Hedonism extra allt!

(Den ouppnåeliga Anna fick mig, Magnus, nästan att bryta mitt löfte till min domderande syster Petra men jag stålsatte mig och undvek att spilla min säd in väntan på att lördag skulle infinna sig och därmed Petra och möjligen – förhoppningsvis – kolossen Juntti med mammutsnoppen. Vi närmar oss upp- (ut-) lösningen)

”Om du klättrar högst upp i trädet och ropar ’jag är en naken tupp’. Och så ska du vara naken.”

Det var svaret på min fråga om jag fick smaka godis av min grymma syster Petra. Jag kan inte ha varit särskilt gammal. Då som nu en gottegris. Lördag betydde alltid att mitt godis var slut innan Petra ens hade öppnat sitt och sedan gick jag efter och trånade, hoppades att hon skulle tappa ett Djungelvrål eller kanske förbarma sig över mig. Hon var en retsticka redan då.

När jag väl stod på en egentligen alldeles för tunn gren högst upp i en lönn på gränsen till grannskapets idrottsanläggning och ropade ”Jag är en tupp! Jag är en naken tupp!” så var det inte längre någon syster kvar och lyssnade. Inget godis. Inga kläder. Hur tar man sig hem mitt på dagen utan kläder? Det var min smala lycka att fotbollsträningen inte hade börjat utan med ett par hastigt improviserade kalsonger av en konsumkasse lyckades jag smyga hem, mestadels på småstigar men inte utan att dra till mig roade blickar från ett par grannar som räfsade löv. Och så krockade jag nästan med Madde och Elisabet i klassen som cyklade förbi och nästan kiknade av skratt när de såg mig skutta över vägen. Under återstoden av lågstadiet kallades jag Nudistmagnus. Till och med av en del lärare. Så lagom kul.

Jag vaknade med ett ryck. Svettig. Petras skratt ekade fortfarande från mardrömmen. Det var lördag. Idag var dagen. Eller hade jag just vaknat från ett förebud? Kuken hade bokstavligen böjt sig för insikten om att allt bara var ett enda stort spratt av Petra och slaknat till en blek kopia av sitt stolta jag som pressat på innanför byxorna i flera veckor. Efter sig hade ståndet lämnat en kladdig röra av svett och sekret – sinnesnärvaro nog att undvika klimax i alla fall, men mardrömmen hade trots naket innehåll inte kunnat stämplas som erotisk – och smärtande ljumskar.

Helt ointresserad var dock inte Lilleman av intrycken från omgivningen. Det räckte med en dusch och lite löddrande tvål för att blodet åter skulle strömma till. ”Snälla runka mig”, tycktes eka i badrummet, ”Petra kommer ju ändå inte så du kan väl greppa mig med handen och smeka lite grand. Det känns ju redan skönt av vattenstrålarna från duschen?”
Fan! Jag får inte tappa fokus i sista sekunden, tänkte jag och skruvade ner vattentemperaturen till så kallt det kunde bli. Huden knottrade sig men ståndet förblev intakt. Rösten försvann dock och dagen kunde fortsätta i sirapstempo. Snart? Snart!

När klockan passerade lunch – Petra hade antytt att tidig eftermiddag kanske var en rimlig ankomsttid – insåg jag att jag fortfarande inte satt på mig några kläder. Eller insåg och insåg… jag tyckte att det var befriande skönt att inte stänga in min bultande erektion i trånga jeans utan fann att den fria luften hade en avslappnande inverkan på hela min kropp. Jag kanske var en Nudistmagnus trots allt. Samtidigt borde jag kanske inte vara spritt språngande när – eller om? Herrejävlar, inte kan väl allt vara ett spratt? – Petra väl ringde på dörren. Första tanken gick till träningsoverall men det kändes helt enkelt lite för svennigt. Jag fruktade jeansen, kanske framför allt för att det skulle innebära att jag skulle behöva byta kallingar var tionde minut för att inte min upphetsning skulle vara drypande uppenbar när (om?) jag slutligen fick av mig kläderna igen. Morgonrock? Nej fy sjutton vad genomskinligt förberett! Men jag ville ju inte att vi skulle fastna vid en kopp studentkaffe och prat om väder och gamla tider. Självinsikten i tjugoårsåldern var inte direkt imponerande – kanske inte nu heller – men jag hade sinnesnärvaro nog att förstå att ju längre jag tillät mig stamma nervöst, frusta ur mig dåliga ordvitsar och ställa barnsliga frågor om livet i lumpen, desto mindre skulle mina chanser att slutligen få belägra Petra bli och i farans riktning låg att hon skulle ta sina Djungelvrål och fly lägenheten innan jag än förstod vad som hände. Klädvalet blev barnsligt. Genomskinligt menande. Men det fungerade.

”Direkt från duschen?” Petras blick svepte långsamt över hela mig och hennes ansikte lyste av ett enda stort leende. Till och med Juntti, som jag nästan aldrig sett utan sin bistra min, drog på läpparna och nickade uppskattande. Jag hade helt sonika svept handduken om midjan. Lite som att jag precis lämnat duschen – det hade varit mitt alibi om det uppfattats fel. Både klädd och inte klädd. Ingen blygsamhet – det undgick ingen hur upphetsad jag var över besöket utan den vita frottén putade ut ordentligt under midjan.
Klockan hade inte passerat ett och nu var Petra äntligen här. Och Juntti.

Och röster i korridoren.

Innan jag riktigt hann reflektera över situationen kom fler personer in genom dörren tills väggarna i mitt mikroskopiska studentrum närmast bågnade av trängseln.

Det var inte bara jag som hade funderat över klädseln. Petra och Juntti var båda klädda i gröna uniformer. Som om de kom direkt från skogen, vilket de i och för sig faktiskt gjorde så egentligen var inte det särskilt märkvärdigt. Mer utstuderade var resten i sällskapet. Sex jämnåriga grabbar – jag gissade att det var samma gäng som hade befunnit sig i tältet i Skövde – iklädda endast militärkängor och hjälm, stod med varierande stolthet axel mot axel och ömsom småskrattade, ömsom stirrade ner i golvet.

”Ni är ju redan gamla bekanta så jag tänkte att du kanske ville se hur de såg ut också?”

Vid sämsta tänkbara tillfälle, kan tyckas, gled handduken av midjan och med ens avslöjades min sista överraskning – en liten rosett av hushållssnöre som jag knutit runt pung och skaft som välkomstpresent. Nu stod jag ensam i min nakenhet inför Fältmarskalk Petra och hennes Sju Beväringar.

Juntti frustade till, märkbart road och möjligen en aning upphetsad eftersom han vätte läpparna hastigt med tungan. Beväringarna verkade närmast lättade över att få sällskap av ytterligare en naken person medan Petra ställde sig på ett knä, tittade mig i ögonen ”En present till mig? Du är så gullig!” och pussade mitt blålila ollon med ett ljudligt smackande.
Hade jag av någon anledning slaknat lite grand, försvann alla sådana tendenser nu. Jag var nästan orolig för att bultandet från blodet som pumpades genom mitt pulserande stånd skulle störa grannarna genom de papperstunna väggarna.

”Rättning framåt!” grymtade plötsligt Petra med sin myndiga officersstämma och de sex beväringarna ställde sig i en hoptryckt formation med två rader. Juntti stod i manöver vid sidan om som en respektingivande ”drill sergeant” från någon gammal krigsfilm.

Det fanns inte särskilt mycket utrymme att röra sig på men på något vis lyckades Petra gå från beväring till beväring och genomförde en noggrann om än lite speciell inspektion.
”Bra där! Behåll det ståndet!” sade hon uppskattande och smekte en styv lem tillhörande en något rundhyllt beväring. ”Ludermässigt! Den slapptasken får du göra något åt”, knarrade hon åt en lång stör som omedelbart tog sin långa men slappa snopp i handen och ivrigt började runka. Så fortsatte det, beväring efter beväring. Hälften fick beröm, hälften reprimander. Det såg riktigt komiskt ut med ett gäng nästan helt nakna soldatkarikatyrer som ömsom vickade på höfterna för att stoltsera med sina erektioner, ömsom skändade sig själva i förtvivlad desperation för att få fjong på staken.

Petra knäppte med fingrarna och utan att tveka drog även Juntti av sig kläderna och stod snart spritt språngande naken, utan vare sig hjälm eller kängor, med sin mammutsnopp i darrande givakt. Det gick ett sus genom skaran av beväringar och jag märkte hur jag svalde ljudligt samtidigt som det stramade till från pungen.

Petra log och knäppte en gång till.

Jag började undra om de i skogen utanför Skövde övat på något annat än dagens framträdande. Det var minst sagt välregisserat. Den täta formationen av nakna soldater bröt ut i ett rytmiskt acapella framträdande där var och en av beväringarna nynnade fram sitt eget vokala instrument. De bröt inte formationen men kunde inte låta bli att dansa lite försiktigt och stampa takten med de grova kängorna.

De var inga operasångare men lyckades definitivt producera ett medryckande gung. Välsjunget måhända men inte mer än ett ackompanjemang av vad som strax började. Huden knottrade sig på armarna och en rysning gick över ryggraden när Juntti bröt ut i en närmast perfekt version av ”I want your sex”. Jag han knappt flämta till av uppskattning innan Petra förlorade sig i en sensuell dans och började klä av sig sina kläder också.

Låt oss säga så här: Det var ingen av beväringarna som var slaka när Petras striptease var över.

Inte jag heller, för att uttrycka det milt. Kunde svära på att små fontäner av klar försats svämmade över i takt med musiken. 

”Nu ska vi se vad du har för present till mig”, log Petra och gick mot mig. Inte för att omfamna mig. Innan jag han reagera hade hon puttat mig bakåt så att jag föll handlöst ner i sängen.
Jag satte mig till rätta, halvt sittande, halvt liggande med kuddar upp mot väggen vid huvudändan. Som en pascha i väntan på sin konkubin, tänkte jag flyktigt innan jag insåg att jag nog inte hade riktigt samma bestämmande inflytande över situationen som en medeltida furste skulle ha.

Petra kröp emot mig över sängen från fotändan och gränslade mina ben, min dallrande kuk bara centimeter från hennes rakade sköte.

”Vill du att jag suger dig nu?” frågade hon på sitt karakteristiskt rättframma sätt. Jag nickade och lyckades bara mumla något oförståeligt till svar.

”Tycker du att det är rimligt, när vi har väntat så länge, att vi bara ska ha några minuter,” hon fnissade till, ”eller några sekunder, ser det ut som, av skoj och sedan somna utmattade…” Nu hade hon den där okynniga blicken igen, ”…eller klarar du av en lek till?”

En utmaning. Jag var sekunder från orgasm. Veckor av pina kunde få sitt slut här och nu. Fortfarande än i dag misstänker jag att jag blev hypnotiserad. Eller att en ondskefull demon styrde mina ord. Eller så var det så att jag sedan länge passerat gränsen för det rimliga och så väldigt gärna följde Petras minsta lilla vink. Jag nickade. 

Petra slog ihop sina händer i en upphetsad applåd. ”Utmärkt! Jag visste att jag kunde lita på dig. Okej, reglerna är så här…”

Regler. Så klart. Nu var det dags att klättra naken upp i lönnen.

”Du kommer sist. Enda regeln. Du kommer sist.” Hon såg på mitt frågande ansikte att jag inte riktigt förstod. ”Det kommer inte bli lätt, Magnus, för jag kommer hela tiden ha din kuk i min mun och tro mig, jag är duktig, riktigt duktig, på att suga.” Någonstans i fjärran hörde jag Juntti grymta medhållande och det gick ett instämmande sus genom horden av beväringar. ”Så ju fortare alla andra kommer, desto närmare kommer du klimax. Låter det rimligt?”

Var någonting rimligt? Nej, det var fullständigt vansinnigt. Hela historien. ”Öh, ja… Okej… Låter rimligt…” Jag kommer inte att gå till historien som världens smartaste människa.

”Första pluton: Uppställning!” Petra skällde ut sina kommandon till beväringarna. ”Juntti: Knulla!”

Stämningen i studentrummet förändrades i ett slag från förväntansfull spänning till militärisk disciplin och febril aktivitet. De sex beväringarna lyckades, trots det begränsade utrymmet, röra sig närmast taktfast i kolonn och stod snart i ett ordnat led vid sidan av sängen, kroppar i ledig manöver men kukar i stram givakt. Juntti drog sin halvstyva mammutsnopp långsamt fram och tillbaka, inte utan styvnande effekt, och hans ögon släppte inte Petra – eller snarare Petras stjärt – där hon stod på alla fyra, vickade förföriskt på höfterna, med läpparna inte en millimeter från toppen av mitt glansiga ollon. ”Är du beredd, Magnus?”.

Vilken fråga!

En slick – en elektrisk stöt. Följt av en mjuk hand under min ömmande pung – fluffiga, kritvita moln svävande över himlafästet. Känslan av att sjunka ned i ett ljummet bubbelbad – jag såg innan jag riktigt uppfattade känslan av Petras läppar som långsamt sjönk ned över det svullna huvudet och vidare längs mitt skaft. Först när hennes våta tunga började bearbeta alla känsliga delar av min kuk slogs jag av de sprakande ilar av vällust som spreds från mitt kön – nu helt uppslukat av Petra – ut i varje finger, varje tå, och grep tag i mitt innersta väsen med en erotisk intensitet som jag aldrig tidigare upplevt, som jag inte hade anat var möjlig.

Petra knäppte med fingrarna och med ens kände jag en varm och intensivt myskdoftande lem slog emot min kind. Instinktivt öppnade jag munnen och innan jag visste ordet av hade jag en tjock och kryddig kuk inkörd mellan mina läppar. Girigt svepte jag med tungan över ollonet, sög, smakade, slickade. Detaljer – det kladdiga sekretet som oljat in huvudet – var bekant från lekar med mig själv, men den intensiva smaken förde tankarna till vilddjur och orientaliska kryddor. Petra sög allt hårdare och hennes orala smekningar eggade mig till vansinne, vilket jag tog ut på lemmen jag hade i min mun. Härmade vad Petra just gjorde, sög djupare, hårdare. Kom ihåg Petras utmaning att alla skulle komma före mig. Den här kuken först. Jag längtade efter ejakulationen. Beväringens ejakulation.

Plötsligt började Petra stöna mot mitt skrev och hennes kropp riste i rytmiska konvulsioner. Juntti hade hörsammat order och börjat stöta sina höfter mot Petras vackert rundade stjärt. Stötarna av hans mammutsnopp propagerade från Petras sköte, genom hennes kropp, mun och läppar, till min kuk och intensifierade känslan av hennes tunga och gom ytterligare när gutturala gurglingar oupphörligen darrade fram ur hennes strupe.

Beväringen jag hade i munnen började närma sig klimax. Hans rörelser blev stelare och jag märkte hur han styvnade ytterligare i min mun. Det gick inte heller Petra förbi. Den lilla retstickan knäppte åter med fingrarna och smaken av vilddjur byttes hastigt mot en mycket mindre påle med smak av järn, gummi och blod. Mindre, kanske, men desto större utmaning. Den här soldaten tog mitt huvud i båda sina händer och stötte sina höfter mot mig i ett rasande tempo så att jag inte kunde göra mycket annat än att ta emot.

Jag befann mig på en för-orgasmisk platå. Varje beröring sände blixtar genom hela min kropp men trots Petras intensiva sugande tippades jag inte över kanten. Tiden stod stilla.
Juntti grymtade. Petra stönade. Någon gurglade vällustigt – det var jag.

Fingerknäppning. Smak av citrus och timotej, lång och smal. Igen. Läder och tobak, kort och tjock. Nya smaker, nya former. Alltid avbrutna precis före klimax. Min enda tröst var att de måste bli lika frustrerade som jag. Längtan efter beväringarnas säd var nästan större än önskan att själv få explodera i Petras strupe. 

Det var tydligt att även Petra började förlora sig i stundens hetta. Hennes rörelser blev allt ryckigare och hennes virvlande tunga avbröts allt oftare av plötsliga stön och försiktiga skrin. 
Hennes tag om min pung blev plötsligt närmast krampaktigt samtidigt som hon slet sig loss från min kuk och kastade huvudet bakåt i ett gällt skri. Juntti svarade omedelbart med ljudliga grymtningar och långa eder på ett språk som jag inte förstod. Hela Petras kropp skakade – hela sängen riste – av hans kraftiga stötar.

”Nu!!!” Petras röst var sprucken men inte desto mindre myndig.

Kuken jag hade i munnen – ådrig med smak av svett och doft av fönsterputs – spändes och en hand grep tag i mitt hår. Strax kände jag hur en ström av varm säd sprutade över min tunga och gom. En besk, salt, intensivt aromatisk explosion i min mun. Stönade, smakade, svalde men hann inte tänka efter förrän den snabbt slaknande lemmen drogs från mina läppar och ersattes av en ny kraftig frukostkorv till snopp.

Petra fortsatte sin omilda behandling av min kuk medan jag arbetade mig igenom utlösning efter utlösning. Smaksensationerna var ännu större, ännu mer varierade än tidigare: Vingummi, medvurst, tropiska frukter, svett, blod och järn. Jag åt och svalde för glatta livet men inte med större framgång än att mitt ansikte snart var kladdigt och säd droppade från min haka.

Höll inte räkningen. Det var omöjligt. Känslostormarna tog udden av varje gnutta logik och matematisk förmåga jag någonsin haft inom mig.

Men när mina käkar nästan gick ur led och en bekant smak av hjortronmyr och humus invaderade min mun insåg jag att jag nästan nått vägs ände. Det var Junttis mammutsnopp som jag girigt sög djupare och djupare in i min mun. Målmedvetet svepte jag med min tunga runt ett gigantiskt ollon och med sugande vakuum satte så stor press på staken som jag bara kunde. 

Eggad av Junttis förvånansvärt ömma höftrörelser märkte jag plötsligt en bekant ilning utmed mina lår och upp i pungen. Stönade till mot Junttis kuk när jag insåg att jag var sekunder från orgasm. Det här var ju inte planen! Jag var på väg att komma för tidigt!

Petra uppmärksammade uppenbarligen mitt predikament och hon var tydligen lika angelägen som jag att jag skulle möte utmaningen – att komma sist – med flaggan i topp.
Ljudet av örfilen – eller snoppfilen – var som ett pistolskott och ollonet brände till av en närmast obeskrivlig smärta. Petra hade inte sparat på krutet för att hindra utlösningen med en kraftig smäll med fingrarna och jag märkte nu att hon också klämde hårt runt skaftet alldeles vid pungen.

”Så, Juntti, nu får du gärna visa Magnus hur mycket säd du har inom dig…”

Juntti grymtade till på sitt eget lilla vis och som på kommando stelnade han till och tryckte sig in ytterligare några millimeter i min mun. Bara någon sekund senare kände jag hur hela mitt huvud fylldes med hans säd. Fruktig, kryddig, vilda bär och torkat renkött. Kunde inte avgöra om det var mina förväntningar som satte smaken eller om aromen helt och fullt harmoniserade med denne norrländske bjässe.

Det fanns inget slut. Jag öppnade min strupe och svalde safterna efter bästa förmåga men det fanns ingen möjlighet att ta emot allt. Sperman sprutade ut genom mungiporna, näsan fylldes och jag kan slå vad om att det till och med stod fontäner ut genom öronen.

En minut? En timma? Flödet avstannade och en lika imponerande men väsentligt slakare mammutsnopp lämnade mina kladdiga läppar. Innan jag visste ordet av hade jag Junttis läppar tryckta mot mina och hans tunga virvlade runt i min mun och delade smaken av säden. 

”Det gjorde du bra, grabben,” sade han på djup finlandssvenska.

”Ja, det gjorde du bra, Magnus,” kvittrade en märkbart andfådd Petra, ”nu finns det ingen återvändo.”

Åter till himmelriket. Min pulserande manlighet växte återigen samman med Petras mun. På samma gång obeskrivligt upphetsad och lugnt avslappad. Prestationsångesten hade flugit i väg i samma takt som jag svalt Junttis flödande säd. Allt fokus kunde läggas på njutningen av Petras sensuella smekningar men inget fokus behövdes. Inget fokus var ens möjligt, det var ett allomfattande, hänryckande, sexuellt välbefinnande som sköljde över mig och intensifierades av varje slick, varje kyss, varje öm smekning av pungen. Ett finger, två, letade sig upp i min stjärt och sensationen nådde en ny nivå av fingrar som knullade mig, masserade själva kukroten, samtidigt som Petras mumlande mun intensifierade arbetet med min kuk.

Hade önskat att evigheten infann sig där och då men livet ryckte mig tillbaka.

”Petra! Ja!! Nu!!!” Att höra mitt skrik var en utomkroppslig upplevelse men orgasmen var innerlig. Ena sekunden spändes varje muskel i kroppen, varje sena drogs samman och andningen upphörde, för att i nästa ögonblick släppas lös i en veritabel explosion av spasmer, känslostormar och konvulsioner av vällustig extas. 

Och oändliga kaskader av sperma.

Jag hann tänka att nu lossnar pungkulorna från sina fästen innan orgasmen drog kroppsvätskor från varje cell i kroppen och sköt rakt in i Petras gap. Aldrig någonsin hade en klimax varit så fundamental. Aldrig tidigare hade jag upplevt en så intensiv känsla av flödande – sprutande – säd från min kuk. Aldrig i hela livet hade jag sett in i ett par ögon – Petras ögon – och mött sådan kärleksfullt girig blick som bönade ”mer, mer” medan de ljumna floderna rann över hennes tunga ner i hennes strupe, över läppar och kinder, flöt över hakan.

”Va’ fan håller ni på med därinne?” Någon bultade våldsamt på dörren och både Petra och jag frös till, min slappa – äntligen slappa – lem fortfarande mellan hennes läppar.

Juntti var den första som fann sig i situationen och marscherade fram och slet upp dörren och i sin praktfulla nakenhet spände ögonen i min närmaste granne. ”Å va’ vill du?” 
Micke, grannen, var ganska kort rocken och när Juntti sträckte på sig, sjönk Micke ihop med resultatet att han stirrade rakt in i Junttis svängande mammutsnopp. I korridoren gick Jenny och Malin, två andra grannar, förbi och flämt-fnittrade med skräckblandad förtjusning. Alla i rummet började skratta. Ett ärligt förlösande och förhoppningsfullt skratt. Det fanns ingen risk att besöket av Fältmarskalk Petra och hennes Sju Beväringarna skulle falla i glömska, så mycket var säkert.

Och det var ingen som glömde. 

Men det är en annan historia.