Jag skrev en serie noveller för en annan sajt för tio år sedan, tänkte att det var synd att de skulle försvinna, de kanske kan ge någon nöje här på Bubblan… /Joki
…

– Jo, nog kan du få det. Då är vi alltså släkt, fast på lite håll, vi blir sjumänninga

Jag reste mig upp, torkade svetten ur pannan och rätade på ryggen. Min nakna överkropp var genomblöt av svett där jag stod i den gassande högsommarsolen. Jag hade röjt björksly på ett hygge och samtidigt gjort de åttio bastukvastar jag behövde för det kommande året. Det vill säga, det jag behöver för två bastubad i veckan i min egen månghundraåriga vedeldade bastu, onsdagar och lördagar. 

Mellan september och maj har inte björkarna blad, åtminstone inte några som duger för bastukvastar, alltså saltar jag björkris och lägger i kartonger, för att sedan lägga blöta upp dem i hett vatten när jag behöver dem under vintern. I en bastu med björkriskvastar bli man ren på ett sätt som inte kan jämföras med en vanlig dusch, man slår bort smuts och döda hudceller, man blir ren! Dessutom är doften av björk när man bastar är ljuvlig, det luktar sommar.  

Jag såg ut över sluttningen där jag stod, långt långt nedanför mig låg en sjö, Storsjön, och bortom den såg jag raden av åsar försvinna, allt mer blånande, bort mot horisonten. Fågelvägen är det fem kilometer ner till Storsjön, åtta om man ska köra min grusväg upp hit, och jag äger skogen nästan ända ner, totalt nästan fem kvadratmil, men jag arrenderar ut avverkningsrätten. Detta är mina förfäders mark, ända sedan Matts Larsson Laukkanen kom hit från Rautalampi storsocken i Finland en vårdag 1645. Jag är hans sonsons sonsons sonsons sonsons sonsons sonson. Mina förfäder har brukat den här marken sedan dess, och därför äger och bor jag på den gamla finngården här uppe på Karmäck, det som från början var det finska ordet för Björnberget ”Karhunmäki”.  

Jag odlar inte längre jorden, men har ett avtal med en av bönderna nere vid Storsjön om bete för att hålla markerna öppna, det går köttboskap, Highland cattle, och får på mina marker större delen av året. Själv jobbar jag halvtid som datakonsult och klarar mig på det, gott och väl, jag är inte billig, men bland de tio bästa i världen inom min specialitet, så jag har alltid jobb och beställarna står i kö. Jag arbetar hemma och har låtit dra fiber och el upp till gården så jag har en gigabitförbindelse här ute i obygden. Dessutom har jag ett dieselkraftverk och en satellitlänk i reserv. 

Men nu satt jag inte framför datorn utan hade arbetat hårt med kroppen större delen av dagen och kände mig så tillfreds som man känner sig när man är färdig med ett slitsamt jobb och ser att resultatet blev bra. När jag stod där såg jag ett dammoln på vägen, en bil var på väg upp hit, och det händer inte ofta. Vägen är markerad som privat väg, men inte avspärrad, så det kunde kanske vara någon som ville ut i skogen, till gården skulle de knappast. Jag lastade den sista kartongen med björkris på traktorflaket och ställde mig vid vägkanten för att se vem det var som kom. En stund senare bromsade en liten vit Toyota in framför mig, en kvinna i min egen ålder, strax över eller runt trettio sänkte ner fönstret i förardörren. 

– Hej, vet du om det är någon uppe vid Karmäck? frågade hon.  
– Nej, för det är bara jag som bor där, och jag står här, svarade jag. 
– O vad bra, sa hon, hoppade ur bilden, klev fram till mig och sträckte fram högerhanden. 
– Anna Larsson heter jag. Jag håller på och släktforskar, och min mormors mormors mormors mor kommer härifrån. Jag tänkte att jag skulle prata med dom som bor här nuförtiden och be att få ta några bilder på gården.  Hon hette också faktiskt också Anna Larsson, fast Anna Larsson Finne eller Laukain om jag förstått det rätt. 
– Jo, nog kan du få det. Då är vi alltså släkt, fast på lite håll, vi blir sjumänningar, om jag räknade rätt på antalet generationer. Din anmoder måste ha varit syster till en av mina anfäder på manslinjen.  

Jag tittade lite närmare på henne, blond kort frisyr, smärt figur, omkring en och sjuttio, ganska kurvig, men hon såg ut som om hon orkade rätt mycket, det var något i hennes sätt att röra sig som sade det. Hon gav på något sätt intrycket av att veta vad hon ville, samtidigt som hon gav ett gladlynt och vänskapligt intryck. Jag såg att hon tittade på mig också, utan att vilja göra det öppet, jag är en och nittio, det mesta är muskler, den halvtid jag inte sitter framför datorn jobbar jag med kroppen på gården eller i skogen. Nu stod jag här betittad med svettglänsande överkropp, slitna jeans, arbetskängor och yxan kvar i näven. 

Innan hon hann svara fortsatte jag:
– Om du kör efter mig, så åker vi upp till gården. Jag kan visa dig en del av gårdsarkivet, det finns inte publicerat, men borde vara intressant för dig om du släktforskar. Dessutom kan du få middag om du vill?
– Gärna! svarade hon, o vad roligt! 
Vi klev in i våra respektive fordon och körde upp till gården. Transpondern i traktorn stängde av larmet när vi passerade grindstolparna i backen, det var därför jag lät henne köra efter mig. Jag har ett system som informerar mig i god tid om någon eller något närmar sig gården, oftast brukar det vara älg, men jag klagar inte, det har gett mig en älgstek både en och två gånger. 

Efter att jag hade tvättat av mig gjorde jag i ordning middagen som var förberedd sedan tidigare, men som räckte till två utan vidare. Eftermiddagen gick fort, Anna var trevlig och lätt att umgås med. Jag visade henne kistan med de gamla ägobevisen, biblarna med födelse-, giftermåls- och dödsnotiser och mycket annat material som hon blev eld och lågor över. Eftermiddagen började bli sen och bastun var varm sedan länge, jag hade börjat elda i morse, med tanken att jag skulle basta när jag kom tillbaka.  

– Jag beklagar, det är väldigt trevligt att umgås med dig, men jag har eldat i bastun, och skulle vilja basta, vill du åka hem så är du välkommen tillbaka en annan dag, men du är också välkommen att göra mig sällskap i bastun om du vill… 
Jag väntade mig inte att hon skulle tacka ja till att basta med mig, så jag blev lite förvånad när hon svarade:
– O ja! Har du en riktig vedeldad bastu? Det var länge sedan! Dessutom trivs jag i ditt sällskap också och vill gärna fortsätta kvällen med dig. 

Vi gick ner till bastun som ligger en liten bit från gården, vid en liten damm/tjärn som kallas Klartjärn, bastun är gammal, många hundra år precis som gården och ombyggd i omgångar. Det är inte längre en rökbastu utan eldas utifrån ett yttre rum där man värmer ett stort murat kar med vatten att tvätta sig i samtidigt som man eldar bastun. Bastun är rätt stor, den skulle rymma alla på gården, både husfolk och drängar och pigor. Numera finns det fönster också inne i bastun, inte bara luckor, så att man ser ut över tjärnen. Anna och jag klev in, jag visade henne bastun och berättade om dess historia, vi klädde av oss och började basta. Jag konstaterade att Anna var ännu vackrare än jag trott, hennes kurvor måste ligga på de klassiska idealmåtten, brösten var fasta och fylliga med ganska stora vårtgårdar. Huden hade en vacker lyster och hårtriangeln mellan hennes ben var lika blond som håret på hennes huvud. Jag antar att hon granskade mig lika mycket som jag henne, båda i smyg, och båda tyckte uppenbarligen om vad vi såg. Hon lade sig på översta laven och sträckte njutningsfullt ut sig. Jag kastade vatten på de heta stenarna och en våg av het ånga sköljde över oss. 

– Å vad skönt! sa Anna. Det var länge sen, det känns som om jag var hemma! Jag tog upp bastu­kvasten ur spannen där jag lagt den, skakade den över stenarna och frågade Anna om hon ville använda den? 
– Du kan väl slå mig med den, det är så skönt att ligga här på laven och bli piskad med den. 
(Jag vet att det är många som tror att det gör ont att bli piskad med en bastukvast, men det gör det absolut inte, bladen gör att det bara är skönt). 

Anna lade sig på mage och jag började bearbeta hennes rygg och baksidan av hennes ben. Hon gnydde av välbehag, och bad mig slå hårdare, det var så skönt. Efter en stund när var hon alldeles rödflammig på hela baksidan bad jag henne vända på sig så att jag kunde ta framsidan. 
– Lägg armen över dina bröst så att jag inte kommer åt dem, det kan göra ont. 
– Nej, tvärtom, det är bara skönt. Hon lade sig på rygg och jag piskade hennes framsida, först försökte jag låta bli brösten, eftersom de ofta är känsliga men hon uppmanade mig att piska dem, och göra det hårdare. Jag följde hennes uppmaning, varpå hon började andas allt häftigare, särade på benen och bad mig piska henne där också. Bastubad är inget erotiskt för mig, även om jag precis som de flesta andra har haft sex i bastun, men uppenbarligen var det jag gjorde med Anna oerhört upphetsande. Efter en liten stund började hon skaka och flämta kraftigt, huden hade redan rodnat av slagen, men nu blev bröst och hals ännu rödare, hon hade uppenbarligen fått en orgasm utan att överhuvudtaget röra vid sitt kön. Efter en stund återhämtade hon sig, och tittade på mig, rodnade igen och sade:

– Jag kan inte hjälpa det, det är så skönt med ångan, värmen, doften av björk och att bli piskad, det går för mig nästan varenda gång, och det var så skönt att bli piskad av dig! Men nu måste jag ut och svalka mig en stund, jag är alldeles matt. 

– Ligg kvar, sade jag och lyfte upp henne i mina armar och bar ut henne ur bastun, och klev ner i det svala vattnet från bryggan utanför bastun med henne liggande i min famn. Hon vägde inte så mycket, kanske femtio - femtiofem kilo så det var ingen tyngd att tala om. Jag stod i vatten till midjan och lät henne flyta på rygg i vattnet medan jag höll armarna under henne. Hon kvicknade till, vred sig runt och lade armarna runt nacken på mig och tryckte sin kropp emot min. 
– Jag gillar dig! sa hon med ett stort leende. Plötsligt fick hon ett illmarigt uttryck i ansiktet och släppte greppet, gled ner i vattnet och grabbade tag i min kuk som hade börjat styvna när jag kände hennes kropp emot min. Under vattnet tog hon in min kuk i sin mun och började suga av mig under vattnet, jag styvnade naturligtvis omedelbart och jag kände att det här var något hon var duktig på. 

Plötsligt släppte hon taget och bröt vattenytan med en flämtning:
– Luften tog slut! Hon klättrade återigen upp på mig, vänsterarmen runt nacken, och benen runt min midja. Med högerhanden grabbade hon tag i min kuk och sjönk ner så att den gled in i henne, hon måste ha varit rejält blöt, och det inte bara av vatten, för att det skulle gå så lätt. 
Hon behöll greppet runt min midja med benen, varpå hon släppte taget med armen och lade sig på rygg i vattnet. Med benen drog hon sig mot mig, och sköt sedan ifrån. Hon red mig, liggande i vattnet, tills jag tog tag i hennes midja med båda händerna, jag kunde nästan nå runt hennes midja med mina händer, och tog över kontrollen. Jag pumpade henne fram och tillbaka runt min kuk. Vågorna vi åstadkom spred sig över det stilla vattnet i tjärnen, medan vi rörde oss allt häftigare. 

Plötsligt råkade Annas huvud hamna under vattnet när hon böjde kroppen alltför mycket bakåt. Frustande och hostande släppte hon greppet med benen och ställde sig upp i vattnet. 

– Nej, det här går inte! Jag fick en kallsup, sa hon. Vi får fortsätta på land. 

– Oui, allt vad Madame önskar! sa jag och bugade, varpå jag grabbade tag i hennes höfter och lyfte upp henne och ställde henne på bryggan och hoppade själv upp på bryggan, allt i en enda flytande rörelse.  

– Hoppsan, hur gick det här till? sa Anna och tryckte sig mot mig igen. Vet du om sak?

– Nej, vad tänker du på? Undrade jag.  

– Jag tror att jag tycker om dig, du är smart och kvicktänkt, du luktar gott, du är i bra form, stark, rolig att prata med, verkar vara snäll och omtänksam, och du knullar på ett sätt jag tycker om. Är du upptagen? 

– Nej, inte vad jag vet, jag har en del bokat nästa vecka, men just nu är jag ledig. Men det var kanske inte det du menade? retades jag. 

– Nej, svarade hon och sjönk ner på knä, tog ett fast grepp om kuk och höll den framför ansiktet och sade:

– Om du inte är snäll så biter jag av dig snoppen! Hon stoppade in den i munnen, som hon höll öppen som om hon tänkte ta ett rejält bett och tittade upp på mig, men kunde sen inte låta bli att fnittra. 

– Vet du vad, sa jag, jag tror faktiskt att jag tycker om dig också, svarade jag, och biter du av den där så tror jag att du går miste om en del roligt! Tungan och fingrarna klarar visserligen av det mesta, men den där ger en del variation, tror du inte det? 

– Jo, och jag tycker om den också, den har varit väldigt duktig hittills, så jag vill nog behålla den - tror jag - men då skall du vara snäll! 

Vi gick in i bastun igen, nu var stämningen lugnare, det blev snarare kel än knull om man säger så. Vi lade oss ner på en av de lägre sidolavarna som var bred nog för oss två samtidigt och började utforska varandras kroppar. På det sättet låg vi en lång stund, det var ett av de tillfällen i livet då tiden inte existerade, bastuelden måste ha slocknat sedan länge och jag kan inte säga om vi låg där i en halvtimme eller två timmar, det var bara kyssar och smek i ett enda långt nu. 

Efter denna oändlighet av tid så kände jag en förändring, hennes mun och tunga vandrade fortfarande över hela min kropp, hennes naglar rev mig försiktigt på ryggen, men hon lade sig så att jag kom åt att slicka hennes kön, samtidigt som hon började ägna allt mer koncentrerad uppmärksamhet åt mitt. 

Hon hade en teknik där hon skapade ett undertryck med munnen som var väldigt intensivt, samtidigt som hon växlade om med att låta tungan löpa längs kanten på ollonet på ett sätt som fick mig att vilja grabba tag i hennes huvud och munknulla henne intensivt.  Utan tvekan var hon den kvinna som jag har träffat som var duktigast på detta! 

Jag kunde inte längre koncentrera mig på henne utan gav upp och låg bara där och njöt. 

– Du är för bra på det där, det är för skönt, jag klarar inte av att göra något annat samtidigt, viskade jag till henne. … och om du fortsätter lite till så kommer det att gå för mig! 

Anna rullade åt sidan med repliken:

– Nehej, du det får du inte, jag vill ha dig i mig! Hon tryckte ner mig på rygg, satte sig på mig och började rida mig medan hon roterade höfterna och gned sig mot mitt blygdben. 

– Vi får se vem det går för först, sa hon, samtidigt som hon böjde sig bakåt och stödde sig mot mina ben med armarna och fortsatte att gnugga sig mot mitt blygdben. Strax därefter gick hon i brygga med kroppen spänd i en båge samtidigt som hon utstötte ett oartikulerat ÅåååoooooÅÅååååaaaaaaaa. 

Om det hade börjat gå för mig redan och det fick henne över kanten eller om det var det att hon kramade mig så hårt och jag redan hade varit på gränsen för att få utlösning, vet jag inte, men nu gick det för mig, intensivt och långvarigt.  Om jag också lät har jag ingen aning om, det enda jag var medveten om var min orgasm och hur jag sprutade min säd djupt in i henne. Jag kände hur slidmusklerna pumpade och jag kände till och med hur livmodertappen pumpade mot mitt ollon i ett försök att suga i sig min sperma. 

Efter en stund så började vi sakta repa oss och jag sade:

– Jag tror faktiskt att det blev dött lopp.

– Ja det eller näst intill, pustade Anna. Jag tror faktiskt att jag behåller dig, om du inte har något emot det?

– Det är ok för min del, om du inte tycker att sjumänningsäktenskap är för nära släkt så, svarade jag. Du är det bästa jag hittat hittills, så jag kan tänka mig att behålla dig också!

– Ja, och så förenklar det ju släktforskningen, släkterna går ju hop, svarade Anna och gav mig en kyss.