Samma värld/tid som i novellen Bärnstensguden, dvs en fristående fortsättning...

Marlon bågskytten lämnade Bärnestad med bitter eftersmak och känsla av sorg över att ha förlorat en kvinna som Jitintia. Det var också sättet som hon hade lämnat honom på som ingav svårmodet. Att hon föredrog livet i det blåsvarta djupet med dess grymma väktare därnere framför folket. Men, de hade behandlat henne illa det kunde ingen förneka och Marlon hade ju själv förskjutit henne innan han vetat om sanningen.

Han red så vidare inåtland på jakt efter nya uppdrag. Marlon vände ryggen mot kustens vindsmekta dyner och rullande blåvågors brus och tog istället de slingrande skogstigarna västerut. Här höjde sig inlandet med stora, mörkerdjupa skogar krönta av dystra gråklippiga kullar. När man besteg en sådan kulle kunde man se vida omkring. Men oftast såg man alltid samma vy. Än mer runda skogklädda kullar svepta i mystisk dimma som kunde ha påmint till formen om liggande kvinnor med brösten klädda i genomskinligt silke. Isåfall kanske inte de vackraste och yngsta kvinnorna,  men likväl imponerande i sin vemodiga skönhet.

Detta var dock om hans springare Octagion tillät det, ty Marlons riddjur markerade alltid skarpt att den inte tyckte om att klättra och synen av svindlande höjder. Uppvuxen vid den öppna stäppmarken som den märkliga hästen var tog det tid att vänja den vid ny terräng.  Färden fortsatte i sex dagar och han mötte inte många själar på vägen. Han vilade den sjunde i en jägares enkla mosstaksbeklädda hydda. Denna låg invid en lugnt porlande bäck och ett litet staketingärdat  grönsaksland med omliggande äng där två getter betade.

***

"Det finns inget sådant vilt här. Det var länge sedan vi såg ett troll eller backade undan för en lindorms håla.", sade jägaren medan hans kvinna hällde thé i en lermugg åt besökaren. "Inget som jag inte kan ta själv med mod, och armborstlod.", log han vidare och skakade nekande på huvudet.
"Var kan jag finna en sådan utmaning? Jag behöver tjäna för mitt uppehälle och min häst kräver mer underhåll än andra, trots dess ringa storlek.", frågade Marlon igen även om han visste att sadelväskan innehöll glittrande silver präglat i Bärnestad, nog för att räcka ett tag.
 
Det hade börjat kvälla och jägaren som sträckte på sig där han satt nära eldstaden sade till sin gäst.
"Du kan stanna en natt om du vill under mitt enkla tak. Men jag kan inte svara på ditt spörsmål.", han log igen. Det var en medelålders man, senigt byggd, men långväxt och med stripigt glest ljust hår. Han var klädd i fransat skinn som han garvat själv från sina byten och på väggen hängde hans kompakta jaktvapen bredvid vitpolerade djurkranium som dekorerade väggarna. Namnet var Pil, enkelt och slätt. Marlon undrade om det verkligen var ett namn för en jägare, men det var ju inte så att det passade illa egentligen, trots dess krigiska läte i munnen när man uttalade det.

Marlon suckade men vinklade huvudet där han satt på björnfällarna framför träfat med ost och rykande stuvning och som en gest av tacksamhet nickade han kortvarigt. Men samtidigt passade han på att blicka över mot kvinnan som höll på att förbereda för natten inne i hyddans ena hörna. Hon var en kurvig och rödlätt, Nadina och kanske i slutet av sina tjugoår till sin ålder. En lämplig meddellängd och med gröna ädelstenar till vackra och faktiskt något förstulet hemlighetsfullt, leende ögon. Nadina klädde sig i en enkel skinntunika som slutade vid halva låren och var inbjudande öppen över bysten och i sidorna. Den hölls samman av två läderremmar kring midjan och under brösten. Hyn var mjölkvit och såg mjuk ut men inte på ett slappt sätt, hon hade en fast kropp som var van vid arbete trots kurvorna. Håret som i eldstadens flammande sken påminde om rött guld fångades upp av en lång fläta som oftast låg över främre sidan av axeln, men ibland smektes ur vägen för att hänga platt över ryggen.

Hon bar ett halsband av djurtänder, möjligen varg med inkilade små guldringar. Även armband av tvinnat hår och ankel band. Slingrande svarta tatueringar ringlade sig likt ormar eller törnen från ena underbenet på den vänstra sidan och kanske fortsatte de längsmed ryggen för att sluta någonstans uppe vid den högra armbågen, efter att ha passerat axelpartiet och nacken. Tunikan dolde inte skymten av runda stora bröst när hon böjde sig ibland för att bädda parets säng i ena hörnan av hyddan.

De verkade vara barnlösa, paret men Marlon frågade inte varför. Han svepte det värmande théet från koppen i ett drag och vilade då och då blicken på Nadinas midja och behagligt rundade höfter vid tillfällen då han såg att jägaren Pil, var upptagen med att påta mer ved i elden inför natten. Nadine ställde sig nu vid bädden och växlade blickar med sin man innan hon löste upp sin långa fläta för att låta håret svalla ner över de kompakta axlarna. Hon såg sedan direkt på Marlon medan hon samtidigt knöt upp tunikan i remmarna med väl avvägda inte för hastiga rörelser. Pil, fnyste fram en låg fnissning medan han svepte det sista från sin bägare och följde dessa rörelser liksom Marlon nu inte heller kunde undvika att också göra.

Tunikan föll till trägolvet och hon var naken under förutom en litet höftskynke av mjukt skinn. Nadine log och smekte händerna sakta genom håret och Marlons ögon vidgades av begär till den fantastiska kroppen och de vagt leende läpparna. Hennes bröstvårtor var ljusa nästan i samma färgton som huden och ganska små. Han kunde se att ormtatueringen som ringlade sig längsmed ena benet fortsatte bakom ryggen men skymtade under revbenen på ena sidan och över axeln framifrån. Drakormen tycktes även ringla sig vidare kring hennes höft så att den passerade korsryggen bakom henne, men hon hade inte vänt sig om ännu.

"Vi, erbjuder gästfrihet en natt såsom traditionen är i trakten. Vi kan dela bädd om du inte föredrar fällarna på golvet.", sade Pil med en lurig röst.
Marlon, skrattade till kort och satte ner sin bägare.
"Jag har sällan sett en så eggande kvinna som Nadine, inte ens på mina långa resor.", han kunde se att hennes leende blev något bredare efter orden.
"Men jag ber till helgonen, och de påbjuder att sådana lekar är vanskliga, jag tackar därför nej, trots att jag är frestad.", han såg att Nadines leende försvann och att ögonen blixtrade till en kort stund.
"Nåväl, gäst. Då får jag bjuda dig en god nattsömn.", Pil suckade och skakade på huvudet. Sedan drog han av sig sina byxor.
"Själva offrar vi åt de fallna Jotuns, sedan länge."...

Jägaren innehade en gigantisk halvt erigerad lem. Marlon ryckte nästan huvudet bakåt förbluffat när den kastade en skugga över trägolvet. Han hade sett en gång för några år sedan, vid en slavmarknad i söder under en långresa, en manlig kurtesan som där såldes för högsta pris. Denne specialiserade slav hade innehavit en dryg fotlång och försäljaren talade sig varm om dess förmågor. Men denne Pils kuk, var minst lika lång trots att den ännu inte var helt hård.

 Pil gick fram till sin kvinna och pressade ner henne på knä med händerna. Hon verkade inte misstycka, trots att behandlingen var något burdus. Istället gapade hon in den och började långsamt nästan undergivet att suga på den. Marlon häpnade över hur djupt hon kunde ta den enorma manslemmen och anade att hon sneglade på honom från deras bäddhörna med fuktiga halvslutna ögon. Pil, stönade oblygt och satte sina händer knutna bakom sin egen nacke medan han tycktes fästa blicken på en hjortskalle på väggen mittemot.

"Såja, fortsätt så...mmh!", han juckade sakta mot Nadines ansikte som fick gapa än större för att ta emot den medan den hårdnade och glittrande av saliv föstes in och sedan ut igen upprepande ur hennes mun. Marlon kunde höra hur hon liksom sörplade till och kysste över den medan hon tillfälligt en gång hämtade andan. Hennes tunga lapade sakta över den en gång, kattlikt och hon fäste återigen blicken kisande med antydningar på Marlons häpna ansikte borta i hans bäddhörna, medan hennes långa tunga sakta gled över längden på Pils enorma stake.

Nadine stönade svagt och tog den nu i handen för att snabbt och lätt dra i den i några sekunder. Sedan sög hon åter in den i munnen igen med förnyad intensitet.
"Åh, Nadine!", Pils huvud ryckte till och han släppte ner händerna igen och verkade nästan tillfälligt benägen att ta tag om hennes rytmiskt vaggande huvud nedanför honom. Men han ångrade sig och placerade dom istället bestämt på sina egna höfter medan hon fortsatte suga, djupt snabbt och hårt. Marlon svettades där han låg och han stirrade på dom. Hennes bröst gungade mjukt i rörelserna och Nadine satt med knäskålarna utvinklade på golvet så att Marlon kunde se hur hon lät sin lediga hand glida ner i höftskynket. Hennes fingrar skymtades nu arbeta självmasserande under skynket och knogarna avtecknade sig med rytmiska rörelser mot det tunna getskinnet under tiden hon smekte sig själv med fingrarna.

Marlon vände sig snabbt om för att lägga sig och för att stirra frustrerat in i eldstaden. Han kände sig obekväm samtidigt som han ångrade att han inte gått med på att dela kvinnan. Vilken behandling hon gav sin man! Han kunde höra hur Pil började bröla andfått och hur Nadine stönade svagt av sina egna smekningar. Marlon drog pälsarna över huvudet och slöt ögonen hårt för att försöka sova. Han kunde efteråt uppfatta ett halvkvävt fnissande. Paret lade sig tillrätta i sin bädd bakom honom och samtalade lågt viskande en stund innan de tystnade. Marlon kunde höra hur de somnade in på deras lugna tillfredställda andetag. Själv vred han sig oroligt under hela natten och det var då varelsen i tjärnen kom till honom sent i timmarna i en mörk dröm.

***

Han var vagt medveten om att han drömde, men också om att det var en sann dröm. Av den medvetna sorten, den som kom med omen och varningar i natten. Marlon stod avklädd inne i skogen. Det verkade vara gryning. De mörka granarna tornade upp sig omkring honom och släppte bara in det svala ljuset knapphändigt som silat guld in i den lilla glänta där han stod med mossa och barr mellan tårna. Det fanns en svart liten skogstjärn rakt framför honom och han kunde se sin spegelbild reflektera sig i det stilla vattnet. Han hörde fågelsång avlägset nästan ekande. Trollsländor vispade omkring honom och störde vattnet ibland med milda krusningar i sin jakt på flugor och spindeldjur som råkat landa i tjärnen. Han böjde sig för att skåda djupare i det svarta vattnet, vars botten han inte kunde se. Plötsligt infann sig en svindlande känsla som om han stod på en hög klippa och det var brant ner. Vattnet kluckade till bubblande en gång och en stank påminnande om svavel nådde näsborrarna.
 
***

Marlon vaknade drypande av svett och hade satt sig rakt upp från bädden, stirrandes in i den falnande glöden i eldstaden. Det sista han mindes från sin dröm var den gigantiska hand som sprängt fram ur vattenkaskader för att gripa om hela hans kropp och våldsamt slita den med sig ner i den svarta skogstjärnens djup.