Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

18/2, 2023 kl. 13:21, av Sandersson

Snuvad på konfekten?

Del 1 av 2 i serien En brats liv och lustar

Hur en brat fixar smisk och en rejäl påsättning.

En osedvanligt somrig dag i mitten av juli. 

Luften dallrar över asfalten och kjolen fladdrar runt knäna när jag skyndar in i det lilla fiket på hörnet. Det är svalt och skönt är inne. Folktomt också. Nästan. Vid bortre hörnet sitter en man och bläddrar i en dagstidning medan han frånvarande rör om i sitt kaffe med en sked. Han ser trevlig ut. Lagom snygg. Lagom vältränad, utan att vara biffig. En vanlig karl i kostymbyxor och vit skjorta. Men till min stora besvikelse ignorerar han mig och bläddrar i sin fåniga tidning. Blåser på kaffet och tar en klunk.

Jag stryker svetten ur pannan och suckar. Den olidliga värmeböljan börjar ta knäcken på mig. Den gör mig loj och retlig. Jag skulle vilja simma i ett kallt hav eller stå under ett brusande vattenfall. Jag behöver kylas av. Äh, vem lurar jag? Den nakna sanningen är att värmen gör mig kåt som en marskatt. Det jag behöver är ett rejält ligg. En redig karl som tar för sig och knullar mig sanslös.

"Kan jag hjälpa dig med något?" säger en röst, och jag hoppar till.

Bakom disken står en yngling med fjunig mustasch och ler nervöst. 

"Det är jag övertygad om", säger jag och släntrar fram till disken med svängande höfter, och lägger armbågarna på den svala ytan. Putar med rumpan mot kaffemannen samtidigt som min framåtböjda position ger 20-nånting-åringen något att dregla över i min generösa urringning. "Har du mjukglass?"

Med blicken fixerad på mina mjuka kullar stammar han, "Ja, vilken smak vill... vill du ha? Vi har hallon... öh... persika... nej, vanilj! Vi har vanilj, ta vanilj, den är god. Jättegod, faktiskt."

Jag ler roat och ser honom stirra på en svettdroppe som rinner ner mellan mina fylliga bröst. 

"Okej då tar jag vanilj. Det är inte vad jag längtar efter just nu men du är en sån bra säljare så jag kan inte motstå dig."

Jag väntar på att han ska sätta fart med min beställning men han befinner sig någonstans långt bort i tanken. Antagligen med sitt ansikte i mitt dekolletage och fumliga händer under kjolen. 

En sked klirrar till bakom mig och mannen som tappade den prasslar med tidningen, där borta i hörnet. Oljudet väcker ynglingen ur transen, han rycker till och torkar händerna på förklädet innan han vänder sig om för att ta itu med glassmaskinen.

Jag är säker på att jag har kaffemannens uppmärksamhet så jag skiftar tyngdpunkt mellan mina pumpsförsedda fötter och nyper tag i det tunna kjoltyget vid magen. Långsamt drar jag upp det en bit så att nedre delen av skinkorna blottas. Fnissar för mig själv över hur busig jag är.

Stolen knakar under honom och för min inre syn kan jag se honom luta sig fram för att se bättre.

"Varsågod", kraxar ynglingen och placerar en bägare med mjukglass framför mig. "Huset bjuder."

"Tack, så gulligt", säger jag och ger honom mitt soligaste leende innan jag tar min bägare och vänder mig om. Att välja bord är inte svårt, jag vet precis vilket jag ska ta.

Jag kan känna bådas blickar på mig när jag går fram till ett runt bord och slår mig ner på kaféstolen. Två bord bortifrån kaffemannen som iakttar mig med egendomlig blick och hoppressade läppar. Helt klart har jag hans uppmärksamhet men han är inte nervös som den unge expediten. Mannen verkar inte ens upprörd eller chockad av mitt fräcka beteende när jag visade honom en stor del av rumpan. 

Medan jag grunnar på hans gåtfulla ansiktsuttryck provsmakar jag glassen och den är gudomligt god. Svalkande och härligt söt på tungan. Jag låter skeden skrapa längs den mjuka glassen och för den till munnen. Den åker in och jag blundar och suckar njutningsfullt. När jag öppnar ögonen fixerar jag hans mörka blick och tar en ny skopa. En alldeles för stor sked och den halvsmälta glassen rinner ut ur mungipan och ner på hakan. Med pekfingret stryker jag den krämiga vaniljen in i munnen och suger på fingret så att kinderna åker in. Naughty as hell, tycker jag.

Men jag får inte den reaktionen jag vill ha. Istället för att vrida sig på stolen av upphetsning, lutar han sig tillbaka. Lägger armarna i kors och höjer ena ögonbrynet. Han ser oförskämt avslappnad ut. Smått road, till och med. Mannen utstrålar orubbligt självförtroende och ett diffust övertag som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Som om han vet något som inte jag vet.

Din arroganta jäkel! tänker jag och slevar i mig bottenskrapet. Vaniljsmaken står mig upp i halsen. Jag avskyr den lena mesiga smaken. Den gör mig irriterad och törstig. Förmodligen är jag mest frustrerad och kåt men här kommer det tydligen inte att hända något intressant. 

Jag reser mig och svassar till disken där ynglingen får bråttom att se sysselsatt ut. Han putsar och fejar den högblanka kaffemaskinen.

"Ursäkta", säger jag sockersött och lutar mig mot bänkskivan. "Är du gullig och ger mig ett glas vatten, tack?"

"Visst, visst, självklart", nickar han ivrigt och snurrar runt mot hyllan med porslinet.

Två starka armar kommer runt mig bakifrån och ett par välskötta händer läggs på bänkskivan. Kaffemannen står bakom min rygg, utan att nudda mig.

"Du har inga trosor på dig", viskar han och hans andedräkt får gåshud att bryta ut på halsen och bröstvårtorna att styvna.

"Så himla observant av dig", muttrar jag och vänder mig om och tvingas böja nacken bakåt för att möta hans mörka, nästan svarta ögon. I djupet av dem finns en kittlande glöd som får hjärtat att skena och mitt inre att dra ihop sig. Det bultar hett och vått mellan benen.

Ett glas med klirrande isbitar ställs bakom min rygg.

"Här är ... öh... här har du vattnet", säger ynglingen och harklar sig. "Jag ... hrm... jag går till köket men det är bara att plinga i klockan här om du behöver något mer. Okej?"

Jag ignorerar honom för jag kan inte yttra ett ord eller röra mig ens om jag ville. Likt ett rådjur framför ljuskäglan från en framrusande bil, står jag paralyserad och väntar på hans reaktion på min dryga kommentar.

Dörren till köket stängs och vi är ensamma. Ventilationen susar. En hund skäller ute på gatan och ett barn skrattar.

"Du är en fräck och oförskämd liten flicka", säger han och lutar sig närmare. "Du förtjänar ett kok stryk, tycker du inte det?"

Sweet Lord! Äntligen!

"Jo, det gör jag", säger jag med alldeles för tunn och barnslig röst. Fan också! Jag är ute efter den självsäkra och kvinnliga framtoningen men låter mest som en oerfaren skolflicka.

"Är du riktigt säker?" säger han och rynkar pannan.

"Ja, men jag börjar tvivla på om du verkligen kan hantera mig", säger jag och kastar hårsvallet över axel och höjer hakan i en kaxig gest.

"Du får väl se", säger han och går till ytterdörren. Med en snabb handrörelse låser han och vänder skylten i fönstret så att den signalerar STÄNGT till de eventuella kunder som kan tänkas uppsöka caféet i jakt på fika. 

I tre långa steg är han framme hos mig och nyper åt runt nacken. Han trycker ner mig över disken och lägger upp kjolen på min rygg. Jag pressar mina svettiga handflator mot den svala bordsytan och andas tungt medan han smeker min rumpa i stora cirklar.

"Helst skulle jag viljas smiska dig med handen men en sådan trotsig flicka som du måste få ett mer kännbart straff."

Han släpper taget och ställer sig en bit bakom mig. Jag gör en ansats att vrida huvudet för att se vad han gör men stillnar när jag hör ett svagt metalliskt ljud. Spännet i ett skärp klickar upp och läderremmen dras ur byxhällorna.

Jag blundar och stålsätter mig. Knyter mina svettiga nävar och bestämmer mig för att inte släppa ut ett enda litet pip.

Skärpet smäller till över skinkorna och ritar ett brännande märke i huden. 

"Aj som fan!" tjuter jag men biter mig snabbt i underläppen. Inte. Ett. Ljud. Ska. Ut.

Men jag misslyckas kapitalt. Under det vinande skärpet kan jag varken kontrollera mina läten eller kropp. Jag vrider mig och stampar med foten för att härda ut. Smärtan är på gränsen till vad jag klarar av men samtidigt har jag aldrig varit kåtare i hela mitt liv. Varje snärt med bältet sänder elektriska pulser rakt in mellan benen. Det rinner om mig, längs insidan på låren. Jag gnyr och stönar, om vartannat. Tårar väter mina kinder.

Dörren till köket har en glipa och jag vet att ynglingen iakttar oss. Antagligen runkar han och tanken gör mig ännu våtare.

När mannen slutar för att smeka min heta hud med sin svala hand snyftar jag stilla och vilar pannan mot bordet.

"Jag tror att det får räcka så", mumlar han och knådar mina skinkor med båda händerna. "Eller vad säger du? Är du nöjd så eller är det något annat jag kan stå till tjänst med?"

"Knulla mig", viskar jag, för nu orkar jag inte vänta längre.

De knådande händerna stannar mitt i rörelsen.

"Vad sa du?"

"Du hörde."

Det blir tyst en kort stund innan han öppnar gylfen och lägger en hand på min svank och grabbar tag med den andra om min höft. Han sparkar lätt på insidan av mina fötter så att jag ska sära innan han positionerar ollonet vid min hala ingång.

"Hur vill du ha det? Brutalt eller soft?"

"Vilken korkad fråga”, fräser jag. ”Du får väl gissa."

 ”Fortfarande lite uppnosig, hm? Det ska jag nog allt ta ur dig”, morrar han och tränger in med sådan kraft att mina höfter slår i bordskanten.

Han fyller mig till bristningsgränsen och det är så skönt att jag kippar efter andan. Gång på gång dundrar han in och jag har svårt att hålla mig på benen.

I dörrglipan till köket står ynglingen med kåtdimmiga ögon och runkar frenetiskt. Ollonet är blålila i hans slutna hand och ollonet blänker av försats. Munnen är halvöppen och en salivdroppe hänger på underläppen.

Det ser ut som att han är nära att komma när som helst och då jag blinkar åt honom, stönar han ljudligt och kuken pumpar vita tjocka strålar på golvet framför honom.

Hårda fingrar luggar tag i mitt nackhår och kaffemannen drar upp mig mot honom, utan att tappa den rasande takten.

”Vill du komma?” flåsar han i mitt öra.

”Ja!” stönar jag.

”Det får du inte. Du glömde det magiska ordet”, säger han andfått och biter mig i axeln samtidigt som han dundrar längst in. Kuken rycker och pumpar djupt i mitt inre.

 ”Nej!” gnyr jag och pressar mig mot honom. ”Snälla, du kan inte göra så här.”

”Kan jag visst”, säger han och drar sig ur. ”En sån fräck och trotsig flicka som du måste få lära sig läxan den hårda vägen.”

”Men … men … jag kan inte ha det så här”, gnäller jag och sjunker ner på golvet med ryggen mot disken. Krämig sperma sipprar ur mig och benen darrar.

”Då kanske det är dags att du korrigerar ditt beteende till nästa gång vi springer på varandra”, säger han och ordnar sina kläder. ”Nu måste jag rusa. Jag är sen till ett möte och jag håller dig ansvarig.”

Innan jag har hunnit protestera, låser han upp dörren och försvinner ut ur kaféet.

Jag sitter kvar och tycker synd om mig själv. Fittan bultar otåligt men det kommer inte att bli något himlastormande orgasm för jag är snuvad på konfekten. Helvetes skit! Vad ska jag ta mig till? Är det helt jävla omöjligt att få tag i en karl som vill tillfredsställa mig?

Men vänta lite nu…

Jag kravlar mig upp till stående och sträcker mig efter den lilla metallklockan på disken.

Pling!

 

 

 

 

7 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#8

Sandersson

Tack Huldran! Jag blir så glad av dina snälla ord. Roligt att du tyckte om den. Hoppas att du tycker om fortsättningen också. ;)

12/3, 2023 kl. 18:06

#7

Huldran

OJ! Här var det drag mellan raderna redan från början! Det är nästan så jag känner pulsen öka bara av tanken på att våren snart är på väg! Blev inte sämre av de här textraderna.

Tackar, säger Huldran och läser snart fortsättningen.

Ps. Bra språk- och citathantering ger extra pluspoäng! DS.

12/3, 2023 kl. 16:29

#6

Sandersson

Tack RuterEss! Nu finns det en fortsättning. Hoppas att du tycker om den. :)

23/2, 2023 kl. 19:58

#5

RuterEss

Gratulerar till en riktigt snygg och sexig debut här på Bubblan. Välkommen!

//RuterEss

23/2, 2023 kl. 16:52

#4

MartinL

Härligt med en kaxig bratt som kan ge oss fler sköna stunder, bra början.

19/2, 2023 kl. 16:37

#3

Sandersson

Tack Alex för konstruktiv kritik. Novellen skrevs i all hast och jag korrekturläste inte innan jag publicerade. Slarvigt av mig men nu har jag gjort ändringar och även skrivit in ett mer tillfredsställande slut. :)

19/2, 2023 kl. 11:44

#2

Sandersson

Ja det måste nog bli en fortsättning för att inte snuva någon på konfekten. ????

19/2, 2023 kl. 09:20

#1

MalmöLars

Och vad händer sedan?

19/2, 2023 kl. 01:49