Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Information

Namn
Zanzibar
Kön
Kille
Ålder
64 år
Landskap
Uppland

Senaste novellerna

28/11 kl. 00:40
TWINS
27/11 kl. 03:01
REGINAS FÖRSTA
25/11 kl. 00:40
ÅTERSEENDET
23/11 kl. 15:19
SISTA RYCKET
18/11 kl. 22:55
SALOONSTJEJER och RIDDARE
17/11 kl. 22:08
SEX KVAR
16/11 kl. 21:09
PIRELLI-KALENDERN
16/11 kl. 13:44
I STRUL och LUST
14/11 kl. 23:35
HJÄLP TILL DE NÖDSTÄLLDA
13/11 kl. 13:21
BLYGA KILLAR
Visa fler noveller

Zanzibar Offline(Offline)

Född och uppvuxen uppe i en gruvstad i Lappland. Kallt ner till minus fyrtiofem grader ibland. Mörkt som i en säck om vintrarna, men ljust och soligt hela nätterna om somrarna. Gott om bruksmentalitet och påklistrade machoattityder. Svaghet ses ner på med emfas. Att bli ansedd som "svag", är nog vad man är räddast för, då det kommer till kritan. Vi har starka kvinnor som kör jättelika lastmaskiner i gruvan, snusar grovsnus och spöar killarna i armbrytning. Det finns gott om finskt tungsinne här uppe, på grund av inflyttning från grannlandet och Tornedalen. Mörkret tuktar och håller dig på marken, liksom en god del av Jante mentalitet. Ingen ska tro att de är någonting alls!

Givetvis är inte allt nattsvart. Mycket av den miljön har jag tagit med mig. Jag använder intrycken från hemorten i mitt skrivande. Karaktärer och miljöbeskrivningar, attityder och livsöden. Det är en närmast outtömlig källa av både lycka och tragedier. Att växa upp här, var nästan som att göra det i vilket krisområde som helst, som Tensta, Rinkeby, Angered och Rosengård. Man fick slåss för att klara sig. Självmordsstatistiken där uppe, är en av de högsta i landet.

Trots den bakgrunden, är jag i grund och botten, en starkt emotionell person, på gott och ont. Önskar att det kunde finnas en av/på knapp för den känsligheten. Med årens lopp har jag dock försonats med den sidan av mig själv och insett att den faktiskt är... en gåva. Jag studerar människor. Har alltid gjort det, mer eller mindre medvetet. Lika ofta som jag kan bli förtvivlad, av det jag observerar, tänds det också massor av hopp. Detta kommer fram litet här och där i mitt berättande.

Har haft en galopperande fantasi sedan barnsben. Den har hjälpt mig en hel del. I verklighetsflykter då tillvaron varit för bister och hård. Under tider av kriser, mobbing, ensamhet och isolering. Där har skapandet varit vägen ut ur tunneln och mörkret. Jag är en skapande människa uti fingerspetsarna. Håller alltid på med något kreativt. Har jobbat med media sedan början av 90-talet som tidningsgrafiker. Älskar att pyssla med Photoshop och 3D-program. Har varit sångare och musiker i professionella sammanhang av olika grad och betydelse. Spelat in skivor under drygt tjugofem års tid. Det mesta har väl inte nått några större massor, men är ändå en rolig erfarenhet. Jag spelar gitarr, piano, elbas, munspel och sjunger då jag inte skriver här. Arrangerar musikfestivaler på hemorten. Har säkert skrivit bortåt ett hundra dikter jag tillägnat olika kvinnor i mitt liv. Då jag inte skrivit sånger till dom förstås...

I grund och botten är jag en romantiker, även om det ibland kan va hårda tag i mina berättelser. Jag har en mycket positiv grundsyn på kvinnor, trots att jag har både bra och dåliga erfarenheter på den fronten. Har många kvinnor som förebilder. Mina bästa chefer på jobb har också varit det. Gillar att göra porträtt av självständiga och starka kvinnor i mina alster. Vad vore vi egentligen utan kvinnor frågar jag mig ibland. Ändå är det dom, som far så illa i dagens samhälle, att det smärtar mig att läsa om det. Jag tillhör den generationen som blev fostrad till att behandla kvinnor med heder och respekt. Att inte vara dum mot tjejer. Öppna dörrar för dem och vara artig. Det verkar tyvärr vara en svunnen tid, som det ser ut idag.

• • •

År 2003 började jag, för första gången, att skriva erotiska berättelser. Vid tillfället, levde jag i ett äktenskap, präglat av djup svartsjuka och obefogad misstänksamhet. Ett som för länge sedan tappat passionen och urartat till en oupphörlig anklagelseakt. Det blev ännu en orsak till behovet av denna eskapism. Skrivandet blev min tillflykt och elixir. Jag blev först förvånad över hur lätt det var att skriva. Trodde inte jag hade dessa anlag. Med tiden, kändes det allt lättare att skriva. Jag rycktes även med intensivt och påverkades starkt erotiskt, av det jag skrev. Kunde utan svårighet bli ett med mina rollgestalter, men ännu oftare skrev jag utifrån ett åskådarperspektiv. Det blev till slut som ett gift. Ville se vartåt det utvecklades.

En sak är säker - jag hade gått under om jag inte haft detta andningshål. De sista fyra åren, av detta äktenskap hade svår slagsida. Är så tacksam över alla de snälla kommentarer jag fick i början av mitt skrivande. Det gjorde att jag fick växa och utvecklas i min egen takt, utan att tvingas åt endera hållet.

Under fjorton års tid skrev jag på sidan Sexnovell. Det som fick mig att lämna var dels den fula bajsbruna layouten, som aldrig förändrades under min tid där. Inga möjligheter till formatering och efterredigering, trots att sådant är busenkelt. Det lär man sig på en webbmaster kurs på något studieförbund. För dessa gubbar var det uppenbart likställt med raketvetenskap. Även administratörernas slappa, nonchalanta och blaserade attityd, bidrog till min växande irritation. Skrev över 250 noveller åt dom innan jag bad dem radera hela skiten. De bad mig tänka igenom det hela, innan de raderade allt, men jag var obeveklig. I och med det var dessa år borta av mitt författarskap. Sedan, när det kommer till kritan, hur ska man kunna göra anspråk på alstren och ge ut dem i bokform, om man hela tiden skrivit under pseudonym? Vilken luffare som helst kan ju säga att det var dem som skrivit det och ingen kan protestera. Sedan kanske jag inte heller ville avslöja vem jag var, då det är ganska känsligt. Men jag ser det som att jag delar av mitt inre liv. Mina önskningar men än mer, mina fantasier. I fantasin gör man ju ingen illa, så...

Jag hittade ibland mina berättelser ute på andra novell sidor men med andra författare som tagit cred för det. Hände en handfull gånger men likafullt var det fult gjort. Samtidigt, om du blir plagierad tyder det ju ändå på ett slags erkännande, eller hur?! Ingen kopierar ju något som är dåligt. Det är inte värt mödan.

En annan bidragande orsak till mitt avhopp, var den onyanserade kritiken och trollbeteendet, som växte under den sista tiden. Istället för att läsa det jag skrev, blev jag analyserad som person och sålunda idiotförklarad. Vissa hade uppenbarligen stora svårigheter, att skilja på verklighet och fiktion och skällde ut mig efter noter. De sablade även ner folk som just börjat skriva. Sådana som snarare behövde en puff framåt. Givetvis skrev de inget eget. Troligtvis av rädsla för att få samma behandling tillbaks. Något säger mig att de var religiösa, eftersom kritiken handlade om skrivarnas brist på moral och etik. Slutligen var det rena kriget där. Resultatet blev att fler och fler hämmades att skriva, vilket är djupt olyckligt. Sedan skrev de upp sig själva och sina kompisar i äkta kotterianda. Loggade in med andra identiteter och såg till att köra upp sina egna alster till skyarna. Sånt drar i slutändan ner kvalitén på en sida.

Hoppas vi slipper sånt här på Bubblan, men man kan aldrig vara för säker. En del definierar sig själva, i alltför stor utsträckning, genom det de har fallenhet och talang för. Mer än vilka de egentligen är. Det blir deras identitet. "Det jag gör, är jag"... eller?! Det de gör blir undertrykningspennan för deras livsberättelse. Sånt är tragiskt men kan hända vem som helst. Alla kan dock inte vara superhjältarna i serien. Ändå finns det en plats för alla tror jag.

Den som slutligen fick mig hit, var signaturen "Blåögd" och för det är jag djupt tacksam. Här var det ordning och reda. Inga sexinviter från kriminella traffickers eller annat svammel. För här finns det en Hustomte, som har en väldigt effektiv kvast. Gjorde ett inhopp på sexiganoveller. Orsaken var, återigen, möjligheten att formatera text och att redigera innehållet i efterhand. Detta har fortfarande inte Sexnovell trots att hemsidan funnits sedan 2003. Sexiganoveller led, precis som den förra av kotterivarning. Blev också idiotförklarad där då folk trodde jag var den jag skrev om i novellerna. Det där med sanning visavi fiktion igen... svårt för många att hålla reda på.

• • •

Med anledning av det jag skrev innan vill jag skriva litet om ämnet KRITIK. Man kommer aldrig undan det som skapande individ. För mig är ämnet inte svart/vitt utan mångfärgat. En del säger att det krävs sex positiva omdömen för att kompensera för ett kritiskt. Siffran kan vara högre. Kritik är, för övrigt, ett svärd med dubbla eggar som också, ovetande för kritikern själv, skär inåt mot personen själv. Kritik säger oftast mer om kritikern själv än om vad den kritiserar. Den är påfallande ofta, en frukt av ren och skär avundsjuka. Den vill naturligtvis inte framstå som just det, utan klär sig i falskt välmenande termer och rena floskler. Som sångare och musiker, har jag mött den i alla tänkbara förklädnader. Ingen av dem har fört mig framåt i min utveckling - någonsin. Snarare har det fått mig att tappa sugen och intresset. Sånt är, för övrigt, väldigt lätt att göra.

Tröttmössor, som inget annat har för sig, än att projicera sin frustration på andra, finns det gott om överallt. De går tio på dussinet av dem. Av den anledningen, är det många fler som verkar pigga på att ge kritik än att ta emot sådan. Man motiverar högtravande och patos, hur "nyttigt" det ska vara för dig som författare att få det. Själv har jag accepterat det innan. Idag har jag omvärderat det hela.

FÖR DET FÖRSTA: Den största kritikern bor i DIG SJÄLV. Den där gubben som sitter på din axel och ständigt kraxar om hur dålig du är - på ALLT! Hur ful och ointressant. Hur obegåvad och oattraktiv du är, etc etc i all oändlighet. Kritik ger bara den här gubben rätt i det han säger och befäster hans position i ditt liv. Men det inser inte "Bussiga Klubben".

FÖR DET ANDRA: - kritik bygger ofta på rena JÄMFÖRELSER. För, kritikern måste ju ha en given norm, mall eller stil hen jämför dig med. Eller hur? Då blir ju, tvärtemot vad kritikerna själva hävdar, helt plötsligt kritiken SUBJEKTIV. Detta har gjort att jag idag struntar i kritik och kritikers självhävdelsebehov. För det är precis vad det är. Jag jämför mig med mig själv. Det räcker som motivation och jag strävar mot perfektion. Är inte där ännu, men på god väg. Målriktningen har jag i alla fall klar för mig själv.

• • •

Jag skriver utifrån vem jag är och min bakgrund. Hur jag talar till vardags, kommer också fram i mina alster. En del säger jag blandar humor med sex. andra att jag är komisk och "burlesk". Det är inget jag gör medvetet, utan faller tillbaks på vem jag är. Jag faller också i fällan att använda klichéer. Det är oundvikligt då synonymerna och metaforerna för "kuk", "fitta" och "knulla" inte är outtömliga, utan väldigt begränsade. Du har en sats med verktyg som slits ut med tiden. Du beskriver sexakten med i stort sett samma vinklar som du alltid gjort till sist. Jag söker vidga mitt spektrum, komma ur min komfortzon. Gör ofta källforskning, samtidigt som jag skriver. Läser om olika sextekniker ute på nätet. Om kvinnlig och manlig anatomi i ämnet.

Men i stort... skriver jag bara eftersom andan faller på. Ibland blir det rörande och romantiskt, andra gånger hårdare tag. Allt beror på stämningen jag är i. Därför tror jag det är bra att man läser fler noveller jag skrivit, än att utgå ifrån EN ENDA och sedan bedöma vilken sorts författare jag är. Så behandlar vi ju inte människor i verkliga livet, så varför göra det med författare?!?

När jag får ett "flow" sitter jag och skriver oavbrutet genom dagar och nätter. Jag väntar med att publicera alstren. Läser igenom dem upprepade gånger för att hitta grammatiska fel, syftningsfel och stavningsfel. Sedan vill jag ha ett flöde i storyn men viktigast för mig är att skapa - trovärdiga karaktärer. Målande och personliga porträtt av de inblandade. Detta kan få som resultat att mina berättelser blir långa. Men så har jag upptäckt att jag skriver. Jag är egentligen ingen som föredrar att dela upp mina berättelser i delar, men tvingas ändå till det från tid till annan. Gillar inte att skriva "på beställning" eller utifrån att vinna gillande. Sånt brukar bara resultera i väldigt klichéartade runkalster. Sånt vill jag inte skriva. Är primärt inte här för att vinna gillande utan för att dela med mig. Ändå givet är det kul om du lämnar efter dig nåt märke på att du varit och läst något jag skrivit. Tänk på det som... en gästbok!

• • •

Jag har dock gränser, där det säger "STOPP". Det gäller framför allt incestuösa berättelser. Jag vet att det går hem extra bra här på Bubblan och annorstädes, men det spelar ingen roll. Där drar jag i bromsen. Det är sorgligt att se vilken vurm det finns för det narrativet. I förlängningen tror jag det innebär den här konstformens död om det får fortsätta.

Hoppas, trots skillnader och motsättningar som ibland kan finnas, att vi respekterar och förstår varandra och kan ha överseende med olika "svagheter". Jag har massor av det men vet att även du som läser detta har likadant.

Gästbok

Zanzibar har inga inlägg i gästboken.

Skriv i gästboken