Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • STORSÄLJARE
  • Lustpirr för tjejer
  • Lekfullt för lekfullt par
  • Inspireras

31/12, 2008 kl. 21:26, av minpitt

Passion i berg och dalbana

Del 1 av 4 i serien Passion i berg och dalbana

Passion i berg och dalbana, ja de flesta gissar nog att det inte handlar om Gröna Lund, utan mer att känslorna kan variera i intensitet, för att till och med upphöra helt, men kan känslorna verkligen dö fullständigt ..?

Passion i berg och dalbana, ja de flesta gissar nog att det inte handlar om Gröna Lund, utan mer att känslorna kan variera i intensitet, för att till och med upphöra helt, men kan känslorna
verkligen dö fullständigt om man älskat varandra i flera år?

Kan man bli så osams att man aldrig vill se varandra mer?
Den här novellen handlar inte bara om sex, utan det finns även en del intriger, våld och tragisk död. Med andra ord, lite av det som de flesta av oss råkar ut för, i lite olika stora
portioner, men så klart, eftersom jag publicerar den här så handlar det ju mest om skönt sex.



Året är 1971. Således inte forntid, men ändå långt ifrån alla moderniteter som mobilelefoner, internet, epost, SMS, mobilkameror och så vidare... Vissa saker var säkert krångligare utan alla finesser, men å andra sidan så riskerade man ju inte att bli offentligt uthängd till allmän beskådan även om man skulle råka visa sin känslor offentligt (plåtad med mobilkamera), så på så sätt var nog livet lite lugnare.
Anders är en kille som väntar på att fylla 15, mest för att han får köra moppe då. Moppen har han redan köpt, billigt av en äldre kille som just tagit körkort. Han har fixat, putsat och har haft den klar ett tag redan, så nu hoppas han bara på att det inte ska vara allt för dåligt väder i mitten av januari, när han fyller år. Han bor ju i Eslöv, så vintrarna är ju inte alltid så hårda, men han har hunnit säga flera gånger, att ” Säkert kommer vi att få den jävligaste vintern på hundra år, bara för att jag inte ska kunna ta ut moppen!”

Sedan sju år tillbaka bor han i villa med sina föräldrar. Det här är ju den perioden när det började bli ganska vanligt att även arbetarna hade råd att köpa villa, så hans far var väldigt stolt över sitt husköp.
Tidigare hade de bott i ett hyreshus, bara en kilometer därifrån. Ett sånt där typiskt 50-tals, trevånings hyreshus, och där bodde även hans lekkompis från tiden före första klass, Kerstin. Kerstin är nästan i samma ålder som Anders, dvs, det skiljer bara drygt en månad mellan henne och Anders, men hon går ju då ändå i klassen under honom.
Deras ”kompisskap” självdog när Anders flyttade från hyreshuset, och i skolan fick han snart andra kompisar, killar då förståss, så det hände i stort sett ingenting, mellan dem under flera år, mer än att de sa ”hej” till varandra när de möttes.

Vändpunkten kom således på höstterminen när Anders gick nian. Det var en dag, egentligen som vilken dag som helst, när Kerstin blev irriterad av ett par killar i sin klass. Förmodligen var de mer eller mindre tända på hennes ovanligt mogna kropp, och förvisso hade hon ett vackert ansikte och vackra former, men de visade definitivt sina känslor på fel sätt. En av grabbarna ställde sig besvärande nära, framför henne och hade händerna i brösthöjd, som för att tafsa på henne:
- Du som har så schyssta lökar, visst kan man väl få känna? Och smaka också för den delen... Det skulle säkert du också gilla.
- Men lägg av! Du rör mig inte! Och vill du absolut suga så tycker jag att du ska fara hem till din morsa... Säkert har du väl aldrig slutat suga på hennes tissar.
- Du var mig en stöddig jävel! Be om ursäkt för det där! Sa killen och tog ett steg fram, så Kerstin backade in mot väggen där hon stod.

Kerstin kände att det hela blev mycket obehagligt. Hennes blick visade tydligt att hon helst ville dra iväg någon annanstans, och det var just den blicken som Anders fick syn på när han av en händelse passerade genom korridoren.
- Vad fan sysslar du med? Jävlas du med tjejer? Sa Anders och puttade iväg killen från Kerstin.
- Och vad fan har du med det att göra? Är du kär kanske? Sa killen och hånflinade.
- Det behöver man inte vara för att hindra en idiot som är så feg att han ger sig på tjejer. Ta och dra iväg någon annanstans! Sa Anders och fortsatte mota killen framför sig.
- Håll käften! Du ska fan inte lägga dig i! sa killen, som var både yngre och kortare än Anders, men däremot kraftigt bygd, samtidigt som han laddade med en knytnäve.

Anders reagerade reflexmässigt och satte upp en arm, Han hindrade smällen och knuffade till killen mera ordentligt, så nu tappade han balansen och satte sig.
- Och vad händer här då? Hördes plötsligt en myndig stämma, som visade sig komma från Anders klassföreståndare.
- Han bara slog omkull mig! Svarade killen på golvet snabbt, och Anders fyllde i:
- För att du jävlas med Kerstin! Så jävla fegt!
- Intressant... Jag tror jag frågar Kerstin istället, sa läraren.
- Jo, det stämmer som Anders sa... Han hjälpte mig, för att dom ville tafsa på mig. Sa hon lite tyst, och skrämd över uppståndelsen.

Läraren gav en ordentlig uppsträckning och ett förmaningstal till de båda grabbarna, Kerstin tackade Anders för hjälpen, och sedan hände inte så mycket mer den dan, mer än att Anders och Kerstin för ovanlighetens skull råkade få sällskap på vägen hem från skolan. De snackade lite om det som hänt, men mera om förväntningarna om att de skulle göra när de fyllt 15. Barnförbjudna filmer på bio var ju också ett hägrande nöje. De sa ett artigt ”Hejdå” till varandra när de skildes utanför hyreshuset där Kerstin bor, och Anders traskade vidare ensam.

Nästa dag började inte bra. Redan före första lektionen så kom de båda bråkmakarna från Kerstins klass och smög sig på Anders. En av dem kom bakifrån och tog tag i hans armar, medan den andra fortsatte runt och gav honom en redig knytnäve i magen.
- Nu är du inte så jävla tuff längre, tjejtjusaren!.. Smaka på den här också! Sa han sturskt och slog en knytnäve på kinden. Tredje smällen var på väg men de stod ju så lämpligt utanför lektionssalen där Anders skulle ha första lektionen, så innan någon av Anders klasskompisar hade hunnit göra något så greppade Anders klassföreståndare tag i handleden på killen som just skulle slå igen.
- Tänk att jag anade det här... Att jag skulle få se mer av er två. Nu har ni faktiskt utmärkt er en gång för mycket! Sa han och tog med de båda till rektorn, och berättade samtidigt:
- Nu ska ni få berätta för rektorn hur ni betett er, så får han skriva rapport hem till era föräldrar... Förr eller senare så ska vi nog få ordning på er också!

Senare på dagen, under lunchrasten så möttes Anders och Kerstin utanför matsalen.
- Vad har hänt? Du har ett stort rött märke på kinden! Sa Kerstin.
- Inget farligt... Det blev bråk i morse igen... Samma idioter som du träffade igår...
- Men fan vilka barnsliga idioter... Så du fick stryk för att du hjälpte mig igår?
- Ja tydligen... Nu hjälptes dom åt, men lika klantiga idag också, så våran klassföreståndare tog dem på bar gärning och drog med dem till rektorn.
- Men vilka dårar... Då förstår jag varför de var sena i morse, och dom såg faktiskt rätt vissna ut... Vet du förresten, en av dem kom faktiskt fram till mig på första rasten... det var han som bråkade mest igår, och han bad om ursäkt, och sa att han insåg att han betett sig dumt, för egentligen så gillade han mig, och han frågade om inte vi kunde bli ihop.
- Hoppsan! Vilken helomvändning! Och du nappade förståss? Skrattade Anders.
- Nej gud bevare mig... Inte en sådan barnrumpa. Han frågade om du och jag var tillsammans, och då svarade jag ja, bara för att slippa mera snack.
- Åhhh, så det var bara en ursäkt då? Ingen tanke bakom? Sa Anders lite för snabbt. Han tänkte det mest som ett skämt, men insåg att det kunde nog lika gärna uppfattas som en raggningsreplik från honom.
- Ingen tanke just då, men han fick mig ändå att fundera. Visst minns du hur mycket vi lekte tillsammans när vi var små?
- Jo absolut... Minns du när vi var i sommarstugan hos dina föräldrar? Det var nog samma år som morsan och farsan köpte hus, och dina föräldrar byggde sommarstugan. Kan vi ha varit sex år eller så? Vi badade i alla fall nakna i sjön, för ingen av våra föräldrar hade tänkt tanken att ta med badkläder åt oss.
- Så klart jag minns... Jag var jättenyfiken på det där som dinglade mellan dina ben... Det enda liknande jag sett tidigare var ju farsans stora fula, skrynkliga, någon gång när han hade badat eller när han skulle klä sig.
- Jösses... Är det just den detaljen du minns... Jag minns bara att jag tyckte att du var så otroligt vacker utan kläder, och att vi skvätte vatten på varandra helt hejdlöst. När jag tänker på det så här långt efteråt så var det nog första gången jag tände på en tjej... På nåt oskyldigt sätt, men ändå, jag var alldeles förvriden i skallen ett tag.
- Tihi... Det minns jag också... När vi gick upp ur vattnet och jag petade på din snopp, för att reta dig, för den hade blivit pytteliten medan vi badade, men då pekade den plötsligt rakt ut istället.
- Tusan vilket minne du har... Det där minns jag också, och jag vet att jag skämdes, och försökte dölja den.

Anders och Kerstin pratade inte med ett ord om att bli tillsammans, men de snackade ändå gamla minnen, och kom sedan åter in på det där med de jobbiga killarna i hennes klass, så innan rasten var slut så var dom båda överens om att i alla fall spela att vara tillsammans, för att Kerstin förhoppningsvis skulle slippa sina omogna klasskompisar.

Kerstin hade tidigare åtminstone börjat bli intresserad av killar, men var lite försiktig, för hennes mamma hade ju förmanat en hel del. Annars så var hon ju relativt välutvecklad för sin ålder, med klart största brösten bland tjejerna i hennes klass, hennes höfter hade fått en fin rundning och hon var numera lika lång som sin mamma.
Anders å sin sida hade inte hunnit riktigt lika långt. Hans intresse var mera på tekniska saker och fotboll, så det här med tjejer hade han helt enkelt inte ägnat så många tankar åt. Kerstin kände han ju ändå så väl sedan tidigare, så det kändes vare sig pirrigt eller obekvämt att prata med henne, så trots att de snackat om att bada näck och att spela att de är ett par, så vaknade inga nya tankar hos honom. Han undrade ändå lite vad som kunde vara på gång när han slutade den dagen, för Kerstin stod och väntade på honom, trots att hon slutat en lektion tidigare.

- Hejsan! Är det mig du väntar på? Sa Anders förvånat.
- Jo, jag sa till de där nollorna i min klass att jag skulle vänta på dig, bara för att slippa att de skulle haka på efter mig när vi slutade.
- Okay, så de håller på fortfarande?
- Inte så mycket... Det har faktiskt blivit lugnare, men man vet ju aldrig vad de skulle få för sig om vi inte längre är på skolområdet... Det känns inte bra, om du fattar.
- Jo det gör jag definitivt, men då kan vi väl gå nu då?

Det blev inte så många ord sagda under hemvägen, men när de kom fram till hyreslängan där Kerstin bor så sa hon:
- Tack för att du gjorde mig sällskap. Jag kanske vill att du gör det fler gånger ett tag framåt... Är det okay?
- Absolut! Jag bor ju ändå åt samma håll, så det är ju inget besvär.
- Tack... Det känns skönt att ha en riktig kompis! Sa Kerstin och gav honom en kram, och i samma ögonblick hördes en röst ropa en bit bort:
- Kolla turturduvorna! Ska ni pippa nu också?
Det var samma bråkmakare som tidigare, som tydligen följt efter för att spana, så Kerstin suckade och sa:
- Vilka idioter... Ignorera dom, men följ med mig in en stund, så får de något mer att fantisera om. Ju mer dom fantiserar, desto mer gör dom bort sig, så till sist tror jag att de kan få sig en ordentlig omgång av både rektorn och förhoppningsvis sina föräldrar.

Anders följde med upp, spanade ut genom fönstret i trapphuset och såg att grabbarna utanför stod kvar, så Kerstin föreslog:
- Skit i dom där.. Kom in så kan du få ett glas mjölk och bullar... Morsan bakade igår.

En timma senare, efter lite allmänt rundsnack så tittade Anders ut och såg inte ett spår av de jobbiga typerna, så han tog på sig jackan för att gå hem.
- Tack för att du ställer upp för mig... Det känns verkligen jättebra. Sa Kerstin och gav honom en kram igen, varefter han gick hem till sig.
Anders tänkte en del på det som hänt, men även om han definitivt trivdes tillsammans med Kerstin, så gick tankarna mest ut på hur han skulle kunna hjälpa henne, för även han tyckte ju att hennes klasskompisar var vidriga.
Tankarna resulterade i att han gick en stund tidigare till skolan nästa morgon och väntade på henne utanför porten.
- Hej! God morgon! Bussigt att du tänker på mig! Sa Kerstin och sedan gick de iväg.
- Kolla! Men försiktigt, till höger... Visa inte att vi sett dem. Viskade Kerstin när hon upptäckt att det verkade som om de två killarna från hennes klass väntade in henne på en sidogata.
- Att dom aldrig ger sig... Jag tror ändå att din ide är rätt bra... Vi ger dom lite mer att snacka om. Viskade Anders tillbaka och tog hennes hand.

Anders höll avsiktligt ner farten, så strax hade de killarna bakom sig.
- Ska ni inte kyssas också? Sa den ena killen, han som för övrigt knappt verkade ha kommit in i puberteten.
- Jag förstår att du vill se och lära dig, så du vet hur du ska göra när du blir stor. Sa Anders med ett flin medan han tittade över axeln, och sedan omfamnade han och kysste Kerstin.
Så klart var syftet bara att reta de två plågoandarna, men nu hände något mer. Han kände hur hennes varma läppar fick blodet att rusa i kroppen. Pulsen skenade och han ville inte släppa greppet. Det blev stående, kyssande en stund, kanske inte mer än en halv minut, men Anders reagerade på att det var helt tyst omkring dem, så han antog att killarna blivit tagna av föreställningen.
Det visade sig att grabbarna bara hade gått vidare och vände sig inte ens om för att titta, så förmodligen hade de blivit generade. De visade inte en antydan till att göra något mer under hela den dagen, så det verkade lugnt, men för Anders del var det allt annat än lugnt.
Kyssen hade väckt helt nya känslor i honom och plötsligt såg han Kerstin på ett helt nytt sätt. Han ville gärna prova dessa kyssövningar igen, men skulle han få något naturligt tillfälle att göra det? Just nu verkade det då knappast troligt att Kerstins klasskompisar skulle komma med något.

Han kom på sig själv med att sitta och puta med läpparna så fort han tänkte på henne, så han försökte genast att ändra på det beteendet innan någon pinsam situation skulle uppstå.
Den här dagen var läget omvänt, dvs Anders slutade före Kerstin, och nu hade han inte det minsta emot att vänta in henne. Hon verkade förvånad, men ändå glad över att se honom, och nu var det hon som tog hans hand när de började gå. Det syntes inte ett spår av bråkstakarna, vilket gjorde Anders desperat. Skulle han nu bara säga ”Hejdå” när de kom fram till hennes port? Han hade ju ingen anledning att följa henne upp, men det löste sig ändå, när Kerstin sa:
- Jag brukar oftast fika när jag kommer hem från skolan, och det är ju mycket trevligare om man har sällskap. Vill du följa med upp idag också?
- Gärna. Om vi fikar hos dig idag också, så kan vi väl göra det hos mig imorgon?

Den här dagen var ganska lik dagen före. Lite allmänt rundsnack, men inga kärleksförklaringar. Skillnaden var bara att de båda satt och tryckte med en massa tankar och känslor som de inte vågade släppa fram. Ingen av dem hade haft en tanke på att inleda ett förhållande, för de såg båda den andre bara som den där kompisen som alltid funnits där, och en kompis är väl inte samma som en flickvän eller pojkvän... Eller? Förändringarna går fort...
Det märkliga var att ingen av dem pratade om saken, utan det var det vanliga alldagliga snacket om skola, filmer som ingen av dem fick se på bio ännu (videon var ju fortfarande något svindyrt, och knappast var mans egendom.), eller så var det gamla minnen som dök upp. De hade ju knappt pratat med varandra på flera år, utan bara sagt ”hej” när de mötts och setts.

Anders gick precis som dagen före, hem till sig innan Kerstins föräldrar kom hem, men nu hade han verkligen fått något att fundera över. Vad skulle hända? Han fantiserade när han gått och lagt sig, om den där gången när de badat näck, med den skillnaden att den nya fantasin var i nutid. Han såg hennes tonårsbröst skumpa medan de sprang hit och dit i vattnet och skvätte på varandra, och när de till sist skulle gå upp så kunde han inte dölja sitt stånd, så givetvis blev Kerstin nyfiken, precis som när de var små.
Han låg nu och runkade sakta sin numera ganska välväxta stake. Nog för att den säkert skulle växa mera med åren också, men han visste ju ändå från duschandet på gympan att han hade då definitivt inte minst pitt, även om det nog fanns någon som hade större också.
- Wao, det är så fantastiskt skönt när du håller i den... det som pirrar i hela mig. Viskade han oändligt tyst för sig själv och fantiserade givetvis att det var Kerstin som runkade honom.
- Jag lovar, det blir bara skönare och skönare, så sluta inte, jag tror... att... men ooooooohhhh... Viskade han lika tyst, och förundrades över det som hände. Kuken pumpade och pumpade, och den sprutade höga kaskader med något kletigt som plaskade ner på hans mage.
Anders flämtade matt och kände hur ansiktet hettade. ”Så sanslöst häftigt... Det måste vara så där det händer när man knullar.” tänkte han, och tänkte även tillbaka på skolans sexualundervisning, så han blev ju egentligen inte förvånad över sprutet, men känslan... Aldrig hade majjen sagt något om att det skulle bli skönt så man nästan svimmade.
Han var tvungen att prova en gång till innan han somnade, och det blev nästan ännu häftigare, nu när han förväntansfullt och flämtande runkade fram en sats till.
Innan han somnade hade han i stort sett bestämt sig för att nu var han bara tvungen att stöta på Kerstin... Han ville nog ha en flickvän betydligt mer än han vågade erkänna för sig själv, eller var det bara blygheten som bromsade? Tänk om hon skulle säga nej... Vilket nederlag, så det kanske var lugnare att inte fråga...
Det blev en alldeles för kort natt, och det hade varit nästan lika för Kerstin, med den lilla skillnaden att hon fortfarande inte visste hur en riktig orgasm kändes. Hon bara smekte sig själv och njöt... och njöt, och... Det började alltid pirra så okontrollerat i hennes underliv att hon inte vågade fortsätta, för hon hade ju ingen aning om den stjärnkaskad som skulle explodera framför hennes ögon om hon hade fortsatt bara lite, lite till.

Nästa dag var det torsdag. Nu började det kännas jobbigt att gå som en katt runt het gröt, och det var i stort sett lika för dom båda. Att något var på gång var egentligen solklart, för de sökte gärna upp varandra på rasterna. Vid ett tillfälle, när de trodde att de var ensamma så blev dragningskraften för stor och de kysstes igen, länge och intensivt. Anders såg in i hennes ögon och såg en blick som gjorde honom knäsvag, och han kände hur han rodnade när hans klassföreståndare passerade och sa:
- Jo jo... Det där såg då mycket trevligare ut än att bråka.
Efter skolan blev det nu som Anders föreslagit, dvs mellanmål hemma hos honom.
- Så läckert ditt rum är, och så stort jämfört med mitt... Jag har nog alltid trott att killar i vår ålder bara har bilder på snygga tjejer, eller på mopeder och bilar på väggarna, men den där fototapeten är ju skitläcker... Som att bo i skogen nästan. Sa Kerstin.
- Jo, jag har fått välja själv, när vi fixade till här för ett år sedan. Jag kände att jag ville få bort lite av den där småpojkskänslan som man fick här inne tidigare.
- Och vilken bred säng... Du har förståss någon tjej som brukar sova över? Sa Kerstin, och hoppades förståss på att han skulle säga nej, men även på att det kanske skulle leda samtalet dit hon ville.
Riktigt så blev det ändå inte, för Anders sa bara:
- Nej för guds skull, jag hade inte en tanke på att ha någon tjej som skulle sova här. Jag tyckte bara att det var häftigt med en bred säng. Man kan sova på tvären om man vill.

Anders ångrade sitt svar. Han anade att hon kanske ville antyda att hon ville dela säng med honom, men nu hade ju chansen passerat, och nu dök dessutom hans mamma upp, så det blev lite av locket på. Hon såg förvånad ut och sa:
- Men hej Kerstin! Det var då länge sedan sist. Säg inte att ni blivit tillsammans? Det hade ju varit festligt om ni hittat varandra igen!
- Nä, vi är bara precis som tidigare, kompisar, och Kerstin följde mig hem för att jag ville bjuda på lite mellanmål. Hon bjöd mig igår och i förrgår.

Kerstin tackade med en kram innan hon gick hem, men kyssen sparade hon, nu när Anders mamma såg på, men nu insåg hon att hon inte längre skulle kunna hålla sina känslor för sig själv. Nu skulle hon säga till Anders vad hon kände, så hon började fundera på hur hon skulle kunna lägga fram det på ett bra sätt.
När hon kom hem så ville hon först testa att känna sig lite mera vuxen, för mamma och pappa skulle ändå inte dyka upp på mer än en timma, så hon gick in i deras sovrum och öppnade den stora garderoben.
Kerstin slängde sin blus på sängen och klev ur byxorna. Hon tog även av sig behån, som hon var stolt över att nyligt fått byta ut, för A-kupan var helt enkelt för liten. Hon stod framför spegeln och smekte sina bröst, och kände hur vårtorna hårdnade, innan hon satte på sig mammas behå. Hon stoppade in några hopknölade nylonstrumpor i den, för att fylla ut den, och drog sedan på sig en av mammas långklänningar.
Kerstin svängde runt framför spegeln och tyckte själv att hon såg riktigt sexig ut, men någonting fattades... Ett par högklackade skor så klart, så hon dök in i garderoben igen för att hitta något lämpligt par, och visst hittade hon, men hon hittade även en påse som hon blev nyfiken på. Den låg instoppad på golvet under hyllan med skor och stack bara ut så pass att hon upptäckte att det faktiskt låg någonting där.
Det var tidningar... Och ett videofodral... Varför i hela friden ligger det ett videoband här, och tidningarna...
Kerstin kände hur det gick en pirrande känsla som en löpeld genom hela kroppen. Hon blev varm, och speciellt underlivet hettade, när hon tagit upp en tidning och sett... Det var en helnaken kvinna på framsidan, och när hon öppnade den så fanns det fler bilder, där hon låg på en säng och smekte sig själv. Kerstin läste bildtexten: ”Kommer inte min kille hem snart så går det för mig i alla fall:”

Kerstin förstod inte riktigt det där med att ”det går”, men det pirrade ändå i musen så hon slängde snabbt av sig klänningen och stoppade ner handen i trosorna, för att bläddra vidare och se...
Tjejen hade jättebröst, så hon kunde pressa dem uppåt och suga på sina egna vårtor. Hon hade även stora vårtor, och de verkade, precis som Kerstins vårtor, stenhårda. På nästa bild låg tjejen med särade ben och hade stoppat in ett par fingrar i musen. Kerstin smekte sig själv frenetiskt och bläddrade... Ahhh... Hon kände hur hon nästan blev svimfärdig... Nu fanns även en kille på bilden, en naken kille, med en kuk större än hon ens fantiserat om. Hon bläddrade raskt vidare och såg hur han tryckte in den i tjejen...
Nu var inte Kerstins första orgasm långt borta, även om hon inte riktigt förstod vad hon väntade på, och det var precis så som hon stördes av tjutande bildäck ute på gatan. Hon tittade snabbt ut och såg att det nog var ren tur att det inte blivit en krock i korsningen utanför, men hon kände då inte igen någon av bilarna, så hon tänkte återgå till det hon höll på med, men kastade en snabb blick på klockan.... Men satan! Morsan kommer hem när som helst! Kved hon för sig själv och stoppade motvilligt undan tidningen, städade undan kläderna som hon provat och fixade sin egen klädsel.
Det dröjde emellertid en stund innan mamma dök upp, så hon var flera gånger på väg tillbaka till tidningspåsen, men hon vågade inte... Tänk om hon skulle bli ertappad... Den pockande känslan i underlivet fanns ändå kvar, så det blev en plågsam middag och kväll, men hon visste ganska exakt vad hon ville nu: Hon visste ingen annan kille på hela skolan som var så schysst att prata med, som man kunde lita på och som faktiskt träffat henne utan att ha en enda liten anspelning på att vilja komma innanför hennes trosor, men kanske var det just det sista som hon nu ville ha ändring på. Hennes känslor hade helt klart svängt från att han var kompis, till att nu vara den hon ville ha som sin pojkvän. Hon ville krama honom, kyssa honom och... Ja, efter att ha sett bilderna i tidningen så hade hon blivit så påverkad att hon ville helt klart bli av med oskulden.

Fredagen på skolan blev nästan som en komisk tragedi. De träffades redan utanför hennes port och följdes under tystnad till skolan. Anders ville så gärna hålla hennes hand, men nu hade de ju inga omogna förföljare att spela ett spel för, så skulle han ta hennes hand nu så skulle det ju bli helt uppenbart att han gjorde det av en annan anledning.
När det var mindre än ett kvarter kvar fram till skolan så stannade Kerstin, tydligen plågad av tystnaden, så hon ställde sig framför honom och sa allvarligt, medan hon så honom i ögonen:
- Har du verkligen ingenting att säga idag? Jag är säker på att du tänker en massa...Du får en tvåkrona för dina tankar.
- Ehh... Va... Det är väl inget speciellt... började han osäkert, men kom ändå på något till sist, så han fortsatte: - Jag tycker bara att det är så trevligt att vi följs åt till och från skolan, och så är jag glad att de där killarna i din klass tydligen gett upp, men du då förresten, du har inte heller sagt något... Om jag säger två spänn för dina tankar, så är vi kvitt.
- Jaha.. Jo... Jag tänkte nog ungefär lika, och så måste jag nog få säga att... Nä förresten, det var nog inget mer. Sa hon svävande och förbannade samtidigt sig själv i tankarna, för att hon inte vågade säga vad hon kände för Anders, men alla känslor dallrade ju i luften, så Anders var ju lika medveten om att något var på gång, så han försökte att få henne att ta första steget, när han sa:
- Jag ser på dig att det är något mer. Visst törs du berätta för mig? Vi är ju bästa kompisar.
- Ja... Jo, jag vet, men... Äsch, jag kan inte... Pressa mig inte är du snäll...

Anders ville ju inte vara påstridig och pressa henne, så inget mer blev sagt, men nu var han rätt säker på att de båda kände likadant för varandra. Det som sedan blev lite komiskt var att de faktiskt fick oväntad hjälp på traven, när Kerstins förälskade klasskompis gjorde ett nytt trevande försök. Han närmade sig ensam och försiktigt, och försöket få igång ett snack, men Kerstin var ju inte intresserad ens av ett snack, så hon drog sig sakta mot korridoren där hon räknade med att Anders borde vara. Han följde efter, och hon svarade pliktskyldig på hans frågor och kände sig lättad när hon fick syn på Anders, så hon gick rakt fram till honom, kramade och kysste honom och sa:
- Hej älskling, jag har letat efter dig en stund, Jag ville bara höra om du gör något speciellt efter skolan?
Anders fick syn på hennes förföljare, så han spelade med, och nu blev det rena känsloexplosionen i hans kropp.
- Jag har inte planerat något, så jag hoppas att du har det. Sa han och kysste henne tillbaka, och inte bara en lätt liten kyss utan det blev väl snarare ett tjog, och han hade henne så tätt intill sig att han kände hennes bröst mot sin bröstkorg, på bara sekunder så blev det knökfullt i byxorna, och han rodnade kraftigt när han insåg att Kerstin märkt det, för hon tittade nyfiket ner mot hans underliv när de släppte greppet om varandra.
- Blir det bra med fika hemma hos mig? Viskade hon med en blick som han inte sett tidigare, men definitivt ville han ta alla tillfällen som fanns att få vara tillsammans med henne, så han bara nickade sakta och log ett fånigt leende som nästan fick Kerstin att brista ut i skratt, för nu var även hon säker på hans känslor.

Kerstins förföljare hade försvunnit, så nu behövdes ju inget teaterspel längre, men deras blickar var som magneter mot varandra, och Kerstin viskade:
- Jag lovar, du får krama mig även om vi inte behöver spela det här spelet... Det ser ut som om du vill.
- Så klart jag vill... Bättre kompis kan man ju inte ha. Sa han med grötig röst, trots att han egentligen velat komma med en lång kärleksförklaring medan han kramade henne intensivt.

Tänk så jobbigt det kan vara när man inte vågar säga det man vill. De lyckades inte ses mer under resten av dagen, förrän det var dags att gå hem. De hade båda, ovetande om varandra kollat in varandras schema, så Anders var mer än orolig att Kerstin inte skulle vara kvar på skolan när han slutade. Han hade ju en lektion mer än henne, men de slutade ju ändå tidigt båda två, så det fanns mycket kvar av eftermiddagen när Anders nästan flög ner för trapporna vid tio över två.
- Oj, vilken tur att du är kvar. Flämtade han med ett brett leende när han fick syn på Kerstin nere vid entrén.
- Det känns som att det här nog redan har blivit en vana... Det är mycket trevligare att ha sällskap längs vägen. Log hon tillbaka, men sedan blev det tyst igen.

När de bara hade några meter kvar till Kerstins port så tänker Anders att nu är det väl ändå dags att berätta hur förälskad han är, men Kerstin hinner före att öppna munnen, och säger:
- Visst hänger du med upp på lite mellanmål idag också?
- Gärna, du vet ju att jag gillar att vara tillsammans med dig.

När de kom in i lägenheten så blev det inte riktigt som Anders räknat med. Kerstin tog med honom till sitt rum medan hon sa:
- Kom, jag ska visa dig något.
Hon pekade på sin säng och bad honom sätta sig, och sa att hon skulle vara tillbaka om ett ögonblick.
Hon hade varit och lånat i föräldrarnas garderob, så nu kom hon tillbaka med en tidning.
- Kolla vad jag råkade hitta häromdagen i morsans och farsans garderob... Skithäftigt! Sa hon och satte sig intill Anders.
Anders blev bara knäpptyst när hon började bläddra i den, så hon kände sig till sist tvungen att fråga:
- Vad tycker du? Visst är det häftigt? Sa hon just när hon vände blad och fick upp början på nästa bildserie.
- Skithäftigt, men den där tjejen... Snacka om urskog! Flämtade han och pekade på tjejen på bilden, med en ovanligt vildvuxen svart buske.
- Jag håller med... den var nog för stor, så stor är då inte min... Den är mera osynlig, i samma blonda färg som jag har på huvudet.
- Åhhh, det låter häftigt... Finns det ingen sådan tjej i tidningen?
- Nä, då får du titta på mig, i verkligheten, istället. Vill du det? Sa hon väldigt tyst, så det lät mest som en flämtning, och samtidigt rodnade hon kraftigt.
- Men... Menar du det du säger nu? Sa Anders och mötte hennes blick som tycktes glöda av något som han aldrig sett tidigare.
Kerstin svarade bara med att nicka diskret och tog hans hand, och placerade den över sin byxknapp.

Tidningen låg nu slängd på golvet och Anders knäppte med darrande händer upp hennes byxor. Hon lyfte på rumpan för att underlätta för honom att dra ner dem, och sedan tittade han frågande på henne när hon fortfarande satt obekvämt med rumpan lättad från sängen.
- Trosorna också. Viskade hon, och då vågade han fortsätta.
Anders ögon höll nästan på att tränga ut ur sina hålor när han såg hennes underbart vackra lilla fjuniga mus. Kerstin sparkade av sig byxor och trosor från benen, för att sedan sära på låren så han fick en ännu bättre vy.
- Så underbart vacker, jag skulle vilja... flämtade han men vågade inte säga vad han ville, så Kerstin hjälpt honom på traven:
- Du vill göra så här kanske? Du får det... Bara du, för att jag vill det. Sa hon och placerade hans hand över venusberget.
Anders kände hur pulsen skenade och han flämtade av spänningen. Det var en fantastisk känsla att se och känna hur hon reagerade på hans smekningar. Han rörde ju faktiskt en tjej på musen, och strax ryckte han till som om han fått en elektrisk stöt, när han kände hennes hand längst upp på låret.
- Får jag se och känna på dig också? Sa hon och snuddade precis samtidigt hans hårt trängda stånd.
- Jaahhh, så klart... Jag känner mig blyg och generad, men vågar du så vågar jag. Flämtade han viskande.
Precis här. Du har väl inte sovit på sexualkunskapen... Du vet, min klitoris... Bara smek den jättelätt... Precis sååååhhh. Kved hon och styrde honom rätt innan hon gav sig på hans byxor.

Kerstin tog tag i hans byxor med en hand på vardera sidan och Anders lyfte på rumpan för att hjälpa till. Kalsongerna följde med samtidigt, så hans stake sprätte upp med en farlig kraft.
- Oj, så hård den är, och kladdig... fnissade hon lätt generad och greppade hans hårda lem.
- Den har blivit kladdig för att du är så fin, så häftig, och gör mig så... vild!
- Och du är ju helt otroligt sexig med din hårda stake... Nu pirrar det så där otroligt i mig, så där skönt som jag brukar kunna göra det själv, men då har jag inte vågat fortsätta, för det bara ökar och ökar... Det har känts jättekonstigt, men strunt i det nu, fortsätt, för det är så otroligt skönt.
- Och du gör det skönt för mig... Jag är bara rädd att det kommer att bli jätte kladdigt här om en stund... Rör bara handen lite mera, upp och ner, men sluta om jag säger till, så jag inte sprutar ner hela sängen... flämtade han matt och kände redan ett farligt pirrande nere i pungen.

De satt nu båda helt saliga intill varandra på sängen och smektes, de såg in i varandras ögon och alla ord tog slut. Kerstin hade allt svårare att sitta stilla och gungade fram och åter mot hans hand, med allt kraftigare stön.
- Det känns så... Jag vet inteeeeeeehhhh! Stönade hon tungt och fick plötsligt kraftiga kramper i hela kroppen.
- Guuuuuud! Kved hon och runkade omedvetet hans stånd att kraftigare medan orgasmen nådde kulmen och sedan sakta klingade av.
- Akta, det kommer nu! Kved Anders och sparkade snabbt undan mattan vid hennes säng, och i nästa ögonblick började satsen pumpa i långa kaskader ut över golvet.
- Guuud så häftigt, och så otroligt du sprutade! Var det där spermier? Flämtade hon matt, och hade nu klämt fast Anders hand mellan benen.
- Det var det, och det var nog det största sprut jag gjort någonsin... Var det skönt när det gick för dig också?
- Skönt? Det var det häftigaste jag varit med om, någonsin... Jag har nog aldrig fattat det här med orgasm tidigare... Nu har det hänt, nu vill jag ha det ofta! Visst får jag säga att jag är din flickvän nu?
- Absolut... Det här har jag varit rädd för i flera dagar nu, men samtidigt har jag längtat. Jag... Jag... Jo, jag älskar dig, alldeles på riktigt, jättemycket! Sa han och kände hur pulsen rusade igen, bara av att säga orden, och samtidigt drog han Kerstin med sig ner på sängen, så att de hamnade med ansiktena tätt intill varandra och började genast kyssas.

Nu var plötsligt isen bruten och de pratade öppet om hur mycket de älskade varandra. Kerstin konstaterade lite fnissande att hans kompis fortfarande var hård och tittade han rakt upp, och Anders händer började smeka Kerstin överallt där han kom åt, men de kom på i stort sett samtidigt att om de skulle vara nakna nertill, så var det väl lika bra att de klädde av sig helt och hållet.
- Åhh... Kerstin, dina bröst är ju helt underbart vackra. Flämtade han och kupade en hand över det ena.
- Och det är helt underbart när du rör mig... Vet du förresten..? Tänkte du på de första bilderna i tidningen? De där två som använder munnen på varandra... Han som först suger på hennes tuttar och sedan slickar henne mellan benen... Det gjorde mig så otroligt het när jag fantiserade om hur det skulle kännas, och så klart så suger jag på din... Jag har nog aldrig pratat om den... Penis låter så högtidligt. Vad brukar du själv kalla den?
- Kuken är väl mest vanligt numera... Snopp är för småbarn och pitt... nä, det låter lite löjligt, men det du sa... Du menar att du skulle vilja suga på den?
- Gärna, om du slickar mig... Det jag kände nyss vill jag känna massor med gånger i fortsättningen, och jag vill att du hjälper mig... Du och ingen annan...

Anders blev lika berusad som en A-lagare av hennes ord. Hans tankeförmåga sträckte sig inte längre än att han bara måste provsmaka på hennes bröst, och när hon efter en stund kved:
- Slicka musen nu, så kan jag suga dig samtidigt, så behövde han inte ens fundera på om han skulle göra som hon bad honom.
De låg intill varandra, skavfötters i någon konstig obekväm ställning, och de sträckte sig båda för att nå den andres kön. Anders blev helt paralyserad av hennes doft, och han blev bara ivrigare och ivrigare när han märkte hur hon reagerade. Att Kerstin samtidigt sög hans stenhårda lem var kan knappt medveten om, men han njöt ju ändå för fulla drag, även om han nog i sitt medvetande trodde att det berodde på att han slickade en underbart snygg tjej mellan benen, så hon höll på att komma.
- Anders... Du gör det så otroligt skönt för mig... Bara fortsätt precis som du gör, så händer det så där häftigt igen, som du gjorde med mig tidigare...
Kerstin hade slutat suga och höll bara ett stadigt tag om Anders stake. Hon flämtade allt kraftigare och började gny, för att sedan komma med små tjut när orgasmen närmade sig. Han märkte hur hon stelnade till allt mer och började skaka i hela kroppen, och till sist kved hon fram ett utdraget Jaaaaooooooohhhhh! ! ! Helt omedvetet runkade hon samtidigt Anders explosiva kuk, och precis nu blev han själv varse om det, men han hann inte mer än krysta fram:
- Fan, jag kooommmmeeer! Och innan han ens sagt det så hade en kraftig stråle träffat Kerstin i ansiktet.
Hon fick även ett par mindre skvättar, men fnissade sedan bara och flämtade i orgasmens efterdyningar: Det där var riktigt kletigt...
- Tur att jag fick det på mig, så jag slipper byta lakan.

De låg flämtande kvar och smekte varandra lätt en stund, men sedan började Kerstin resa sig:
- Jag måste nog gå och tvätta mig... Det vill bara rinna och droppa från mig.
Anders följde henne, och sköljde av sin kladdiga lem, och sedan klädde de sig faktiskt, för det var inte lång tid kvar innan Kerstins mamma skulle dyka upp. Skillnaden mot tidigare, när de gick upp för trappan till lägenheten, var enorm. Nu kunde de inte släppa varandra. De kysstes och smektes oavbrutet och hade det inte varit för att Kerstin var lite rädd för att berätta för sina föräldrar att hon numera faktiskt hade en pojkvän, så skulle hon så klart bett honom stanna över middagen, men hon kände att hon behövde lite betänketid för att tänka efter hur hon skulle bemöta alla de frågor och påståenden som hon väntade sig: ”Ska ni verkligen ha ett så seriöst förhållande, ni som är så unga?” ”Du vet väl att ingen av er fyllt 15?” ”Har ni tänkt på det här med skydd?” ”Du behöver då inte be om att han ska få sova över, för det kommer ändå inte att hända på överskådlig tid!”

Det här var något som verkligen oroade Kerstin, men inte så mycket att hon ville backa och säga till Anders: ”Du, vi kan faktiskt inte vara tillsammans...” Nä, det alternativet fanns inte på världskartan. När hon för en stund slog bort alla jobbiga tankar om vad hennes föräldrar skulle tycka så rusade lyckokänslorna igen. Nu visste hon vad det handlade om att vara kär på riktigt, hon hade upplevt det hissnande lyckoruset som en orgasm kunde ge, och dessutom var det ju Anders som gett henne den lyckan. Nu kändes det som att hela hennes liv var utstakat... De skulle bli världens lyckligaste. När Anders gått ut gymnasiet och fått ett jobb med bra betalt så skulle de köpa hus, köpa bil och skaffa barn! Allt var bara så själklart. Lika självklart som att även hon skulle ha ett jobb, så barnen skulle få vara på dagis... Det här med att vara hemmafru kändes då helt föråldrat och ute.

Hon hade ändå problem med alla de frågor som hon väntade sig från föräldrarna, som i hennes tycke var väldigt gammalmodiga. Hon tänkte inte säga något under helgen, utan hellre försöka träffa Anders någon annanstans. Hon fick emellertid en idé när de åt middag och pappa föreslår:
- Visst kan vi åka ut till sommarstugan i helgen? Jag har sett på väderprognosen att det ska bli rena brittsommarvädret, och vi har ju ändå mitten på september nu, så det är nog sista chansen. Följer du med Kerstin? Du vet ju att vi inte gärna lämnar dig kvar hemma om vi ska sova över där.
Det var då hennes plan blev glasklar på en sekund:
- Okay, om jag får ta med mig en kompis då... Annars har man ju ingen att snacka med. Sa hon och försökte att hålla tillbaka sin glädje, för att inte göra föräldrarna misstänksamma.
- Jo men det vet du ju... Det har du ju gjort förr, så det är ju inga problem. Tänkte du ringa Marie?
- Mmmm, jag provar väl, men jag fick för mig att hon skulle följa sina föräldrar någon annanstans i helgen, så det kanske blir någon annan. Sa hon som en liten vit nödlögn.

Efter maten gick Kerstin och ringde. Först slog hon Maries nummer, så när som på sista siffran, så då kunde hon lägga på efter en liten stund och säga:
- Det var som jag trodde... Marie har nog åkt redan, det är ingen som svarar där.
Sedan var hon tvungen att ta fram telefonkatalogen, för hon insåg att det här var första gången som hon faktiskt ringde till Anders. När första ringtonen hördes fick hon panik. Tänk om det var någon av Anders föräldrar som svarade! Inte för att hon var rädd för dem, utan det var ju bara att det här skulle bli ett överraskningsmoment för Kerstins föräldrar, så hon ville inte att de skulle höra henne säga ”Är Anders hemma?” Telefonen stod ju som sagt i hallen och föräldrarna var i köket, strax intill, och det här var ju då ett antal år före alla trådlösa telefoner, så hon hade ingenstans att kunna smita undan.
- Hej, det är Kerstin. Sa hon när Anders mamma svarade, och samtidigt kände hon kallsvetten bryta fram.
- Men hej! Så roligt att du ringer, det tror jag aldrig har hänt tidigare.
- Nä, det är nog så. Svarade hon kort och fick sedan akut tunghäfta.
- Ja ja, jag ska inte uppehålla dig. Jag har förstått att du och Anders har något på gång, så jag ska säga till honom. Visst är det han du vill prata med?
- Ja tack. Sa Kerstin och drog en suck av lättnad. Anders kom efter bara några sekunder och sa genast:
- Hej älskling, så roligt att du ringer!
- Hej, jag tänkte bara kolla om du har lust att följa med mig i helgen, vi ska ut till mina föräldrars sommarstuga, och kanske sova över, om det blir så varmt som dom sagt på väderrapporten.
- Självklart! Men vad säger dom om det? Jag vet att du var ju lite orolig för vad dom skulle tycka om att vi är tillsammans.
- Jo precis, men jag tror att... Att, det nog ordnar sig. Stakade hon sig och visste inte riktigt hur hon skulle säga.
- Okay, du har en plan, som du inte vill berätta nu, för dom hör vad du säger... Gissar jag rätt?
- Exakt, precis så, och jag tror vi kan ha jättemysigt... Stugan är i och för sig inte så stor, men den ligger jättefint vid en sjö där man kan bada. Lite stenigt är det väl, men det är sand mellan stenarna, så det brukar inte vara några problem. Har du lust att hänga på? Sa hon för att det skulle låta som om hon beskrev för någon som aldrig varit i deras stuga.
- Men självklart! Ska vi bada näck igen då? Sa Anders, och sista frågan viskade han så klart.
- Men galning, det går ju inte, men du kommer i alla fall då? Vi tänkte åka imorgon vid niotiden, om du kan komma hit då.
- Absolut! Jag längtar redan. Puss på dig och sov gott. Och håll fingrarna i styr i kväll. Sa han, och sista påståendet viskade också han så klart, för det var ju svårt att göra diskreta telefonsamtal även hemma hos Anders.
- Tack, detsamma. Vi ses imorgon då. Sa Kerstin och lade på luren.

Det som störde hennes lyckorus just nu var bara att hon väntade sig en fråga om vem som skulle komma, för hon kunde ju inte ljuga hur mycket som helst, men föräldrarna hade ju hört samtalet, och de visste att hon även hade fler tjejkompisar, så frågan uteblev och hon slappnade av. Det enda som sedan blev jobbigt under kvällen var att lyckan bubblade i henne så hon ville desperat berätta för någon om hur kär hon var... Eller helst skulle hon vilja ha en megafon och skrika ut det från sovrumsfönstret, men det skulle ju sabotera hela planen, för hennes ide var att om bara Anders kom och ringde på dörren och klev in, så skulle det inte bli något bråk, för så pass väl kände hon sina föräldrar, att hon visste att de skulle inte ställa till någon scen inför någon utomstående, och att neka honom att följa med, när han redan stod där.., nä det var hon inte det minsta orolig för, och skulle det behövas så skulle hon väl dessutom kunna lägga till: ”Det är ju faktiskt er förtjänst att jag känner Anders, och vi har ju varit kompisar förr, så varför skulle vi inte få vara det nu?”

När hon lade sig på kvällen så kom minnena från eftermiddagen tillbaka. Anders hade ju legat på hennes säng, de hade varit nakna och smekt varandra... Det var bara omöjligt att inte smeka sig själv. Hon letade desperat efter något som Anders kunde ha lämnat efter sig, som en doft, ett gammalt kolapapper eller en strumpa... Vad som helst som skulle påminna om Anders, och hon hittade till sist en liten spermafläck på täcket och drog desperat in luft genom näsan för att hitta en doft... Fläcken var så liten, och den hade torkat, så där fanns ingen doft, men det räckte ändå för att hennes fantasi skulle skena. Hon nöp i en bröstvårta och andra handen letade sig in mellan blygdläpparna. Kåtruset kom dundrande som en långtradare, snabbt och brutalt, och nu visste hon att hon skulle inte sluta när det började pirra i kroppen, utan hon bara fortsatte smeka sin hårda lilla klitoris.
- Gnnnnnnn! Kved hon och gick upp i brygga när orgasmen kreverade plötsligt och som en explosion.
Den enda besvikelsen hon kände just nu var att allt hände alldeles för snabbt. Hon lade kudden över sina bröst och kramade intensivt, med en fantasi om att det var Anders hon kramade, och plötsligt slog det då henne, att om hon kramade honom i den positionen, så borde det betyda att de legat med varandra... En ny våg av värme sköljde över henne... Hur länge skulle hon vänta innan det var dags att de gjorde det på riktigt?
Nyfiket började hon utforska sin kropp igen. Med ett finger i slidan konstaterade hon att det var ordentligt kladdigt, men det visste hon ju varför, för helt novis var hon ju inte. Försiktigt förde hon in ett finger, men kom inte så långt innan det tog emot. Det blev inte tvärstopp, men ett klart motstånd, så hon insåg att ju hårdare hon tryckte, ju längre in kunde hon få fingret, och hon förstod även att om hon skulle trycka tillräckligt hårt så skulle hennes mödom brista, men så långt ville hon inte gå. Det var ju Anders som skulle få göra det med sin fantastiska kuk. Det som kändes bra, och som sporrade henne att tänka tanken på att älska på riktigt, var att det gjorde då inte ont när hon tryckte fingret in i sitt kladdiga lilla hål.

Lördag morgon blev lite spännande. Det pinglade på dörren strax före nio, och Kerstin var snabbt där för att öppna.
- Hej, om du bara visse så glad jag blev när du ville följa med. Sa hon och kramade Anders intensivt.
- Så klart jag vill... Jag vill ju vara där du är. Sa han och kysste henne, bara en snabb kyss, för han antog att deras förhållande fortfarande inte var något som Kerstins föräldrar visste om.
De hade hunnit släppa omfamningen och Anders drog igen dörren, precis när Kerstins mamma tittade ut från köket med en förvånad blick.
- Men hej Anders! Det var länge sedan... Jag trodde det var Kerstins kompis som kom... Hon skulle ha en kompis med sig, för vi ska åka ut till stugan idag.
- Ja just det, och det är jag det. Sa han med ett brett leende.
- Ja du är då rolig som vanligt du! Vem är det som ska komma Kerstin?
- Anders, och han är redan här, om du inte sett det redan.
Nu blev Kerstins mamma tyst och allvarlig, och hennes pappa kom också ut i hallen, för han hade ju hört snacket. Han sade ”hej” till Anders, och alla höll andan en stund, tills Anders tog mod till sig och skulle försöka att rädda situationen, för han förstod att det blev betänkligheter nu.
- Tycker ni att det verkar konstigt? Jag har ju känt Kerstin så länge jag kan minnas, och även om vi inte ”lekt” med varandra på senare år, så ses vi ju mest varenda dag på skolan och snackar ibland, så jag tyckte inte att det var det minsta konstigt när hon ringde mig.
Det blev inte så mycket mer än ett ”Okay” från Kerstins pappa, så det kändes definitivt spännande medan de packade bilen för att komma iväg, och de två milen ut till stugan passerade under tystnad.
Det var först när de sakta rullade de sista femtio metrarna från grusvägen och ner på den minimala skogsvägen ner till stugan, som Kerstins pappa sa:
- Jag har ju inte tänkt på att du Anders blivit så stor... Du kanske skulle kunna hjälpa mig att bära ner några träd som jag har fällt tidigare, de ligger här på båda sidorna om vägen.
- Jo självklart! Inga problem! Tyckte Anders som nog ville hålla sig väl med Kerstins föräldrar, för att förhoppningsvis inte få några problem att få träffa henne när de kände för det, dvs jämt!

Kerstin hade hjälpt sin mamma under tiden, och mamma anade definitivt att det här var mer än kompisskap, så hon oroade sig för det som hon godkänt dagen före, att Kerstins kompis skulle få sova över. Hon trodde sig ha hittat lösningen, och föreslog när hennes man kom in, efter att de burit färdigt veden:
- Eftersom Anders är här... Vore det inte trevligt om vi även bjöd in Gunnar och Birgit (Anders föräldrar)? Det var ju så länge sedan vi träffades.
- Jo vilken bra idé! Har du någon aning om vad de gör i helgen? Sa Kerstins pappa och vände sig till Anders.
- Dom är nog bara hemma så vitt jag vet. Kanske ute i trädgården, jag menar, om dom kanske inte svarar i telefon.
- Jag chansar... Tur att vi har rika grannar, som har råd att ha telefon i stugan. Sa han och gick ut för att låna telefonen hos deras sommarstugegranne, som är läkare.
- Vi slappar en stund... Vi lägger oss och solar på baksidan, det är kanonvarmt där. Sa Kerstin och drog iväg med ett par filtar.

Det kände skönt att i alla fall få ett uns av avskildhet, så Kerstin och Anders låg och småpratade lite diskret, men det tog inte lång stund innan hennes pappa dök upp:
- Dina föräldrar kommer vid femtiden, Anders. Jag och mamma gör en sväng till stan och handlar lite, så vi kan fixa en god middag. Vill ni stanna eller följa med?
- Visst stannar vi här? Varför ska man vara i stan en sån här dag? Sa Kerstin och tittade på Anders.
- Jag håller med... Jag hade nästan glömt hur fantastiskt skönt det är här ute. Ni blir väl borta ett tag, så då har väl bästa solskenet passerat innan ni är tillbaka. Sa Anders, och tyckte att han hittat en utmärkt anledning att stanna.
- Okay, jo, vi blir väl ett par timmar, så ha det så skönt då, och ni vet väl... Inget bus!
- Nej då pappa, vi är inte småungar längre, så slappna av! Sa Kerstin med en ton som att hon tyckte att han var väldigt jobbig, men hon fick ändå svar på tal:
- Det är just det jag vet... Små barn, små bus, och så vidare. Ha det så bra! Sa han och gick därifrån utan att vänta på något svar.

4 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.