som jag sa vi har en del annorlunda traditioner här

- Annorlunda? 

- Ja annorlunda, jag lovar att berätta mitt hus historia för dig och varför det är som det är Ursa. Var hon behjälplig?

- Oja jag har inget att klaga på

- Så bra säger jag med ett leende, gör du oss sällskap ner?

- Ja

Vi går fram till det rum som Rosa är i. Jag knackar på dörren och hon öppnar den

- God morgon, har du sovit gott?

- Ja, väldigt bra

- Så bra, är du redo för frukost?

- Ja, jag fick bada

- Så bra, var det behagligt?

- Oja, och hon hjälpte mig på med kläderna, tack för dem förresten

- Självklart

Vi går nerför trappan och bort till matsalen. Jag öppnar dörren och vi går in. Magikern sitter vid bordet tillsammans med Tishas far Bran. De tittar på oss och Bran reser sig

- Tisha 

- Far

- Ursa?

- Ja ers nåd

- Detta är Rosa, en ung kvinna vi räddade från basilikan, tillsammans med ett trettiotal andra kvinnor

- Far Rissla och Tirsa lever, de är här i huset

Han stirrar chockat på oss

- Lever de stammar han

- Ja far

- Skall vi sätta oss?

- Javisst 

Vi går fram till bordet, jag sätter mig på min plats och Tisha sätter sig till höger om mig. Rosa och Ursa sätter sig bredvid magikern och Bran.

- Ni har varit upptagna

- Ja, har Melinda uppdaterat dig?

- Lite grann, systrarna var en överraskning

- Skulle du vilja titta till dem sen, jag har sövt dem och helat det jag kan

- Javisst självklart

- Helat dem? 

Jag tittar på Tisha och hon tittar på mig

- När vi kom till översteprästens lekrum, var det, det ni kallade det Rosa?

- Ja viskar hon

- Hans lekrum där våldtog han Tirsa å det grövsta. Han stod där med en mask av den onde på ansiktet, han hade sitt kön i hennes anus. Han hade bundit henne i en speciell konstruktion så att hon inte kunde röra sig. Han hade två burar i rummet, i den ena av dessa burar låg Rissla. När vi kom in i rummet så stod det tre elitpräster nakna med sina kön i händerna. De väntade på sin tur misstänker jag. Tisha rusade fram och skar av hans kön. Jag dödade de tre andra. Jag helade Rissla och Tisha tog hand om Tirsa, när jag helat Rissla och Tisha försökt lugna Tirsa så helade jag henne. Hon var så uppjagad att jag kände att det bästa var att söva dem. Vi hade inte tid att ta hand om dem där och då. Sen räddade vi de andra kvinnorna och tog oss ut ur staden. Sen besökte vi magikerna på vägen hem. Melinda lärde dem ett par knep som kommer göra livet intressant för elitprästerna. Vi jämnade ut oddsen lite grann. Det kan bli en intressant tid för prästerskapet framöver

- Herregud, hur är det med mina döttrar?

- Fysisk så har jag helat dem, det finns inga spår kvar av misshandeln och de skador som han åsamkade dem. Den psykiska biten, den kan jag inte hela med magi. Kärlek och omvårdnad är det enda som kan bota det. Ni måste ta det försiktigt med dem. Men jag skulle ändå vilja att du tittade på dem magiker innan vi väcker dem. Jag kan ha missat något

- Jag går upp direkt

- Tack

- Jag följer med

De reser sig och går ut ur matsalen, Ursa tittar på mig

- Du skulle förklara era traditioner

- Förberedd dig på en historielektion

Jag tittar på henne sen börjar jag berätta om min familjs historia och anledningen till traditionerna med kvinnorna. När jag är klar så tittar Ursa på mig

- Så du har egentligen inte något val?

- Nej egentligen inte, jag kan tumma på vissa av traditionerna, men klädseln, mitt sätt att agera, kvinnorna. Nej jag har egentligen inte något val. Jag är beroende av dem, de är beroende av mig. Vi är i symbios med varandra. Jag, ingenmanslandfolket och kvinnorna. Jag är deras möjlighet till ett annorlunda liv, de ger mig mitt liv och ingenmanslandsfolket känner en stolthet över att vara en del av mitt hus. För det är mitt hus, jag delar det inte med någon. 

Ursa tittar på mig och det jag sagt sjunker in. Hon tittar på Tisha

- Så du menar?

Jag tittar på tjänarinnorna och sen på Tisha. Ursa nickar. Hon förstår, jag måste gå fram varligt. Dörren öppnas och magikern, Bran och hans två döttrar kommer in i matsalen

Magikern ler, Bran ser tagen ut och systrarna, ser rädda och vilse ut. De kommer fram till bordet. De sätter sig och jag tittar på en av tjänarinnorna och hon serverar systrarna mat. 

De börjar äta, tveksamt till en början men när de smakat på maten så kastar de i sig den. Ingen runt bordet säger något. Jag tittar på Tisha och jag ser en tår rinna längs med hennes kind. 

Jag sträcker mig fram och torkar bort den. Jag ser att Melinda rycker till. Hon var med sist jag torkade bort en tår från Tishas kind. Tisha tittar på mig och ler, jag ler tillbaka. Jag tittar på magikern och han nickar. De kommer att repa sig.

- Vad händer nu? Frågar Bran

- Nu skall vi vila ett par dagar, sen så skall vi ge oss ut på en resa igen. Vi skall leta efter en man som vi behöver ha med oss på vårt äventyr.

- Vem är det?

- Mannen som gav mig garanterna, han har en förmåga med djur som jag tror att vi kommer att behöva när vi korsar havet

- Förlåt? Korsa havet?

- Ja våra länder är bara en del av vår planet. Vi måste ta oss över havet på något sätt. Till de andra länderna som ligger på andra sidan. Där kommer vi att möta vårt öde. Det öde som det talas om i profetiorna, det som vi skall uppfylla

- Det som ni startat i vårt land, vem skall ta hand om det?

- Folket, vi har satt elden mot veken, nu får vi se ur det artar sig. jag har inga ambitioner att bli någon form av ledare för andra. Jag har nog med att styra mitt hus. Som jag sa till de gäster jag hade här för ett tag sedan. Jag har inga ambitioner om att bli kejsare. Det måste finnas en balans mellan de olika styrande. Husen, prästerna och magikerna på båda sidor om muren. Det vi startat på andra sidan muren är lika nödvändigt som det vi startat här. Balans, det måste finnas balans

- Det kommer prästerna aldrig gå med på i vårt land

- Jodå för eller senare så inser de att, om vi fortsätter såhär så kommer för många att dö. De om jag nu får säga så, små trick som vi lärde magikerna i glittergrottorna. Kommer att göra så att magikerna kan stå emot elitprästerna. När de förlorat tillräckligt många av dem så kommer de att sätta sig vid förhandlingsbordet. Hur lång tid det tar har jag inte en aning om. Vårt dödande av de elva i rådet, skapar tid för magikerna att träna upp sig. Ryktet om vad som försiggick i hans lekrum kommer att sprida sig. Folket kommer att sätta sig emot det. Nästa ledare kommer att tänka sig för två gånger innan han gör något liknande. Precis som prästerna på denna sida, när de inser att de från och med nu måste arbeta för födan. Jag avskaffade tiondet innan vi reste iväg, jag fick de andra husen att inse att det är korkat att betala tionde. Det tionde som gör att prästerna har alldeles för mycket tid att ägna sig åt integrerande. Jag såg till att de två största husen förlorade sina ledare, de kunde stoppat mina planer på att stoppa prästerskapet, för de mutade prästerna att ge dem fördelar. Samtidigt som jag gav senaten möjlighet att tjäna pengar. De betalar tillbaka genom att skriva på det dekret som vi mina bundsförvanter och jag, lämnade till dem. För visst skrev de på morbror?

- Oja mästare, det gjorde de. Skriken från prästerna hördes i de sju länderna. Du är ännu mer hatad av prästerskapet nu

- Bra, de skall hata mig. För då är de rädda för mig

- De kallade hem husets präst

- Så pass? Det trodde jag faktiskt inte att de skulle göra. Det var korkat, inte för att han fick reda på något men lite rapporterade han till dem

- Ja han var inte glad när han reste, han hade installerat sig bra här

- Haha ja, tjänarinnorna har berättat om det. Han var inte så from som han ville påskina. Tvärtom faktiskt, de behövde inte slita så hårt för att dela säng med honom

- En präst! säger Ursa

- Ja de är män. De blir inte immuna mot drifterna bara för att de blir präster Ursa. Vårt hus har haft en del virila präster tidigare. En del av de kvinnor som blivit havande är det prästerna som ligger bakom

- Gode gud

- Nej gudar, vi har tolv

- Tolv?

- Ja tolv

Tishas systrar stirrar på mig när jag berättar om prästerna och deras förehavanden. De tittar på tjänarinnorna och sen på mig, jag möter deras blickar och säger

- De är här av egen fri vilja. De kan lämna precis när de vill. Ingen tvingar dem till någonting. Det har funnits mästare som försökt det, det har alltid slutat illa. Som för min far. Han blev mördad framförallt för det, det fanns andra anledningar med. Men den främsta anledningen var hans bristande respekt för dem, och deras position. Jag har aldrig tvingat någon till något som de inte vill. Tvärtom faktiskt, jag har fått utstå ”kritik” för att jag inte varit tillräckligt aktiv

De stirrar på mig och jag tittar lugnt tillbaka på dem. De ser misstroget på mig, jag ser att även Bran och Ursa tittar misstroget på mig. Jag tittar på en av tjänarinnorna

- Du

- Ja mästare

- Tvingar jag dig att stanna? Har jag någonsin tvingat mig på dig eller någon av de andra? Finns det vissa kommentarer angående min virilitet? Har jag någonsin delat ut bestraffning när den inte varit befogad?

- Nej mästare jag stannar av egen fri vilja, ingen bestämmer över mig. Det är en ära att få tjäna dig. Nej hade du gjort det så hade ditt öde blivit detsamma som din fars. 

Hon tittar på mig och sen på de andra. Jag översätter det hon säger

- Angående frågan om din virilitet, så ja det har ställts frågor om du har brister angående den. Det har föreslagits att vi skall importera vissa örter, för att öka den. Nej du är en rättvis mästare

- Tack för dina ärliga svar

De stirrar på kvinnan och sen på mig när jag översätter

- Som jag sa till Ursa när jag berättade om mitt hus historia och dess traditioner. Vi måste leva i symbios, annars så raseras det.

- Herregud säger Bran

- Det var inte jag som skapade dessa traditioner, jag måste dock leva med dem efter bästa förmåga. Ni är mina gäster här i mitt hus. Jag förstår om det är svårt för er att acceptera deras klädsel, eller brist på. Men de är en del av traditionerna. Jag tvingar dem inte att gå klädda så. De gör det av eget val. Skulle jag ändra på den så hade jag fått en revolution på halsen. Fråga Tisha, hon har läst om mitt hus historia

- Ja far, det han säger är sant

- Det fanns en mästare för ett par tusen år sedan som ville vara lite mer sedesam. Han försökte få dem att ha kläder på sig under klänningarna. Hans son på två år fick ta över. Han blev ”avsatt” jag kan inom vissa ramar bestämma vissa saker om traditionerna. Men vissa saker kan jag inte ändra på. Där deras klädsel är en av dem

De tittar misstroget på mig, sen så tittar de på Tisha. Hon ser på dem och säger

- Släpp det är ni snälla, annars så kommer ni att få det jobbigt här. Ni kan inte få dem att ändra sig. De kommer inte tvinga er att klä sig så, om ni inte vill, vill säga

- Hur går det till om man skulle vilja bli tjänarinna frågar Rosa

- Man blir utvald av Jok, min tillsyningsman. Uppfyller man hans krav. Vilka jag faktiskt inte vet vad de är. Så får man bli tjänare. Annars så hittar han en annan tjänst åt dem. Finns det ingen plats åt dig så får du följa med dina föräldrar tillbaka till ingenmansland. Jag har inget med uttagningsprocessen att göra. Det handlar till viss del om att jag inte skall ha favoriter, dels om att om det är han som väljer och inte jag så är det honom de blir arga på. Inte mig eller huset. Eftersom jag är huset. Jag var med på en sådan process, det slutade illa. Bl.a. så blev resultatet av den att den dagen vi fann Tisha så fick jag skicka iväg en av tjänarinnorna. Hon såg sig som utvald av mig eftersom jag valde henne till tjänarinna. 

- Vad gjorde du?

- Det som förväntades av mig, jag skickade iväg henne. Skammen för hennes familj blev så stor att de kom hit med sin andra dotter och erbjöd henne åt mig. hon är nu en av vakterna

- Herregud säger Bran igen

- Ja, herregud. Ledarskapet är tungt ibland

- Vad menar du? Frågar Ursa

- Att jag dömde henne till ett liv i utanförskap, för att jag är för svag för att göra det som andra mästare hade gjort

- Och det är?

- De hade dödat henne, men jag är för blödig för det

Hon stirrar på mig. Jag ser att Bran förstår vad jag menar, Tishas systrar stirrar de med

- Det är inte jag som skapat detta, jag försöker bara leva i det efter bästa förmåga

- Men…

- Nej jag kan inte bara säga, nej jag vill inte ha det såhär. Nej jag kan inte avsäga mig mitt ansvar, för då skulle alla som lever i mitt hus, familjerna i ingenmansland dö. Det har funnits tillfällen när jag tänkt det, men då har magikern, Jok och andra förklarat vad konsekvenserna av det skulle bli. Kaos, vissa saker har jag ändrat på, det finns fler saker som kommer att ändras. Men vissa saker måste förbli som de är. Vissa saker får vi finna kompromisser åt. Men grundbultarna i våra traditioner kommer vi inte kunna göra något åt. De är för gamla och de påverkar inte bara mitt hus, utan även de utanför mitt hus

Jag ser på Bran att han börjar förstå vad jag pratar om. Ursa och systrarna är inte där än. De kommer kanske aldrig att fullt ut förstå

- Jag har accepterat deras traditioner, vissa saker kompromissar vi med, andra försöker vi ändra på. Andra får vi låta vara som de är säger Tisha och tittar på sin familj

Hennes far tittar på henne och jag ser en generad röd färg sprida sig på hans kinder.

- Ja far

- Är du säker min dotter?

- Ja far, det finns inget jag inte skulle göra för honom

- Och inte jag för henne

Han förstår, han inser att jag vill det lika lite som hon vill. Men för att vi skall kunna leva tillsammans så måste vi acceptera vissa saker

- Ni har min välsignelse säger Bran efter ett tag

Tishas systrar stirrar på honom, de förstår inte vad vi pratar om

- Förklarar du senare frågar jag

- När de är redo

- Tack, och tack för välsignelsen

- Jag hade inte kunnat stoppa det även om jag velat. Ni hade inget val

- Nej. Men det betyder mycket att få den säger jag allvarligt

- Vad pratar ni om säger Rissla

- Er syster har gjort sitt val

- Du menar…

- Ja, och har ni synpunkter så håll dem för er själva, tills ni blivit kära.

De tittar på honom och sen på Tisha

- Ja far, tack för att ni räddade oss

- Självklart säger Tisha, jag trodde att vi förlorat er, jag trodde att ni dog med vår mor och våra andra syskon

- Nej de drogade oss och tog oss till basilikan. Översteprästen ville ha oss för sig själv och leka med oss tills han tröttnade på oss. Hans lekar var brutala. Vi kämpade emot, det verkade bara göra honom än mer villig att ha oss. De riter han gjorde var vidriga. Han delade med oss till sina utvalda. När han var klar så tog de över. Vi fick leva i de där burarna som djur. Han såg till att vi fick mat och dryck så att vi skulle överleva. Stred vi emot, så matade han oss med våld. Till slut så slutade vi att kämpa emot. Det gjorde honom besviken, så då tog han ut sin ilska på annat vis. Den tiden vi tillbringade där var fruktansvärd. Så tack syster för att du dödade honom

- Vi dödade inte bara honom, vi dödade hela rådet, vi dödade en massa av hans elitpräster. Garanterna hade ihjäl en hel del de med säger Tisha

- Vad kommer hända där nu? 

- Har inte en aning. Vi får se helt enkelt

Det blir tyst runt bordet, jag reser mig tittar på andra

- Jag behöver prata med mina sömmerskor och smeder. Mitt hus är ert, gör vad ni vill så ses vi senare

- Jag följer med dig säger Tisha

Vi går ut ur matsalen, vi går mot sömmerskornas hus. Vi kommer fram och går in. Jag går fram till den gamla damen och ber henne samla ihop tyg som vi kan skicka till glittergrottorna. Hon tittar på mig och nickar

Tisha pratar med en del av sömmerskorna och ber dem sy kläder åt hennes systrar. De nickar och klappar henne på kinden

- Jag vill passa på att tacka för hjälpen säger jag till den gamla damen

- Du är mästaren, det är du som bestämmer, de måste lära sig det. Du är ung och de är unga. De tror att de kan göra som de vill, vi bara visade dem att de inte bestämmer. Hon är vacker säger damen

- Ja, det är hon, hon är inte bara vacker. Hon är intelligent med

- Bra säger hon och ler

Jag kramar om henne och ger henne en puss på pannan. Vi går ut ur huset och bort till smedjorna. Jag går fram till mästersmeden och ber henne lasta Rokkan verktyg och svärd på samma kärra som tyget

- Jag tackar för svärdet säger Tisha, det gav mig hämnd för min familj

- Det var så lite så ler smeden

- Skulle du kunna smida fyra kortare svärd åt oss frågar jag

- Hur korta?

Jag tar fram mina träsvärd och visar henne. Hon tittar på dem och nickar

- Jadå inga problem

- Hur lång tid?

- Hm två dagar kanske

- Bra, vi vill passa på att tacka för hjälpen

- Ingen fara, som jag sa sist. De behöver veta sin plats

- Ja. Som sömmerskan sa, jag är ung, de är unga och de behövde lära sig vem som bestämmer

- Haha ja så är det. Du är en bättre mästare än vad din far var. Du är bättre än din farfar. Jag kom hit under hans sista år, du är mer lik honom än din far. Men han hade vissa böjelser som inte var så behagliga. Jag klarade mig, men jag hade vänner som inte gjorde det. Jag tror att han förde vissa av dem vidare till din far. Din far drog dem dock ett eller flera steg längre

- Jag vet inte så mycket om min farfar, min far pratade nästan aldrig om honom

- Han var en bra man, han var rättvis och han älskade din farmor. Han ville inte skicka bort henne. Men han hade inget val, jag kände din farmor. Hon dog av brustet hjärta sa man. Det är inte riktigt sant, hon dog av för mycket vin och livet i huvudstaden. De flesta av kvinnorna har gjort det. Ett liv i överflöd leder ofta till det

- Det visste jag inte i heller

- Så är det, vi är bondska de flesta av oss. Vi vet inte hur vi skall agera i staden. När vi sen får den friheten, jag du kan tänka dig vad resultatet blir

Jag tittar på henne och nickar. Alla frestelser som står tillbuds, alltid uppassad och inte behöva arbeta för uppehället. 

- Jag förstår, min mor lär i alla fall inte drabbas av det, hon är av annat skrot och korn

- Vet du vem hon är?

- Ja, jag vet precis vem hon är. Som du sa, jag är inte som någon annan mästare. Det är delvis hennes fel, hon är magiker

Hon tittar skarpt på mig

- Jag visste att något var annorlunda med henne

- Oja något är väldigt annorlunda med henne

- Har du träffat henne?

- Ja ett par gånger, och ja jag lever fortfarande. Jag har till och med varit i hennes hus i staden. Det är bara skrönor att man skulle falla ner död om jag skulle se min mor. Hur skulle det gå till? Det finns inga sådana magiska formler. Ja inga som jag vet om i alla fall, och jag kan de flesta. Jag har aldrig förstått det orimliga i att folk trott på de skrönorna, det kanske är det bondska du talade om. Sen så har de andra kanske inte velat träffa någon som de känner sig övergivna av. Fastän kvinnorna har haft lika lite med det att göra som männen. 

- Du har nog rätt, folk glömmer ofta bort att vi kommer från enkla förhållanden i ingenmansland. Vi är inte så världsvana som folk tror

- Nej ytterligare en ”lögn” om vårt hus. Men den håller uppe skenet säger jag och ler

- Haha ja, vi hörde talas om din lösning på prästerna, smart mästare

- Tack, ja jag vill inte ha dem nosande i husets affärer. De har inte med att göra vad vi gör här

- Nej mästare, jag hörde hans gnällande när han var tvungen att lämna, han hade anpassat sig till livet här. Hans stuga var ganska välbesökt

- Jag vet, de flesta av dem var där på min uppmaning om att lämna den information som jag ville att prästerna i rådet skulle ha. Nu kommer de bara att gissa eller skicka spioner. Så var uppmärksam på någon som visar för mycket intresse för sådant som de inte har med att göra. Sprid det vidare till de andra arbetarna

- Ja

- Tack

- Inget att tacka för, jag börjar med era svärd direkt

- Tack mäster säger jag och kramar henne och pussar henne på pannan

Tisha gör likadant, hon ler mot oss när vi går iväg

- Jag gillar henne

- Jag med, hon och mästersömmerskan är bra människor

- Ja verkligen

Vi går mot magikerns stuga. Jag knackar på dörren när vi kommer fram

- Kom in

Jag trycker ner handtaget och vi går in. Han sitter i sitt allrum. Vi slår oss ner i varsin fåtölj och han tittar på oss

- Nå vad vill ni?

- Är inte Melinda här?

- Nej hon är med din syster, de skulle träna med vakterna

- Jaså? Där ser man

- Ja Melinda ville slipa lite på sin stridsteknik, sen så skulle de träna på magi, du bad ju henne att lära din syster

- Ja jag tror att vi kommer behöva det på andra sidan havet. Hur mår Tishas systrar?

- Fysiskt så gjorde du ett bra arbete, men som du sa de har andra demoner att slåss med. Där hjälper inte magi, men Ursa och din far Tisha kommer att ta hand om dem. förhoppningsvis så läker de med tiden

- Bra, vad fick du reda på om oss i boken, som vi inte visste redan? Fann du något nytt, fanns det något som kan hjälpa oss på andra sidan havet?

- Hm egentligen inte mer än att ni inte kommer att uppnå er fulla potential förrän ni blivit ett så att säga

- Giftermål? Vi älskar redan med varandra

- Hm nej, det är nog större än så

- Hur menar du?

- På något vis så skall ni bli ett

- Jaha hur då? Vi delar redan tankar, vi älskar varandra och vi älskar med varandra

- Menar du att vi skall bli gravida för att uppnå vår fulla potential? Frågar Tisha

Han tittar på oss

- Ja jag tror det, då blir ni ett så att säga

- Men, hur kan det hjälpa oss?

- Jag vet inte, profetiorna är vad de är, du vet för du har läst dem. De är luddiga och vartannat ord kan tolkas på tio olika sätt. Men ni kan inte uppnå er fulla potential förrän ni blivit ett. Ni är starka nu, men ni har inte uppnått er fulla potential än. Sen om det betyder graviditet, eller något annat vet jag inte. Men min misstanke är samma som din Tisha

- Jaja vi får se, stod det något annat?

- Nej inte något som vi inte redan visste

- Fan, som du sa. Man kan tolka de där profetiorna på tio olika vis. Varje gång man läser dem. Det enda som är tydligt är att vi står inför kaos om vi inte gör något

- Ja

- Vi får ta det som det kommer Joshua

- Varför lät du Melinda lära magikerna i grottorna, du vet att du kunde gjort det. du är en bättre magiker än henne

- Jag vill inte skylta med vad jag kan, rykten sprids snabbt. Helst så hade jag velat att ingen visste. Jag var tvungen att berätta för de andra överhuvudena om mina färdigheter för att få dem in i fållan, och för att markera det dumma i att utmana mig. Jag hoppas att de kan hålla tand för tunga, Tishas far såg när jag använde mina trollkonster

- Vilka?

- Inte de morbror, jag använde elementalformler. Inte de andra, jag kallade inte fram några demoner eller liknande.

- Demoner? Frågar Tisha

- Hur mycket kan du om trollkarlarna

- Egentligen bara det grundläggande

- Trollkarlarna lekte med krafter som egentligen hade varit bäst om de inte lekt med. Men nu gjorde de det. De fyra elementen är de grundläggande i deras krafter. Men det fanns trollkarlar som ville ha mer. De lärde sig att använda de formlerna till att skapa det som folk kallar demoner. Egentligen så är det bara elementen sammansatta på olika vis med olika formler. Men sen finns det en svart sida av trollkarlarna med. De lekte med krafter som ingen skall leka med, de skapade verkligen demoner, eller rättare sagt de skapade avbilder av sin egen galenskap. När de var som störst, innan du morbror och dina släktingar gick samman och smiskade dem. Så skrämde de folket med sina kreationer, jag har läst de böckerna, jag kan formlerna, det var en annan anledning till att vi åkte hem. Du måste läsa de böckerna Tisha, och magikerns böcker, och du har tre dagar på dig

- Varför tre dagar?

- Därför att vi måste hämta den siste i vår skara om fem dagar, eller jag vet var han är om fem dagar. Då måste vi vara där och fånga honom

- Fånga?

- Ja fånga, det var så jag fick garanterna, jag fångade honom och gjorde en överenskommelse med honom. Hans frihet mot garanterna

- Vem är han?

- Ett bättre ord är vad är han!

- Förlåt?

- Han är en formbytare morbror

- Du menar?

- Ja han kan förvandla sig till ett djur, vilket som helst egentligen. Men han föredrar varg. Det var så jag träffade honom. Han hade fastnat i en vargfälla i ingenmansland. Jag var ute på en av mina utflykter där. Jag gick förbi en bit från gropen och hörde svärande. Jag gick fram och såg honom sitta i botten av gropen. Du kan tänka dig min förvåning när jag hörde en varg tala

- Haha ja det kan jag

- Så han bad mig hjälpa honom, mot att jag skulle få något som gjorde mig unik i Tarabia

- Jag frågade vad det var och han visade mig äggen som garanterna låg i. Jag visste inte då att det var garanter, men äggen liknade inte något jag aldrig sett förut så jag hjälpte honom ur gropen. Han höll ord och jag fick äggen.

- Hur många djur kan han förvandla sig till?

- Jag vet inte, men när han lämnade mig så förvandlade han sig en falk och flög iväg

- Hur länge var ni tillsammans?

- I en dryg vecka, han sa att han var fascinerad av mig. Jag övade på att förvandla mig. Han sa att det påminde om det han gör men inte riktigt. 

- Hur vet du var han skall vara om femdagar?

- Därför att han sa det när vi träffades i skogen. Han skall vara på den plats vi skall till om femdagar, det är tydligen något viktigt som skall hända om femdagar. 

- Vart skall ni?

- Till en plats i väster, utanför bebyggelsen. Det kommer att ta två dagar med garanterna att ta sig dit. Vi måste vara där, innan månarna står i linje med varandra

- Så det är så du vet att ni skall vara där?

- Ja han sa att han skulle vara på den platsen när månarna står i linje. Jag fick läsa en hel del böcker om astrologi för att kunna räkna ut när det är. Men det jag kom fram till var om femdagar

- Vad heter platsen?

- Han kallade den för fyrfylkingen

- Du vet vad det är vad?

- Ja trollkarlarnas träffpunkt, innan du och de andra magikerna satte dem på plats

- Trollkarlarna har alltid haft ett nära, vad skall man säga? Samarbete med olika djur, ugglor, vargar, rävar, katter osv. är det möjligt att han är trollkarl?

- Har inte en aning faktiskt. Det är fullt möjligt

- Skulle han kunna vara druid? Frågar Tisha

- Druid? Säger magikern. De dog väl ut för längesedan

- Inget är omöjligt

- Är han det så skulle han kunna bli en väldigt bra allierad, men lika farlig fiende. De hade en ovärderlig kunskap om djur och natur. De levde i symbios med naturen

- Varför försvann de morbror?

- Vi vet inte riktigt, de bara blev färre och färre för att en dag vara borta. Ingen vågade utmana dem, man är inte så smart om man utmanar någon som kan prata med djur och växter. De hade sin hemvist i väster, i en urskog där

- Menar du äldre skogen?

- Ja säger magikern, har du varit där?

- Ja jag tillbringade en vecka i den skogen. Där är träd som är stora som basilikan i Tishas hemland. Jag höll mig bara i utkanten av den. Den har väldigt dåligt rykte bland nomadfolket där. Jag tog den vägen när jag skulle till öarna för att lära mig om Goishan. Jag hade varit i vargarnas land och sa till Loka vart jag skulle och hon tog den vägen. När jag insåg var vi var så bad jag henne att hålla sig i utkanten. Jag kommer ihåg att hon gav mig en min av jag att var feg, säger jag och ler.

- Haha ja det kan jag tänka mig

- Vi får väl resa dit en dag när vi har mer tid, den är stor äldre skogen

- Förr kallades den för druidernas hemvist

- När?

- När jag var ung

- Oj för sådär tiotusen år sedan säger jag med ett leende

- Haha hut unge man, nej inte för så länge sedan men för tretusen år sedan så hette den så

- Tror du att de lämnade Tarabia?

- Inget är omöjligt, men om han är druid så se upp

- Men varför bad han inte ett träd hjälpa honom ur den där gropen då?

- Tänk efter

Jag tittar på honom och sen så säger jag

- För att han ville träffa mig, det var meningen att jag skulle få garanterna?

- Ja, han kan ha läst någon profetia, eller bok som vi inte har gjort. Är han Druid så har han kanske tillgång till information som vi inte har. Eller så är han bara en udda man som kan förvandla sig till djur. Men att du skall träffa honom är väldigt säkert

- Ja jag insåg det då, men inte att det var meningen att jag skulle få garanterna

- Nej det förstår jag

- Dina böcker magiker

- Ja Joshua ett ögonblick

Han reser sig och går iväg, han kommer tillbaka med ett tiotal böcker och lägger dem på bordet framför oss

- Här är vad du behöver Tisha, läs dem noggrant

- Ja magiker, tack

- Ingen fara, var rädd om dem

- Ja magiker

Vi tar böckerna och går ut ur hans hus. Vi går till huvudbyggnaden och går in. Vi hör höga röster från en av salongerna. Vi går dit och öppnar dörren. Tirsa och Rissla står och talar högt till varandra

- Vad gäller det? frågar Tisha

De tystnar och tittar på oss, de är röda i ansiktet båda två

- Inget säger Tirsa

- Jaså? Säger Tisha och detta inget gör er upprörda?

- Vill ni att jag går säger jag och tittar på dem? så att ni kan fortsätta er diskussion själva?

- Nej säger Tisha, pratar de om dig så kommer jag att berätta det för dig ändå. Så vad gäller det?

- Jag vill hem

- Och jag säger åt henne att det inte går

- Varför vill du hem? Där är inget kvar Tirsa, allt är borta. Mor, dina syskon, alla tjänarna. Alla är borta

- Inte Hirsam

- Vem är Hirsam?

- En son till Uttrarna, det hus som ligger närmst vårt, så Hirsam?

- Ja vadå då?

- Vet far om det?

- Nej 

- Och det är tur för dig säger Rissla lågt

- Varför?

- Därför att Uttrarna och drakarna inte drar jämt. Våra hus har varit i fejd så länge man kan minnas. Hur träffades ni?

- Det spelar väl ingen roll

- Visste du Rissla?

- Ja, och jag har försökt förklara det dumma i det. Men hon lyssnar inte

- Det är väl inte dummare än det Tisha gjort

- Vadå?

- Bli kär i en oren

- Förlåt säger jag oren?

- Ja ni på denna sidan är orena, guds lösa

- Med tanke på vad översteprästen gjorde mot er så är jag gärna både oren och guds lös

- Tirsa din otacksamma snorunge, far Tisha ut.

- Lugn Tisha, jag tvingar dig inte att stanna, vill du inte bli kvar i mitt hus så får du gärna lämna. Jag kan se till så att ett riddjur ställs till ditt förfogande. Jag kan packa den med mat och förnödenheter. Det är bara att säga till. Men en sak skall du veta, kalla mig oren en gång till så kommer jag att hämta mästersmeden så får hon ta hand om dig. 

Hon stirrar på mig och jag tittar tillbaka på henne med is i blicken. Hon viker ner sin blick före mig.

- Din otacksamma bortskämda satans snorunge. Joshua riskerade sitt liv när han räddade dig, far, Ursa och Rissla. Han följde med mig till vårt land, för att rädda far. Han ifrågasatte inte när jag föreslog att vi skulle döda rådet. Han har öppnat sitt hus för dig, han har tagit dig till sitt land för att vi har inget kvar i vårt land och du kallar honom oren. Försvinn ur min åsyn innan jag lägger dig över mina knän och ger dig ett försenat koktstryk. 

Tirsa stirrar på sin syster. Hon börjar gråta och springer ut ur rummet. Rissla tittar på Tisha och sen på mig

- Jag ber om ursäkt för min syster

- Tack, men det är inte du som skall be om ursäkt. Det är hon

- Förvisso men hon är yngst och har alltid fått som hon vill. Tisha det är nog första gången som du säger åt henne

- Ja och det var inte en dag försent, bortskämda snorunge

- Ja, inte för att det egentligen ursäktar något men hon hade det värst i basilikan. Hon har aldrig upplevt något hemskt i hela sitt liv. Bara det att hon blev tagen ifrån vårt hem höll på att knäcka henne. Jag tror att hennes agerande är ett resultat av det som han gjorde mot oss. Tirsa hade det jobbigare än mig. därmed inte sagt att jag inte led och är rädd. Men jag har fått ta hand om mig själv på ett annat vis än Tirsa

- Jag förstår, men jag kan inte acceptera vad som helst. Jag kan inte föreställa mig det helvete ni upplevde där. Men ingen kallar mig oren, framförallt inte i mitt hus Rissla

- Nej och jag förstår det, jag hade inte i heller accepterat det. Det är ingen ursäkt för det hon sa, men det är en förklaring

- Hirsam?

- Ja, de träffades ute på markerna en dag och sen så har de träffats i hemlighet

- Vet far?

- Nej jag tror inte det

- Hur långt har de gått?

- Nej inget sådant, ett par kyssar kanske men inget mer

- Tack gode gud, får far reda på det så kommer han att sparka bakut

- Han kanske överraskar dig, han accepterar ditt val

- Du är ingen Utter min kära Joshua. Det är värre än om du skulle ta en fru från Vargarna

- Så pass

- Ja, det är ett hat mellan våra familjer som är grundmurat i vårt blod. 

- Kärleken är ett starkt vapen, de kanske river murar de två

- Frågan är hur han ställer sig när han får reda på att hon inte är oskuld längre.

- Eller att han får reda på att hon lever

- Förvisso

- Risken finns att han finner en annan

- Ja men han är inte arvtagaren

- Nej, men med Uttrar vet man inte. De är speciella

Det knackar på dörren

- Kom in

Bran öppnar dörren och kommer in

- God dag

- God dag, vad är det med Tirsa?

- Hon har uppträtt avskyvärt mot Joshua säger Tisha

- På vilket sätt?

- Hon kallade mig oren och guds lös. Det ena är sant, det andra är en förolämpning, så jag erbjöd henne ett riddjur med packning om inte mitt hus passade

Han tittar på mig, jag ser hur han skäms, samtidigt som han vill skydda sitt barn

- Bran, jag tåler en hel del, men inte att bli kallad oren. Det skulle innebära saker som jag inte är. Hon vill tillbaka till ert land för att hon är kär i en man där. Jag kan förstå kärleken, men jag kan inte acceptera att man säger så till mig. Oavsett om hon är Tisha syster eller inte. Lika lite som du hade kunnat acceptera det i ditt hus eller hur?

Han tittar på mig och sen böjer han på huvudet

- Jag skall prata med henne

- Tro mig när jag säger att jag förstår att hon lider, jag såg vad som hände i det där rummet och jag är övertygad om att det inte var första gången. Men sådana anklagelser kan jag inte acceptera. Hade någon i hushållet hört dem så hade jag varit tvungen att vidta åtgärder Bran, och det vill jag inte

- Jag förstår, du sa att hon är kär? I vem?

- Det är inte min sak att berätta

- Rissla?

Hon tittar på Tisha, hon rycker på axlarna, sen ser hon på sin far

- Hon är kär i Hirsam far, från Uttrarna

- Är du säker?

- Ja far

- Jag skall verkligen prata med henne, Hirsam?

- Ja far säger Tisha, jag var nära att lägga henne över mina knän och ge henne smisk. Inte för det, men för det hon sa om Joshua

- Du måste börja läsa Tisha

- Ja

- Läsa vad?

- Böcker om magi och trolldom säger jag, hon har fått böcker av magikern som hon måste läsa. Hon har begränsat med tid på sig. Vi måste resa om tredagar, vi måste vara på en plats om femdagar och träffa en person. Allt enligt profetian

- Då skall vi inte uppehålla er mer

- Ingen fara men vi kommer inte att deltaga vid maten. Vi måste ta tillvara på all tid vi kan. Så Tirsa kommer inte se så mycket av oss. Det kanske kan hjälpa henne att lugna ner sig. Men om hon säger en sådan sak till om mig eller mitt hus Bran. Så kommer det att bli konsekvenser

- Jag förstår och håller med. Jag skall prata med henne

- Jag har ett önskemål

- Vad?

- Att ni lär er vårt språk, jag tänkte föreslå magikern det. Att han lär er vårt språk jag tror att det skulle underlätta er vistelse här. För vi vet inte hur länge ni måste stanna innan ni kan återvända till ert hus

- Om det finns kvar

- Då får vi se till att det återgår till er, jag förstår att detta är svårt för er. Men vi hade inget val Bran. De hade dödat dig där. De hade dödat Rissla, Tirsa och Ursa om de stannat och vi inte gjort det vi gjorde. Jag kan inte föreställa mig hur det hade varit om jag inte haft mitt hus. Men ni lever

- Ja, jag kommer aldrig kunna betala tillbaka

- Ni är familj Bran, man är aldrig skyldig familjen något. Var inte för hård med Tirsa angående Hirsam, de är kära Bran

- Haha ja de verkar vara det, i en Utter. Det är verkligen förändringens tider

- Så är det, nej nu måste vi gå. Vi får se när vi ses

- Ja studera väl min dotter

- Ja far

Vi reser oss och går ner i källaren till krönikerummet. Tisha börjar läsa böckerna, jag plockar fram de trolldoms böcker och pergament jag har. Högen som Tisha måste läsa växer.

Vi tillbringar tre dagar därnere i rummet. Vi gör korta avbrott för att äta och sova. Tisha läser med en intensitet som jag inte sett innan. När de tredagarna gått så slår hon igen den sista boken och tittar på mig

- Så Joshua då är jag klar

- Så bra säger jag och ler, då lämnar vi tillbaka böckerna till magikern

Jag samlar ihop trolldomsböckerna och pergamenten och sätter dem på sina platser. Jag samlar ihop magikerns böcker. Vi reser oss och går ut ur rummet. Vi går upp och vi möter Leira i trappan

- Är du redo syster? Frågar jag

- Ja

- Bra vi reser om två timmar, vi träffas vid gropen

- Ja  

Vi går vidare, vi går ut ur huset och styr våra steg mot magikerns hus. Vi knackar på dörren

- Kom in

Vi öppnar dörren och går in. Melinda sitter tillsammans med honom. Jag lägger böckerna på bordet

- Så du är klar

- Ja

- Hur känns det?

- Omtumlande, jag har lärt mig saker som verkar otroliga

- Ja, magi är otroligt. Men du måste tro för att de skall fungera

- Ja jag har förstått det

Hon viftar med fingrarna och plockar fram en ros ur tomma luften. Hon räcker den till Melinda. Hon tar emot den och ler

- Men tack Tisha

- Varsågod säger hon och ler

- Vi reser om två timmar är du redo kusin?

- Jadå

- Bra vi ses vid gropen

- Jag kommer vara där

- Då går vi in och packar och säger adjö till de andra därinne

- Gör så

- Jag följer med till gropen och säger adjö där

- Tack

Vi reser oss och går ut ur hans hus. Vi går in i huvudbyggnaden och upp till mitt rum. Vi plockar fram det vi skall ha med oss på resan. Vi fyller våra väskor. När vi är klara så tar jag Tisha i mina armar och kramar henne

Mina läppar finner hennes. Vi kysser varandra, mina händer smeker hennes kropp. De går på upptäcktsfärd längs med den. De finner hennes bröst och jag smeker dem. jag känner hur de stelnar av min behandling

Hennes händer vandrar utmed min kropp, hon knyter upp snörena som håller ihop min skjorta. Hennes händer smeker min hud. Jag knyter upp hennes skjorta och jag smeker hennes hud

Jag lyfter upp henne i min famn och bär henne till sängen. Jag lägger henne ner och knyter upp snörena som håller hennes byxor på plats. Jag drar ner dem och hennes under byxor. Jag lutar mig fram och börjar slicka hennes kön

Min tunga smeker hennes blygdläppar, min tunga letar sig in i hennes inre. Jag smakar på hennes nektar som väter min tunga. Hon stönar när min tunga utför sin lek med hennes kön. Min tunga letar sig fram till hennes klitoris

Jag leker lätt med tungan på den och jag hör hur andas in häftigt. Jag trycker tungan hårdare mot den och hon stönar igen. Jag låter mitt finger leta sig in i hennes inre och jag smeker det. Hennes ända lyfter från sängen och hon skriker ut sin orgasm

Jag flyttar mitt finger och sätter tungan mot hennes kön och slickar i mig hennes safter. Jag slickar henne igenom hennes orgasm. När den ebbat ut så drar hon upp mig. jag sätter mig tillrätta över henne. hon tar mitt kön i munnen och börjar suga mig

Jag känner hur det reser sig och blir hårt. Hon tar sin hand till hjälp och smeker mitt kön och mina testiklar samtidigt som hon slickar och suger mitt kön. Hennes lek med tungan tar mig nära orgasm

Jag drar mig ur hennes mun och glider ner så att våra kön möts. Jag lutar mig fram och kysser henne. våra tungor dansar med varandra. Jag känner hennes hand på mitt kön och hon sätter det mot hennes. 

Hon trycker med sina hälar på min ända och jag glider in i henne. Jag börjar röra på mina höfter och mitt kön glider in och ut ur henne. Vi fortsätter att kyssa varandra samtidigt som jag tar henne

Jag reser mig upp armarna och tar henne hårdare. Mitt kön glider snabbt in och ut ur henne. Hon lägger sin hand på sin klitoris och smeker den intensivt. Synen av hennes smekande får mig att komma närmre

Jag ökar takten ytterligare. Jag känner hur ilningarna sprider sig i mitt underliv. Jag känner hur min säd rör sig från mina testiklar och hur de sprider sig ut ur mitt kön och in i henne. jag kommer, och Tisha kommer hon med. Vi försvinner i våra orgasmer

Vi stönar högt när vi känner varandras orgasmer fånga oss. Min säd fyller henne och blandas med hennes orgasm. Vi är ett och våra kroppar är ett, våra hjärtan slår i takt och vår andningen är i synk. Vi tittar på varandra och ler

Jag lutar mig fram och kysser henne, hon kysser mig tillbaks. Jag reser mig och tittar på henne. Jag drar mig ur henne och vi går in i badrummet, jag klättrar upp i badtunnan och sjunker ner till botten. Jag reser mig och bryter vattenytan

Tisha kommer ner i karet med mig, hon sjunker ner och jag sätter mig på ett av sätena. Tisha bryter ytan och sätter sig på ett av de andra sätena. Jag lutar mig bakåt mot träväggen

- Hur länge kan vi sitta här?

- Inte så länge, vi får snart stiga ur och klä på oss

- Så synd, jag verkligen älskar att bada såhär

- Ja jag tackar en av mina föregångare för att han kom på iden med att dra in rör i huset till badtunnorna. Fråga mig inte hur det går till. 

- Ja han borde få en staty

- Ja minst säger jag och ler

Vi tvättar av oss och går ur tunnan. Vi torkar oss och går in i sovrummet. Vi klär på oss våra reskläder och när vi är klara så går vi ner. Jag frågar en tjänarinna var Tishas far och syskon är. Hon informerar oss om att de sitter i matsalen

Vi går dit, vi går in och de reser sig när vi kommer in. Tirsa ser skyldig ut och hon blir lätt generad när vi kommer fram till bordet

- Vi reser nu, vi kan inte säga när vi kommer tillbaka, men ni är välkomna att stanna så länge ni vill. Väljer ni att resa tillbaka så kommer mitt hus se till att ni får allt ni behöver för resan

- Vi stannar säger Bran, vi stannar tills ni kommer tillbaka

- Tack far 

- Jag skulle vilja be om ursäkt Joshua, mitt uppförande var klandervärt

- Ursäkten är accepterad säger jag och ler

- Tack Tirsa säger Tisha och ler hon med

- Jag har bett magikern lära er vårt språk

- Ja han sa det härom kvällen, vi har börjat så smått

- Bra, det kommer att underlätta er vistelse här

- Ja, jag håller med, det har redan varit ett par missförstånd

- Ta hand om Rosa

- Jadå vi ser efter henne

- Bra och tack

- Hon är dock inte så lätt att hålla reda på. Hon verkar vara inställd på att bli tjänarinna.

- Det får ni stoppa, hon skall inte bli tjänarinna, hör du det Jok

- Ja mästare

- Bra, nej nu måste vi gå 

Vi kramar om dem och sen går vi ut genom dörren. Vi går ner till gropen där garanterna är. De andra är där och väntar på oss. Jag visslar och garanterna kommer springande. De stannar framför oss, vi klappar dem och kliar dem under hakan

- Håll kontakt med oss

- Ja magiker

- Bra, minns profetiorna

- Ja vi skall försöka, vi vet inte när vi kommer hem denna gång. Vi kanske inte kommer hem alls

- Det min käre systerson betvivlar jag inte att ni gör, frågan är hur förändrade ni är när ni kommer tillbaka

- Vi får väl se

Jag spänner fast min packning och de andra gör likadant. Vi hoppar upp på ryggarna på garanterna och jag tittar på de andra. Jag lutar mig fram och viskar i Lokas öra

- Fyrfylkingen, så fort ni kan springa

Hon tittar på mig och ler. Sen sätter hon fart. Vi skjuter iväg och jag lutar mig fram över halsen på henne. Garanterna flyger fram över marken, jag har bara en gång innan upplevt den hastighet de springer med nu

Loka sänker farten och efter ett tag så står vi stilla. Jag hoppar av henne och tittar på de andra, de ser lite tagna ut

- Var är vi? Frågar Leira

- Har inte en aning, någonstans mellan hemma och en plats som heter fyrfylkingen. Det är där vi skall träffa en man som jag känner som Worg, om det är hans riktiga namn har jag inte en aning om

- Worg?

- Ja, det betyder varg på det gamla språket, det språk vi använder för magi och trollkonst. 

- Varför skall vi träffa honom?

- För att profetian säger det, eller rättare sagt en av profetiorna. En annan är att han bad mig vara där och träffa honom. Han var väldigt noggrann med att poängtera det när jag träffade honom sist

- Vem är han?

- Jag har egentligen inte en aning, mer än att han kan ändra sig till ett djur när han vill. Tisha och magikern misstänker att han är en Druid

- Är inte de utdöda?

- Jo eller magikern är inte säker, det vi vet är att de försvann, varför är det ingen som vet, inte ens vår morbror

- Intressant

- Ja verkligen, om han är Druid så kan han bli en bra allierad, men oavsett om han är Druid eller inte så skall han följa med. Han är speciell, han säger precis vad han tycker och han hymlar inte med orden. Tycker han att ni har fel så lär han säga det

- Och om vi har rätt

- Då säger han det med. Han är rak och ärlig, han pratar med sig själv rätt ofta. Bli inte rädda för det, jag frågade honom varför. Hans svar var att han ville prata med den intelligentaste i rummet. Jag frågade inte fler gånger

- Är han så högdragen?

- Nej det är så han testar dig, jag skrattade åt hans svar och sen lät jag det bero. Han verkade bli ställd av det, sen så pratade han inte så ofta med sig själv efter det.

- Skall vi stanna här eller är detta bara en paus

- Jag vet inte vi får fråga Loka

Jag går fram till garanten och tittar på henne

- Skall vi vidare direkt eller vi stannar här i natt?

Hon ler mot mig och skäller en gång. De andra garanterna bildar en ring omkring oss. Jag kliar henne under hakan och ler

- Vi stannar säger jag och ler

- Då vet vi det

Vi packar fram mat och vatten ur väskorna, vi sätter oss i mitten och börjar äta.

- Det är skönt att vara ute på resa igen säger Tisha

- Ja säger Melinda, det tycker jag med

- Ja säger Leira, att slippa vardagslunken hemma

- Fast att ni inte vet när vi kommer hem igen, om vi kommer hem igen

- Ja, jag har verkligen fått blodad tand för det här med att resa

- Jag mår som bäst när jag är ute på vägarna säger Melinda, de har velat att jag skall ingå i rådet de senaste hundra åren. Men då hade jag fått ge upp livet på vägarna och det vill jag inte. Jag kan förstå att du gav dig iväg Joshua när du gjorde det.

- Jag hade inte så mycket val, jag var tvungen att lära mig vissa saker. Precis som att jag var tvungen att träffa och lära känna vissa personer. Worg, Bran osv. Så oavsett vad de tyckte hemma så hade jag inget val. Magikern insåg det när jag berättade om min resa. Visst jag kunde förvarnat dem men jag var säker på att de försökt stoppa mig. Jag trivs också bäst här ute på vägarna, friheten som det innebär

När vi ätit färdigt så packar vi ihop vår mat och lägger ner den i våra väskor. Vi tar fram våra filtar och lägger oss tillrätta vid våra garanter. Jag ligger nära Tisha och vi tittar på stjärnorna tillsammans. 

Hennes hand ligger i min och jag smeker den med min tumme. Hon vänder sitt huvud mot mitt och ger mig en puss. Hon lägger sitt huvud mot min axel och vi stänger våra ögon och somnar

***

Loka väcker oss tidigt nästa morgon. Det är fortfarande mörkt ute, vi packar ner våra filtar och tar fram mat till en snabb frukost. När vi är klara så hoppar vi upp på ryggarna på garanterna. Vi spänner fast oss i sadlarna och Loka tittar på mig och sen börjar hon springa

Precis som dagen innan så springer de fort, vi slukar mil efter mil och när Loka stannar nästa gång så har vi kommit längre norrut och närmre den äldre skogen. Vi kan ana den många mil åt väster

Vi äter snabbt och tömmer våra blåsor. Jag är övertygad om att vi kommer att komma fram till den plats vi skall ikväll. Vi hoppar på dem igen och de sätter fart. Nästa gång Loka stannar så är vi framme

Vi är i en stor glänta. Mitt i gläntan så står det största träd jag någonsin sett. Vi hoppar av garanterna och vi tittar på trädet alla fyra. Det känns som om det iakttar oss. Jag går fram till det och lägger min hand på det

Trädgrenarna rassla och det känns som om det läser mina tankar. Tisha kommer fram till mig och hon lägger sin hand på trädstammen hon med. Hennes ögon blir stora av häpnad

Rasslet i träden slutar och vi hör fåglar kvittra och en massa andra ljud som vi inte hörde innan. Jag tittar på de andra två och de rycker på axlarna

- Vad hände? Frågar Tisha

- Jag tror att trädet accepterade oss

- Och om det inte gjort det?

- Då hade nog vår natt blivit obehaglig, hela denna skog lever på ett sätt som jag inte upplevt innan, och det trädet styr de andra

- Ja det tror jag med, jag hörde inga ljud när vi kom hit

- Inte jag i heller

- Men nu så sjuder luften av ljud

- Ja, som sagt trädet accepterade oss, därmed resten av skogen

Vi går tillbaka till Melinda, Leira och garanterna. Loka ler mot mig som för att säga

- Jag tvivlade inte

Jag tittar på henne och ler, en tanke kommer för mig och jag tittar på henne

- Är detta ert hem, garanternas?

Hon tittar på mig och ler

- Så det är från denna skogen ni kommer, var det här Worg hittade er?

Hon ler igen för att bekräfta mina ord

- Finns era föräldrar här?

Hon tittar på mig och leendet försvinner

- Är de döda?

Hon tittar på mig med en blick som bekräftar det jag frågat

- Finns det fler garanter i skogen?

Hon tittar på mig och hennes blick säger

- Jag vet inte

- Finns det andra djur i skogen som inte finns någon annanstans?

Hon tittar på mig och ler. De andra tre följer vårt samtal och tittar på sina garanter.

- Kommer de att komma hit? Eller de är rädda för er?

Loka ler ett illvilligt leende

- Haha skrattar jag, så de andra djuren är rädda för er?

Hon ler och slickar sig runt munnen

- Är ni hungriga?

Hon skäller till och tittar mot skogen

- Om det är tillåtet så ger er iväg

Hon tittar på mig med en blick som säger

- Vem skall hindra oss?

- Haha hjärtat, jaga och ät er mätta

Hon skäller till och fyra av garanterna försvinner in i skogen. Vi packar fram vår mat och sätter oss i gräset. Vi börjar äta och dricka. Vi sitter där var och en i våra tankar. Efter vad som känns som en timme så kommer de fyra garanterna tillbaka

Loka och de andra tre ger sig iväg. De garanter som jagat lägger sig ner och stänger sina ögon. När jag ätit färdigt så går jag fram till en av dem och kliar den under hakan

Lång öppnar ögonen

- Jag vill bara ta loss sadeln så att det blir bekvämare för dig. Jag tror att vi kommer stanna här ett par dagar

Han tittar på mig och ler, han reser sig och jag börjar spänna av honom sadeln. När jag är klar med lång så går jag till nästa garant och tar av den sadeln. När jag är klar med dem så kommer Loka och de andra tillbaka

Jag plockar av deras sadlar med och Loka slickar mig över ansiktet, de lägger sig ner och stänger sina ögon. Jag går fram till en av mina väskor och plocka fram mina trästavar. Jag börjar gå igenom de olika mönstren och går in i mig själv

Tisha och de andra tittar på mig, hon reser sig och tar sitt träsvärd och hon går igenom sina mönster. När vi är klara så tittar vi på varandra och ler. Vi ställer oss mitt emot varandra och sen så börjar vi dansa runt och fäktas

När vi är klara så tittar vi på varandra och ler, Tisha lägger sina armar runt min hals och tittar mig djupt i ögonen. Hon lutar sig fram och kysser mig, jag kysser henne tillbaka. 

- Jag älskar dig Joshua

- Och jag älskar dig Tisha

- Jag skulle behöva tvätta av mig

- Jag med säger jag, vi får fråga Loka om det finns vatten i närheten

Vi går fram till Loka

- Vännen kan vi tvätta av oss någonstans i närheten

Hon öppnar ena ögat och tittar på mig, hon skäller till och Lång reser sig. Vi tittar på honom och han börjar gå. Leira och Melinda följer med oss. Vi går bredvid Lång i ca tio minuter. Vi kommer till en annan glänta. 

Här finns en liten sjö. Vattnet är klart, klarare än vad jag någonsin tidigare upplevt i en sjö. Jag tittar på de andra och vi går fram till vattnet och känner på det. Det är riktigt behagligt

Jag knyter upp min skjorta och tar av den. Jag tar av mina stövlar och knyter upp snöret som håller byxorna uppe. De faller ner och jag tar dem av mig. Jag går ut i vattnet och dyker ner under ytan. Jag tar ett par rejäla simtag under ytan och kommer ut till mitten av sjön

Jag bryter vattenytan och lägger mig på rygg och flyter runt. Jag hör hur de andra tar sig ut i vattnet och plaskar runt. Tisha kommer fram till mig och trampar vatten bredvid mig. Hon är naken och jag tittar på hennes kropp

Jag känner att jag får resning av åsynen av henne. Hon ler när hon ser mitt kön resa sig.

- Där ser man hjärtat

- Ja, du har den effekten på mig säger jag med ett leende

Hon kramar om mig och jag kramar henne, jag tar tag om hennes rumpa och håller henne uppe. Hon slår sina ben om mig och våra kön möts. Jag känner hur mitt kön ligger mot hennes och jag blir hårdare

Tisha tittar mig i ögonen och ler, jag släpper hennes ena skinka och tar tag om mitt kön och sätter det mot hennes. Jag tar tag om hennes höfter och trycker till. Jag känner hur jag glider in i henne. Hon biter sig i läppen och stönar till

Jag rör henne långsamt med hjälpt av mina armar, hon lutar sig fram och kysser mig. jag kysser henne tillbaka. Våra rörelser är långsamma och vi fortsätter vårt kyssande. Smekningarna av hennes innersta gör att jag kommer nära snabbt

Jag hör på Tishas andning att hon också närmar sig, vi får vara diskreta så att de andra inte anar vad vi gör. Vi fortsätter vårt hånglande och jag känner hur min pung drar ihop sig, jag känner ilningarna fortplanta sig i min kropp

Jag känner hur insidan på Tisha lår skakar till när hon kommer och jag hör hennes dämpade stön i min mun. Jag känner hur min orgasm kommer och jag tömmer mig i henne. Min säd flyter in i henne och vi stönar dovt tillsammans

När vi båda kommit färdigt så delar vi på oss, jag tittar i hennes ögon och hon i mina. Vi ler båda två och jag drar mig ur henne. vi ser hur min säd långsamt lämnar hennes kön och flyter iväg i vattnet

Vi simmar bort en bit och når botten. Vi går upp ur vattnet och jag torkar av mig med hjälp av min skjorta. Tisha gör likadant. Vi tar på oss våra underkläder och drar på oss våra byxor. Jag knyter snörena i byxorna. Jag drar på mina sockor och stövlar

Leira och Melinda kommer upp ur vattnet och jag vänder ryggen till

- Blir du generad kusin?

- Nej men jag vill inte tränga mig på

- Tack säger Leira

- Ingen fara syster

- Vad gjorde ni därute? frågar Melinda med ett leende

- Eftersom du frågar som du gör så vet du nog

- Haha ja jag misstänker vad ni gjorde

- Då behöver du inte fråga

- Haha nej kanske inte

När vi klätt på oss så tittar jag på Lång, han går före oss tillbaka till den stora gläntan. Jag går bort till min väska och tar fram en ny skjorta och klär på mig. kvinnorna gör likadant

- Är det inte ovanligt varmt säger Leira

- Jo, men jag misstänker att det är magi eller trolldom inblandat. Jag klagar inte, slipper vi frysa så är jag nöjd

- Vad är det för magi?

- Har inte en aning, men jag tror att det har att göra med trädet och att detta är Druidernas hemvist. De bodde här under tusentals år. Det har gjort något med naturen här. Eller så är det naturen som står för magin

- Det skulle vara kraftfull magi då säger Melinda

- Ja, jag är väldigt glad att trädet accepterade oss, för det innebär att skogen accepterade oss. Hade den inte gjort det så hade jag hoppat på Loka direkt och hoppats på att vi kommit levande ut härifrån

De andra tittar på mig och jag kan se att de håller med mig. Jag tar min filt och lägger mig tillrätta vid Loka och Snabb. Tisha tar sin filt och gör det samma. Leira och Melinda tar sina filtar och sätter sig vid oss

- Vad kan vi vänta oss här kusin

- Jag har inte en aning kusin, det finns väldigt lite skrivit om denna skogen, och jag har läst en massa böcker i mitt liv. Vår morbror vet inte i heller så mycket om den, eller så vill han inte dela med sig av den informationen. 

- Man varnar för den i rådet

- Det kan jag tänka mig, blir man inte accepterad så kommer man nog inte ut härifrån

- Nej

- När kommer Worg? Frågar Leira

- I morgon, det gick fortare att komma hit än vad jag trodde. De sprang snabbt garanterna

- Ja det kändes som om de sprang snabbare än vad de gjorde på förra resan

- Ja, jag har bara en gång tidigare varit med om att de sprungit så snabbt

- När var det?

- När jag utmanade en trollkarl i norr och han skickade en av sina ”demoner” efter mig. vi var tvungna att lämna hans land snabbt. Under dagtid så är de inte så starka, men nattetid har man inte mycket chans mot dem. Jag hann inte trolla fram en egen demon så jag fick lita på Lokas och de andras snabbhet. Vi hann säger jag med ett leende.

- Så de sprang ifrån en demon säger Melinda imponerat.

- Ja det gjorde de, och de skrattade hela tiden.

- Förlåt?

- De tyckte att det var en rolig lek, tyckte de. 

- Skojar du?

- Nej säger jag och ler, det är en av de få gånger jag varit rädd. Men när jag hörde Lokas skrattande så slappnade jag av, och litade på att de hade koll på läget

- Jisses säger Melinda, jag har sett en ”demon” en gång och det var ingen trevlig syn. Inte vad den gjorde med mannen som den var efter i heller. Han åt upp mannen

- Jo de är rätt obehagliga, och den som var efter oss var speciellt obehaglig. Trollkarlen hade ägnat långtid på att förfina den. Det var inget hafsverk. Den var väldigt verklig

- Vad gjorde du där?

- Jag lärde mig trolldom, däruppe finns speciell trolldom, framförallt så är de duktiga på att fram amma demoner och jag ville lära mig det. Han var inte så trevlig den trollkarlen, han var väldigt snarstucken

- Du säger var?

- Ja när vi kommit ut ur hans land så vilade vi sen så fram ammade jag en egen demon som dödade hans. Sen så gav vi oss ut på jakt efter honom. När vi fann honom så fick Loka ett skrovmål

- Förlåt? Säger Leira

- Ja det var väl inte mer än rättvist, han skickade sin demon efter oss, jag dödade den så då fick Loka döda trollkarlen. Eller hur hjärtat säger jag och kliar Loka under hakan

- Så du fram ammade en starkare demon än vad han gjorde?

- Ja

- Hur stark är du med trolldom? Frågar Melinda

- Stark, jag har läst böcker som få har gjort. Det var en av anledningarna till att jag reste dit. De har en massa böcker om trolldom där. Sen så hade den trollkarlen en speciell bok som jag verkligen ville ha. Det var därför han skickade demonen efter mig. Jag vann den av honom, och han gillade inte att förlora

- Hur vann du den?

- Trollkarlar älskar gåtor, så vi berättade gåtor för varandra. Jag vann och han förlorade. Han gillade inte att förlora. När vi gav oss av så skickade han demonen efter oss för att ta tillbaka den. Vi hann ut ur hans land och sen så dödade vi honom och demonen. Jag fick boken och hans grannar blev glada. De fick hans land.

- Vad var det för bok?

- En som det bara finns en av, den är skriven av den allra första trollkarlen. Där finns väldigt mycket matnyttigt i den. På denna sidan havet så kommer du nog inte träffa en starkare trollkarl än mig, och Tisha numera. Hon har läst mina böcker, hon kan det jag kan. Jag har mer praktisk erfarenhet än henne men vi kan lika mycket

- På andra sidan havet?

- Har inte en aning, jag har inte en aning vad vi kan vänta oss där. Det finns ingen som helst information om länderna där. Inte vad jag hittat i alla fall och jag har letat

- Hoppas du att Worg vet?

- Ja bl.a. sen så är han en speciell man. Vi kommer att behöva honom på vår resa. Det är rätt tydligt i profetian. Ja han står inte nämnd där med namn. Men en man med hans färdigheter står nämnd där. Vi skall lära oss av honom, jag och Tisha

- Inte vi andra?

- Nej ni är inte trollkarlar, tyvärr.

- Så man måste vara trollkarl för att lära sig?

- Ja bl.a. 

- Bl.a.?

- Ja du måste vara utvald av profetian med. Det var därför det var så viktigt att Tisha läste de böcker hon läste, både om magi och trolldom. Sen så har hon Goishan med. Eller som den egentligen heter anden. 

Mörkret har fallit under tiden som vi pratat. Jag ser att de andra börjar bli trötta

- Skall vi sova?

- Ja det känns så, vi får prata mer i morgon

- Gärna kusin säger jag och ler

De går bort till sina garanter och lägger sig tillrätta. Jag och Tisha ligger hos Loka och Snabb. Vi ligger emellan dem och Tisha ligger med sitt huvud på mitt bröst. Jag leker med hennes hår. Efter en stund så hör jag på hennes andning att hon somnat

***

Vi vaknar av att Loka och Snabb puffar på oss. Jag slår upp ögonen och tittar på dem

- Är det dags att vakna?

Loka ler och tittar mot trädet. En man sitter där i skräddarställning med ögonen stängda. Jag känner igen Worg och ler. Jag pussar Tisha på pannan och hon slår upp ögonen

- Vi har fått besök.

- Jaså?

- Worg har kommit.

Hon sätter sig upp och följer min blick mot trädet. Hon ser mannen som sitter där. Jag reser mig och går bort till de andra två och sen så går jag en bit in i skogen och tömmer min blåsa. Jag går tillbaka till de andra och börjar plocka fram mat

De går iväg och sköter sina morgonbehov. När de kommer tillbaka så har jag plockat fram mat. Vi sätter oss och börjar äta

- Skall ni inte bjuda in mig? frågar Worg

- Jag ville inte störa dig, jag vet hur snarstucken du är om man stör dig.

- Snarstucken jag? säger han med spelad vresig röst.

- Ja snarstucken, men du är väldigt välkommen att äta med oss min gode vän

- Oj någon som doppat tungan i honungsburken?

- Haha ja så är det väl.

Han reser sig och kommer fram till oss. Han sätter sig bredvid mig och tar ett stycke bröd och bryter av en rejäl bit. Han tar fram en kniv och skär en stor bit ost. Han tar ett bett av brödet och tuggar snabbt, han tar en bit av osten och äter med god aptit

- Duger.

- Men tack säger jag och ler.

- Jaja du vet vad jag menar.

- Ja det var det vänligaste du sagt om min mat någonsin. Jag kommer ihåg hur du gnällde sist.

- Jag gnälla?

- Ja gnälla min gode vän.

- Vän?

- Ja vän, oavsett vad du tycker om det ordet så anser jag att du är min vän

Han tittar på mig och sen på de andra

- Är de dina vänner med?

- Ja, detta är Tisha, det andra redskapet i profetian och min trolovade. Den kvinnan där är min syster, hon heter Leira och det där är Melinda hon är vår kusin och magiker av femte graden

- Oj femte graden, skulle jag bli imponerad nu?

- Haha nej, jag vet att du inte blir imponerad av sådant min gode Druid

Han stelnar till och jag anar ett leende på hans läppar. Han tittar på de andra och bugar sig.

- Mina damer, mitt namn är Worg och jag är en resande. Jag har sett de flesta platser som finns på jorden. Men detta mina damer är hemma, och som slashasen där poängterade så är jag Druid. Hur lång tid tog det för dig att lista ut?

- Alldeles för lång, du hade kallat mig både för trögtänkt och mer därtill om du vetat hur lång tid det tog.

- Nej min gode Joshua.

Jag tittar på honom och ler. Det är första gången han använder mitt namn, fastän jag aldrig presenterat mig med det.

- Trögtänkt är du inte, tvärtom faktiskt. Samtalen med dig som vi hade var de intressantaste som jag haft sedan jag träffade er morbror för flera tusen år sedan.

- Det ante mig säger Melinda

- Vad min fagra dam

- Att han träffat dig

- Jodå vi träffades här faktiskt för ett par tusen år sedan. Han ville lära sig om Druiderna, och han ville ha hjälp med att stoppa trollkarlarna. Jag hjälpte honom med det första. Men inte det andra. Det är nog mitt enda misstag i livet, trollkarlarna var hemska och hade jag hjälpt till så hade magikerna inte blivit så malliga och vi hade kunnat stanna kvar.

- Så du menar att Druiderna lämnade Tarabia för att magikerna begränsade trollkarlarna?

- Ja för magikerna såg inte milt på vårt svek som de kallade det. Ja alla utom er morbror. Han blev väldigt arg på rådet när de gjorde så att vi fick lämna. Ja alla utom jag då. Jag är inte speciellt rädd för magiker, de brukade komma hit för att hitta mig förr. Ett par hundra av dem försvann här innan de insåg att det inte var så intelligent att ge sig in i skogen. Idioter, skall inte magiker vara smarta?

- Nej det är ingen förutsättning säger Melinda med ett leende

- Det märks, men i alla fall. Jag stannade kvar, detta är mitt hem och vi var här före magikerna. Långt före dem.

- Jag vill passa på att tacka dig för garanterna Worg.

- Det var så lite så, jag ser att du tagit väl hand om dem.

- Ja de är mig väldigt kära.

- Så det är de, du vet. Du är den förste icke Druid som lyckats med att tämja garanter.

- Jaså? Där ser man säger jag med ett leende.

- Ja ingen annan har lyckats med det. en hel del Druider hade inte ens försökt. Får jag fråga hur du gjorde?

- Jag visade dem kärlek. Svårare än så var det faktiskt inte

- Så kärlek säger han och ler. Du insåg det som många som kallat sig kloka inte inser. Att kärlek är den starkaste kraften som finns. Ja garanter är väldigt kärleksfulla djur. Men de kan vara elaka med när de sätter den sidan till. Det var därför Druiderna begränsade deras antal. De kan skapa en röra av sällan skådat slag om man inte har kontroll över dem. Vi tappade kontrollen en gång och tvåhundra garanter gav sig iväg. De höll på att avbefolka hela kontinenten

- Hur stoppade ni dem?

- Med möda säger han, med möda

Han har ätit upp maten och lutar sig fram och tar en bit bröd till

- Varför har ni inte lagat Tee?

- Jag ville inte elda här, jag ville inte tända eld utan att ha fått tillstånd

- Dumt.

- Jaså varför?

- För att du inte kan laga Tee utan eld

- Nej men jag ville inte ta träd från någon som kan kommunicera med de andra träden. Om jag skulle tända eld och elda upp någons kusin

Han tittar på mig sen börjar han skratta. Han skrattar så att tårarna rinner, han trillar bakåt av sitt skrattande

- Haha Joshua det var det roligaste jag hört på länge. Elda upp någons kusin. Prata ni inte med trädet igår, hon sa det i alla fall. 

- Vi kände på trädet och något hände, jag tog det som att hon?

- Hon.

- Att hon accepterade att vi slog läger här.

- Var ni i anden?

- Nej jag ville inte skrämmas.

- Haha skrämmas, den var bra.

- Jaja du vet vad jag menar. Jag ville inte trampa någon på tårna. Men nej vi pratade inte med henne.

- Då får ni göra det, hon vill gärna presentera sig.

- Förlåt säger Tisha

- Det trädet är det äldsta levande väsendet på hela planeten. Det är det trädet som galningen på andra sidan havet vill åt. Han vill gräva upp det och ta det med sig hem

- Förlåt?

- Nja kanske inte gräva upp det. Men han är rädd för det, det är äldre än vad han är och han är gammal. Väldigt gammal, han är mycket äldre än er morbror. Han kommer från, öppna skjortan Joshua

Jag knyter upp sönerna och visar mitt bröst. Han tittar på tatueringarna och han börjar mumla. En avbild av min tatuering på magen visar sig på marken

- Användbart

- Ja, nu skall vi se

Han gör avbilden större och vi ser alla länderna. Där är väldigt många länder på avbilden. Hans finger letar på avbilden och det stannar på ett land. Det är större än de flesta länderna på kartan. Det ligger i det nordöstra hörnet av kartan

Jag läser namnen på länderna och memorerar dem, man ser namn på olika städer i de länderna. De har inga hus på samma vis på andra sidan havet. Jag memorerar namnen på de olika städerna och tittar noggrant på kartan

Jag memorerar alla namn på floder, djungler, öknar, bergsmassiv. All information som kan vara till nytta. Jag ser att de andra tittar lika intensivt på kartan som jag gör. Jag letar efter en möjlighet att ta oss över.

- Vid alla gudar vad stort det är, vår del känns väldigt liten i jämförelse. Alla de länderna på den vad kallade du det, kontinent? Där är säkert trettioländer som är minst lika stora som Tarabia, eller större, sen alla andra länder. Hur skall vi kunna resa till dem alla

- Va? Nej det behöver vi inte göra, då skulle vi ha att göra. Men till hans land måste vi. Ni måste konfrontera honom och förklara det dumma i att gräva upp trädet

- Är det verkligen bara för trädet?

- Nej givetvis inte, men det är det som är det viktiga att skydda

- Inte för att det inte är ett imponerande träd, men varför just det trädet?

- Lyssnade du inte innan, jag trodde att du lyssnade på allt man sa

- Jo jag lyssnade, det är det första levande på planeten, men varför?

- Därför att allt liv strömmar från det trädet, allt liv på planeten strömmar från det trädet. All magi, allt liv precis allting Joshua strömmar ut från det trädet. Det trädet är alltings skapande

- Hur är det möjligt?

- Det är naturens lag min gode pojke. Det trädet är direkt eller indirekt kopplat till allt levande på planeten.

- Hur vet han ens om trädet? jag visste inte om det och jag har läst det mesta som finns att läsa i Tarabia.

- Därför att en del av Druiderna som flyttade härifrån, var rätt bittra på magikerna. De tog sig till hans land och berättade om trädet. Han trodde att han var äldst. Den idioten, eller inte idiot. Han är intelligent men hänsynslös. Han är som ni säkert förstår, allt det ni är, men han är elak och använder sina krafter på ett sätt som ni inte kan föreställa er. Det enda han inte är, är Druid för att bli det så måste han ha trädet. Druidernas krafter kommer uteslutande från trädet. Han har anden, han är trollkarl med en hel hord av ”demoner” han kan all magi ni kan föreställa er. Men det enda han inte har är Druidernas krafter. Han försökte hur skall jag säga, suga ut de Druiders krafter som kom till honom. Det enda han lyckades med var att döda dem. Men de senaste tretusen åren eller nåt så har han försökt hitta ett sätt att få trädet till sig. Profetian den enda och äkta profetian stammar från trädet, det berättade för den förste Druiden om vad som skulle hända sådär en tiotusen år senare, den valde ut sina verktyg, precis som den andra sidan valde ut sina verktyg. Alla era förfäder är utvalda av trädet för att ni skall sitta här idag och höra mig berätta. Precis som alla andra som är inblandade i den röran är utvalda av trädet.

- Du pratar om andra sidan, om vi har trädet. Vad har de? Från vad stammar deras profetia?

- Bra fråga och legitim. För flera tusen år sedan så slog en stjärna ner i hans hemland. Han var en fattig fåraherde då. Den slog ner i marken och han rörde vid den. Den pojken som kom fram när han rört vid stenen är den man vi ser idag.

- Så pratet om att han vill bli Druid är bara en förevändning?

- Inte från hans sida, men från profetians sida så är det, det. Stenen och Trädet kan inte slåss själv. De måste ha verktyg och vi är de verktygen. Där du och Tisha är trädets och där han och hans fru är stenens

- Så han har en fru?

- Oja och flera hundra barn och ännu fler barnbarn. Du förstår de har inte åldrats sedan han rörde vid stenen, han är fortfarande tjugo år gammal, precis som hans fru är. Han var gift och när han kom hem efter att ha rört stenen så gjorde de vad män och kvinnor gör när de är gifta. I den föreningen så förde han över sina krafter till henne. Så hon är lika mäktig som han är

- Hur vet du allt detta? Frågar Melinda

- En bra fråga, trädet har berättat för mig. Sen så har jag varit i hans land, jag har varit i alla länder på hela planeten

- Så du har träffat honom?

- Ja mer än en gång, jag var hans favoritjakthund ett tag

- Förlåt?

- Jag är Druid, jag kan byta skepnad till vilket djur jag vill. Har du inte berättat frågar han och tittar på mig.

- Jodå

- Och de lyssnade inte

- Det var nog mer att du var hans jakthund

- Aha jo det är ett bra sätt att få information, att vara ett husdjur

- Märkte han inte att du är Druid?

- Nej eftersom han inte har de krafterna så kan han inte göra det

- Bra

- Så planen är att slå honom på hans hemmaplan?

- Nej det sa jag inte, ni måste möta honom på en speciell plats som de två, trädet och stenen valt ut

- Och var är det?

- Har inte en aning, det har inte trädet berättat

- Hur skall vi då veta vart vi skall? Frågar Tisha

- Vi skall till andra sidan havet, närmare bestämt staden Yarrack

- Varför? Frågar jag

- Därför att ni måste göra en sak där

- Vad? 

- Ni skall förhindra en avrättning på en man 

- Vem är den mannen?

- Han har information som ni behöver, fråga mig inte vad den är för det vet jag inte. Men trädet sa till mig att ni måste träffa den mannen. Sist jag var där så blev han dömd till döden

- Hur vet vi att han inte redan är död?

- Därför att då hade inte trädet sagt att ni skulle dit

- Och hur skall vi ta oss dit?

- Va?

- Hur skall vi ta oss över havet? Till det landet?

- Jaså det tar vi sen. Men ni skall prata med trädet ikväll när månarna står i linje

- Och då så kommer vi att bli Druider med?

- Ja det kommer ni, om ni överlever

- Förlåt?

- Ja det är en smärtsam procedur, smärtan kan bli för mycket

- Så trädet har fört oss hit för att gå igenom den här ceremonin. Den riskerar alltså allt för att vi skall bli Druider.

- Nej min gode Joshua ni skall bli så mycket mer. Det har aldrig funnits några som ni. Om ni överlever ceremonin vill säga

- Och om vi inte överlever?

- Då kommer planeten som vi känner den att gå under. De kommer att komma hit så småningom. Eller få någon att försöka hämta trädet åt dem. oavsett hur det går till. Dör ni så är planeten dödsdömd

- Ingen press säger jag och ler

- Haha nej ingen press

- Och när månarna står i linje så skall vi prata med trädet?

- Ja då skall ni prata med trädet

- Och det finns inget annat sätt att stoppa dem på?

- Nej Joshua det finns inget annat sätt

- Då får vi kasta tärningarna och se hur det slutar

- Ja säger Worg det får vi göra

- Då vet vi det

Ingen säger något mer. Det finns inte mer att säga. Vi sitter där marken och tittar på varandra. Jag reser mig och går bort till min väska. Jag tar fram kläder och tar dem i min hand och går bort till den sjö som Lång visade oss dagen innan

Jag klär av mig naken och går ut i vattnet. Jag dyker och simmar ut en bit. Jag lägger mig på rygg och börjar flyta runt i det ljumma vattnet. Jag hör hur någon kommer i vattnet och jag ligger kvar på rygg och flyter

- Hur känns det mitt hjärta

- Jodå bara bra. Det är inte varje dag som man får reda på att man kan vara en av anledningarna till att planeten går under

- Nej det är det inte, men jag tror inte att profetian valt ut oss för att vi skall dö

- Trädet som vi skall prata med och som kan döda oss?

- Ja trädet säger hon.

- Nej det tror väl inte jag i heller

Vi simmar runt en stund utan att säga något. Jag tar henne i mina armar och kysser henne. Hon kysser mig tillbaka, vi delar på oss och simmar tillbaka mot stranden. Vi går upp ur vattnet. Jag använder min ena skjorta och torkar av mig

Tisha gör likadant, jag tittar på henne när hon torkar sin kropp med skjortan, hennes rörelser är sensuella. Jag känner hur mitt kön reser sig, jag går fram till henne och tar henne i mina armar. Jag kysser henne

Hon släpper skjortan och tar tag i mina armar. Vi lägger oss när i gräset och lutar mig fram över hennes bröst. Jag tar det ena bröstet i min mun och börjar slicka på det. jag känner hur hennes bröstvårta stelnar av min behandling

Jag slickar mig över till hennes andra bröst och ger det samma behandling. Jag slickar mig nerför hennes mage och ner till hennes kön. Jag slickar hennes läppar och jag för in min tunga i henne

Jag smaker på hennes innersta och jag njuter av smaken. Jag hör på Tishas andning att hon njuter av det jag gör. Min tunga letar sig upp till hennes klitoris och jag börjar slicka och suga på den

Reaktionen från henne kommer direkt, hon lyfter på sin ända och möter min tunga. Jag för in två fingrar i henne och smeker henne samtidigt som jag slickar henne. Hon lår börjar skaka och hon skriker ut sin orgasm när den rullar över henne

Hon skriker så att det måste höras bort till de andra. Jag bryr mig inte vem som hör oss. För mig så finna bara hon och jag och vår njutning. Jag drar ur fingrarna ur henne och flyttar min tunga. Jag slickar henne genom hela orgasmen

Hennes ända sjunker ner i gräset, jag reser mig och lutar mig över henne och kysser henne. hon slickar mig runt munnen och smakar på sina safter. Hon tar tag om mitt kön och börjar smeka det med handen

Hennes rörelser är rytmiska och det reser sig. hon ökar takten i smekandet och ber mig ställa mig på knä. Jag reser mig upp och hon vänder sig mot mig och tar mitt kön i munnen. Hennes tunga slickar på mitt kön och hennes tunga spelar över det

Tungan leker med mitt ollon, hon slickar på kanten av det. Hennes tunga slickar på den känsliga undersidan. Samtidigt så leker hon med sina fingrar på mina testiklar. Hon tar dem i sin hand och smeker dem

Pungen drar ihop sig av hennes behandling. Jag drar mig ur henne och ber henne vända sig med ändan mot mig. Hon gör mig tillviljes. Jag tar mitt kön i handen och sätter det mot hennes. Jag tar tag om hennes höfter och börjar ta henne

Vid möter varandra i våra rörelser, jag tittar på hur mitt kön glänser av hennes safter. Jag känner hur de gör så att jag glider lätt och skönt i henne. jag känner hennes fingrar mot hennes klitoris. Jag känner hur de smeker henne

Jag tar från hennes safter och sätter mina fingrar mot hennes andra hål. Jag hör hur hon stönar till och jag smeker hennes hål. Jag för in ett finger och hon skriker till av njutning. Jag fortsätter stöta mig in och ut ur henne. jag för in ett finger till i henne

Hon stönar ännu högre, när jag smekt henne ett tag så drar jag mig ur henne. jag sätter mitt kön mot hennes andra hål och trycker mig försiktigt in i henne. jag har mina händer på hennes höfter. Hon trycker sig bak mot mig

Mitt ollon passerar hennes ring och jag glider lättare in i henne. när jag når botten så stannar jag. Vi låter henne anpassa sig till min storlek. Hon börjar röra sig och jag låter henne styra farten

Det går snabbare och snabbare, hennes fingrar letar sig in i hennes kön och hon leker med sig själv

- Ta mig stönar hon 

Jag tar över och styr takten, jag tar henne i ändan och vi känner båda två hur vi njuter av det vi gör. Jag känner hur hon kommer, hon skriker igen högt och rakt ut i luften. Jag ökar takten och jag känner hur min säd sprutar ut mig

Jag fyller henne med min säd och jag skriker högre än vad hon gör. Vi skriker tillsammans av njutning. Det svartnar för mina ögon och jag rör mig inte längre. Säden kommer av sig själv

Det känns som att jag kommer i en evighet, jag öppnar mina ögon långsamt och tittar på hennes nacke. Hon vänder på sitt huvud mot mig så att jag kan se hennes ansikte. Hon ler mot mig, jag känner hur hon drar ut sina fingrar ur sig

Jag står där bakom henne och ler tillbaka mot henne. hon rör sig långsamt framåt och lägger sig på rygg. Jag lägger mig på rygg bredvid henne. Vi ligger där i gräset och andas. Inga ord är nödvändiga

Jag vet inte hur länge vi ligger där men min penis slaknar och jag reser mig upp till sittande. Jag smeker hennes mage och tittar på henne

- Om vi inte överlever provet så finns det bara en sak jag ångrar, eller två egentligen

- Vilka är de Joshua?

- Att vi inte gift oss och att vi inte fått barn

- Detsamma hjärtat

- Hade vi kunnat så hade jag gift mig med dig nu

- Jag med hjärtat, men vill du ha barn så hade du fått spruta i mitt andra hål

- Haha ja det hade jag

Hon sätter sig upp och kysser mig. jag kysser henne tillbaka. Vi reser oss upp och går ut i vattnet igen och badar av oss. När vi är klara så går vi upp och torkar av oss igen. Vi går hand i hand tillbaka till den andra

De har börjat laga mat, Worg har tänt en eld så att vi kan få varm mat. Vi tittar på dem och frågar om vi kan hjälpa till. Jag får skära grönsaker och Tisha hjälper Leira med köttet. Worg ligger på marken och tittar upp på himlen

När jag är klar så räcker jag grönsakerna till Melinda och hon rör ner den i grytan. Hon tillsätter köttet och vatten. Hon kryddar maten med örter och en bit salt. Grytan börjar puttra och hon lägger på ett lock

Jag reser mig och går runt till garanterna och kelar med dem. Loka slickar mig i ansiktet och jag ler mot henne

- Skulle vi inte klara oss hjärtat så bär de andra hem till huset. Sen är ni fria att göra vad ni vill

Hon tittar allvarligt på mig och nickar. Sen slickar hon mig igen och ler. Jag klappar henne och tar hennes kinder i mina händer och lutar mitt huvud mot hennes nos. Hon gnuggar den försiktigt mot mitt ansikte

Jag sätter mig bredvid Tisha och hon tar min hand. Vi sitter där och väntar på att maten skall bli klar. Melinda delar ut skålar åt oss och håller upp ur grytan åt oss. Vi tar emot skålarna och tackar

Worg reser sig upp och tar emot maten. Vi börjar äta under tystnad. När vi ätit färdigt så diskar vi av skålarna och grytan i sjön. Vi packar ner sakerna när vi är klara. Vi sätter oss med varsin mugg Tee i handen och sippar på den

Solen går ner och månarna lyser, de är i linje med varandra. Jag känner av närvaron av djur, jag tittar mot skogsbrynet och ser en massa djur stå där. Worg tittar på mig och han nickar mot oss. Det är dags

- Klä av er, ni måste vara nakna

Jag tittar på honom och nickar. Jag reser mig upp och klär av mig mina kläder och stövlar. När jag är klar så tittar jag på Tisha och hon är också naken. Jag tar hennes hand i min. Vi tar in Goishan och går mot trädet

När vi kommer fram så lägger jag min hand på stammen och Tisha gör likadant. Ett ljus slår ut från trädet och förblindar oss. En smärta som går över allt annat jag känt innan genomborrar min kropp. 

Det är som om min kropp attackeras av tiotusen knivar samtidigt. Min hjärna genomborras av tusen surrande röster. Eldprovet var en barnlek i jämförelse. Det känns som tiden sträcks ut och pressas samman samtidigt

Rösterna i mitt huvud är som ett rytmisk sjungande, det ökar och faller i styrka jag hör inte vad de säger. Jag känner inte Tishas hand längre, jag känner inget annat än smärtan som bombarderar mig

Jag får se när planeten skapades, hur kometer och meteoriter slog ner på planeten, Jag får se hur planeten kyldes ner. Jag får se hur trädet växer från ett litet skott till det träd det är idag. Jag får se hur pollen från trädet sprider sig över planeten och andra träd börjar växa

Andra växter växer upp, hur livet startade i havet och hur det kom upp på land.  Jag får se djur som jag inte trodde var möjliga vandra på jorden. Hur en komet slog ner på planeten och utplånar nästan allt liv. 

Hur trädet åter en gång skänker liv till planeten. Jag får se den första människan ta sina första steg på planeten, hur vi förökar oss. Hur planeten täcks av is och hur den smälter bort. Hur kontinenterna delas och hur länderna skapas

Jag får se hur stjärnan som Worg talade om träffar jorden, hur mannen rör vid den och hur han tar över sitt land och omgivande länder. Trädet visar oss det lidande som kommit med hans övertagande. 

Vi får se lidande och kärlek under de tusentals år fram till oss, varför och vi valts ut. Trädet visar oss vad det förväntar sig av oss. Vi bombas av dessa bilder och sjungandet fortsätter hela tiden

Bilderna tar slut och vi står i ett vitt ljus som strömmar genom oss, smärtan kommer tillbaka och jag skriker rakt ut i luften. Jag skriker tills luften tar slut i mina lungor.

Jag fortsätter att försöka skrika trots att det inte hörs något. Det känns som om att jag skall explodera i atomer. Helt plötsligt så försvinner ljuset. Jag känner gräset under mina knän. Jag drar ett djupt andetag och får in luft i mina lungor

Jag känner Tishas hand i min, våra händer håller hårt i varandra och i gräset under oss. Jag lyfter på mitt huvud och tittar fram. Vi har kommit ut på andra sidan av trädet. Jag tittar mot min högra hand och ser att jag har ett vapen i min hand

Det är ett svart skaft som når upp till min axel, längst fram så sitter det en klinga i svart. På klingan så finns det två drakar och ett träd. Jag vänder på huvudet och tittar på Tisha. Hon vänder huvudet mot mig och ler

I hennes hand så har hon en likadan stav som jag, vi försöker resa oss och det går långsamt. Vi ställer oss upp och jag är glad för staven, den hjälper mig att hålla mig uppe. Vi vänder oss om och går runt trädet och ser de andra sitta där

- Herregud säger Leira, ni lever

- Ja min kära syster det gör vi

- Vi trodde att ni var döda säger Melinda, ni bara försvann

- Förlåt försvann?

- Ja ni gick fram till trädet, ett vitt ljus slog ut och sen så försvann ni

- Ni försvann in i trädet säger Worg, det var en ny erfarenhet för mig. jag har levt länge och det har jag aldrig upplevt förr. Vad hände?

- Vi fick reda på allt kan man säga, vi såg plantensfödelse och fram till nu. Trädet visade oss sin historia kan man säga. 

- Ni kanske skall klä på er

- Ja

Jag vänder mig om jag hör Leira dra efter andan. Jag tittar på henne och frågar vad det är

- Din rygg

- Vad är det med den?

- Du, eller ni har fått en ny tatuering

- Jaså?

- Ni har ett träd över hela ryggen. Det är en kopia av det trädet. Drakarnas kroppar är slingrade runt det

- Vänd dig om Tisha

Jag studerar tatueringen och ett leende sprids på mitt ansikte. Det är en vacker tatuering. Jag följer konturerna av den med mitt finger. Vi är fortfarande i kontakt med Goishan så den glittrar som en stjärna

Vi går fram till våra väskor och tar fram kläder. Vi klär på oss och när vi är klara så vänder vi oss och går tillbaka till de andra. Vi sätter oss med dem och min mage kurrar

- Finns det mat?

- Ja.

Jag hör på hennes röst att hon är lättad.

- Hur länge var vi borta?

- I åtta dagar säger Leira lågt.

- Hur länge säger Tisha?

- Åtta dagar, vi började packa ihop efter fyra dagar, men Loka bara tittade på oss och fnös. Så vi fick sätta oss igen. För en timme sedan så skällde hon till och log. Skogens djur reste sig och gick iväg. De har varit här hela tiden. Ett sjungande har hörts hela tiden från skogen säger Melinda

- Herregud säger Tisha, åtta dagar.

- Ja säger Worg, vad är det för vapen?

- Har inte en aning, en gåva från trädet. Förutom kunskapen om planeten och Druidernas kunskap och tatueringen. Nu mat så ta vi frågorna sen

Melinda räcker över två skålar med gryta åt oss. Vi slevar i oss maten och äter med god aptit. De andra tittar på oss, vi äter upp och jag ber om mer. Melinda slevar upp mer till mig, jag tackar och äter med god aptit

Tisha ber också om mer, vi äter under tystnad och när vi ätit färdigt så tackar vi för maten. Jag tittar mot skogen och skickar ut min tanke. Jag känner av träden och alla växterna. Jag känner alla djur som finns här. Jag får kontakt med något som kallar på mig.

Jag tittar på Tisha och hennes blick följer min, jag tittar på Worg och han tittar på oss. 

- Det ni känner är Druidernas hemvist, ni är i samklang med naturen nu

- Det drar i oss.

- Ja säger Worg, alltid, oavsett hur långt ni kommer härifrån så kommer alltid vår hemvist att dra i er. Man vänjer sig med åren

- Det är något annat också, de kallar på oss

- De? Säger Worg

- Ja de, vi måste det dit. De kallar på oss

- Det finns ingen där

- Jo min käre Worg det gör det. Vi packar och tar oss dit direkt

Vi går fram till garanterna och jag packar ihop mina saker. Vi spänner på sadlarna på garanterna och när vi är klara så går vi fram till trädet och vi lägger våra händer på det. Jag viskar

- Vi skall göra vårt bästa

Trädet rister till och vi släpper det. Vi går till garanterna och hoppar upp på deras ryggar. Jag lutar mig fram och viskar i örat på Loka

- Ta oss till hemvisten

Hon tittar på mig och ler. Hon börjar springa och världen blir till ett streck. Sträckan dit är inte lång, så vi kommer fram till hemvisten efter en halvtimme. Loka och de andra garanterna stannar. Vi hoppar av och jag klappar Loka på halsen

- Tack för hjälpen hjärtat, vi kommer strax 

Vi går fram till muren som går runt tornet som står i mitten. Vi kommer fram till ett hål i muren och går in genom det. Worg tittar på oss men han säger inget. Vi går över gården och kommer fram till tornet

Vi öppnar dörren som leder in i tornet. Vi går nerför en trappa och kommer ner i en källare. Vi går fram till en dörr och öppnar den. Vi kommer in i ett rum och vi går igenom det bort till en nedrasad vägg

Jag tittar på Tisha och vi börjar mumla och stenen börjar smulas. Vi tar bort tillräckligt för att vi skall komma igenom. Worg tittar på oss och han ser förvånad ut. Vi går in genom hålet

Vi kommer ut i en korridor och vi går längs med den och vi följer den i tio minuter. Vi kommer fram till en dörr som är låst. Jag tar in Goishan och samlar anden och sparkar till dörren. Den flyger upp och vi går in i rummet. Vi känner på väggen och hittar en fackla

Melinda mumlar och den tänds. Vi hittar en fackla till och tänder den på den första. Vi letar igenom rummet och går fram till den ena väggen. Jag sträcker ut min hand och trycker till på en av stenarna

En dörr öppnas och vi går igenom den. Vi går nerför ytterligare en trappa och kommer ner. Vi fortsätter framåt och kommer fram till ett valv. Jag sträcker ut min hand. Jag drar tillbaka den. Något säger mig att jag inte skall försöka sträcka fram handen

Jag tar in Goishan och Tisha gör likadant. Vi går framåt och kommer igenom barriären. Vi kommer in i en kammare. Vi ser två spruckna ägg, det ligger äggskal på marken. Vi stannar och står stilla

Jag tittar på Tisha och hon tittar på mig

- Ni kallade

Jag anar en rörelse och ser att Tisha märker den också. Jag sätter mig ner på huk och jag ser en annan rörelse och Tisha sätter sig också ner. Ett bevingat djur kommer fram till mig. Den är svart och den kommer så nära att jag kunnat röra den

Jag sitter stilla och låter den komma fram till mig, den sträcker ut sin tunga och smaka på mina fingrar. Den andra kommer också fram, den är vit och den gör likadant. Den sträcker ut tungan och smakar på mina fingrar

De går fram till Tisha och gör likadant med henne. När de smakat på oss så hoppar den svarta upp på min axel och sätter sig. Den vita hoppar upp på Tishas och sätter sig där

Vi tittar på varandra och ler. Vi vänder oss om och går börjar gå mot barriären. Vi går ut genom den och de andra stirrar på oss. Vi tittar på Worg och han stirrar på oss

- Drakar viskar han tyst

- Ja, drakar. En vit och en svart

- Passande säger Melinda

- Vi måste upp till biblioteket

- Där finns inget kvar

- Dessa skulle inte finnas här i heller, eller hur?

- Nej

- Vad heter de frågar Leira

- Vi vet inte, det är en av anledningarna till att vi måste upp till biblioteket. Det finns en bok där som vi måste läsa

- Vad handlar den om?

- Drakar, kom nu så går vi

Min drake tittar på de andra och de sträcker ut sin lila tunga och smakar på luften. Den vita som sitter på Tishas axel gör likadant. Vi går upp från källaren och kommer ut på gården

- Biblioteket Worg

- Kom 

Han leder oss över borggården och bort till ett hus. Han öppnar dörren och vi går in. Vi går igenom en dörr och kommer in i ett stort rum. Bokhyllorna gapar tomma, Worg tittar på oss

- Som jag sa här är tomt. Jag har letat igenom här flertalet gånger det finns inga böcker kvar

- Någonstans så skall det finnas

- Hur vet du det

- Jag vet inte, jag bara vet. Tisha?

- Ja jag känner likadant, här skall finnas en bok som vi skall hitta. Någonstans här så skall det finnas en bok som vi behöver. 

- Trädet visade oss boken, hon var väldigt tydlig med att vi skulle hitta den här

- Var det hon som sa åt er att drakarna var här?

- Nej de kallade på oss

- Hur?

- Här uppe säger jag och knackar på mitt huvud. Det var så vi kallade på dem därnere. I tanken, de var rädda för oss så jag fick säga åt dem att de kallat på oss. Jag sa det i tanken, då vågade de sig fram. Vi måste hitta boken snabbt för vi behöver den för att kunna binda dem till oss

- Är de inte redan det?

- Nej något säger mig att de är nyfikna, just nu så är de nyfikna på oss, men jag tror att de snart tappar intresset om vi inte binder dem till oss

- Men här är tomt

- Då får vi leta, vält hyllor leta efter hemliga dörrar, vad som helst vi måste hitta boken, och vi måste hitta den nu.

Jag säger det sista nästan desperat, det tittar på oss och vi klappar drakarna. Vi börjar leta, vi välter hyllor, vi slår i väggar och knackar i golvet. Tiden går och vi blir allt mer desperata. Det skuggas i dörren och Loka tittar in

Hon ser drakarna och ger ifrån sig ett läte. Drakarna tittar på henne och sen på oss

- Stanna

De tittar på mig och sitter kvar. Jag andas ut

- Vad är det Loka? Kommer det någon?

Hon ler mot mig

- Vakta, men döda inte, Worg följ med henne och se efter är du snäll

- Ja

- Jag följer också med säger Leira

De går ut ur rummet och följer med Loka. Vi fortsätter leta, ännu mer desperat än innan. Det är en av drakarna som gör så att vi hittar luckan. Den hoppar ner på golvet och jag sträcker mig efter den och trillar ner på mitt ena knä

Det slår i golvet och jag gör ett tomt ljud. Jag tittar på Tisha och sen på draken

- Kom säger jag till den

Den tittar på mig sen fnyser den till och hoppar upp på min axel. Jag flyttar mig lite åt vänster och letar efter en kant så att jag kan öppna luckan. Jag får upp golvbiten. Under den så är där en upphöjning. Jag trycker på den, ett klickande hörs och en lucka i taket öppnas

Jag lyfter upp Melinda och hon trycker på en annan upphöjning. Ett skrapande ljud hörs och en dörr öppnas vid den ena väggen. Vi går fram till dörren och går in, på en pulpet så ligger det en bok uppslagen

Vi går fram till den och jag slår igen den. På framsidan så är där en avbild på en drake. Jag tittar på Tisha och vi öppnar den och börjar läsa. Worg och Leira kommer in i rummet

- Det kommer runt hundra soldater från vargarna genom skogen

- Är de på väg hit?

- Jag kan inte säga säkert men det verkar så

Jag tittar på Tisha, vi måste läsa boken, i alla fall hur vi skall göra för att binda dem till oss.

- Läs du så pratar jag med Loka

- Ja hjärtat

Jag säger åt den draken som sitter på min axel att hoppa över till Tisha. Jag går ut ur rummet och ut ur huset. Jag går bort till Loka och tittar på henne

- Hej vännen, allt väl?

Hon ler, jag ser att hon tittar på min axel. Hon letar efter draken

- Den är hos Tisha, du skall få prata med dem sen hjärtat mitt

Hon ler och visar tänderna

- Runt hundra från vargarnas hus är på väg, kan ni ta hand om dem om det krävs?

Hon skäller till och ler

- Skulle ni kunna tänka er att lyssna på Leira?

Hon ler och slickar mig i ansiktet

- Tack hjärtat, Leira

- Ja 

- Du och Loka bestämmer nu. Hon kommer lyssna på dig, du ger orderna och hon utför dem

- Bra

Hon kommer fram till mig och Loka, hon böjer på huvudet och Loka ler, hon slickar Leira i ansiktet. Leira ler tillbaka och kliar henne under hakan

- Worg, du följer med mig, kan du skifta hamn till en fågel

- Ja min kära

- Bra kan du på något vis kommunicera med mig när du är i din andra hamn

- Hm tyvärr inte

- Ett skrik för att de kommer hit och två för att de tar en annan väg?

- Ja säger han och ler

- Bra då gör vi så

Worg flimrar till och förvandlas till en falk. Han lyfter och flyger upp i luften. Jag tittar på Leira och Loka. Jag går in i huset igen och ställer mig bredvid Tisha

- Hur går det?

- Framåt

- Öppna ditt sinne så jag kan läsa det du läst medan jag var därute

- Javisst hjärtat

Jag kommer i kontakt med hennes sinne och läser av henne. Vi fortsätter läsa och jag känner att drakarna börjar bli otåliga

- Melinda stäng till dörren lite så att de inte kan ta sig ut

- Ja Joshua

- Tack

Vi läser vidare och när vi läst halva boken ungefär så får vi reda på hur vi skall göra. Jag tittar på Tisha och hon på mig. Vi tar varsin drake i våra händer. Vi tar in Goishan och öppnar våra sinnen. Vi kommer i kontakt med drakarna

Jag tittar min drake i ögonen och en kontakt uppstår. Draken lugnar ner sig och jag lutar mig fram och pussar den på munnen. Jag känner hur våra sinnen smälter samman 

Vi byter drake och upprepar proceduren. Nu är drakarna lugna, de sätter sig på våra axlar igen. Nu har jag den vita på min axel och Tisha den svarta på sin. Vi slår ihop boken och tar den med oss när vi går ut

Vi går ut på borggården, jag tittar mig omkring, vi ser ingen. Jag visslar och vi väntar. Loka och garanterna kommer springande. De stannar på borggården, Leira sitter på Lokas rygg

Hon hoppar av och landar på borggården, Loka tittar på drakarna och sen på mig. Jag nickar och säger åt drakarna att hoppa över till Loka. De hoppar ner på marken och går bort till Loka. Hon böjer ner huvudet

Drakarna sträcker ut sina tungor och Loka gör likadant. De hälsar på varandra och drakarna hoppar upp på Lokas huvud, de kanar ner till hennes nacke och burrar in sig där. De sluter sina ögon och slår vingarna om sig

Vi tittar dem sen på varandra och vi ler. Loka ler också

- Hur gick det?

- De har slagit läger ett par kilometer härifrån

- Jag undrar vad de gör här? Säger Melinda

- Ja det gör jag med, frågan är om vi får ta hand om dem eller om vi skall låta dem vara?

Falken dyker ner mot oss, den landar på marken framför oss och den flimrar till. Worg står framför oss

- Jaha är ni klara?

- Vi har genomfört sammanslutningen.

- Bra, de rymmer inte nu?

- Nej det gör de inte, de är härinne hela tiden

- Har ni döpt dem?

- Nej de hade redan namn

- Och de är?

- Den vita heter snö och den svarta heter sot

- Korta och bra namn

- Ja inget tungvrickande

- Hur visste ni att de fanns där?

- De kallade på oss vid trädet

- Ni vet att det inte funnits drakar på väldigt länge

- Ja vi vet

- Var kommer de ifrån?

- Har inte en aning, men det antyddes i den boken att de kan ligga i sina ägg i tusentals år innan de bestämmer sig för att kläckas, och med tanke på var de var. Vad som krävdes för att komma in i rummet, så måste de ha varit någon med Goishan, eller anden som alla andra kallar den. Som lagt äggen där, vet du om det funnits någon Druid som haft anden?

Han tittar på mig med en fundersam min

- Nej inte vad jag kan erinra mig

- Nå skall vi bege oss över havet? Till staden Yarrack

- Hur vill du göra med de männen därute?

- Jag? ingenting, de kommer inte störa oss, de kommer inte ens veta att vi varit här

- Förvisso men hundra vargsoldater kanske skall hitta på något

- Då får andra ta hand om det, vi har viktigare saker för oss. Vi måste ju till Yarrack för att rädda en man annars så går planeten under, eller hur?

- Förvisso

- Bra då sätter vi oss på garanterna, du meddelar mig vart vi skall sen så reser vi. Hur vi nu skall ta oss över vattnet

- Har du inte räknat ut den än?

- Jag har mina misstankar

- Som är?

- Dem, säger jag och pekar på garanterna, de skall springa över vattnet med oss. Om jag minns kartan rätt.  Så finns det öar i havet som vi kan hoppa på. Jag misstänker att du förvandlat dig till en fisk när du tagit dig över. Men eftersom inte alla i vårt sällskap kan förändra sig. Så får vi förlita oss på Loka och hennes familj.

- Dina misstankar är rätt.

- Bra då tar vi oss till andra kusten, vi tar oss till Tishas hemland och sen så får vi se om garanterna springer tillräckligt snabbt över vatten. Så att vi inte drunknar.

- De kommer klara det.

- Du är säker på det?

- Ja

- Bra då litar jag på dig

De andra har lyssnat på vår konversation, Tisha tittar på mig och sen på Worg. 

- Om Joshua litar på dig så gör jag det också, jag hoppas bara att du har rätt

- Angående vad? Min sköna dam.

- Att de kan springa på vatten.

- Hon säger det.

- Vem?

- Loka.

- Kan du prata med henne?

- Givetvis jag är Druid.

Tisha tittar på honom och gör stora ögon. Hon skickar ut sin tanke till Loka

- Hej Loka.

- Hej Tisha.

- Praktiskt.

- Ja verkligen säger Loka

- Stämmer det att ni kan springa på vatten

- Givetvis säger Loka och ler

Jag följer konversationen i Tisha huvud, jag ler när jag hör Loka tala. Hennes röst är smekande

- Hej vännen

- Hej min vän

- Så ni kan springa på vatten?

- Ja självklart säger hon med en överlägsen ton

- Du skall vara snäll hjärtat säger jag och ler

- Haha ja hjärtat, men så bra att vi äntligen kan tala med varandra

- Ja men du har varit bra på att tolka vad vi vill

- Träning förmodar jag, jag är väldigt bra på att läsa kroppsspråk

De andra tittar på oss, Melinda höjer ett ögonbryn och tittar på mig

- Vi bekantar oss med Loka, våra Druid konster gör att vi kan kommunicera med henne och hennes familj

- Det kommer underlätta

- Ja verkligen, jag misstänker att vi kan kommunicera med alla djur nu

- Inte bara djur säger Worg, även alla växter. Vi Druider hämtar våra krafter från naturen

- Vi får prata om det på resan. Är alla redo?

- Ja säger de andra 

- Bra då reser vi, Loka säger jag till henne, vi skall till If i Tishas hemland

- Ja

- Tack vännen

- Ingen fara

Vi hoppar upp på våra garanter, Worg sätter sig på Lång och kliar honom på halsen. Garanten spinner

- Kan jag få Sot? frågar Tisha

- Javisst, kalla på honom

- Sot kom hit

Draken öppnar ögonen och tittar på Tisha, han öppnar sina små vingar och tar tre skutt sen så flyger han över till Tisha. Han lägger sig på samma plats på Snabb som han låg på Loka. Tisha kliar honom på magen och han spinner som en katt

Sot slår vingarna om sig och stänger sina ögon

- Så Loka då är vi redo, hur tar vi oss över muren?

- Genom grottorna, det är närmst

- Hur långt springer vi idag?

- Tills mörkret faller, sen vilar vi

- Då vet jag det, skall vi?

- Javisst

Hon skäller till sen så sätter hon fart. Världen runt omkring mig förvandlas till suddiga streck. Jag tittar på Snö som ligger och sover framför mig, jag rör försiktigt vid henne. Hon känns varm, hon öppnar ögonen och tittar på mig

Jag tittar tillbaka på henne och ler. Jag anar något som kan tolkas som ett leende på hennes läppar. Hon öppnar munnen och gäspar. Hon stänger ögonen och somnar om. Jag tar fram boken om drakar och fortsätter läsa

Jag märker att solen går ner och att månarna börjar lysa

- Vi kommer snart stanna säger Loka åt mig

- Va? Ok så bra

- Vi är nära muren så vi får gömma oss. Vi är nära en grotta där vi kan tillbringa natten

- Det låter bra vännen

Loka saktar ner farten och sen så stannar hon. Vi är utanför en grotta och jag spänner loss mig och hoppar av Loka. De andra hoppar av sina Garanter och tar sina väskor. Vi går in i grottan och sätter våra väskor

Drakarna öppnar sina ögon och hoppar ner på marken, de sträcker ut sina tungor och smakar på luften. De går in en bit i grottan och stannar. Jag tittar på dem och jag ler. Vi packar upp mat, vatten och våra filtar

- Behöver ni jaga Loka?

- Ja säger hon

- Jag misstänkte det, god jakt

- Tack vännen säger hon och ler

Hon skäller till och garanterna försvinner. Vi går längre in i grottan, vi samlar ihop pinnar till att göra en eld. När vi kommit tillräckligt långt in så gör vi en ring av stenar och börjar tända en eld

- Varför använder du flinta och fnöske fråga Druiden

- Vet inte, gammal vana säger jag och ler, varför slösa med sina krafter om det inte behövs? Jag kan tända en eld lika bra med flinta och fnöske som jag gör med magi

Druiden tittar på mig och jag får eld på fnösket och tänder elden. Pinnarna är torra så det börjar brinna direkt. Vi lägger på större träbitar och elden tar sig bra. Vi plockar fram mat och Melinda börjar göra en gryta

Leira står i grott mynningen och tittar utöver grässlätten. Jag går fram till henne och ställer mig

- Hur är det syrran?

- Va? Jodå det är bra säger hon med ett leende

- Säkert?

- Jadå, lite hemlängtan bara, men det är okej

- Jo det är inte utan att jag saknar vårt hus

- Vårt?

- Ja vårt, jag är bara dess mästare, det är ni andra som är huset. Det är ni som ser till att allt fungerar. Jag bara delegerar

- Haha ja så är det kanske, varför är jag med på denna resa?

- Hur konstigt det nu än låter, för att trädet valt ut dig

- Hur man än ser på det så låter det konstigt

- Det förstår jag, men det trädet är väldigt speciellt

- Vad hände med er de åtta dagarna?

- Vi fick uppleva planetens historia, den är väldigt speciell. Vi fick uppleva trädets historia och stenens. Vi fick se vad de två gjort och vad som kommer hända om vi misslyckas. Vi fick Druidernas krafter, men jag misstänker att vi inte bara fick dem. Utan att trädet har någon överraskning åt oss

- Vadå?

- Har inte en aning faktiskt, eller en aning har jag kanske men vi väntar med dem

- Drakarna?

- Ja

- Hur visste ni att de var där?

- De kallade på oss

- Hur är det ens möjligt?

- Jag vet inte syrran, jag har inte en aning

- Du verkar väldigt lugn

- Jag tror inte att det hjälper oss om jag hetsar upp mig

- Förvisso, så ni kan kommunicera med garanterna nu?

- Ja vi kan som Worg sa kommunicera med allt levande nu

- Hur känns det?

- Jag vet inte, jag har inte försökt än. Allt är väldigt nytt, sen så var vi tvungna att hitta drakarna och den där boken. Så jag har inte riktigt landat än

- Inte jag i heller säger Tisha som kommer fram till oss. Det kommer nog ta lite tid innan jag gör det

- Ja samma här, det är en massa som hänt på korttid och det blev som det blev där borta

Drakarna kommer hoppande fram till oss, Sot tittar på mig och säger

- Vi är hungriga

- Då får vi göra något åt det, kom

Jag går bort till elden och skär loss en köttbit. Jag sätter mig och de hoppar fram till mig, jag delar köttbiten i mindre bitar och kastar en bit till Sot. Han fångar den i luften och tuggar på den och sväljer. Jag gör likadant till Snö

Tisha kommer till oss och sätter sig hon med. Jag ger henne köttbitar, sen sitter vi där och matar drakarna. När köttbiten är slut så häller jag upp vatten i en skål och sätter den framför dem. De lapar i sig vattnet, när de är klara så tittar de på oss och ler

De går bort till elden och lägger sig vid den och de slår sina vingar runt sig. Garanterna kommer tillbaka och lägger sig vid öppningen

- Var det en god jakt frågar jag Loka

- Jadå, vi är mätta

- Hur långt har vi kvar till grottorna?

- Lika långt som vi sprungit idag

- Då vet jag det, hur lång tid kommer det att ta innan vi är framme i If?

- Hm två dagar kanske

- Kanske?

- Det beror på terrängen och vilka omvägar vi måste ta

- Omvägar?

- Vi försöker undvika att springa där det är för många människor. Människor pratar, och om vi välter deras vagnar, eller dem för mycket så kommer det att sprida sig

- Klokt, men om vi inte bryr oss om hur många vagnar vi välter, eller människor. Hur lång tid skulle det då ta?

- En dag max

- Bra då bryr vi oss inte Loka

- Är du säker?

- Ja vi skall lämna vårt land, de kommer ha glömt vad som hänt när vi kommer tillbaka

- Förvisso

- Sen om jag förstod Worg rätt så har vi bråttom, vi skall rädda den där mannen i Yarrack och vi vet inte hur länge till han lever

- Då springer vi kortaste vägen säger Loka och ler

- Tack vännen

- Ingen fara säger hon

Jag går runt bland de andra garanterna och säger god natt till dem. jag pratar med var och en. De är väldigt glada för att vi kan prata med dem nu. Jag går tillbaka till elden och sätter mig. Melinda räcker mig en skål med mat

Jag tackar och börjar äta, Tisha tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka och lutar mig fram och ger henne en puss. När jag ätit färdigt så lutar jag mig mot stenväggen bakom mig

- Jag läste i boken medan vi tog oss hit. De kommer växa, oavsett vilken sorts drakar de är så kommer de att bli stora

- Hur stora?

- Väldigt stora

- Hur snabbt växer de?

- Jag vet inte, boken är inte så tydlig med det tyvärr. Det beror på vilken sort de är. Det står ingenting än i boken om svarta eller vita drakar. Det står om alla andra sorters drakar. Men inte vita och svarta. Jag är inte färdig med boken så jag hoppas på att jag får några ledtrådar. Annars så får vi leta efter andra böcker. De slutar tydligen aldrig att växa men de växer som mest under sina första två år, på längden och höjden. Sen är det mest i omfång de växer, men de kommer att dubbla sin storlek ganska fort. Det är lite därför jag pressar på att vi skall komma över havet så fort som möjligt. Så att de fortfarande kan rida på garanternas ryggar. Sen när vi är på fastlandet så får de flyga över oss

- Kan de flyga lika snabbt som garanterna springer?

- Nej det tror jag inte. Men vi får ta ett problem i taget. De kan rida ett tag till men om två månader så är de större än garanterna. Då kommer vi att få ett problem

- Vi löser det då säger Worg

- Ja nu är det akuta problemet att ta oss över havet. Jag bad Loka ta oss så fort som möjligt till If. Hon räknar med att det kommer ta en dag ungefär

- Då vet vi det

Jag knäpper upp min skjorta och mumlar, kartan som finns på min mage framträder på marken. Vi tittar på den och jag pekar på öarna

- Min tanke är att vi tar oss den vägen över. Vi springer från ö till ö, de ligger som ett pärlband här. Är de bebodda Worg?

- Vissa är

- Vilka?

- Den, den och den är det vet jag. hur det är med den och den vet jag inte. 

Han pekar på de tre största öarna, de andra två är mindre öar

- Den är, men där skall vi inte stanna om vi inte är absolut tvungna 

- Varför?

- De är kannibaler på den ön

- Kannibaler?

- Ja de äter människokött när de kan

- Då stannar vi inte där, vi får säga det till Loka

- Ja säger Worg, de sista mindre öarna innan fastlandet är bebodda. De är inga kannibaler

- Bra, Loka

- Ja

- Kom är du snäll

Hon och Snabb kommer längre in i grottan. De tittar på mig

- Vi tänkte ta denna vägen över vännen, håller ni med?

- Om det passar er

- Om vi inte frågat hur hade ni gjort då?

- Då hade vi sprungit rakt över

- Är du säker?

- Jadå

- Hur lång tid hade det tagit?

Hon tittar på kartan och sen på Snabb, det ser ut som om de diskuterar

- Minst en vecka

- Kan ni springa så länge

- Ja säger Loka lugnt 

- Det var som fan, men vi kan inte sitta så länge på era ryggar tyvärr. Om vi tar vägen över öarna, hur skulle ni göra då

Hon tittar på Snabb igen, sen säger hon

- Låter du oss bestämma?

- Självklart

- Klokt säger Snabb och ler

- Tydligen så är de kannibaler på den ön så den vill vi undvika

Jag pekar på ön. De samtalar igen och sen så tittar Loka på mig

- Den resan kommer ta ungefär, nio dagar

- Kommer vi att hinna frågar jag Worg?

- Ja inget kommer hända förrän ni kommer dit

- Bra då låter vi er bestämma, hörde ni vårt samtal om drakarna?

- Ja 

- Bra 

- De kommer kanske överraska er angående farten

- Hur menar du?

- Vänta och se säger hon med ett leende

De går tillbaka till öppningen och lägger sig, de rullar ihop sig och somnar. Jag löser upp kartan och vi lägger oss vid garanterna. Drakarna ligger hos Loka och Snabb. Tisha lägger sig med sitt huvud på mitt bröst. Vi stänger ögonen och somnar