Jag hade inte träffat Linnéa på två veckor. Nu skulle jag förbi simhallen där hon jobbade och simma ett par längder innan jobbet..

Mörkret låg som ett täcke över den kalla lördagsmorgonen. Det hade inte hade snöat på en vecka, men temperaturen hade inte stigit över noll, så snön låg kvar i stora drivor längst med vägkanterna. Kängorna krafsade mot den grustäckta gångvägen. Vilken annan lördagsmorgon som helst hade stegen varit tunga och motvilliga, men det här var första gången på över två veckor som jag skulle få träffa Linnéa.

Hon och jag hade varit tillsammans sen i Maj, men ibland kändes det som att vi känt varandra längre än så. Även om vi inte hade börjat prata om att flytta ihop än så gick vi sällan mer än en dag utan varandras sällskap. I vanliga fall, det vill säga. De senaste veckorna hade livet kommit emellan. Knappt hade Linnéa tillfrisknat från en förkyl ett sjukdomsfall i familjen gjort att hon behövt lämna stan i en vecka. Den senaste helgen hade gått olidligt långsamt. Till råga på allt var jag upptagen på måndagskvällen och kunde inte träffa henne då.

Istället hade vi bestämt att jag skulle svänga förbi simhallen där hon jobbade på morgonen. Hon jobbade ensam den första timmen innan simhallen öppnade, och hon hade föreslagit att jag kunde komma in och simma ett par längder innan jobbet medan hon ställde i ordning allt. Jag tog upp mobilen och kollade mina meddelanden.

"Jag har låst upp ytterdörren, du kan gå in och byta om så ses vi inne i simhallen".

Jag gick fram till dörren, som mycket riktigt var olåst. Jag torkade av kängorna på mattan med landstingsloggan och gick igenom första dörren till höger om receptionen. Det var ett förhållandevis rymligt omklädningsrum, fyra rader med skåp och knähöga bänkar bredde ut sig längst med ena halvan av rummet. I ett av de bortre hörnen låg ingången till duschrummet och bastun, det andra ledde ut till en lång korridor som så småningom ledde ut till simhallen.

Jag frigjorde mig själv från den tunga dunjackan och hängde in den i ett av skåpen. En efter en tryckte jag in plaggen i det smala skåpet. Halsduk, mössa, kängor, hoodie, jeans. Till sist drog jag av mig kalsongerna och satte på mig de sträva badshortsen.

Först nu, när kroppen inte längre var tvungen att hålla spjärn mot kylan, började jag märka hur mycket jag verkligen såg fram emot att få träffa henne. Bara ett par minuter till nu. Tanken kittlade, och det syntes genom badshortsen att jag redan hade börjat styvna. Skärpning, tänkte jag. Jag kan inte börja bli kåt redan nu. Vi skulle ju bara ses en kort stund, sex skulle behöva vänta tills imorgon. Jag duschade av mig som hastigast innan jag gick in till bassängen. Jag vred på handtaget så att vattnet blev nästan iskallt. Det hjälpte en aning, om inte annat så syntes åtminstone ingenting utanpå badbyxorna längre. Jag klev ur och började med klafsande fotsteg gå mot bassängen.

Linnéa såg mig så fort jag kom in i hallen, och började gå mot mig.

- Hej älskling, sa jag så fort hon var nära nog att höra.
- Hej! Så fort hon kom fram till mig la hon händerna om min midja och kysste mig.

Jag märkte direkt att det låg en spänning i luften. Kyssen varade längre än vad den brukade. Hennes händer smekte försiktigt ner mot min rumpa, och jag kunde känna hur hennes tungspets letade sig in mellan mina läppar. Hon hade också kännt den: längtan.

Innan hennes händer hann leta sig längre ner bröt vi kyssen. Vi såg på varann och hon log det är välbekanta leendet. Samma leende hon alltid gav mig när hon ville att jag skulle veta hur mycket hon ville ha mig. Jag kunde redan känna hur blodet började rusa nedåt, och gjorde mitt bästa för att hejda mig. Jag ville ha henne, men det var inte läge, inte än. Jag gav henne en snabb puss och släppte taget om hennes midja. Hon smekte mig längst låret samtidigt som jag tog ett steg tillbaka och gick mot bassängkanten.

Simhallens fönster sträckte sig nästan från golv till tak. Morgonsolens första strålar hade börjat lysa in och konturerna av det snötäckta landskapet utanför började träda fram. Utanför låg parkeringsplatsen i klar sikt. Den stora klockan på väggen längst bassängens kortsida visade 45 minuter till öppning. Ännu syntes inga bilar till.

Med den välbekanta klordoften stickandes i näsborrarna strosade jag längst bassängen, bort mot kortsidan. De solblekta ban-linorna guppade stillsamt. Jag klev upp på startpallen och tittade på min spegelbild i vattnet. Det syntest tydligt genom badshortsen att jag fortfarande var på halv mast. Det hade knappast kunnat undgå Linnéa. Jag slängde en blick bort mot henne. Hon var i fart med att låsa upp ett av skåpen, hennes rygg vänd mot mig. Jag kunde inte undgå att låta blicken dras mot hennes rumpa. Inte ens de svarta arbetsbyxorna och den säckiga T-shirten kunde hindra mig från att tänka på det som väntade under.

"Fokus!", tänkte jag och slet motvilligt blicken ifrån henne. Innan mina tankar kunde slira iväg för långt tog jag sats och dök ner i bassängen. Det kalla vattnet upplöste med ens den värme som börjat stiga i kroppen. Jag började crawla. Fram och tillbaka, längd efter längd. Jag hade legat i med träningen, och rörde mig både snabbt och smidigt i vattnet. När jag var i så här bra form brukade kroppen bara ta över, musklerna kunde jobba av sig själva medan tiden bara flög mig förbi. Men idag var det annorlunda. Jag kunde inte sluta tänka på min kropp. Musklerna som spändes, hjärtat som pumpade snabbare och snabbare för varje längd, lungorna som sög in och tryckte ut luft med mer och mer kraft. Jag undrade om Linnéa tittade på mig. Utan att titta upp kunde jag nästan känna hur hon följde mig med blicken. Jag såg framför mig hur hon sakta gick längst med bassängkanten, följde varje armtag, varje vändning. Jag såg framför mig hur hon bet sig i läppen, hur hennes hand gled ned mellan hennes ben. Jag kunde inte fokusera längre. Kaklet började närma sig, jag saktade ned och gled till slut långsamt mot trappan. Linnéa kom gående mot mig.

- Redan klar? Frågade hon och log mot mig.
- Ja, svarade jag nästan yrvaket medan fantasin gav vika för verkligheten, tänkte köra lite kortare idag.

Jag såg upp på henne medan jag drog mig upp för stegen och lät vattnet rinna av mig. Vi stod mitt emot varandra vid bassängkanten. Hon fullt påklädd och jag barbröstad. Hon lät blicken långsamt glida över min blöta kropp, över bröstkorgen som fortfarande höjdes och sänktes med varje andetag, ned mot badshortsen som hängde tungt runt min midja.

- Det är gott om tid kvar innan vi öppnar, sa hon efter vad som kändes som en evighet.

Jag såg på henne. Där var det igen, det där välbekanta leendet. Det som kunde få lusten att flamma upp inom mig från ingenstans.

- Då har jag gott om tid på mig att byta om, sa jag.
- Så det räcker och blir över till annat också, svarade hon och log menande.

Hon tog ett steg närmre så att den allt mer synliga utbuktningen i badbyxorna snuddade vid hennes lår. Herregud vad jag ville ha henne. Jag hade nästan så att jag inte kunde hålla mig. Linnéa kunde inte dölja sin upphetsning heller. Det sluga, menande leendet hade gett vika för ett flin som bara kunde betyda en sak: Ta mig. Det var nära på att jag gjorde det där och då. Det enda som hämmade mig var den allt mer påtagbara morgonsolen som nu strömmade in genom fönstren. Bakom hennes rygg kunde jag skymta parkeringsplatsen, den låg där som ett rovdjur på vänt.

- Inte här, viskade jag. Linnea nickade till svars.

Jag slet blicken från henne och gick med raska steg bort mot omklädningsrummet. Väl inne såg jag mig omkring. Jag tog en snabb titt mellan skåpraderna för att försäkra mig om att ingen var där, innan jag gick tillbaka till mitt skåp och tog av mig badbyxorna. Det sträva tyget gned mot mitt stånd som redan stod rakt upp. Knappt hade de fallit till marken innan jag hörde fotsteg bakom mig. Jag stod kvar vänd mot skåpet och höjde rösten.

- Jag tror du har kommit fel, det här är herrarnas.
- Nej men oj, Linnéas röst var fnittrig och förväntansfull, så klantigt av mig.

Hennes steg kom närmre, och innan jag kunde svara kände jag hennes händer på mina höfter.

- Jag har alltid undrat vad ni håller på med här inne, sa hon. Jag kunde känna andedräkten mot min nacke medan hon pratade.
- Vi har väldigt strikta regler, svarade jag lekfullt, inga kläder tillåtna.
- Inte? Svarade hon, samtidigt som hon kysste min hals.
- Strikt förbjudet, hann jag svara innan jag stönade dovt.

Jag kände hur hon tog av sig T-shirten. Hon stod med brösten trycka mot min rygg och lät händerna glida längst med insidan på mina lår. Ibland brukade hon ha en baddräkt på sig under arbetskläderna, men idag verkade inte som att hon hunnit byta om. Jag kunde känna hur hennes mage nuddade vid min klorklibbiga hud.

- När kommer dina kollegor in? Sa jag och kämpade mot kåtheten för att hålla en saklig ton.
- Inte än på ett tag, viskade hon i mitt öra.

Hon knäppte upp sin BH och jag kände hur hon gned sina styva bröstvårtor mot min rygg, samtidigt som hon lät händerna glida tillbaka mot mina innanlår. Hon smekte långsamt och retsamt. Då och då snuddade hennes fingrar vid min pung, men hon undvek alltjämt mitt bultande stånd som skrek efter hennes beröring.

- Vad gör vi om dom kommer? Viskade jag nästan flämtande.
- De får väl kolla på. Viskade hon tillbaka.

Det blev för mycket för mig. Slet mig loss från hennes grepp och vände mig om. Hennes tunga trängde in i min mun medan jag motade bak henne mot väggen. Njutningen sköt igenom mig när jag kände hur mitt ollon trycktes mot hennes mage. Om jag kom in i henne nu skulle jag inte stå ut länge. Jag tryckte upp henne mot väggen. Ena handen smekte hennes bröst och den andra knäppte upp hennes gylf. Hon drog ner byxorna, trosorna följde med av bara farten. Jag kysste henne djupt och lät ena fingret glida längst med hennes skåra. Med fingerspetsen särade jag försiktigt på hennes blygdläppar. Hon var så våt att hon lika gärna hade kunnat kommit direkt från bassängen. Min tumme hittade hennes klitoris samtidigt som mitt långfinger gled in i henne. Hon slängde huvudet bakåt och flämtade till.

Som jag hade längtat efter det här. Få känna hennes flämtande andedräkt, få se hennes rödflammiga kinder, hennes vidöppna mun, den bottenlösa längtan i hennes blick. Det dröjde inte länge innan hon började stöna. Det gjorde mig så kåt att jag knappt kunde behärska mig. Jag fick motstå frestelsen att tränga djupare in i henne, pulla henne snabbare, hårdare. Istället fortsatte jag rytmiskt och metodiskt, på exakt det sätt som jag visste gjorde henne galen.

Det var inte långt kvar nu. Jag kunde se hur det började närma sig för henne. "Inte än", tänkte jag och saktade ner medan jag gav henne ett retsamt leende. Jag började kyssa henne. Först längs med halsen, sedan ned mot nyckelbenet. Jag drog långsamt ur fingret, men höll kvar handen vid hennes kön samtidigt som jag lät tungan virvla runt hennes bröstvårta. Hennes kropp spände sig av längtan medan jag började röra mig ner mot hennes mage.

Plötsligt hördes ett ljud från längre bort. En dörr som öppnades. Utan att tänka ställde jag mig spikrakt upp och såg mig omkring. Det kunde inte ha varit dörren till omklädningsrummet som öppnades, ljudet var för dovt. Jag såg på Linnéa, hon hade också hört det och såg sig spänt om innan hon tittade på mig.

- Är det någon här? Viskade jag.
- Jag tror det, sa hon och hyschade mig innan jag hann svara.

Det hördes dova fotsteg från hallen utanför.

- Hallå?! Ropade Linnéa.

Först hördes det inget svar. Sedan fotsteg. De var på väg mot oss.

- Linnéa?! Det var en kvinnoröst som svarade.
- Jag städar herrarnas! Ropade Linnéa tillbaka.

Fotstegen kom närmre. Kvickt som en iller tog Linnéa tag i min arm. Hon klev ur byxorna och sparkade in dem under bänkraderna innan hon ryckte med mig mot duschrummet. I samma stund som vi rundade hörnet och var utom synhåll öppnades dörren.

- Vad sa du? Ropade kvinnan.
- Jag städar herrarnas! Ropade Linnéa tillbaka med ryggen tryckt mot kaklet.
- Bra, jag tar och öppnar kassan så länge, svarade kvinnan lugnt. Det verkade inte som att hon anade något.
- Du, jag tänkte.. ropade Linnéa efter ett par sekunder.
- Va?
- Jag tänkte ta en dusch innan jag börjar. Du kan väl lägga klart linorna så länge?
- Jag fixar det! Kom svaret nästan direkt.

Ett par spända sekunder senare stängdes dörren. Linnéa såg på mig och höll sig för munnen. Hon lyckades kväva det mesta av skrattet men hennes kropp var nästan på väg att vika sig dubbelt. Jag drog en djup suck av lättnad.

- Jag tyckte du sa att ingen skulle komma, fick jag ur mig.
- Det är Sanna, hon kommer in tidigt ibland, svarade Linnéa mellan fnittren. Jag bara drog ett djupt andetag till svars.
- Det är lugnt.. det löste sig ju, försäkrade hon och kysste mig.

Utan att tänka gled min arm runt hennes midja. Jag kunde känna hur ståndet, som hade slaknat något, började resa sig mot hennes lår. Utan att bryta kyssen lät Linnéa sin hand glida in emellan oss. För första gången på över två veckor kände jag hur hennes fingrar slöt sig runt min kuk. Det var nätt och jämt att jag lyckades kväva stönet. Jag tittade henne i ögonen och förstod med skräckblandad förtjusning att hon inte hade den minsta tanke på att sluta.

- Din kollega.. viskade jag, halvt i rädsla, halvt i förväntan.
- Du tänker väl inte lämna mig så här va? Svarade hon förföriskt.

Hon såg på mig med en nästan djurisk blick och runkade alltmer bestämt. Jag kunde inte minnas senaste gången jag kände mig så upphetsad.

- Hon kan inte höra oss där utifrån, försäkrade hon samtidigt som hon började smeka mig fortare.
- Var inte så säker på det, svarade jag, innan jag tog ett fast tag om hennes höfter.

Nu gick allt med rasande fart. Jag vände henne bestämt så att hon stod med ansiktet mot duschväggen. Linnéa svankade och ställde sig bredbent med händerna mot väggen. Hon famlade med duschknappen samtidigt som jag med ena handen på hennes rumpa drog kuken längst med hennes skåra. Jag kände hur det ljumna vattnet började skölja över oss samtidigt som jag trängde in i hennes våta fitta.

Jag hade svårt att hålla mig behärskad. Jag brukade försöka dra ut lite på det, börja försiktigt och öka takten efter hand, men ta det lugnt var det sista jag ville nu. Jag knullade henne hårt och fort medan duschstrålens sorlande förgäves försökte överrösta våra blöta kroppar som slog mot varandra. Linnéa juckade mot mina stötar med sån kraft att jag nästan var rädd att tappa fotfästet. Hon gjorde sitt bästa för att vara tyst men för varje gång jag trängde in i henne blev hennes stön högre och högre.

Det här var en sida av henne jag aldrig hade sett förut. Jag hade varit rädd att hon skulle tappa lusten när hennes kollega nästan kom på oss, men det var som att det bara eggade henne. Hon vände på huvudet och såg mig rakt i ögonen. Kåtheten i hennes blick gjorde mig galen. Jag stönade djupt. Jag hade inte kunnat stoppa det ens om jag ville. Linnéa hade släppt alla hämningar.

- Ja.. ja.. knulla mig.

Hon stönade högt att det nästan ekade i duschrummet. Om inte Sanna hade hört oss nu var det bara en tidsfråga.

- Åh ja.. gud ja.

Det varma vattnet rann ned för hennes rodnade kinder samtidigt som orgasmen sköljde över henne. Jag kunde känna hur hennes underbara fitta pulserade samtidigt som jag med ett stadigt grepp om hennes höfter fortsatte stöta in i henne. Jag bet ihop och gjorde mitt bästa för att hålla ut lite till, men det var förgäves. Hennes orgasm hade knappt hunnit ebba ut innan jag kom. Jag kunde känna hur trycket som byggts upp den senaste veckan lossnade. Hur längtan som jag hållit tillbaka lämnade kroppen med en våldsam tryckvåg. Jag höll hårt om hennes midja och trängde så djupt in i henne jag bara kunde. Medan jag gav ifrån mig ett sista stön och kände hur satsen tömdes djupt in i hennes fitta.

Jag omfamnade henne och vi blev ståendes i duschstrålens värme tills den abrupt upphörde och gjorde oss medvetna om var vi befann oss. Med skräckblandad förtjusning såg vi på varandra. Det var tyst runt om oss, inga fotsteg hördes. Plötsligt gripen av stundens brådska drog jag mig ur. Linnéa tryckte på knappen igen och riktade sitt sköte mot duschstrålen. Min sats rann ned för hennes ben och försvann ned i avloppet. Stundens allvar tog mig plötsligt i sitt grepp.

- Shit.

Jag blev lite chockad över hur panikslagen jag lät. Hade det här verkligen hänt?

- Det är lugnt, försäkrade Linnéa, byt om och gå mot entrén.

Hennes behärskade instruktioner lugnade mig något.

- Du då?
- Jag sätter på mig jobbkläderna och tar på mig baddräkten på damernas.
- Vi ses imorgon, va? Frågade jag, nästan halvvägs ut genom duschrummet.
- Absolut, svarade Linnéa och log mot mig.

Jag kunde inte fatta att jag klarat mig så länge utan henne. Herregud vad hon var vacker där hon stod, så vild men ändå så självsäkert lugn. Jag kunde knappt fatta att jag var tillsammans med henne.

- Fan vad jag älskar dig, jag sa det med sådan ömhet i rösten att det nästan lät ynkligt.
- Jag älskar dig med, svarade hon.