Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

Reklam & Tips

  • VÄLKOMNA
  • För Henne, Honom OCH Paret

23/3 kl. 11:14, av Axel skrivare

Fridas fräcka fredag

På väg till en weekend med sitt handbollslag hamnar den unga Frida jämte en mystisk främling på tåget...


 

- Helvete!

 

Frida armbågade sig fram genom folkmassan som bredde ut sig omkring henne. Hon var redan sen, om hon inte skyndade sig skulle hon missa tåget!

 

- Fan i helvetes jävla skit!!!

 

Hennes svärande hade ingen avsevärd effekt på människorna omkring henne. De rörde sig sakta framåt, en trögflytande grå massa av veckopendlare och kranskommunister. Hon var inte helt säker på att den sistnämnda beteckningen var alldeles korrekt, men just nu kändes den träffande.

 

- Frida!

 

En ensam, vinkande hand i folkhavet sträckte sig upp över huvuden och hattar. 

 

- Cajsa! Jag kommer!

 

Frida fick höja rösten rejält för att höras över det konstanta bruset av röster och gnisslande tåg. Inom kort nådde hon fram till sin väninna och gruppen med tjejer som redan var samlad. Hela handbollslaget skulle på teambuilding över helgen. Frida kom inte riktigt ihåg vem det var som kläckte den lysande idén, men hon var rätt säker på att personen i fråga var mer intresserad av en partyhelg med tjejerna snarare än en helg fylld av trust falls och ”inspirerande” föreläsningar.

 

- Okej tjejer, skynda er nu, tåget går snart!

 

Cajsa föste laget framför sig, likt en skock kacklande hönor. Pendeltåget skulle strax avgå och som lagkapten hade Cajsa den ansenliga (och ej avundsvärda) uppgiften att navigera hela gruppen till perrongen. 

 

- Kom igen nu tjejer, rör på fläsket! Kom igen Karro! Malin, häng med!

 

Frida himlade med ögonen. Allt var precis som vanligt. Till slut lyckades de nå fram till tåget. Tyvärr hade ytterligare ett par hundra resenärer också lyckats med samma sak före dem. Dörrarna öppnades och en veritabel flod av passagerare vällde ombord. Alla stressade och pressade. Kroppar trycktes mot varandra. Mosades samman. Frida var nästan säker på att hon såg en stackars kvinna bli nedtrampad av en skenande hjord människoliknande varelser.

 

Äntligen nådde de fram till dörrarna. Cajsa ställde sig mitt i dörröppningen likt en gammaldags konduktör och under hennes vakande ögon klev tjejerna ombord.

 

- Malin, Karro, Natha...

 

En efter en bockades de av. Frida som var sist i kön orkade knappt fokusera. Dagens lunchpass hade både varit långt och påfrestande. Flera gånger hade hon fått tillrättavisa gäster som misskött sig. Jävla idioter som blir fulla redan på fredagslunchen. Vad skulle de då göra på kvällen?

 

Hon suckade djupt. Jobbet som servitris hade sina för- och nackdelar, men att bli kallad pissfitta och dum i huvudet brukade oftast inte höra till vardagen. Det var bara en sådan dag. Först hade hon skurit sig i tummen när hon skulle hjälpa till med salladsbuffén, sedan hade hon spillt ut en hel karaff med vatten över ett av borden... och så var resten av arbetsdagen förstörd. De fulla asen vid bord nitton var bara körsbäret på grädden på moset som var hennes skitdag.

 

Emma trängde sig på tåget och plötsligt insåg Frida att hon stod ensam kvar på perrongen.

 

- Skynda dig nu Frida! Gå inåt tjejer, Frida ska på!

 

Cajsas uppmaning gav knappt någon effekt. Vagnen var full. Nej, den var mer än full. Folk stod packade likt sardiner i en burk, fast här fanns det knappast ens plats för någon tomatsås.

 

Med en stressad blick gjorde Frida ett halvhjärtat försök att trycka sig in, bara för att sekunden efteråt lyfta händerna mot himlen i en frustrerad gest. Kunde den här dagen bli värre? Om hon bara visste...

 

- Gå till nästa dörr! Skynda dig!

 

Cajsas röst var uppfordrande och med en jagad blick började Frida att gå framåt.

 

*Ding dong*

 

En robotliknande röst sprakade i högtalaren.

 

- Tåg etthundra...*bzzz* mot *bzzkrrr* avgår strax från perrong fem.

 

Frida snabbade på stegen till en lättare jogg. Hon kom fram till nästa dörr och möttes av en solid vägg av ryggar vända mot henne. Frustrerat stampade hon med foten.

 

*Bzzzz*

 

Högtalaren sprakade till igen. Med hjärtat i halsgropen rusade Frida mot nästa öppning. Tio steg kvar. Fem, fyra, tre, två, ett...

 

- ...dörrarna stängs.

 

Med blodsmak i munnen kastade hon sig in och tacklade nästan ner mannen som stod vänd från henne i samma ögonblick som dörren gled igen.

 

- Oj, förlåt mig! Det var inte meningen!

 

Mannen, som inte ens brydde sig om att vända sig, mumlade bara något över axeln. Genom lite bökande lyckades Frida kränga av sig väskan och vända sig så hon stod med ansiktet mot fönstret. Från första parkett såg hon hur tåget sakta började rulla bort från plattformen.

 

Över raden med sittplatser som sträckte sig längs väggen lyckades hon skymta Cajsa längst bort i andra änden av vagnen och vinkade åt henne. Fridas andning stabiliserades och hon kände pulsen falla något. Äntligen var det dags att koppla av!

 

Hon satte i hörlurarna, slog på musiken och försökte att ignorera den klaustrofobiska känslan.

 

Utanför såg hon storstaden försvinna. Frida betraktade bilar, gator och hus med halvöppna ögon. Det var inget hon inte hade sett förut. Samma saker, samma platser, samma människor... Sakta gled hennes medvetande bort, vaggad av tågets rytmiska dunkande.

 

*SKREEE*

 

Med ett ilsket gnisslande gjorde tåget en plötslig sväng och innan Frida visste ordet av låg hon pressad mot fönstret, likt en snorunge som gör grimaser åt förbipasserande genom bilrutan, fastklistrad av ett trettiotal människokroppar.

 

- Nnnnggh...

 

Plågat stönade hon innan tåget lämnade kurvan och trycket mot henne lättade något. Cajsa sökte hennes blick och Frida tecknade tummen upp åt henne innan hon försökte återgå till sin dvala.

 

Något störde henne och irriterat skruvade hon på sig. Det var då hon insåg det! I förvirringen som uppstod när alla ramlade hade mannen bakom henne vänt på sig och tagit spjärn med sin hand mot dörren. Den handen låg nu inklämd mellan dörren och hennes bröst.

 

*Dudunk*

 

Tåget gungade till igen och hon kände hur hennes fasta bröst pressades hårt mot den maskulina handen. Hon sneglade bakåt, men kunde inte se mannens ansikte eller läsa av hans reaktion.

 

- Förlåt...

 

Det var knappt mer än en viskning. Frida visste inte ens varför hon bad om ursäkt, det var ju han som stod där med handen på hennes... ja.

 

- Det gör inget...

 

Frida sprätte till av förskräckelse. Rösten som talade var väldigt nära hennes öra, långt innanför hennes personliga sfär, och hon kunde känna den heta andedräkten kittla mot sin nacke.

 

- ...du har underbara bröst!

 

Huden där hans andedräkt nuddade henne knottrade sig, och som för att poängtera sin fräckhet klämde han till runt hennes högra bröst.

 

Frida ångrade bittert att hon hade knäppt upp jackan. Allt som vilade mellan dem nu var hennes tunna blus. Hon hade inte ens behå på sig idag, något som hon var rätt säker på att främlingen märkte.

 

Hon kände hur kinderna blossade och hon vred på sig obekvämt för att slippa undan hans händer och kunna återgå till att ignorera omvärlden. Hon kastade en blick mot resten av laget. De var fullt uppslukade i konversation, säkert något om deras senaste ligg, och ingen verkade ta någon notis om henne.

 

Med förhoppningen att han skulle tröttna så småningom valde Frida att bara stirra sammanbitet ut genom fönstret. Handen försvann dock inte. Istället kände hon hur dess tvilling landade på hennes höft.

 

Uppenbarligen hade han för avsikt att tafsa på henne. Frida var inte en tjej man körde över hur som helst, men hon var trött efter en lång dag och vad skulle hon åstadkomma om hon konfronterade honom? De kunde ändå inte komma någonvart förrän tåget stannade.

 

Till slut bestämde hon sig för att låta saken bero och bara härda ut tills de var framme. Mannen tycktes inse att hon slappnade av, för hans händer blev mer aggressiva i sin framfart.

 

Hans fingrar klämde och utforskade, fann hennes troslinning genom kjoltyget och började följa den upp och ner. Inombords svor Frida. Varför hade hon tagit på sig en kjol just idag? Hon bar ju alltid jeans i vanliga fall! De låg fortfarande på tork på jobbet, nerspillda av hennes klumpighet. Jävla piss!

 

Desperat vred hon sin kropp för att undfly hans beröring, men det fanns ingenstans att ta vägen. Hon stirrade intensivt mot sina lagkamrater, men de vinkade bara glatt och fortsatte att skratta med varandra. 

 

Vid det här laget gjorde mannen inte ens sken av att det var ett misstag. Med en hand på hennes bröst och en på hennes rumpa masserade han henne i en erotisk omfamning.

 

Människorna omkring stod packade så tätt att ingen anade någonting. Alla kunde titta rakt på dem utan att se vad som försiggick. De två var de enda i hela världen som visste vad den namnlöse mannen gjorde med lilla Frida.

 

Mörka fantasier började att invadera hennes tankar. Frida hade alltid haft en stark sexlust, ibland så stark att hon knappt kunde kontrollera sig, och nu stod hon här mitt på ett fullsatt tåg med en främlings händer på sin kropp.

 

- Åh nej...

 

Uppgivet kände hon hur den välbekanta värmen började spridas i underlivet. Skammen var enorm. Frida visste inte vad som var värst, att bli tafsad på ett tåg eller att... hon vågade knappt tänka tanken... eller att hon gillade det.

 

Hon kände hur bröstvårtorna svullnade under tyget när mannen lekte med ömsom det ena och ömsom det andra bröstet. Om hon inte stoppade detta just nu var hon illa ute!

 

- Snälla sluta...

 

Hennes röst var inget mer än en sprucken viskning, hes av illa dold upphetsning.

 

- Varför?

 

Frida trodde knappt att det var sant! Hur vågade han? Hennes raseri avbröts av hans röst som återigen kittlade hennes öra.

 

- Jag känner att du är frustrerad. Du vill detta lika mycket som jag. Kanske mer!

 

Det var något attraktivt med hans röst. Len, men ändå befallande.

 

- Mina lagkamrater står där borta! Vill du bråka med dem?

 

- De verkar mer intresserade av varandra. Här står du, alldeles ensam... med mig!

 

Samtidigt som de viskade med varandra letade mannens andra hand sig till framsidan av hennes kjol. Fingrarna pressade mot venusberget, masserade och smekte henne.

 

Frida intalade sig att hon tryckte rumpan bakåt för att undkomma hans fingrar, men hon stötte ihop med något annat. Något hårt!

 

- Åh... nej!

 

- Åh, jo!

 

Mannens händer hade hittills hade rört sig så lugnt och kontrollerat. Retat henne, byggt upp en intensiv laddning. Nu rörde de sig plötsligt väldigt snabbt. Hans fingrar tog tag i kanten på hennes kjol och lät den glida upp till midjan. Den andra handen sökte sig direkt till stringtrosans lilla tygtriangel som förgäves försökte att dölja Fridas blygd. 

 

De trevande fingrarna fann vad de sökte. Hennes blodfyllda pulserande underliv. Ett finger cirkulerade över hennes klitoris medan det andra utforskade hennes blygdläppar. Stringtrosan erbjöd ett minst sagt undermåligt skydd, den var redan fuktig och klibbade mot hennes hud.

 

- Mmmhf...

 

Frida kunde inte hålla tillbaka ett mjukt stön. Fingrarna utforskade hennes mest intima delar och hon gillade det! Hon kunde knappt tro hur våt han hade gjort henne!

 

- Neeej...

 

Hon bet sig i läppen. Skadan var redan skedd, nu var det ingen idé att dra uppmärksamhet till sig. Frida kände hur hennes egen kropp förrådde henne. Gav vika inför lustan. Höfterna rörde sig av egen vilja. Stötte bakåt i jakt på det där hårda hon hade känt innanför hans byxor.

 

- Du är kåt Frida!

 

Chocken skakade om henne, men inte tillräckligt för att få henne att sluta gnida rumpan mot hans skrev.


- Hur vet du mitt namn?

 

Fridas röst ville inte riktigt bära. Hennes ögon var vilda och bröstvårtorna pekade rakt fram likt hårda pärlor.

 

- Adresslappen på din väska. Frida Ólafsdóttir.

 

- Fan... Åååh!

 

Det där sista kom ur munnen lite högre än vad Frida hade tänkt sig. Hon fick bita sig i läppen för att inte fortsätta stöna när främlingens fingrar stimulerade henne.

 

Lyckligtvis verkade inte någon ha lagt märkte till den mjukt stönande unga kvinnan. Pendeltågets hjul på rälsen och vinddraget utanför dolde ljudet av när Fridas röst skvallrade om hennes upphetsning.

 

- Åååh... mmmh!

 

Ett finger gled ner innanför trosan och fick direkt kontakt med hennes kärleksknapp. Frida var tacksam för att den andra handen i samma ögonblick släppte sitt tag runt kjolen för att sluta sig kring hennes bröst och på så vis hejda henne från att kollapsa i en våt fläck på golvet.

 

Den handen började att sakta och metodiskt knäppa upp hennes blus. Med väskan i sin ena hand och den andra fastklamrad i en ledstång för att hålla sig upprätt kunde Frida inte göra något för att skydda sig. Hon var hjälplös.

 

- Nej, snälla, du kan inte göra så!

 

- Jag tänker göra mer än så och du kan inte hindra mig! Du vill inte hindra mig!

Han var så nära henne nu. Frida kunde känna varje andetag mot sin kind. Han kysste sidan av hennes nacke och bet lätt i hennes örsnibb. Med ett gnyende tryckte hon sig bakåt på nytt och fann hans hårda nakna skaft mot sin blottade rumpa. På något sätt hade han släppt ut den utan att hon märkte!

 

Ingen hade någonsin gjort så mot henne förut. Det var så fel, så smutsigt... så oerhört jävla sexigt!

 

- Neeeeej... 


Fridas bön var meningslös, hade ingen betydelse, för hennes handlingar stred mot hennes ord. Höfterna juckade rytmiskt bakåt. Brösten hävde sig fram emot hans trevande hand som glidit in under blusen för att nypa hennes styva bröstvårtor.

 

Hon var osäker på om hon någonsin varit så våt tidigare. De små stringtrosorna var genomdränkta och hjälpte inte till att fånga upp vätskan som nu sakta rann nedför ljumskarna. 

 

Han drog bestämt i midjebandet tills trosorna föll ner och landade i en hög vid hennes fötter. Med en skicklighet som Frida nästan imponerades av sträckte han ner en muskulös arm, lyfte hennes fötter och fiskade upp det lilla tygstycket.

 

När han reste sig upp igen lät han två fingrar sjunka in i hennes exponerade hungriga fitta. Hans andra hand slingrade sig upp kring hennes hals, som för att markera vem som bestämde. Inte för att det rådde något tvivel...


Denne totala främling kände Fridas kropp bättre än hon själv. I samma ögonblick som hans tumme började att spela på hennes klitoris kom hon snabbare än en kåt tonårspojke. Hon skulle ha skrikit rakt ut om inte mannen  vid exakt rätt tidpunkt hade lagt den andra handen över hennes mun och stoppade luftflödet. Skalv efter skalv skakade hennes kropp och hon kände hur fukten rann ur hennes vällustiga hål. Den starka handen som trycktes mot hennes darrande läppar kvävde effektivt ljudet av hennes orgasm. Allt som kom ut var ett lågt spinnande läte, likt en nöjd tamkatt vars husse kliar henne bakom örat.

 

- Jag älskar att se dig komma.

 

Fridas kropp kändes som en urvriden trasa där hon hängde mot honom. För matt och tillfredsställd för att agera rationellt lutade hon huvudet bakåt och sökte med munnen.

 

När hans läppar mötte hennes var det som om en elektrisk ström löpte genom hennes kropp. Han smakade friskt, gott, men ändå primitivt. Smaken av feromoner, lust, svett och sex. Allt paketerat och inslaget i en kyss.


Så fångad av kyssen var hon att hon knappt märkte att hans hand hade lämnat hennes fitta, men när hon kände honom fumla bakom henne blev hon varse!

 

Bestämt förde han in sitt skaft i den mjuka dalgången mellan hennes ben. Han pressade den mot hennes springa. Lät den glida upp och ner. Frida snyftade nästan av upphetsning.

 

- Nej... inte retas! Du, åååh, du är så elak!

 

- Och du är så skön. Är du beredd?

 

- Mmmh! Ta mig nu!

 

I samma ögonblick som hon yttrade orden kände hon hur tåget krängde till och de föll fram mot dörren. Ett hårt trubbigt objekt trycktes mot hennes blöta hål. För ett ögonblick vilade det där, precis i hennes mynning, innan hennes mjuka kön gav vika.

 

Ögonen spärrades upp av känslan. Munnen hängde vidöppen, flämtande. För en åskådare hade Fridas ansiktsuttryck varit ett av djurisk lusta.

 

Nervöst såg hon sig om. Det var fortfarande ingen som såg, trodde hon. Helt ofattbart! Bara tanken på att någon kunde (och förmodligen skulle) komma på dem i vilket ögonblick som helst gjorde Frida yr av... hon kunde inte ens sätta ord på det. Om hon hade varit kåt tidigare i sitt liv så var detta något utöver det vanliga.

 

- Mmmh, du är trång Frida!

 

Mannens röst var ett dovt morrande i hennes öra.

 

- Åååhgnn... Du är så hård! Jag... jag...

 

- Schh! Bara stå still, gunga med tåget.

 

Innan Frida visste ordet av krängde vagnen till igen och han fyllde henne till bredden.

 

- Åh gud, åh gud...

 

Hennes flämtande andetag hade övergått till hyperventilering och Frida kände en andra orgasm hastigt byggas upp inom sig. När tåget gungade fram och tillbaka ännu en gång fyllde han ett djup hon inte visste att hon hade.

 

Varje litet hår på kroppen pekade rakt ut i vällust, den intensiva hettan som strålade från underlivet övergick till en nästan molande värk och Frida kände sig tjugo, nej trettio, kilo lättare. Som att hon kunde gå på moln.


- Åh, gud... åh sluta inte!

 

Han svarade inte, bara pressade sig emot henne hårdare.

 

Fridas mun hängde vidöppen, likt en fisk på torra land, medan han gång på gång på gång hävde sig mot henne i takt med tåget. De stod praktiskt taget still, men tågets gungande rörelse fick varje stöt att skaka hela hennes värld!

 

Hon var så nära nu. Små myror kröp i hennes hårbotten, tårna krullade sig och hennes andetag fastnade i bröstet. Hon var redo. Nu! Plötsligt löpte en kall kåre genom kroppen. Hennes flackande blick fastnade i något... Någon!

 

Becky satt där, längst bort på andra sidan vagnen med resten av laget, men hon deltog inte i konversationen. Hon skrattade inte med i de andras skämt. Hon stirrade rakt på Frida!

 

Mannen bakom henne feltolkade hennes kropp för första gången. Han måste ha trott att hon stelnade till av njutning, inte av förskräckelsen i att bli påkommen.

 

Med lika säker hand som första gången han förde henne över kanten lät han ett erfaret finger söka upp hennes klitoris. Den här gången var hon tvungen att pressa ihop käkarna med våld för att inte skrika rakt ut!

 

Frida ville sjunka ner genom golvet! Hon ville dö! Här stod hon på kanten till årets, nej århundradets, orgasm och Becky satt och tittade rakt på henne. Hon såg! Hon... hon visste!

 

- Nnngh... nejjeååh... s-slu...

 

- Schh, kämpa inte emot Frida, du gör det bara värre för dig själv!

 

Med sin jävla hårda kuk djupt inne i henne fortsatte han att knulla. Han tog henne, som en man tar en kvinna för sin egen njutning, och hon njöt.

 

Hon njöt av allt. Hans värme, hans händer på hennes kropp, hans hårda kuk som tänjde ut henne gång på gång... hon tände till och med på Beckys stirrande blick!

 

Det blev för mycket. Varenda sinne överbelastades. Fridas höfter roterade på autopilot och sammandragningarna i hennes underliv blev mer och mer intensiva kring den inkräktande kuken.

 

I ett enda långt ögonblick såg hon Becky rakt i ögonen, sedan kom hon!

 

- Ja... ja... åh gud jaaammmnnnnggh!

 

Främlingen bakom henne drogs med ner i lavinen av hennes orgasm, för hon hörde honom grymta gutturalt i örat. Hon kände värmen från hans utlösning pulsera ut i sitt innersta. Det var som att gjuta olja på lågorna, för ingen säd i världen kunde släcka elden som brann i henne.


Hänförd av upplevelsen svävade hon högt över världsalltet. Tusen blixtar slog ner i hennes underliv och deras elektriska laddning löpte amok inom henne, satte varje molekyl i brand.
 

Stjärnor, galaxer och kometer passerade revy på hennes näthinna, deras explosiva urkrafter frigjordes just nu i hennes inre. Kramp efter kramp av underbar förbjuden smärta och extas!

 

Men även den sol som brinner slocknar till slut... Frida kände de krampartade skalven inom sig bli lugnare och lugnare. Till slut var det enda som återstod små darrningar av glädje i hennes uttänjda hål. Även mannen bakom henne slaknade och gled ut med ett blött "plopp".

 

Becky tryckte ett finger mot läpparna, som för att säga att hemligheten var i säkert förvar och innan Frida visste ordet av hörde hon de gnisslande bromsarna under tåget som saktade ner.

 

*Ding dong*

 

- Vi anländer nu till *N-bzzzkrrschzzz* avstigning sker på tågets högra sida...

 

Plötsligt rörde sig folkmassan igen. Tryckte mot dörren som sakta gled upp. Hastigt försökte Frida knäppa blusen igen samtidigt som hon torkade svetten ur ansiktet.

 

- Mina trosor!

 

Hennes ilskna väsande framkallade inte mer än ett litet skratt hos honom. Hon föreställde sig hur han flinade belåtet, den skitstöveln!

 

- De behåller jag! Kalla det en souvenir.

 

Dörren var öppen nu, Frida kände hur folkmassan drog henne med sig. Människor strömmade förbi på båda sidor. Knuffande och irriterat blickande mot paret som stod mitt i dörröppningen.

 

- Vänta... jag... jag har aldrig blivit knullad så... så...

 

- Vill du göra det igen?

 

- N-nej...

 

- Synd, men som de säger i Frankrike, au revoir!

 

Han pressade sitt kön mot henne. Hennes nekande till trots tryckte Frida rumpan mot honom en sista gång, innan hon lät sig själv svepas med i folkströmmen ut ur tåget.

 

Innan hon förlorade chansen vände hon sig om. Hon möttes av ett par isblå ögon. Han hade långt blont hår, ett vältrimmat skägg och på läpparna spelade ett nöjt leende.

 

Han höjde ett ögonbryn, som för att säga "hej, här är jag, jag knullade dig precis mot din vilja och du njöt av det", innan dörrarna gled igen och tåget åkte vidare.

 

Frida gick sakta bort för att återförenas med gruppen. Mannens tjocka sperma rann långsamt ur hennes tomma hål, nedför insidan av låren och droppade ner på marken. Hon ville inte erkänna det för dig själv, men hon önskade att det kunde varat längre... Hon ville ha mer! Skamset skyndade hon på stegen, rädd att någon skulle märka kvinnan som gick och läckte sperma på perrongen.

 

- Frida! Kom nu, nu drar vi!

 

Tjejerna återförenades och gick i samlad tropp mot busshållplatsen under glada rop och stoj.

 

————————————————————

 

Lite senare på kvällen hade hennes nerver lugnat sig lite. Ett par öl hade inte direkt gjort saken värre. Becky hade hållit sitt löfte och inte avslöjat henne, men Frida hade känt de brännande blickarna.

 

Till slut var hon tvungen att lämna sällskapet och pudra näsan. Hon ställde sig vid handfatet och stirrade ner i det vita porslinet. Obemärkt gled dörren bakom henne upp, men Frida stod försjunken i sina egna tankar och lyfte inte blicken förrän en röst talade.

 

- Jag såg dig...

 

Frida reste sig spikrak. Becky stod precis bredvid henne, så nära att deras armar nästan rörde varandra.

 

- Alltså... jag vet inte... jag menar...

 

Becky skrattade till. Det var ett vackert porlande skratt som passade den unga kvinnan det kom ifrån. Becky var attraktiv och hon visste om det!

 

- Koppla av! Jag säger inget...

 

- T-tack...

 

- Fast jag har en fråga...

 

- Eh... okej?

 

- Använde du kondom?

 

Omedvetet korsade Frida händerna över sin livmoder.

 

- Jag tänkte väl det. Grattis mamma!

 

Med en förförisk blick över axeln vände sig Becky och gick ut ur badrummet. 


------------------------------------
 

Ännu lite senare på kvällen, när alla ljus var släckta, sträckte sig Frida efter sin laddare i väskan. Hon fumlade runt, ögonen ovana vid dunklet, och fann något annat... ett papper!

 

I det skumma ljuset försökte hon tyda lappen.

 

”Om det blir en flicka, döp henne Victoria."

8 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.