Epilog - avslutande sista del

Olga den Blodiga

---------------------

Olga tittade upp efter den skälvande orgasmen och tveksamt vidare upp i Ingens ögon. Hon fångade snett leende upp hennes huvud i handen på ett dominerande sätt. Horkunztaniskan hajade till eftersom hon tyckte sig se ett vagt lila eller snarare purpurglänsande sken brinna till i Översteprästinnans kastanjebruna vackra men annars helt mörka ögon. 

Ingen smekte hennes kind. 
"Ingen fara. Jag tror jag har överlämnat tronen i kapabla händer.", Olga nöjde sig med det och kände hur Hypertraken bakom henne sakta drog sig ur hennes röv. Det framkallade ett gnyende stön. Ibland var det nästan som att när hennes celibatsrustning föll av kroppen. Så föll även hennes roll som järnjungfru. Det kändes ofta skamset efteråt. Kinderna började bränna av förlägenhet och hon sneglade bakåt mot den långe albinon. 
"Färdig?"

Han nickade nästan skrämt. Väl medveten om vad hon var kapabel till. Väl medveten om vad han nyss gjort. Men Ingen, fattade snabbt Olgas röda hårsvall igen.
"Va?", hon fick en liten örfil. Fortfarande i knästående över tronen med armbågarna vilande över sätet. 
"U..ursäkta.", svarade Olga efter en stund med en viss kåtdarrning i rösten. Under tiden hade Siembah ställt sig upp och börjat hångla med Pohloi bakom dom. 
"Det lät bättre. Jag känner för ett hett bad. Vad säger ni?"
"Låter som en underbar idé.", svarade den mörkhyade Siembah och daskade till Olgas vältränade skinkor med en rapp rörelse. Horkunztaniskan sänkte pannan mot sätet.
"Jag måste ge mig av tidigt i afton. Men Olga har permission. Jag låter er fortsätta firandet i min frånvaro i mitt personliga bad. Förlåt, jag menar Kung Olgas. Blir det en bra belöning?", hon kysste Olgas läppar ömt. 

"Tack.", svarade Olga och fick finna sig att bli bakbunden av Siembah. Pohloi, tvekade. Men eggades samtidigt av synen. De feminina men spelande kattlikt smidiga musklerna på hennes axlar och rygg spändes när hon bands i svarta sidenremmar. Inte bara händerna. Även armarna, bröstkorgen. Midjan. Låren. I ett estetiskt schema. Den sista knuten ändade sig tillbaka upp i höjd med nacken likt ett koppel.
"Upp!", Olga masade sig upp. 

Sedan föstes hon ledd som en fånge eller simpel slav helt naken och lätt framåtlutad när hon gick ut ur tronsalen mot badstugan. 

***

Is-Hatars översteprästinna Ingen, som nu inte längre var kung. Började känna sig matt. Tröttheten tycktes bilda sand under ögonlocken som tyngdes alltmer. Hon valde därför att lämna dom vid badstugans dörr och kysste dem alla farväl. Olgas gröna ögon studerade hennes återigen med forskande blickar. Som om de kände av vad som höll på att ske. Men hon såg inte det märkliga purpurskenet denna gång. Dock, kanske visste hon redan eller anande dess betydelse.

Även Olga besatt vissa kunskaper om svartkonst och besvärjelsemagi. Åtminstone sådana som kunde göra nytta på slagfältet. I viss mån var hon själv en del av den. Hon kände därför väl till den höga kostnad den bar. Hon kände inte till eller hade någonsin hört talas om någon konst som var mäktig nog att slå ut ett helt elefantgarde däremot. Ingen, smekte Olgas kind igen.
"Tack, min vän för allt. Siembah tar hand om saker nu. Hon är min ställföreträdare när jag inte är närvarande."

Olga såg efter henne när hon gick genom hallarna och lämnade dem. Eller snarare vinglade. Hon trodde sig veta att detta var sista gången de sågs. Men hon nämnde inte dessa farhågor för sällskapet. Det skulle spoliera deras afton.

Siembah, och Pohloi ville utnyttja henne. Skamlöst, sätta på henne ytterligare en gång. Detta eggade henne så. De båda föste nu in henne naken och bakbunden i badstugan framknuffat så att hon stapplade fram. 

Tjänare hade redan förberett badet och det ångade varmt. En snillrik lösning med kokande vatten i blyrör under bassängens golv hettade upp det. Olga förstod inte helt hur det gick till. Men det påminde om det bastubadande hon stött på under sina resor. Pohloi höll med. Siembah förklarade att värmen var konstant så länge som det fanns bränsle och det var minst en timme. Hon log och hällde upp vin. Samt serverade kallskuret och frukt på silverfat. 
"En kung bör njuta av sin titel.", den mörkhyade unga kvinnan log än en gång brett och glittrande och drog av sig sina slöjor så att hon också var naken. Pohloi hade burit resten av deras kläder och utrustning i famnen. Han släppte allt till marken. Skyndade sig att klä av sig och hoppade därefter i badet med ett gigantiskt plask. Vilket fick dom alla att skratta. Mer vin dracks. Mycket vin. Söt frukt och honungskakor beställdes in. Sedan mer kallskuret och fasan. Musik krävdes och man sände efter en hovnarr att spela för dom.

***

Ingen fick stödja sig mot väggen. Hon var på väg mot templet till fots nerför gatan. Förstås, eskorterad av tre maskerade vakter. 
"Är allt bra, hur mår Ni ers majestät?", en fruktansvärd brytning störde hennes hulkningar. Om än uttalade med en artig ton. Vakterna vred sig hotfullt mot rösten. 
"Det är bra. Jag känner deras namn. Rowulf Eisierkrigaren, Kapten. Lolana Cauthaianskan och Kapten Atientis riddare av Akvilon. Jag hälsar er. Kryzashtan står evigt i er tacksamhetsskuld."

De tre figurerna höjde sina bägare där de stod utanför en stökig krog. Skrålande och plingande på stränginstrument hördes innifrån men lite mer avmättat bakfullt kanske än vad man kunde förväntat sig. Detta eftersom festandet redan pågått i några dagar vid det här laget och började klinga av.

"Jag saluterar ert mod. Er visdom.", Rowulf lät högtidlig och drack sin skål. Rätt bra packad. Atientis tryckte handen för pannan. Barbarer hade verkligen noll hyfs insåg han som så ofta förut. Han kunde bara hoppas på att Översteprästinnan skulle tolerera detta. Atientis var en av dom få i staden som kände till att Järnjungfrun skulle bli krönt i afton. Så han utgick ifrån att Ingen återfått sin gamla titel. Kröningen torde inte bli allmänt känd förrän nästa dag och regementet hade fått order att hålla sig beredda på eventuellt trubbel eller problem från stadsbefolkningen. Atientis hade fått sköta detta och var relativt nykter. Bara, utifall någon inte skulle uppskatta valet. Järnjungfrun var förvisso stadens hjälte. Hon hade räddat dem. Eller det hade åtminstone verkat så. Men Kung var lite att ta i...ansåg hennes Atientis själv. I Akvilon skulle de åtminstone gjort henne till drottning endast efter ett giftermål med en strykful högadlig sprätt med skyhöga skulder. En som var villig att sänka sig lite i status för klingande tempelpräglade guldmynt. Men, tja dom var ju i Shemmiz nu så allt var väl möjligt kanhända, tänkte väpnaren. 

Ingen skrattade matt och lutade sig mot stenväggen. 
"Tack, Rowulf. Jag drar mig tillbaka tidigt. Tag emot denna personliga gåva som belöning.", hon överräckte tre stora juveler. Tänkt att offras på Is-Hatars altare. Men hon visste att de ändå inte skulle hjälpa. Hon gav dem till legosoldaterna och hennes livvakter gjorde stora ögon bakom maskerna när dom såg det. 

De bugade ödmjukt till och med Rowulf. 
"Kryzashtan har belönat oss mer än nog redan. Men vi tackar er ödmjukast."
"Kan jag göra något för er?", Ingen torkade sin svettiga panna.
"Kanske. Jag skulle vilja samtala med Olga, Järnjungfrun. Men jag antar att hon är upptagen. Vi har saknat hennes dryckesvisor.", svarade Atientis och log tandlöst. 
"Det går nog att ordna. Hon har permission under hela aftonen. Men lär vara upptagen senare tyvärr. Ta då detta pass och en av mina vakter som sällskap. Så ledsagar han er till palatset som ärade gäster."
"Det var värst!"...Lolana sken upp. Piratens vita tänder blixtrade i halvmörkret. 

------------------

"Var hon sjuk?", frågade Lolana medan de följde vakten mot palatset och skiljde sina vägar med Is-Hatars Översteprästinna.
"Mycket. Jag hoppas inget smittsamt.", viskade Atientis. 
"Vi måste få festa med Olga. Det här var en god belöning.", Rowulf var mer högljudd och för drucken för att ha märkt något konstigt med Shemmitiskan. Han sjöng redan där han gick barbröstad uppför de breda trapporna till palatset glad och uppspelt över att ha blivit inbjuden till ett så otroligt välbyggt stenhus. Så, sällsynta som dylika praktbyggnader var där han kom ifrån. Ett land där kungar bodde i ishus eller tält av mammutskinn. 

De leddes vidare in i palatset efter att ha gått igenom portvakten. Musik hördes spela från i badstugan när dom väl kommit ner dit. Men denna kunde inte överrösta de sinnliga stön som frustades fram mellan tonernas dans. Ljudet av orgien studsade mellan väggarna långt ut i korridorerna. Rowulfs blå ögon spärrades upp förtjust när de alla släpptes in till bassänghallen. Atientis mustascher vek sig av leendets bredd. Lolanas nästan svarta ögon glittrade kåtlystet av synen. 

"Jaså minsann!", Akviloniern var först in i kammaren och han vinkade snabbt bort den snopna tempelvakten och stängde dörrarna för att låsa honom ute. 

------------------------------------------

Hypertraken satt på en stenavsats nära bassängens rykande ledd med de långa armarna stödd på den. Medan Olga sakta red hans erigerade stånd analt med ryggen vänd mot honom. Bunden och under kontroll. Den mörkhyade skönheten som var Is-Hatarprästinnans tjänarinna lapade samtidigt hennes kön med lång van tunga, halvt nedsänkta i det ångande vattnet. Deras vältränade vackra kroppar glänste av oljor och badvattnets ånga. 

Olga frustade till. De leopardliknande ögonen brann hårt en sekund. Men hon fann sig. De hade permission. Orgier var inte emot reglerna så varför inte expandera den till ytterligare skamlösheter.
"Vi har pass från kungen.", förklarade Rowulf och slängde sitt bredsvärd på en stol med ett skrammel. Han hittade genast vinkarrafferna. 
"Jag är Kung nu din Eisierdåre!"...frustade Olga. Men Hypertraken drog henne tillbaka något i det våta röda håret så att hon fick blänga mot taket istället. En stor benvit hand greppade hennes ena bröst och klämde till hårt. 
"Verkligen?"...sade Atientis med ett triumfatoriskt hånflin och blinkade mot den flinande Pohloi bakom hennes ansikte.
Olga, frustade till igen men slöt ögonen och började om med att rida den välhängde albinon vilket tycktes henne ansträngande. 

"Är det där verkligen skönt?", frågade Lolana och vräkte i sig ett halvt fat skinka med ett enda svep så att kinderna buktade ut när hon tuggade. 
"Svara.", påpekade Siembah med ett flin och började stimulera henne med två fingrar vaginalt samtidigt som hon lät den rosa tungspetsen dansa över Olgas clitoris. 
"J..jA!"...rösten ekade lite mellan väggarna. När Hypertraken tryckte sig upp med spända höfter underifrån började hon att flåsa.

Musiken kom från en liten tunn färgglatt klädd man vilken satt i ett hörn och spelade på en herdeflöjt. Han hade en huva över ansiktet. Så att han inte skulle störas av orgien medan han musicerade. Men han stördes ändå ibland...

"Vid gudarna. Du är det vackraste jag sett. Jag planerar lura dig till giftermål en dag. Göra dig till en Akvilonsk slottsdam kanske. Men nu ska du banne mig få lära dig ett och annat.", Atientis började hoppa ur sina stövlar av iver. 

Olga himlade med ögonen och bet läpparna medan hon sänkte ner sig igen ett drag över Hypertrakens stora lem. Den gled långsamt upp i hennes bak. Lolana skrattade till hest och tittade på Rowulf. 
"Vi delar henne allihop. Stor piratfest!", hon armbågade den muskulöse barbaren. Han log och började hångla upp den enögda Cauthianskan för att hjälpa henne av med kläderna och svärden och alla knivarna.

Atientis hoppade under tiden ner i vattnet. "Ojsan...det är ju hett?"
"Va, är detta vulkanisk mark?"...Rowulf erinrade sig bubblande geisersjöar från sitt iskalla hemland igen. 
"Ser de här platta Shemmiz-ängarna ut som vulkaner och berg?", Lolana skrattade och drog av sig det sista hon bar. 
Hibriziern simmade under tiden glatt frustande fram och tillbaka några gånger. Så även Rowulf. Medan Lolana gjorde en skicklig volt och ett perfekt dyk från en avsats. Bara för att visa sin simkunnighetsexpertis. Rowulf dök på bakifrån och kramade upp hennes bröst under vattnet och sög på den kopparfärgade huden över halsen och mot läpparna. Hon fnittrade och putade sin smärta rumpa mot hans stånd. 

Atientis valde att hälsa på Siembah genom att klämma på hennes bak i förbipasserande. Han log men gick vidare från tjänarinnan, och ställde sig för att trycka sin hårda lem i Olgas mun. Ögonen lyste. 

Tveksamt, började hon att suga av honom. Sin väpnare. Men med en irriterad rynka mellan de vackra ögonbrynen. Siembah, fortsatte att tillfredsställa Olga under tiden retfullt med tunga och fingrar. Det var eggande att ansåg Lolana. Hon hoppade efter att ha tittat på en kort stund upp i Rowulfs massiva famn och började rida honom stående. Det svartglänsande håret kastade sig. Han hjälpte henne att hitta en skön takt och vände hennes rumpa mot Hypertraken som log snett nickande av uppskattning tillbaka mot honom bakom Olgas axel. 

Det heta vattnet skvalpade om piraten och den blonde nordrönen. De kysstes häftigt och gladdes åt att ha funnit varsin vacker kamrat att leva och dö med. Sådana här stunder. Kom väldigt sällan. Det gällde att njuta för livet som legosoldat kunde bara bli kort. Det visste de båda. 

Atientis, knullade Olgas munhåla nästan hämndlystet. Hon hade hållit honom på halster så länge ansåg han. Retat honom med sina bad och sin skamliga klädsel, om än att det var en celibatsrustning. Han gillade att hon var bunden också. Annars hade han fruktat för sitt liv nu...

"Dubbla henne.", menade Siembah. Även hon tänd på Olga men också förvånansvärt exalterad över att någon annan än hon själv fick tjäna och ligga underst. Tjäna henne till och med. Men det var som Ingen, alltid brukade säga. För att bli tjänad väl bör man veta först hur det är att tjäna. 

"Jag tror jag förstår.", Atientis slutade knulla Olgas hals och lät henne andas. De vred om henne i vattnet. Horkunztaniskan kved av njutning när hon fick Hypertraken i sin kåtvärkande vagina. Ögonen knep ihopa med ett kvidande när den Akviloniske riddaren började ta henne analt samtidigt. Siembah klättrade långsamt under tiden runt på knä och fångade in  albinon för att kyssa honom upphetsat. Hon log mot Olga samtidigt. Det var eggande att se kontrasten medan hans nästan mjölbleka hud och porslinsvita hår. Jämfört med hennes mörka varmt bruna hud och tjockt nattsvarta våta molnformade hår. 

-------------

De dubbelknullade Olga till en ny orgasm. Av den typ som hon skälvde i flera minuter av. Orgien fortskred sedan sent in i natten. Vinet flödade. Frukt och dadlar serverades i omgångar. När barden blev trött. Fick han också vin. 

Så inleddes Kung Olgas korta regim på Kryzashtans tron. 

--------------

Under tiden valde Is-Hatars översteprästinna Ingen. Att rituellt offra sig i sin ensamhet i en nattlig ceremoni. Gudinnan tog emot sitt offer. Ingens kvarlevor hittades på altaret dagen efter och Siembah skulle väljas till nästa, Ingen.

---------------------

Uppe i de Kouthiska gränsbergen. Darrade morgondimman som ett glödande sjok över de isklädda bergsspetsarna. Det var kallt. Men ack så vackert. Ett apmans-ansikte blickade ut över de grå massiven och vidare ner över de grågröna slätterna bortom dalgångarna. 
"Så nära."
"Ni, kan fortfarande vinna kryddstaden. Min herre.", Roxelanas röst var ömsint och mjuk. Hon höll deras son i famnen och ammade. 
"Nej. Gudarna själva stred på Shemmiziernas sida. Vi kan inte kämpa mot dom."
"Prat. Min herre kommer att återsamla sin armé. Kanske kan vi inte se Izm´s prins bli härskare över norra Shemmizi. Över alla de trätande handelsstäderna nedanför fotkullarna. Dårar, som inte vill underkasta sig er visdom och er styrka. Att inte vilja underkasta sig, Kouth och Er som kung. Dårar som vågar sätta sig upp mot Er. Som inte förstår..."

"Kära Roxelana. Ni är en vis konkubin. Min favorit. Er son är min favoritson.", hon log mot Prins Bervius medan han smickrade henne till tystnad. De satt vid lägerelden. Bredvid de två ridhästar de båda flytt på. 
"Staden har en nu en högst kompetent general. Det är hon som försvarar dom nu. Inte ens Kryzashtans tron lär bli min. Än mindre norra Shemmiz."
"Ni menar Olga den Blodiga?", Roxelana fnös en grimas i sitt annars perfekta ansikte och den lilla chimpansungen vid hennes bröst gnydde oroligt en kort sekund. Men inte av morgonfrosten. Bara av  moderns ilska.
"Horkunstanizkan är bara en simpel legosoldat som stulit tronen. Inte är en sådan skickad att styra en handelsstad. En smutsig nomad från stäppen. En kättare i ett civiliserat land som vilar under Is-Hatars vinge. Simpel! Ovärdig...", fortsatte konkubinen.
"Min älskare. Narcadius Is-Hatar´s trogne och utvalde, hade en särskild plan för just Olga den Blodiga. Ni ser stolen där i den öppna vagnen? Den är särskilt snickrad och smidd för Järnjungfrun. Vi ska se henne lida för sina brott i denna. Narcadius av Hissmuss minne ska äras och Olga den Blodigas, svärtas i smutsen."...

Prins Bervius smekte hennes kind och rygg med sin grova apmansnäve. De märkligt mänskliga ögonen i det djuriska anletet glimmade till. Han nickade. 

"Då ska jag sända er till Kryzashtan för att infiltrera hovet. Förbereda staden för min återkomst. Vår stolta armé är nästan intakt, så mycket är sant. Det du säger är därför inte omöjligt. Vi kan genomföra ett nytt försök om än att vi måste bida vår tid. Ni har rätt. Jag ska utkräva hämnd i mitt krigiska bergsfolks namn. Många klansfränder stupade för Olgas svärd. Jag ska göra det till en hederssak. Att släpa den rödhåriga mordiska slynan att stå till svars inför barbarisk apmans-rättvisa och Kouthisk tortyr."

"Ni är vis. Jag ska inte svika er. Bara lova att ta väl hand om vår pojke medan jag blir er spion i Kryzashtan.", hon log och överräckte snabbt den lille. Prins Bervius tog emot honom i en förvånansvärt ömsint kram. 
"Givetvis. Roxelania. Ge er av genast. Jag, återvänder till Izm-provinsen för att säkerställa mitt styre och för att förbereda för nästa års invasion.", han sade det sista med viss sammanbitenhet. 

Roxelania bugade kort och höljde sitt mörka hår i slöjor. 
"Jag tar dom här två med mig. Jag kan behöva deras starka dråparhänder.", hon nickade mot två apmän vilka en bit bort vilade invid ett vangshjul med varsitt halvtomt skinn mäsk i nävarna. Den äldre var sårad och bar synliga bandage och lindor kring blessyrerna. 
"De är dina. Ni där, ni tjänar Roxelania nu. Gör allt hon vill.", Prinsen vinkade nonchalant mot dom och höjde sin röst. Apmännen ställde sig då upp.
"Ja, men det är väl självklart, broder."
"Absolut, absolut.", den äldre nickade och log inställsamt medan han masade sig upp på fötter. Tydligen ändå bara lätt sårad. 

***

Roxelania smekte sin sons huvud till farväl och blinkade vänligt genom framvällande tårar. 

Sedan fick de tre hästar och red iväg i gryningen.