Hur kommer det sig att femtonåriga Miranda kysser sin pojkväns storasyster? Hur började förresten hon och hennes egen syster att ligga med varandra? Och hur gick det till när hon förlorade oskulden med sina bröder? Det här är Mirandas historia!

Du behöver inte ha läst någon av mina tidigare noveller! Detta är dock en fristående serie som utspelar sig före, och parallellt, med serierna om sextonåriga Emma och hennes bröder. Om du vill så får du gärna läsa de novellerna innan, eller för den delen efter, du läst den här. 

Även om platserna i denna berättelse finns i verkligheten så har inget av detta hänt. Alla personer är uppdiktade och eventuella likheter med verkliga människor är bara en olycklig slump. 

 

- - -

Onsdagen den 21 oktober 2020

Den femtonåriga tjejen klev ut genom bussens bakre dörr och hoppade ner på marken. Redan innan det högljudda fordonet börjat köra iväg hade hon tagit stegen mot den lilla grusplanen och vidare ut på den raka landsväg som ledde bort från E20. 

Hon var lite tidig. Hennes sista lektion hade ställts in på grund av att läraren varit sjuk, något som inte var helt ovanligt denna höst. Hon kände duggregnet slå mot den tunna vindjackan och skyndade på stegen en aning. Hennes svartvita Converse-kopior började redan bli blöta av de små vattenpölarna. 

Hon var på väg hem till sin pojkvän, Filip, och hans föräldrar. De gick i samma klass inne på Alléskolan i Vara men medan hennes spansklektion ställts in så tycktes han varit kvar på sin i tyska. Något som passade henne rätt bra denna eftermiddag. Hon ville samla tankarna och plugga lite i ensamhet.

Det dröjde inte länge innan hon kom fram till den lilla grusväg som svängde av snett åt höger och började gå upp mot det röda huset. Båda bilarna stod framför garaget så hon brydde sig inte om att rota fram nyckeln ur sin ryggsäck. Väl vid ytterdörren blev hon stående en sekund innan hon långsamt tryckte ner dörrhandtaget. Även om hon varit här flera dagar i veckan ända sedan höstterminen började så kändes det fortfarandes lite ovant.

Det här hade blivit hennes fristad. Det här var platsen där hon kände att hon kunde finnas utan att vara intryckt på en allt för liten yta. Det var här hon slapp se sin mamma ligga allmänt apatisk på soffan eller höra hennes skäll eller allmänt osammanhängande svamlande. Trotts att hon visste att hon bara var här i egenskap av yngsta sonens flickvän så kände hon det nästan som att hon hade en familj. 

Förvisso så hade hon också delar av sin familj här. Hennes artonåriga storasyster, Emy, var faktiskt tillsammans med Filips storebror, Hannes, och hon kände det nästan som att deras sjuttonåriga mellansyster Emma, på något vis, också kunde få vara hennes syster. Ibland, även om hon visste att det var dumt, så önskade hon att deras föräldrar kunde få vara hennes föräldrar. Men hon visste att det inte var så. 

Hon hade tänkt att gå raka vägen upp till Filips rum men när hon kom in i hallen så förblev hon stående. Något hon hört hade stoppat henne. Som förstelnad stod hon och försökte både lyssna, och stänga ute, samtalet som pågick i familjens kök.

– Men blir hon inte orolig? Undrar hon inte?
Det var de tre syskonens mamma, Elisabet, som ställt frågan.
– Näe …

Hon kunde nästan höra hur hennes storasyster skakade på huvudet och se hur hennes korta, svarta hår med de blåa och rosa slingorna fladdrade till sådär som det brukade göra. Rösten var tyst. Som att den inte riktigt ville, eller orkade, ge svaret.

– Men ni har varit här nästan varje dag i mer än en månad nu, hörde hon Filips pappa, Erik, säga.
– Jag vet, svarade hon tyst.
– Det har blivit rätt mycket nu. Förlåt. Jag förstår att det …
– Nej. Verkligen inte så, avbröt Elisabet henne.
– Ni får såklart vara här hur mycket ni vill … eller behöver, svarade hon med en kort paus.
– Det är bara det att om jag vore er mamma så hade jag undrat.
– Jo men …

Emys suck hördes hela vägen ut till hallen.
– Hon ….
”Bryr sig inte”, avslutade Miranda svaret i huvudet när Emy inte fick fram resten.

– Jag tror faktiskt inte hon bryr sig.

Det blev till slut Hannes som yttrade de ödesdigra orden. Ifrån hallen kunde Miranda nästan känna hur hennes syster med sammanbitet ansikte nickade instämmande. Det gjorde så ont att höra det, men det var ju sant. Deras mamma brydde sig inte.

– Men det kan du väl inte …?
– Jag tror inte hon kan.
”Var Emma också där? Satt alla och pratade om hennes familj?”
– Vadå inte kan? Erik tog vid där hans fru just slutat.
– Jag har varit där. Jag tror inte ens att hon märkte det, svarade Hannes.
– Hon låg i en hög på soffan. En halv flaska wiskey stod på bordet, några tomflaskor låg på golvet. Var skräp och rester överallt.

Miranda visste mycket väl hur det såg ut hemma. Det var därför hon var här. Det var därför hon åkt hit själv innan Filip slutat för dagen. Det var därför han och Emma gett henne en nyckel till huset. Hon visste inte ens om deras föräldrar visste att hon hade den.

– Det är så här varje höst, fortsatte Emy. Nu med lite stabilare röst. Som om hon höll en redovisning i skolan, snarare än berättade om sin familjesituation. 
– Hon brukar gå ner någon gång i september och det brukar gå över i november. Sedan får hon panik och ångest kring jul om hon inte maniskt pyntar huset.
– Men har hon inte mediciner? Det var Elisabet som frågade.
– Hon vägrar att ta dem. Hon har inte snackat med psyk på mer än två år.
– Inte konstigt att hon …, Eriks påbörjade mening dog ut.

Nej. Det var inte konstigt att hennes mamma pendlade mellan att vara maniskt galen och utslagen i depression. Miranda visste det men det ändrade inte hur ont det gjorde att höra andra prata om det. Särskilt med denna oförståelse. ”Nej. Min mamma vet inte vart jag är och hon skiter i det! Ok? Släppt det nu! Får jag vara kvar här eller har ni fått nog?” Hon ville skrika.

– Alltså. Jag har pratat med vår familjekontakt på soc, sa Emy efter en stunds tystnad.
– Soc betalar ju ut pengar till mamma för mig och Mirre men de kan kanske ordna så att våra pengar kommer till oss. De brukar gå till målsman men med tanke på att … Ja. Det är inte mycket men kanske täcker det lite mat?

Miranda hade fått nog. Hon visste att den här diskussionen förr eller senare skulle uppstå och hon ville inte vara del av den. Nog fattade hon att det kostade pengar att ha dem där. Att hon och Emy inte bara kunde snylta på familjen Johanssons gästfrihet hur länge som helst. Hon ville bara inte tänka på det. Hon ville inte heller behöva tänka på alternativet.

”Om ett år!” Ett år till och det här skulle vara över. ”Ett år. Bara ett år …”, tänkte hon medan hon så tyst hon kunde började gå upp för trappan. ”Ett år!”

Hon hade planen klar för sig. Hon hade snackat igenom den med hennes pappa flera gånger och allt var ordnat. Hon skulle söka till gymnasiet i Stockholm! Så fort hon var klar med högstadiet skulle hon flytta hem till sin pappa på heltid. Globala gymnasiet hade riksintag på ett av sina program men för att kunna söka till alla, och ha alternativ om hon inte kom in, så behövde hon bli stockholmare på riktigt. Tanken var att hon skulle skriva sig hos honom efter jul. Även om hon rent formellt flyttade från lilla Vara så hade hon alltid rätt att gå klart sista året i den skola hon gick nu. En enkel knapptryckning på Skatteverkets hemsida skulle ge henne möjlighet att söka alla gymnasieprogram i huvudstaden.

Hon räknade med att hennes mamma skulle explodera. Även om hon inte verkade bry sig om sina barn så brydde hon sig i vart fall om vart de bodde. Hon hade varit väldigt tydlig med att hon inte ville att de skulle bli några jävla stadsbor. Miranda skrattade nästan åt tanken. Hon visste att det skulle bli pappas problem att tala med henne. Inte för att det spelade någon roll egentligen. Hon var gammal nog att bestämma vart hon skulle bo själv.

Hon hörde de mjuka stegen komma efter henne i trappan. Emma verkade ha varit den enda som hört hur dörren sakta öppnats och den enda som sett hur Miranda klivit ur sina skor för att sedan bli stående i hallen. När hon nu gått upp för trappan hade Emma rest sig upp från köksbordet och följt efter. 

– Hej, sa Miranda tyst när hon vände sig om i trappen och såg på den blonda tjejen som kom gående mot henne.
– Eh. Alltså …, sa Emma och mötte hennes blick.
– Jag tog en tidigare buss. Inställd lektion, sa Miranda som förklaring på varför hon var där själv.
– Ok, svarade hon.

– De tycker att det är jobbigt att vi är här va? sa Miranda frågande.
– Nej, nej! Inte alls, svarade Emma.
– De är oroliga bara.
– Men vi är jämt här och kostar en massa pengar och tar tvättmaskinen och, och …
Miranda kände hur tårarna började bränna innanför ögonlocken och förbannade sig själv. 

Emma såg på den korta, två år yngre tjejen som var hennes lillebrors flickvän. Hon gick fram till henne och slöt henne hårt i sina armar. Hon smekte henne över det svarta långa håret och böjde sig neråt.
– De är bara oroliga och vet inte riktigt hur de ska göra för att hjälpa till.
– Men jag vill inte ha hjälp, snyftade Miranda.
– Jag vill inte vara någonstans bara för att folk tycker synd om mig.

Emma släppte greppet om hennes kropp och strök med händerna över hennes rygg och upp till ansiktet. Hon strök försiktigt bort tårarna från hennes kinder och lutade upp hennes ansikte så att deras blickar kunde mötas.
– Jag och Filip vill att du ska vara här. Och Hannes vill att Emy ska vara här. Vi tycker inte synd om er! Vi vill att ni ska vara här för att vi tycker om er, fortsatte hon mjukt.
Miranda nickade lätt och snörvlade.

– Vi . Vill . Att . Ni . Ska . Vara . Här. OK? Vi vill att ni ska vara här! Vi tycker om er! Ni är jättevälkommna. Mamma och pappa tycker samma sak.
– Ok, svarade Miranda tyst med ännu en kort snyftning.

Emma slog armarna runt henne igen och höll henne så hårt hon vågade. När hon släppte taget så möttes deras blickar ännu en gång. Emma böjde sig försiktigt framåt och Miranda öppnade lätt på munnen när deras läppar möttes.

För en utomstående skulle det såklart ha sett konstigt ut att hon nu stod och kysste sin pojkväns storasyster men för Miranda var det här vardag. Hon var rätt säker på att Filip var killen hon skulle kunna vara kär i men hon gillade samtidigt hans storasyster, och hon gillade henne. Därför kysstes de. 

De båda flickornas tungor brottades mjukt i deras munnar medan de kärleksfullt strök sina händer över varandras kroppar.
– Vi gillar verkligen er, sa Emma när deras munnar frigjort sig från varandra. 
– Filip är galen i dig och jag har aldrig sett Hannes så fäst vid en människa förut. Och jag gillar dig med, avslutade Emma och gav henne en sista puss på pannan.
– Tack, snörvlade Miranda tyst.

– Men din mamma och pappa då? De frågade ju …
– De är bara oroliga, avbröt Emma henne.
– Ta det som att de bryr sig om er. Jag hade tänkt att prata med dem om något helt annat och så kom Hannes och Emy ner och mamma frågade om de hört något från er mamma.
– Ok, svarade hon lite lugnare.
– Vad skulle du snacka om då?
– Äh. Livet, svarade Emma och ryckte på axlarna. 
– Det kan vänta.

Miranda log blygt och blinkade bort tårarna.
– Du Emma?
– Hm.
– Har du lust att ses ikväll när de åkt? Var ju ett tag sedan.
– Absolut. Jättegärna.

Emma böjde sig återigen fram och kysste sin lillebrors flickvän. Båda tjejerna smekte över varandras ryggar och fram över deras bröst. Emma knådade lätt den yngre tjejens stora byst och fick en lätt smekning tillbaka över hennes små kullar. Sedan kysstes de igen.

Så fort de släppt varandra så gick Miranda in i Filips rum. Han hade husets i särklass största och det tog upp nästan halva övervåningen. Hon gick lugnt fram till hans skrivbord och packade upp den dator hon fått låna av skolan. När hon startade den så stirrade hon tomt på det öppna dokumentet.

Loggboksfilen var öppen och där för att föra anteckningar i projektarbetet. Temat sträckte sig över alla ämnen från matte, via naturvetenskap och historia. Så det var viktigt att anteckna allt man gjorde på de olika platserna. Det var inte, som hennes svensklärare skämtat, en dagbok. 

Miranda hade aldrig haft någon sådan. Hon visste inte ens vad hon skulle våga skriva i den. Hela hennes liv var så skruvat att hon faktiskt inte visste vad hon kunde skriva ner. Kanske skulle hon skrivit om allt som ledde fram till det här. Hur det kom sig att hon satt i sin pojkväns rum och att hon nyss kysst hans storasyster. Kanske om allt som ledde fram till att hon denna kväll skulle tillbringa natten i hennes säng och inte hans. Kanske också om hur de två tjejerna ibland delade på honom i en trekant. Men det kunde hon inte. Om någon skulle hittat dagboken så skulle det innebära problem. Och just problem var något som Miranda tidigt lärt sig att undvika.

Nej. Miranda hade aldrig ägt någon dagbok. Men om hon gjort det, så hade det varit det här som hon skrivit om.

Det här är Mirandas historia!

- - -

Hon antog att det började långt innan hon föddes. Ibland så funderade hon ens på varför hon hade fötts. Att trycka ut ett barn med en kvinna som visat sig vara som hennes mamma var väl en sak, men flera? Hon var den yngsta i en skara av fyra syskon. Hennes två äldre bröder, Oliver och Tim, hade i stort sett flyttat ut nu. De långtidslånade ett litet torp utanför Herrljunga och även om de officiellt bodde kvar i den lilla lägenheten så var de aldrig där. De kom möjligen förbi för att plocka upp någon räkning som fortfarande kom på papper, och för att kolla att deras mor i alla fall överlevde.

Kanske var det där hon skulle börja historien. Att skriva om hur de hamnade i trerummaren i de nedgångna lägenhetshusen på Smedjegatan. De som i folkmun kallades för ”Lilla Pakistan”. De där husen där socialen placerade alla som de var tvungna att hjälpa men som ingen helst ville se. 

Hon hade växt upp i ett ganska stort hus, nästan lika stort som det här. Hennes pappa hade flyttat från Stockholm efter att han träffat hennes mamma och tillsammans hade de bestämt sig för att flytta ut på landet. Valet hade fallit på ett hus i samhället Vedum varifrån hennes pappa lätt kunde pendla till sitt nya it-jobb i Göteborg. Samtidigt hade hennes mamma jobbat timmar inom hemtjänsten eller kanske ryckt in på någon förskola. 

Att hennes mamma var konstig hade hon vetat hela livet men det var samtidigt inget man pratade om. Nämn inte din mamma för det kan leda till problem. Bjud inte hem kompisar, för det kan leda till problem. Allt kunde leda till problem!

Det brukar ju sägas att det yngsta syskonet får allt som det pekar på men Miranda hade aldrig känt att det stämde in på henne. Ju äldre hon blev desto mer insåg hon att det aldrig fanns något över till henne. Det var långt senare som hon också insåg att det inte fanns något kvar till någon. De pengar som hennes pappa lyckades dra in var snart borta ändå. 

Inte för att Miranda fattade vart pengarna tog vägen. Hon hade pratat med Emy om det några gånger. De åkte sällan på några större semestrar och de levde knappast lyxigt. De hade inga dyra prylar eller teknik. Men ändå stod det bara en halvtom ketchupflaska kvar i kylskåpet när det var en vecka kvar till löning.

”Det är mamma!” Alla visste att det var så men ingen visste hur. Visserligen var deras köksskåp fyllda av meningslösa plastgrejer från olika reklamfilmer. ”Beställ nu och du får …”, tycktes fungera varje gång. Annars så var det kläder, filmer och under de senaste åren, alla tänkbara, och otänkbara, internetprenumerationer. Fanns det något värdelöst som kostade pengar så hittade deras mamma det och var redo att betala.

Och så var det festandet. Om shoppingen var en tröst när mamma mådde dåligt så var festandet det som drev henne när hon mådde bra. Ibland kunde hon bestämma sig för att dra iväg med några kompisar och så var hon borta i någon vecka. Oftast så var det nya kompisar varje gång och som liten hade Miranda tyckt att alla var läskiga.

Hennes storasyster var tre år äldre och gick redan på mellanstadiet när hon började ettan så hon hade aldrig någon med sig i skolan. Och i och med att hon inte kunde ta med sig några kompisar hem så vågade hon nästan inte skaffa några. Redan i tvåan fick hon rykte om sig att vara den ensamma tjejen som inte ville att någon skulle prata med henne. 

Och så hade livet fortsatt. Samtidigt som hon började fyran så gick Emy vidare till högstadiet inne i Vara och på så sätt blev hon helt ensam på den lilla skolan. Eftersom att hon inte längre gick på fritids så hade hon gått hem själv och spenderat så mycket tid som möjligt inne på sitt rum. Hon visste inte om hon trivdes med att vara ensam eller om hon bara hade lärt sig att trivas med det. Men det var skönt att slippa föräldrarnas återkommande tjafs eller att behöva ha att göra med sin mammas skiftande humör. 

Hon hade inte så mycket att göra med sina bröder. De snackade ibland men det var knappast så att de någonsin lekte med varandra som barn. Tim var sju år äldre än henne och Oliver var fem, så det var ju knappast som att de var särskilt intresserade av att leka med en bebis. Samtidigt som Miranda gick ut femman så tog Tim studenten. I hennes ögon hade hennes bröder alltid varit väldigt stora. Nu så var de ju faktiskt vuxna.

Sommaren som hon skulle börja sjuan så hade dock hennes liv slagits i tur. Hon fick fortfarande rysningar när hon tänkte på den där dagen i juli 2018. Hennes pappa hade kommit in på hennes rum och sagt att han skulle flytta. Han hade berättat att hennes mamma hade gjort något fruktansvärt dumt mot honom och han inte orkade att bo kvar med henne.
– Jag orkar inte heller bo kvar med henne, hade Miranda sagt.
– Jag förstår älskling. Vi löser det sen’.

Men ”sen” hände aldrig. Hennes pappa hade först flyttat hem till sina föräldrar i Kungsängen, en bit utanför Stockholm, och det skulle inte fungera att ha barnen boende där. Miranda förstod egentligen inte varför. Hade de inte bott över där hela familjen förut? Hon hade ju till och med kompisar där. Men istället så blev hon kvar här ute på landet.

När deras pappa klev ombord på tåget till Herrljunga så visste fortfarande ingen av de fyra syskonen ens var deras mamma var någonstans. Han hade bett om ursäkt flera gånger samtidigt som han kastade ner sina viktigaste grejer i en väska. Sedan hade han varit borta.
– Morsan har spelat bort alla pengar och sedan så låg hon med någon annan, hade Tim förklarat med en suck.
–  Men det har hon väl gjort innan? hade Emy frågat.
–  Jo. Men inte såhär. Tror det var något om en gammal kompis till pappa och något mer än det. 

– Fattar inte att han stannade så länge ändå, hade Oliver sagt.
Tim hade bara ryckt på axlarna som svar.
– Tjugo år från första ungen. En kan ju inte säga att han inte gav det en chans, hade han sedan sagt.
– Fast då hade han väl kunnat fortsätta vara kvar. Varför dra nu? hade varit Emys svar.
– Ingen aning.

De fick aldrig reda på alla detaljer. Det tog två veckor innan deras mamma ens visade sig igen och när hon väl gjorde det så betedde hon sig som att det inte fanns några problem.
– Då kan vi ha det så mycket roligare själva, hade hon sagt uppmuntrande till Emy och Miranda.
– Det är knappast som att vi behöver den där tråkmånsen i alla fall. Eller hur?

Miranda hade inte svarat utan gått direkt in på sitt rum. Hon tyckte nämligen att tråkmånsar ändå kunde vara rätt bra att ha ibland. Åtminstone var det väl så när det kom till att få in pengar. Lotta, som hennes mamma hette, hade inga sparade pengar och hade redan varit hos Kronofogden och vänt flera gånger. Nu satt hon med skulder till flera olika inkassobolag och en mängd övertrasserade kreditkort.

Därför så var det ingen som blev förvånad när huset de bodde i skulle säljas. Miranda förstod såklart inte alla detaljer, mer än att Mamma festat upp alla pengar igen och när huset väl var sålt och lånen var betalda så gick det lilla som var kvar i hennes del till att betala några av hennes skulder.

Till att börja med hade det varit mycket strulande och en massa diskussioner om vad som skulle hända med de fyra syskonen. Egentligen så tyckte Emy och de två bröderna att de kunde bo själva men i och med att Miranda var så ung så ville inte kommunen skilja henne från sin förälder. 

Tim och Oliver hade då velat flytta hemifrån men det gick inte heller att ordna. Den ena av dem gick ju fortfarande på gymnasiet och var tillräckligt ung för att deras föräldrar skulle ha försörjningsansvaret. Det var på så vis som de hamnade i en liten trerumslägenhet.

På sätt och vis så var Miranda lite arg på att Tim och Oliver inte bara flyttat ut ur lägenheten. Då hade hon ju i alla fall kunnat få ett eget rum. Men så länge den ena var under tjugoett så ansåg socialen att han skulle bo hemma hos mamma och få pengar via henne. På samma sätt så ville inte Lotta acceptera att de båda killarna inte ville bo hos henne och skulle aldrig låta Miranda få ta rummet.

Så om Miranda inte kunde lämna allt kaos och flytta till sin pappa så ville hon i alla fall få en nystart med människorna runt sig. Därför så hade hon frågat om hon kunde få börja i en klass tillsammans med de som gått på skolan inne i Vara snarare en med elever från Vedum. Visserligen så skedde det väl en viss blandning i alla fall men hon hoppades att hon skulle våga hitta nya bekantskaper.

Det var alltså så det kom sig att hon börjat i Filips klass och även om hon var tystlåten av sig så hittade hon snart ett gäng med andra ungdomar som var som henne. Eller så var det väl egentligen så att de hittade henne. Helt plötsligt hade en spinkig, lång tjej med grönt hår frågat om hon ville hänga.

Det var första gången Miranda kände att hon hade en vän. Hon bodde också i en av de nedgångna lägenheterna på Smedjegatan och även om hennes ensamstående mamma inte alls hade samma problem som Mirandas så var det skönt att kunna prata utan att vara rädd för hur det skulle tas emot. 

I skolan så pratade de dock inte så mycket om sina familjer. De hade snart börjat att umgås med tre andra tjejer, som alla gick i åttan, och snart så sågs de fem bleka och hårt sminkade tjejerna som skolans emoklick.

Miranda hade börjat att måla sig runt ögonen efter jullovet i femman. Hon hade fyllt tolv och hennes bröst hade redan börjat växa och hon tyckte att hon nästan såg ut som en tonåring. Därför så tänkte hon att det var rimligt att kunna få sminka sig som en och ingen verkade säga emot. Hennes brittiska påbrå gav henne redan en blek hy och tillsammans med ett mörkt läppstift, mycket svärta runt ögonen och ett nästan vitblonderat hår så tyckte hon att hon såg både coolare och äldre ut. 

Någon månad in i sjuan så hade hon dock tonat ner sminket något och det låg nu på ungefär samma nivå som hennes kompisars. Samtidigt hade hon färgat håret svart för att sedan låta sin naturligt mörka hårfärg långsamt ta över. Nu gick hennes hår långt ner på ryggen och tillsammans med de svartmålade ögonlocken och de annars stora ögonen så blev hennes emolook komplett. 

Medan de andra tjejerna i hennes klass tycktes sminka sig för att visa upp sig så sminkade hon sig istället för att dölja sig. Hennes hela uppenbarelse gjorde det lättare att i det närmsta göra sig osynlig för alla som inte var och såg ut som henne. Det var också skönt att slippa killarna. Hon tänkte annars att hon borde haft mer av deras intresse riktat mot sig. Hon verkade trotts allt ha det som de var mest intresserad av. Det vill säga: Hon hade stora bröst. 

De hade växt till sig ordentligt från femman till sjuan och var runda och stora. Hon fick många blickar från de andra tjejerna när de bytte om på gymnastiken och hade hört att även klassens favoritblondin var smått avundsjuk. Men hur kul det än var att höra så var hon ändå mest glad av att slippa uppmärksamheten.

Annars så tänkte hon att hon hade ganska bra koll på det där med killar och sex. Så länge hon kunde minnas så hade hennes bröder haft både tjejer och killar med sig hem. Att de hade sex var inget konstigt. Ända sedan hon undrat över vad Tim och en tjej gjort tillsammans i duschen och hennes mamma förklarat allt om det roliga som killar och tjejer kunde göra med varandra, så hade hon vetat hur det funkade. Visserligen så hade hon själv nog hellre dött än att ta med sig någon hem. Hur vågade de? Tänk om något hände och det blev problem.

Att undersöka och göra det skönt för sig själv var också något hon hört om från sin mamma. Att det var normalt för killarna och även för hennes storasyster att pilla sig mellan benen. Första gångerna hon gjort det så hade hon inte tyckt att det varit något märkvärdigt men med åldern hade det blivit allt skönare. 

Hon var dock osäker på hur skönt det faktiskt var. Ibland kändes det som att hon skulle tycka om det mer än vad hon gjorde. När hon såg tjejer i olika porrklipp smeka sig själva så gjorde de det samtidigt som de stönade högt och nästan skrek. Deras kroppar skälvde och de vred och åmade sig. Själv så låg hon mest tyst och andades med lite flämtande andetag. När det blev som absolut skönast kunde hon ibland känna en liten ryckning i underkroppen. Hon var inte ens säker på om hon fått någon orgasm, på riktigt. 

Hon visste inte om Emy någonsin hört när hon gjort det. Oftast så försökte hon att få tid att göra det när hon var ensam hemma efter skolan men det hade kanske hänt att hon gjort det någon sen kväll när det verkade som att hennes storasyster somnat. 

Ibland så kunde hon vakna mitt i natten av stönande och gnyende ljud från den andra sängen. Första gången så funderade hon först på om hennes syster blivit sjuk men så fort hon insåg vad det var hon hörde så rodnade hon. Det kändes så pinsamt att ligga och lyssna till det hennes syster gjorde. Trotts allt så var det ju ändå en rätt privat stund. 

Med tiden vande hon sig dock vid att ibland vakna av vad hennes syster gjorde. Hon tänkte tillbaka på alla ord från hennes mamma om hur naturligt det var att pilla på sig själv och tillslut hade hon lärt sig att ignorera det. Kanske någon gång, särskilt om hon vaknat ur en mysig dröm, så kanske hon också kände att hon blev lite upphetsad av att lyssna på ljuden. Ibland funderade hon på om det var ljuden från hennes systers onanistunder som smög sig in i drömmarna och gjorde dem mysiga. 

Just en sådan natt inträffade på vårterminens första dag när hon gick i åttan. Hon hade visserligen varit lite småkåt hela eftermiddagen och kvällen. Att vara smått kåt var inte något helt ovanligt för Miranda. Det var ganska ofta som det rann till nu för tiden. Kanske när hon såg någon snygg kille eller, ännu hellre, en snygg tjej. Det var faktiskt det som hänt denna eftermiddag.

Hon hade tidigt fått veta att det inte var något konstigt att bli intresserad av personer av samma kön som sig själv. Det var något hennes mamma högtidligt hade förklarat när hon var fem och någon skämtat om att Tim, som då var tolv, kanske var kär i en kille.

Så att hon tyckte att en ny tjej som kommit till klassen var söt var inget konstigt. Däremot tyckte hon att det varit otroligt pinsamt när hon råkade känna sig kåt i omklädningsrummet efter idrottslektionen. Hon trodde inte att någon hade märkt något dock. Det var ju inte som att det syntes allt för mycket på tjejerna. Sedan blev det ju inte bättre av att hon sedan parats ihop med henne och Filip, den enda killen i klassen hon stod ut med, i samma grupparbete. Vart hon än vände sig så var det någon söt att titta på.

Dock hade hon inte fått någon möjlighet att göra något åt sin kåthet. Hon hade inte vågat smeka sig i duschen hemma och Emy hade spenderat hela eftermiddagen inne på rummet. Hon hade mest legat på sin säng och skrivit med någon tjej som hon träffat under jullovet hos deras pappa. Mellandagarna och nyåret hade de nämligen spenderat med honom.

Hon hörde sin systers stönanden och såg bort mot hennes säng. Rummet var avlångt och mellan de båda sängarna stod det ett lågt bord. Vid Mirandas fotända fanns rummets största öppna yta och framför den fanns dörren som ledde in. Till höger, från Miranda sett, stod en garderob. 

Hon såg bort mot Emy igen men rörde sig i övrigt inte alls. Hon försökte att fortsätta andas som om hon fortfarande sov samtidigt som dagens upphetsning återigen gled genom hennes tankar och kropp. Hon ville så gärna få smeka sig till en orgasm men vågade inte när hennes syster var vaken. 

Samtidigt så funderade hon på vad klockan var. Hon antog att det var en normal fundering när man väcktes mitt i natten, hon brukade i alla fall fundera över det. Hon vred sig lite på sängen för att försöka nå sin mobil men stoppade, som så många gånger förut, sig själv. 

Hennes kåthet från eftermiddagen satt dock fortfarande i och hon kände hur hon blev allt blötare mellan benen i takt med att hon hörde Emys stönanden. ”Undra om Irma också skulle låta sådär”, funderade hon samtidigt som hon tänkte på den nya klasskompisen. 

Försiktigt så tryckte hon in sitt pekfinger i sig själv och började att röra det. Hon sov i trosor och en stor t-shirt och hon tyckte att tyget hindrade henne från att komma åt ordentligt. Samtidigt så vågade hon inte att dra av sig underkläderna. Hon var inte ens säker på att hon vågade att smeka sig själv.

Ändå fortsatte hon att även pressa in långfingret och efter ett tag så bytte hon så att det var lång- och ringfingret som hon tryckte in och ut i sig. Hon låg med handen tryckt mot venusberget samtidigt som hon stötte med fingrarna i fittan.

Vid det här laget hade hon nästan helt glömt bort Emy och fokuserade på att äntligen få komma. Hon drömde om hur det kunde varit Irmas fingrar som rörde sig där inne. Hon fantiserade om klasskompisens korta blonda hår, hennes smala och spinkiga kropp och om de små brösten och den hårlösa fittan som hon sett på idrotten. Hon tänkte på hur det skulle kännas om det var hennes fingrar som pullade henne, snarare än sina egna.

Hon stannade kort upp med sina rörelser och drog undan sina trosor. De hamnade en bit nedanför knäna och samtidigt som hon särade på benen så la hon sin vänsterhand över sin klitoris. Hon använde högerhanden för att fukta den lilla knappen något innan hon började att smeka över den med vänsterhanden. Snart hade hon också återigen kört in högerhandens fingrar i sig.

Hon började att spela med fingrarna över klittan i en allt snabbare takt. Samtidigt så försökte hon trycka in ett tredje finger i sig men kände att det spände emot lite väl mycket. Hon fortsatte därför att röra de två fingrarna in och ut i sitt varma inre samtidigt som vänsterhandens pek- och långfinger fortsatte att spela över klittan.

För sitt inre fantiserade hon fortfarande om att det var Irma som pullade henne. Hon undrade hur det skulle se ut och kännas om hon istället låg mellan den långa blondinens ben. Hur var det egentligen att slicka en annan tjej?

Med ett sista tryck över klitoris så kände hon hur hennes underkropp spände sig och hur hennes lår darrade till. Hon hade aldrig låtit särskilt mycket när hon kommit och allt som oftast var det enda hon kände några små spänningar i underkroppen. Så var det även denna gång.

Efter att ha dragit bort sina händer från sitt underliv så drog hon in ett par djupa andetag. Det var först då som hon kom ihåg att hon inte var ensam i rummet. Från den andra sängen kunde hon klart höra sin systers stönande gnyenden som snabbt blev till ett ljudligt, pipande skrik. 

¬– Oj, hörde hon sedan Emy säga.
– Ja. Alltså, sa hon själv men tystnade genast.
Sedan skrattade de båda nervöst.

– Vad är klockan? frågade Miranda sedan efter en stund.
Hon såg hur Emys mobilskärm lyste upp på andra sidan rummet.
– Kvart i tre, kom svaret sedan.

Miranda drog en djup suck och ett stön. ”Hur fan ska jag somna om nu?” tänkte hon.
– Så grattis på födelsedagen antar jag, hörde hon sedan Emy säga.
Hon skrattade till.
– Oj. Jo tack, sa hon som svar.
– Femton år och allt, sa hennes syster sedan.
– Jo. Antar det.

De båda tjejerna låg vakna ett bra tag men ingen av dem sa något mer. I Miranda snurrade tankarna runt i samma cirklar. ”Hur galet var det inte att onanera med sin syster?” Samtidigt så hade de ju faktiskt inte gjort det tillsammans. Det var mer som att de hört varandra göra det, och det hade ju hänt förut. 

Fast, tänkte hon. Det hade ju varit av misstag. Å andra sidan så hade det här ju också varit det. Det var ju knappast som att Emy menat att de skulle smeka sig och komma nästan samtidigt. Och var det ens tillsammans om det var från olika sängar? Miranda fick inte ordning på tankarna.

När hennes mobiltelefons larm började att ljuda på morgonen så kände hon det som att hon bara sovit i ett par minuter. Ändå så gick hon upp och hällde i sig lite Corn Flakes och mjölk innan hon tog sin väska och begav sig mot skolan.

Hennes tankar snurrade fortfarande runt i huvudet och dessutom var hon ordentligt trött. Ändå lyckades hon att skratta när hennes kompisar skämtade om att hon nu var byxmyndig och bad henne välja ut en kille. Egentligen så kunde hon bara tänka på Irma, eller möjligen sin syster. Hon undrade ur Emy såg ut när hon smekte sig själv. 

Till skillnad mot hennes egna, lite rundare form, så var Emy lång och smal. Hon hade kort, svart hår som hon ofta färgade i olika rosa, blåa och lila slingor. Till det brukade hon sprayfärga luggen med någon ny färg så gott som varje dag. Miranda funderade på hur hennes syster såg ut mellan benen? Var hon rakad? Själv hade hon börjat raka av sig håren ungefär samtidigt som hon började att få några. Det verkade trotts allt vara något som folk gjorde.

Hon tvingade sig själv att sluta att tänka på det. Hon hade haft de tankarna under natten också men ville verkligen inte fantisera om sin syster. Hon ville fantisera om Irma eller andra tjejer. Men just nu så behövde hon tydligen också fundera ut en kille som kunde verka rimlig. 
– Filip, sa hon därför lite osäkert.

Hennes kompisar skrattade till hysteriskt.
– Emotjejen och nörden är väl inte ett dåligt par ändå? sa tillslut hennes grönhåriga granne som sett att Miranda såg obekväm ut.
– Nej. I och för sig, svarade en annan tjej som hade lila hår.
– Det är nog ganska passande faktiskt. Du får lägga in en stöt nästa gång ni jobbar på matten.

Miranda hade följt med de andra tjejerna i deras skrattande innan de lämnat matsalen för att gå iväg till nästa lektion. Det kändes som att resten av dagen släpade sig fram och hon fick aldrig chansen att prata med Filip för att ”lägga in en stöt”. Inte för att hon tänkte att hon skulle göra det i vilket fall. Inte heller fick hon någon chans att prata med Irma. På riktigt hade de faktiskt inte sagt ett endaste ord till varandra. 

När hon kom hem så hade hennes mamma, till hennes förvåning, köpt en tårta. Det var en fryst marsipantårta från ICA men hon uppskattade verkligen att hon blev ihågkommen hemma. Medan mamma inte haft råd med någon present så hade i alla fall Emy, Tim och Oliver skrapat ihop till en tröja som hon kollat in. 

Eftersom att hon sovit så dåligt under natten så bestämde hon sig för att lägga sig tidigt och redan vid nio klev hon ut ur duschen och in i rummet där hon, efter att ha torkat sig, drog på sig en t-shirt. 

Hon visste inte hur lång tid hon sovit när hon vaknade av sin systers gnyende stön. Utan att egentligen reflektera över det så särade hon direkt på sina egna ben och började att också smeka sig själv.