Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

25/8, 2021 kl. 13:11, av minpitt

En ljusnande framtid.

Linda hade just gjort upp med sitt konstgjorda utseende och bränt sina gamla kläder. Livet kändes på topp, när dom lämnade brasan och gick in, före att dom för första gången skulle äta en fin middag på restaurant.

En ljusnande framtid.

När de gick in igen så blev kyss o kram, precis som det blev väldigt ofta numera, och då konstaterade Matte:

- Vet du Linda, din fina blus luktar äcklig rök.

- Neej! Fan! Den här blusen är ju den jag tycker allra bäst om! Fan, nu måste jag hitta den som är näst bäst. Sa hon med en ynklig röst.

- Kom Linda, jag har ett förslag, som du kanske nappar på. Det är ju tur att du och jag har så lika storlek sa Ann-Britt och öppnade sig garderob.

Hon tog fram en långklänning, i nästan samma blå ton som blusen som nu luktade rök.

- Den här tycker jag själv mycket om, så jag tänkte inte ge bort den, men du får så gärna låna den i kväll, så tvättar jag blusen, och du får tillbaka den luktfri och torr till imorgon.

- Varför är du så himla snäll mot mig? Du är ju inte ens min mamma. Sa Linda och kramade Ann-Britt.

- Helt enkelt för att jag gillar dig, och dessutom är du ju min sons flickvän. Dom anledningarna räcker för mig.

Eftersom Ann-Britt är frisörska, så fick Lindas vilda kalufs även en snabb fix med saxen, lite borste och hårspray, och skillnaden blev ändå enorm.

 

Linda kom även på att det nog inte var så smart att köra moppe i långklänning, men det löste sig också snabbt, då Magnus erbjöd sig att skjutsa. När dom stegade in på restaurangen så såg kyparen tveksam ut när Linda visade upp presentkortet:

- Är det här verkligen ditt? Han som köpte det visade upp en bild i tidningen, vem som skulle få det.

- Absolut. Hade vi kommit igår hade jag sett ut som i tidningen, men Mattes mamma har hjälpt mig att få lite stil. Jag är så stolt över min nya look! Skrattade Linda och svängde runt med klänningen. - Nu börjar mitt nya liv! För ett par timmar sedan så brände jag de där äckliga fula kläderna du såg i tidningen.

- Och varför var du i tidningen? Frågade kyparen, bara för att få ytterligare ett bevis på att presentkortet verkligen var hennes.

- Alltså, vi tänkte hinna äta också, men så här var det. Sa Linda och började på en berättelse, som delvis stämde med tidningen, men mängden detaljer var enorm, så efter fem minuter hejdade kyparen henne:

- Det är lugnt tjejen, jag ville bara vara säker på att ingen snott presentkortet. Utseendet på presentkortet är lite speciellt, så det är därför jag vet precis vem jag sålde det till, men jag får en känsla av att du skulle kunna berätta hela kvällen, så kom här. Jag tror definitivt på dig och jag har vet en plats som ni kommer att gilla.

 

Dom fick en plats nästan i ett hörn, vid ett fönster med utsikt mot parken. I nästa ögonblick dekorerades bordet med en vit linneduk och en fin krukväxt mitt på bordet.

- Vill herrskapet beställa nu, eller vill ni ha någon drink före maten?

- Ehhh, en sådan här restaurang har jag aldrig varit på tidigare. Vad menar du med drink? Juice eller något sånt? Sa Linda osäkert.

- Ja det är ju en variant, men förresten, ni har väl kanske inte åldern inne för att beställa alkohol.

- Juice blir bra för mig. Jag har aldrig smakat alkohol, men jag har ändå fått nog av det, för resten av livet, så då kanske det blir enklare för dig att veta vad ni ska erbjuda.

- Absolut. En juice till damen och vad vill herrn ha?

- Jag tar lika, tack.

 

Restaurangen fylldes sakta på med folk. Linda såg sig hela tiden omkring, och viskade till Matte:

- Vilken tur att jag fick låna din mammas klänning. I blus och jeans hade jag ju sett ut som vem som helst, men nu känner jag mig jävligt snygg! Och du med för den delen. Jag har ju aldrig sett dig i vit skjorta och fluga tidigare.

Maten var så klart utsökt, och dom kände sig lite märkvärdiga, med en superartig kypare som passade upp.

- Linda, visst ser du den där tjejen i rött som sitter en bit bort till vänster? Hon spanar mot oss då och då. Visst är det hon som sitter i receptionen på tidningen?

- Jo, jag är ganska säker, men tror du hon känner igen mig? Sa Linda.

- Nja, knappast, men jag har ju också varit där flera gånger på senare tid, så hon undrar nog vad det kan vara för filmstjärna som jag har vid bordet.

- Filmstjärna, det blir man väl inte av att hamna på bild i lokalblaskan, men jag tar en sväng på toa, och passerar hennes bord, så får vi väl se om hon reagerar. Sa Linda.

Jodå, när Linda gick på toa så hakade tjejen från tidningen på. Linda berättade kort om sin förvandling, som hon aldrig vågat starta själv, men när tidningstjejen ville sa en bild av Matte och Linda tillsammans sa Linda:

- Nja, egentligen inte. Jag har fortfarande en del på gång, och även om jag ser ut att må bra nu, så är det mycket av den gamla slabbiga Linda kvar. Du får din bild, om du lovar att behålla den för dig själv, tills jag hör av mig och säger ok, till vad du nu tänkt… Blir det i tidningen?

- Jag tänkte det, men jag gör ju inget som inte du vill. Vi har ett par sådana där sensations-nissar på redaktionen, som bara rusar på och publicerar allt, men jag tänkte, om jag får ta en bild, så behåller jag den själv, och säger inget förrän jag får ett ok från dig.

 

När de till sist var på väg ut, så fick Linda en aha-upplevelse, och konstaterade med ett skratt:

- Aldrig har man väl varit med om att en middag har tagit över två timmar! Hemma, eller på M:c Donalds går det på en kvart! Och det roligaste, att nu har vi vräkt i oss för över tusen spänn, och ändå räcker presentkortet till en lika häftig middag till! När ska vi ta den?

Utan att tänka sig för så svarade Matte snabbt:

- Tja, om vi tar den när vi förlovar oss. Blir det bra?

Linda bara gapade en lång stund:

- Alltså, skämtar du nu, eller?

- Nja, det blev kanske lite snabbt på, men jag såg på kortet att det gäller i två år, så innan dess kanske det är dags. Skulle du ha något emot det? Sa Matte med hjärtklappning, för visst kändes det som att allt hände lite för snabbt, men det kändes ändå så rätt, så tittar man ett par år framåt så… Inte alls fel.

Dom blev stående vid entrén och kysste intensivt, tills Magnus harklade sig diskret:

- Kommer jag för tidigt? Ni verkar ha en del kvar att göra.

De blev upphämtade, och hann med massor av kyssar i baksätet, under den korta vägen hem, och väl hemma blev det så klart en avslutning på dagen, som numera var standard, men med lite variationer på sextemat, så den här kvällen gjorde vare sig dörrar eller väggar någon skillnad, utan alla i huset hörde Linda klaga:

- Men använd hela kuken då! In med hela, och knulla fortare, jag måste få komma nu!!!, och avslutade en stund senare med ett ”AAAaahhhh...”

Under efterspelets flämtande och smekande så fick Linda dåligt samvete.

- Dina föräldrar måste ju tro att jag är galen. Tror du dom hörde mig?

- Jo säkert, men det gör nog inget. Dom börjar bli vana med galna saker. Sa Matte och började berätta om vad som hänt tidigare, för faktiskt bara några veckor sedan, om Annas trosor i taklampan, och i hans bakficka.

Linda gapskrattade hejdlöst, så nu fick Mattes föräldrar något nytt att spekulera i, vad som egentligen händer.

 

Resten av helgen blev lugn, dvs en mysig helg med mycket mys i värmen. Mattes föräldrar planerade för att fara ut ett par veckor med husvagnen, och Magnus sa lite retfullt till Matte:

- Visst följer du med på husvagnssemester i år också?

- Skulle inte tro det, men jag kan ju tipsa om att ni behöver inte fixa med någon husvakt i år, för du har redan två.

-Och jag jobbar ju, så du behöver inte ens tänka tanken på att vi ska följa med båda två. Men förresten, jag och Matte kanske kan låna husvagnen när ni kommer hem, när den bara står på gården? Jag tänkte att då är det ju större chans att ni får sova på nätterna. Jag har ju lite svårt att hålla igen munnen ibland.

 

Linda berättade om samtalet med socialchefen, och jobbade både på att hålla nere sina förväntningar, och att fundera på hur hon skulle gå vidare, om allt bara blev ”Nej, nej och åter nej”

Hon behövde inte vänta längre än till måndag eftermiddag. Hon och Matte satt på det där ute-caféet, där han tidigare suttit med Anna. Nu delade de på en loka och en kanelbulle. Lindas telefon ringde, och hon kände igen numret, så hon höll upp ett hyschande finger till Matte, och svarade. Matte hörde ju bara vad Linda sa, så han fattade ju inte mycket, när Linda sa:

- Jaha, och vad betyder det?… Så du menar att det blir ingenting alls så?… Mmmm, jag förstår, men… Linda såg sammanbiten ut, men leendet sprack upp mer och mer. Matte hade inte fått så många ledtrådar om vad Linda hade begärt, men han fick intrycket att hon ändå fått någonting, och till sist brast Linda ut i ett glädjetjut, och sa bara ”Tack tack tack, och tack igen!”

- Jag sätter på högtalartelefon nu, för min pojkvän, dvs min livräddare, sitter här bredvid. Kan du säga det där sista en gång till.

- Okay, som jag sa, så kan jag inte hitta någon tvåa till dig inom rimlig tid, men en stor etta på 32 kvadrat, med en ordentlig köksdel, och sa jag att det finns balkong också? Ni kan flytta in den femtonde augusti.

 

Efter att de pratat klart, och var på väg att avsluta, sa socialchefen:

- Vänta, jag höll på att glömma något riktigt viktigt. Jag hade fått tips om din mamma från flera håll, att det var illa ställt med henne, men det var ditt nödrop som fick mig att fatta beslut genast, så jag och en kollega åkte hem till henne på studs. Hon öppnade inte, så det blev bita på naglarna och tillkalla polis och låssmed. Vi var rädda att det redan var för sent, men hon var medvetslös, så det blev ambulans till sjukhuset. Ambulanspersonalen sa att det trots allt verkade stabilt, så hon behövde nog mest nyktra till. Jag gav dem mitt privata mobilnummer, så skulle det bli ännu mera kritiskt, så skulle jag hämta upp dig, och vi skulle följas dit, om det skulle bli som ett sista… Ja, du förstår va?

- Jag herrejävlar! Varför fick jag inte veta något? Sa Linda med ilska i rösten, samtidigt som tårarna forsade.

- Ja förlåt om jag gjorde fel, men jag ville inte oroa dig i onödan. Jag fick veta att läget var stabilt, men det var ju därför jag ändå krävde att få ständiga uppdateringar, och idag, alldeles nyss så hörde jag att hon är vaken och sitter i en fåtölj, och undrade om någon hört något från dig. Jag tror hon skulle bli glad om du, eller ska jag säga ni, gör ett besök. Det blir ju definitivt avgiftning och rehab efter sjukhustiden, det blev ju också klart idag.

 

Linda och Matte körde direkt till sjukhuset.

- Mamma! Sa Linda och sträckte armarna emot henne, utan en tanke på att mamma kanske inte kände igen henne i sin nya look. Efter en minut så var ändå igenkännandet på plats, så de kramades och grät båda två. Matte sträckte artigt fram en hand, presenterade sig som Lindas pojkvän, men då tillrättavisade Linda honom, att han faktiskt var hennes livräddare, OCH pojkvän.

Innan Linda och Matte skulle gå, så ville mamma, Ylva, ha några ord ensam med Linda, och då sa hon:

- Dom säger att jag ska åka på en sån där tillnyktringsanstalt, när jag blir utskriven härifrån. Vad tycker du?

- Du ska åka, det är en order! Pappa söp ihjäl sig, och jag vill inte bli föräldralös. Även om han söp som ett svin, så ville jag väl aldrig att han skulle dö! Jag älskar dig mamma, men jag hatar innerligt vad spriten gjort dig till, så snälla, ta emot behandlingen, för min skull. Jag vet inte om du minns, men när jag flyttade till den där ettan, så sa jag ju att jag aldrig ville se dig mer, men jag kom på efter bara någon dag, att det vill jag visst, men jag vill se dig levande och nykter. Inte en droppe sprit från nu. Kan du lova mig det?

 

Det blev fler kramar och gråt efter det, men det kändes definitivt som glädjetårar. När ungdomarna senare träffade Mattes föräldrar och berättade vad som hänt, så blev det först bara tyst en stund, men sedan sa Magnus:

- Om man tänker sig en en tonåring som begär upprättelse av kommunen, så tänker jag först, att bara ta mod till sig och göra något sådant, men sedan inte bara begära en hiskelig massa pengar, utan ett vettigt boende och behandling till sin mor… Alltså, jag har alltid tyckt bra om dig Linda, och är impad över att du hållit dig på fötterna, trots att det blåst så helvetes mycket motvind i ditt liv, och så det här… Det borde finnas ett ungdoms-nobelpris för sådana som du! Och jag är så lycklig för Mattes skull, för en finare flickvän finns ju knappast att hitta någonstans. Det enda trista är väl att Matte flyttar in hos dig när du får nya lägenheten. Det blir lite tomt här hemma, men herregud så mycket lycka till jag önskar er! Att se er lyckliga är värt tusen gånger mer än att jag och Ann-Britt får leva med att ni inte bor här längre, och så klart så hoppas vi ju på att ni hälsar på ofta.

- Det blir det säkert, typ när ingen av oss orkar micra färdigmaten längre. Skrattade Linda.

 

Den kvällen kändes lugn och många saker på plats, så Linda drog med sig Matte till duschen, för en gemensam rengöring. Matte står bakom Linda och tvålar in hennes rygg, och hennes höfter när han undrar:

- Alltså, är det som jag inbillar mig, eller har du gått ner i vikt? Det känns som om din midja är smalare.

- Det tror jag också. Det är väl din nyttiga mat, och alla våra promenader. Innan jag brände mina gamla kläder så hade jag fått dra in bältet runt magen med två hål, men vet du… Det kanske snart ändrar sig åt fel håll.

- Va, vad menar du?

- Det är något hårt som petar mellan mina lår, farligt nära fittan, och jag gissar att du duschar inte med gummi på staken. Det är jävligt skönt nu, skulle jag luta mig fram, så hittade kuken raka vägen in, då blir jag nog snart jävligt tjock.

- Förlåt… Jag ska lugna mig, eller du kanske vill vända dig om? Vi kan ju hjälpa varandra med underlivshygien, det ska ju vara så viktigt.

- Kalla det något annat. Det var ju det som den där sjuka gympaläraren körde med. Inte mot mig, för det var mest killar som som var drabbade.

- Då kör vi utan fina ord. Om du runkar min kuk med tvål, så ska jag tvätta din fitta tills du tjuter.

- Jag är nyfiken på att testa något som jag aldrig vågat tänka på tidigare. Jag tvålar in kuken ordentligt, och så får du testa att rövknulla mig. Ta det bara försiktigt.

- Matte tog flaskan med duschtvål och satte mot hennes anus, och tryckte in en klick, och sakta började han pressa ollonet mot hennes trånga hål.

- Det går bra, känns helskumt, men kör på lite hårdare. Flämtade Linda.

 

Matte kände att ollonet gled in, och sedan gick det lättare att trycka in kuken en bit till.

- Satan så trångt. Det här blir ingen lång övning.

- Spruta när du vill. Det är en helskum känsla, men jag tror inte jag kommer, så du får knulla mig som vanligt sen. Kved Linda tillbaka, och även om Matte var på fel ställe, så kände hon ändå hur kuken pulserade fram sin sperma till henne efter en stunds försiktigt juckande.

Strax var dom i Mattes säng, och Linda ställde sig på alla fyra i sängen:

- Du får fortsätta ta mig bakifrån, men på med gummit och knulla fittan. Jag behöver bara tänka på det, så börjar det pirra i musen. Viskade Linda, och försökte verkligen att inte ställa till någon ny scen, som sedan får henne att rodna när hon möter Mattes föräldrar nästa gång. Matte försökte variera sig, så han satte bara ollonet i hennes drypande hål, och körde sedan staken i botten med ett kraftigt tryck, drog sakta ut den tills bara ollonet var inne, och upprepade samma sak igen, och igen.

- Det där är väl inte att knulla! Full fart ska det vara! Brölade Linda, så Matte lydde, för att hon inte skulle väcka upp hela kommunen.

- Äntligen! Visst känner du att kuk-klämman går igång nu? Stönade hon, och visst kände han, men eftersom han nyss fyllt hennes tarm, så kunde han fortsätta, tills hon tjöt: Älskade kuk! Spruta nu, jag kommer igen!

Det blev således som tidigare, att Linda skämdes när hon träffade Mattes föräldrar morgonen efter, men dom sa inget, så kanske hade dom börjat vänja sig. Linda kände ändå på sig att hon varit pinsam, så utan att någon sagt något så sa hon, bara som för att ursäkta sig:

- Ja ja, jag vet att jag stökar, men jag lämnar då inte trosorna hängande i kökslampan.

Det blev dagens skratt, och början på ännu en bra dag.

På eftermiddagen passade ungdomarna på att hälsa på Ylva igen, för tidigt nästa morgon skulle hon lämna sjukhuset och åka till avgiftningen. Det sista Ylva sa, precis som att hon just kommit på det, men det handlade egentligen om något hon tänkt på sedan hon började nyktra till:

- Linda, visst har du kvar nyckeln hem till mig?

- Jo, den har jag i handväskan.

- Skulle du kunna titta förbi där när du har tid och kolla in kylskåpet? Jag har för mig att någonting luktar illa där.

 

Efter en del kramar så bestämde sig Linda och Matte för att ta det där med kylskåpet på en gång, för att skona grannarna från stanken, för visst luktade det! De ställde upp köksfönstret och balkongdörren för att vädra, och började röja. Matte hade problem med stanken, men Linda var ju härdad, så hon tog hand om det mesta. De kom fram till att de skulle komma tillbaka en annan dag, framför allt för att fixa badrummet, som också stank av allt möjligt, och golvet ville man inte sätta fötterna på.

- Ja välkommen till mitt gamla liv. Här bodde den gamla Linda 1.0. Skulle du kunna tänka dig att bo i den här katastrofen? Sa hon uppgivet, och Matte bara ruskade förtvivlat på huvudet.

- Hur kunde du överleva? Fy fan vilken svinstia.

 

När dom kom ut på gatan igen drog Matte ett djupt andetag och sa:

- Om din mamma kommer hem nykter och ska börja ett nytt liv, så måste vi ju röja och städa ordentligt först. Hon måste ju få chansen till en fräsch start på sitt nya liv också. Sa Matte.

 

Veckorna gick snabbt, så Linda flyttade in i sin nya lägenhet, och även Matte flyttade då, så det blev en härlig start på deras liv. När dom bar ut sista kartongerna från Lindas gamla rum, så mötte dom en kille från boendet. Linda kände väl igen honom, eftersom han alltid sa ”hej” då de möttes. Killen var nog i Lindas ålder gissade hon, och han staplade fram med rullator, och hade svårt att prata tydligt, men nu sa han till Linda: ”Fan så snygg du är. Jag skulle vilja pussa dig!” ”Okay” sa Linda och gav honom en kyss på munnen, för det här var ju en glad och sprallig dag. Killen såg ut som en fågelholk i ansiktet, och när Linda fortsatte att gå vände han sig mot personaltjejen som kom strax efter: ”Såg du! Jag fick en puss av snyggaste tjejen i stan!”

 

Höstterminen startade, så Matte fortsatte skolan och Linda jobbade, men det var fortfarande svallvågor efter sommaren som rullade på. Skolan där Linda gått hade fått en ny rektor, som läst in sig på bland annat fallet med Linda. Han förundrades över hur hon fixat hela grundskolan helt utan stöd från vare sig föräldrar eller skolan. Han bad henne att komma på skolan för han ville höra mer från henne, så hon fick en fråga om hon ville föreläsa inför skolans alla elever om hur man motverkar mobbing, först lågstadiet, och sedan mellan och till sist högstadiet. Det kändes stort, att prata inför hundratals elever, men hon kände sig hedrad, och tackade ja. Hon gjorde ett manus, och bytte lite idéer med nya rektorn, ändrade lite, så det blev ett totalt positivt mottagande från eleverna. Tillräckligt bra för att andra skolor också ville ha hennes föredrag. Det gjorde att även Matte fick höra och imponeras, när hon kom till skolan där han gick.

- Så när man insett att alla killar inte är idioter, och har tur att hitta killen med stort M, Matte! Då leker livet! Hojtade hon med armarna i luften, och vinkade för att han skulle komma upp på scenen.

Precis som det oftast blev när de möttes, så blev det ett intensiv kyssande och kramande. Det verkade som att alla elever höll andan, men till sist så utbröt ändå ett enorm applåderande, jublande och busvisslande.

 

Hela projektet blev även en tidningsartikel, där Linda tillät att bilden från restaurangen fick vara med, och fler bilder, med hela förvandlingen från gamla till nya Linda, och hon kommenterade även upproret mot kommunen för att de aldrig ställt upp, men det var ju fixat nu, dels att hon fick sprida sina erfarenheter i föredragen, men hon tackade även socialchefen som faktiskt ställt upp på hennes önskemål. ”Vad vi kommit överens om är ett uppgör mellan socialchefen och mig, och jag är mer än nöjd med det, men innehållet är inte offentligt, det är mellan oss två, och den enda detalj jag kan säga om innehållet är: Nej, jag har inte blivit jävligt rik. Det här handlar inte om pengar i första hand, men jag vill att alla läsare ska veta att nu har jag fått stöttning på riktigt. Tack socialkontoret och tack nya rektorn på min gamla skola, och tack bagarn så klart, och tack Matte, och tack Mattes föräldrar! Så här lycklig har jag inte varit ens under en enda timma av mitt tidigare liv. Säker finns det fler att tacka, som jag inte kommer på i hastigheten, men tack till er också! Messa mig så tar nog tidningen in flera tack.

 

Redaktören på tidningen sköt in en sista fråga:

- Jag har ju sett det mesta av det som hänt i sommar, så vad har du tänkt dig nu?

- Tja, beror på vad du menar. Jag har jobb, en fin bostad och en underbar pojkvän. Jag jobbat fram till jul, men sedan vet jag inte riktigt till våren. Jag har fått förfrågan om jag vill hålla fler föredrag i andra städer, och det känns ju frestande, men nästa höst blir det i alla fall gymnasiet. Men för att svara fullständigt på din fråga, om vad jag ska göra nu, NU, så ska jag åka hem, fixa middag till mig och min kille, och sedan ska vi nog ägna oss åt sånt där som en pojke och flicka gör när dom är ordentligt kära, och får en stund helt själva.

 

Linda reste på en liten turné under våren och föreläste, och kände speciellt på en skola att applåderna var särskilt starka, och det såg ut som att det speciellt kom från tjejerna. Hon utmanade sig själv, och gick ut bland eleverna på rasterna, något hon aldrig gjorde själv under skoltiden. Hon hade märkt under föredraget att att det fanns några tuffingar bland grabbarna, som gärna ville synas och höras. Nästan på en gång samlades de runt Linda och försökte styra undan henne där ingen annan kunde se. Han som verkade som en ledartyp, började genast tafsa på hennes bröst, och så klart sa hon ifrån, utan att det hjälpte. Snart var dom två som tafsade, men när den tredje satte en hand mellan hennes ben sa hon: Vilken tur att jag har min dolda spionkamera på mig idag, så jag filmar er, och det finns det även en lärare som gör.

 

Killarna tittade sig oroligt omkring, och sa bara, ”nä, hon bluffar” och började då slita i hennes kläder. Rektorn visste om att sådant här hade hänt tidigare, och gillade egentligen inte att hon skulle gå ut och riskera trubbel. Sånt hade hänt tidigare, men det var ju brist på bevis. När Linda sa att hon alltid brukade få en massa frågor i pauserna sa rektorn att han skulle hålla koll, för det var inte helt säkert att gå ut ensam, bland skolans galna jägare.

 

Definitivt hade hon inte mycket att sätta emot när fyra killar försökte klä av henne. Som från ingenstans dyker då plötsligt två personer upp, en kvinna och en man, som samtidigt filmade. Killarna rusade åt varsitt håll, och kvinnan ropade: Spring ni! Vi har er på film, så vi ses på polisstationen! Rektorn hade alltså begärt in ett par civila poliser, för han visste att det troligtvis kunde bli stökigt, och det absolut sista han ville var ju att Linda skulle bli antastad.

Det tog några timmar, men sedan var alla grabbarna inplockade, Linda hade ombetts stanna, om det skulle bli förhör, och så blev det.

De blev förhörda en och en. Givetvis med en förälder närvarande, och en av dem var som vanligt en riktig ledartyp. Tre av dem kunde Linda plocka ner på jorden, med hjälp av sina erfarenheter, men ledarens attityd var farligt lik Bengan från hennes skola, för att inte prata om pappan. När pappan hade skällt både på poliserna och Linda tills han fick slut på svordomar, så sa Linda lugnt: ”Visst är det amfetamin du går på?

 

Pappan exploderade, och det behövdes två kraftiga poliser för att hålla honom på stolen. Linda fortsatte lugnt:

- Jag känner igen både den galna blicken, utbrottet och grabben, som inte heller uppträder normalt. Jag föreslår att ni gör husrannsakan, för att kolla om han kanske säljer, och definitivt behöver dom drogtestas, båda två! Jag har sett tillräckligt, så gör en anmälan på grabben, för sexuellt ofredande… Han är ju straffmyndig, så nu har inte jag något mer att säga. Jag är helt säker på att ni hittar något att sätta dit pappan för också. Kan jag gå nu? Sa Linda och reste sig. Pappan slet sig från poliserna och var på väg mot Linda, som backade undan, så poliserna hann brotta ner honom och sätta på handfängsel.

- Så bra! Nu har han ju redan erkänt, för så där reagerar inte en normal, drogfri person. Sa Linda och gick ut.

Hon fick höra vid receptionen att de andra grabbarna skämdes som hundar, och de ville be om ursäkt.

- Är dom kvar här i huset? Sa Linda

- Jo, det är dom. Vad tänkte du? Sa receptionisten.

- Ta hit dom, och deras föräldrar också, och vågar dom stå här och be om ursäkt, när både kompisar och föräldrar lyssnar, då tänker då inte jag göra någon anmälan.

- Och den fjärde killen? Sa receptionisten.

- Han är kvar för drogtest, och han var ju ledare, så han är anmäld. Sa Linda kort.

 

Ett skamset litet gäng stod strax framför henne. ”Förlåt” sa första killen, och tittade skamset ner i golvet.

- En bra början, men se mig i ögonen och berätta hur många tjejer du tänkt trakassera i framtiden.

Med gråten i halsen drog han en längre ursäkt, och även hans kompisar gjorde lika, utom möjligen den sista, som hade svårt att prata, eftersom han bara grät.

- Okay grabbar, jag tar era ursäkter helt allvarligt, och tror inte att ni tänker trakassera fler tjejer, så ingen anmälan från mig, och lycka till i framtiden. Sa hon och kramade den första killen ordentligt. Hon släppte taget och frågade: Får jag ingen kram tillbaka?

Hon provade igen, och nu fick hon ordentlig respons, med en riktigt innerlig kram. Samma med de andra grabbarna, och till sist sa Linda:

- Nu ska jag inte plåga er mer, men säg bara, har ni lärt er något idag?

- Absolut! Sa två av dom, och den tredje, som bara grät nickade instämmande.

- Så om du snackar med en tjej som du tycker är jättefin, och vill krama henne, hur gör du då? Sa hon till han som inte fick stopp på sina tårar. Han sträckte ut armarna mot Linda, och då sa hon: ”Bäst är att fråga första gången, typ Får jag krama dig, men sedan är det nog lugnt om ni blir kompisar. Sa Linda och sedan kramades honom ordentlig. Linda avslutade med en kyss, och hörde riktigt hur han flämtade till av överraskningen. Killen i mitten sa ”Snälla, får jag ge dig en kram?” samtidigt som han sträckte armarna mot henne. Även han fick till sist en kyss, och sedan var den en kvar, han som verkade mest pratsam:

- Du är så jävla snygg. Visst får jag krama dig? Sa han och sträckte fram armarna.

- Tack. Du har fattat det här. Du är värd en riktig kram. Sa Linda och kramkalaset fortsatte. Hon släppte till sist greppet men stod kvar helt nära och såg varandra i ögonen tills han sa: Får inte jag någon kyss?

- Självklart. Jag ville bara veta om du vågade be om det. Skrattade Linda och vinkade sedan då hon gick ut från polisstationen.

 

- Får jag fråga en sak till! Hojtade en av grabbarna, så hon fortsatte varvet runt i svängdörren. Har du någon pojkvän? Sa han då, och hans mamma fyllde genast i:

- Nu får du nog hejda dig unge man. Jag tror Linda är betydligt äldre än du.

- Aldrig fel att fråga, men tyvärr, för din del vill säga, så har jag redan en pojkvän, min livräddare. För övrigt har jag nyss fyllt 17, och min pojkvän är 16, och går nian, så det vore väl inga problem i så fall.

- Varför kallar du honom din livräddare?

- Vi möttes då jag började mitt sommarjobb förra sommaren. Han var ju kille, så jag hade hela tiden ena handen knuten bakom ryggen, redo att försvara mig, men på tre dagar fick han mig att smälta fullständigt. Min allra första jämnåriga vän. Han har hjälpt mig att göra upp med dom som svikit mig i så många år, så nu känner jag att jag kan leva. Han ville ha mig trots att jag var fulaste tjejen på skolan.

- Nä, du är ju skitsnygg! Sa killen som gråtit mest.

- Så här såg jag ut förra sommaren, innan jag träffade Matte. Sa Lina och bläddrade fram en bild i sin telefon. - Jag var så less på alla som jävlades, så jag ville se ful ut, för att ingen skulle bry sig om mig. Det funkade hyfsat, för ingen sa grattis när jag gick ut nian. Jag gick hem och startade tv’n och grät några tårar, för inte ens morsan ringde och sa grattis.

- Men varför skulle hon ringa, om du gått hem?

- Jag bor själv. Jag orkar inte med morsan, som super 24-7. Jag funderade på nytt att ta livet av mig, men då ringde i alla fall bagarn och sa grattis, och han påminde mig om att jag skulle komma och jobba hos honom några veckor senare, så blev jag i alla fall lite taggad att hänga med ett tag till.

- Men är det inte jobbigt att bo själv, med mat, disk, tvätt och allt som ska fixas. Sa en av mammorna.

- Nä funkar skitbra. Tidigare har jag ju varit som mamma till min mamma också. Det har jag varit sedan jag gick tredje klass.

 

Den här informationen hade Linda inte släppt under föreläsningen, så både killarna och föräldrarna bara gapade och häpnade, hon tittade på klockan, för nu var det sent, och hon hade ju några mil att puttra hem på moppen. Hon sa till sist:

- Nu ska ni föräldrar stoppa fingrarna hårt i öronen. Vet ni grabbar, vad som är det bästa med egen lägenhet och pojkvän, jo när man kommer hem och killen gjort middag, så är vi ju helt själva, så efter maten är det bara att kasta av sig kläderna och knulla utav helvete. Tänk på det, om ni ska jävlas med tjejerna, eller om ni hellre vill ha en flickvän.

 

Den här sista episoden slutade inte precis där. Den fjärde killen blev utsläppt en stund senare, då han testade negativt på olika droger. Det gick sämre för hans pappa, då man hittade drygt ett halvkilo amfetamin vid husrannsakan. Asam, som killen heter hade riktigt dåligt samvete, och när han hörde vad hans kompisar berättade, så blev han ju dessutom avundsjuk. Han ville ringa Linda och be om ursäkt, för han insåg ju själv att den där machokulturen som hans far lärt honom, den fungerade definitivt inte. Han visste bara inte hur han skulle få tag på Lindas telefonnummer, och rektorn ville inte lämna ut det, för han litade fortfarande inte på Asam, men till sist så sa rektorn att han kunde ringa Linda, så fick hon själv avgöra om hon skulle ringa tillbaka.

 

Linda fick samtalet, och om nu killen var så angelägen att be om ursäkt, så visst skulle han få den chansen. Nästa dag ringde han igen, och lät lite uppspelt:

- Min mamma ska på jobbmöte i den staden du bor. Det blir nu på lördag och söndag, så om jag åker med, kan vi ses då, så får jag be om ursäkt ordentligt, och kanske få det som mina kompisar fick också?

- Jag måste få fundera. Om du bara visste så många gånger jag blivit blåst av någon som säger att dom vill vara kompis med mig, och det sedan blivit katastrof. Sa Linda.

Hon snackade med Matte och ringde tillbaka.

- Hej igen. Jo, vi kan ses, men då kommer min kille att vara med. Han säger inget om att jag ger dig en kram, men det känns tryggt för mig. Är du med?

- Absolut, jag förstår. Sa killen, och de kom överens om en tid och plats.

 

Linda och Matte var på plats när Asam klev ur sin mammas bil, vid hotellet där hon skulle vara på konferens. De följdes åt alla tre, och Linda föreslog att dom skulle gå till deras lägenhet och äta lite middag, eftersom Matte hade förberett en lasagne, så den var bara att värma.

Asam var tämligen tystlåten. De satt på balkongen och åt, trots att det var lite dåligt med vårvärmen. Till sist så tog hans nyfikenhet över och han började ställa frågor:

- Alltså, bor ni själva här? Var är era föräldrar?

Matte och Linda förklarade var för sig, och han blev mäkta imponerad, att det faktiskt var Lindas lägenhet, men även vilket ansvar som följde med. Vilda och högljudda fester var ju till exempel helt förbjudet, och i nästa andetag förvånades han över att det faktiskt var Matte som gjort maten. Hemma var det alltid mamma som gjorde mat, även om pappa redan var hemma. Han berättade också hur rädd han blev när Linda avslöjade hans pappa och hans droger. Själv visste han ju att han var helt ren, men vad skulle hända nu? Det skulle bli rättegång senare, men det var ju mycket ovisshet som hängde i luften. De pratade mycket om hur olika det här med kvinno- och mansrollerna fungerade här i Sverige, jämfört med Iran, där han kom ifrån. Linda tänkte till och sa:

- Jag är övertygad om att du kan träffa en fin tjej, kanske helsvensk, och ni gifter er, jobbar och får barn, och hela den biten, men kom ihåg att att det här är Sverige. Om du behandlar svenska tjejer som ni behandlar iranska tjejer därnere, ja då är jag rätt säker på att det går åt helvete för dig.

Asam satt helt stum och bara tänkte, men sa till sist:

- Jag vill vara svensk, men hur gör man? Jag har aldrig fått lära mig att vara svensk, och speciellt inte om man ska träffa tjejer.

 

Det var precis det här som Linda hade förberett Matte på, att Asam nog inte visste hur han skulle uppträda, och Matte kände sig så säker på att Linda inte skulle byta pojkvän, så han var med på lite spel, allt för att styra Asam åt rätt håll.

- Jag tror vi går in, det börjar bli lite kallt. Vi kan sätta oss i soffan. Sa Linda, och satte sig i ena soffhörnet. Matte tog det andra hörnet, innan Asam hann sätta sig. Han såg tveksam ut, och hade tänkt sätta sig i fåtöljen, då Linda sa:

- Vi tar det här som en liten teater. Vi låtsas att du tycker att jag är skitsnygg, och att du vill bli kompis med mig. Eftersom det är lite trångt i soffan, så frågar du då om det är okay att du sätter dig här.

- Alltså, jag kan inte låtsas att du är skitsnygg, för det är du på riktigt. Är det okay att jag trängs med er? Log Asam och klämde sig sedan ner, när han fått ett ok.

- Kom ihåg, teater.. Tjena, visst har vi setts förr? Sa Linda.

- Jo på skolan tror jag. Visst är du ny där? Sa Asam, nu lite nervöst, men det tafatta samtalet gick sakta framåt, och Asam tycktes för en stund ha glömt att det faktiskt var Lindas pojkvän som satt på andra sidan. Asam lade upp sin ena arm på soffans ryggstöd, och ner mot Lindas axel.

- Det där kändes okay, men det är viktigt att du har ögonkontakt med till tilltänkta flickvän. Ser hon orolig ut, eller försöker dra sig undan, så måste du backa. Annars kanske hon springer, men det här känns bra. Sa Linda och lade sin hand ovanpå hans. Hon märkte hur han närmade sig med ansiktet, som för att kyssa henne, men Linda gav inget gensvar, utan böjde huvudet åt andra sidan, och Asam ryggade då också tillbaka med ett ”förlåt, jag bara blev så...”

- Det går lite fort, men du verkar ju så mysig, så vi provar väl, bara lite. Sa Linda och närmade sig sakta Asam, och de kysstes mycket varsamt. Linda testade med en kyss till, och även en tredje, innan hon avbröt.

- Ta en sväng på balkongen och kyl av dig ett par minuter, sedan kommer du hit för andra dejten. Sa Linda och tittade på Matte, och gjorde ett tecken mot sina jeans, som för att utan ord fråga Matte om han märkt att Asam nog hade ett kraftigt stånd. Matte bara nickade och log.

 

En stund senare reste sig Linda och sa i dörröppningen till balkongen:

- Asam! Så trevligt att du är här! Kom och sätt dig! Sa hon och gav honom en varm kram.

Nu satte sig Linda mitt i soffan, så Asam fick klämma sig ner i hörnet.

- Så mysigt att träffa dig igen. Vill du ha en kopp te? Sa Linda.

- Ja tack, men jag vill nog ha något annat först. Sa Asam, klart nervös, och böjde sig försiktigt mot Linda, som för att tigga en kyss.

- Jaha! Jag förstår. Ja teet kan ju vänta, fnissade Linda och de kysstes, nu lite mer intensivt, och han hade tydligen lärt sig av någon, så han chansade och bjöd ut sin tunga, och de startade ett intensivt hånglande, tills Linda avbröt och flämtade. Nu måste vi nog lugna oss. Det där var du ju jävligt bra på, så du gör mig ju kåt. Sa hon och studerade bulan på hans jeans.

- Shit, det var häftigt flämtade Asam.

- Jag vet, och det är det här som är skitfarligt. Tänk så snabbt det skulle kunna hända att vi river av varandra kläderna och knullar som kaniner.

- Jag fattar, men jag vill ju inte sluta. Det är ju nu det blir häftigt. Det finns ju abort.

- Det där sista ska du radera från din hjärna. Det är som en operation. Tänk själv, skulle du vilja operera bort pungen bara för att få knulla en gång?

- O fy fan… Nä aldrig i livet! Sa Asam och tappade tydligt det mesta av kåtheten.

- Det är det här som är svårt, men om du är seriös med en tjej, så måste du kunna hejda dig, även när kuken står. Annars försvinner din flickvän till polishuset och anmäler dig för våldtäkt, så om du känner att det är på allvar med en tjej, då ska du köpa kådis innan ni ses nästa gång, men kom ihåg att det är fortfarande hon som bestämmer. Det kanske är första gången för henne, så hon är rädd att det ska göra ont.

 

Asam såg ut som att han just blivit överkörd av tåget, men Linda hade tänkt ge honom en lektion till, så hon började om med kyssandet.

- Det här har du då inga problem med. Vill du känna här, utan att du får en käftsmäll, som på skolan? Flämtade Linda och styrde hans ena hand till ena bröstet.

- Så häftigt… Känns det bra? Flämtade Asam tillbaka, och masserade varsamt hennes bröst.

- Då vill du säkert se vad du håller i, mer än mina kläder. Sa Linda och slet av sig sin jumper med ett snabbt ryck.

- Waoo… Får jag… flämtade Asam och hans hand var på väg mot hennes behåkupa. Så Linda förde hans hand på plats, samtidigt som Matte knäppte upp hennes behåspänne i ryggen, och drog av henne den. Även för Matte blev det precis som varje gång han var själv med Linda och klädde av henne, att kåtheten steg, så han böjde sig fram och viskade till Asam:

- Kolla vilken tur, hon har två, så vi får varsin. Och han böjde sig sedan fram och sög in en bröstvårta i munnen. Asam gjorde lika, och nu stönade Linda ljudligt.

 

Det här var ungefär så långt som Linda och Matte var överens om att låta leken gå, Men Matte insåg att det skulle bli svårt att avbryta här, så han knäppte upp Lindas jeans och lyckades hasa ner dem en bit över låren.

- Här Asam, finns den riktiga godbiten. Du får inte knulla, men känn så het och våt. Linda har en underbar fitta. Smek försiktigt, det gillar hon. Sa Matte och styrde in Asam’s hand innanför trosan.

- Oooo, precis där… den hårda lilla knoppen… Guuud så skönt stönade Linda med ett tungt flämtande. Matte kände väl igen hennes upphetsning, och visste att det var nära, och så var det ju även för honom.

Linda kom bara åt med en hand, och försökte knäppa upp Asams bälte, men det gick dåligt. Asam märkte ändå vad hon gjorde, så han hjälpte till med sin lediga hand. Precis när hans stenhårda kuk sprätte fram så kved Linda:

- Guuud! Jag kommeeeer! Spruta på mina pattar! Massor med sprut! Kved hon, och då släppte även Matte fram en stenhård kuk. Asam och Matte reste sig samtidigt, och vände sig mot Linda., som genast greppade Asams korta, men grova kuk. Hon runkade vilt hans dreglande stake, och samtidigt böjer sig Matte fram för att få en avsugning. Matte juckade snabbt, men med korta juck mellan hennes läppar, precis när Asam skickar en kraftig vit ståle med sperma mot hennes ena bröst, och Matte ville maximera effekten för Asams skull, så han lät Linda få en del av första kaskaden i ansiktet, innan han lät resten av satsen dekorera hennes andra bröst.

 

- Shit, jag tror jag döör! Så jävla häftigt! Flämtade Asam, när Matte just strök av sista droppen från ollonet mot hennes bröstvårta.

- Ja Linda är det häftigaste som finns. Fattar du att jag älskar henne helt sanslöst. Flämtade Matte.

- Snälla älskling, en handduk, fort… Det bara rinner om jag reser mig. Flämtade Linda med ett lyckligt leende, samtidigt som hon gned runt sperman med pekfingrarna på sina vårtgårdar.

 

När de alla kommit till sans, reste sig Linda och låtsades oberörd, och sa:

- Just det… Visst ville alla ha lite te?

- Visst är du med på hur jag tänker nu? Om du jävlas med en tjej kanske du i bästa fall bara får en käftsmäll, eller i sämsta fall ungdomsvård med inlåsning.

- Definitivt! Tror ni att mina kompisar blir avundsjuka nu? Sa Asam

- Om du menar det vi gjorde nyss, så blir dom inte avundsjuka, för du berättar ingenting. Sa Linda.

- Nähä? sa Asam och såg ut som ett frågetecken.

- Om du säger att du fick en ordentlig kram, och kyss, då tror dom dig, för det var precis det som dom fick. Vill du bli kallad en lögnare?

Asam tänkte, och tänkte en stund till, och sa sedan tyst.

- Tack Matte… Hade jag en flickvän, så skulle jag nog inte låta något sånt här hända, och tack Linda, för att du lät det hända. Jag känner att nu har jag verkligen fattat hur fel jag har tänkt tidigare. Hoppas jag träffar en tjej som är lika fin som du.

 

Linda och Matte gick med Asam tillbaka till hotellet där hans mamma bodde, och han hade hur många frågor som helst om det här med relationer, och då menade han så klart att fixa en relation med en svensk tjej, för det var det han längtade efter. Matte konstaterade när dom var på väg tillbaka, att visst hade det varit en häftig kväll, men han erkände att svartsjukan brände hårt i honom när han såg en annan kille tillfredsställa henne.

- Lite egoist kan man väl få vara, och inte dela med sig. Sa Matte och gav Linda en kyss på kinden medan de gick.

SLUT

 

Så kan det bli, och huvudsaken är ju att det slutar bra. Det kommer en sista del i den här serien, där Anna, från första berättelsen dyker upp, och Matte med sin älskade Linda figurerar, och så klart en riktig pojkvän till Anna. Allt är däremot inte skimrande rosenrött, men vill du fortsätta att läsa, så vänta på ”När det otäcka händer”

7 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#1

MalmöLars

Lycka till

26/8, 2021 kl. 18:26